Senaste kommentarerna i forumet

@Cloette Tack!❤️ Härligt med din alkoholfria riktning, det är verkligen så värt! Då skapas det förutsättningar för att justera sitt liv i den riktningen man vill gå på för att må bättre, vara rädd om det och ta vara på det. Ha det gott!🌞

Den första oskrivna dagen på väldigt länge. Gästerna (mamma och ett par till) har åkt.
Barnen är ju vuxna och väldigt självgående, planerar för och lagar mat, men det är något väldigt väldigt skönt att huset är tomt, så när som på man och katter då. En dag att spendera precis som man vill, i mitt fall med att binda upp alla dahlior, rensa det just nu minimala ogräset. Njuta. Fika. Snusa.
Vänta på barnbarn som inte tycks ha bråttom ut i världen. Otåliga föräldrar.
Försöka koppla av skallen som känns oförtjänt spänd på något vis. Funderar på om det är min nu väldigt låga dos ssri som påverkar,
Snart åker vi bort en vecka, bad och solstol, böcker och promenader. Glad att vi bestämde oss för det i juni, när vi insåg att sommaren kommer att bli rätt späckad med besök och jobb med hus, fönsterrenoveting och trädgårdsprojekt.
Det kostar förstås men annars är jag väldans billig i drift dessa sommarmånader- om man inte räknar in hår och tandläkare. Vi har absolut inga stora odlingar och har liksom knappt kommit igång men använder allt som finns samt massor av kantareller i skogen. Ser fram emot en helg med ljudbok, bambupinnar och OS förstås!
Ha en fin dag alla kämpar, strunta i första glaset- och fortsätt så. Då blir man till sist nykterist med 1670 dagar alkoholfria dagar på kontot, and counting. Kram.

Åh kul @sattva! Jag är åter i jobb och stadsliv då, då ses vi och hörs på mess! Kram 🥰

@Cloette Jag blev heller aldrig sockerberoende riktigt eftersom jag tidigt började med nikotinet redan som 13åring, jag bantade redan då också och kom på som 15åring att jag inte behövde kämpa så med att äta lite utan istället kräkas upp det som inte var tillåtet enligt min ätstörning. Jag insåg när jag var ca 28år att jag kunde dämpa suget på kvällarna med ett till två glas vin. Så det gjorde jag oftare och oftare. Jag tror inte jag hade börjat missbruka alkohol om jag inte hade haft ätstörningen i grunden. Kram

Är i din stad vecka 34😊❤️❤️❤️

Härligt med sockerstoppet!!❤️

Hej!
Kolla på facebook om buddistkursen!🌸

Kikar bara in❤️

@Varafrisk Visst är Västkusten underbart! Jag bor vid havet, cykelvägen till jobbet följer havet. Det är magiskt såhär års! Och lite slitigare på vintern!

Jag tror att när man börjar lyfta på lager o slöjor i själslivet så kommer mycket. Övergivenhet är ju en väldigt stark känsla för ett litet barn. Livshotande till och med för det lilla barnet. Som vuxen tror jag att övergivenhet o sorg är nära förknippat.
Att bara vara i känslan. Låta den få vara där. Kanske inte analysera, mer känna. Och veta att man själv har allt inom sig man behöver för att vara trygg. Det tar tid, men det finns där.
Mycket av detta jobbar jag med i onlinekursen jag går. Vad skönt att du o terapeuten jobbar med det! Det kommer bli bra!

Önskar dig en fin lördag❤️

Tack alla som har skrivit! Det ärväl slm Se klart säger, att jag inte behöver så mycket stöd. Men jag mår ändå bra o blir glad åt att veta att ni läser o följer❤️. I den förra versionen av alkoholhjälpen fanbs ju en "hjärta-knapp", som man kunde använda. Himla bra för att visa att man sett o tagit in det någon läst. Även om man inte skriver nåt.

Ok, flyttlasset gick i torsdags. Maken hämtar hunden imorgon. Det kommer bli ofantligt tomt utan honom (hunden alltså). Ja, tomt också såklart utan maken på många sätt, men ärligt talat, hittills bara skönt. Vi kan alla andas lite lättare härhemma. Jag åker till honom några dagar under min semester. Sedan hälsar jag på kanske nån gång i månaden under hösten. Ser hur det känns. Det är ju 40 mil enkel väg. Jag jobbar heltid. Har även redan inbokade yogagrejer under hösten. Och, han sa när allt var som jobbigast för några månader sedan "Jag kommer aldrig sätta min fot här igen när jag flyttat". Alltså här hemma där jag bor. Jag antar att sa det i affekt. Men det är faktiskt så det får bli. Man inte häva ur sig vad som helst utan att stå för konsekvenserna. Och han flyttar ju för att det är ohållbart att han o dottern är under samma tak. Och ärligt talat. Jag vill ha goda energier härhemma. Och det bidrar inte han med.

Tack snälla alla för era inlägg!❤️
Jag känner verkligen att jag är påväg mot något nytt, något bättre. Frihet på djupet.❤️💕🌸

Guten morgen!
Här skymtas ett förmiddagsdis som inte riktigt kan bestämma sig för om det ska bli regn eller sol idag. I övrigt är det alles in ordnung.

Jag tänkte idag skriva lite om hur jag tänker angående min tredje svåraste bromskloss-att-ta-itu-med, nämligen Sockret.
Nu tycker kanske vän av ordning att jag går alltför snabbt fram här. Först nikotinet, så alkoholen och nu sockret. Bara rakt av. Men det här är en process som har pågått under en ganska lång tid, så tiden är absolut inne för Sockret nu.

Sockret ja. Det finns de som påstår att alla som har någon form av beroende och ätstörningar först hade problem med sockret, alltså sockret kom först. Behöver inte betyda att man vräkte i sig godis, när jag växte upp på 70-talet fanns det inte så mycket godis att vräka i sig. Men det var sylt på vaniljglass, sylt på gröt, ja det var ett enda sockrande.

Som jag tidigare nämnt så har jag redan som 5åring ansett mig vara ”tjock”. Som 9åring bantade jag och min 7åriga kusin tillsammans. Inga vuxna visste om det här, vi visste på något sätt att det var förbjudet att barn skulle banta. Som 11åring visste jag redan vad man ”skulle äta”. Uppgifterna var hämtade från ”Det Bästa” då det inte fanns sociala medier på den tiden.

På 80talet, som 19åring, insjuknade jag i vad som säkerligen idag skulle kallas för Anorexia nervosa. Menstruationen försvann och jag löptränade i -25 grader med feber i kroppen och en annan gång jag bröt ett ben i foten då jag bara sprang på. En gång hade jag stukat foten men lade bara iväg ut och springa med resultat att hela foten och halva underbenet var blått efteråt. Skulle man kanske fått diagnosen Ortorexia idag?

Hur som haver, med den här bakgrunden förstår man säkert att Sockret inte haft så stort utrymme i mitt liv under tonåren och som vuxen. Det var helt enkelt Nikotinet och Alkoholen som tog över. Allt för att inte öka i vikt, för nu var det Ätstörningen som bestämde.

Är det någon annan som kan relatera till det här att först kom Sockret av allt det ni senare kom att bli beroende av?

Hemma efter fem dagar på Västkusten. När vi var i Skåne var jag först inne på att avboka dessa dagar eftersom det regnade en hel del då. Kände att jag ville inte åka bort igen om det regnar men som tur var så avbokade vi inte och därför har vi haft några fantastiska dagar. Vi hyrde via en grupp på Facebook och det lilla huset vi bodde i låg på värdens tomt. I ett nybyggt bostadsområde där husen verkade vara mycket dyra…..moderna …ganska nära havet. Naturen är fantastisk. Klipporna. Ljungen. Vattnet var så klart. Åt fisk eller ngt sksldjursaktigt varje dag. Köpte nybakade frallor, goda muffins och supergod sallad. Trots allt detta fantastiska kommer jag inte t ro. Vår dotter är inte med men jag är ganska avslappnad i att hon inte är det. En dag ska vi promenera lite grann i ett naturreservat för att havet är helt öppet utanför detta naturreservat. Vi ska bara gå kort eftersom jag är så stel och tung i min kropp. Fast jag känner av min kropp. När jag ska kana på rumpan ner för en liten avsats kommer jag lite snett och hamnar med ena armen i en enbuske. Eftersom det sticks och gör ont kan jag inte trycka ifrån m armen utan ber min man ta tag i min andra arm. Min man vet inte riktigt hur jag har hamnat så han försöker dra mig men jag skrapar den andra armen. Det är inget allvarligt som hänt men jag blir ledsen och börjar gråta. Min man tror att jag blev rädd men i själva verket tror jag att jag blev så ledsen över att min kropp sätter hinder för mig för saker som jag vill göra. Och jag kände mig skör.

Anledningen till att jag inte kommer t ro beror inte på måsten utan känslan av ensamhet. Och tankarna är igång….tänker på vänner som inte hör av sig….tänker på att min syster som höll ihop oss syskon m familjer….tänker på jobbet….ser stora familjer…kompisgäng på stranden…på forumet…på sociala medier…men så vet jag…att när mina tankar drar igång så här så är det den dåliga självkänslan som spökar…den som inte nöjer sig med mitt egna sällskap…..och jag tänker att den där ensamhetskänslan …det är nog övergivenhetskänslan som gör sig påmind….och den känslan blir starkare under semestern…känslan av övergivenhet. Och i min terapi så är det den jag/vi ska jobba vidare med🙏🏻
Å det är lite som om jag har övergivit min kropp…fast…jag har ju kommit igång m träning…vill äga min kropp och vill kunna lita på den. Det blir bra med rutiner igen.

Nu blir det sängen. Kram och Godnatt 😴🤗

Hur kommer det sig att jag lägger upp en tråd i Det vidare livet när jag verkar vara i start up fasen med alla mina beroenden kan man fråga sig. Jag tänkte sätta på pränt här lite hur jag tänker:

Jag tänker att min process mot nykterhet började i juli ifjol när jag lade upp min första tråd här i forumet. Jag var nykter då i 3 månader vilket aldrig hade funkat annars utan forumet. Intentionen var då helnyktert, vilket det också är än idag.

Efter de 3 månaderna som nykter då slog hjärnan bakut när jag ville förlänga min nykterhet, och jag lärde mig från det att inte sätta upp något tidsbundet mål med nykterheten. Det följde ett halvår när jag egentligen inte hade något upplägg för mitt drickande och mynnade ut i ett måttligt drickande, vilket jag har insett som först nu. Drömmen för många, men inte för mig. Jag vet att det kommer en dag då det inte längre är så måttligt för mig, speciellt nu när jag också börjat ta tag i mina andra beroenden.

Därför lade jag upp tråden i Det vidare livet då jag tänker att det är här jag är nu. Orkar inte längre hålla på och älta för mig själv hur det känns när suget tar över och då dystern kommer på besök. Been there, done that. Allt går över.

Och visst, jag kan ännu falla och alla kan falla. Men det nya målet är att:
Det är här och nu som gäller och framåt.

Trevlig fredagskväll på er alla!

@vår2022 Grattis till 1000+ dagar nyktert. Det är så himla mäktigt. Sant som du skriver det där att bli nykter är att öppna alla sina sinnen. Min riktning är mot helnyktert igen, här räknas inga halvmessyrer längre ;)

@Himmelellerhelvette Både du och jag har tydligen problem med våra mammor. Min mamma missbrukar inte men är dement med allt vad det innebär. Det är ju en progressiv hjärnsjukdom och inte lätt att handskas med. Det finns mycket skuld blandat med maktlöshet när man ska interagera med sådana människor. Perfekt att dricka på alltså *not*
Kram

@Himmelellerhelvette Belöningssystemet i hjärnan är absolut skadat. Jag är sockerberoende sedan liten utan att riktigt någonsin gått all in där. Har inte fått några riktiga konsekvenser av det alltså. För träningen, alkoholen och nikotinet kom in och vikarierade för sockret där. I kombination med ätstörningen gjorde det att någon större viktuppgång aldrig riktigt blev av. I omvärldens ögon såg jag ut som hälsan själv och jag tror att vi är många som har varit där. Ser ut som världens hälsosammaste och så är man allt annat än det.

Check på den att vilja ta vågen med sig på semestern 😊 Hur rubbat, nu när man ser det i skrift. För andra kan det ses som ett väldigt trivialt problem, det är väl bara att slänga ut vågen?! Men för somliga av oss blir vågen en besatthet också och det är därför jag nu ska skippa alla saker på min lista.

Alkoholen och nikotinet är skippat och det gick bra. Över förväntan alltså. Men sedan då jag gav mig på sockret, nu svajar det kan jag säga. Det är därför jag anser att alla de här 4 bromsklossarna på min lista hör ihop och nu ska de alla väcks! Och idag är det en bra dag, allt lugnt. Kram tbx!

@Geggan Visst är det konstigt? Att man känner sig oartig om man inte tar av fika som bjuds. Är man några stycken är det inte svårt att avstå. Antingen har jag frukt med mig eller så frågar jag om de har frukt istället. Men bjuds man på tu man hand, av den äldre generationen, så är det svinsvårt att tacka nej. Jag måste träna på det!

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Jag tänker att nikotin i form av snus för mig är den minst negativa lasten. Så den behåller jag. Tills vidare. Jag känner att jag behöver den. Sockret är svinsvårt att avstå inledningsvis. Och precis som med alkoholen väcker lite mersug. Men nu efter en dryg månad sockerfri känns det inte svårt alls. Faktiskt. Likheten med att sluta dricka alkohol är enorm.

För min del är vikten viktig, för att mina knän ska må bättre. Och det är viktigt att mina knän mår så bra som möjligt för att jag ska orka leva det aktiva liv jag vill leva. För mig handlar det inte längre ett dugg om hur jag ser ut. Och att jag har bytt målsättning från hur jag ser ut till hur jag mår känns som en gamechanger. Självklart vill jag att jag ska må så bra som möjligt. Om det innebär att jag avstår från socker så får det vara så. Likväl som jag avstår från alkohol för att må bra.

Kram 🐘

@vår2022 Frukt är min grej. Mycket vattenmelon i sommar, och nektariner. Just nu plommon och snart är det dags för äpplen i alla varianter. På lördag kommer äldsta dottern och vi ska köpa med oss fika och åka hem till ex-svärisarna. Jag ska se till att vi köper frukt också.

På yngsta dotterns 25-årsfest bjöd vi på rosa prinsesstårta. Jag såg till att det fanns vattenmelon, vindruvor och nektariner också. Som jag åt av. Och några fler, för mer än hälften gick åt.

Dadlar är gott också, finns i askar bredvid frukten. Smaksatta dadlar är lyx, de med saltlakrits är magiskt goda 🤩 Men det är sällan-frukt, att unna sig en fredag eller lördagskväll kanske.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Riktigt bra gjort och grattis till 32 dagar sockerfritt!🥳. Jag har fått ny motivation och kraft att stå emot genom min 3-dagars fasta. Har också noggrannare checkat av hur många kcal jag stoppar i mig egentligen. Jag har haft en vana att ta jordnötter efter middagen när jag kopplar av med en film eller annat. Den portionen har ökat genom tiden och det är nästan som en hel måltid i kcal! Där har det blivit ett stopp! Har hittat en app som kan räkna mina måltider, det blir rätt fixerat kring mat, men jag lär mig mycket. Har inte orkat eller roats av att räkna kcal men tror att det kan hjälpa mig till mer balanserad kost. En ny grej som jag funnit är torkade fikon. Kan ta ett torkat fikon och äta på det långsamt, det är sött och lite mäktigt och har många bra vitaminer, så klart med måtta!😁

Ha det gott!❤️

@Geggan Bra att du redan nu funderar över hur du vill ha din sommar nästa år. Om vi kämpar ihjäl oss med alla måsten så tar all energi slut och man mår inte bra. Vi behöver prioritera och fundera på vad som är viktigt och vad som är hållbart att göra för att vi ska må bra. På vilket sätt kan man förenkla och effektivisera så det blir good enough och så att man orkar med och så att det känns roligt. Hur kan man fördela på arbete till fler och få hjälp med ansvaret.

Hoppas du får en fin vistelse tillsammans med din bokklubb! Sköt om dig och dina krafter❤️

@Andrahalvlek Du är så duktig! Jag har hela tiden tänkt att jag borde få unna mig något! Jag dricker inte alkohol och brukar inte längre nikotin men jag börjar mer och mer tänka att jag borde låta bli allt det där som triggar min ätstörning! Socker, ultraprocessad mat, chips m.m. Det är nog ända sättet för mig att bli kvitt ätstörningen, sluta äta det som triggar den! Låter lätt men så svårt! Tack för att du inspirerar❤️Kram

@danisa Ingen fara! Har skrivit i din tråd. Upp på hästen igen med nya nyktra tag!💪❤️

@Cloette Kan det vara att belöningssystemet i hjärnan är skadat? Jag tror att vi alltid kommer få vara uppmärksamma på när något inte längre är lagom för det är som att vi måste ha något att överdosera? Jag är totalt vågenberoende men hade aldrig hört talas om det innan du nämnde det. Jag väger mig varenda morgon och har många gånger under livet tänkt ta med vågen på semestern men har inte kunnat med. Sedan har jag njutit så mycket av att kunna släppa vågen under semestern, så skönt det hade varit att bli av med hysterin kring vikten men samtidigt vägrar jag gå upp i vikt. Lite som jag viste att alkoholen var skadlig för mig men jag vägrade säga det för då skulle den tas ifrån mig och hur skulle det fungera. Det gick ju hur bra som helst så jag behöver ta tag i kampen mot vågen och ätstörningen. Jag vet att jag bara måste vara DÄR, där jag bestämt mig men jag känner att jag inte är där än. Eftersom jag skadat knät och väntar på operation vet jag att det är länge till jag inte kommer kunna röra mig som jag behöver för att hålla vikten därför vet jag att jag inte kan ta fullt ut tag i ätstörningen förrän jag är återställd. Usch så hemskt det låter. Jag ska alla fall försöka bli bättre. För ätstörningen är som med alkoholen. Jag kan i perioder hålla den till bara helgerna. Jag har även varit utan den i 9 månader då när jag blev nykter men då överdoserade jag nikotin istället….

Hur går det för dig? Kram

Förlåt, skrev i fel tråd.