Senaste kommentarerna i forumet

3 liter äppelmust (en box)
1 msk nejlikor
2 bitar kanelstång
10 st stjärnanis
1 vaniljstång (klipp i mindre bitar)
1 påse pomeransskal
3 msk riven ingefära

Koka upp och låt stå och dra över natten. Jättegod ? Stjärnanisen slår igenom pyttelite, men det är bara gott tycker jag. Det luktar väldigt mycket nejlika men den smakar inte lika mycket nejlika som den luktar. Ingefäran ger lite bett i glöggen, men slår inte igenom. Min rödgrapefruktdrink har fått en konkurrent så här i jultider ?

Och givetvis tar jag med en flaska till det gemensamma julbordet.

Kram ?

Tack! Du har helt rätt
Lindring just för stunden men inget annat. Somnar fort .. men sover dåligt, annat nu.. somnar lite (kanske) långsammare men sover bra.

Oro är inte bra, framförallt den oro som är verklig och inte bara den där känslan som kan infinna sig.

Oro för något som finns men som inte kan påverkas utav någon.

Idag nykter och det kommer jag vara hela dagen.

Tack för ditt inlägg hos mig

Kram

Det är inte klokt någonstans att man utan att blinka kan lägga så mycket pengar på alkohol och snus. Nu snusar jag nog inte lika mycket som du gjorde, men ändå. Det är knappt jag vill räkna på det. Dålig på att lägga undan också. Det är jag i ett nötskal, handlar när jag har pengar och avstår när jag inte har. Just nu handlar jag ?

Men pengarna räcker med råge och lite till tills nästa lön kommer, så en stor skillnad har det ändå blivit. Bildäck och service och sån skit har ätit en del pengar denna höst också, men det är betalt nu. Nu i december är min bil slutbetald kom jag på, då sparar jag ytterligare 3000 kr/mån. Får nog ta en ordentlig koll på min ekonomi och spara lite systematiskt tror jag. Jag har ingen ekonomisk ådra alls tyvärr ?

Kram ?

Det har bara gått några dagar sedan jag helt slutade med nikotinersättning (förutom Champixen). Natten blev lite för kort, vaknade väldigt tidigt, men det berodde nog på att jag tog lite för många tupplurar under dagen.

En frihetskänsla kom jag tänka på igår - tänk att kunna fara iväg någonstans, eller vakna, utan att leta efter dosa, eller pillerburken?! Hur skönt är inte det, och hur ovant som helst. (Bara mobiltelefonen som är snuttefilten nu...)

Pratade med en av mina bröder om detta med att sluta snusa igår när vi satt och åt, han är verkligen för egocentrerad och tänker bara på jag-jag-jag så han lyssnade knappt. Han lyssnade knappt på något annat jag sa heller ?Antagligen behöver han prata av sig ordentligt. Nåväl, han hann säga kort "det är för mycket elände just nu så jag har lagt ner sluta-snus-tankarna". Och det har han nog rätt i. Han behöver inte belasta sin situation med det också.

Min egen situation - det här drabbar ju ingen förutom några vänner som jag nog är lite kort o koncis med.

Ekonomiskt har jag räknat att jag nog tjänar 5000 kr i månaden på av-drognings-resan jag gjort/gör detta år. Jag skulle kunna gå ner i arbetstid ju! Eller ... ? Jag ska fortsätta lägga pengar på hög ett tag och inte fundera så mycket på det som jag har förstört historiskt, det var väl egentligen nödvändigt för mig för att komma till en situation där jag insåg att jag inte klarade ta mig ur eländena själv, utan på olika sätt behövde söka hjälp och stöd :-) Bland annat av er här.

Sitter och väntar på ett morgonmöte via Meet med min chef, sen ska jag ta morgonpromenad och se vad jullovet hittar på åt mig idag.

Jag gissar att abstinensen kommer vara lite bättre än igår, och de sätt jag har att hantera dem är: röra på mig, dricka vatten och sova.

Jag önskar dig en god jul med din familj!

För mig tog det ca 10 år att få nog från att jag började smygdricka. Med många försök att begränsa och dricka normalt. Min första tråd här heter ”Kan jag någonsin dricka normalt?” Nej, jag kan nog inte det... vill jag? Vet inte. Ibland vill jag det gärna. Men oftast är jag helst utan alkohol. Hur som, det får ta den tid det tar och man får ta en dag i taget. Skönt ska det bli med en alkoholfri jul iaf.

Kram

Tack, det finns inget onödigt råd i denna tråd. Hmm.. hade inte hört om att ketogenkost var bra för ADD o ASD, får kolla in det. Socker är mitt största missbruk, så det skulle jag behöva regler. Så tack så hjärtligt!

Jag menar annars inte på något sätt att Elvanse är rävgift för alla, det var bara det för just mig. De där medicinerna påverkar alla så himla olika. Det är bäst att bara testa sig fram tänker jag. Alla medicinerna har i princip samma biverkningar, och det är inget jag rekommenderar att du läser om du inte vill få ångestpåslag. Man kan tro att man kan må allt annat än bra av medicinen om man kikar där.

Jag fick stark ångest, nedstämdhet/tankar om att vilja skada mig/hopplöshet och ofantlig kroppslig trötthet av Elvanse. Samt att jag inte fick någon effekt på min impulsivitet, koncentration, motivation och att igångsättningsmekanismen i mig funkade lika dåligt som när jag inte äter medicin. Men främst att mitt energiläge sänktes istället för att höjas som jag upplevde av Concertan, där blev jag mer speedad, fast samtidigt mer strukturerad. Jag förklarade att äta Concerta för mig var som att få nya glasögon, konturerna var så klara - fast då de mentala konturerna, inte de rent fysiska.

De flesta brukar tydligen få bäst effekt av Elvanse, men inte för mig. Sen har jag fått minskad aptit och muntorrhet av båda medicinerna, men det kan man ju leva med i mitt fall. Så tänk inte på vad ajg fick för biverkningar, det skiljer sig ju alltid.

Nu ska jag söka på ketogen kost och försöka sova... natti alla!

Hejsan! Vad duktig du är som kämpar. Min pojkvän har adhd och ska testa elvansa för att kunna fokusera bättre på jobbet. När han var ung tog han concerta och fick massor av ångest av det. Varför var elvansa dåligt? Om jag får fråga? Något som kan hjälpa mot add och andra npf diagnoser är ketogen kost. Om man vill testa något som inte är medicin. Sonen får ketogen kost för sin epilepsi och det lugnar ner hans hjärna jättemycket. Kanske gav dig onödiga råd du inte vill ha men kunde inte låta bli. :)

I dag har jag mått bra, så bra att jag inte ens tänkt på alkohol.

Var hos sjuksköterskan i dag men fick inga mediciner. Hon skulle prata med en läkare om jag skulle gå tillbaka och ta Concerta eller om jag skulle börja med Strattera. Har hört lite dåliga grejer om Strattera, men väljer att lita på experterna. De skulle återkomma i morgon, så vi får se vad det blir. Elvanse var rävgift för mig i alla fall.

Men i dag har jag mått bra, utan medicin har jag fått mycket gjort, men det har ju inte heller varit stressigt eller energikrävande. Om jag kunde leva så varje dag skulle jag inte behöva medicin, men jag skulle heller inte kunna ha något jobb, eller inte det jobb jag har i dag. Det är knepigt när man tänker på det... välja hälsan eller jobbet. Men jobbet är så förknippat med hälsan för mig, utan jobb blir jag en eremit och mår dåligt pga. det. Pust, en dag i taget. Vet att jag kan få sjukpenning genom min ASD, men det tar emot att gå ner till 75% och erkänna att man inte klarar av allt som alla andra, för jag klarar ju av det.. jag klarar bara inte av att ha ett liv utanför jobbet. Jag orkar inte alltid laga mat, få ihop saker, motionera, äta bra... listan kan göras oändlig. Just nu kör jag bara på och hoppas att jag hittar en medicin som hjälper min ADD. De sammanflätas så mycket och jag vet knappt vilket krångel som tillhör vilken diagnos ibland.

Trots allt krångel, trots att jag funkar så annorlunda mot andra, så känns det okej - just i dag. Vissa dagar känns det hemskt, men i dag är jag glad att få vara annorlunda. Att få sticka ut och vara utvald att få funka annorlunda. Jag har alltid dragits till annorlunda, samtidigt som jag själv alltid velat vara en i mängden. Jag har alltid velat ses som fin, och kallades för "Lady ****" (mitt förnamn) av några vänner under gymnasiet.

I vilket fall, det är lite spännande när jag tänker på detta med att jag ofta föredrar excentriska människor, människor som inte är så mycket yta, utan har specialintressen, är öppna och lätta att få kontakt med. På mitt jobb där jag jobbar med ungdomar så har jag alltid sagt till eleverna med NPF-diagnoser, eller med särdrag därifrån, att de är mer intressanta. För mig är det intressant när en elev blir helt exalterad över exempelvis racingbilar (som jag själv inte kan något om), eller fastnar och hela samtalet tas över om prat kring matlagning eller smink. När det blir för mycket för andra, det är då det blir intressant för mig. Och jag är en bra lyssnare, då det är mitt jobb. Men jag älskar att få ställa lite utmanande frågor, och reflektera.

Väder och vind, prat om ungar och semestrar.. det är det värsta jag vet. Prat där jag kan lära mig något nytt, eller kan få en insikt i hur andra tänker, eller hur de handskas med situationer, vad deras "krångel" är... det är intressant och värt att lägga tid på. Just precis det är jag... och alla mina samtal, vem det än är jag pratar med... går ut på just det. Att jag ska få ut något av det, men även att jag ska kunna få andra att reflektera kring sin situation och vrida och vända för att se det positiva, att se styrkor istället för svagheter. Att ALLTID se saker objektivt utifrån en annan människas situation. (Dock kan jag bara se saker subjektivt utifrån min egen situation och mitt eget agerande).

Detta med att vara subjektiv och objektiv har jag funderat på så fruktansvärt mycket. Det är så tydligt för mig, jag är båda, fast aldrig samtidigt. Jag är objektiv när jag talar med andra om dem själva, exempel. om en vän berättar om sin man som sagt något elakt. Då "måste" jag poängtera och gå till grunden, och "utreda" varför han sa så, jag leker hobbypsykolog och försöker se allas synsätt. De flesta tycker inte särskilt mycket om att få höra sånt här. Det vet jag, men det skiter jag blanka fan i också ;) Gör det inte jämt, och inte med alla såklart.

Jag är extremt subjektiv vad gäller mig själv. Jag har så svårt att se och förstå vad andra tänker om mig. Hur ser andra människor mig. Jag kan inte sätta mig själv utanför mig själv och observera, det går inte. Jag har ingen aning hur jag uppfattas vara, jag kan gissa... man jag kan lika gärna ha totalt fel. Jag kan inte lite på mig själv där liksom. Jag har väl frågat lite vänner ibland, typ när man fått någon uppgift om att fråga sina vänner vad de tycker om än, men då har jag mest fått svar att jag är snäll.. och det känns så meningslöst. Snäll är ett sånt där ord som beskriver en person utan personlighet, som är meh. Visst det är väl kul att inte uppfattas osm en elak djävul, men tänker att mina vänner inte hade varit just mina vänner om de såg mig så. Det andra ordet som nästan alla beskriver mig som är smart. Detta är ett ord som är lite svårt för mig. Jag är smart, jag var duktig i skolan. Men inte bäst. Jag är sjukt ambitiös och har ett ofantligt bekräftelsebehov (men jag visar det inte utåt). Det är bara genom mina prestationer som jag värderar mig själv. Samtidigt tänker jag att jag inte är så smart, jag blev inte något speciellt, ett någorlunda "vanligt" jobb. Jag blev inte läkare, ingenjör eller psykolog, inte heller apotekare eller landskapsarkitekt som jag funderade på i mina unga dagar. Prestigeyrken i min värld. Jag vet inte vad jag är smart på längre. Jag tror mest jag har ett korrekt språk, att jag låter smart och påläst. Jag är inte särskilt allmänbildad, jag är inte född i farstun såklart men historia och saker jag lärde mig i skolan är som bortblåsta. Jag använder ganska mycket "fina ord", fackord och akademisk formalia även i tal. Jag talar som jag skriver, och skriver som jag talar. Jag är väl kanske även ganska bra på att se mönster, nästa steg och finna smarta lösningar som tydligen ingen annan ser (fast det ter sig logiskt i min värld)

Nu kom jag och tänka på min mamma. Vi funkar inte på samma sätt. Jag vet inte vem som funkar som mig, men det är nog mer min far, fast han har väl inte lika enkelt för sig som jag ändå har det. I vilket fall, min mamma säger alltid att jag ska sluta tänka så mycket. Om just detta - att vara objektiv eller subjektiv. Då skulle hon bara säga - vad spelar det för roll? (För mig spelar det all roll) Hon säger det i all välmening, och hon är verkligen väldens bästa men hon är kanske inte alltid så lågaffektiv som jag skulle önska, och hon kan inte förstå att jag inte kan stänga av det där, och faktiskt inte vill det. Så länge det är något konstruktivt så finns det inget bättre än att grubbla, analysera beteenden och personlighetsdrag - vare sig det är mitt eller andras. Sen kanske hon ibland bara är trött att höra mig babbla om sånt, hon pratar ju hellre om ungar och väder och sånt... haha...

Hmm... skulle inte jag skriva om min dag!?

Jag har varit hos min gamla mormor i dag och jag har tagit en promenad på 45 minuter genom den mörka staden. Jag har handlat billigt kaffe (trots att jag själv inte dricker kaffe), köpt mig den stora apan av Kay Bojesen som jag kikat på ett tag samt julpyntat det sista i min lägenhet.

Det är en bra dag. I morgon ska jag göra något jag aldrig gjort förut. Jag brukar ju inte gilla nya saker, och detta innefattar ett moment som jag avskyr... men det ska bli spännande. Har inte berättat för någon vad det är... om det går som det ska skriver jag om det här i morgon :)

Chipp!

Starkt och vad skönt att du kan hålla så låg nivå redan nu! Du behöver - om jag förstår det rätt inte alls försöka vara superduktig på nå noll de första två veckorna. Men om du nästan är där redan nu så kommer det gå geschwint! Minus lite abstinens o annat du kommer upptäcka på vägen ;-)

Det går bättre idag än igår, som jag hoppades på, förmodligen var värsta dagen igår, och jag vill inte addera på något nu, det skulle verkligen vara att gå tillbaka. Jag har haft slängar av trötthet o huvudvärk - det har varit lättare mota bort dem med promenader & sömn, än igår.

Efter mötet mår jag mycket bättre. Var till och med en tjej där som var i nästan precis samma sits som mig. Alla där är så glada med när jag kommer tillbaka fast jag druckit. Så ska gå några gånger i veckan nu.

Jag har också fått besök av liknande tankar den sista tiden. Tar till mig ditt sätt att hantera dem.

Kram!

Ingen huvudvärk, hurra för det! Låg och lite dåligt humör däremot. Kämpar för att inget humör ska gå ut över barnen. Trappar upp Champix nu. Hur är det med dig VJLO?

Kram!

Dels hade jag glömt att en vikarie skulle komma idag, så jag fick kasta mig in till jobbet i morse för att hjälpa henne in i alla system och se till att hon kände sig på banan. Hon har inte jobbat hos oss sen i somras. Givetvis skulle tekniken strula, och allt tar längre tid än man tänkt sig.

Sen började arbetsdagen med en tyst minut och lite prat om vår döda kollega. Det var riktigt fint, men jobbigt. Skriva minnesord, skicka kondoleansblommor, ta kontakt med anhöriga. Och hela tiden med tårarna brännande innanför ögonlocken.

Min kollega som dog hade ett sällsynt sätt att vara väldigt närvarande och delaktig samtidigt som hon inte tog någon plats, hon förhävde sig aldrig. Hon var så stark, jordnära och tydligen in i det sista så ville hon inte tro att hon skulle dö. In i det sista hoppades hon på att det skulle vända, att hon skulle pigga på sig.

Inte en enda gång under dessa år har hon visat eller yttrat att det är orättvist att just hon skulle drabbas av cancer, och slutligen dö vid 56 års ålder. Tvärtom har hon flera gånger sagt att cancer är demokratiskt, det kan drabba vem som helst. Hon var hur bekväm som helst med att prata om sin cancer, men hon respekterade att andra kunde tycka att det var obehagligt att prata om det med henne. Det bekymrade henne att folk kände ett obehag inför att ens prata med henne av den anledningen, men hon var inte arg och ledsen för egen del utan hon var genuint bekymrad över hur omgivningen upplevde det.

Som jag önskar att jag hade vetat att det var så nära för henne. Som jag önskar att jag hade fått prata med henne en sista gång. Vid hade flera fina samtal, sådana samtal som man nästan tror att det är omöjligt att få ha över en lunch. Jag kände henne inte jätteväl på något sätt, men den del av henne som jag fick möjlighet att lära känna var genuint äkta och hundra procent närvarande.

Kram ?

Hörde Annie Grace prata om just det. När man förbereder sig mentalt på en fest ska man se framför sig hur man kommer dit, avstår välkomstdrinken, ber om alkoholfritt vin, fokuserar på närvaro i samtalen, hur kul man har och hur hjärtligt man skrattar. Då är sannolikheten stor att det blir precis så.

Det misstaget många gör är att tänka på allt man INTE ska göra, ”jag ska INTE dricka välkomstdrinken eller stor stark till maten” osv. Men hjärnan förstår inte ordet INTE i de sammanhangen - hjärnan förstår bara ”bilderna” som man skickar till den.

För mig är det grundläggande barnuppfostran. Säg hellre till ett barn vad det får göra istället för vad det INTE får göra. Det är treåringen i skallen vi ska uppfostra ? Min yngsta men vuxna dotter har dessutom svårt med negationer, så jag har verbalt i alla sammanhang vant mig av med ovanan att använda negationer.

Att tänka på det som en funktionsvariation är också klokt. Att inte tåla alkohol är ärligt talat ett mycket litet funktionshinder i det stora hela.

Önskar dig en strålande fin och lugn jul tillsammans med dina nära och kära ❤️

Kram ?

När livet blir mer förutsägbart för oss, så brukar måendet stabiliseras..Har du hobbys? Att gå ut och motionera, promenera, göra något brukar få hjärnan mer sysselsatt, och minska oro..Bra att du är nykter nu..Alkoholen ger lindring för stunden, men skapar oro och ångest när vi inte dricker..Tar ett tag för kropp och psyke att återhämta sig..Men detta kanske du vet redan..Mycket bra jobbat. Kram på dig..???

Ja det kan ta sin tid innan man får nog en gång för alla. För min del så visste ju min fru i bra många år att jag drack för mycket. Trots säkert 10 gånger med bla hot om att hon och barnen skulle lämna mig så fortsatte jag dricka. Jag tog ju hoten på allvar, men felet jag gjorde varje gång var att jag trodde jag skulle klara att dricka ”normalt”. Men samma visa hela tiden. Några veckor med alkohol bara på helgen och i sociala sammanhang. Sedan tillbaka till smygandet. Och för varje försök blev det successivt värre. Totalt meningslöst. Det är ett under att hon inte lämnade mig, men det är jag evigt tacksam för.❤️

Att jag skulle få för mig att testa att börja dricka igen i framtiden vet jag ju inte, men ärligt talat så har jag extremt svårt att tro det. Jag vill ju inte ens kunna dricka ” kontrollerat”. Mår bättre nu, än på den tiden för 25 år sedan då jag kunde dricka skapligt kontrollerat. Jag var beroende redan då. Alkohol behövs inte i mitt liv. Det är ett beroendeframkallande gift som ej ska förtäras överhuvudtaget enligt mig.

Nu går jag på julledighet, tjoho!?

Kram

Tack!

Ja frågan är om det ens lindrar tillfälligt, jag skulle vilja kalla det eventuellt för en tillfällig illusion av ”lycka”

Eller en jakt efter något man inte når med redskapen man förfogar över.

Men sant .. promenera, kaffe och arbete hjälper lite på vägen

Det märks att du verkligen vill få ett slut på ditt drickande, och har insett att det inte är värt att försöka dricka ” bara lite”❤️ Kämpa på, och ta all hjälp som du behöver. Det är så otroligt mycket värt det. Att bli fri..

Kram

Så bra av dig att lyckas bryta. Ser att de är många här inne som har mycket oro för barn och partners som inte mår bra. Och den oron är verklig och inget man kan tänka bort. Det enda jag kan säga är att det, som du nog också märkt, bara lindrar tillfälligt med alkohol, och sen gör den en ännu tröttare och oroligare. Promenader, musik, böcker, prata med en vän, kan det ge dig någon lindring?

En kompis från aa kommer och hämtar mig ikväll för att gå på möte. Dröjer 2 veckor innan jag får tid på beroendecentrum. Tills dess blir det aa som stöd. Även ett psykologmöte imorgon. Skammen jag känner efter helgen är så stark. Känns som jag håller på att gå under.

Jo det har jag.

Blåser 3ggr/dag enligt bestämt schema, man får diffa på 2h +
Man avläser resultatet och en bild skickas till vårdgivaren när du blåser

Man får även skriva alkoholdagbok (alltså) hur många glas man druckit (om man gör så) och hur man mår (i ett frågeformulär i appen)

Man blir tilldelad en alkomätare samt en mobiltelefon (om man inte kan vill ha appen på sin mobil exempelvis om man har en tjänstetelefon)
Ett samtal/månad med en sjuksyster

Tycker Previct är ett mycket bra redskap

Hej, om du skriver in dig (som det heter) på en beroendeklinik (i Göteborg finns Nordhemskliniken) vet inte vart du bor men finns liknande kliniker på andra ställen” Man går dit första gången på dropin tider (var i tid när de öppnar) talar med en läkare ... de har labb och provtagning på kliniken (läkarbesök kostar som vanligt upp till frikort) men prover mm är ”gratis”

Hej, ledsen att jag inte svarat eller varit aktiv.
Det gick ”bra” ett tag, sedan valde jag ett återfall ... varför valde jag detta korkade beslut?

Höstlov, resa bort .. koppla av osv, gjorde uppehåll med antabus i 2v så allt var ute ur kroppen innan vin och öl.

Sedan blev veckan med alkohol som det brukar vara ... förlängd.

Nu har jag varit vit i nästan 1månad, äter min medicin 3ggr/v

Saknaden efter sin snuttefilt finns fortfarande och det är tur att jag äter antabus annars hade jag nog trillat dit igen.

Jag har mycket oro kring mig nu, och framtiden för en nära person är osäker.

Jag är rädd, orolig, saknar kompass men är nykter i vilket fall.

Oj, så mycket jobb mm det blev att ordna med för att alldeles snart kunna vara ledig. Som jag tidigare skrivit om är just julen ingen alkohol-stinn högtid (eller det var väl bara en tidsfråga...)
I helgen har jag då och då resonerat med mig själv då det uppstått några tillfällen av ”pusta ut” eller ”nu skulle det passat med...”
Jag jobbar då enligt två strategier.
1: medvetet tvinga tankarna att växla spår. Om tanke A är; vad det hade passat med ett glas framför brasan ikväll. Formulerar jag istället tanke 2, samt en bild för detta i hjärnan.
Tanken är en kopp te och en lussebulle, bilden är bricka och rykande kopp och förnimmelsen (blev förbannelse på autocorr) av att dricka det där teet, hur det smakar. Vad skönt det kommer att kännas.
Strategi 2 handlar om att alla tankar inte behöver ha ”lyckliga slut”. Jag behöver inte älska varje sekund av mitt nyktra liv. Men jag behöver förstå innebörden av det, och att det är ett beslut som ligger fast oavsett hur det känns. Det är ett beslut som ligger till grund för ett fungerande liv. Ibland tänker jag att det är som att acceptera en funktions-variation. Jag är en sån person som inte kan dricka, därför att jag alltför ofta dricker förbi punkten då jag har kontroll.
Jag ser oändligt mycket fram emot att få träffa mina barn i jul. Jag ska med glädje- ta tidiga morgnar och nog gå och lägga mig i hyfsad tid. Stressa lagom.
Är så trött efter den här hösten men jag springer mot mållinjen för första året med en massa stolthet i kroppen.
Solen skiner här, hade glömt att den fanns, hoppas även på er ?❤️

Jag har läst din tråd (inte allt) men en hel del, vill börja säga att det är bra att du tänker kring alkohol.. bara det är en ”start” fortsättningen är den man gör det till.

Jag har själv resonerat med mig själv många gånger, trappat ned, hålla upp, minska, ”bara” vid fester, ”bara när det är jobbigt” osv... Jag tror att man oftast (eller alltid) lurar sig själv.

Kommer jag vara nykter framgent?
Svar: Jag tar en dag i taget

Jag har mycket kring mig nu med oro, det är inte en bra markör.. klarar mig nu med hjälp av Antabus .. (inget val att dricka)

Jag önskar dig lycka och naturligtvis en God Jul