Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Vad härligt att det känns bättre i knäna och otroligt bra jobbat med sockerstoppet! 25 dagar!🤩. Och att du kunde handla utan massa socker och gotter. Jag kör en 3 dagars fasta, köpt paket med frukt och grönsaksdrycker, buljong och te. Blir lite variation i drickandet😁. Idag andra dagen och inte lika jobbig som första dagen. Vi kör båda två, maken och jag och då blir det lite lättare. Sedan ska jag prova köra 5:2 dieten. Känns bra och motiverande med en slags nystart och att ändå få äta 2 måltider på ca 250 kcal, 2 dagar i veckan. Har hittat massor av goda recept nu under fastan😂. Har under senaste året smygande ökat några kilo i vikt och portionerna har blivit något större. Ska bli kul att se hur det känns efter sista fastdagen imorgon.

Ha det så gott!❤️

@Sattva Ja, vi påverkas verkligen av våra anknytningsmönster och det är en nyckel till att börja förstå sitt egna beteende som man växt upp i. Jag har också under årens lopp märkt hur lik jag varit min mamma i många olika avseenden och som jag inte då såg så tydligt. Olika terapiomgångar under åren har hjälpt mig att tydligare se det då det känts som störningar i mitt liv. Det jag för många år sedan var på spåren var mitt medberoende, eller anpassning som du skriver om. Som att medla och inte följa mina egna behov och anpassa dem mycket utifrån min mammas behov och mående. Mönster som följt med mig i relationer och där jag också ofta använt ilska på fel sätt när det tex handlat om besvikelse eller att jag inte känt mig sedd. Min mamma har gått mycket i försvar när jag försökt prata om saker och blivit offerkofta. För drygt 4 år sedan drog jag en gräns och flyttade inte på mig och först senaste året verkar hon backa och acceptera läget. Vi har kunnat mötas på bättre sätt och hon gör sitt bästa för att förstå. Hon bär på mycket skuld sedan barnsben och för att relationen knakat, att hon inte varit en bra mamma. Hon är en jättebra mamma på många olika sätt och om hon kan ta emot det som inte var så bra så kan man försonas och komma vidare på ett bättre sätt. Det är det svåra för det kan göra så ont, men det kan även lätta på den börda som hon ändå bär på, skulden. Då hjälper man även sitt barn till att släppa skulden man ärvt. Då kan skulden genom förlåtelse leda till försoning. Det är lätt men ändå så svårt.

Det viktigaste är ändå att man kan försonas och känna medkänsla med sig själv. Att man själv förstår hur anknytningsmönstret hänger ihop med ens egna beteende och tankar. Att man försöker bryta sig ur det mönstret och hitta sitt autentiska jag. Att man själv lyssnar på sina barn och orkar möta dem om de knackar på dörren. Att man ger dem bättre förutsättningar att hitta sitt autentisk jag och inte bära på någon ärvd skuld.

Det är verkligen intressant och givande att försöka hitta, förstå och reparera det som skaver för att livet på olika plan ska bli mer berikat. Sköt om dig❤️

@Vjlo Inte bara lite stolt utan jättestolt! Stort Grattis 🥳🎉

Kram 🥰❤️

@Sattva Håller med @Andrahalvlek det är inte alls ointressant. Jag tänker att vi alla här på forumet och i synnerhet i Det vidare livet skriver om våra liv vad som pågår i vardagen. Det händer saker i våra liv som är allt från glädjefyllda till mycket tunga så som livet är men utan alkohol i våra liv klarar vi av att hantera det mycket bättre. Tänker att det är viktigt för de som kämpar med att bli nyktra…att livet är inte lekande lätt utan alkohol men det finns inget som gör att vi vill använda alkoholen igen utan vi hanterar svåra saker på ett nyktert vis. Och det är värt allt🙏🏻❤️

Kramar 🥰

@Andrahalvlek Tack! Det är väl jag själv som kan känna att det är ett evigt skrivande om "maken". Börjar inse hur mycket energi han dragit. Eller, jag som tillåtit det. För att jag inte riktigt fattat vad som pågår.
---------
Där jag är nu i kursen handlar det om att lära sig känna igen signaler inifrån att mönstret triggas. Vara i känslan. Inte försöka lindra den genom tex anpassning av något slag. Eller söka kontakt/ bekräftelse på att allt är "bra" o ingen är arg etc på en. När man vet att man faktiskt inte gjort något fel. Stå emot de impulserna. Och se på sig själv med empati o kärlek. Anpassningarna är något som hjälp en som barn att få (iaf något) av det man behöver. Det tar tid att läka.

Detta om att barndomen påverkar en, ja jag köper det fullt ut. I kursen jag går, går man på djupet in i dessa tidigaste anknytningarna i olika perspektiv. Och där har funnits brister. Mina föräldrar har ju också haft sina anknytningsmönster med sig. Och deras föräldrar bakåt etc etc.
Jag är stolt o glad att jag gör allt jag kan för att bryta denna kedja.
Samtidigt, nej jag är inte arg på mina föräldrar. Känner snarare en ömhet. Åh vad de måste ha kämpat med sig själva, med varandra. Och samtidigt fyra barn i tät följd...phu. Och önskar att min mamma hade kunnat få ro innan hon dör (papoa dog för 10 år sedan). Hon har fått ta emot så mycket anklagelser från ffa min ena syster över saker min syster är djupt besviken över. Men mamma har inte kunnat ta emot det, utan gått i försvar. Som jag själv gjorde gentemot min dotter innan jag fick hjälp av terapeuten att se vad som egentligen pågick och vad min dotter behövde.
Men mamma är där hon är. Och det är helt ok.

@Onkel F Blev fel….skulle vara 🤗 inte 🤔

@Onkel F Vad kul att du tittar in…spelar ingen roll till vem bara du ger ett tecken ifrån dig är gott nog🙏🏻

Kram🤔

@Sattva Inte ett dugg ointressant! Vi vill dig det allra bästa - och vi stöttar dig hela vägen. Den där kursen låter otroligt intressant också. Att anpassa sig in absurdum har följt mig genom livet. I relationer och på jobbet. Som jag brukar skoja om - att jag var beredd att lära mig spela golf för en mans skull 🤣 Nu efteråt blir jag nästan rädd för mig själv, det hade jag ju aldrig pallat i längden. Golf verkar aptråkigt.

Kram 🐘

Idag vaknade jag kl 8, pigg och rask. Faktiskt. Kändes mycket bättre i knäna, vilket jag firade med en lite längre promenad. Sen åkte jag på inköpsresa. Först grisöron och tuggben på Rusta, sedan en säck hundmat på Landtmanna och slutligen mat till mig själv på Maxi.

Det som verkligen är värt att notera att jag inte kom ut med choklad från Rusta och choklad, bakverk och glass från Maxi. Jag köpte enbart det stod som stod på lappen, inga sötsaker. Visst såg det läskande gott ut med bake-off-kakorna, kladdkakor, chokladbergen vid kassan osv. Men det var inte speciellt svårt att avstå.

Jag ska inte äta sötsaker. För att jag mår bättre utan. Punkt. Och det är så tydligt att lite väcker mersug och att det för mig därför är bättre att avstå helt. Precis som med alkoholen. Idag visar min sockerstopp-klocka 25 dagar, tjoho! De första svåra tre veckorna har passerats nu.

Kram 🐘

@Sattva Det är lite som med studenten. Jag hade två viloår mellan studentkalasen. När yngsta hade tagit studenten drog jag en suck av lättnad. Jag suckar lika lättat varje år när jag ser glada studenter. Är glad för deras skull, men lika glad att slippa allt jobb.

Kram 🐘

Så mysigt när det är lördag och du kikar in @sattva! Kram 🥰

Tittar in till dig bara.
Kram!❣️

Grattis till lång nykterhet!
Kram❣️

@Varafrisk Vad fint med förlovningen!
Jag tror att 12-stegsprogrammet har många bra delar. Det är ett jobb inifrån med sig själv. Gottgörelse tror jag på som läkande för alla. Och det krävs mognad i det inre att på riktigt se att ens beteende orsakat lidande för andra. Oavsett orsak. Och att ta ansvar för det. ❤️
Kram!❣️

@Se klart Att njuta av ledigheten o mjukstarta jobbet, låter som en bra strategi! Kram❣️

@Andrahalvlek Viljen lyckad fest ni hade! Klokt att glesa ut till att inte vara varje år.
Det tar nog ett tag för dig att ladda battrrierna igen, så tillåt dig att tagga ner många snäpp o på alla plan!
Kram!❣️

Nu närmar sig makens flytt med stormsteg, den 1/8 går flyttlasset. För er som ev läser är väl detta en ganska ointressant följetång, men jag skriver ju för egen skull också. Bra för mig att sammanfatta veckan som gick, vecka efter vecka.

Jag gör en onlinekurs i "Ambivalent anknytningsmönster", och det är otroligt givande. Den är online i sin egen takt, men man har tillgång till stöttning. Jag inser hur stor roll mitt anknytningsmönster har spelat i mina relationer. Att anpassa sig är en stor del i detta mönster. Kursen ger kunskap och övningar för att tränga djupare i underliggande behov. Och även redskap att bli fri, som man jobbar med. Detta kom i helt rätt tid för mig.
En konsekvens av att hela tiden leva med ett triggat anknytningssystem är att man anpassar bort sig själv. Och det tar enormt mycket energi.

Känner glädje, förväntan o glädje inför framtiden. Frihet!

@Vjlo Grattis till 70 nyktra veckor! 🥳🥳🥳 Allt bra med kärleken?

Kram 🐘

@Varafrisk Tack för omtanken ❤️

@Onkel F Tack för hälsningen ❤️

@Se klart Kan känna igen känslan. Ilskan liksom ligger och mullrar, och jag vågar inte släppa ut den. Mår han dåligt så mår indirekt mina barn dåligt. Min äldsta dotter sa så här när jag hade piggat på mig efter den senaste sjukskrivningen: ”Skönt, då slipper jag oroa mig för dig i alla fall.” Det är sorgligt att hon känner så, men det är inget jag kan ta ansvar för. Jag kan dock se att deras relation blir allt mer ansträngd ju äldre hon blir, men inte heller det kan jag göra något åt. Jag kan bara ansvara för min egen del i relationen till mina barn.

Jag försöker pusha den äldsta att prata mer med sin pappa. Vi vet ju båda precis hur han funkar, och jag märker att hon har ett behov av att prata om det. Hon vill inte outa honom för vem som helst, men hon kan snacka med mig - och det vet hon. Vi kan skoja om det också, men tyvärr visar han tydliga tecken på samlarsyndrom. Säkert ett sätt att hantera sin ångest. Och ingenting blir någonsin klart i det hemmet. Jag drar en suck av lättnad varje gång jag åker därifrån.

Även yngsta märker att det funkar si och så hos pappa. Att hon medvetet valde att sova hos mig senast tyder på det. Då vet hon att hon får frukost, lunch och middag och kommer i säng i tid. Hon är ju mentalt som ett litet barn och behöver stöttning i sådant.

Idag blir det payback-time. Barnens pappa ska hyra en släp och sen blir det stora sängrotationen. Yngsta dotterns 160-säng ska till mig. Min ena 90-säng i min dubbelsäng ska till min mamma. Min andra 90-säng, plus sänggaveln och min mammas 80-säng ska till tippen. Så nu ska han få släpa och kånka minsann. Jag också, får se vad mina artrosknän tycker om det.

Kram 🐘

Att passera jämna 70 veckor (490 dagar) måste man ju ändå känna sig lite stolt över =)

@Andrahalvlek wrote: "Nu är inte alltid". Helt rätt! This too shall pass!

🤗

@Andrahalvlek Nej, stillasittande är inte bra. Hoppas att du ska hitta ork t att kunna göra övningar hemma som gör att du ska slippa värk 🙏🏻

Kramar ❤️

Låter bra så @andrahalvlek
Exmän är ett kapitel för sig. Jag tänker som du, man håller tillbaka irritation för att bespara sig själv. I mitt fall så brakade min exman igenom rejält och det är klart att det var Synd Om Honom men jag blev ungefär då- så arg. Så arg på att han abdikerade från föräldraskapet. Så arg på att han bara sket i allt- trots att vi ju vet att missbruk är sjukdom så blev jag ändå rasande (även om jag inte visade det- men inombords). Jag fick ta så himla mycket ansvar för allt som hade med barnen att göra, ekonomiskt, socialt kring födelsedagar mm. Det gick an och var tom bra så väldigt länge.
Men efter många år av gummi-mamma-trolleri, så var det slut på orken.
Då kunde jag inte välja hur jag skulle känna, jag bara kände.
Idag tycker jag det var sunt ur aspekten medberoende- även om vi var skilda och han inte ens drack så länge vi levde tillsammans (skildes av andra skäl). Så hade jag kunnat vara medberoende ändå. Jag tycker det var skönt när barnen blev kring 20 för då kände jag att mitt ansvar för deras relation- eller vår gemensamma- var över.
Det var en befriande känsla, idag ses vi på alla möjliga kalas (som ju barnen ordnar själva för de är ju riktigt vuxna nu, över 30 snart hela bunten) Det är trevligt och han är omgift igen och har urgulliga nya barn som jag bryr mig mycket om. Men ilskan var en hävstång för mig, att komma bort från känslan av ansvar som jag kände- det var skuld över skilsmässan och att han mådde så dåligt.
Det tog lång tid att sortera.
Jag drar ju inga paralleller till dig egentligen här, och inlägget var inte tänkt att bli så långt! 😩 Kram 🤗