Senaste kommentarerna i forumet

Yes! Nu har jag låtit laga stenskott, besiktat, bytt till vinterdäck och haft bilen på årlig service. Allt inom loppet av tre veckor. Heja mig! Det är så jävla gött när surdegar är ur världen. Inget av det är speciellt roligt, men nödvändigt.

Kram 🐘

@miss lyckad Tack så mycket!❤️. Ja, du har varit ett stöd för mig i min start här och det betydde mycket. Även din resa har inspirerat mig då jag tidigt fick se att det går att göra en stor förändring i sitt liv och leva det som man önskar. Att gå mot sin värderade riktning❤️. Det är alltid trevligt när du tittar in en sväng😁

@Vida Har nog landat där också. Dock kan jag tänka mig att dra ner på dosen. Att dra ner dosen när man mår i övrigt bra verkar funka, men att sluta helt är värre. Så länge det finns några korn kvar i blodet verkar det funka, det är från lite till 0 som är tippingpoint. Att sluta och börja igen gång på gång kräver mycket av mig mentalt, symtomen blir ju tyvärr värre just under insättning.

Jag tycker mig se en ”trend” just nu att folk vill sluta med antidepp så snabbt som möjligt. En del säger att medicinen gör att de inte fungerar optimalt, att normala toppar och dalar i humöret kapas. För egen del kan jag dock känna att medicinen snarare får mig att funka ”normalt”. Att jag behöver den extra hjälpen för att vara precis som jag vill och ämnar vara. Vi är alla olika.

Kram 🐘

@xyz23 Håller med. Att kalla antidepp för lyckopiller är okunnigt. Och att folk säger att de är deprimerade till höger och vänster irriterar mig som sjutton, när de egentligen är nedstämda. Depression är kolsvart mörker, noll förmåga att göra något åt situationen. Med hjälp av medicinen rätade jag på ryggen, höjde blicken och orkade ta tag i motion, kost, umgänge - som för mig är friskfaktorer.

Sen tror jag att har man väl börjat är det svinsvårt att sluta, för att kroppen vänjer sig vid den substansen. Just därför är det så viktigt att inte sätta in medicinen på ungdomar innan man testat alla andra vägar. Sjukvården tar lätt till medicin, för att det är effektivt. Min dotter jobbar inom BUP och hon märker en viss förskjutning där, att man numer försöker behandla på andra sätt innan man tar till medicin.

Kram 🐘

@Andrahalvlek
Jag tar Sertralin 50 mg. Mår jättebra. Det tog nog någon månad för hjärnan att rätta till sig. Jag kommer att ta detta livet ut. Förstår inte varför man ska sluta med något, som man mår bra av?
Kram🌸

@Andrahalvlek Ligg du kvar med dem. Min kloke läkare säger att Seroxat är helt safe; dessutom hjälper paroxetinet riktigt bra mot min IBS, som har varit svår, men som jag knappt märker av längre. Sedan vet ju både du och jag, och många andra här, att det bara är raljerande tratthattar som kallar SSRI för lyckopiller. Det handlar såklart inte om det, utan bara att försöka få synapsluckorna att funka som det var tänkt.

Så vi fortsätter på det spåret.

Sköt om dig. Kram.

@xyz23 Tack för fina ord ❤️

Jag fick börja med antidepp igen, nu en annan sort: 60 mg Duloxetine. Plus 15 mg Mirtazapin till kvällen. Innan tog jag Venlafaxin. Sannolikt har jag ärvt sårbarheten för depression liksom alkoholmissbruk av min pappa. Jag tänker inte sluta med antidepp igen. Min läkare säger att vi till nästa sommar kanske ska minska från 60 till 30 mg Duloxetine, men där ska jag ligga kvar typ livet ut. Jag har haft återkommande depressioner sen tonåren.

Kram 🐘

Bästa @Himmelellerhelvette❤️ Jag tänker att du vill mig väl.Tror att du skrivit ngt liknande en annan gång när jag skrev om det här att sakna vänner/känna sig ensam. Jag har funderat mycket på det här med varför man inte hör av sig när någon inte mår bra el varför man säger “vi hörs” så hör man inte av av sig el så säger man ”hör av dig när du inte är så trött”. Jag tänker att när man har en nära vän som är jämlik dvs båda har upplevelsen att man är nära vänner el om det är ett tjej- eller killgäng eller det är ngn form av ett kompisgäng. Man kanske träffas med jämna mellanrum, har firat midsommar tillsammans sedan ungdomen osv då flyter det liksom på . Men om det inte gör det då är risken stor att vänskapen till slut försvinner…och om man inte kan hålla det där ”vi hörs” så säg inget alls. Jag vill inte vara utan min vänner, och de skulle säkerligen bli glada men jag har inte den orken nu. Jag har inga problem med att ta kontakt men just nu har jag inte lust men kan ändå sakna ngn som hör av sig.

Kram❣️

@Andrahalvlek Hej Andrahalvlek, detta som svar på ett av dina gamla inlägg. Jag blev fullständigt golvad i förrgår av en sak som hände här, och efter lite stöd från admin-Kristoffer, berättade jag för honom att jag fortfarande kände mig grön på forumen, med en massa jag inte känner till riktigt. Detta ledde sedan till att jag har ägnat en hel del tid till att förstå speciellt trådarna - detta hellre än att bara kolla Senast kommentarerna. Jag läser mycket mer än jag kommenterar.

En sak har jag emellertid noterat sedan länge: Ditt driv med pennan; så har jag alltid velat skriva också. Pang, pang, pang, typ. Bengt Ohlsson har det också på sitt sätt (kanske farligt att relatera till enskilda författare om man nu som jag vill ge en komplimang..., han kan vara impopulär, men nu menar jag just schvunget). Du skriver klart bäst på forumet.

Det var inledningen. Jag tänkte kommentera angående symptomen du berättar om, eftersom jag känner igen det du beskriver. Väldigt väl skulle jag säga, åtminstone de symtom jag själv refererar till. Vet inte om du äter SSRI ännu, men jag såg att du satte ut medicinen under en tid, under lång tid förresten, och symtomen stämmer klockrent med de svirrningar i huvve jag kan känna som på posten om jag har slarvat med mina Seroxat och inte har tagit dem nogsamt; jag minns inte vad FASS skriver, men för egen del är jag säker.

Ha det bäst.

@aeromagnus Önskar allt det bästa för din fru, att det ska gå bra🙏🏻 och att du får bra dagar på universitetet☺️och styrka och värme t dig🤗🍁

Veckorna går. Ullared avklarat. Nu har jag tränat tre dagar av fyra men torsdag och fredag sitter jag på universitetet. Frugan ska till Kalmar torsdag 6/11 till njurspecialist. Så jag ber en bön ikväll.

Hejsan! @Geggan läste om dina tankar om att eventuellt rota i det förflutna och tänkte bara säga och ge ett enkelt tips - Bli inte som jag och fastna i för mycket självreflexion och tillbakablickande. För någon lär väl ha sagt att gårdagen har varit och framtiden har man inte sett och så vidare. Höll i natt på att nästan ge upp, men har en gång skådat in det rum som man normalt bara hamnar i innan man väl ska söka ljuset enligt de som är lite mer andligt bevandrade. Flummigt snack, javisst, men tror att vi alla nånstans har svaret medfött inom oss och med Herrens hjälp oavsett hur andligt eller filosofisk bevandrad man är så fixar det sig. Vill inte bli för djup, men håll i och håll ut. Gott att läsa att du är glad idag, så visst är det mänskligt sett nuet som gäller rent psykologiskt sett alltså.

Kämpa på kompis!

Jag har ju sedan i våras haft kraftigt ökande grad i mina mångåriga migränliknande besvär. Som om hela nervsystemet är i alarm och går på loop, med bara några få bra dagar emellan. Ja, och så hela sommaren då jag bara mediterade o mådde bra. Annars är det som att jag inte riktigt klarar det vanliga livet. Nu har jag efter nytt tjat hos läkare fått ett halmstrå- betablockerande som migränprofylax! Inne på tredje dagen o det känns absolut bättre. Mycket tacksam o hoppas innerligt att det håller i sig! Funderar på att igen kontakta terapeut för att fundera över om det ligger något olöst i min livshistoria bakom dessa förlamande spänningstillstånd. Min aggressiva o jobbiga tonårstid. Mina förödande mångåriga konflikter med min mamma. Min utsatthet då min man lämnade mig ensam med mycket små barn. Min pappa som iscensatte en grandios konkurs innan han dog i förtid. Ja, jag har borstat av mig o gått vidare, ganska rationell som jag är. Dövat med alkohol . Skall jag våga gå tillbaka o rota i allt detta, det är den stora frågan. Kanske om det är tidsbegränsat- några gånger. Nå, idag är jag glad. Ska fika med den nyblivna trettonåringen.

@Andrahalvlek håller med om att det är märkligt. Som tur är har vi hittat ett system där vi kan hitta och återpublicera alla trådar som försvinner, och vi brukar göra det en gång om dagen. Men absolut snabbast går det såklart om man gör som du och skriver till oss!

Ser just nu dokumentären ”Den danska familjehemligheten - förbannelsen” på svtplay. Den handlar om missbruk som går i arv, far och söner som går i klinch med varandra. Generation efter generation. Mycket bitter ”maskulinitet”, men också skrikiga mammor som super. Misär. Blir helt tagen och drabbad, vill hoppa in i dokumentären och ruska om dem. Suck. Modigt att de ställer upp, men väldigt tragisk berättelse om en familj med missbruksgenen. En familj i mängden. Dubbelsuck. Har bara tio min kvar att titta, den känns inte som den slutar lyckligt. De allra flesta missbrukare dör av sitt missbruk. Trippelsuck.

Kram 🐘

@Kristoffer Jag är bara glad att tråden finns kvar! Men det är mycket märkligt att det händer då och då. Och alla slår ju inte larm sannolikt. I värsta fall ser de en borttappad tråd som ett tecken på att de inte ska vara aktiva på forumet.

Så trevligt att du vill läsa mer hos mig och intresserar dig för min resa @miss lyckad ❤️ Jag tar gladeligen emot dina tankar. Att utvecklas och få andra perspektiv för att komma vidare i tankevurpor är så hjälpsamt. Mitt största problem efter att jag slutade dricka har varit och är mycket fortfarande mitt medberoende, mest till min mamma. Jag har jobbat väldigt mycket på det men faller i återfall titt som tätt. Jag har varit fri från bulemi i snart 7 månader! Min ätstörning utvecklade jag i 10års åldern till följd av en destruktiv uppväxt med missbrukande föräldrar. Det enda tipset jag verkligen inte vill ha är att söka psykologhjälp. Jag blir väldigt ledsen när jag får det tipset och tar väldigt illa upp för jag har förklarat i flera år varför och kommer inte ändra uppfattning. Det är som att be en allergiker äta det som den blir dösjuk av, man gör det bara inte, det är en överlevnadsstrategi. Kram❤️

Jag förstår din längtan efter att ha vänner som ringer och frågar hur det är @Varafrisk. Man kan inte förändra andra som vi så väl vet och ändå lever hoppet kvar. Det vi kan göra är att ändra på hur vi förhåller oss till det. Vi kan höra av oss, trots att vi tycker att det alltid varit vi som gjort det och önskar dom gjorde det tillbaka. Flera av mina vänner hör aldrig någonsin av sig men blir väldigt glada hör jag hör av mig. Vissa har bara inte det i sig att de ska höra av sig och det kan finnas otroligt många olika saker det handlar om. En vän till mig är så rädd att störa eller bli avvisad och klarar därför inte att höra av sig. Alla har vi vårt bagage och triggers som ligger till grund för våra beteenden men alla vet inte ens om dom hos sig själva.
Jag hoppas du får en fin dag.
Kram❤️

@Andrahalvlek det är du som ska ha tack för tålamodet! Vi har tagit proffshjälp i felsökningen och hoppas att det här ska gå att rätta till så snart som möjligt.

Tack admin!

PS. Till admin: Min tråd ”Andra halvlek har inletts” är ute och seglar i cyberrymden igen. Snälla hitta den 🙏🏻

@Se klart Dansa, pausa. Även trevliga saker kan trötta mentalt. Intryckstrött. Jag märker stor skillnad på min förmåga att umgås med folk, om det beror på åldern eller mina utmattningar vet jag inte. Skönt oavsett att du mår bra ❤️

Kram 🐘

Checkar in här denna måndag i november.
Jag var hos min terapeut idag och vi pratade om självomhändertagande. Mina ssri, östrogen, att jag inte dricker och går till tandläkaren innan jag behöver. Jag kan gå ner 5 kilo eller 7, utan att bli sjuk men överlag så tycker jag att jag månat om mig. Vi pratade också om vikten för mig att pausa. I helgen har vi varit 5 barn och 12 vuxna, ett underbart ”arbetslag” som räfsat och röjt i trädgården, middagar har planerats (av mig) och lagats ihop.
Idag är jag trött som om jag jobbat en långhelg inom vården. (Det har jag nämligen gjort förr i tiden.)
Ikväll njuter jag av mina katters sällskap, att babbla lite med min man. November 2019 tror jag var min mörkaste månad någonsin sett till mitt drickande. Med några års perspektiv så tycker jag att det nästan galopperade de där sista månaderna.
Tack till mig själv, den högre makten och inte minst alla ni snälla stöttande och starka vänner här på forumet. Utan er hade det inte gått. Kram 🤗

Kram @sattva tänker på dig varje vecka när jag går till min kör och passerar stället där vi såg sist! 🥰
@himmelochhelvette ja dokumentären m honom var så fin😍 Tänker så ofta som han lärde oss: Jag kan ha fel ❤️‍🩹

Tack @vår2022 ❤️🙏 Ja du skriver det så bra! Allt vad det handlar om, allt vi behöver ta rodret över i våra liv för att kunna styra skutan dit vi vill❤️Kram