Senaste kommentarerna i forumet

Wow... vilken vecka detta har varit. Upp och ner är bara förnamnet.

Först och främst, tack alla finingar som kommenterat i min tråd. Jag tog en paus härifrån då jag fastnade lite för mycket (och har inte haft så mycket tid denna vecka). Det är alltid så härligt att komma tillbaka med massa glada kloka reflektioner från några av mina favoritpersoner. Och tack Mirabelle G-S, du har så rätt (som vanligt). fokuset är detsamma, det är bara andar ord som beskriver det som alltid var där, som tar över lite mer och definierar den inre resan då jag fått mer i insikter i mig själv. Det blir ett jädra tjat om min ADHD och ASD, men det får vara okej. Om man tycker att jag snackar för mycket så är det fullt okej att tycka det, att inte läsa. Jag kan inte prata så mycket om det på något annat ställe, det är få som förstår och de flesta vill inte lyssna. Detta är för mig främst - och om något skulle ta med sig något, eller ha en reflektion - så betyder det såklart jättemycket.

Har varit tillbaka på jobbet denna vecka och måndag till halva torsdagen så mådde jag piss, superdåligt, hade sån ångest att jag fick smita från jobbet efter 12 de tre första dagarna. Det var ren och skär ångest, kände mig illamående, snurrig, glömde att andas, huvudvärk, inre stress utan någon anledning, känslomässig, apatisk. Men höll ihop på jobbet och fixade det ändå utan att någon märkte (för tänk om det skulle hända, min hjärna är så skev). I vilket fall, jag tror jag kommit på varför jag mått så dåligt, fick vara hemma pga covid (som säkert inte var covid) och varför jag inte har känt mig riktigt som mig själv, har fastnat och varit mycket/känt mig mycket mer Aspig och impulsiv samtidigt än jag brukar vara. Jag tror det berodde på de medicinerna jag bytte till.

Åt en ADHD-medicin i 1,5 månad som funkade så bra, kände mig nästan speedad (egentligen var jag vad neurotypiska skulle säga är normalt). Det ska sägas att jag har ADD så jag är motsatsen till speedad i vanliga fall, visserligen skenar tankarna, och fötterna måste röra på sig, men jag är ändå väldigt icke speedad, jag fastnar och måste vila mycket, blir hjärntrött osv... alltså inte "dampig" som måste tas ner på jorden.

Men att andra såg att jag orkade saker, att jag orkade fokusera, att jag var gladare, det kände jag med. Det var helt fantastiskt (speciellt nu i efterhand när man ser vad jag lyckades åstadkomma). Bara positiva saker. Men jag fick ganska mycket huvudvärk, som jag iof. alltid har annars också, så vi bytte till en annan medicin, som jag åt i 3 veckor. Jag slutade med den i tisdags denna vecka. Det var rävgift (för mig), för många så är däremot den min första medicinen rävgift så... men när jag började äta nya medicinen kände jag ingen positiv effekt, inte så många negativa heller, men just då så tappade jag all motivation (som jag fick med de andra medicinen), all energi och blev jättetrött, sen var jag hemma i 2 veckor (jobbade hemifrån men ändå).

Nu när jag slutat med medicinen så känner jag mig lite normal, jovisst jag är trött och orkar inte som alla andra, men jag mår okej i alla fall. Jag känner ingen ångest då jag inte har en "god grund" för att känna det. Ska till min sjuksköterska på måndag och sätta in gamla medicinen igen, troligen. För huvudvärk är inget jämfört med den förändringen som skedde när jag åt den första medicinen, nu i efterhand. Tänk att det är så "ni vanliga", "neurotypiska" alltid har det. Det är så sjukt för mig, att jag har gått runt i 36 år och inte fattat att inte allas hjärnor funkar som min.

Åter till fokus på detta forum. Jag har ju tidigare skrivit att jag inte dricker nu för att jag inte får dricka, för att jag äter mediciner. Ja, det finns såklart andra orsaker också, som att jag inte vill leva som jag gör när jag dricker, att jag innerst inne inte når bra av det osv. Men med medicinerna har jag tappat sugen, på det mesta i mat och dryckesväg iof, och så har jag vetat att jag inte FÅR kombinera den med A. Och där går min gräns liksom, jag skulle aldrig missbruka tabletter, och speciellt inte blanda och experimentera med A, jag är alldeles för nojig för sånt. Det finns inte på världskartan. I alla fall..

... nu har jag ju inte ätit medicinen sen i måndags, men har jag då druckit när jag har kunnat?

NOPE!

Det har jag faktiskt inte. Tanken har definitivt kommit, definitivt! Att få fira in ledigheten, att få festa till, att jag FÅR - bara lite. Men så fort den tanken har kommit har jag ärligt frågat mig själv...

"Vill du verkligen det här ****".

Varje gång har varit NOPE!

Det har inte känts svårt, jag har varit glad och stolt. Sen ska sägas att min motivation att gå till systembolaget är noll, shit att stå i kö för lite alkoholhaltig läskeblask... det är ju inte normalt.. eller jo, det är väl just det som det är, men om det ses som normalt så vältrar jag mig i att vara trendsättande genom min nykterhet!

Hade två vänner över på besök i går, mina bästisar. Vi höll avstånd, vi fikade och bytte julklappar. Det var supermysigt och fick några riktigt roliga och fina julklappar. Det var ett suspekt paket som såg ut som en flaska, vilket det också var. Jag tänkte direkt att det var en vinflaska, och att jag nu skulle dricka vin i kväll. Tanken kom så snabbt, skrämmande snabbt. Tanken på att ha vin hemma - och min första tanke var inte att hälla ut det, det var att hälla i mig det. Varningsklocka på den. Men jag är inte förvånad.

I alla fall, det visade sig att min vän (som känner mig väldigt bra, hon har även en son som har ganska grov ASD, ADHD mm så hon är så fantastiskt lågaffektiv och vet precis hur jag funkar), hon hade köpt en alkoholfri glögg till mig :) Lättnaden var total!

Jag måste dock tänka till på detta med min spontana tanke att hälla i mig... impulsen var så ilsnabb. Hur ser min plan ut den dagen jag faktiskt får en flaska. Det skulle vara ett så pissigt sätt att falla. Jag vill inte falla igen, för jag vet att det inte är ett alternativ för mig.

Vid denna tiden förra året var jag ungefär en vecka bort från att förstöra min längsta nykterhet någonsin, kom till 172 eller 173 dagar om jag inte minns fel. Missade 6 månader med någon vecka. Den gången var det för att jag hade bråkat med min mamma och klockan var 17.45, så jag hann till systemet som stängde 18.00. Jag hade sjukt mycket stress under den perioden med flytt, hantverkare och utredningen - men det är ju bara ursäkter. Jag hade inte hittat de rätta verktygen för mig själv, hade ju aldrig testat att sluta innan heller. Jag hade även en tanke att jag kanske faktiskt var en av de få som kunde dricka kontrollerat. Jag sa högt ha högt till mig själv att jag inte ville dricka - som för att övertyga mig själv, men jag ville kunna dricka i sällskap, och jag visste ju inte om jag skulle kunna lyckas, jag hade aldrig testat. När jag skrev om detta här på forumet sa alla gamla rävar ;) att det funkar sällan, och jag (precis som alla som kommer efter mig) hade ändå en så glorifierad bild av mig själv att jag trodde att jag var speciell - den som kunde klara det. Pyttsan, i min värld så finns inte det. Men just då, så hade jag inte gjort en empirisk studie liksom, och det behövdes för att kunna komma hit.. Det fungerade okej med drickandet i några veckor, jag drack mer men inte så mycket.. men sen blev det värre och värre... tills i somras då jag var nykter i ett par månader igen. Min empiriska studie visade att det alternativet inte var aktuellt i mitt fall. Trist kanske, men det är okej. Life´s not fair.

Det är en resa, en process, ett maraton... ingen sprint... Min nyktra resa har pågått i 18 månader vid detta laget, jag lyckats (för vi fokuserar på det bra) att vara helnykter 10 (11) av de 18 månaderna. Som start på min resa ger jag det ett godkänt. De där 8 månaderna var tid som behövdes i dimman för att förstå och ge upp om alkohol. Att verkligen inse mitt förhållande till A och vilken sorts relation vi har.

NU har jag svävat ut igen, herrejesus... i vilket fall, jag har inte druckit. Det är jag superglad för. Börjar troligen med gamla medicinen i morgon och på tisdag ska jag göra en sak som jag aldrig gjort.. som känns skrämmande för mig. Jag ska göra botox i min panna. Är inte särskilt rynkig (och vad fasiken skulle det göra om jag var det). Det är dock inte av estetiska skäl, har fått höra att spänningshuvudvärk kan försvinna, lindras. Jag går ju alltid och lyfter på ögonbrynen. Så vi får se hur det funkar. Det får blir min julklapp till mig själv. Har nästan 5000kr som jag hittills tjänat in från mitt nyktra leverne dessa 71 dagar, så det får bli ett uttag därifrån.

Nu är klockan snart 08.00, kanske skulle man äta lite frukost och fundera ut vad man ska göra med dagen. Det blir en promenad i dag, och det blir en nykter dag.

Läskigt med panikångestattack.
Orosanmälan - Det kanske är precis vad du och sonen behöver just nu. Du har en jobbig situation och har haft det länge låter det som. Separation i somras och nytt förhållande nu. Heltid i princip med sonen med undantag för varannan helg. Nu i ett nytt förhållande med någon som har svårt att kontrollera känslor. Å så alkohol på det, men det är kanske inte så konstigt att du medicinerar din ångest. Alkohol är den sämsta medicinen man kan hittta tror jag, så det är bra att du nu kanske får hjälp på annat sätt. Tycker att du är väldigt stark, väldigt ansvarsfull och väldigt empatisk som har insett att du/ni behöver hjälp. Att ha hand om någon som behöver så mycket hjälp och inte bara det, att vara mamma till någon som behöver så mycket hjälp tror jag är utmattande på många sätt. Oron, kärleken och arbetet det innebär. Här finns många, många mammor som kämpat för sina barn.
Hoppas du nu får hjälp på alla plan.
Lycka till nu och ha förståelse för

Vi kämpar alla på med vår utmaning alkohol fast på olika sätt.
Stor kram till Dig!

Vi får absolut inte riskera alkostoppet med att sluta snusa. Kan tänka att det där med jul, helger, lite längre ledighet är en trigger i sig som inte har med snuset att göra.

Satt och läste runt i går på can.se och lite andra sidor om nikotinets påverkan på kroppen. Har nog aldrig gjort det tidigare. Inser nu att nikotinet påverkar dopaminet precis som alkoholen gör. Vi känner oss först glada och tillfredsställda för att sedan få ångest och oro, sömnproblem osv om vi inte får i oss mer nikotin. Känner mig som om jag är född under en sten som inte fattat detta tidigare. Snacka om att blunda för vad jag utsatt min kropp för...

I natt har jag sovit. Riktigt bra! Hoppas nu det håller i sig för sömnproblem i tolv veckor vet jag inte om jag klarar. Vatten och promenader. Bra tips! Var och fixade nya kolsyrepatroner i går.

Heja dig och oss VJLO. Vi hörs!

Även om vi inte är så aktiva på forumet numera så följs vi åt i tankarna ?
Önskar dig en fin jul ???

Kram ???

Det känns som en ond dröm, allt som hände med a. Det gick inte att ta sig ur, helt enkelt. Men nu vet vi ju att det går, vilken lättnad. Till att skratta åt eländet har jag inte kommit än, ej heller le. Men kanske en dag jag kan se det ur en mer humoristisk vinkel. Hur knasig man varit. Ha en fin söndag

Du är trygg, du är stark och kommer alltid tro på dig.
Kram

Det vill jag minnas efter att en tid lässt här mycket innan. Jag själv gjorde att första försök att bli nykter 2010. Gradvis under många år hade den dagliga mängden blivit större och större. Kanske var det ungefär som du nu, men jag hade haft ett ökande missbruk under minst 10 år. Det var vill jag minnas som att den första tiden gick fint, lite euforiska nästan, sedan blev det lite sämre för att efter någon månad bli bättre igen. Jag tänkte att det faktiskt var lättare att sluta än jag trott, och efter 5-6 veckor tog jag ett återfall. Detta återfall har jag ångrar bittert i efterhand. Det varade tre i tre år, och från att ha varit en fungerande person på jobb och i relationer, började problemen bli tydliga.
I November 2013 bestämde jag mig att göra ett nytt försök jag var mentalt helt slut då. Denna gången var det helt annorlunda. Jag tog ingen hjälp denna gången heller ( är ju inte så intelligent) körde ytterligare en cold turkey. Första veckan var vidrig sedan lättade det under några veckor när den akuta abstinensen upphört. Efter någon månad blev det värre. Inte kemisk abstinens men sorg, ja säkert en form an depression. Det blev senare bättre med tiden, men det var berg och dalbana en lång tid, kanske ett helt år.
Många har vittnat om samma sak. Den andra och följande försök blir det mycket värre. Kanske någon av återfalls- specialisterna kan bekräfta?
Så håll ut, unga dig att inte behöva gå igenom detta fler gånger.
Stor lycka till!
//PP

Tack för inlägg i min tråd.
Hoppas ryggen är bättre igen. Håller på mycket med att försöka få ordning på kroppen. Jobbar med andning och avslappning. Tror det är viktigt att sänka stressnivån även för att inte få ryggskott.
Kanske särskilt nu när det varit så mörkt. Det är en jobbig tid för många tror jag och vi som varit där och medicinerat med alkohol får lära oss andra sätt att hantera nedstämdhet. Lycka till!

Du gör helt rätt som tar emot all hjälp du kan få nu. Var hundra procent ärlig om alkoholen.

Kram ?

Jo det är skrämmande när man tänker tillbaka hur man bar sig åt. Men numera så skrattar jag faktiskt mest åt eländet. Hur kunde man bete sig på det sättet liksom.? Gjort är gjort och går aldrig få ogjort. Ingen idé att deppa pga sådant är min inställning.

Nja, inte på det sätt ni kanske tänkte nu, med tanke på att det är lördagskväll. ? Hm, även om den inte ska underskattas... ?

Nåja, vill mest skicka en hälsning. Läser ibland, men orkar inte alltid. Forumet är inte längre det jag uppskattade det för. Men jag är glad för att det passar många andra. ?

Vill dock påminna alla om att förändringen är det viktiga. Glöm - aldrig - det. Att förändra ditt drickande, på vilket sätt du än väljer att göra det.

Önskar alla en fin julhelg, oavsett alkoholstatus.

I dag är jag nykter. Gott så.

Kram kram

Vad fint att du kikar in här och lämnar en kommentar, tack! Jag läser ibland inlägg i anhörig delen och lider med er som kämpar på erat sätt.❤️ Det sitter så hårt inne innan en alkoholist till slut hittar sin egen vilja till att sluta. Men när hen har gjort det, och bestämt sig för att sluta så går det ju faktiskt att slita sig loss från alkoholdjävulen. När jag till slut fick nog så var det JAG som inte ville dö för tidigt, JAG som ville se mina barn växa upp, JAG som ville ha min fru kvar. Det hjälpte inte att frugan tjatade, hotade eller bad mig att sluta. Beslutet var tvunget att komma från mig själv. En väldigt viktig sak var dock att jag hade fullt stöd och förståelse från min fru att jag var grinig, lat, rastlös, trött och otrevlig den första veckan. Det underlättade något enormt.

Bra att du har tipsat honom om den här sidan! Hoppas han börjar läsa, då kan han få den sista styrkan till att sluta dricka för gott. Det var det som hände mig.

Kram ?

Trodde jag påriktigt skulle dö. Kunde inte andas kändes som hjärtat skulle lägga av. Nu är jag på sjukhuset och en orosanmälan kommer göras men det känns ok. Jag kommer ta all hjälp jag kan få nu och den här gången. Nu har jag inga val längre. Nu ska jag klara detta!

Visst känns det pinsamt ibland att tänka på saker man gjorde förr med drickandet. Nu när man börjar få lite distans tänker i alla fall jag mer och mer "Vad fan höll jag på med?". Jag förstod ju även då att det inte var hållbart. Men ändå.

Torn: Jag och Andrahalvlek har diskuterat detta tidigare och det har säkert många andra också. Men mat är mycket godare nu. Till och med vatten kan jag tycka är gott! God nykter Jul på dig med!

Andrahalvlek: Ja, det finns en del saker jag måste ha på julbordet. Men jag måste inte ha allt, som vi brukade ha förr. Sill är definitivt ett måste!

Jag älskar julen själv, trots att jag aldrig blev en förälder. Kanske delvis för att jag bodde på annan kontinent mellan jag var 20 och 30. Är 40 nu, eller till och med 41 imorgon. Jag tycker om traditioner. Det känns som ett sätt att känna en gemenskap med våra förfäder på något sätt. Jag kanske inte kan förklara det så väl. Jag tycker ju om en del nyare traditioner också.

Men jag kan tänka mig att det förstärks oerhört med barn!

Innan vi fick barn var julen verkligen mer ”jaså”. Sen fick vi barn och då upplevde man julen genom dem i första hand.

Vår yngsta dotter blir aldrig äldre än fem år mentalt på vissa områden, och julen tillhör de områdena ?

21 år senare är julen fortfarande allra mest på hennes villkor. Tills nya småbarn gör entré i familjen, då får de samsas.

Kram ?

Ps. Skickade precis en bild på den fyllda julklappssäcken. Hon svarade direkt: ”Herregud. Vi får göra det tillsammans” ? Hon insåg att det blev mycket julklappar. Hon är så underbart kvick och rolig på sms, Facebook, Messenger osv.

Jag uppskattar god mat mycket mer sedan jag blev nykter. Det är precis som om smaksinnet har förstärkts. Eller så var det alkoholen som trubbade av smaksinnet.

God nykter jul på dig! ?

Man ska hitta sina julfavoriter och sen ska julbordet bli en härlig mix av allas favoriter. Jag kan inte tänka mig julbord utan revben, ägghalvor med majonäs och räkor, och lax i alla former.

Kram ?

Kan tänka mig att din dotters kärlek till Julen smittar av sig på dig. D.v.s att det gör den mer speciell och värd att fira än den annars varit. Det låter som att du uppskattar julen också och härligt att du känner att stress är dumt och att du hinner med det du hinner med. Det har vi väl diskuterat innan lite, kanske, men det tror jag är en effekt av nykterheten också. Att kunna släppa på lite saker och vara till freds med det även om det inte är perfekt.

Glömde också att mina före detta svärföräldrar var förbi mig med hemmagjord stekt inlagd sill. En av mina absoluta favoriter! Julen är ju annars väldigt annorlunda i år. Men med detta känner jag att jag inte behöver något mer. Jag har allt jag behöver till Jul!

Det har dykt upp ibland - alkoholsuget - i liten skala skulle jag säga, oklart om det beror på det jag håller på med eller att det är en lång ledighet framför mig. Men det är långt till att jag ska förstöra snart ett halvårs frånvaro på bolaget...

Tog mig en seg promenad ikväll... Sånt är viktigt nu igen märker jag - liknande som när det var när jag klippte med alkoholen helt, då behövdes det en period med fokus på motion och må bra :)

Jag har som de flesta människor som har smaklökar älskat ost sedan jag började med fast föda. Stilton är något jag tycker om och varit nyfiken på att testa något av de fina man kan köpa direkt i gårdsbutiker där de tillverkas. Jag har ju nöjet att kunna resa runt en hel del med jobbet. Blev ju inte så mycket i år på grund av Covid-19 dock, men under de senaste åren har jag varit i Saudiarabien och Japan t.ex. Men jag har inte varit i England. Så för ett år sen pratade jag med vår samarbetspartner i England om att om jag kommer i år så skulle han köpa en fin Stilton till mig. Men det blev aldrig av.

Nu skulle han skicka något helt orelaterat till min chef. Då lade han till två olika sorter av Stilton i paketet till mig och sa till min chef att de var till mig. Min chef frågade då honom "Men jag jag då" och då svarade han att "Ja, då får ni dela." Men jag fick två halva Stilton-ostar i alla fall. Jag behöver inget mer till julen! :) Har testat lite nu, eftersom ostarna ändå öppnats för att delas, och det var fantastiskt!

Dock kan det vara så att jag inte är van vid formatet bara. Om alla andra tycker att det fungera bra så ändra inte bara för mig :o

Men som sagt. Jag tycker att det kan vara svårt att få en överblick och lätt se de diskussionerna man deltagit i innan som fått fler svar etc. Men sen vet jag inte hur man skulle göra det bättre heller. Jag tycker ju om forumet!