Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Tusen grattis till dina 1000 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Och tack för att du är en sådan fin och klok person, som finns till för både nya och gamla här på forumet 🥰

Kram 🐘

Jag är helt urlakad. Parkerade bilen 23.30, det tog någon timme att varva ner och kl 7 ringde alarmet. Dags att upp och jobba. Men jag är fortfarande euforisk efter festen igår, så jobba fixar jag nästan med vänsterhanden. Gör det jag absolut måste idag.

Gårdagen vara hundra procent lyckad 🥰 Maten räckte, alla gäster var glada och nöjda. Allra mest nöjd var dottern ❤️ Det blev sång som underhållning, med två sångerskor, och dottern klev upp på scen och sjöng ”Idas sommarvisa”. Jubel och applåder. Alla hennes kompisar ville upp på scen och sjunga också efter det. Modiga ungdomar!

Lokalen var toppen, all planering hölls. Paketöppningen var stor succé, alla gäster trivdes. Storasysters tipsrunda, portträttävling och skattjakt, med fina vinster, uppskattades. Kusinens dotter, 6 år, gick hem med flest vinster 🥰 Vi gjorde helt enkelt ett jävligt bra jobb! Men jobb var det, pust. Fullt ös från 8 till midnatt. Idag kan jag knappt gå, mina knän värker massor. Men jag gillar läget och gör korta hundpromenader oftare, låter lillprinsen lukta noga på alla fläckar.

Och jag valde frukt framför tårta! Och dissade chips och godis. Sockerstopp-klockan tickar på, idag 20 dagar, tjoho!

Kram 🐘

Stort grattis lite sent från mig fina @varafrisk 💕🌸 ovh dubbelgrattis till sonens förlovning, så fint och hoppfullt! Livet tar små skutt framåt helt enkelt. Stor kram! 🥰

@Andrahalvlek Varmt tack❤️

@Sattva Och varmt tack till dig❤️ Det personliga ombudet som min dotter högst sporadiskt ber om hjälp ger mig möjligheten att ringa t henne utan att hon bryter sin sekretess. Hon har erfarenhet av bipolär sjukdom/psykisk sjukdom så ibland kan jag bara ringa henne få råd/”skrika” ut min frustration. Det är inte så ofta jag gör det men ombudets erfarenhet är att när individen närmar sig 30-årsåldern då börjar individen ta till sig de råd de får på ett annat sätt. Man behöver mogna…typ…jag behöver det är för att mitt liv ska funka. Jag hoppas på att min dotter med stigande ålder tar till sig mer hjälp. Fast vissa saker tillhör sjukdomen andra saker personligheten.

@vår2022 Och även ett varmt tack t dig och dina ord❤️

När min man och jag var på väg hem fr badet så ringde vår son. Han är på Öland m sin sambo. Han ringde och berättade att de hade förlovat sig idag❤️Å det kändes så varmt i modershjärtat
❤️Hans sambo hon är som en dotter för oss🙏🏻 Hennes föräldrar är skilda. Har aldrig träffat hennes pappa men mamman kanske tre gånger. Bor ca tio mil fr oss. Hon har dock tät kontakt med mamman men pappan bryr sig inte så mycket. Har svårt att förstå det. De var tre syskon fr början men ett syskon tog sitt liv. Så himla sorgligt! Jag är iaf tacksam över vår fina kontakt🙏🏻

Kram 🌺

Hej. Jag var aktiv här för ett år sedan och några av er kanske minns mig. Jag hade som intention att bli helnykter och inledde starkt med tre nyktra månader. Det var inte ens speciellt svårt när man väl hade bestämt sig. Så långt allt väl.

Så blev det plötsligt tyst från mig och en och annan tänkte väl sedan att hon har rasat igenom igen. Not so :D Här är jag ännu, still going strong. Fast lite kanske det är en sanning med modifikation, så vänta, vänta jag ska berätta. Ifall någon har råkat ut för något liknande kanske jag kan vara med och inge hopp.

Tre månader gick alltså bra fast det stormade rejält omkring mig då. Jag passade på och förlängde min utlovade nykterhet till fyra månader i stället, jag lovade Självhjälpsprogrammet det.
Någonstans började det gå snett här fast jag inte riktigt var medveten om det där och då, då det i övrigt var mycket turbulens kring mig. Hjärnan började vråla att VA F*N ÄR DET HÄR! VI SA JU TRE MÅNADER! TRE!! INTE FYRA! Så nästan på dagen som tre månader nykter tog jag mig ett glas med mycket blandade känslor. Ena delen av mig ville bara hälla ut glaset och den andra delen drack upp två glas vin.

Därifrån tog ett måttligt drickande vid, som jag inte ens kände igen som ett måttligt drickande. Jag hade ju intentionen att bli helvit och fattade inte att jag hade gått och blivit måttlighetsdrickare. Med måttlighetsdrickande menar jag att jag drack en fjärdedel till en femtedel av vad jag tidigare druckit och med rätt långa pauser där emellan. Så den delen är faktiskt sann: en längre tids paus får hjärnan att reboota sig och vissa kan faktiskt bli måttlighetsdrickare. Kruxet är bara att hur definierar man måttlighetsdrickande, det är ju sist och slutligen väldigt personligt, och hur ska man få det att hålla över tid?

Nå väl, turbulensen lugnade lite ner sig och jag fick tid att fundera över mitt drickande igen. Jag definierade drickande plus tre andra bromsklossar som begränsar mitt liv, och som jag inte vill släppa. Jag funderade över att vad ger dessa bromsklossar mig som jag inte vill/kan släppa, och är det faktiskt sant att de ger mig det här? Eller är det en myt? Eller har bromsklossarna faktiskt tidigare gett mig något, men som inte längre tjänar till något idag?

Långt, långt blev det här så jag ska begränsa mig här nu för tillfället. Min nya tråd lägger jag upp i Det vidare livet för det är där jag känner att jag är. Helnykter är jag igen, då jag identifierade alkoholen som en av bromsklossarna och krossade flera myter. Ser fram emot att få diskutera övriga bromsklossar som ju också finns i livet, tillsammans med er.

@Jan.3. Tack!❤️ Det räcker gott! Om 70 dagar är det dags för dig att fira 1000!😁

@vår2022

Jag gör ingen större utläggning i dag😄 det blir bara.
⚡💥🌟💫🎉
💐🥀🌹SNYGGT JOBBAT!! 🌺💐🌷
🎉🌟💫🪷⚡💥

Ha det så bra. 🤠

Idag firar jag 1000 dagar som nykter!😁. Jag har verkligen fått vara på en fantastisk resa under denna tid och jag har utvecklats så mycket som människa. Processen har skett på så många livsplan och det har varit så spännande och intressant. Livet har fått en mening som jag inte trodde fanns. Alkoholen stod i vägen och både fördunklade och förmörkade min själ och min tillvaro. Jag klarade ändå att gå framåt länge i livet med alkohol, men det gick trögare och trögare tills det till slut sade stopp. En långdragen och utdragen livsvandring med mycket ångest och mörker där jag till slut inte visste var jag började och slutade.

Tack och lov tog jag mitt alkoholberoende förnuft tillfånga och lyckades sluta dricka. Jag orkade inte med mitt ångestfyllda liv mer och hade hopp om att det kunde bli bättre som nykter. Livsglädjen och mitt liv som ändå var så bra på andra sätt, fanns där i djupet under den tjocka blöta filten av alkohol. Jag hade tagit mig ur ett olyckligt äktenskap, jag hade utbildat mig, jag hade ett bra jobb, jag hade mina fina barn, jag hade ett fint hem, fina goa hundar, en familj och jag hade en man och ett bra äktenskap jag älskade. Så den tunga, tjocka och alkoholindränkta filten åkte av för 1000 dagar sedan och jag kunde börja andas lugnt igen. Mitt liv fick en ny start och det har också blivit 1000 gånger bättre!

Tack Vår för att du tog chansen till att förändra ditt liv och tack alla fina forumvänner för att ni finns! Tillsammans blir vi starka och kan förflytta berg! Min fantastiska resa går vidare och jag ska fortsätta att undersöka och vara nyfiken på livet och vad det kan erbjuda. Kram ❤️

@Varafrisk Ett jättestort grattis till 18 månader!🥳 så fantastiskt bra jobbat av dig! Ett steg taget och låt processen ta den tid det tar. Kram❤️

@Himmelellerhelvette Ja, det är bra att det kommer ut😁. Jag tar tacksamt emot diskussioner på djupet. Då kan vi hjälpa varandra och kanske även synliggöra sådant man lätt själv blir blind för.

När jag läser det du skriver om din pappa så tänker jag på gaslighting. Det är ett begrepp som jag tagit till mig på senare tid. Lägger in lite text som jag hämtat från nätet om det. Det är en form av psykisk manipulation där syftet är att få en person att ifrågasätta sig själv och sina egna sinnen och upplevelser. Målet är att du ska börja tvivla och inte längre lita på din magkänsla. Vanliga företeelser vid gaslighting är anklagelser, psykisk misshandel och att ge felaktig information. Narcissister använder gaslighting systematiskt för att störa din uppfattning om verkligheten och för att få makt och kontroll och sänka din självkänsla. Det är alltså en medveten attack av narcissisten att ljuga och fabricera att olika händelser och samtal aldrig har ägt rum och försöka övertyga dig om att det är något fel på dig. Att du är mentalt instabil. Först tänker man att man har uppfattat fel, kanske var det jag som missat något? Sedan när man inser att det är återkommande händelser börjar man i regel försvara sig , till sist känner man inte längre igen sig själv och börjar tro på de ord som gaslightaren säger om en.

Jag tycker att du ska lita på din magkänsla och skydda dig själv för att må bra. Att din pappa pratar vitt och brett om dig, er relation, tycker jag talar för att han är opålitlig och gränslös. Man pratar inte illa om sina egna barn inför andra. Finns inte på kartan om man är en kärleksfull förälder. Det är verkligen sorgligt HoH❤️. Och du gör inte något fel när du håller avstånd till honom.

Det jag tänkte mycket på när jag var i mitt värsta med min mamma var ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”. Att jag inte skulle ge mina ”onda” tankar uppmärksamhet, för då skulle det ske tillväxt där och det skulle främst bara drabba mig. Jag lade mer fokus på att hålla min gräns och att stå på mig, bygga upp min styrka genom det. Att fokusera på att det jag kände var rätt och att jag gjorde rätt. Jag sade att jag inte ville diskutera med henne, att jag har mina tankar och att hon får ha sina tankar. Att var och en får själv bedöma om man handlat fel och om man behöver ha skuld. Min mamma kände mycket skuld och kunde inte hantera det och ta på sig sin del. Hon ville ha en ursäkt och det kändes fel för mig. Det skulle bli som ”vanligt”, man släpper det, det reds inte ut ordentligt, jag är medberoende och sen blir det skit igen om jag skulle säga eller göra något som inte passar eller som hon tar illa vid sig av. En maktobalans där man tassar runt henne.

Så jag stod på mig, tog långt avstånd och lät min uppmärksamhet gå till att sluta dricka, ta reda på mina behov, stärka upp min självkänsla och fokusera på mitt liv och mitt välstånd. Ta mitt egna ansvar för mig och låta andra ta sitt ansvar för sina liv. Inte låta det ta plats i mitt liv för det fick mig bara att må dåligt, även om det handlade om mina föräldrar. Göra mig till en helt egen person utefter mina behov, ta ansvar för det och bli tillgänglig för dem jag ville finnas till för. Det kändes som en befrielse att tänka så. Det har också givit effekt, med både min pappa och min mamma. Även om det inte skulle ha blivit så, kände jag att det var min enda rätta väg att gå fram i mitt liv för att jag skulle den bästa versionen av mig själv.

Sköt om dig! Kram❤️

@Vinäger Tack för ditt inlägg i min tråd😁. Jag tycker att det är så givande att få ta del av varandras erfarenheter gällande svåra saker vi oftast bär inom oss själva och få en djupare diskussion om det. Vi kan då hjälpa varandra till nya infallsvinklar och även få bekräftelse.

Så tänker jag också, att de gjort så gott det kunnat, men att det inte riktigt räckte. Och det som inte riktigt räckte är något som man själv behöver fixa till för att må bra. Mycket gott har jag också fått från dem och som jag är tacksam för. Vi är en del av dem men vi är också en del unikt eget jag och vi får göra vårt bästa för våra barn❤️.

Ha det fint!❤️

@Varafrisk Aha, då tror jag att jag förstår lite mer. Som sagt, jag vet inte hur psykiatrin jobbar,men jag vet att det finns mycket man kan göra med kognitiva hjälpmedel, för att få självständighet. Men det kräver ju insikt o vilja att ta emot hjälp. Och att rätt insatser erbjuds. Din dotter vill vara som alla andra, det är ju helt naturligt.
OM jag skulle byta jobb innan jag går i pension, är det till öppenvårdspsykiatrin. Området intresserar mig.

Grattis till 18 månader!!! Så bra jobbat❣️
Njut av stranden🌸🌸🌸

@Vinäger Tack ❤️

@Varafrisk Grattis till 18 månaders nykterhet! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Idag firar jag 18 månaders nykterhet! Hade tänkt gått på möte för att hämta min medalj (nyckelring) idag. Jag går nog på tisdag istället idag åker jag t stranden. Idag ska jag banne mig känna mig stolt! Ni som följt mig här på forumet vet att jag drack och drack och drack tills jag inte drack. Livet sedan jag slutade dricka har varit svårt inte pga att jag inte druckit utan att livet pågår det tar inte paus. Visst, jag har tillfört en jäkla massa socker i mitt liv och snacks men ingen alkohol! Och det har inte varit svårt att utesluta den och hur skulle jag orkat om jag hade druckit?? Nu har jag kommit igång bra med motionen nästa steg är snacksen. Ett steg i taget.

Ha en fin dag ☀️

Kramar🌺

@Sattva Tack för dina tankar❤️

När det gäller min dotter så är hon inte speciellt krävande förutom när hon är manisk vilket är helt förståeligt. Hon kräver egentligen varken hjälp fr psykiatrin el fr oss föräldrar. Jo, hon kan be om hjälp när hon vill åka t en outlet i närheten, ha stöd i det ekonomiska. Hon har vissa kognitiva svårigheter. Har även ett svagt arbetsminne. Det finns saker som skulle kunna förenkla i hennes vardag saker som hon inte tänker på. För hon tänker att hon klarar av saker, hon vill vara självständig. Så som jag skulle önska att hon fick hjälp av psykiatrin så jobbar de inte, de resurser finns inte. Vår dotter har det torftigt, jag vill inte att hon ska ha det torftigt men jag kan inte lösa det. Hon vill vara en ung vuxen kvinna och klara sig själv. Hon skulle lika gärna gett upp för länge sedan men hon gör inte det. Så mycket svårt hon upplevt under sitt korta liv men går ändå upp varje dag ur sängen. Det är jag som önskar så mycket mer av psykiatrin.

@vår2022 Det är det snälla i mamma som gör att det är svårt att bryta medberoendet men det är också svårt med känslorna som kommer av att pappa drar på sig offerkoftan, att hans dotter är så hemsk som inte vill umgås, han ska gärna få med sig så många som möjligt i detta med att vara emot mig. Få andra att förstå att han bara är snäll och att det är mig det är fel på. Är inte det manipulativt? Det är många som lyssnar på hans version och inte bryr sig om att fråga om min. Han gråter och är så förtvivlad när han berättar hur jag sårar honom för andra och flera gånger har olika släktingar och vänner till familjen frågat hur jag kan vara sån mot min egen pappa, han är så ledsen, säger dom. Det finns ingen förståelse alls för att pappan gjort upprepade saker som sårar som tillslut lett till att dottern insett att hon mår för dåligt av relationen för att låta den fortgå. Jag har varit väldigt utsatt genom hela livet för hur han pratar om mig till andra. Många bildar sig uppfattningen om att jag är kall och hård medan jag egentligen är obeskrivligt sårbar. Jag tar in allt och ältar om och om igen vad jag gjort för fel. Jag kommer fram till att jag inte gjort fel, att jag blivit feltolkad utan chans att försvara mig varenda gång. Ändå går jag ofta runt med känslan att jag kanske är den elaka, kalla, hårda, tänk om det är jag som är narcissisten? För en narcissist vet inte om att den är det, tänk om det är jag! I hela mitt liv har jag gått och gjort skulld till min som inte är min. Blir jag anklagad för något kan jag gå och analysera detta så länge att jag tillslut inte vet om jag gjort det jag anklagats för eller inte.

Nu blev det djupt men det behövde komma ut tror jag. Det är häftigt att orden kommer samtidigt som man skriver ibland, det är som att saker bara lossnar och jag får ord på känslorna, det gör ont att skriva men det behöver få komma ut. Kram❤️

Lycka till med festen! 🥰

Skrev inlägget hos Se klart, men klistrar in det här, där det var tänkt från början.

Så intressant med våra mammor. Jag blir irriterad på min, bara jag tänker på henne. 😁 Då är hon ändå snäll och vill så gärna vara omtyckt, men upplevs mest jobbig.

Min mamma växte upp med våld och noll ömhetsbetygelser. Jag försöker ha det i åtanke - att det faktiskt blev en välutbildad och hyfsat social person av henne ändå - men det går ändå inte.

Min uppväxt var kärleksfull, men kantad av psykisk ohälsa. Båda mina föräldrar mådde dåligt i långa perioder. Det var jag som var förälder i omgångar, speciellt under min tonårstid, när mina föräldrar skilde sig.

Jag har skrivit dem i min tråd - orden som psykologen sa när jag i vanlig ordning försvarade dem och deras sätt att hantera min uppväxt: Ja, de gjorde vad de kunde, men det räckte inte.

Vilken tröst det var att höra det. För så var det ju, de gjorde vad de kunde. För mig och mina syskon räckte det inte. Däremot är jag tacksam för kärleken från dem. ❤️

Tack för att du låter oss alla komma till tals i fin tråd, Vår. Så givande diskussioner, åtminstone för mig.

Kram till er alla 🥰

Nu på somrarna duggar stadsfestivalerna tätt i min landsända. I princip skulle man kunna besöka en stadsfest inom fem-tio mils radie varje dag vecka 27-31. Artister, öltält, knallar, churros, langos och roliga hattar. Tjoho! Not.

Kan inte komma på något tråkigare sätt att tillbringa sin tid. Faktiskt. Och det säger jag inte för att öltält och fyllskallar numer går fetbort, utan för att jag blir stressad av för mycket folk, krystat köpbeteende och känslan att man ska vara så jävla happy hela tiden. Mina sociala flöden fylls med den typen av bilder, och jag känner ingen fomo alls. Faktiskt. Jag har på djupet insett att jag inte vill uppleva någonting ihop med tusentals andra. Jag slipper delta. Tjoho!

Nu är kaffet snart urdrucket och dagens snudd på minut-för-minut-planering tar vid. ”Glöm inte stryka min klänning” har jag nog hört 20 gånger redan. Nu kör vi!

Kram 🐘

Hoppsan, skrev visst i fel tråd, men ser art våra mammor behandlats även här. 😁

Så intressant med våra mammor. Jag blir irriterad på min, bara jag tänker på henne. 😁 Då är hon ändå snäll och vill så gärna vara omtyckt, men upplevs mest jobbig.

Min mamma växte upp med våld och noll ömhetsbetygelser. Jag försöker ha det i åtanke - att det faktiskt blev en välutbildad och hyfsat social person av henne ändå - men det går ändå inte.

Min uppväxt var kärleksfull, men kantad av psykisk ohälsa. Båda mina föräldrar mådde dåligt i långa perioder. Det var jag som var förälder i omgångar, speciellt under min tonårstid.

Jag har skrivit dem i min tråd - orden som psykologen sa när jag i vanlig ordning försvarade dem och deras sätt att hantera min uppväxt: Ja, de gjorde vad de kunde, men det räckte inte.

Vilken tröst det var att höra det. För så var det ju, de gjorde vad de kunde. För mig och mina syskon räckte det inte. Däremot är jag tacksam för kärleken från dem. ❤️

Tack för att du låter oss alla komma till tals i fin tråd, Vår. Så givande diskussioner, åtminstone för mig.

Kram till er alla 🥰

@Himmelellerhelvette Ja, det är viktigt att prata om och det finns en skamkänsla i att inte tycka om sina föräldrar och en stor sorg. Inget jag velat prata om med andra. Mina föräldrar skiljde sig när jag var typ 9 år och jag bodde hos min mamma. Då var det inte vanligt att man tog varannan vecka samt att vi bodde i olika städer. Min pappa har varit väldigt frånvarande som pappa och vi har inte haft så mycket kontakt. Jag har saknat honom och det har varit en sorg att han inte funnits där. För drygt 10 år sedan ville han få plats i mitt liv och tills slut kunde vi försonas efter några år och jag bjöd in honom i mitt liv. Jag är glad att vi hann det innan han gick bort för snart ett år sedan, men han har missat många år av mitt liv. Han var också så snäll och jag har inte riktigt berättat om hur det var för mig. Det är svårt när någon är snäll, att bli arg på denne. Det är nästan lättare när någon är arg. Men båda måste ha en vilja att försonas och göra gott för varandra för att det ska bli bra. Man måste känna det inombords och att det är äkta. Jag tänkte ofta att jag inte hade någon pappa på riktigt och när det brakade med min mamma funderade jag ofta på att bryta kontakten helt. Det var då jag förstod att jag var medberoende.

Jag är glad att jag drog min gräns mot min mamma och hon sade igår att hon nog är överkänslig och lätt kan tolka saker fel och negativt. Att det bottnar i dålig självkänsla hos henne. Jag sade att jag är glad över att hon har denna självkännedom. Utan det skulle vi inte ha kunnat komma vidare. Vi var överens om att gå vidare, att värna om varandra och vi var glada över att vår samvaro denna vecka fungerat så bra och att det varit trivsamt. Det känns som att vi båda känner oss tryggare i varandra och vem vet, kanske kan vi en dag samtala djupare om det som skavt och att hon kan ta emot det utan att gå i försvar och offer. Fast på ett sätt känns det som att det är underförstått och att vi kan gå vidare med vetskap om detta. Min mamma har alltid funnits där för mig, men det finns en gräns och jag tar en dag i taget.

Kram❤️

Pust. Allt som skulle göras idag är gjort. Jag har plockat ihop lösgodis för nästan 200 kr utan att ens vara frestad att ta en bit. Jag har köpt vattenmelon, nektarin och vindruvor som alternativ till prinsesstårta imorgon. Jag äter frukt. Ingen tårta. Punkt. Min sockerstopp-klocka visar 19 dagar. Fler ska det bli.

Just tårta är en enorm trigger för mig. Det är sådant man bjuds på, svinsvårt att tråckla sig ur. Men att avstå tårta på ett stort kalas, när det finns alternativ, är lätt. Faktiskt. Min dotter bryr sig inte ett dugg. Och godis, chips och chokladbollar ska jag avstå också. Och lösgodis. Förstås. Popcorn är okej.

Nu hoppas vi att morgondagen går så smooth som jag har förutsett. Att planeringen håller hela vägen in i mål. Men uppstår gupp på vägen löser jag det. Huvudsaken är att dottern får glänsa och bli älskad som den fantastiska människa hon är ❤️

Kram 🐘

Tack för att du delar detta viktiga @vår2022. Jag tycker man borde prata mer om hur relationer ser ut så man slipper känna skam när man vill klippa en relation. Det är så viktigt att kunna göra det du gjorde. Klippa helt för att kunna skåda relationen på distans och få grepp om hur relationen påverkar en. Är relationen viktig för båda parter hittar man ett sätt som fungerar precis som ni gjort. Annars är det nog så att man bara får släppa det och gå vidare. Min pappa är väldigt narcissistisk och får mig att må så dåligt utan att jag kan sätta fingret på varför, min syster är likadan så dom har jag klippt med. Det är en sorg, jag har förlåtit dom många gånger men tillslut gick det inte mer, det kändes som dom bara ville trycka ner mig fast att dom inte förstod att dom gjorde det? Min mamma däremot är ju så otroligt snäll, jag önskar så att hon kom ur sitt missbruk. Kram