Senaste kommentarerna i forumet

Med tanke på Vjlos erfarenheter av snusstoppet så tycker jag att det låter överjävligt jobbigt att du slutar dricka alkohol OCH slutar snusa samtidigt ? Kan du inte prova att behålla snuset som tröst en tid? Då kanske sluta-drickandet går liiiiite lättare.

Kram ?

.... det blev ett bra möte med psykiatrikern! Ha en fin dag ⭐️ /A

JAG tycker att mellis är bra för mitt blodsocker. Och jag blev lite förvånad när ”halvsvält” tydligen är biologiskt bra för oss människor. Jag uttryckte mig nog luddigt. Först beskrev jag vad Marie Borelius har skrivit i boken, och på slutet skrev jag vad jag själv landat i. Vad jag tror funkar bäst för mig. Jag måste alltid hitta MITT sätt, jag kan inte ens följa ett enkelt matrecept ?

Jag har provat 5:2 men inte 16-timmarsfasta, men jag tror för personlig del inte att det hade passat mig. Jag måste hitta något som funkar varje dag, men där vissa undantagsdagar är okej utan att jag kastar allt över bord. Jag är inte ute efter en diet. Jag vill hitta ett sätt att få en fungerande kosthållning och livsstil som är antiinflammatorisk.

Hittills har jag anammat att utesluta mjölkprodukter (förutom lite Bregott), socker och vitt mjöl, äta nötter som mellanmål och dricka en smoothie dagligen gjord på spenat. Just spenat är nog kanon för mitt kassa järnvärde. Och promenera tre gånger per dag vill jag få till som en god vana också.

Nu ska jag träna på detta några veckor, så att vanorna sätter sig. Men det är ingen katastrof om det skiter sig vissa dagar - på att igen bara. Mitt problem tidigare har varit att jag verkligen går all-in, men inte orkar i längden. Så nu försöker jag hitta något som är lite mer tillåtande, men mer hållbart.

På senare år har jag nämligen märkt av en värk i kroppen som bekymrar mig massor. Vissa dagar känns det som jag har träningsvärk trots att jag inte har tränat alls ? Värken i fötterna gör att jag inte kan träna som jag vill. Värken och myrkrypningarna i benen gör att jag sover dåligt osv. Om jag genom kosten kan hjälpa kroppen på traven så vill jag gärna göra det.

Och att jag intuitivt sökt upp sådana aktiviteter som fungerar antiinflammatoriskt är otroligt spännande, till exempel körsång, yoga, mindfulness, sångmantra och naturupplevelser. Allt det är aktiviteter som sänker inflammationsmarkörerna.

Kram ?

Besök hos systern blev i måndags istället. Tryckte på om tid för utredning,
speciellt då jag vet att jobb / studier kommer öka mycket from mars, men
tydligen är det sju före i kön. Tryckte på ordentligt i alla fall, så hon ska prata
med läkaren igen.
På väg ut ur en tyngre period mentalt. Håller på att separera från modern
till barnet, flytt, mm.
Springer regelbundet och kanske, kanske är det kreativa på väg att vända.
Och lite överraskande har jag en inspirerande kontakt med en kvinna,
känner igen känslan... kanske fel läge, men va fan ;)

Gott nytt och god fortsättning, 2021 here we go!

Nu blev det kanske lite... alltså....

Jag har inte legat med kniven om halsen de där dagarna, även om det jag mådde jättedåligt. Det finns trots allt nivåer av att må illa. Även om du har rätt jag nog skulle skrivit tydligare tidigare... och kanske sagt något till nån kompis irl.

Det jag skrev om självmord/depression av biverkningar man kunde få, inte riktigt så ill all jag gick omkring med pistol och var rejält deprimerad. Men såklart, åt det hållet gick tankarna. Men det finns grader av det.

Jag tror fortfarande det delvis är effekter av avvänjningen av nikotinet + såklart kanske att min kropp gillar lägre eller ingen dos av champix. Är ändå nöjd med kuren att jag fått bort snusandet.

Hade jag slutat cold-turkey hade jag nog haft ett psykiskt illamående som var sju resor värre, så ... det är inte ovärt gå igenom denna pers. även om jag kanske aldrig kan sortera ut vad som är champixens fel o vad som är avsaknaden av nikotinet...

Men
Är på väg nu, mår bra igen. Säkert hjälper avdoseringen till, det är bättre kämpa med lite abstinens än ev biverkningar.

Ska låta dosen ligga på den nivå jag har nu, åtminstone tills jag pratar med sköterskan nästa gång - och om inget konstigt händer i knoppen/humöret.

Ska ut på prommenix nu :) (det brukar bli 2-3 per dag, ca 10 000 steg).

Vilken kraftfull medicin! Den meckar verkligen med din hjärnkemi. Samtidigt kan det vara lite tryggt att veta att din nedstämdhet beror just på medicinens biverkningar och inget annat. Att du mår bättre nu är säkert en kombination av minskad dos och fler promenader.

Försök att jobba med dina tankar också, tänk på treenigheten tanke-känsla-göra, att alla delar påverkar varandra indirekt. Du behöver inte tänka positivt, det räcker att du tänker neutralt, men tänk inte negativt ”allt är meningslöst” osv. Bryt automatiska tankar med medvetna tankar.

Mitt råd är att du fortsätter trappa ut medicinen SAKTA, typ från måndag. Ge den först några dagar att stabilisera sig. Fortsätt tvinga dig ut på minst två promenader dagligen. Jag utmanar dig ? Att ta tre promenader - frukost, lunch och kväll. Jag tänker att jag går TILL jobbet, tar en lunchrunda, och sen går jag hem FRÅN jobbet. Totalen steg kan vara likvärdig, men fördelad på tre tillfällen.

Och skriv här människa! Varför skriver du nu hur dåligt du har mått i helgen? Det skulle du ju gjort redan i helgen! Att du var nedstämd av snusstoppet förstod jag, men att det var så här illa förstod jag inte förrän nu.

Kram ?

Precis, Aldrig första prillan. Då kommer vi fastna igen. Den avprogrammering vi gått igenom nu vill vi ju inte göra om, eller hur? Vi får väl fundera lite på det där med hur länge medicinen behövs. Du har ju sköterskan att bolla med. Återkoppla gärna till mig när ni pratat igen. Nej, jag har ingen lust att medicinera i onödan och inte med den här medicinen. Men samtidigt har vi varit djupt nere i nikotinträsket både du och jag. Kanske bättre med hängslen och livrem än att vi är snabba? Vi hörs!

Vad bra kämpat av dig! Jag har tyckt att julen ändå skuggats lite av alla dessa flaskor. Även om ingen dricker i närheten av vad jag gjorde. Men nu ska flaskor rensas ut och välkomnar vardagen! Kram.

Jag har kört det i perioder, mer och mindre strängt. Det som tilltalar mig när jag läser på om den forskning som finns (skulle kanske skriva ”forskning” iom att källorna ibland är oklara) är att vi biologiskt inte är gjorda för att äta för jämnan. Att småätande är ett rätt nytt påfund liksom skräcken att vara hungrig. Hunger kan ju absolut göra att vi överäter, men jag tror tröst och tristess är farligare.
På savannen (också ett tveksamt uttryck som jag reserverar mig för men ändå) hade vi knappast kylskåp med svängdörrar utan man åt, sedan kunde det gå lång tid till nästa gång.
Finns också en del som tyder på att cellförnyelsen ökar så kroppen ”stressas” av att inte äta oavbrutet. Detta kan verka rimligt tänker jag.
Återigen- liksom nykterheten så är vi olika och olika känsliga. Jag har inga jätteproblem med att vara utan mat en dag, vissa gråter när blodsockret dippar lite.
Fördelen med att vara äldre är att man iaf kan skippa kålsoppa och andra dieter... kämpa lagom mkt med vikten! Kram ?

Jag har bara börjat på boken, än så länge..Men det handlar om hans uppväxt, och karriär..Även hans relationer och missbruk..Jag och familjen har alltid gillat Ola Rapace. Han var ju med i en jättebra serie som heter Tusenbröder..Handlar om 3 vanliga killar, med familjer, som blir rånare..Han är ju med i flera Wallanderfilmer också..Jag gillar att läsa självbiografier..Köper sällan böcker, utan lånar på biblioteket.Det händer aldrig att jag läser om böcker, minns ju det mesta så det blir bara tråkigt..Att läsa om missbruk och beroende har alltid varit intressant..Framförallt hur man gör för att komma loss från det..Utan att byta beroende som många gör..?Nu dax för kaffe, sen hundrunda??..Och senare bära ved och elda.?..Kram..

Jag funderar nu på att copycata ditt liv helt och hållet, och nu tänker jag på snuset. Processen är igång i knoppen. Tack för inspo! ?

Jamen precis...

Den är ju lite brutal på sitt sätt, det känns ju av att med sömn - drömmar - o kanske annat också. så därför längtar jag ju tills den är helt borta... Men den var nog ju samtidigt helt nödvändig för att kicka bort snusvanan. Det hade varit *mycket* tuffare utan, såklart.

Att klippa rakt av ger nog ett par dagar med lite väl trista symtom - lite det som jag upplevt själv de här dagarna då jag gått ner.

1x2 ända in i kaklet - där säger ju "min" sköterska att hon brukar rekommendera omvänd upptrappning efter de 12 veckorna, dvs upptrappningsförpackning, 8 veckor fullt ös, och nedtrappningförpackning .

Dvs 1 vecka upptrappning, 14 veckor (8+3+3) full dos, och sen 1 vecka nedtrappning.

Om jag nu efter jag läst på bipacksedeln räknat rätt på veckorna.Det är *många* veckor med full dos.. Även utan nedtrappning så blir det 11 veckor full dos... Är det nödvändigt...

Att ha många veckor med stöd är nog på något sätt viktigt, då vi måste lära oss hantera livet utan snus, och det tar ju tid på olika sätt, känslomässigt, vakenhet, irritation, osv osv.

En del måste få stabilisera sig, så jag säger nog inget om att det behöver ta tid, men ... 16 veckor?? Och fullt ös...

Tar nog lite abstinenssymtom här o där hellre än onödigt många veckor på medicinen. Om det inte gör att jag springer och handlar dosor på nytt förstås.

Men den risken tror jag just nu är väldigt lite, fördelarna har ju övervägt än... munhygien t.ex. , det är konstigt inte ha nästan normala slemhinnor igen :-)

Sedan ska ju risken för återfall efteråt inte underskattas - det kommer vara som med alkoholen i all framtid. ALDRIG FÖRSTA PRILLAN.

Har själv funderat över de här tolv veckorna. Medicinen känns ganska tung, om du förstår vad jag menar. Funderat på varför man ska 1x2 ända in i kaklet och hur det sedan ska gå att sluta tvärt? Vet du mer Vjlo?

Tror inte det är någon fara med ditt "experiment" alls.

Kram!

Hur har du gjort undrar den nyfikne! Följt en diet? Särskilt mind set? När jag är igenom snuset blir vikten nästa steg. Tips mottages med tacksamhet!

Kram!

Hurra för dig som nu också fixat ett år! Här är det snarast barnen som får frukost på sängen men jag skålar med dig i kaffe från köksbordet :D
Kram!

Och stort grattis till din ettårsdag Torn! Hurrraaaaa!!!!!
Kram!

Japp, vi gjorde det! Varit superviktig med en födelsedagsvän här, du betyder massor ❤️ nu känner vi varandra så bra att jag kan tänka på dig en söndag och fundera över vad du gör idag ?
Det är fint och viktigt! Fira idag, reflektera och fundera.
Jag ska bjuda barn på middag- story of my life- (bara två idag) ?
Men i vår ska jag ta tag i mina sista sega kilon, börja med Andra Halvleks grapedrink, och fortsätta leva livet. Kram, njut av dagen! ?

Förra veckan nådde jag målvikt. Över 20 kg har jag gått ned. Inte i ett sträck utan kört periodvis. Men sedan i maj till nu har jag matat på.
Lärt mig MASSOR om mig själv under resans gång.
Hunger och mat är basic här i livet, det handlar om överlevnad. Var mycket att komma underfund med, kommit långt i det och nu kommer snart det svåra att hålla vikten. Men jag har en plan?

Så tacksam för min nykterhet. Detta hade jag inte klarat om jag druckit. Det hade bara inte gått. Nykterheten tar med sig så mycket gott?

Varje morgon, 365 i rad, med undantag för några försovningar, har jag vaknat och legat lång eller kort stund med min kopp cappuccino i sängen.
En daglig stund för lite reflektion och livsnjut, allra viktigast de första veckorna, men fortsatt en påminnelse, daglig, om det nyktra livets klarhet.
Periodvis har det varit utmanande, ibland tråkigt, stressigt, tungt. Men oftast inte. Oftast har det varit levande livet men med något lägre VOLYM så man slipper skrika.
Covid eller inte, jag tror det har varit både enkelt och svårt. Men jag har vari på både fest, middagar, firat födelsedagar och skålat in ett nytt kök. Utan att dö av tristess eller sug vilket kan vara farhågan när man tänker ”framtiden”.
Nu bor jag i det vidare livet.
Det gäller även i det vanliga livet. Nu vet de som behöver veta- att jag inte dricker och inte har för avsikt att göra det. Jag är klar med mitt beslut och även om varje dag kräver påminnelse, så vill jag leva på nu.
Jag är otroligt glad idag, mitt beslut och min envishet- jag är lite stolt! Den främsta insikten är att livet räcker (och blir över!) som det är.
Livet är i sig självt något så finurligt som en gåva - beter sig som skit ibland- och det hör till.
Men livet behöver INTE dopas, förhöjas, för att levas.
Livet behöver inte göras om i varje stund, om man vågar vara DÄR.
Vi lever en gnistrande liten sekund. Ta vara på den, make each day count. ❤️
Ps! Alla mina Oscars-tal, etc börjar och slutar med er, och med forumet som lärt mig allt jag kan. Andra Halvlek, Torn, Charlie, Vakna vacker, JoYo, Pilla, vinäger, Vara Frisk, Kennie, Kaveldun (saknar dig, kom snart igen) Snusen, Adde, Ensam, Jullan, Fina Lisa, Miss lyckad, kanske jag haft mest kontakt med och förlåt om jag glömt någon, men varenda en av er som lägger tid och engagemang här, som finns för andra, som orkar dela med sig, tack! ❤️

Jorå Se klart, du är så vacker när du vaknar utan att ha druckit alkohol kvällen innan?

Sedan handlar det om att peppa sig själv. Att känna sig värdefull helt enkelt. En affirmation är det från början.

Har själv problem med att känna och förstå mitt värde. Räknar aldrig med att få något här i livet.

Det typiska hände här på AH. Som exempel. När min period av stöd var klar hade inte ens min coach koll på att jag var helt vit utan trodde att jag fortfarande drack. Så typiskt. Så är det alltid för mig?

Så mitt nick är bra?
Kram från ? (som vaknat vacker dag 372)

:)
Flera hade börjat skriva Vjlo som förkortning så jag bytte...

Absolut vinsterna är många, både hälsa och pengar, sen är ju humöret väl kortsiktigt inte alltid så bra... Och sömnbehoven är ju stora ibland.

Försöker hålla koll på att vara ute och röra på mig någon timme eller två per dag för att hålla humöret uppe. Det gör stor skillnad.

En sak jag gjorde (som jag inte nämt här på tråden...) när jag - här i helgen måde jättedåligt (det var verkligen dåligt), och jag är inte säker på varför jag mådde som jag gjorde, men då några av biverkningarna med champixen kan eventuellt vara "självmordstankar", "depression" eller det nu exakt står i bipacksedeln, så tänkte jag... hm... tänk om jag ska minska dosen och se hur jag mår då istället? lite jag mår hellre dåligt av "interna orsaker" - abstinens eller nått i mig själv än som kemisk biverkning...

jag hade kunnat fortsätta ligga i sängen o tycka synd om mig och vänta tills sköterskan ringde nästa gång - men hon har semester i 1.5 vecka. så doktor Vjlo fick träda in och rekommendera istället.

Så... sagt o gjort, sedan söndag har jag självsvåldigt doserat ner till halva normala dosen (istället för två tabletter så klyver jag en tablett som jag tar halva på morgonen o halva på kvällen). samtidigt så tog jag mig ju i kragen och slutade bara tycka att allt var tråkigt i livet...

Dagen efter dosen gick ner så kom ju lite klassiska symtom i form av pirr i fingrar och fötter, kanske mer trött... men nu då det är 4:e dagen så är det liksom som det var innan i förra veckan..

Jag *vet inte* om jag mår så mycket bättre av just mindre dos, eller om det är att jag tog mig i kragen och såg till att vara ute o prommenera mer, inte bara ligga och slöa i soffan. Det känns kanske som allt blev lite mindre tungt? men som sagt, om det beror på att nikotin abstinensen gått ur lite - om champixens mindre dos gjrode skillnad, eller om mat o promenader gjorde det, vet jag inte.

Men... nu äter jag hälften... och tänker att eftersom ingen katastrof hänt än så ... tuffar jag vidare på denna nivå, dvs 0,5 x 2 istället för 1 x 2 nu tills jag får landstinget på mig att jag feldoserar ?

rekommenderar kanske ingen göra en sådan sak, men tänkte jag skulle skriva här åtminstone, och berätta för sköterskan nästa vecka vad jag busat till....

hoppas mitt experimentinlägg går att förstå.

Är inne på vecka 7 av 12 om jag håller räkningen korrekt. 5 veckor helt utan snus, 3 helt utan piller/ersättning, och inne på vecka 1 på mitt eget experiment....

...men att vi är skapta för lite halvsvält och 16-timmarsfasta går ju stick i stäv med ständig mellis för att hålla blodsockret i balans.
Just saying ;)

Går ofta igång på det här med olika dieter, finns lika många sanningar som individer. Har en, visserligen gammal men dock, Masterexamen inom området och tycker det är lite olyckligt att det går så mycket mode och trender i tankarna kring vår mat. Det försvårar för många som vill äta bra, men som går vilse i alla olika råd. Inte lika enkelt att veta vad som är bäst för kroppen och hälsan som med alkoholen, där det självklart är nyttigast att avstå helt :)
Gäller nog helt enkelt att hitta det som passar en själv, och sen det viktigaste – stick to the plan.
Precis som du tänker göra, lycka till!

Ett år har gått, och vi är fortfarande nyktra, kan du fatta det!? Tack för att jag har haft förmånen och kunnat följa dig under det här året! Det har betytt mer än vad du tror. Kanske det är några nya tappra kämpar som kommer göra en liknande resa nu i år. Att starta på samma dag som dig har hjälpt mig mycket. Kunde du klara dag 100 så skulle jag baske mig göra det.? Jag har inte skrivit det, men det fanns där i mitt huvud.

Nu traskar vi vidare mot våren och ljuset och värmen. Härligt!?

Kram

Min snälla och kraftfulla och väldigt roliga och kärleksfulla kompis här. Morgonpigg känns så 2020, året har börjat med långt senare vanor.
Och det bästa är precis som du skriver att man plockar upp tråden, det kan gå en dag eller sex, det går att dyka in, sägs hej, eller engagera sig extra när en vill, som det är i goda och tillitsfulla relationer. Rätt så grymt av oss att vi fått till det, och att vi vågar knuffa på varandra lite när vi tycker det behövs ❤️ (Gav mig inte in i diskdebatten denna gång ?) Kram! Och fortsätt! Som Håksn Hellström sjunger det så bra!

Ja då har jag flyttat hit till det vidare livet. Jag ville förändra klart mitt drickande, och det kändes viktigt att få uppleva jul och nyår nykter. Det var underbart!? Men samtidigt känslosamt att vara helt klar i huvudet och fira med mina älskade barn och hustru. Det kändes stort och ofantligt skönt. Minnet av hur det var 2019 gjorde sig påmint, aldrig mer alkohol för mig, YES!?

Ett år nykter i dag, det känns overkligt på något sätt. Jag skulle egentligen jobba i dag, men tog ledigt för att fira denna dag. Min strategi för att nå hit har i grunden varit: Det som är gjort är gjort och kan inte bli ogjort. Se positivt på saker och framtiden. Allt löser sig, inte oroa mig i onödan. Sköta om mig själv och göra roliga saker. Vara stolt över att jag är nykter och inte skämmas. Anta utmaningar och nå mål. Helt enkelt njuta av livet som det är, och vad man gör det till.

Tack för grattis Varafrisk, jag kommer att sakna dig, Gör vad som känns bäst för dig, men känner du för att skriva här på forumet så skriv, bara skriv! .?. Andrahalvlek, min flockmedlem, vapendragare och skrattkompis.? Tack!?

Och Kennie, du kom ihåg helt rätt om hur jag ser på alkoholberoende. Alltid lika bra och kloka inlägg och kommentarer från dig!?

Nu lever jag vidare här. Livet leker!

Kram