Senaste kommentarerna i forumet

Då borde du ju vara inne i värsta dopamindippet nu. Hur många dagar sedan var det du tog något med nikotin i nu? Bra om jag också kan planera så barnen kanske kan få slippa mig när jag kommer dit där du är nu....

Ja nu gäller det bara att hålla i VJLO! Jag hade inte heller gått och handlat nikotinersättning i ditt läge. Vad ska man göra med de 95 tabletterna som blir över sen liksom?

Jag är fortsatt taggad här. Huggtänderna har jag känt av i dag. Kompenserar barnen med god mat och bak (Kayes lussebullar igen. De är gudomliga!). Har tagit en prilla innan jag blivit alldeles för jobbig för dem. Min dag summerar till 4 prillor och ett nikotintuggummi om 4 mg. Nu blir det inte mer i dag. I kväll påbörjar jag upptrappning av Champixen.

Och visst är det intressant att abstinensen fungerar ungefär lika. Jag tänker att vi har ju övat med alkoholen nu och då kan vi i viss mån rida på den vågen som ju faktiskt lyckades. Gick det att sluta med det ena måste det gå att sluta med det andra!

Blä

Nollningen denna helg var lite tuffare än jag tänkt mig... Har ju trappat ner under flera veckor...

Jag har omväxlande sovit, promenerat, gjort lite.. druckit vatten. mått dåligt. Huvudvärk, irriterad över allt och alla (ja - det finns ett skäl att jag gör detta en helg då jag inte måste träffa någon....) I kväll kom en period när jag mådde rätt bra - tänker att det snart vänder :-) Enda trösten är att när jag slutat helt tidigare med snus rakt av så har fallet och krämporna varit betydligt värre än denna helg. Men, som sagt, oväntat....

Sköterskan kommer nog säga jag slutade med substitut för snabbt, men... nu är det nog bara fortsätta kämpa och se hur de närmaste dagarna blir. Att gå och handla fler tabletter eller spray vore helknasigt, då är verkligen helgen bortkastad... men kan det bli mindre tråkigt i morgon än idag så vet jag att jag kommer klara det :)

Dock - intressant att det är väldigt liknande symtom vad man än ska sluta med... ?

Trist att du är sjuk..Krya på dig..Men vilka kloka insikter du har..????..Jag vacklade också en del emellanåt med exet, och mina känslor..Insåg mer och mer, hur jobbigt det har varit att leva med honom..Nu lever han sitt liv, och våra barn har den kontakt dom har med honom..Tidvis väldigt lite..Vi pratas vid ibland, när det behövs..Ibland ringer han, och ber om råd mot missbruket, tillsammans med sin tjej! Jag talar om detta forum, och att det inte går att bara en försöker sluta dricka när man är 2 alkoholberoende tillsammans..?..Jag har inte så stora förhoppningar om att dom ska lyckas, med att sluta dricka, men det vore såklart det bästa..Lite lustigt att dom ringer mig om råd..?..)..Jag känner på mig att det blir bättre och bättre för dig lim❤️..Du är jätteduktig, som klarar dig så bra..Stor kylande kram till febriga dig..❤️?❤️?❤️

Just att sluta för sin egen skull är viktigt..Precis som du skriver Torn..I förlängningen blir det ju hela ens omgivning som vinner på det..Framför allt dom närmaste..En närstående till mig har brottats mot beroendet sedan han var i 25-års åldern..När hans fru sa att hon skulle lämna honom, så blev han rädd..Inte för att bli lämnad, utan för att han tänkte att, ”då super jag nog ihjäl mig..”..Då sökte han hjälp och fick det..Tyvärr tog han återfall efter 4 år..Och samma hemska cirkus var igång igen..Men nu har han varit nykter i 9 år..Med stöd av AA..?Kram på er, önskar oss alla en VIT JUL..?✨?✨?✨?✨?

Tack så jättemycket för stödet och peppen. Behöver det verkligen. Idag med abstinensen är fruktansvärd. Men vill inte dricka. Säger aldrig igen men kommer ta en dag i taget. Jag är beredd att göra vad som helst för att fixa det här nu.

Vikten av att leva det liv jag vill leva utan alkohol.
Gör jag det just nu?
Ja just nu känns det så.
Det är så härligt att kunna skratta igen på äkta och naturligt vis
Tänker idag att tänka på alkohol och bli sugen på det hör till.
Jag vet att det kommer ibland och
Känner tacksamhet till forumet som stöttar mig i rätt riktning både forumvänner och rådgivare?
Tänker också idag att jag kan behöva " ta rygg "på någon som ligger före mig i detta.
Jag får kolla runt här lite....och tänker också på detta med andlighet.
Ännu en värdefull helg går mot sitt slut.
Kram Pilla

Det är bra att det sociala skyddsnätet fungerar. Soc kontrollerar att sonen har det bra, och du får den hjälp du behöver av kommunens beroendeenhet. Klokt av dig att prata med sonens pappa också, så att ni drar åt samma håll i det här. Er son behöver båda sina föräldrar. Nyktra.

Du är jättemodig! Och vi ska stötta dig i detta!

Kram ?

Tack sisyfos och miss lyckad. Det ni säger stämmer så väl. Jag har inte sörjt klart. Men snart så...

Jag är så sjuk idag. Har varit det två dagar nu så jag ska testa mig för corona. Så nu är jag ju såklart bara hemma och väntar. Blir så besviken på att julen förmodligen blir inställd för oss...

Jag kände mig så ynklig imorse och lite rädd att bli allvarligt sjuk. Kändes läskigt att vara ensam vuxen hemma. Men så har jag fått hjälp av familj och vänner med det jag behöver så nu känner jag mig inte lika ynklig längre. Och jag har ett tak över huvudet och mat att äta osv. Man blir ju också tacksam för det man faktiskt HAR.

Om mannen hade bott här så hade han förmodligen inte tagit hand om mig ändå. Då hade ju risken snarare varit att jag skulle ligga sjuk i samma hus som nån som sitter och dricker. Inte så hjälpsamt med andra ord.

Jag kan inte ens räkna alla gånger jag varit sjuk men han har dragit iväg och jag har fått laga mat till barnen med 40 graders feber. Jag har varit ensam med magsjuka barn massvis av gånger och han har ramlat in stupfull mitt i natten.

Detta är första gången jag är sjuk på allvar sedan vi flyttade isär. Har bara haft milda symtom som halsont förut och stannat hemma pga restriktionerna kring det. Och jag inser nu att jag haft det rätt behagligt ändå trots att mitt huvud vill sprängas och febern stiger.

Till och med arbetskollegor har erbjudit sig att handla åt mig liksom. Och min mamma har varit förbi med mat osv. Det finns andra som tar hand om mig ♥️ Menar inte att han inte bryr sig alls men jag känner att han inte fattas mig. Med honom var det ett lotteri. Ibland kunde han ta hand om mig men det var ju bara om han hade lust och tid just då. Det gick aldrig att veta eller att räkna med honom. Jag visste aldrig om han skulle göra mig en kopp te eller om han skulle klä på sig och dra ut på krogen. En väldigt otrygg tillvaro att leva i kan jag säga. Då är jag hellre utan det helt och hållet och kan be andra om hjälp ♥️

Menar inte att trashtalka honom. Men det är ju ett ytterligare steg i min frigörelse. Det har hjälp mig så ofta förut att skriva om det som skaver och om det som känns bra.

Istället för att sitta här och undra om han ska vara hemma ikväll efter jobbet eller om han ska iväg, om han ska dricka hemma eller hos en kompis eller om han ska ta hand om mig lite extra så kan jag släppa de funderingarna och veta att jag är här med barnen. De tröstar mig. Och vi äter god mat och glass och dricker cola. Vad han gör ikväll påverkar inte mig så det behöver inte oroa mig.

Att bli omhändertagen är ju fint. Men tryggheten i att veta om man ska bli omhändertagen eller inte är ännu viktigare. Ovisshet är inte mysigt eller tryggt. Det stressar bara.

Det har faktiskt också under pandemin varit skönt att inte bo med honom. Jag har inte behövt fundera på vilka han umgås med, om de tvättar sina händer osv osv. Har inte behövt ha hans kompisar i mitt hem och inte veta om de kanske egentligen är förkylda. Jag riskerar inte att sitta i hemkarantän med honom heller. Såna saker har nog underlättat för mig inser jag också nu. Att slippa tillhöra samma hushåll!

Jag orkade plocka undan i köket för en stund sedan och det är också en lättnad att det kommer stanna så städat tills jag själv drar fram nåt. Tänk alla gånger jag varit sjuk men känt mig tvungen att dammsuga och storstäda för att röran mannen dragit fram varit omöjlig att slappna av i.

Det är som du skriver miss lyckad... Det är lätt att glömma det mindre bra sakerna och börja tänka på det positiva och börja gå efter känslor. Men nu när jag reser i tiden mentalt så minns jag hur stressad jag brukade vara när jag var sjuk. För då hann jag inte med allt. Orkade inte allt. Och då förfall ju hela hemmet. Men mannen slutade ju inte kasta smutskläder på badrumsgolvet och han slutade inte bygga diskberg. Han levde som vanligt och jag skulle orka röja upp innan feberfrossan kom.

Som sagt. Menar inte att trashtalka honom utan jag försöker bena ut allt. Dels för att må bättre nu men också för att göra mig mer redo inför nästa gång han träffar en ny tjej ? då vill jag att de här slags minnena ska vara de minnen som dyker upp för mig istället för romantiska minnen.

Kram kram ♥️

Ja jag känner mig lite lättat att det är över nu och jag kommer få hjälp. Men ångesten och paniken i själen är där. En dag i taget. Snart kommer jag må bättre.

Kanske värsta helgen i ditt liv men nu kan det bara bli bättre precis som du säger. Du är öppen och du ber om hjälp. Vi finns här och hittills har du gjort allt rätt.
Kram!

Berättade för pappan och han tog det bra. Socialen där jag bor ringer säkert imorgon för att se så X (redigerat namn av admi) har det bra. Värsta helgen i mitt liv men nu kan det bara bli bättre.

Kl 05 blev jag utskriven och tog taxi hem. Ångesten är total idag. Socialen ringde precis för att kolla så sonen har det bra idag. De hade även försökt få tag på pappan till sonen. Vet inte om sonen kommer behöva bo hos honom ett tag eller om jag får behålla honom hos mig. En del av mig behöver en paus. Borde jag berätta för sonens pappa? Innan socialen får tag på honom.

Du är tio år yngre än jag, och jag önskar verkligen att jag hade tagit tag i mitt drickande redan för tio år sedan. Men det är alltid lätt att vara efterklok, och det är bättre sent än aldrig att tag i drickandet. Min pappa dog när han var 61 år, så jag har tio år tillgodo på den sidan i alla fall och det är nog huvudsaken.

Kram ?

Jag minns att jag tänkte när du bytte medicin att den första medicin du hade verkade passa dig bättre, enbart med utgångspunkt från vad du skrev. Men jag vet ju samtidigt att det tar lite tid för den typen av medicin att fungera.

Intressant att höra hur du reagerade på presenten du fick. Jag hade en liknande incident i veckan. Fick en present av min chef, alla i ledningsgruppen fick det. För att det inte skulle vara så iögonfallande för alla andra att vi chefer fick en extra julklapp så ställde hon presenterna i ett skåp i konferensrummet och sa åt oss att hämta varsin. Så har hon gjort tidigare och då var det varsin flaska prosecco som vi fick.

Jag fick lätt panik. En flaska alkohol vill jag INTE ha. På stört skrev till en chefskollega ”om presenten är alkohol kan du ta min flaska också” men sen hejdade jag mig innan jag skickat det. Då skulle jag få förklara mig för min chefskollega, och min alkoholhistorik vet typ ingen på jobbet något om. Än. Är jag redo att outa det just nu? Nä.

Så jag tänkte att jag tar emot presenten och ger den vidare till barnens pappa direkt. Så får det bli. Jag hämtade presenten på jobbet på fredagen och vi skulle ändå träffas på fredagkvällen. Han vet ju att jag är nykter numer och skulle förstå varför han plötsligt fick en flaska alkohol.

Men det var ingen alkohol vi fick. Julklappen innehöll saffransskorpor, alkoholfri lingon/rönnbärsglögg och tryffel. Och jag blev än en gång påmind om att aldrig ge bort alkohol i present. Aldrig.

Kram ?

Blir så full i skratt Charlie när du skriver ”känns som jag varit född under en sten som inte fattat det här förut”. Precis så känner jag med alkoholen. Hur har jag inte kunnat veta att alkoholen skapar ångest och sömnstörningar? Hur har jag kunnat tro att alkohol är ”medicinen” just för ångest och sömnstörningar? Men jag tänker att hela världen är full av information, och nu var det dags att ta till sig den infon.

Och kanske är jag snart redo att ta till mig infon om hur nikotinet påverkar dopaminet, och då är jag kanske redo att ta itu med det missbruket också. Och då ska jag ta champix till hjälp. Men var sak har sin tid, och just nu tänker jag inte sluta snusa. Jag hejar på er så länge, ni är jätteduktiga!

Kram ?

Dina ord värmde verkligen.❤️

Jag respekterar dig om du inte vill läsa eller skriva så mycket på forumet. Jag saknar dock dina inlägg här på forumet. I den fasen där jag befinner mig nu är de så betydelsefulla för du visar en sida när det både är jäkligt tufft men även när det går lättare och för mig blir det så trovärdigt.

Önskar dig en fin jul och att den blir precis så som du önskar???

Vilken fantastiskt bra lista.Inspirerande

Att jag numera kan skratta åt vissa dumheter som jag gjorde förr har vuxit fram under resans gång. Det var någon gång runt månad 4-5 som det började ”lossna”. Jag märkte att jag inte mådde bra av att älta och gräma mig över saker och ting. Sådant som det inte går att göra något åt, bara att släppa det och se framåt. Jag kommer dock aldrig skratta åt hur dåligt jag mådde förr, och vad alkoholen ställde till med.? Men när jag tex hittade ett par bortglömda oöppnade öl bakom en sten trädgården i somras? så kunde jag inte låta bli att skratta åt ” hur tänkte jag där?”, dumskalle!?

Aldrig mer alkohol för min del, det tillhör det förgångna!

God jul och ett gott nykter år var en bra fras Ensam? Jag önskar dig och alla andra här detsamma!

Kram

Vet du vad, jag blir så emotionellt tagen av vad du skriver Kaffetanten88.

Nu är så stark, även om du själv kanske inte inser det. Att du sätter ditt barn framför ev. oro för socialtjänsten. Och det är precis som tidigare skrivare har sagt, det krävs ofantligt mycket innan ett barn tas från sina föräldrar. Socialtjänsten är ju där för att hjälpa, de kan faktiskt ge stöd - till de som vill ha det. En person som vill förändra, som vill ha hjälp - som är öppen - den lyckas.

Så jag tycker att du är så stark, för att du sätter ditt barn först! För det är så många som inte gör det genom att vara så rädda för att soc ska få reda på något. Soc finns ju av en anledning liksom.

All styrka till dig. All lycka och välgång!

Nu när vi talat alkoholinköp, alkoholsnack med vänner (på jobbet), smusslande och hetsen kring alkohol och högtider/helgen känner jag att Herregud, det var ju så här det var när man själv var ungdom.

Herregud, jag har ju hållit på som en 15-åring alla dessa år. Lika oansvarig och trångsynt. Tillskillnad från ungdomens dagar då det kanske var lite spännande med smusslande så måste jag väl ändå säga att spänningen övergick i ångest. Så skönt att den tiden är förbi nu :)

God Jul och ett gott nyktert år!

Jag tror att för mig är det "i princip" riskfritt att råka halka tillbaka in i att gå på bolaget och köpa ut. Det är för många steg och jag vet för mycket om vart det leder.

Dopamin! Ja, det verkar vara drivaren för många missbruk. Den som får oss att må bra, och som vi börjar överdosera saker för att få mer av.... Och när vi får för lite av det börjar kroppen skrika på olika sätt.

Skönt med bra sömn! Jag tror du kan få räkna med sömnproblem när du trappar upp champixen, sen att de går över efter ett par dagar.

Bubbelvatten känns som en fräsch belöning man gott kan unna sig!

Jag har ju kastat ut alla snuttefiltar förutom champixen... och visst det har varit lite huvudvärk i går kväll och slocknade rejält på sängen, och lite lätt bli ofokuserad och stirrig. Klassiska abstinenssymtom mao. Men det kan gå vägen... Snart ett dygn. Ska fokusera på vara ute i omgångar idag, och träna, och sova, undvika käka godis som uppiggare.

Och på måndag en månad sedan jag började trappa ner och sluta.. Tiden går fort samtidigt som den går långsamt, det kändes orimligt långt med 12 veckors kur för att bli av med detta missbruk. Men ska man inte åka hissen hela vägen till botten på en dag så är det hanterbart trappa ner på det här sättet. Utdraget, japp, men målet kanske går att nå denna gång. Hittills verkar det så.

En viss galghumor brukar jag ha och det är rätt befriande att skratta åt elände och egna dumheter. Men det här med alkohol sitter jäkligt långt in att skratta åt för mig. Tror att det är för att det är så förknippat med skam och nåt som är så jäkla långt ifrån det som jag vill vara. Kanske för att jag är kvinna och mamma, kanske för att jag verkligen inte fattar varför jag drack. Hade kanske varit lättare att skratta åt eländet om man varit för full på fester, även om den ångest som många här ger uttryck för då nog skulle ha fått mig att hålla mig för skratt även då.
Men oh så befriande Torn, skratta åt eländet och njut åt din insikt.

Helt klart är snus (och andra bruk/missbruk) väldigt triggade av triggers... På mitt jobb kom en vikarie i veckan - som vi haft tidigare, när han satte sig och började jobba sa han "jag har inte snusat sen jag var här sist", och sen vände han sig till en av sina kollegor "kan jag få en"....

:-)

Tack för uppdateringen Vinäger. Håller med, ”idag är jag nykter - gott så”. Det räcker rätt långt och då blir det heller inte lika farligt med en dikeskörning. Vi har olika problematik, olika lösningar, olika mål - eller kanske inte har identifierat målen ännu. Det räcker gott att vi är här och har möjlighet att resa på olika sätt och åt olika håll. Saknar dina kloka inlägg och reflektioner, de har varit så hjälpsamma för mig för att du också skriver så poetiskt så att orden fastnar i mitt huvud... (oerhört irriterande ibland när jag ser resterna av mitt ”sölande och pölande” ? på mitt ljusa överkast).
Önskar dig en fin vit jul, på flera sätt även om det ser riktigt dystert ut med snön.