Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Finaste Vårfru 🧚🏻‍♀️Jag vet vad du brottas med. Jag är uppväxt med att andra människor dömer mig. Gravt mobbad i skolan. Levde mitt liv för att passa in så bra som möjligt - för att kanske slippa glåpord och fysisk misshandel. Det slutade med att jag som 20-åring tog mitt pick och pack, sökte in på högskola 60 mil bort på vinst och förlust. Jag tänkte att om jag är så värdelös som de säger så kommer jag inte att få några vänner och i så fall får jag omvärdera min person. Redan efter 1v hade jag en handfull vänner som jag fortfarande är vän med ❤️ Men det är efteråt jag fått arbeta bort känslan av att jag inte duger, andras bedömning av mig - att den inte har betydelse etc etc Det händer att jag nästan halkar ner i diket av tvivel ibland och då får jag ta timeout. ⏱️

Jag tänker såhär: du tycker din hund är finast i världen och du är den som ska se honom varje dag och som sett honom varje dag och älskat honom sedan sekund ett. Han bryr sig inte om ett papper med människokludd på. Han vet att han är älskad av dig - hans "hooman" - det är vad som är viktigt för honom ❤️ 🐶

Stor solig kram! 🥰

Nu får jag jobba. Det var länge sedan jag hade dessa känslor inom mig och tänker att det även kan vara bra att sätta dem i skrift för att kunna reflektera och analysera dem. Min projicering, mina känslor. En domare på hundutställning som nästan dömt ut min hund. Att han inte duger, att han inte ser ut som man bör göra. Min chock över bedömningen. Svårt att förstå. Andra erfarna som också har svårt att förstå. Nu måste jag jobba med mig själv och komma i balans igen. En krypande känsla tar över i kroppen som inte går att ruska bort. Obehag och strimmor av ångest som brer ut sig. Tid och rum flyter ihop och jag är inte i nuet. Känner mig otrygg och inte som en del av alltet. Står utanför det som pågår runt omkring mig. Otrygg. Vill bara hem.

Kan koppla känslorna till situationer då jag känt att jag inte duger. Tex en situation för många herrans år sedan där en bedömning gjordes på mig och där jag inte gick vidare för nästa fas i en utveckling i mitt arbetsliv. Min chock över bedömningen som personerna gjorde. De som känner mig och som uppmuntrade mig att söka detta förstod inte heller. Bad mig skrynkla ihop bedömningen och kasta den i papperskorgen. Men bedömningen att jag inte duger tog fäste i mig ändå. Det skulle ta massor av år innan jag kom över det och gick vidare. Jag kände skam över mig själv och känslorna jag känner nu är väldigt liknande, men ändå finns det också en skillnad. Även nu hörs röster om att inte bry mig om bedömningen av min hund, att det är godtyckligt, att även de råkat ut för detta. Bedömningen tar ändå fäste inom mig och jag vet att jag behöver tid för att reda ut detta och komma i balans igen. Sova på saken, hemma i min trygga boning.

Då löste jag obehaget med att dricka och slippa känna obehaget. Idag använder jag inget bedövningsmedel och låter känslorna komma. Tankar om att vilja slippa känna passerar förbi. Jag vet att det enda som kommer att hjälpa mig vidare är att prata om mina känslor, studera, reflektera och analysera det som sker. Gå tillbaka i min erfarenhetsbank om hur jag upplevt och löst situationer tidigare. Studera min projektion. Nu har jag sovit på saken också. Jag är fascinerad över det som sker. Jag är på en annan plats idag och jag är nykter. Min självkänsla är bättre och jag faller inte in i mörkret. Jag kan tydligt se projektionen och förstå det och bedömningar är godtyckliga. Bedömningar ska tas för vad det är, vi tycker olika och vilar ofta på personliga referensramar. Två olika personer kan döma på olika sätt i samma situation. Ibland kan det bli till ens fördel och ibland tills en nackdel. Det viktigaste lärdomen för mig är att en bedömning inte ska tas för en sanning och definiera någon för vad den är. Det är ett tyckande och inget annat. Man kan gå vidare för att se om det kan finnas en annan bedömning, om man vill, eller helt enkelt lita på sin egna bedömning eller ompröva den också om man vill.

För egen del har jag lagt till ännu en erfarenhet inom mig. Att jag duger som jag är och att hjärnspöken lätt kan poppa upp när man triggas. Men jag har koll på dem och genom att inte fly även minska på obehagets intensitet och varaktighet. Erfarenhetskällan vidgas med handlingar om hur jag kan gå igenom och lösa situationer på ett bra sätt. Nya kopplingar växer i hjärnan. Jag fortsätter att gå i min värderade riktning med trygga steg och jag tycker att min hund är världens finaste och snyggaste oavsett❤️.

Ha en fin lördag!❤️

@Andrahalvlek alltså, gick in på din sida och ser att du varit nykter i över 5 år. Wow andra halvlek, vilken styrka och vilja du har. Stort grattis! . Hoppas själv ha styrkan att gå i dina fotspår framöver, motivationen så här långt är på topp. Allt gott!

Lugna dagar, kanske för lugna för inatt hade jag svårt att sova och sov alldeles för länge- ska straxt lägga mig tillrätta med min bok och sova.
Imorrn ska jag köra bil på hala vägar- måste öva, och nu är det riktigt kallt här, baxat fram extra täcken och mitt vinterbad är obadat än så länge… däremot grät jag floder framför sista avsnittet av Wolfhall (måste-tittning om ni inte sett), och grät även en skvätt i morse när vi inte hittade färgen vi hade köpt till mitt måleri-uppdrag. Kom på att jag inte tagit ssri på två dagar, kan det hänga ihop? I så fall ska jag trappa ner för det var skönt och jag gråter så oerhört sällan.
Idag hade jag en flash av att vara bakis- sov för länge, lite vilsen över vad jag skulle ta mig för idag, lite kryp och oro i kroppen. Kan det också vara ssri tro?
Tog en tablett ikväll för i vilket fall ska man inte sluta tvärt.
Dillstuvade potatis till sista sidan gravlax, stekte brysselkål och drack en gingerbeer. Sen kändes det mesta lite bättre.
Urless på allt godis som iofs snart är slut (i min mage). Ska bli underbart skönt med fasta och återhållsamhet från och med den 6/1. Idag kunde jag knappt knäppa knappen i mina skidbrallor.
Jag ni hör ju. Antingen är det dags att börja jobba. Eller så är det dags attt varva ner ännu lite mer, bortom små gråt stunder och kropps-oro.
Vinterbad imorgon kanske?
Kram alla fina forumar 😚

@Lora Även matlådorna har blivit större har jag märkt. Det ser nästan ut som om maten ligger och skramlar på botten. Jag roade mig precis med att jämföra. Jag har ett gäng äldre matlådor i plast som rymmer 8 dl, och ett gäng nyare som rymmer 2 dl mer. För ett år sedan vägde och mätte jag så att jag har hyfsad koll på lämplig portionsstorlek, men det är mycket mindre än man tror faktiskt.

Kram 🐘

@Geggan Tack för omtanken ❤️Läste att du var i en svacka men annars verkar du verkligen ta vara på livet. Hoppas att din svacka blir kortvarig och att 2025 blir ett fint år🙏🏻

Kramar ❤️

@Box God fortsättning t dig också 🌟Så skönt! Å Grattis t 8 år🎉 Jag ska också fortsätta att vara nykter i år, 21/1 blir det 2 år🙏🏻

Ha det fint💕

8 år utan alkohol
Hej alla på forumet och god fortsättning på det nya året. Jag har tänkt att fortsätta låta bli att ta det första glaset i år också.

@aeromagnus Heja dig! Det är bra att ha något konkret att jobba med. Det svåra är att orka i längden. Över en längre tid. Där behöver vi nog båda bli bättre ❤️‍🩹

Kram 🐘

Tack fina @vår2022 ❤️

@Andrahalvlek
Jag har på senare tid börjat intressera mig för mat. Häromdagen tittade jag på en gammal ICA-reklam från 70-talet, och det var riktigt kul att se vad som fanns på hyllorna då, hur människor såg ut och vad de pratade om gällande inköp. Det fick mig att fundera på hur mycket mer vi äter idag. Kanske är det en bra idé att reflektera över hur mycket mat som egentligen behövs, baserat på ens ålder, aktivitetsnivå och den motion man orkar och vill hålla.

För att göra det enklare att förstå mina matvanor började jag fundera på om det kunde vara värt att väga maten. Inte för att räkna kalorier in i minsta detalj, utan mer för att få en överblick. Så jag gjorde en enkel räknesnurra där jag räknade ut ungefär hur mycket potatis, ris, grönsaker och protein som borde finnas på tallriken i snitt. Det handlar inte om att grotta ner sig i detaljerna utan mer om att skapa en känsla för vad som är en lagom mängd. Jag vill kunna hålla mig till ett snitt som fungerar för mig, utan att behöva räkna skillnader mellan olika maträtter.

En sak jag insåg är att det skulle vara enklare att använda en mindre tallrik. Porslinet idag är ju mycket större än det var på 70-talet. Och chips, de åt man väldigt sällan på den tiden...

God fortsättning!

Nu har jag dragit igång träningen och kosten. Ska kapa 20kg innan sommaren är mitt mål. Får se om jag lyckas. Snart bara några dagar kvar på ledigheten tyvärr sedan börjar eländet.

@Andrahalvlek Tack, ska prova.
Kram!

@paniken, man kommer dit, alla kommer dit, det är jag helt övertygad om. Det handlar om en enda sak och det är att inte dricka första glaset.
Det finns oändligt med fördelar att dricka måttligt istället för för mycket.
Heja allt sånt.
Men den där friheten, ett sorts paket med många olika aspekter av vad nykterhet innebär- den kommer med avhållsamhet. Det är ett jobbigt värv, ett arbete som krävs. Det ställer var och en mot det arbete som krävs för att upprätthålla balans, måttlighet, lagom. Vad det är värt
För mig var det nyktert- eller att fortsätta på en stig av grå låga himlar, eskalerande oro, rädsla för sjukdomar och brister i relationer till mina närmsta, stora som små.
Idag ser jag detta beslut som mitt livs bästa, och viktigaste. Kram 🤗

@Andrahalvlek tack för tips! Ätit båda nu o då under åren men inte nu på länge! Ska genast springa till apoteket!

@Se klart Alltså, wow, vilken fantastisk resa du gjort och gör🤩Blir inspirerad & avis på samma gång….. Jag har målet, måttlig , och har gjort mina 3 månader som eg skulle varit ca 5 veckor men som jag förlängde eftersom jag inte kände för A efter 5 v och att så många säger att just 3 månader är en avgörande gräns för en förändring. Har hållit mig på men oftast under budget sedan dess men tänk om man ändå kunde komma till din känsla av ickebehov och total tillfredsställelse utan minsta droppe A i sitt liv. Tack för din delning 🌸

Grattis bästa @sattva till 4 år, minns dina sista/första veckor så glasklart av någon anledning. Du är så bra! (Och så har det varit såklart extra fint att kunna ses, betyder mycket)
Önska en fin start på året och glad att du är grundad i beslut. Det kommer att bli bra. Stor kram och Gott nytt år 🥳 🤎

Nyåret 2019 firade jag med ett hejdundrande kalas! Alltså tre dagar i bästa vänners lag där jag skulle säga att alkohol flödade på förvisso ”civiliserat” sätt men nog var det lunchvin, em-GT, fördrinkar, vinmiddagar, och så vidare- tills det var dags att flyga hem. Vi skrattade, babblade, promenerade, lagade fantastisk mat. Sista kvöllen var allt vin slut (eller tog slut mkt tidigt), och vi var väl påväg i nån vinkällare för att leta gammal glögg men nån NÅD- kan inte kalla det annat. Nån NÅD öppnade fönstret där och då, vinet var slut. Det var en helt unik känsla av lättnad. Jag går och lägger mig och känner att det är nu jag har chansen. Värre än så här är det inte, när vinet är slut. Jag fick nån nästan religiösa känsla av att det är det här jag vill vara i. Lättnaden när det är över. Ingen oro inga fler glas.
Nästa dag flög vi hem och klämde ett par små flaskor vin. Den tror jag vi drack ”normalt” och kanske lite mindre eller lite mer den där sista dagen då jag låg och försökte somna och visste att: nu börjar 3 månader utan alkohol. Och den tiden får avgöra om jag sedan fortsätter- eller helt enkelt slutar.
Snart reviderade jag till 100 dagar, sen sex månader, den tre månader till o sen ett år. Men då hade jag bestämt mig. Ett nyktert liv. (Såklart inte utan måååånga och låååånga uppdateringar och ständiga diskussioner med bästa gänget här) Forumet var min ”varma sten i fickan” alltid med mig.
Nu förflöt ett nyår utan stress, massa god mat och fint dukat och spel och skålande med vänner. Spel fram till nattkröken, och hem genom en stökig stad, varva ner. Klockan var 04 (!!!) innan vi kom i säng.
Sov länge, sovit middag, åter landet, och tv-serien Wolfhall som jag ger 5/5!
Nu ska jag så sakteliga komma i fas med dygnet. Och apropå det säger min app att jag varit nykter 1 822 dagar. Godnatt dina forumet! Ska återkalla den där första tiden och läsa min tråd här i dagarna, det blir spännande. Kliver alltså in i år sex, om bara några dagar. Mallar mig lite redan nu även om det är väldigt länge sen det var svårt att vara nykter! Kram alla som kämpar. 😍

Tack @geggan och @sattva ❤️ Gott nytt år eller fortsättning eller var vi nu befinner oss? Vi är ju helt klart inne i själva fortsättningen- den bättre.
Hoppas ni allla det fint nyår! Kram

@xyz23 Jag tar SSRI också. Men d-vitamin är bra på vintern, då alla har d-vitaminbrist pga mörkret, mot nedstämdhet.

Och rosenrot ger enligt reklamen ”ökad lust och glädje”. Och för mig funkar det. Jag har lite mer energi, trots mörkret, sen jag började med rosenrot igen. Tagit itu med några fler surdegar, har haft lite mer ork att höja tempot på promenaderna, ta initiativ till roliga saker etc.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Men så bra du du hanterar detta! Tänk vilken kraft kärlek kan ge om man hittar sätt att använda det på även i de svåraste stunderna. Och vilken lättnad det kan ge om man kan acceptera de svåra stunderna genom kärlek.

När man står stadigt med sig själv kan man lättare även göra det med andra nära och viktiga. Man kan lättare särskilja på sina egna känslor och andras och inte blanda ihop dem. Då kan man också lättare göra val på hur mycket man ska bära åt andra, vad man vill och orkar bära. Känna medkänsla och kärlek utan att själv förgås i det. Även ha tilltro till att andra kan bära mer än man tror de kan göra och att de kan ansvara för sitt egna liv och att man tillåter dem göra det. Vi gör våra egna val och det är dem man ska ta ansvar för, för det kan ingen annan göra åt en.
När vi blir inblandade i andras liv, på deras villkor, enligt deras behov och tillkortakommanden så förlorar vi oss själva.

Det är din tur nu att få släppa taget och ta hand om dig själv. Kram❤️

Grattis till fyra år @Sattva 🙏🥳
Grundorsakerna behöver vi ta oss igenom precis som du skriver, finns ingen omväg bara igenom och ut. Det tar rätt lång tid tycker jag men det är häftigt att nysta ut på något sätt, det är utvecklande och det är väl det jag tycker är härligt eftersom jag älskar utveckling❤️🙏Kram

Tack @Se klart ❤️ Jag har läst den boken två eller tre gånger den är väldigt bra!

Idag har jag bara gått i kärlekens tecken, jag tog till mig det @vår skrev om att det finaste man kan ge någon är kärlek och det har jag sannerligen givit min mamma och gör fortfarande och idag har jag kunnat landa i att skicka kärleksfulla tankar till henne istället för att tänka hur synd det är om henne som är ensam och allt det där jag brukar bekymra mig för. Hon kan gå till affären och handla det hon behöver och det är bra för henne att komma ut och få lite luft och röra lite på sig så det är bara bra att jag inte hjälper henne med det. Så tänker jag idag och ska försöka fortsätta med. Hon får göra jobbet och jag ska visa att jag älskar henne. Varje gång jag bekymrar mig ska jag sända kärleksfulla tankar till henne och önska henne energi till att ta tag i sånt hon behöver ta tag i. Inte tro att det är mitt ansvar.

Jag ska få må bra nu tänker jag, sluta bära andras bördor på mina axlar. Jag har tagit mig igenom så mycket och vill ta tillvara på mitt liv. Jag vill leva i lugn och harmoni. Jag har tagit lärdom av sånt livet velat lära mig, jag vill inte vara rädd, bekymrad eller ha ångest. Jag vill släppa taget om allt som är tungt, jag vill bara få leva livet fullt ut❤️🙏

Tack detsamma @Sattva 🙏❤️

@Andrahalvlek Jag känner igen mig i det du skriver. Kan du utveckla om d-vitamin och rosenrot, hur mycket hjälper de? Har du testat SSRI (som jag tar).