Senaste kommentarerna i forumet

Ett ämne som är intressant, det finns ju också kärlek med i bilden, iaf för oss. Men det spelar som ingen roll hur mycket det är av den varan om tilliten är borta. Jag tror också på hårt arbete, kanske att leva som särbos eller inte alls. För oss var inte spriten det största problemet, utan dom vita knogarna, ångesten, dumheterna, alkoholen i glada vänners lag, resor etc var ju bara trevligt, inga fyllebråk osv utan otrevligheterna som onykter som har varit jobbigast, att inte förstå.
Och så barnen, mina barn tycker så om sin bonuspappa, han har aldrig visat sig inför dom onykter eller dom vita knogarna, det var nog mera mitt mående som gjorde att dom kanske blev påverkad.
Jag hade nog känslan av att det är fler som klarar av att leva tillsammans efter, än det kanske är.... För om jag läser i anhörigsidan där vi skriver av oss så finns då viljan verkar det som hos dom allra flesta.

min egen del så blev det en seriös kris ca ett år (kanske mer ?) in i nykterheten då vi hade helt olika utveckling. Det blev så att jag utvecklades mycket snabbare tack vare många möten och framförallt efterbehandlingsdagarna första året. Medan frun liksom bara sjönk undan efter att ha varit bra engagerad i Al-anon den första tiden.
Tyvärr är det så att det inte är många äktenskap som håller i långa loppet efter att en slutat dricka. Här på forumet vet jag 2. I verkligheten ingen. Fanns ett par i min stad som höll ihop tills hon dog men hon var fortsatt så medberoende att hon var som en liten knähund.

En kille på min behandling fick skilsmässopappren tillskickade till sig i ett brev att skriva under och hade inte vi varit där och kunde stötta honom hade han aldrig överlevt. Vi lever ju tillsammans i samma sjukdom och vi måste lära oss att handskas med den när en bryter stilen. Jag bytte ju livsstil radikalt medan exet stannade kvar i det gamla, det funkar inte då. Och när sen livet ändras än mer iom att barn flyttar ut, jobb kanske ändras, oro som bara en har......då är det lätt att skylla på alkisen.

Av samma anledning är det inte nån höjdare att 2 nyktra alkoholister bildar par eller en alkis och en medberoende.
Var och en har sin utvecklingskurva och det ska mycket till för att få en samstämmighet i dem.

Jag tänker att tilliten kan byggas upp igen, men då har den som missbrukat och raserat det största ansvaret..Så funkar det ju med t ex otrohet också..Den som vill få någon att känna tillit till sig själv igen, måste ju visa att man är pålitlig..Såklart måste båda arbeta på det, men den som raserat får ju verkligen visa att den ångrar sig och vill göra rätt..Det sämsta är om den missbrukande inte jobbar med sig själv, eller tar ett annat beroende..Jobb, skärm, träning, etc. Den stora frågan är väl, hur mycket kärlek det finns att bygga på..Och hur mycket svek som behöver bearbetas..???

Vet du, personalen vill er väl. ❤ Så klart är det jobbigt att prata om saker. Men det är viktigt att förskolan får höra vad du har att säga och att de kan berätta till dig vad det handlar om.
Kan du inte ha någon med dig via en länk?

Fokusera på allt som är bra i ditt liv. Du har så mycket att glädjas över. Kärleken övervinner allt ❤???❤

Hej @glitterflickan
Såhär stressade alkohol mig:
Stress över att jag överlag drack för mycket
Stress över beslut om jag skulle dricka eller inte
Stress när jag bestämde mig för att inte dricka men ändå gjorde det
Stress när det inte fanns något glas vin hemma och i bakhuvudet försöka komma på sätt att komma åt det
Stress över att vara rädd att försova mig
Stress över sjukdomar
Stress över att jag såg så trött ut
Stress över hur jag skulle åldras
Jag kan komma på hundra till stressmoment som har med alkohol att göra. Så mitt liv är mycket mindre stressigt nu, jag behöver sällan hantera stress men fortfarande lära mig att vila när jag behöver för när det blir för mycket så vet jag att jag blir skörare på alla sätt.
Kram och lycka till med att ta tag i vardagsdrickandet framför allt!

Det är för mig självklart att ångra saker jag gjort och som inte blev bra..Varför ska man inte ångra det? Att älta och ångra och göra likadant igen, det är meningslöst..Jag har sett att många med missbruk och beroende, skyller på andra, skyller på omständigheter, på sitt beroende..Det tycker jag är meningslöst..Den enda som kan förändra mitt eget liv är jag själv..Vare sig det gäller val av jobb, val av partner, att välja att bli nykter, eller äta hälsosamt..Jag kan gå till 100 terapeuter, eller behandlingshem för missbruk/beroende, det blir ingen förändring förrän jag själv vill och förändrar mitt liv..Enkelt.?.Men kan vara jobbigt med..???

Jag är en solklar 1:a ??

Kram ?

Igår var en lång dag. Vi gick upp 06:30 för att tvätta i tvättstugan. Vid 09:30 höll jag på att svimma där nere. Killen höll på att bryta ihop själv pga sin nya medicin. Ja det var bara kaos. Mamma kom hit och hjälpte oss. Tur sonen var hos sin pappa. Tror jag somnade 19 på kvällen. Tog theralen mot all ångest med. Inte hjälpte den mot ångesten men fick mig att äta mer än jag ville bara. ? Ska bara ta theralen till sömnen nu.

Imorgon måste jag tillbaka till förskolan. Åååh ångesten jag känner för det. ? Paniken om de ska börja ta upp allt igen. Eller om alla är stela med mig nu och ingen vill prata med mig efter det.

Vet inte om jag skrev det. Mamma ringde dem ju och sa att [redigerat av admi] inte skulle komma till förskolan på torsdagen för jag mådde så dåligt och vågade inte ringa. Och då pratade de ju om allt som sagts.

Ja jag är bara så sjukt nervös och har så mycket ångest inför imorgon. Ingen får följa med mig heller pga corona.

Jag har läst en handful av hans böcker och kan hålla med om "Låt den rätte komma in". Utsökt prosa och kliché-igt nog bättre än filmen, som i och för sig också var ett mästerverk! Han lyckas också ofta få till ett slut som är oväntat, tyvärr ibland till det sämre som i "Hanteringen av odöda" och ibland till det mycket bättre som i "Himmelstrand". "Vänligheten" hade jag inte hört talas om ännu. Jag har dock någon ny bok jag inte minns namnet på i läsa-högen som jag köpt på någon bokrea för länge sen. De senaste böckerna jag har läst har inte varit skönlitteratur.

Återkom gärna med ett omdöme om boken.

Jag såg hela serien Its a sin (netflix) igår. Vill verkligen rekommendera. Så fin, varning dock för starka känslor men jag tycker ju det är skönt att gråta lite.

Idag är lyxig söndag inkl bortalagad brunch med pannkakor och bagels.
Sedan; fixa med gardiner, städa. Inga tider att passa. Känns som att vakna till en ocean av frihet.
Önskar er en fin söndag! .

Glädje smittar av sig och jag blir så glad för din skull att du kan känna den där grundglädjen som blir så svår att rubba. Jag hoppas själv hamna där någonstans i framtiden. Vissa dagar kan jag vara där, men andra dagar är det tuffare. Inte så att jag har något att klaga på, egentligen. Medelst främst nykterhet men också meditation hoppas jag göra framsteg, men jag har inte bråttom. Jag har ju resten av livet framför mig. :)

För övrigt, det där med att du och Andrahalvlek ångrar att ni inte slutade dricka tidigare. Det gör jag ju också. Jag misstänker att de flesta som slutar gör det. Jag känner åtminstone inte till någon som önskar att det hållt på längre innan de slutade.

Men angående att ångra. Man hör ibland att man inte ska ånga något. Här tycker jag dock att det är helt rätt att ångra. Men man måste göra skillnad på två olika sätt att ångra det på.

1. Att intellektuellt känna att givet chansen att göra det annorlunda, med vetskapen man har nu(d.v.s att man får behålla vetskapen när man går tillbaka i tiden), så hade man agerat annorlunda men ändå acceptera att man agerade som man gjorde och gjort är gjort och att det förmodligen inte hade kunnat bli annorlunda(utan vetskapen man har nu) och inte ge de särskilt mycket av hjärnans processorkraft..

2. Att ständigt älta i tankarna "Fan, dumma mig som inte gjorde annorlunda. Tänk om...? Tänk om...? Fan, fan, fan"

I båda fallen så kan man ju sägas ångra det, men i det första fallet på ett, skulle jag kalla det, hälsosamt sätt. Det är väl så jag känner att ni ångrar att ni inte slutade tidigare. Att ångra på sätt 2, nu är det väl kanske inte alltid helt binärt utan man kan hamna mellan sätten, är ju inte konstruktivt. Däremot är det ju förståeligt att man hamnar där ibland, men när man gör det så är det ju något man behöver arbeta på att hamna i att ångra på sätt 1. Men det är såklart inte alltid så enkelt.

Hej på er!
Så mycket intressanta saker ni skriver om. Som det här med stress. Hur menar ni att vinet och alkoholen stressar er?
Jag känner en stress/oro just nu. Försöker förstå vad det betyder. Andas...! Har sedan en vecka tillbaka börjat ”ta tag” i olika saker, bl a mitt vardagsdrickande som pågått lääänge. Även mitt förhållningssätt till livet och andra människor. Besvikelser över olika saker.
Orkar inte förklara just nu, men googla Byron Katie, så förstår ni. Hennes material är jättebra tycker jag.

Emilinakarina, tack för ditt svar och grattis till 5 mån?. Med att dricka hemma med mannen är inget jag känner att jag har behov av, utan för oss har det blivit livat om jag har varit på tillställning, och då efteråt. Allt det där kan jag förstå att det kan vars tufft sådär i början men sen.. utan det är nog mer hur ni har fått det att fungera i relationen, går det att bygga upp allt igen efter ett ras och hur gör man då?
Adde ja dig har jag fått svar av tidigare, bra svar och jag lydde dit råd och gick, mannen får klara sig själv. Jag kommer nog åka på anhörig vecka, men skulle väl hoppas att det blev så att mannen hamnar på behandlingshem och det fick bli den vägen, att vi fick reda ur händelser, att han tog sitt ansvar. Min fundering är nog vad som händer sen, om det överhuvudtaget taget går att laga och om någon har råd hur man gjort och tänkt, och vad har den beroende gjort och den anhörig för att kunna mötas ?

Jag log av detta mer ”stressad av att hantera stress” men du har ju rätt i att stress alltid finns och är högst subjektiv eller åtminstone personlig. Dock är min stress inombords milsvida lägre nu. Alkohol stressade mig massor.
Jag vaknar till sol idag, hoppas du med. Stor kram till dig min forumkompis ☀️?

Lyssnade på Alkispodden #122 i går "Johan och Madde". Förstod på Johan tror jag det var att ett år inte är någonting. Tydligen kommer vi att få fler nyktra uppenbarelser under år två och att det först därefter blir mer det vanliga livet. Såååå spännade DET låter! Måste självklart köra nykter ut detta året också :D

"Sisyfos Jo jag återgav ganska ordagrant vad han sa. Sonen är fin och klok. Har genom åren varit den som agerat den vuxne i olika konflikter i familjen. Nu som skild vill jag ha så konfliktfritt som möjligt här hemma (bl.a. för att värna sonen och hans känsla för att ta ansvar som han inte ska behöva ta) och det har vi också måste jag säga. Och om det är något så pratar vi så gott vi kan om det. Att be om ursäkt har jag aldrig haft problem med eller kanske ännu viktigare, tala om att jag ser hur det jag gör/säger landar hos den andre nu när jag fick det förklarat för mig. Förstod inte det först. Har ingen prestige alls i det gentemot barnen. När det gäller exmaken var saken annorlunda och jag var självklart en lika stor del i konflikterna som han.

Soligt och fint här i dag! Jag får barnhjälp och ska använda tiden för en lååång promenad. Var ett tag sedan sist.

Vill inte tjata men påminner igen om forumträffen i morgon. Jag deltog sist och det är bra! Du väljer själv om du vill ha bilden på (ingen utom Magnus från Alkoholhjälpen hade det sist), ditt namn skriver du om till ditt alias här på forumet och du kan använda chatten om du inte vill prata, eller så lyssnar du bara.

Kram!

Så härligt att läsa dina reflektioner efter fem månader. Så strongt jobbat! Själv är jag inne på min nya resa, och har nu 14 dagars nykterhet i bagaget. Vill också känna just det du beskriver, att A inte upptar så mycket tid i hjärnan. Jag har inget sug, men jag läser, lyssnar och tänker mycket på vad alkoholen gör med mig och min kropp. Men det är en process. En dag i sänder och små steg framåt kommer göra promenaden till ett nyktert liv behaglig och hållbar hoppas jag. Ha en fin söndag!
Kram

Backen123 ! Vi har ju haft kontakt tidigare men ursäkta mitt dåliga minne..........Har du gått på nån egen behandling på Familjevecka ? De behandlingshem som använder Minnesotametoden har Familjeveckan som ingående behandling för anhöriga. Annars går det att betala själv.
Ta hand om dig !

Inte läst hela din tråd men vill skriva lite.
Så gött det känns bättre nu?

Jag var verkligen också brydd i början. Trodde jag skulle må bra snabbt men det tog mer än 6 månader. Så trött och slut var jag. Sökte orsaker och fann tidigt detta om postakut abstinens:
https://youtu.be/OqUg9ehXiYw

Fått mycket av denna föreläsning, återfallsprevention!! Förstod det där med kidnappad hjärna och att alla dignalsubstanser som är totalt upp och ned när man slutar dricka.

Och att om man slutar med en vana måste den ersättas med annat. Annars blir det tomt i livet!! Jag tillhör dem som saknar drickandet, men jag vill inte vara den människan jag var med fokus på flaskan. Näpp. Aldrig mer.

Vaknat vacker i nästan 13 månader? Är en ynnest att få vara det.

Ha en toppendag! Kram?

Jag skämdes också för att jag inte fixade det själv. Nu inser jag att det handlar om betydligt starkare krafter än bara vilja. Vi hjälps åt!

Tack andrahalvlek ❤️

Torn, jag är inte redo att flytta än men om ett tag ?
Jag har testat att dricka kontrollerat mååånga gånger. Min första tråd här är ett av försöken. Men jag är glad att jag den 23 augusti bestämde mig för att det inte gick längre.

Tack miss Mary för den goa stämning du bjuder på i forumet och i alla trådar. Jag blev glad för dina ord. Jag längtade väldigt mycket i början efter den dagen då alkohol inte längre upptog mina tankar. Jag är nästan där.

Tack för kloka inspel. Jag mår verkligen skrutt men inser faktiskt att det är här, i detta forum jag kan hämta stöd och energi. Tillsammans med andra som vet vad jag talar om kommer jag att ta stöd. Det är så bra att veta att man faktiskt inte är ensam eller att det jag känner inte är unikt eller " skruvat".

Tänker att jag ska gå in här och läsa varje dag efter jobbet för att få stöd och motivation.
och varje lördag och söndag på morgonen.
Tar väldigt gärna råd. Behöver all hjälp jag kan få . Skäms för att jag inte kan klara detta själv.

Hej!
Jag har snart varit helt vit i 5 månader. Min man har aldrig slutat dricka helt. Oavsett om vi varit hemma eller borta. Däremot har vi hela tiden diskuterat detta och han skulle aldrig dricka om haft sa att jag inte ville det. Det är mitt beroende och inte hans. Nån gång när mitt sug har varit starkare och han tänkt sig att ta en öl har jag bett honom att inte göra det vilket han respekterat fullt ut. Vi kanske ännu inte hittat en helt färdig lösning på hur vi ska göra framöver men än fungerar det bra.

Hej och vad bra att du tar stöd här! En bra början! Jag försökte själv ett antal gånger sedan tog jag hjälp av min familjeläkare. Äter medicin som stöd men gör jobbet själv så att säga. Vill gärna ha annan samtalshjälp men inte hittat något. Efter snart 5 vita månader har jag kommit på hur mycket stöd jag kan få härinne. Det kommer jag att använda mig av fortsättningsvis.

Behöver stöttning i att sluta dricka. Har jag börjat kan jag inte sluta. Dricker 1 till 2 gånger per vecka. Aldrig när jag jobbar-
Äter mediciner som man inte ska kombinera med alkohol. Har försökt sluta själv en längre tid utan att lyckas

Hur gjorde ni