Senaste kommentarerna i forumet

Minns min mammas katt. När min mamma sjöng med högt till Allsång på Skansen på tv så kröp katten upp i hennes knä och satte sin tass framför hennes mun ?

Vi får se ikväll vad dottern tycker. Igår sov hon över på korttids.

Kram ?

Vad tråkigt att du mår så himla dåligt. ? Ditt inlägg om hur ledsen, trött och slut du är berör mig på djupet. Det går rakt in.

Tänker att du kommit så långt. Du vet vad du vill och är medveten om både flyktvägar och risker. Tror dock att detta ännu en gång är tillfälligt. Visst, du vill förstås klara av helvitt, men fint att du inte verkar slå på dig själv för återfallet. ? Det hjälper ju inte alls.

Du vandrar vidare på den vita vägen. Förhoppningsvis fortsätter den utan fallgropar. Om inte, tar du dig snabbt upp igen. Det är jag övertygad om.

Oavsett, du tillhör definitivt en av alla här som har förändrat sitt drickande avsevärt. Bra jobbat!

Och du, en dag är vi där fullt ut. Det är jag också övertygad om.

Om du bodde lite närmare hade jag stämt (ute)träff med dig, bara för att få tala om hur himla bra du är. ? Tack för att du finns här, för mig och för många andra.

Önskar dig lite lugn och ro nu.

Många kramar

Det gäller väl att vara själv hemma också förmodar jag. Min fru och barnen hade blivit skogstokiga om jag satte i gång och sjunga för full hals.? Hur är det med din dotter Ah? Och Sommarbarnets hund skulle väl bli livrädd.?

Kram

Då är Joyvoice LIVE-kör verkligen något för dig! Då stör du bara grannarna ? Alla kan sjunga är Joyvoice devis. Man kan köpa in sig i en app där man får alla låtar med text och alla olika stämmor insjungna så att man kan träna hemma också. Jag har stämma alt 1, vilket är den vanligaste stämman. Sopran är ljusare stämma, och alt 2 är en mörkare stämma. Man får prova sig fram, känna efter vad som känns mest bekvämt. Man lär sig låtarna genom att härma helt enkelt.

Min plan är att varje kväll träna på låtarna minst en gång här hemma. Då blir det som en sångmeditation ? Just nu har vi fått låtarna ”Ere bara jag”, ”Thats what friends are for” och ”Säg mig var du står”. Efterhand som terminen går fylls det på med två-tre låtar per gång. Hinner man inte titta LIVE på onsdagkvällar kl 19 så kan man kolla på det inspelade efteråt.

Körsång är vetenskapligt konstaterat bra för hjärnans återhämtning av tre anledningar i huvudsak:

1) Man kan inte tänka på något annat när man sjunger.
2) Det är njutbart och roligt att tillsammans med andra skapa skönsång.
3) När man sjunger samarbetar ens två hjärnhalvor på ett läkande sätt.

Kram ?

Låter helt underbart!!! Har ofta funderat på att gå med i kör för jag älskar verkligen att sjunga. Sjunger dock hellre än bra, men det hindrar inte mig att skråla på i bilen med orginalartisterna som bakgrundskör på stereon?Det är en befriande känsla att sjunga och dansa också för den delen??

Vad skönt för dig att kunna varva ner lite på jobbet och checka ut tidigt i morgon. Hoppas du får sol och ljus så att du hinner njuta lite av dina extra lediga timmar☀️

Kram⚓️

Det låter ju riktigt härligt med körsången, vilken vitamin kick.

Kanske blev du stärkt i att alkoholen inte hjälpte dig så som du hade tänkt dig? Ibland är minnet av något starkt, men verkligheten ter sig helt annorlunda.

Fortsätt skriv! Det är jättebra att sätta ord på sina tankar och känslor. Ta ut tankar och känslor i solljuset för granskning och analys. Det är precis det här varaktig nykterhet handlar om. Att lära sig hantera starka känslor på ett annat sätt än med alkohol som dämpningsmedel.

Kram ?

Vill bara sända en Grattiskram ?
En månad är bra!??
Skönt att du är på banan igen!

Kram???

Det kommer att gå bra för dig. Svårt när du inte kan fokusera på dig själv bara. Det skulle du behöva. Få en stunds ro från allt runtomkring dig.
Kram!

Nej, det gick inte så bra denna gången. Orkade helt enkelt inte med att bära alla tankar och all oro i mitt huvud.
Det blev en flykt från verkligheten en stund för att orka vakna upp och ta itu med den.

Tack Andra halvlek ? för ditt stöttande inlägg ?
Nu fortsätter kampen för min nyktra tillvaro. Jag tror att det ska gå bra. Hoppas på en bra läkare nästa vecka.

Kram???

Så skönt att du kan utrycka dig här på forumet. Här ska man verkligen inte ta sig samman. Det här stället är ens paus. Här får vi faktiskt gråta ut och vara alldeles nakna i våra känslor. Men det är väldigt skönt att vara sitt jag bland vänner och nära. Tillåt dig, tillåt dem att få vara dig nära.
kram

Vilken bra beskrivning. Precis så är det. Och när en klarar-allt-människa faller ihop låser man in sig. Ingen annan ska få se hur dåligt man mår.

Man vill inte lasta någon annan, alla har ju fullt upp med sitt liksom. Man vill inte heller prata om det, då finns ju risken att man börjar gråta. Tänk om man inte kan sluta?

Minns så väl den kuratorn som två månader efter min yngsta dotters födelse frågade om jag hade sörjt det friska barnet som jag trodde att jag hade haft i magen. Va? Så kan man ju inte säga! Det vore ju som att förneka den dotter som fanns och levde, fast hon var väldigt sjuk. Tyckte jag.

Kuratorn fortsatte och fortsatte ”peta” på mig. Hon sa att jag i nio månader hade burit på en dröm, som sedan visade sig bli en mardröm. Och den fina drömmen är viktigt att sörja, för att man ska kunna ta till sig det nya fullt ut.

Jag började förstås gråta. Hulkgråta. Jag som tyckte att jag hade gillat läget och återfått fotfästet hade ändå så mycket gråt inom mig. Efter en stund kändes det mycket bättre. Klumpen i magen och halsen lättade på trycket lite.

Efter det har jag aldrig hindrat mig själv från att gråta, när det väl är på väg. Problemet med alkoholen var att den i princip tog ifrån mig förmågan att ens ha nära till gråt. Jag var torr-ledsen. Utan förmåga att lätta på trycket.

Jag hoppas innerligt att jag har återfått den förmågan nu, även om jag inte haft anledning till att gråta de senaste månaderna. Jo, när jag blir rörd gråter jag.

Jag hoppas lika innerligt att din pappa snart blir bättre och att ni snart får träffas. ”Nu är inte alltid”.

Kram ?

?kram

Så glad jag blir av dina ord. Jag känner mig numera lugn för det mesta även om jag på insidan kan känna mig jagad jobbwise.
Har tänkt mkt de senaste dagarna på att det skulle vara mig främmande att dricka nu. Det känns som ett ämne eller tillstånd som inte hör till sorg (men som väl alldeles för ofta förknippas med det)
De två senaste dagarna har jag varit som lite genomskinlig, som att gråten legat nära och det har varit och är helt okej.
Märker att jag har så svårt att prata med t om nära vänner i det här tillståndet, har autopilot på där jag alltid måste Ta Mig Samman. Torka av händerna på förklädet och torka av tårarna och liksom vara redo och vad har du på hjärtat?
Jag är inte van att ta plats med mina känslor. Jag övar verkligen men har stängt av alla samtal från vänner som hör av sig, jag vet av omsorg men jag vet inte riktigt hur man gör i en sådan situation.
Kanske är det lite det som Kavrldun beskrivit tidigare, svårigheten att vara med andra när det är svårt.
Att be om hjälp är svårt. För den som inte är van. Klarar-allt-människor häller upp ett glas istället. Kvar är fortfarande att våga fråga; kan du hjälpa mig? Det här klarar jag inte ensam.
Mysterierna är många på det här havets botten där jag dyker ner ibland.
Tack alla som finns här! ❤️

Arbetsdagen har varit hyfsat lugn, lugnare än igår. Jag har bidragit med det jag kan, och har ändå fått gjort det jag hade tänkt. Tor-fre tänker jag BARA göra mitt eget jobb. Punkt. På fredag tänker jag kompa ut efter lunch som kompensation för de senaste två veckornas övertid. Nästan varje dag har jag jobbat en timme övertid.

Inleder kvällen i tv-soffan med att uppdatera mig på röstkaoset i USA. Vilken cirkus. Vågar inte hoppas för mycket, men det är förstås väldigt svårt att inte låta bli att hoppas. Nåväl, allt blir som det blir.

Kl 19 börjar körsången LIVE på facebook ? Som jag har längtat efter att sjunga! Saknar förstås den fysiska kören massor, men det här är mycket bättre än ingenting. Bara tanken att flera tusen står hemma i sina vardagsrum och sjunger samtidigt känns otroligt mäktigt. Jag kopplar upp mig på tv:n här hemma och sjunger och skrålar allt vad jag orkar. Körsång är vetenskapligt konstaterat bra återhämtning för hjärnan!

Kram ?

skriver så lugnt och sansat, kan man säga avkopplande ? Jag blir lugn i mig själv när jag läser din text, tack för att du delar dina tankar !

Det är alltid tråkig med föräldrar som går bort, självklart, men när mina gick bort var jag aktiv alkis och hade inte förmågan att sörja på ett naturligt, renande, sätt. Det är ett fortgående handikapp som jag lider av än idag och som jag inte verkar kunna ta mig ur. Nu är det så länge sen de gick bort, min mor för över 30 år sen, men jag går fortfarande från graven med tårar i ögonen men det kanske är ett friskhetstecken ? Om din far nu inte klarar sig så låt sorgen ta sin tid och tryck inte bort något !

Kram <3

Viktigast först, oavsett märkliga valutgångar och pappa som fortfarande är mycket dålig.
Jag stavar mig igenom tillvaron med försök till att vara i nuet och att jobba hårt.
Kram på er

Ett otroligt fint och berörande inlägg ❤️

Kram ?

Hej gamlahäst, ser att vi kämpat härinne i lika år. Våra historier liknar oxå . Tänker på din ångest, jag har oxå diagnostiserad med GAD, men medicinerar sedan många år, och det har hjälpt en bit, men det klart bästa för att minska ångest är att inte dricka. Det tar ett tag men faktum är att jag inte känner av ångesten alls, någon gång lite molande. Funderar starkt på att minska med medicinen, men har ju bestämt att inte ha för bråttom denna gång. Tycker du är jätte duktig som hållit dig nykter i hela 12 veckor, fortsätt kämpa det kommer bli ännu bättre och vi hjälps åt. Kram

När jag svajar, är det bästa att skriva här, minnen. Och som du skriver Andrahalvlek, att erkänna.
Minnas tillbaka till hur det var när jag ville ur helvetet. Varför skulle jag vilja riskera att hamna där igen. För ett glas vin eller två. Som blir flera. Som blir ett evigt hamsterhjul av fylla och bakfylla. Smygande. Ångest. Fördärv. Dimma. Försvinna ifrån livet igen. Försvinna ifrån mina barn. Nej, det vill jag aldrig igen. Jag vill ge mina barn en nykter mamma. Jag vill uppleva kommande tid. Jag hoppas ödmjukt att få vara med om kärleksfull framtid med mina barn.

I nykterheten är alla ord sanning. I ruset och bakrusets tid, kändes inga känslor och ord riktigt genuina. Deras ursprung var ur förvirring, ångest, falsk glädje och ursinne. Förvridna känslor.
Idag, är jag stabil i det jag känner och uttrycker. Idag kan jag säga ”jag älskar dig” och känna att det är sant. Inget jag säger för att jag borde ha det sagt. Igår sa jag det till min ena tonåring. Och det kom stabilt ut mitt hjärta. Förr var det av samvetskval. Såklart har jag alltid älskat mina barn. Men mina känslor var inbäddade i giftig gegga av ångest och förvirring. Jag var drunknad.
Idag är jag på ytan, ser klart. Håller mig uppe på torra land. Vaktar över mina barn. Tar hand om dem. Jag njuter av lyxen över att vara en nykter mamma. Tänk att jag fick den chansen. Min mamma fick den inte. Eller, hon missade möjligheten. Hon blev alkoholiserad och jag förlorade henne sakta, såg när hon drunknade i alkoholträsket. Den känslan av vanmakt, sorg, ångest och rädsla vill jag inte orsaka mina barn. Mina barn behöver inte bära den tunga bördan. De kommer aldrig att förstå vad de slipper. Och jag unnar dem det. För mina barns skull, främst, ska jag fortsätta nykterheten. När jag tvivlar, ska jag skriva av mig här. Här hittar jag rätt balans igen när jag vill trampa snett.
För det är en vilja. Ibland vill jag dricka. Då är det viktigt att rannsaka, minnas, erkänna. Om och om igen.
För att komma ihåg varför jag ska vara nykter. Tänk att jag har fått den här möjligheten att ge mina barn en nykter kärleksfull mamma! Det är min anledning!
???‍♀️?

Tack för din kommentar, då slipper jag ha alltför dåligt samvete över mina långrandiga inlägg om jobbet. Det är ju ett viktigt område för min del att hitta andra lösningar på. Stress på jobbet har jag ju löst med vin tidigare. Nu har jag inte den dämparen längre, nu måste jag hitta andra sätt att förhålla mig till stressen.

Idag är jag glad att jag helt struntade i att följa USA-valet igår kväll och i natt. Istället kollade jag på några avsnitt av Leif&Billy (lagom humor för min hjärna just nu) och sen gick jag och la mig kl 23 och har sovit gott hela natten ??

Kram ?

Tack för din kommentar, då slipper jag ha alltför dåligt samvete över mina långrandiga inlägg om jobbet. Det är ju ett viktigt område för min del att hitta andra lösningar på. Stress på jobbet har jag ju löst med vin tidigare. Nu har jag inte den dämparen längre, nu måste jag hitta andra sätt att förhålla mig till stressen.

Idag är jag glad att jag helt struntade i att följa USA-valet igår kväll och i natt. Istället kollade jag på några avsnitt av Leif&Billy (lagom humor för min hjärna just nu) och sen gick jag och la mig kl 23 och har sovit gott hela natten ??

Kram ?

Vilket kämp du har.
Och inte alls ointressant utan viktigt, hur vi ska hantera våra stresstoppar, motgångar och chefer- och vilka chefer vi ska vara.
Jag läste Kuylenstiernas bok för ett antal år sedan och redan då tyckte jag den var fasansfull. Ibland har jag sett på den typen av förfall och elände med ett konstigt intresse (drack nog inte så mycket då) men alltid haft svårt med människor som druckit för mycket, varit uppmärksam på den typen av signaler. Sen gick man själv runt med den där bjällran runt halsen.
Jag följer valet ikväll, men hoppas du får en lugn avslutning på dagen och lite enklare utmaningar imorgon! Kram och godnatt ?

Tack så mycket, Andrahalvlek!

Tack för att du delar med dig av din erfarenhet! Jag förstår att du har en oerhörd nytta av din psykolog och det är ju skönt! Det kanske är bäst, som du säger, att vara öppen för vad som kommer upp i samtalet. En erfaren psykolog borde ju kunna leda mig genom att få mig att prata till de områden som behöver belysas.

Jag vet inte, men kanske är det så att jag bygger upp det lite inom mig och vill få mycket gjort men så känner jag efteråt att vi fastnade på något inte så relevant.

Kanske är det för att jag kände att det var så ibland när jag pratade med min läkare. Jag försökte förbereda mig innan, men efteråt märkte jag att jag inte fått svar på det jag ville ha, och en läkare kan man ju inte ringa tillbaka, lite på samma sätt som att psykologen träffar man ju inte förrän veckor, eller vad det nu blir, senare.

Men det här ska nog bli bra. Jag känner mig redan mer förberedd nu bara tack vare dig! :)

Jag går till psykolog regelbundet. Mitt jobb betalar. När jag mår sämre går jag dit ofta, minst varannan vecka, annars går jag bara dit fyra gånger per år. Har träffat samma psykolog sen 2007. Det hon inte vet om mig eller företaget är inte värt att veta. Hon vet ALLT. Hon är väldigt klok. Det är en gåva att få prata med henne.

Hon bekräftar mig när hon tycker att jag agerar rätt, och säger ”stopp, stanna nu, så kan du inte tänka/göra” när hon tycker att jag gör fel. Det är typisk KBT-terapi. Jag beskriver ett dilemma, vi pratar om hur man kanske kan göra istället, och sen bestämmer jag hur jag ska göra. Ibland funkar det, ibland får vi skruva lite till. Vissa saker har jag svårt att få till, och då blir de en följetong i terapin.

Det är jag som gör ”jobbet”, men hon ställer öppna frågor och bidrar med sin enorma erfarenhet och kunskap om det mänskliga psyket och vad forskning visat. Hon är ett oerhört värdefullt bollplank helt enkelt. Proffssamtalspartner. Som har bra betalt för att lyssna på mitt gnäll ?

Eftersom jobbet betalar så handlar det förstås mycket om mitt jobb. (Fick gå till henne i samband med min första utmattningsdepression 2007, och sen har jag lyckats hänga kvar hos henne.) Hur jag ska förhålla mig till andra på jobbet, hur jag ska tänka och göra, skapa hållbara rutiner, få tid för återhämtning och så vidare. Men vi har också pratat mycket om min dotter med särskilda behov, mina två separationer och så vidare.

Jag brukar inte förbereda mig alls. Jag går alltid dit som ett tomt vitt blad. När hon frågar: ”Vad vill du prata om idag” så bara kommer det ut en hel massa. Det som kommer ut står först på kö liksom. Det känns i alla fall så. Det som mest behöver ventileras kommer ut först.

Om du vill kan du skriva stödord innan. Vilka områden som du känner att du behöver ventilera. Alkoholen är kanske ett sådant område, det avgör bara du.

Kram ?