Senaste kommentarerna i forumet

Det är så intressant att läsa din tråd Sattva! Det har varit utveckling hela tiden sen du slutade dricka tycker jag. Svåra perioder, svåra beslut. Komplicerade relationer. Och jag tror att du är på god väg att bryta med allt som varit negativt. Man behöver ju inse och förstå alla olika delar i relationerna. Sen kan man inte tvinga någon annan att börja bearbeta, vilket är synd, men du har gjort vad du kunnat för din make, tänker jag.
Själv kämpar jag med att försöka låta bli att bli stressad över sommarens slut och allt jag inte ”hinner”. Mitt anknytningsmönster är också att lägga undan mina egna behov och försöka fylla andras. Och då andras outtalade behov. Har varit större delen av sommaren med min mamma och hon är ändå ganska okomplicerad att umgås med (om jag jämför med vad ni skriver). När min syster ansluter blir det mer tjafs för de har inte rett ut alla oförrätter från uppväxten… Och jag längtar efter egen tid och att koppla av ordentligt, men det är svårt på nåt sätt. Jaja, ska åka iväg snart och det blir bra. Men jag vill hålla fast i sommar och semester.
Ha det fint Sattva och fortsätt att skriva. Jag tror att det du skriver är så himla viktigt och ger tankar till läsare. Och vi behöver alla bryta negativa mönster. Jag hittar nycklar i den typen av inlägg för att analysera och komma vidare. Ha det toppenfint!

Det känns alltid bra när man är flera som delar en liknande känsla. Jag kan annars tro att det är fel på mig, att jag är överdrivet känslig.
I början var jag inte alls känslig men det tror jag var för jag var så upptagen med mig själv i min nynykterhet. Skavet har eskalerat med tiden. Kanske är det för jag blir mindre självupptagen och mer kan se utanför mig själv?
Tror säkert det triggar att barndomen är ett gammalt skav, att det var obehagligt. Det känns som jag inte riktigt kan lita på den som blir mer och mer berusad som att den tappar förståndet mer och mer och blir oberäknelig? Tänker att det säkert är sånt här jag behöver processa och ta mig igenom och vidare genom eftersom jag själv varit onykter alla tillfällen genom livet har jag aldrig behövt tänka på hur det är med berusade människor. Tänker att ett barn kanske känner sånna obehags känslor som jag känner när vuxna dricker. Tänk så blind jag gått genom livet och så många gör, förblindade av alkoholromantiken…

Kram på er kära fina ni❤️

@Jagharenpausjustnu Grattis till ännu ett nyktert år, 7 st!🥳🥳🥳

Fint att läsa om ditt liv och din utveckling @sattva. Jag minns ju så så tydligt hur du satte upp datum för a-stoppet.
Nu är det inte samma statiska beslut kring börja/sluta (iofs är väl relationen till din man ev väldigt konkret sådan)
Det är spännande att följa dig och jag upplever kanske inte att du behöver så mycket stöd av oss men tar gärna del av dina funderingar. Att skiljas är ett stort och svårt beslut men när beslutet är fattat så har man en ny Atlas att utgå från.
Det är spännande att du skriver om anknytning (pratat med nya terapeuten om detta) men också om anpassning.
Jag upplever dock dig som en väldigt tydlig, rak och autentisk person. Men det kanske inte alls står i motsatsförhållande.
Kram och vi hörs ”till helgen” 😍😍

Dansa pausa enligt @andrahalvleks smarta livshållning
Jag har mycket mer behov av vila numera, både åldern och nykterheten gör behoven annorlunda, lyssna inåt-lev utåt!
Låter fint att du börjar längta hem. Jag är inte där än! Kram 🥰

Vad intressant att detta samtal dyker upp just nu. Min mamma har ju haft alkoholproblem under främst mina tonår, väldigt sällan återfallit men det händer nån gång ibland att hon ringer och jag hör att hon druckit. Tänkte skriva ”full” men jag kan inte riktigt bedöma hur påverkad/ därför att jag är hyperkänslig och hör om hon druckit två glas.
Detta brukar sällan eskalerat men gjort det då och då enligt ngt ”mönster” jag ej kan tyda.
När det hände i lördags av alla kvällar och hon dessutom ringt åtminstone två av barnen, (lördag kväll!!) så blir jag helt ställd.
Men jag känner också att jag vill ta tag i detta för min egen skull. Jag blir ju inte arg på henne men jag behöver säga typ ”du bestämmer själv över ditt drickande men jag tycker det blir oerhört svårt att ha kontakt på detta vis då det väcker jättesvåra känslor av övergivenhet hos mig”
Den retar jag ihjäl mig på hennes tjat om att hon inte dricker någonting. Det är sant kanske 99 dagar av 100 men sen faller hon igenom och jag har så o-er-hört svårt att hantera.
Tack för jag fick skriva om detta just nu och här. 🙏 Kram.

@Jagharenpausjustnu Varmt innerligt Grattis t dig🥳💕 Vad fint att du tittar in och berättar!

Jag firade 18 månader förra söndagen🙏🏻

Kramar 🌺

Stort Grattis till dig. Jag blir peppad av att du skriver det i forumet, tack för det. Det ger mig energi att fortsätta min resa. Har idag varit utan A i 22v.

Firar 7 år nykter den här sommaren med en tallrik yoghurt och sommar-os. Så nice 🤩

Kämpa på där ute!

@Himmelellerhelvette Jag får obehagskli i hela kroppen när jag märker att folk börjar slira. Häromdagen på en uteservering var det en kvinna som prompt ville hälsa på min hund. Jag sa att det är inte lönt, han duckar undan för främlingar. Hon tjatade och höll på, försökte nojsa med hunden. Till slut gav hon upp. Och givetvis var hon inte nykter. Värst är när de försöker lisma och bete sig som fån, försöker dölja att de druckit. Jag färdas blixtsnabbt tillbaka till barndomen. Hu.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette @vår2022 Jag tänker inte att det är så konstigt att man reagerar när människor personlighetförändras i synnerhet inte om det är någon nära. Det är högst sällan min man dricker ngt som är starkare än 3,5. Det var även många många år sedan som jag såg honom personlighetförändras pga alkohol. Min son var också väldigt länge sedan men min dotter nu senast när hon var manisk vilket var så obehagligt för hon blir personlighetförändrad när hon är manisk. Som oftast dricks det ingen alkohol när vi ses inom familjen. Sedan jag blev nykter har jag inte direkt varit i miljöer där människor blir onyktra. Skulle nog gå därifrån om den möjligheten fanns för att prata med någon som är påverkad blir ju ett helt annat samtal…lite tomt.

Kram🥰

Nu har det gått nästan två veckor till sen separationen.
Jag känner mig tryggare och stabilare.
Även om jag inte helt släppt mina luftslott.
Men det känns som att jag grejjar d3t här faktiskt.
I alla fall idag.

@Himmelellerhelvette Jag tycker också att det är obehagligt när de som står en nära är påverkade. Min man blir som tur är sällan påverkad, han dricker som starkast 3,5 öl. Min dotter bor inte hemma så henne ser jag heller inte påverkad, men såg min brorson påverkad och det kändes jobbigt. För min del triggas jag av att ha sett mina föräldrar påverkade när jag var barn och att det många gånger blev kaos i samband med det. Det triggar även den egna upplevelsen av att var full och bakis med ångest och ibland med kaos. Som nykter ifrån ett alkoholberoende så vill jag inte behöva uppleva personlighetsförändring som sker i samband med berusning. Det är liksom något som jag tagit avstånd ifrån och som ger någon slags oro. Jag bryr mig heller inte om andra dricker, men då ska det vara måttligt och under kontroll. Är jag borta kan jag alltid lämna om det känns jobbigt. Kram❤️

@Varafrisk Tycker du också det är jobbigt med personlighetsförändringen när folk blir påverkade? Speciellt de som står mig nära som min man eller dotter. Jag tycker det är så obehagligt och får ångest av det. Jag blir heller aldrig triggad till att dricka själv men jag önskar slippa obehaget och ångesten.
Andra människor, kollegor eller vänner tycker jag mest blir jobbiga och dom blir jag irriterad och på. Jag önskar att detta kan lägga sig för mig, att det inte ska vara så starka känslor för mig av att andra dricker. Kanske något skav som jag inte kan få tag på som jag behöver fortsätta leta efter så det kan lösas upp? Kram

@Vjlo Jag är så glad för din skull, att du har hittat en fin tjej ❤️ Tvåsamhet är bäst - om den är riktigt bra.

Jag separerade från barnens pappa för 10 år sedan, och då hade vi levt ihop i 24 år. Så jag har lite självsamhet att ta igen. Nu är jag dessutom sen drygt ett år tillbaka sambo med en storpudel, och han älskar att hålla mig sällskap på allt jag hittar på.

Lever man i relation måste man jämka och synka, har inte riktigt lust att göra det längre 🤣

Kram 🐘

@Andrahalvlek & @Varafrisk

Ja jag kan nog vara jättestolt över det. Kommer aldrig återvända till drickandet. Finns inga vettiga anledningar att dricka - enda gången det finns skäl är ju typ något svepskäl - "nu förtjänar jag", "nu mår jag så dåligt att jag"... osv... och det är ingen anledning som håller.

Kärleken / förhållandet finns kvar och har ju börjat kännas ganska stabilt att hon finns här i mitt liv, eller om det är tvärtom :) Men jo... det är mkt att lära känna hos en annan människa... Men mkt rolig och trivsam mysig sommar...

@Varafrisk ❤️🐳

Finaste @Geggan❤️ Så länge sedan jag tittade in h dig. Ditt liv flyter på. Tycker du är beundransvärd att du är där du är efter allt du gått igenom. Dina nya lägenhet…låter så mysigt! Vila och var rädd om dig!

Kramar ❤️

@Himmelellerhelvette Jag är också oerhört glad att jag slutade i tid dvs jag har min familj, mitt körkort, mitt jobb kvar...jag stod inte på ruinens botten. När jag gick på behandlingen ingick det att ta del av tolvstegsprogrammet för delvis utgick behandlingen från programmet men man kanske hann endast prata om de första stegen. Man skulle även gå på möten. Min känsla är att det finns ett stort mörkertal bland i synnerhet kvinnor men även män i medelålder som har arbete och familj men dricker hemma/smygdricker som aldrig någonsin skulle söka sig till AA/NA men däremot Alkoholhjälpen där man kan vara anonoym. Det råder ju anonymitet även på AA/NA men där möter man ju andra människor och man vet aldrig vem man möter. Jag hade väldigt förutfattade meningar innan jag gick på möte men oavsett vilken bakgrund vi har så har vi ändå samma problem. Många som går på möten har även gått behandlingar. Vad jag har fått till mig är att personer som går på NA är oftast yngre än AA. När jag började på NA fanns det inget annat alternativ eftersom AA inte hade startat upp. Nu tycker jag om att gå till NA eftersom jag känner många av dem när vi ses där men utanför gruppen umgås jag inte med någon. Jag förstår att de yngre umgås eller har kontakt med varandra. Jag skickar sms till en yngre person då och då för att höra hur hen mår. Hen är drogfri/nykter men svårt sjuk i anorexia och jag känner oro för hen där men är lugn på så vis pga att hon har ett skyddsnät omkring sig. Jag känner ingen hemlös som går på möten men flera som har bostad genom socialtjänsten. Även om min berättelse skiljer sig ganska markant från övrigas berättelse så när jag lyssnar till de andra blir jag så tacksam över att jag är nykter....att min man och jag finns för varandra och för våra barn...att vi är en familj.

@Sattva Tack:) Ja, eftersom tolvstegsprogrammet är finns över så stora delar av världen och används i behandlingsprogram där människor har blivit nyktra så vår det dumt att förkasta det helt och hållet.

Det är fint med förlovningen. Igår ordnade min man och jag en överraskningsfest för vår son och svärdotter. Vi hade först hängt upp ballonger och serpentiner i deras lägenhet. Köpt en jättefin bukett. Och skrivit inbjudan där det stod att vi skulle komma och hämta dem under em. Köpte färdig potatisgratäng men gjorde den exotiska brickan själv. Köpte även ett vackert hjärta av glas till dem som ett minne från förlovningen. Mina barn har inte tagit studenten, min son konfirmerade sig men var så olycklig min dotter ville inte konfirmera sig vilket var helt ok och vår dotter låg inlagd på psykosavdelningen när hon fyllde 25 år. Det kändes därför så gott i mitt modershjärta att få ordna denna fest för dem. Vi åt, pratade och spelade kubb. Rättare sagt de spelade och jag tittade på...jag var Så trött då. Vår dotter var också med. Senare på kvällen skjutsade jag hem dem. Vi brukar inte bjuda på alkohol men min man och jag hade fått en flaska bubbel så den skålade dem i. Min dotter och jag drack alkoholfri cider. Det blev även lite rött vin och någon öl men inte mycket vilket kändes väldigt bra för mig beroende på att jag vill inte att någon ska bli påverkad el förändra sin personlighet. För mig är det inget problem att någon annan dricker jag blir inte sugen..det triggar inte mig längre. Idag är vårt hem åter igen fritt från alkohol vilket är den bästa känslan!

Nu ska jag byta om för att åka på NA-möte och ta emot medalj (nyckelring) för 18-månaders nykterhet. Den dagen inföll ju förra söndagen men har inte varit på NA-sedan dess så det blir idag.

Ha en fin söndag! Kramar:)

@Sattva Jag är inte så bra på att skriva hos nykomlingar men ibland gör jag det. Jag ser att några härifrån Det vidare livet skriver hos nykomlingar vilket är jättefint. Eftersom jag har skrivit så länge på forumet så innan jag blev nykter hade många som började skriva när jag började gått över till Det vidare livet eller försvunnit. Så därför läste jag på Det vidare livet eftersom många av vännerna fanns där. Jag tänker att när man är på AA/NA-möten finns det både nykomlingar och de som har varit nyktra en längre tid på ett och samma möte. Den blandningen känns fin, tycker jag. Hur som helst ...jag tror att vi är viktiga för varandra oavsett var vi befinner oss.

Tänker även på det här med anknytning....mina barn är ju adopterade...så vad man pratade om innan vi fick våra barn var anknytningen hur otroligt viktig den är. När vi fick vår son var vi sex veckor i hans födelseland och åtta veckor med vår dotter. Det var bara min man och jag som tog hand om dem och vi kunde dela på omsorgen. Minns hur vi la våra barn hud mot hud med oss. När vi kom till Sverige fick knappt någon annan ta i våra barn pga anknytningen. Många upplevde oss väldigt överbeskyddade men för oss var det så viktigt att barnen skulle känna att vi var deras anknytningspersoner. Eftersom detta finns så starkt inom mig så har jag så svårt för om en kollega kommer till jobbet med sitt nyfödda barn och barnet ska nästan gå laget runt för att alla ska få hålla barnet.

Kom att tänka på att min B-uppsats på utbildningen handlade om mammor med alkoholmissbruk och hur det påverkade anknytningen med deras barn. Tror att den uppsatsen ligger på vinden någonstans....

Önskar dig en fin söndag/vecka! Kramar:)

@Varafrisk Nu gav du mig ett annat sätt att tänka på ”att slå i botten” Jag har många gånger undrat hur långt ner i botten en människa ska gräva sig utan att någonsin nå sin botten för att få ett uppvaknande.
Nu funderar jag på om det är så att när man nått dit där man inte längre har något socialt nätverk runt sig då har man inget att kämpa för? När kronofogden är på ett så högt belopp att det inte kommer kunna ta sig ur då krävs en enormt stark mentalitet för att leva på existensminimum resten av livet. Då måste man svälja stoltheten och gå på AA/NA för att därigenom bilda sig ett nytt socialt nätverk tänker jag? För det finns inte tillräckligt med resurser i samhället för att hjälpa den som en dag inser att den vill ha hjälp, det räcker inte för någon som mist allt för vart ska den bo och få mat under tiden den går på öppenvården? För platserna på behandlingshem är så få att de är omöjligt att få. Hur hjälper man den som inte har någonting kvar men som vill bli ren?

Jag tänker nästan varje vecka på hur glad jag är över att något väckte mig och att jag slutade i tid, tänker ofta på att jag hade kunnat sluta där, utan någonting kvar, det har varit en enorm hjälp genom min nykterhet, rädslan för att mista allt.

Kram❤️

@Varafrisk Tack! Jag har faktiskt aldrig tänkt att någon ny-nykter ens läser på "Det vidare livet", men så kan det ju vara. Eller på Senaste kommentarer då förstås!
Ja herregud, hade jag fortfarande druckit hade inte den här inre resan ens påbörjats. Det hade nog istället varit en resa åt helt motsatt håll!

@vår2022 Ja för mig var detta med anknytningsmönster en otroligt viktig pusselbit. Vad fint du beskriver utvecklingen med din mamma, vilken vinst för er båda!
Just detta att hitta sitt autentiska jag är så viktigt. Jag har sett mig som lätt att ha att göra med, anpassningsbar, vill allas bästa etc etc. Men har inte förstått att det även är på bekostnad av mig själv, när jag inte har haft mina egna behov klart för mig.
Detta är verkligen en spännande resa!

Fulla dagar med barn o barnbarn! Och nu syskonbarn o barnbarn. 12 till bordet. En vecka kvar. Jag är faktiskt redan ganska trött. Ofta är det underbart. Men nu måste jag dra mig undan o vila lite inför nästa anstormning. Lyckligtvis har jag egna rum och eget kök. Mycket har blivit gjort. Men inte allt. Börjar längta lite till stan och min nya fina lägenhet!

@vår2022 Det låter toppen! Jag upplever inte heller buljongdagarna som speciellt jobbiga. Kan känna mig lite hungrig precis innan det är dags att dricka igen. För mig är buljong bekvämt, då slipper jag helt planera mat två dagar per vecka.

Kram 🐘

@Sattva kram! 😘