Senaste kommentarerna i forumet

Dålig sömn inatt, riktigt dålig, men det är skönt att kunna somna om igen - det var totalt omöjligt under tiden som nikotinist, då var jag mer inställd på att kliva upp hur tidigt jag än vaknade. Nu går det bra att efter en stund lägga huvudet på kudden och zzzova igen.

Till min fasa sov jag förbi Naturmorgon på P1... ? Dvs vaknade till först vid 8, vilket för mig är extremt sent...

I vilket fall, det får bli så, det är lördag. Jag ska fortsätta lyssna på radio, surfa runt o så, sedan ta mig ut på en längre promenad. Det blir mest troligt något själv, en bit från stan - dvs jag tar bilen en bit och går runt en sjö eller vid havet eller så.

Ska komma ihåg ta med mig kaffe och smörgås så det blir lite trevligt :)

Tack för en intressant läsning och för att du delar med dig. ??
Vilken styrka du besitter och vilken upphämtning du har gjort

Är grymt imponerad och så glad för att du och dina barn mår så mycket bättre!?

Kram ???

Svinbra jobbat AH, du är ju jätteduktig! Det där med konditionen är häftigt. Jag har ju varit en pösmunk i hela mitt tidigare liv, och det var först när jag i höstas började springa som jag upptäckte hur fort konditionen faktiskt blev bättre. Jag märkte dock också nu runt jul när jag hade en lucka på 6 dagar mellan löpningarna hur fort den försämras igen.? Du hade väl en pulsklocka har jag för mig? Då bör du ha sett skillnad på vilopulsen, VO2- Max värdet mm redan nu.

Hoppas du kan hålla i, hålla ut när ditt jobb drar igång på allvar igen. ?

Edit: Grattis till 11 månader också!?? Jag höll på att glömma av det. Det var Femina som påminde mig.

Kram

Grattis till 138 dagar! Bra att få prövningar gjorda, då märker man att det var ju inte så farligt, och blir starkare och stoltare för varje prövning man avverkat. Jag har ju inga problem med att tänka aldrig mer alkohol, men tror det beror på att det är ju liksom inte definitivt. Jag kan ju teoretisk sett dricka någon gång i framtiden. Det är inte som ”när tar rymden slut” eller ” vad händer efter döden”.

Bara att köra på som du gör, du jobbar på jättebra.? Månad 4 till 6 hände det mycket positiva saker för mig i alla fall. Förhoppningsvis blir det likadant för dig.

Kram

Himmel vad bakfull jag har varit på mina få skidresor i mitt yngre liv. Jag tror att skidresor utan baksmälla är hundra gånger bättre! Och naturupplevelsen mer wow ?

Stort grattis till 138 nyktra dagar! Du behöver inte ta något beslut om framtiden, tänk januari i första hand bara. Eller en vecka i taget. Man måste inte lova någonting, man bör inte lova någonting. Både att tänka ”aldrig mer” och sätta ett fast datum är kontraproduktivt.

Kram ?

✔️ Tre promenader (totalt 13.178 steg) ✔️ Bra mat ✔️ Tre flaskor vatten ✔️ Ingen choklad.

Jag glömde ju ställa mig på vågen i morse, men idag kunde jag knäppa mina vinterbrallor ordentligt igen. Pust. Och när jag klämmer på volangen på magen så känner jag att den minskat yttepyttelite i tjocklek. Det är sannolikt vattnet som ”left the building”. När jag inte dricker tillräckligt med vatten och samtidigt moffar snabba kolhydrater så blir den kombon som en överjäst muffin. Återstår att se när muffinsen se lite mer döbakt ut. Jättekonstigt bildliknelse, men man brukar ju faktiskt prata om muffinsmage ?

Men, jag vill påtala det igen, jag vill bara må så bra som jag kan. Jag mår inte bra när jag knappt kan knyta skorna utan att magen är i vägen. Jag mår inte bra när jag flåsar som en galning i en uppförsbacke. Jag mår inte bra när jag är så tung att mina fötter kvider högljutt. Jag mår inte bra om jag inte tar mig utomhus dagligen, helst i dagsljus. Och jag mår inte bra av att äta choklad varje dag som en tvångshandling.

Flåset har faktiskt blivit bättre redan, helt otroligt. Jag har dammat av tre olika gamla hundrundor, med varsin jobbig backe. Alla rundorna är på cirka 3.300 steg och tar 30-35 min att gå. Om jag går samma rundor varje dag märker jag skillnaden, tänkte jag. Och jag märker den redan. Visst flåsar jag, men jag fortsätter ändå gå lika raskt och lugnar ner andningen ändå rätt snabbt. Tänker inte ens tanken att stanna till och pusta. Som jag skämts de senaste gångerna jag promenerat med äldsta dottern. Jag har alltid haft bättre kondis än henne, men inte de senaste åren.

Imorgon blir det en längre runda i närområdet, frukost- och lunchrunda i ett liksom. Också en kär gammal hundrunda. Först förbi en sjö, genom skogen, förbi en större sjö och genom skogen hem. Full pott på naturupplevelser ? Jag har lyssnat klart på ljudboken ”Hälsogåtan”, som inte erbjöd några wow-upplevelser men en lättillgänglig summering av olika hälsoaspekter. Imorgon börjar jag med ”Food Pharmacy”, men boken är på svenska.

Sen ska jag laga mat imorgon också, så jag har middagsmat hela kommande vecka. Tonfiskbiffar med sötpotatis, och tomatsoppa med kikärtsbollar tänkte jag ge mig på att laga. En fisk och en veg. Och jag tänker även blanda ihop kryddblandningen ”7 kryddor”.

Till lunch fortsätter jag äta fröbröd med kallrökt lax även nästa vecka. Tror inte jag kan tröttna på det faktiskt, och lax innehåller mycket bra fetter. Jag köper kallrökt lax i 200 g-paket och delar i fyra lika stora bitar, skär rakt igenom förpackningen. Sen tar jag två sådana bitar som pålägg på två skivor grovt fröbröd med Bregott. Supergott! Och okej antiinflammatoriskt.

Nykterheten har i alla fall gjort att behovet av att ”festa till det” bara för att det är fredag och lördag kväll känns obefintlig. Dels är jag inte sugen på godis alls just nu och är väldigt tacksam över det, och dels vågar jag inte äventyra något genom att äta choklad bara för att det är helg. Varför liksom? Om det bara triggar suget efter mer choklad. Jag vet ju att det funkar så. Känns det igen?

Och när jag inte dricker alkohol så tappar jag inte omdömet vad det gäller choklad heller, vilket var lätt hänt i mitt tidigare liv. Och fanns inte choklad hemma kunde man ju rosta bröd, eller äta upp nutellan, eller äta glassen som jag inte ens är sugen på i vanliga fall. Alla kostråd flög all världens väg när jag hade druckit lite.

Jag kanske festar till det med lite ost och chark imorgon kväll. Kanske. Lite.

Kram ?

Har precis klarat av ytterligare en prövning. Nykter en hel vecka i fjällen. Så skönt att inte vara bakis i backen. De andra drack öl i basun och vin till maten. Jag kände mig sugen på rödvin en kväll men eftersom de andra vet att jag inte dricker så avstod jag. Jag övar vidare...

Kan fortfarande inte säga att jag aldrig kommer dricka igen. Tänker att jag i framtiden kommer vilja och funderar på olika situationer då jag skulle vilja dricka. Vet inte varför jag alltid tänker så långt fram men det har jag alltid gjort. Oroat mig för framtiden. Men i stunden vill jag inte dricka. Om jag blir erbjuden ett glas är det inga problem att tacka nej. Behöver bli bättre på att ta en dag i taget och njuta lite mer av här och nu.

Så länge jag har varit nykter. Det trodde jag inte.

Kram

Kallas mitt sätt att sluta.
Läsa, skriva, vara här. Mycket.
Reflektera över mitt liv.
Jag har också utövat och gör fortafarande- tacksamhet.
Jag fokuserar otroligt mycket på det som är bra- och allt bättre- i mitt liv.
Jag sopar inte jobbiga känslor under nån matta, men dygnet har bara 24 timmar och om man försöker jobba, sova, etc och dessutom träna hjärnan på att tänka på det som är fint och bra med livet så hinner jag inte tänka så mkt på det som inte är bra.
Men basen är forumet där jag både får stöd- och ibland kan ge stöd. Det är som människans bästa grej i ett nötskal. Gör mig innerligt glad varje dag. En dag i taget, är mitt räkneverk. Lycka till.

Härligt torn, jag tog mig också till sportaffären med munskydd, dock var varenda löparsko med dobbar slut, men innan jag klev ut ut affären hade jag beställt ett par på icebugs sajt, kommer om två dagar.
Som tröst köpte jag mig en yogamatta ?
Har inte tränat via app tidigare men nu när jag ska börja jobba igen känner jag stressen hovra i kroppen och måste hitta ngt sätt att få lite mer energi.
Ser så mkt fram emot att få komma igång.
Här är färska räkor är ungefär lika enkelt att få tag i som färsk tryffel, men i stan är det mitt förstahandsval- varje fredag, så gott.
Ha en fortsatt fin helg trots jobb, kram ?

Tack TappadIgen! Det känns både och på något sätt. Tiden har gått fort efter det första halvåret, och det känns som om jag har fått ett nytt liv nu. Just på nyårsafton var det mycket minnen som snurrade i skallen. Jag blev om möjligt ännu mer fast besluten om att aldrig någonsin börja dricka igen. Mår så otroligt bra nu och saknar inte alkohol ett endaste litet dugg.

Det allra sista lilla ” skavet” släppte runt månad 7. Innan dess kunde jag irritera mig på att jag tänkte ”kring” alkohol lite väl ofta. När skulle jag sluta med detta tro?typ.? Men så slog det mig att det spelar ju ingen roll. Det gör inget, eftersom jag saknar ju inte alkoholen, utan de tankar som dyker upp är enbart positiva tankar om hur skönt det är att slippa skiten.? Jag vill ha de tankarna resten av livet.

Ha det gött!

Det bästa är nog att lägga till en bra rutin i taget. Jag har en stegräknare på armen som jag i min iver ställde på målet 12.000 steg. Inte många gånger det uppnåtts kan jag säga, åtminstone inte vardagar utan skogsutflykter. Men senaste veckan har den surrat på armen nästan varje eftermiddag. Nu ska jag bara försöka hålla i det här.

Det viktiga är att man utgår från sin egen personlighet, vad passar mig? Under många år var lunchträning på ett gym min räddning. Nu när jag jobbar hemifrån passar ”gå till jobbet”, ta en lunchpromenad, och ”gå hem från jobbet” riktigt bra. Tiden morgon och eftermiddag stämmer väl överens med biltiden jag slipper numer.

Meditation på morgonen är det många som utövar. De första 20-30 min precis när man vaknat. Jag har inte provat själv. Jag ”lunchmediterar” oftast, i vilorummet på jobbet. Tyvärr har jag inte fått till någon varaktig rutin där, men jag tar till det när jag märker att det snurrar på lite för snabbt i livet. Det hjälper! Har gjort det mycket historiskt, och kroppen och hjärnan ”minns”.

Kram ?

Hur känns det att tänka nu ett år efteråt hur det kändes då efter ditt sista race med alkohol? Känns det avlägset och som en helt annan person, eller minns du det som det var igår? Måste kännas otroligt skönt att känna att du har klarat ett år, även om som du säger det att det hat gått som på räls på sista tiden? Bra jobbat måste jag säga, oavsett om det delvis var på räls :)

Ja, det är sorgligt. Det måste vara fruktansvärt som anhörig att stå och se på utan att kunna göra någonting.

Jag kom själv att tänka på det där med browsertabbar och att inte ha för många öppna. Jag har provat på många olika saker de senaste åren, men många av de förändringar jag försöker göra till det bättre blir inte särskilt varaktiga eller så tar de lång tid att få in. Det tog mig en massa år att äntligen bli nykter t.ex. Jag skulle gärna vilja göra några fler framsteg. Med framsteg menar jag varaktiga förändringar i min livsstil som är positiva för mig och mitt mående.

Promenader har jag lyckats få in till en rutin, måste jag säga. Ett tag hade jag som måste att gå 10000 steg varje dag, men jag har nu släppt på det. Det är ett mål och senast jag inte klarade det var min senaste jobbresa. Jag kan känna mig ok med att skippa någon dag när det är bättre för mitt mående att göra det för jag vet att det inte betyder att jag kommer att sluta med det helt då det är något som jag uppskattar. Jag missar bara någon dag då och då de senaste 5 åren och det känner jag mig nöjd med och kan fortsätta med. Det känns inte alls som ett tvång ens, speciellt nu när jag inte maniskt måste få till 10000 steg oavsett.

Att jogga däremot... jag har försökt att komma igång med det flera gånger och det blir helt enkelt inte av. Jag gör det ett par gånger i veckan i kanske två veckor. Sen blir det en gång följande vecka och sen blir det en paus. Nu är det länge sedan jag försökte mig på det. Jag hatar det inte, men kanske är det inte tillräckligt roligt för mig för att få det till att bli till en rutin, vilket ju är vad jag vill. Jag vill inte ha en förändring som jag känner att jag måste tvinga på mig.

Meditera tycker jag om. Dock gör jag det inte varje dag. Kanske är det för att jag inte har så värst bra ordning på min kvällsrutin. Det kanske är det jag borde jobba på, då det ju är något jag borde klara av. Nu känns det som att jag måste anstränga mig för att jag ska lyckas borsta tänderna i tid och allt det där andra för att avsluta med meditation innan sängdags. Jag känner nämligen att jag behöver vara klar med allt som måste göras innan meditationen så att jag inte är stressad. Det betyder väl i sin tur att jag borde sätta tider för när jag måste sätta igång kvällsrutinen.

Nästa sak jag funderar på är att fixa lite vikter att ha här hemma för lite hantelträning. Jag är inte särskilt muskulös och har heller inte ambitionen att bli en seriös kroppsbyggare, utan tänker mer att jag ju inte blir yngre och mitt arbete kräver inte någon särskild fysisk ansträngning så jag tänkte att det kunde vara värt det att kanske byta ut lite bukfett mot en hälsosam mängd muskler och underhålla det. Det borde jag också få till en rutin, tycker jag. Min kollega föreslog att kolla på blocket och säljgrupper på facebook. Ganska snart blev jag påmind om att det är just efter nyår och det är hopplöst att leta träningsredskap i andra hand :)

Men det är väl lite så jag tänker mig. Inga nyårslöften utan mindre förändringar som jag kan planera in och göra till rutin så att jag fortsätter med dem utan att behöva tänka på det.

Tack för grattis Pilla, Jullan och Kvinna38!? Att man fortfarande får inspiration här märkte jag i dag när Charlie och du Se klart skrev om Icebugs. Sagt och gjort, skyddsmask på och in i en affär på hemvägen från jobbet. Nu har jag sprungit 5 km på isigt och snöigt underlag med de nya skorna. Funkade riktigt bra! Lite nervös i början, men jäklar vilket bra grepp jag hade.? Bara 4 sekunder högre kilometertid än på barmark. Tjoho, nu kan jag springa utomhus hela vintern! Skorna var dyra, men det är det värt för att kunna hålla igång konditionen. Har du hunnit testa dina ännu Se klart?

Färska räkor till middag blev det, och nu tar jag ett varmt bad i badkaret och kikar här i forumet. Jobbar hela helgen, men det är riktigt gött nu efter all ledighet.?

Ha en bra kväll! Kram

Hur mår du? ?

Jag är allergisk mot katter, men pudel tål jag. De fäller inte sin päls. Min förra pudel dog för 2,5 år sedan, och till sommaren är det nog dags för en pudel igen.

Kram ?

Med hjälp av det jag kallar faktametoden, mest influerad av Annie Graces och Craig Becks böcker, poddar, youtubekanaler. Jag tror på deras tes att det inte räcker med viljestyrka utan att vi måste påverka vårt undermedvetna. Och det gör man med hjälp av fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera. Och nöta nya nyktra vanor tills de sitter i ryggmärgen. Mycket positivt tänk är viktigt också. Se alla fördelar med nykterheten, minsta lilla grej.

Kram ?

:) Jag är systemutvecklare/programmerare men just den liknelsen har jag hört någonannanstans, eller åtminstone den första delen med browsertabbar. Men det är ett bra tips och i och med detta har jag funderat lite mer själv på det nu.

Grattis !! ?

Det känns som att det är rätt att lägga den i din egen tråd. Det verkar ha blivit kutym här och är väl också det bästa för att det inte ska bli för rörigt.

Jag har slutat på egen hand. Närmare två månader eller så efter att jag slutat blev jag dock lite sökande och var orolig för min hälsa o.s.v. och jag började skriva här t.ex. Senare gjorde jag även programmet här på alkoholhjälpen. Den ska tydligen vara nere nu. Jag ser överst på sidan:

Alkoholhjälpen - Program - Logg - Fråga - Forum - Fakta - Konto

Forumet tar ju mig hit. Loggen använder jag för att fylla i konsumtion. Program är ju där själva programmet är. Jag fyllde ju inte i det förrän kanske cirka två månader efter att jag hade slutat dricka. Kanske hade jag klarat mig bra fortfarande på egen hand, men jag känner ändå att det hjälper att vara här och skriva o.s.v. Nykter kanske jag hade varit ändå fortfarande alltså, men jag tror att jag åtminstone mår bättre.

Så för sent att börja ett program är det garanterat inte. :)

Jag började också träffa en psykolog. Första gången var på min 4-månaders dag. Det var ju egentligen inte för att sluta dricka alkohol dock som jag träffar en psykolog, men det kanske ändå var relevant för din fråga.

Boken, den verkar lagom sansad vad gäller vad man *ska* göra (jag har bara lyssnat en halvtimme då jag somnade...). Lite mycket tjat om att vi var på savannen en gång i tiden... jaja... men man behöver ju inte egentligen vara Einstein, utan bara suttit med sina mor o farföräldrar några timmar för att inse att vi nu lever i en otroligt konstig värld... där allt går i turbo?

Skärmhjärnan läste jag i somras, tror vi pratat om den lite :-)

När jag var ute o gick tidigare idag gjorde jag ju det för att koppla av, få frisk luft och må bra. Vem gjorde det förr i tiden, promenerade för att få egen tid, för att få motion? Möjligen gick man över till grannen för att be om hjälp med slakten av en gris. När man var klar med alla arbete för dagen så somnade man utan att kolla på nyhetsflödet en timme...

Alltså inte gått något tolvstegsprogram? Eller finns det kanske andra program ni följt? Har läst något om ett program via Alkoholhjälpen.
Jag undrar också om ni har kontakt med en terapeut eller psykolog?

Om ni vill svara. Jag vill försöka ta tag i mitt mående och inte bara existera men vet inte riktigt hur jag skall gå vidare. Jag kanske inte skulle ha slutat utan ett program men vet inte om det är för sent att börja med ett sådant nu. (Och är det "rätt" att lägga in ny fråga i sin tråd, eller skall man skapa en ny? Har inte koll på nåt verkar det som ?)

Och skulle passa så bra nu när barnen blivit äldre, även om vi har en lite mindre här hemma fortfarande. Men vi har tyvärr allergier mot pälsdjur ?

På din födelsedag!

Särskola är det bästa beslut vi tagit för dotters skull ❤️ Hennes diagnos är också lindrig utvecklingsstörning. (Som det hette när hon var cirka 7 år.) De är så duktiga på att individanpassa undervisningen i särskolan och vår dotter har utvecklats jättebra hela tiden.

Hon utvecklas inte speciellt mycket nu på daglig verksamhet, men jag släpper den bollen just nu. Flytten till gruppboende i april får fullt fokus för oss nu.

Kram ?

Jag fyller år i dag. Mina egna födelsedagar är inte jätteviktiga men ändå minns jag vissa i någon mån. För två år sedan befann jag mig djupt nere i en kris efter att flickan fått två epileptiska anfall (grand mal). Ett under hösten (på skoltid) och ett till strax efter nyår. Efter det sista anfallet höll jag inte ihop längre av oro för flickans liv. Jag ringde 112 och det blev en extremt snabb färd med blåljus till sjukhuset. Anfallet tycktes aldrig ta slut... När jag kom hem dagen efter valde jag att slänga tröjorna. De luktade så illa av stressvett att jag inte trodde det var lönt att tvätta dem. Därefter följde några dagar med dygnet-runt-bevakning av flickan. Att kunna somna i lugn och ro var uteslutet för min del. Jag levde i skräck för att flickan skulle dö. Drog in en fåtölj i sovrummet och satt i den och vakade medan hon sov. Sedan blev det tack och lov pappavecka. Jag kontaktade vc för att få någon att prata med. Hade tur och fick nästan omedelbart en tid hos kurator för krissamtal. Jag tror jag fick komma till henne varannan dag faktiskt. Minns att jag nämnde att jag fyllde år och att jag funderade på hur man kan fira det, om alls, i det läge jag befann mig. Kuratorn föreslog att jag skulle köpa hem lite god mat. Det gjorde jag. Drog till Ica men självklart även till Systembolaget. En flaska bubbel och minst en flaska rött köpte jag. Så. Där jag befann mig, mitt i en kris för att mitt barn var sjukt, helt utmattad av sömnbrist, väljer jag att dricka åtminstone två flaskor vin (förmodligen mer) ensam hemma för att "fira" min födelsedag. Jag fick en fin bok i födelsedagspresent av min pappa. Den hällde jag rödvin i nästan det första jag gjorde. Orkade inte se åt boken på månader efter det. Skämdes över att jag förstört presenten på ett så skamligt sätt.

När jag tänker efter, undrar jag om inte vindrickandet eskalerade ytterligare under den våren. Sedan blev jag heltidssjukskriven i juni. Då drack jag inget eller väldigt lite under sommaren. Till hösten började jag arbeta halvtid och livet skulle liksom bli normalt igen. Drickandet tilltog under hösten och crescendot blev den 21 december när jag var full för sista gången. Födelsedagen efter det var jag extremt sugen på alkohol. Blev irriterad på alla emojis med flaskor och glas. Jag var också fortfarande extremt låg. Fanns inte på kartan att ordna något firande trots att jag fyllde jämnt. Tog med barnen på en näraliggande restaurang. Gladde mig åt att flickan faktiskt följde med (inte självklart). Drack alkoholfri öl och den gjorde susen kommer jag ihåg.

Mellan mars och oktober var jag heltidssjukskriven. Något jag hade behövt vara mycket tidigare egentligen. Jag kom inte igen så snabbt efter flickans epilepsidiagnos som jag trodde att jag skulle göra.

I dag är det dags att fylla år igen. I dag är jag pigg, jag njuter av livet, det finns inga synliga kriser runt mig. Jag har inte ilsknat till på några emojis (jo har fått både flaskor och glas). Presenten jag fick för två år sedan har använts flitigt hela året. Jag har bestämt mig för att sluta skämmas över det där rödvinet som jag hällde i boken. Det är historia nu. Barnen är friska och mår jättebra! Jag har valt att ta hem mat i dag (skärgårdstallrik från lokala fiskhandlaren) för att slippa stressen för flickan att gå på restaurang. Tyvärr har hennes dag kretsat kring att det är fel mat jag har beställt. Hon äter inte fisk säger hon och hon vill inte vi ska äta fisk för då luktar det fisk här hemma och det klarar inte hon (nytt för mig). Jaja, vi får se hur det går. Detta är helt enkelt livet med autism som jag numera väljer att INTE dricka rödvin på.

Strax före jul fick vi reda på att flickan har lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Kändes som en lättnad konstigt nog. Nu kommer hon att få gå i särskola med anpassad undervisning. Hitintills har hon iofs haft anpassad undervisning men bedömts mot normalbegåvade barn och det har inte varit enkelt kan jag säga. Våren kommer att ägnas åt att arbeta med den kommande särskoleplaceringen. Oavsett vilka hinder jag stöter på kommer jag inte hantera dem dem med vin. Så oerhört tacksam att jag slipper det!

Kram!