Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek så bra att du hittade ett sätt att stå på dig! Det är just sådana situationer som är luriga och där man behöver vara lite uppfinningsrik så att andra inte blir sårade. Lite tokigt är det att det ligger så mkt prestige i att bjuda på söta saker o bakverk, när så många skulle må bättre utan. Strongt med så många dagar.

@Andrahalvlek ja, du har förstås rätt. De två senaste somrarna har varit präglade av mannens sjukdom, så det var ju annorlunda. Framåt måste jag hitta på en lite annorlunda ordning. Känner i kroppen alla somrar då min metod va att ständigt ha ett fullt glas. Och det är bara två o ett halvt år sedan. Måste inse att nykterheten verkligen kräver mindfulness och förutseende planering. Det är inte att leka med.

Hej allihopa. Måste meddela att jag haft ett återfall. Vaknar idag ooh mår där efter. Orolig mage allmänt under isen...Idag vill jag håll 0:an igen. Hoppas du går bättre för er handla. Jag var så glad åt min nykterhet och ändå klarade jag inte av det. Kommer in här senare idag. Måste börja om.

@Geggan Pust. Jag blir trött bara av att läsa om det 😅 Till nästa sommar ser du till att planera in minst två vara-själv-dagar mellan varje besök. Även pensionärer behöver planera in luft i sin kalender 🤣

Kram 🐘

Ikväll åkte jag till yngsta dottern för att äta mat. Brukar göra det en gång i veckan, även om det har varit lite hit och dit i sommar. Vi har ju träffats ofta och på andra sätt. Men nu återtar vi vårt onsdagsmys 🥰 (Fast jag vet att det är torsdag idag.)

Efter maten brukar vi först gå en promenad och sen tittar vi på film och äter glass. ”Jag bjuder dig” sa dottern. Hon brukar göra det. Istället för att tacka och ta emot sa jag att jag inte vill äta glass, att jag ska låta bli att äta socker eftersom jag mår dåligt av det. Så hon köpte en cola zero till mig 🥰

Så nu blir det sockerfritt onsdagsmys framöver. Behålla det mysiga och dissa sockret. Idag visar sockerstopp-klockan 31 dagar, tjoho! Och det känns inte alls svårt, man får planera lite bara.

Kram 🐘

@vår2022 Så sant så, att bakom alkoholproblemet ligger orsaken till alkoholberoendet. Jag har funderat såå mycket kring det där och jag återkommer alltid till att det är sammanflätat med ätstörningen på något vis. Jag visade tecken på framtida ätstörning redan i 5 årsåldern då jag inte vill vara klädd i vissa kläder då jag kände mig tjock. Verkligen kände mig. Och jag var inte tjock, jag är inte tjock nu och har aldrig varit tjock. Allt det här vet jag rent intellektuellt. Men, men, beroendet.

Jag läste någonstans att det håller på att forskas om alkoholberoende i kombination med ätstörningar. Spännande forskning som jag väntar på att ska bli klar!

@Himmelellerhelvette Ätstörningen är också grund till mitt beroende som med åren har utvecklats till nikotin-, alkohol-, socker-, vågenberoende. Träningsberoende hade jag i 20 årsåldern då jag tränade väldigt destruktivt. Träningsberoendet har också senare kommit från och till på besök under årens lopp, bra att jag kom på det för träningsberoendet kan ju komma på besök nu också. Skulle ju vara verkligt fruktbar jord just nu, då jag redan tidigare har fimpat alkoholen och nikotinet och faktiskt överlevt det, men så gav jag mig på sockret. Och den är inte att leka med.

Just det där som du skriver att när du slutade med nikotinet så fick du återfall i din ätstörning. Jag märker också att när jag tar itu med något från min lista över beroende, så vacklar alla de övriga till när man plockar bort ett.

Men vi kämpar vidare!

Poddtips: ”En beroendepodd”, avsnitt 192 med Caroline Geijer som gäst. Hon har inte missbruk i bagaget, men hon har gått ”Livsstegen”, som följer 12-stegsprincipen. Nu som 55-åring utbildar hon sig till diakon. Så jävla coolt!

Jag är inte gudstroende. Tror jag. Samtidigt tror jag på slumpen och att det finns en mening med typ allt som händer. Hmm. Det jag kallar slumpen är kanske det andra kallar gud?

Kram 🐘

Såhär i slutet av treveckorsperioden med barn o barnbarn som avlöser varandra så konstaterar jag att det fungerar både bra o lite dåligt. Jag är för trött, efter flera veckors eget grejande och andra besök. Pendlar mellan oro för om alla mina förberedelser fungerar och total lyckokänsla,att leva mitt i årets höjdpunkt, när jag tycker att det klaffar. Jag måste bort emellanåt nästa år, göra annat. Få se vad det blir. Detta är helt enkelt ett väldigt arbetskrävande ställe, mycket gräsarbete, många hus mm att underhålla. Jag tycker ju att det är roligt men såhär trött vill jag inte vara. Nu har jag också varit lite jagad av att i slutet av denna månad skall min bokklubb komma hit. Det betyder någorlunda bekväm inkvartering för fyra personer i 70-80-årsåldern. Inte branta stegar, inte alltför dragigt. Men före det skall jag till stan några veckor.

När jag frågade min äldsta dotter vilka särdrag jag har - som sannolikt bara kommer att bli värre ju äldre jag blir så svarade hon: ”Det händer alltid grejer med dig, du bara kör utan allt för mycket eftertanke. Ibland noll eftertanke.”

Och sen nämnde hon min nya bil som exempel. ”Du bara går in där på vinst och förlust och ut kommer du med ett bilköp. Jag hade ALDRIG köpt bil på så lösa efterforskningar. Noll efterforskningar.”

Och jag bara vadå, jag fick ju en svinbra deal? Jag slapp min gamla bil med rostskada, fick en ny bil med god plats för hundburen (det enda jag verkligen kollade). Och jag har de senaste två åren funderat på att byta bil. Det enda sura i sammanhanget var att jag en halvtimme innan hade pyntat 8.000 kr i nya däck till den gamla bilen. Men de däcken är avbetalade nu, så det har jag släppt för länge sedan. Jag har inte ångrat mig en minut, att jag bytte bil. Jag är supernöjd med den nya bilen.

Lite på samma tema snabba ryck, fast inte lika kostsamt, så har jag tillbringat senaste dygnet i en stuga. Jag ville kolla om det här kan bli ett ställe att återkomma till då och då. Endast tre mil hemifrån men mitt i skogen. De som bor här har hittat sitt paradis, och sen har de byggt fyra fina stugor (med köksdel, badrum, våningssäng, bäddsoffa, stor veranda, grill+grillkol). De vill dela med sig till andra, så himla fint ❤️

Två långa skogspromenader blev det igår. Sen grillade jag korv, satt på verandan och tittade på solnedgången och lyssnade på syrsorna. En riktig batteriladdare 🥰

Vi sov båda gott i bäddsoffan i natt. Vi kommer snart tillbaka, det här är ett ställe jag gärna vill återkomma till då och då. Nästa gång blir det två nätter, lördag till måndag.

Nu ska jag jobba fredag, söndag, måndag, tisdag, onsdag. 10 timmar/dag. Nästa helg ska jag hjälpa till och flytta äldsta dottern med sambo till deras första hus 🥰 Det ska bli spännande!

Kram 🐘

@Cloette Håller med @Himmelellerhelvette om att bakom alkoholproblemet ligger ofta orsaken till alkoholberoendet och att sluta dricka är lösningen. Som nykter man komma åt det som skaver och ge sig en möjlighet till att må bra. Det ena beroende kan lätt gå över i ett annat när missbrukar något. Själv har jag snusandet kvar att ta itu med och emellanåt ett starkt sockersug. Lättaste sättet att inte äta sött är att avstå helt, precis som med alkoholen. Det går att äta måttligt ett tag, men sedan eskalerar det lätt igen. Så du skriver i rätt forum😁.

Ha det gott!💕

@Cloette Jag har också druckit alkohol för att inte behöva äta. Ätstörningen är min grund till allt beroende. Jag tyckte det blev så mycket lättare att ta hand om ätstörningen när jag slutade dricka, jag åt på regelbundna tider 4-5ggr/dag och lyckades hålla vikten utan allt kämpande med att ta hjälp alkoholen som sedan gav mig grov ångest, sömnstörningar och en borttappad självkänsla . Jag fick in bra rutiner på träningen till följd av att jag slutade dricka också vilket hjälpte att hålla vikten väldigt bra. När jag drack blev det ofta att jag hoppade över träningen, ibland i flera månader. Sedan jag slutade dricka har jag tränat regelbundet i två år.
Nu har jag återfall i min ätstörning efter jag slutade med nikotinet.
Men jag tänker som så att ätstörningen är min grund i missbruk. Jag har tagit bort alkohol och sedan nikotin så nu är det bara ätstörningen kvar och jag jobbar på den. Svårare under semestern men tänker ta ett krafttag om den när semestern är över.

Forumet heter alkoholhjälpen men det är så bra att vi även kan skriva om andra problem för alkoholen är egentligen inte problemet, det är lösningen! Om vi lär oss att lösa problemen behöver vi inte medicinera med alkohol. Kram

Här i störtregnet sitter jag och funderar. Jag vet inte om detta är rätt forum för mig att skriva i, jag misstänker att så inte är fallet men jag kör ännu på.

Jag har gamla ätstörningar i bagaget. Det involverar då sockret och vågen, det kan nog alla med ätstörningar hålla med om. Och kanske också nikotinet, man har ju hört om att på 40-talet uppmanades kvinnor som ville gå ner i vikt av sin läkare att börja röka då det minskade på aptiten.

Så kommer vi till alkoholen. En helig ko här, vilket jag kan förstå. Och missförstå mig inte, jag är här för att slippa nikotinet, alkoholen, sockret och vågen. Men ändå: på 60-talet eller när det nu var uppmanades kvinnor att ta en sup innan måltid, det skulle hindra att man åt för mycket. Och som man förstår handlar det om dåtida ätstörningar här, att det var belöningscentra som kickade in och hindrade en från att överäta när alkoholen redan har gjort sitt.

Och jag kan säga att själv är jag väldigt bekant med att ersätta måltider med alkohol. Win-win liksom, man behöver inte äta för att bli mätt, man får dricka och framför allt: man går ner i vikt. Och man gör det verkligen, och det här gör det svårmotiverat att hålla sig nykter på sikt, speciellt med gamla ätstörningar i bagaget, man ska fan gå upp i vikt för att bli nykter. Vilket går helt emot gamla ätstörningar.

Men jag kämpar vidare.

@Andrahalvlek Jag förstår dig helt och hållet👍🏻

Kram 🤗

PS. Och jag är i princip emot hemifrånarbete, men upplever det ändå befriande att slippa resorna när arbetsdagen kvällstid och helger är 10 timmar i sträck.

@Varafrisk Jag förstår absolut vad du menar. Men min upplevelse är att även om jag åker till kontoret så har mina kollegor på plats knappt tid att luncha eller fika med mig. De har så mycket att göra helt enkelt. Det blir mest att jag hamnar ihop med nykomlingar, vilka jag förstås gärna pratar med men det ger mig inte särskilt mycket. Några av mina bästa vänner på jobbet är sjukskrivna dessutom, någon är föräldraledig. Men när jag börjar åka dit mer regelbundet mån-tis varje vecka blir det kanske annorlunda.

Kram 🐘

@Se klart @Andrahalvlek I mitt inlägg lät det som om jag förkastade att arbeta hemifrån vilket jag inte menar. Jag förstår att det är hjälpsamt för många men jag tänker även att det påverkar arbetsplatsen och för mig personligen så påverkar det mig.

☀️🤗

@Se klart @Andrahalvlek Angående att jobba hemifrån så är det något vi har möjlighet att göra. 30% av våra vårdbesök ska vara digitala. Jag kan förstå att det kan underlätta för många att jobba hemifrån. På mitt arbete är det samma personer som jobbar hemifrån. Jag själv vill vara på min arbetsplats, har inte långt till jobbet. När jag träffar föräldrar vill jag ha fysiska möten men har digitala beroende på vad föräldrarna önskar. Somliga har lång resväg. Jag kan
avläsa så mycket mer på ett fysiskt besök än ett digitalt. Men möjligheten att arbeta hemifrån gör ngt med arbetsplats. Den sociala samvaron påverkas vilket i sin tur påverkar arbetet. Jag tycker att det är jättetrist när mina kollegor jobbar hemma…..så är det.

Kram☀️

God eftermiddag @andrahalvlek
Jag håller med om att det är tudelat detta med hemarbete (för oss som kan då) Å ena och andra sidan. Många yngre medarbetare uppskattar ju oerhört mycket att kunna hämta/lämna barn och slippa så mycket pendlande. Men jag upplever ibland att de är ÄNNU mer stressade än innan pandemin. Att hemmadagar kan bli splittrade, det är hantverkare och annat som bokas in- sånt som man ju aldrig kunde göra ”förr”. Utan att låta alltför gammal så minns ju jag att man hade väldigt fasta arbetstider, och inte särskilt mkt möjlighet till fler när barnen var små. Mycket stress men noll stress över renovering eller träning.
Jag jobbar hemma på heltid ett par veckor till, skönt som bara den. Men samvaron som vi trots allt har tre dagar/vecka när det inte är sommar, den är ju ovärderlig.
Tycker dock att det låter jättebra att du kan jobba hemifrån dessa pass, njuta av samvaro med din vovve. Kram 🤗

@aeromagnus Så oerhört spännande! Det kommer inte kännas klockrent från början. Det tar ungefär två månader att komma in i nya rutiner och lära känna kollegor hyfsat. Men grundjobbet, att undervisa, det kan du ju redan 🥰 Försök att ha noll förväntningar innan. Gå bara dit och ta allt på uppstuds. Och berätta för oss hur det går! Att byta jobb är rätt vanligt förekommande i nykterhetens spår. Ett av många sätt att ta itu med anledningarna till att man dricker.

Kram 🐘

Härligt att det flyter på. Jag som lärare har ju ledigt ett par veckor till (kan behövas med dagens elever och alla krav). Ny arbetsplats i augusti ska bli med skräckblandad förtjusning.

Nej men precis Vinäger så är det. Vi tog båten Ystad Swinoujcie och dag 1 till Prag, en övernattning. Sedan blev det en transfer till Zagreb, en natt där. Sedan blev det den helt underbara ön Mali och staden Mali Losinj. Nås från ön Krk med båt över till Cres.
En vecka där. Sedan tillbaka via Budapest, Lodz och hem. Kort stopp i Poznan tidsfördriv innan båt hem. Helt underbar resa. Bara börja spara till nästa sommar.
Efter det en vecka hemma och en spontantripp till Falköping och osterian en spontanövernattning i min födelsestad Skövde. Nu har frugan börjat jobba. Haft en begravning i helgen av en bekant (ytligt) Nu infinner si9g något vakuum.

Så jävla grymt bra gjort. Nu tar vi fyra år till (minst)......

@Sattva Så intressant riktning du är påväg mot, jag vill gärna ha tips på vilka böcker du hittar och vart man hittar den buddist kursen. Jag har läst ”Tänk som en munk” den var såpass bra att jag läste om den efter några månader.

Jag ska läsa på lite om ”ett triggat anknytningsmönster” undrar hur jag har det där, jag älskar att ha semester med familjen men jag blir även oerhört stressad av att undra vad dom vill göra, jag funderar knappt på vad jag själv vill göra eller tänker att dom går först, jag kan ta mina intressen efter semestern, jag förstår att jag behöver bli starkare i min egen vilja och att kunna göra saker utan familjen utan att få dåligt samvete men jag tror det är en vana som sitter så rotat i mig att semestern är tiden med familjen? Barnen börjar bli stora ett av dom vuxna och de andra på gränsen in i vuxenlivet så dom behöver mig inte på samma sätt, det blir en avvänjningsprocess att lära sig leva vuxenlivet utan ansvar för att aktivera barnen. Jag och maken gör väldigt mycket ihop. Vi är nog bästa vänner samtidigt som vi har en fin kärleksrelation men det betyder ju inte att jag ska känna att vi behöver umgås 24/7 i fyra veckor under semestern.
Oj nu kapade jag din tråd om mina tankar och jag har inte ens läst färdigt resten som jag ska göra. Väldigt intressant och givande❤️

”Att stå emot impulserna att kolla om någon är arg fast man vet att man inte gjort något fel” det behöver jag också öva på❤️

Alltså, det slår rakt i hjärtat med det du skriver om din mamma som inte kunnat/kan annorlunda. Inte kan ta emot kritiken utan går i försvar. Jag känner igen det mitt i prick! Jag är besviken på min uppväxt, kan bli ledsen över hur den var men kan också tänka att den kommer hjälpa mig att hjälpa andra, att det är meningen att jag ska ta lärdom av allt jag upplevt för att kunna hjälpa andra. Att det är meningen att vi ska kunna klippa mönstret med anknytningsproblematiken och göra något bra av erfarenheterna❤️

Igår påbörjade jag mina sex veckor kvälls- och helgjobb. Första kvällen gick bra. Jag bryr mig inte ens om att fundera över att köra till jobbet. Mina närmaste kollegor finns ju online hela tiden. Kollegorna på kontoret har så fullt upp med sitt och vissa dagar hinner de varken luncha eller fika med mig ändå, och då känns resan dit verkligen onödig. Nu fikar och lunchar jag ihop med min älskade lillprins istället. Och får en bensträckare då och då.

Det är verkligen bekvämt att jobba hemifrån och jag förstår att väldigt många efter corona föredrar att jobba hemifrån. Också jag. Men det strider egentligen mot mina principer. Det är i grupp som de riktigt stora idéerna förädlas. Gruppen är viktig för nya medarbetare, så att de får lära sig av gamlingar, ställa sina hundra frågor. Plus att småpratet under lunch och fika sammansvetsar oss till ett ”vi”.

Samtidigt kan man på en arbetsplats ha en ständigt pågående chatt igång, för det gemensamma skiftet. Då spelar det ingen roll var man sitter rent fysiskt. Och har kollegorna på plats inte ens tid att småprata känns det helt meningslöst att åka dit. Men det är svårt för nya medarbetare att inkluderas. Den puckeln måste man ta sig över. Och det är egentligen inte mitt problem. Jag kan arbetsuppgifterna och jobbar på i ett bra tempo. Jag är inte personalansvarig längre.

Jag bidrar med mitt strå till stacken genom att spontant feedbacka till yngre kollegor. Öppna upp för att min ribba är väldigt låg, för att de ska kunna ställa sina hundra frågor till mig. Repetera, repetera, repetera. Jag kan dela min skärm och de kan dela sin skärm, man kan faktiskt hjälpa andra rent praktiskt även på distans.

Sen tror jag att det är viktigt hur man bor. Jag bor själv, har inga ungar eller gubbe som stör mig oavsett vilken tid på dygnet jag jobbar. Lillprinsen gillar läget. Jag har gjort om barnens gamla rum till kontor, där jag har kontorsstol, höj- och sänkbart skrivbord, stor skärm och riktigt tangentbord och rullmus. Min arbetsmiljö hemma är lika bra som på kontoret. Att sitta vid köksbordet och jobba på en bärbar dator hade aldrig funkat. Nu kopplar jag upp den bärbara till skärmen och slipper använda touchen. Det hade aldrig funkat med mitt jobb, där jag jobbar över stora ytor.

Inget är hugget i sten, på sikt är planen att åka till kontoret två dagar per vecka. Men just nu känns det här mer än okej. Det viktiga sociala samspelet med andra får jag sköta på fritiden. Och jag har ju sällskap av lillprinsen 24/7 💚

Kram 🐘