Senaste kommentarerna i forumet

Så skönt att du hållt nykterheten..Varm kram..??

Igår och idag har vi promenerat, igår cirka 12.000 steg och idag cirka 8.500 steg. Länge sen jag rörde mig mer än 7.000 steg på en dag. Skärpning. Det var så illa att jag inte fick igen mina vinterbyxor idag när jag skulle ta på mig dem. Sist jag använde dem för 1,5 månad sedan satt de tajt, nu fick jag inte igen dragkedjan. Ridå.

Det är inte snus jag ska sluta med. Jag ska sluta med allt som innehåller socker. Sluta köpa hem skiten. Laga mat som inte innehåller snabba kolhydrater för att inte väcka suget osv. Och röra på mig, minst 12.000 steg/dag och helst lite styrketräning ovanpå det. Jag kan ju allt i teorin - vad fan väntar jag på?

Idag har jag köpt mig en fin skrivbok, där ska jag skriva motions- och kostdagbok. Jag ska planera och reflektera. År 2021 ska bli året då jag uppnår ett års nykterhet - och återtar kontroll över kost, motion, styrka och vikt igen. Bannemej. Kan jag sluta dricka kan jag fan göra det här också!

Det är så illa att jag knappt kan böja mig och få på mig strumporna, magen är i vägen ? I natt drömde jag att jag genomgick någon skum undersökning och den som undersökte mig sa att ”jag är ledsen men dina lår är helt förslappade, det finns inte tillstymmelse till muskler i dina lår” ?

Någon sanndröm var det tack och lov inte, igår traskade jag en promenad med äldsta dottern på cirka 12.000 steg. Men min kondition är urkass och jag flåsar som en blåsbälg. Jag vill inte ha det så här. Jag är fan värd ett bättre liv.

Jag tänker applicera ungefär samma strategier som med drickandet. Skapa nya goda vanor, planera och reflektera. Låta det arbetet ta tid och plats i mitt liv och inte välja bort det så fort stressen gör sig påmind. Hitta möjligheterna i mitt liv istället för att stirra sig blind på svårigheterna, höja varje framsteg till skyarna och vara jättestolt. Och ha tålamod. Amen.

Kram ?

Här under ”Det vidare livet” hänger vi som har genomskådat bluffen som alkoholromantiken innebär. Tror jag. Hoppas jag. Personligen tycker jag att jag har gjort det i alla fall. Mitt nyktra liv sen snart 11 månader tillbaka ger mig så många fördelar, som inget alkoholen gav mig någonsin kan trumfa. Faktiskt.

Kram ?

GBP verkar ställa till det för många. Tag din Antabus så fort du vet att du inte har någon alkohol i kroppen! Du behöver bara vara beslutsam de få minuter det tar att lösa upp tabletten och dricka lösningen. Ett par gånger i veckan är allt som krävs. Det smakar apa, men är så j..la värt det! Been there, done that, ett par gånger tyvärr. Trillar dit igen hela tiden.
Ge Antabus en chans! Den får dig inte att sluta dricka, men hjälper dig att låta bli. Använd tiden till att tänka ut strategier för att undvika att börja dricka igen.

Lycka till!

Hej!
Tack för välkomnandet!
Jag har en psykologkontakt via företaget och läkarkontakt. Mina två äldsta stöttar (bor inte hemma längre) men dem vill jag inte tynga så mycket.

Angående att ta den nu eller på nyårsdagen så brukar jag säga att det är aldrig försent att sluta dricka, men börja nu. Jag känner ingen som ångrar att de slutade för tidigt. Tvärtom vet jag många, inklusive mig själv, som önskar att vi hade slutat tidigare. Jag vet, det är inte enkelt. Jag har varit precis där du är.

Med det sagt, härligt att du har tagit dig hit. Jag tror det är en lättnad att ha forumet att kunna skriva i. När man skriver så blir ju ens tankar till meningar som man hör högt för sig själv och genom det så förstår man bättre själv hur man tänker, samt att det känns lättande när man vet att det finns de som förstår hur man känner.

Har du någon annan plan än antabus och att skriva här?

Hej!
Jag är en kvinna, ensamstående med fyra barn. Varannanvecka hos mig.
Bra jobb osv.
För nio år sedan gjorde jag en GBP operation. Innan det hade jag inga som helst problem med alkohol. Till och med att jag inte kunde förstå vem som köpte lådvin? När skulle man hinna dricka upp det utan att vinet hann bli vinäger???
Ja, nu vet jag... sedan sex - sju år tillbaka vet jag....
Läst en tid på forumet och stärkts av era berättelser, hur ni peppar utan att dömma... Ni har fått mig att våga skriva.
Jag har fått antabus utskrivet och hämtat ut idag... Just nu vet jag inte om jag ska ta första i morgon eller på nyårsdagen....
Vin är min last... har lätt blivit två flaskor per kväll....
Tack för att du tagit dig tid att läsa
Med vänlig hälsning,

Det var inte meningen att skrämmas, men nu ser jag hur det kan se ut så. Rubriken var "Återfall" eftersom mitt inlägg handlade om det.

Jag gick en promenad in till staun och tillbaka. Är nu uppe i 17277 steg efter den nätta promenaden. Funderade på det där med just hans fall av återfall.

Saken är ju den att med tanke på den situation han varit i så borde han vara väl medveten om att om han tar tillbaka alkoholen så är det en utdragen och plågsam död han har att se fram emot. Ändå så dricker han. Så stark kan alkoholen vara.

Själv är jag inte heller nära till ett återfall och det känns som att du inte är det heller. Kanske är det som du har sagt tidigare för att vi helt enkelt är färdiga med alkoholen. Hade vi slutat något år tidigare så hade återfall varit en större risk.

Sen är det väl som Craig Beck säger att man får låta intellektet ta över om det skulle hända. Ett återfall skulle ju, inte i mitt fall i alla fall, vara ett noga övervägt rationellt beslut. Men jag söker ändå efter något att alltid ha med mig om olyckan skulle vara framme. Som att man har med sig ett reservhjul i bilen om man får punktering, ett motsvarande kit att ta fram om man är på väg att dricka alkohol eller om man redan gjort det. För det känns som att nu är tiden att planera för det. Om jag redan har iscensatt återfallet så kan jag inte tänka mig att jag kommer vara i stånd att göra upp en plan för att ta mig ur det igen.

Nu vet jag ju inte hur den här mannen har tänkt. Har han kanske haft funderingar länge? Kanske aldrig ville sluta dricka men var tvungen för att han blev sjuk.

Detta året behövde jag inte drömma, det blev en vit jul för mig (utan snö)

Julen snart förbi för detta år, vit var den för mig... inte i naturen utan för mig som person... skönt!

God fortsättning på er alla

Alkoholromantiker.
Kulturutövare och dessutom verksam inom mat och dryck.
Skapat under rus och utbildat inom alkoholhaltiga drycker.
I barndomshemmet kunde man vinet och spriten.
Helgdrickande och högtidsdrickande i överkant, men aldrig urspårning. Alkoholkultur med finess.
Lägg därtill vurm för litteratur, musik och konst där alkohol och droger ofta glorifieras.

Min alkoholism tog tid att utveckla. Stark motståndare till alkohol tom sista terminen i 9:an, sedan hittade jag hem.
Hem - Ja, det känns ju så.
Sedan dess har vänner och umgängesform alltid åtminstone haft alkohol som beståndsdel. Ofta varit centralt.
Blev ordentlig periodare först runt 35 års ålder efter en svår separation.

Är detta då förklaringen till varför jag supit som jag gjort?
Det kan lika väl vara en förmodad diagnos (troligt ADD och / eller bipolär, möjligen ADHD, väntar på utredning) eller ytterligare nät av sociala / kulturella sammanhang, egna val, mm.

Men. Även om allt detta kan påverka min nykterhet, så fokuserar jag denna gång på strategier som håller mig nykter oavsett.
Har 8 månader och siktet är 365 dagar (sedan utvärdering). Senaste nyktra perioden varade i just 8 månader, så är record breaker varje dag nu ;)

I min tidigare tråd har jag skrivit kortfattade stolpar om min tillnyktring, här kommer jag skriva lite annat, längre när andan faller på.

En botbar alkoholist med intakt romantiskt perspektiv.

Jättebra gjort.
Jag ska också ta nya tag med löpningen, men efter nyår.
Just nu blir det raska promenader ?
Kram⚘

Precis joggat 5,2 km. Jösses vad jobbigt det var. Kroppen är inte i balans än. Men det släpper säkert tillslut. Mitt mål är att kunna springa lopp igen någon gång. Sprungit stockolm halvmaraton 2 gånger och lite andra lopp. Vill tillbaka till den jag var då.

I dag ska jag inte skriva en novell ;)

Det är så himla skönt att vara ledig just nu tycker jag. Kunna lalla runt och göra mest ingenting, fast ändå orka hinna det som behövs.

I dag har jag endast en sak som jag verkligen ska göra - och det är min promenad, det blir en långpromenad tänker jag. Ska hitta en bra podcast på 1,5h så kan jag underhålla mig själv undertiden. Jag älskar att gå i skogen och lyssna på podcast, speciellt när det är en rolig podcast, så man kan skratta rakt ut utan att någon märker det. Det är en sån frihetskänsla :)

Jag ska även försöka fixa lite här hemma, rensa och städa kylskåpet om det känns görbart. Och så ska jga pussla.

Min spänningshuvudvärk har faktiskt släppt av en hel del och jag märker att min panna (gjorde botox i tisdags pga. det) inte rör sig så mycket. Det är nog inte full effekt än, men vilken skön känsla det är.

Har annars suttit hela förmiddagen och letat efter distanskurser att läsa till våren. Jag tycker ju om att plugga och lära mig nya saker, eller snarare grotta ner mig i mina specialintressen, men var ju såklart sen till vårens antagning. Men jag sökte några kurser som fortfarande var öppna för ansökningar. Men inget som jag verkligen ville läsa. Hade velat ta den där grundkursen i praktiskt filosofi som jag har funderat på så länge. Jag har sökt den flera gånger och kommit in, men inte varit mentalt redo för att plugga. Jag älskar ju att att se mönster varför människor beter sig och gör/tänker som de gör och jag älskar att diskutera och resonera utifrån olika perspektiv. Etik & moral, värdegrund osv. Det är ju just precis vad praktisk filosofi handlar om. Men det fanns ingen kurs som gick att söka så jag tog saken i egna händer och gick ner i ett "kaninhål" för att finna de böcker som ses som essentiella inom ämnet, och reserverat en av de böckerna på biblioteket.

Nej, nu fastnade jag igen, som jag lovade att jag inte skulle. Jesus...

Inget sug efter alkohol, känner dock fortfarande att måndag-onsdag blir dagar då jag måste distrahera mig för att inte få ett infall. Det var ju precis den tiden förra året som jag tog mitt återfall, efter 175+ dagar nykter. :(

Jag är lite rädd att den där djävulen ska övertyga mig och säga något i stil med "Amen kom igen, du måste ju fira en sista gång, ingen vet, ingen får se... kom igen nu... du kan starta igen efter nyår, nyårslöfte liksom... ingen kommer få veta..." . Den där nedrans djävulen SKA INTE få vinna. Och det ska sägas att jag är inte sugen på att dricka alkohol, jag känner inte att jag behöver det som medicin längre. Jag kanske är lite trött på det monotona och skulle önska en kick, men mer en kick av umgänge. Av att få prata och diskutera något intressant. Det är väl därför jag spyr ut allt som finns i huvudet här varenda dag. För de få personer som jag talat med, de är inte intresserade av vad jag är intresserad av, eller (ursäkta detta pompösa uttalande) så är de inte tillräckligt bildade för att kunna ha en adekvat diskussion.

Nu ska jag gå ut i skogen, chipp!

Jag tänkte skriva i Charlie70:s tråd, men lägger min kommentar i min egen tråd...

En sak som jag har som fördel mot flera andra här är att jag är själv. Jag förundras över hur en del av ni andra klarar av att klippa beroenden och ändå vara någolunda mänskliga med er respektive eller barn... Jag kan ju, när humöret är som värst, fly in i en kudde eller ta en promenad... Eller sova bort det. Ingen som märker det. Eller gå in i autopilot på jobbet - där känner ju jobbarkompisarna mig inte och det brukar vara lättare "hålla masken".

För mig är det en fördel, att kunna lida i tysthet tills abstinensen gått över, som den snart gjort helt med nikotinet.

Men... Finns ju den stora baksidan också, jag har kunnat bygga upp många timmars vanor och missbruk utan att någon behövt veta om det, eller drabbas av det direkt. Indirekt har det gjort det.

Nåväl. Annandag jul nu. Jag städade faktiskt bort julbelysningen i morse, fick för mig det, och så var det gjort. Lite tidigt, men men... Det kommer vara mörkare o mysigare ikväll ?

Bra kämpat! Verkligen järnvilja!

Du får inte sätta sådana rubriker, nu trodde jag en sekund att du hade tagit återfall. Pust.

Skrev precis om återfall i någon annans tråd. En del tar lätt på återfall, påstår att det ingår i sjukdomen. Det tror jag är ett vanskligt tänk. Det blir bara svårare att sluta efter varje återfall, det är faktum. Jag tror att en tids nykterhet gör receptorerna i hjärnan vidöppna för just alkohol, minsta eventuella alkoholspår måste ju hitta in. När hjärnan då får alkohol efter en tids uppehåll går den helt bananas, och då blir det svinsvårt att sätta stopp igen.

Jag vet att Craig Beck väldigt sällan talar om återfall, just för att inte normalisera det. Han menar att det svåraste med återfall är att det är ”smittsamt”. Drabbas en så kan flera andra drabbas i ett community tex. Det blir väldigt mycket svårare att komma igen efter ett återfall, eftersom man har tappat tilltron till sin egen förmåga att sluta dricka, och förbli nykter. Den tilltron kan vara väldigt skadad.

Craig Becks rekommendation är att man vid ett återfall direkt häller ut, biter ihop och kommer igen utan att göra en big deal av det. Inte söker bekräftelse och sympatier, inte tycker synd om sig själv, och inte låter återfallet dra ut på tiden eftersom ”det ändå är kört”. Mer låta intellektet agera: Häll ut, bit ihop, kom igen. Direkt.

Jag gjorde så med min ångest faktiskt. Jag visste rent intellektuellt att ångesten blev värre om jag undvek eller avvek. Så jag stod i kassan på Willys och svettades medan paniken rusade i kroppen och hela tiden tänkte jag ”det är bara ångest, den går alltid över, du dör inte och det syns inte utanpå”. Som ett mantra på repeat.

Visst syntes det utanpå ? Men det var skitsamma, jag brydde mig inte ett dugg om vad andra kunde tycka. Jag hade ett enda fokus: Rida ut ångesten utan att avvika. Och den försvann med tiden, även om det krävdes ett antal ångestfyllda besök på Willys, men det krävde att mitt intellekt gick in och styrde upp några gångar - hutade åt känslor och tankar ”skärp till er nu”.

Jag har inte tagit något återfall, och tänker inte göra det heller. Mest för att jag behöver all min energi till roligare och viktigare saker. Det känns inte som jag är närheten av ett återfall överhuvudtaget heller, mest av två anledningar tror jag: 1) jag har helt skrotat den romantiserade bilden av alkohol, 2) jag har upplevt fördelarna med nykterheten och ingenting som alkoholen gav mig kan trumfa det.

För att motverka eventuella återfall tror jag att fortsatt närvaro här på forumet är viktig, ungefär som att fortsätta gå på AA-möten är viktigt för andra. Det kommer hela tiden nykomlingar som man kan stötta och peppa, samtidigt som man påminns om hur illa det varit. Att repetera nyktra argument är nog också klokt. Jag har tre böcker som insomningsljudböcker så varje kväll lyssnar jag 30 min på någon av böckerna ”Skål ta mig fan” av Torbjörn Åberg, ”The Alcohol experiment” av Annie Grace och ”The stop drinking expert” av Craig Beck. Jättebra daglig repetition för mig.

Kram ?

Bra tips! Jag tänker på samma sätt, förut såg jag till att alltid ha vin hemma, nu ser jag till att ha skåpen fyllda med mat och godis. Tur att det är jul?
Pratar också mycket med min närmaste om hur jag tänker och känner, de stöttar mig jättefint. Är bara rädd att det skall bli för mycket för dem. Då är det ju perfekt att vara här grottanersig i sitt slutande en stund.

Som bekant för en del av er så har jag kontakt med många som har eller har haft leversjukdomar av olika slag, eller med deras anhöriga. Leverproblemen är främst orsakade av alkohol men ibland även av annat, d.v.s. läkemedel/kosthållning/hepatit och autoimmuna sjukdomar. I alla fall har jag fått följa en resa som en man har gjort genom hans fru. De var båda alkoholister, men han drack med än vad hon gjorde. I alla fall, i December 2018, alltså för två år sedan så hamnade han på sjukhus med komplikationer på grund av skrumplever. Först trodde man att han inte hade länge kvar att leva men han fick medicin och fick komma hem igen efter ett par veckor och det såg lite bättre ut. Men första halvåret kantades av många besök på akuten på grund av olika komplikationer. Han fick kontakt med ett transplantationscenter, men det blev inget mer än en initial kontakt för eftersom han slutade att dricka och har följt de kostråd han har fått så har han gradvis blivit bättre.

I år har han endast hamnat på sjukhuset en gång, i somras. Men för det mesta mår han mycket bättre. Så på juldagen var den en liten sammankomst med familjen, som dricker alkohol och han bestämde sig för att ta en drink som ledde till fler.

Nu har jag ju bara kontakt med henne och inte honom så jag vet inte hur han tänker. Men jag tänkte på hur det bevisar hur stark alkoholen är. Det verkar i alla fall som det ser ut att han har återhämtat sig till ett nära inpå normalt liv efter att ha varit sjuk. Är ganska säker på att han är införstådd i att alkoholen kommer göra att det bara blir en tidsfråga.

Jag funderar själv allt mer på hur jag kan skaffa mig en nödbroms som jag kan dra i om jag skulle få i mig en droppe alkohol som gör att det stannar där. Vet dock inte hur jag ska gå tillväga.

Han hade ju varit nykter i två år. I hans fall handlar det ju bokstavligen också om liv och död.

Min upplevelse från när jag slutat röka hundratals gånger är att abstinensen då var värre än efter alkoholstoppet. Och då är man fyra gånger mer nikotinberoende av snus än av rökning, så hur abstinensen blir när jag slutar snusa vill jag inte ens tänka på ?

Nåväl, det beslutet föser jag framför mig ett tag till. Men jag följer ditt och Villjulevaocksås snusstopp med stort intresse!

Kram ?

PS. Skönt med barnfritt ibland ? Jag har ju ensamveckor varannan vecka och det är välbehövligt vilsamt för öronen. Det är en fördel om man vill tillfriskna från utmattning, men sin familj kan man ju inte sjukskriva sig ifrån. Logistiken har jag inga problem att sköta, men det ständiga surret och att man hela tiden blir avbruten i tanken är slitsamt. Men man njuter extra mycket av tystnaden när man väl får uppleva den!

Vi är alla olika.
Jag har nog druckit ganska mycket varje dag de senaste 10 åren, men det har eskalerat hela tiden.. Jag skrev 3 år för att då gick det utför på riktigt, det hände en svår sak i mitt liv och jag slutade bry mig. Det blev väldigt destruktivt.
Har haft korta uppehåll på några dagar pga av att jag har varit i sammanhang då jag inte bör dricka, kan väl ha blivit ett par glas på 3 dagar. Dessa tillfällen har varit kanske 2 ggr/ år. Annars har jag druckit mycket varje dag, särskilt då jag är ensam.
Har inga problem att sluta dricka, t ex om någon på en fest blivit ”för full”, då tycker jag att det blir otrevligt och slutar automatiskt. Jag är även sådan som blir nykter väldigt fort i jämförelse med många i min närhet. ( vi har kollat med, mycket bra, alkometer, flera ggr under fler år) Detta har nog gjort att jag känt att mina problem inte är så stora och att min lever fungerar utmärkt fortfarande. Bedrägligt att tänka så. Jag är alkoholist. Så är det bara.
Min plan framöver är att ”fortsätta slutandet”, som jag tror det var du som skrev i någon kommentar, det tycker jag var bra. Tack för den! Jag vet ärligt inte hur jag skall göra när själva slutandet blir vardag och inte lika högtidligt längre... ?

Ett år som har följts av alla upp- och nedgångar som följer av att arbeta med ett beroende. I början var det huvudvärk och trötthet. Sedan blev det lite deppigt. Efter nästan ett halvår trodde jag allt var "klart" men då infann sig det stora suget - igen... Viktigt att komma ihåg är att jag lagt oändligt mycket timmar på att informera mig om alkoholberoende. Läst böcker, tittat på dokumentärer, lyssnat på poddar och läst och skrivit här. Det går inte att sköta nykterheten med "vänstran". Den kräver att man gör sin hemläxa! Det är klart som du säger Sisyfos att det var kanske inte det allra enklaste datumet jag "valde". Å andra sidan har jag genomfört nykter julafton för andra gången nu. Och det gick ju bra!

Nu har jag ju gett mig på mitt andra beroende - snuset. Läste på faktasidan här att det rekommenderas att sluta med både alkohol och nikotin samtidigt. Jag förstår logiken, men hade nog aldrig vågat köra båda på samma gång. Samtidigt är det ett faktum att jag har ökat nikotinintaget jättemycket under det här nyktra året. Har kombinerat vanliga prillor med nikotintuggummi och nikotin utan snus (prillor). Vågar inte fundera på hur mycket nikotin jag har dragit i mig.... I dag blir första dagen helt utan. Hade tänkt Julafton som första dagen men då blev det en prilla och två 4 mg nikotintuggummi. I går blev det en prilla. I dag och framöver måste det bli noll. Abstinensen är stark. Egentligen mycket starkare än när jag slutade med alkohol. Huvudvärk från h-e, sur, arg, inget tålamod, ointresserad av omvärlden och trött. Känner att jag kan hålla mitt humör i hyffsat schack för barnen. Snusar Onico men de måste jag också sluta med så småningom. Dyrt och också på sitt sätt beroendeframkallande om än i princip ofarliga.

Vi har haft och har en fin jul här. Jag ser fram emot barnfritt i morgon kväll. Börjar bli trött i öronen nu :D

Stort tack för alla grattis igen!

Kram!

Jag har räknat fel. Jag är ju på en vecka nykter nu. ? Trodde jag var på dag 6. Ångesten blir faktiskt bättre och bättre. Tröttheten är kvar men killen min är så snäll och låter mig vila hur mycket jag vill/behöver.

Igår åkte sonen några dagar till sin pappa så kan vila extra mycket. Sonens pappa var så snäll med. Fick till och med en kram. Socialen ringde ju honom med så han vet allt. Om både alkohol och att jag rökt cannabis. Men han litar på mig endå och tror på mig.

Det är skönt att de runt mig är så stöttande skulle mått ännu sämre om någon var arg på mig. Men verkar som den enda jag skadat är mig själv. Det kan jag leva med.

Nu ska jag lära mig att tycka om mig själv. Lära mig ta hand om mig själv. Dag 7 nykter! Inget sug. Och jag vill aldrig mer mår som jag gjorde för en vecka sen.

Tack för alla peppande kommentarer.
Julen har passerat, vit och fin.
Har bara varit oförklarligt och sjukt trött en kväll och haft lite ont i huvudet någon morgon, annars ingenting.
Är nog inne i den euforiska fasen. Är inte ens sugen på alkohol. Njuter av varje nykter minut. Tänker att ”ingenting smakar så bra som att känna sig nykter”.
Fattar att det kommer att komma dagar då jag tänker” bara ett glas”...Tänker att det kanske är svårare att stå emot då det gått en tid, inte för att man blir mer och mer sugen, utan för att man tycker att man får mer och mer kontroll (en bedräglig kontroll, men det kommer jag förmodligen inte tänka då, om några månader...) ?
En dag kanske jag tycker att vädret är alldeles för vackert för att inte ta ett glas vin i solen, eller om något hemskt händer och jag blir alldeles förkrossad, eller om jag känner mig ensam och ledsen, eller ensam och glad och lite lyxig, eller bara i goda vänners lag... Vad händer då?!
Jag är rädd! Jag vill så gärna hålla i och vara nykter hela livet! Vill leva och uppleva varje minut!

Kul Torn!
”En riktigt bra dag”, ja jag kan skriva under på det, hade en underbar julafton. Juldag också för den delen.
Önskar dig en fortsatt bra jul och ett gott nytt år!