Senaste kommentarerna i forumet

Aldrig skottat snö nykter? Du skojar? Var du alltid lite på pickalurven när du skottade snö ? Då hoppas jag att du får massor av snö! Du kommer att ta i lite extra, göra lite mer. Det är spännande med snöskottning, man blir liksom aldrig klar, det finns alltid en hörna man kan fixa till lite till.

Snö har jag skottat i parti och minut faktiskt - nykter. Det gjorde man ju direkt efter frukost oftast. Jag har aldrig upplevt så mycket snö som när jag bodde i norra delen av det här länet, som ligger mycket högre över havet. I Gbg var det glest mellan snövintrarna. Men nu sa dottern att de hade -5 och att det kom lite snö.

Jag hoppas att det ska snöa här också, men idag har det bara regnat. Jag älskar snö, det blir så vackert. Snö på trädgrenar är som finaste konstverket, solen som glittrar i snön, och allt det vita böljande orörda som täcker allt brunt, grått och smutsigt. Den typen av snö fick jag uppleva i byn jag bodde i tidigare. Här i stan blir det direkt slask och smutssnö. Men då får man lämna stan och ta sig ut i skogen och njuta av allt det vackra!

Kram ?

Mindre marginaler

Sköterskan sa på telefon för några veckor sedan, att det nu, utan nikotinet som ”hjälper till” är viktigare att du sköter mat, sömn, motion nu, eftersom det finns mindre marginaler.

Så sant; oavsett om den nyss genomlevda perioden må-dåligt för mig berodde på biverkningar eller abstinens, kanske något i humöret, nått som inträffade som jag inte hanterade på ett bra sätt.... Eller en kombination av allt, så fanns inget i botten som tog emot mig som snuset gjorde.

En lärdom är dock - aldrig mer nikotin, och aldrig öka dosen av champixen. Never. Det är inte värt en gång till att behöva genomlida nedstigandet till normalnivå, som tydligen måste ske genom ett periodvis ganska mörkt ställe.

Jag hade inte kunnat så relativt enkelt kunna bli kvitt nikotinet själv - utan medicinen hade det krävts mer viljestyrka än jag har. Trots dikeskörningen i veckan, så skulle jag göra om kuren varje dag. Även om jag nog hade pratat mer med sköterskan och pratat risker, och hur jag ska göra om något inträffar.

Att sluta snusa utan hjälpmedel - också det är ju ett mixtrande med kemin i skallen, inte särskilt riskfritt heller med tanke på hur jag vet jag har mått tidigare när jag provat. Så... denna väg fick det bli för mig.

Så tänker jag nu.

Normalnivån nu är ju egentligen ganska okay, och blir inget värre så är det bra.

Angående att röra på sig... Jag har varit ute i skogen igen... med en av mina bröder, och ett av hans barn, denna gång fick vi med oss en burk Bullens pilsnerkorv som fick puttra en stund vid elden vi gjorde upp. Bullens pilsnerkorv är alltid gourmerätt ute till skogs :-)

Jag ser samtalet mellan Andrahalvlek & Mic ; förstår ju båda från sidan ;-). Tänker... ja, prova igen, men - som jag sa förra gången, om du känner du måste ge upp lite, ge inte upp helt, utan släpp taget, välj ordning på det du måste göra, istället för att göra en all-in och vara borta härifrån i veckor. Nu vet vi ju dessutom om att du inte låter bli läsa fast du låtsas som det ;-)

Eldar med ved för att värma upp huset..Har även en luftvärmepump, men mycket effektivare med eldandet..Ved har jag köpt färdigklyven denna gång..Men behöver ändå klyva en del för att tända med..Tidigare sågade jag och grannen ner stockar, och klöv tillsammans..Men tyckte att det var för jobbigt denna gång..Man ska ha lagom mycket att göra..Inte en massa projekt..?..Nu vintertid så blir det eldande varje dag..Har lärt mig en hel del på dessa 3 år jag bott här i huset, om vedeldning..?..Första året kokade pannan över..?..Det blev vattenskada av ett rör som sprack..Men det löste sig det med..Tur det finns duktiga hantverkare och försäkringsbolag..??

Ibland känns det som att jag klagar, men försöker bara ge nyanser. Och vad fint att läsa att du tycker att jag är ödmjuk inför olika tänk och situationer. Det är nämligen så jag försöker vara i livet. Öppen för olikheter. Det är ok att vara annorlunda, så länge man inte skadar någon.

Och, vet ni, det finns många sätt att göra rätt på. ?

I dag är jag nykter. Gott så.

Kram

Sista lediga dagen, i morgon tillbaka till verkligheten. Det känns konstigt. Försöker städa undan julen lite men mår illa så är inte så pepp. Har alltid mått illa ett par dagar när dosen höjs på Concerta, så vet att det försvinner. Min mor ska komma hit i helgen och hjälpa mig plocka det sista med julen och städa efter allt så vill få undan lite innan. Det är såna saker som vi kan göra tillsammans, hon har typ städmani och gillar att hålla på med saker hela tiden, och hon är väldigt bra på att få igång mig. Då jag inte är så mycket för att gå i gallerior, eller hitta på nya saker så är det något vi kan göra tillsammans. Det, loppisar och skogen.

I dag blir det ett långt inlägg känner jag.

Jag känner mig hungrig men mår som sagt illa och då kan jag inte äta. Har inte så mycket i matväg hemma heller och har planerat dåligt just nu. Det där med mat är nog ett av mina största vardagliga bekymmer. Det är ett av mina projekt att få bukt med 2021, men det känns ibland övermäktigt med min ADHD-hjärna. Känner att jag har skrivit ganska mycket om mina krångel som beror på min autism. Men det som påverkar mig mest (som jag nu förstår), som påverkar det vardagliga när jag är ensam - det är min ADHD.

Autism har mer att göra med yttre faktorer, andra människor och att inte förstå människor, sammanhang. För att försöka anpassa mig och inte visa min okunskap, passa in och maska så att det såklart massor av energi i vardagen - bland andra människor. Är jag inte kring människor eller jobbiga situationer så påverkar min autism inte mig alls. Så länge jag får göra min grej så är jag ju glad. Andra kanske ser mig som en ensamvarg men jag trivs i min bubbla.

Men ADHD (ADD) har mer att göra med min energi när jag är själv. Jag har ju ingen fysisk överaktivitet, men en överaktivitet i hjärnan definitivt, har lite dålig impulskontroll (därför jag är här bl.a.) men i det stora hela är det inget jätteproblem. Det som är jobbigast för mig är att ta tag i saker, att kunna fördela energin, att starta och genomföra vardagliga saker. Min startmotor är felkonstruerad. När det gäller skola eller mitt jobb så har jag alltid tagit det så seriöst och haft det som ett intresse (och detta har med autismen att göra) så där har jag inga direkt problem att få saker gjorda. Så länge det berör någon annan så är jag mästaren på att vara "den duktiga flickan", även om all energi går till det. Så ingen ser någonsin denan sida, snarare tvärt om - jag är en yes-man, en som tar tag och gör ALLT!

Men när det gäller det vardagliga, när det inte finns tydliga regler och förväntningar på mig som det finns på jobbet, eller när man umgås med andra. Då har jag svårt att få ihop saker. Då jag bor själv och ofta är själv så tänker nog många att det kanske inte spelar så stor roll, då det bara påverkar mig själv. Men det är just det - det blir jobbigt, och ofta känner jag mig som ett barn. Ett barn som väntar på att den vuxna ska tjata på mig att göra något, att hjälpa mig - starta mig. Det kan vara allt som att borsta tänderna, ta ut soporna, plocka in i diskmaskinen, ställa tillbaka en sak där den ska vara, dammsuga.. och allt som har att göra med mat.

Det jobbigaste utan tvekan är detta med mat. Jag är nog mest ett barn med det. Jag blir akut hungrig och har 9/10 fall ingen plan för vad jag ska äta. "Vanliga" människor tittar då i kylskåpet och hittar på något, tar tag i det. Jag kan titta i kylskåpet, men kommer inte igång. Det är ungefär som att hjärnan inte kan koppla ihop saker, jag kan se mat jag kan laga, men det känns som att jag inte vet hur jag ska göra (fast jag vet). Det känns ibland som att bara tanken att ställa sig och steka någonting är så energikrävande att jag aldrig ens hinner komma till att ta fram stekpannan. Helt plötsligt har det gått 2 timmar, jag har funderat på att jag är hungrig, nu är jag vrålhungrig och emotionell. Men jag får inte ihop något, så jag äter en energibar, godis, en macka, popcorn, chips eller snabbnudlar. Som ni förstår mår man inte så bra av att äta sånt. Jag kan ju laga mat (under perioder funkar det bättre) och detta är inga problem när andra har en förväntning på mig. När jag har en utspikad plan, då funkar det, men när något kommer emellan, när något blir fel så blinkar det error i huvudet. Då måste hjärnan omprogrammeras igen, och det tar tid. Gudars, min hjärna är en gammal IBM-dator från 90-talet :(

Det är som att jag måste lära mig saker på nytt, varje gång jag gör det. Med det menar jag att det tar alltid så mycket energi och aktiviteterna kommer inte naturligt hur många gånger jag gör det.

Jag har nu skaffat en app som heter Tiimo, den är för personer med ADHD och ASD (Autism) där jag kan planera in, och få påminnelser på min smartwatch. Appen är superbra - verkligen. Problemet i det hela är att jag måste ju planera för att kunna sätta mig och planera. Jag älskar att planera egentligen, men är också så känslostyrd så det blir ofta svårt att hålla sig till planeringen om jag inte känner för det/har ork. Då blir jag barn igen.

Haha.... borde nog be om hjälp med sånt här. Jag vet att man kan få hjälp via LSS och ahbiliteringen, men jag är vuxen, har ett jobb och funkar ju ganska bra - det känns skamligt att be om hjälp, att erkänna att saker inte riktigt funkar. Jag vet att det inte är skamligt utifrån, det finns ju en anledning att det erbjuds, men för mig - som hela mitt liv sett mig som gemene man, som en neurotypisk, så är det lite för tidigt att erkänna mig "besegrad". Men det kanske kan vara okej att allt inte funkar heller, måste allt vara perfekt? Det är ju knappast perfekt för vanligt folk?

Min stolthet är nog problemet, det är ju även den som gjort att jag aldrig tagit professionell hjälp ang. min alkoholkonsumtion. Nu hoppas jag ju att jag aldrig behövde/behöver det heller, men jag är ju väldigt självgående.

Jag funderar på om jag ser detta mer som ett problem nu för att jag vet vad det beror på, att det inte är för att jag är lat och föredrar att inte laga mat. Jag vet nu att jag helt vill ha lagad mat, äta bra mat som jag mår bra av och ha rutiner. Men det är så svårt att följa p.g.a.. min funktionsnedsättning. Att bara göra det funkar ju liksom inte.

Detta är i vilket fall något jag ska jobba med, det kommer ju aldrig bli perfekt men det är något jag skulle vilja hitta bättre strategier för. Medicinen hjälper en hel del här att trigga igång startmotorn lite ibland, men framförallt gör de att energin finns där.

Det snöar för fullt ute så jag får se om jag tar på mig snöskorna lite senare och ger mig ut. Nu ska jag annars försöka återgå till julstöket

Tack alla fina!? Det har gått överlag bra tycker jag, men det första halvåret var ju bitvis kämpigt såklart. Det var en rastlöshet och ” något” som saknades som gjorde sig påmind periodvis. Det jag gjorde vid sådana känslor var att köpa läget och göra något åt det. Dvs inte sitta och ”lida” utan sysselsätta mig. En fisketur, promenad mm. Och att tänka positivt var viktigt. Negativa tankar vet jag att jag inte mår bra av. Se möjligheterna och inte problemen. Förr försökte jag fly problem genom att dricka, och det vet vi ju alla att det bara hjälpte för stunden, för att i förlängningen göra allt värre. Tänk att det skulle ta så många år att fatta detta.?

Men efter första halvåret har det gått som på räls. Så tacksam att jag hade tålamodet och järnviljan som krävdes.

Nu snöar det här, och jag ser fram emot att äntligen få skotta lite. Det kom ingen snö alls förra året, så jag har aldrig skottat snö nykter.?

Kram

Ett år!! Vilken resa du gjort! ? ?
Fantastiskt häärligt. Wow så gött... massa kramar goa o varma till dig!??????

Jag körde ljudboks varianten av boken olycklig i paradiset. Det är en intressant och tankeväckande upplevelse att lyssna till boken. Jag har fått många aha upplevelse vad det gäller diagnostisering och dess betydelse. Vad är normalt? Vad är en sjukdom? Lidande behöver vi alla i lagom dos för att må bra. Kopplingen mot socialism och hur vi förväntas må var en ny tankebana för mig. Klart intressant att få ta del av författarens kunskap. Författaren är överläkare inom psykiatrin.

Ja det är skönt att det dragit igång med vaccineringen. För egen del måste jag säga att jag har inte lidit alltför mycket av pandemin. Fiske, trädgårdsfixande och renovering har funkat bra. Inte så mycket fester mm har bara varit bra, särskilt i våras då jag var färsk i nykterheten. Sedan så bor ju barnen hemma. Men min fru har däremot haft ett helvete. Hennes största intresse är shoppingcentra, fika och träffa folk. ?

Mysigt med brasa! Här snöar det för första gången denna säsong. Förresten, hugger du veden själv, eller är det köpeved?

Kram

Jättestort GRATTIS! ??????Bästa Tornet ever!!?
Du gör detta så bra???
Välkommen till Det vidare livet oxå.
Kram??

Om någon är ledstjärna så är det du?
Sett att du också gör en viktinsats för din hälsa! Heja oss??
Kram??

Charlie, mitt tips till dig är: gå "all in". Läs på!. Tänk igenom din motivation. Välj mat efter det just du mår bra av. Lchf? Gi? Ww? Tror faktiskt inte det har så stor betydelse förrän det tar stopp i viktminskningen. För det gör det för de flesta, så också för mig.

Då får man kolla på detaljerna. Metoden. Hormoner? För mycket mjölk i kaffet? Förbränningen? Äta ofta eller fasta?
Finns massor på nätet att ta del av, det plus att du känner dig själv gör att du fixar det!
För mig var det som med alkoholen, när jag bestämt mig så funkar det. Även utan motion?

Kommer gå ned några kg till. Så jag får lite marginal och justering på någon valk?

Sätt igång så snart du är mogen. Kram?

Minns inte när jag flyttade till Det vidare livet..Men vet att jag ville göra det när jag kände mig tillräckligt stabil..?Jag tycker du har stått stadig i stort sett hela tiden..Sådana som dig, är bra att ”ta rygg på” för nya..?..En varm och välkomnande kram..???

Ser att det är längesedan jag var här. ? Tråkigt med sjukdom, hoppas innerligt att ni är helt friska igen och att det inte blivit några efterdyningar.

Kram

Jag vill också ha en. Helst fysisk om förutsättningarna ändras. Såg att det var en digital träff, men mitt på dagen en vardag passar sälkan mig. Hoppas att det kommer någon mera.

God fortsättning!

Kram

Ser att du har haft det extra tufft igen. Kul att läsa ditt senaste inlägg, så hoppfullt. ?

Tycker att jag kan läsa in en förändring hos dig vad gäller alkoholen. Den finns fortfarande ibland, som medicin, men den tar inte lika mycket tankekraft som tidigare. Kan det stämma? I så fall kanske det beror på att du har släppt den där tvånget om helvitt. Lite som jag har börjat göra. Som sagt, bara en fundering som kanske inte alls stämmer.

I vilket fall som tror jag att vi båda har helnyktert som en målbild. Någon gång när vi är framme. Hur vägen ser ut dit vet vi inte. Vi får ta livet som det kommer. Självklart ska vi inte luta oss tillbaka och tro att allt fixar sig av sig självt, men det vet jag ju att du inte gör heller. Den där balansen som jag ofta tjatar om kan nog vara bra att ha i många sammanhang.

Tänker på dig, ofta. ?

Kram kram

Tillhör de sjukdomar som man tror har samband med höga inflammatoriska markörer. Även depression tillhör de sjukdomarna, vilket jag levt med till och från i många år.

Kram ?

till årsdagen Se klart och Torn !!! Det är kul att se en tvillingfödsel :P

Snacka om att ge allt när du verkligen bestämt dig. Respekt!

Kram

Både till ett års nykterhet och flytt till Det vidare livet. Här/där passar du perfekt nu. Bra jobbat. ?

Kram

hade också ont i fötterna och funderade lite smått på det......tills jag fick diagnos diabetes 2.

Wow, ett helt år. ? Vilken resa du har gjort. Tack för att du förgyller forumet med dina underfundiga texter.

Kram

Längtar också att leva lite mer snart. Träffa barn o syskon och ja tänk att ta en simtur. Vi ser fram emot detta välsignade år.Eldar också till frukost idag och snart promenad och pepp med vän som förlorade mot vinet igår. Obs inte jag Kram ?

Allt som funkar för den enskildes välmående i det långa loppet är såklart positivt. Men om det inte har hänt massor på forskningsfronten sedan 2018 då jag senast specifikt läste på om antiinflammatorisk kost så är det strikt vetenskapliga underlaget mycket skralt när det gäller enskilda livsmedels påverkan på låginflammatoriska processer i kroppen.
Det fanns dock redan då pålitliga bevis för att stress och övervikt höjer inflammationsmarkörerna, så totalt sätt blir din väg troligen mycket framgångsrik, Andra Halvlek. Och tack för förtydligandet, jag är lite yrkesskadad och detta är något av en käpphäst pga att många tjänar grova pengar på hälsoprodukter och råd utan vetenskaplig evidens :)

Så jävla grym är du! En ledstjärna även på det området alltså ⭐️

Kram ?