Senaste kommentarerna i forumet

Nu har jag varit nykter 20 dagar. Har inget sug, det är inte jobbigt alls. Inte ens en tanke på att dricka, men så äter jag ju medicin som gör att jag inte får dricka.

Har varit väldigt stressad och har brutit ihop lite de senaste dagarna, sånt som är något litet för en person blir för mig med autism jättejobbigt. Är glad att jag inte känt för att ta till flaskan, men jag är ju inte stolt, jag har ju inte aktivt valt att inte dricka. Jag har inte ens haft något val, jag har inte ens tänkt tanken. Det är då konstigt.

Går nästan och väntar på att suget ska slå till... men den där känslan jag hade förut av att unna mig är som bortblåst. Tanken att hälla i mig massa vin för att få försvinna bort känns nästan lite skrämmande. Jag som har så svårt när jag inte har full kontroll.

I vilket fall, detta skulle aldrig ha skett utan att jag fick veta mina diagnoser, men speciellt att jag fick min medicin. Önskar att alla kunde känna såsom jag gör inombords nu, och de flesta gör säkert det. Jag trodde jag kände som alla andra hela mitt liv, men wow vilken skillnad. De mentala konturerna är så skarpa, en inre motor startar av sig själv - inte som en trög gammal gräsklippare som man måste dra upp.

Jag tror att vi är många odiagnostiserad adhd/add-alkoholister. Önskar att alla kunde få den hjälp som jag fått.

Ha en fin fredag på er alla, låt den bli nykter, då blir morgondagen så mycket mer skön ❤️

Tyvärr efter 5 veckor på behandling och 6 månaders nykterhet så sitter jag här med ännu ett återfall. Jag mådde toppen under dom här sista månaderna. Kan inte förstå mig själv det här är inget liv. Har nu knappt tagit mig ur sängen den här veckan kroppen vägrar. Full av ångest och väldigt nere. Har inte druckit sedan i måndags. Det har varit ett helvete sedan dess. Svettningar, frossa och i ett mörkt rum konstiga saker som snurrade runt. Sov Inget dom första 2 nätterna. Abstinensen började nog redan på måndag kväll för jag drack upp den sista alkoholen på morgonen. Det är inte värt det här ändå faller jag tillbaka gång på gång.

Ja, det går bra nu, aldrig bakis, inga snarkningar, gått ner i vikt och mår kanonbra!? Källaren var ju förr i tiden ett enda stort gömställe med fulla och tomma ölburkar och andra alkoholförpackningar.? Förutom tvättstugan som vi renoverade direkt vid tillträde till huset. Mancave he-he, jag har mitt "fiskerum" därnere med alla mina fiskeprylar och pokaler från vunna fisketävlingar mm. Det var det första rummet jag renoverade sedan jag blev nykter. Inte populärt att ha mina pokaler i vardagsrummet tydligen.?
Nu håller jag på med ett förråd för färgburkar/trädgårdsmöbler och annat. Sedan har jag tre rum till att fixa, bla min verkstad. Hmm, ett spa hade varit nice, ska fundera på det! Men det är ingen brådska, jag tar det i lugn takt.

Annars rullar dagarna på, jobb, renovering, löpning varannan dag, lite svampplockning och umgänge med familjen. Och så sova och äta på det. Det behöver inte bli så mycket bättre än så här! ? Pja, jag gillar faktiskt den varma årstiden bättre, men nu är det höst med blåst och regn och då får man anpassa sig efter det. Positivt tänkande och att vara nöjd med
att man är frisk och nykter räcker långt, då faller allt annat på plats. I alla fall för mig.
Jo, en viktig sak förresten, jag stressar aldrig upp mig, varken hemma eller på jobbet. Jag är inte
lat, men gillar inte att vara stressad. Tror det underlättar en hel del för att må bra.

Ha en bra fredag! ?

Ja, det här året blir ju bara tyngre och tyngre. Jag tar pyttesteg framåt och elefantkliv bak. Det är lätt att vara en frisk och hel person i medvind; det var ett tag sen jag hade det. Jag tappar taget, tappar hoppet, tappar orken att göra någonting åt alla destruktiva jävlar här inuti. Men det finns också tacksamhet och närvaro. Jag har varit nykter i två år.

Jag har en släkting med flera barn, och hela deras situation är jobbig..Den senaste tiden har jag knappt vågat skriva ett sms för att fråga hur det är..Då brukar hen fråga om hen får låna pengar av mig..Hen har alltid betalat tillbaka, men jag vet att det bara förvärrar situationen att låna ut..Hen blev av med jobbet för ett år sedan..Hen fick ultimatum att börja med antabus igen eller säga upp sig. Hen sa upp sig..Jag hjälper familjen ibland med lite kläder och leksaker..Annars har jag börjat tänka att dom också har val..Jag har även skickat länkar till Kommunens ekonomiska rådgivning, som jag vet gör ett fantastiskt jobb..Men dom har inte tagit den kontakten..Mer kan jag inte göra, just nu..Det gäller nog för dig också AH, att göra precis vad som känns bäst för dig..Se till att jobba lagom också, så du orkar med, även att ha en skön fritid..Kram..???

Att vara född på sommaren är också nice ? Min yngsta dotter är född i juli, men under fruntimmersveckan så det är sällan utekalasgaranti ändå.

Jag hade gärna jobbat deltid, men då hade jag behövt göra mitt heltidsjobb på deltid - så då hade jag blivit ännu mer stressad tyvärr.

Det finns inget i mitt arbete som jag kan lägga över på någon annan. Som det ser ut nu. Men det är den diskussionen jag behöver ta med min chef i första hand.

Ska jag göra något annat? Jag har gjort en massa olika saker under mina 28 år på företaget, men den tjänst jag har nu har jag haft i 14 år. Det känns som det är dags att göra något annat.

Kram ?

Jag känner det också. Jag måste tänka på mig själv i första hand. Om hon frågar kan jag berätta hur jag gjort och hur jag tänker, men jag agerar inte aktivt just nu.

Kram ?

Som svar på din fråga så nej, jag är inte sommarbarn som liten utan min nick kommer bara av att jag är född på sommaren och sommaren är min absoluta favorit av våra årstider?Men konstigt nog har jag i år för första gången i mitt 54-åriga liv lärt mig att uppskatta hösten. Det är så lugnt och vackert med alla färger?

Det där med heltidsarbete. Om man har möjlighet så tror jag att det absolut bästa för de flesta att är arbeta deltid. Framförallt oss med beroendeproblematik. Jag kommer att arbeta halvtid?Och på måndag börjar jag??

Ha en bra dag?

Kram⚓️

Så långt du har kommit i ditt arbete. Det har nog inte varit enkelt. Personlig utveckling. Själv har jag också, äntligen, börjat tänka lite innan jag agerar. Innan jag säger vad jag tycker. Behöver kanske inte ens säga min åsikt? Funderar mycket kring hur det blev som det blev och varför. Man kan fortfarande ändra sej och bli bättre. Det gäller rent allmänt, alkoholen är jag nog färdig med för gott. Inga tankar på att jag kanske kan...Men jag undrar hur det är med Holknekt?;)

Grattis till dina nyktra dagar! 54 dagar är jättebra, snart två månader. Så bra! Själv har jag åtta år nu och dit kommer du också, dag för dag. Jag har mycket erfarenhet både av missbruksproblem och nykterhet.
Drömmarna känner jag igen. Jag upplevde mest lättnad när jag vaknade för att det bara var en dröm. Gläd dej åt att det inte är sant. De minskar med tiden och nu är jag alltid nykter i mina drömmar. Jag tror hjärnan städar upp.

Du försöker förändras skriver du men det har du redan gjort. Du är långt på rätt väg. Sen håller jag med om att det är svårt att glömma det som varit. Åtminstone jag har länge kämpat med tankarna på skuld och skam. Det känns så bortslösat, all tid med med ökande missbruk. Men gjort är gjort och det blir lättare med tiden. Håll ut nu så slipper du mera sånt. Med tiden har jag istället fokuserat på att vara stolt över att jag kunde bryta det. Att jag är fri och genom det kan gottgöra mej själv och andra.
Du är så på rätt väg och det blir bättre undan för undan. En dag i taget.

gå upp på morgonen utan bakiskänsla?Och att dessutom få sova gott utan snarkningar??Det vinner både du och din fru på?

Hoppas att renoveringen av källaren går bra. Det är ju vad jag förstått ditt ”revir” där du bestämmer och frun tar hand om att inreda resten av hemmet?Vad inreder du i källaren? Gym? Med en boxsäck??? Linedancelokal? Skjutbana? SPA? Eller kanske en mancave??

Ha en underbar helg?

Kran⚓️

Idag är jag nykter 54 dagar.
Inatt drömde jag igen om att jag drack och gjorde om mina misstag igen att bli för full.. jag ”vaknade” i drömmen och hittade inte mina kläder, jag minns inte vart jag la dem för jag minns inte ens hur jag kom hem! Jag vaknar upp påriktigt och är ledsen för det känns så verkligt och hemskt att jag levt så.. jag försöker verkligen förändra mig men jag har svårt att glömma och acceptera att det var så då...

Ge mig era tips.. hur går det för er, jag behöver höra flera historier både ljusa och mörka! Stötta mig...

Var tvungen att söka akut på vårdcentralen på grund av så konstiga symtom.
Hjärtklappning, domningar och surr i kroppen. Kan inte sova riktigt, hjärnan vill inte stänga av...
Läkaren såg snabbt i min journal att jag har för hög psykisk belastning just nu och att jag måste hitta strategier för vila och återhämtning.
Jag fick Atarax utskrivet, vill inte ha sömntabletter och inatt har jag sovit lugnt tack och lov.

Känner inget sug efter alkohol, vill bara att saker och ting runt i kring mig ska lugna ner sig.
Men var tvungen att hälsa på min gamla sjuka släkting igår och hon skrek högt när jag var tvungen att gå..? fan vad ont det gör att se en människa så förtvivlad.

Önskar alla er fina en skön alla helgons helg. ?️?‍♂️??

Kram ?

Hej o grattis till nykterheten. Det som jag vet brukar anges i % gäller narkotikamissbruk, man talar om att 33%slutar , 33%fortsätter och 33% dör en för tidig död. Kanske kan det luta åt samma med alkohol. Siffrorna är ju dessutom lite luriga, tex om man fortsätter dör man ju för tidigt ändå, kanske även om man slutar. Man kan ju dra på sig sjukdomar o skador.

Ja det låter som ett dilemma. Du kan knappast bena ut något i den familjen kan jag tänka, det låter som att alla i familjen mår dåligt. Om jag får tycka, så är du viktigast och det är där du ska vara, visst kan man vara ett stöd och lyssna på sin vän, tala om nykterhet osv. Men som sagt, det viktigaste först. Kram

Så fina heja och pepp!

Ibland är det här svårt. Ibland har jag ett humör från helvetet. Ibland vill jag bara dämpa allt med alkohol. För tillfället skulle det hjälpa mig att inte känna. Men långsiktigt skulle jag må dåligt, sämre. Att skriva av mig här är renande. Här får jag säga allt det här. Här är jag bland människor som förstår. Ikväll har jag känt en lust att dricka bort allt. All frustration. Men jag vet att det inte är det jag behöver. Jag behöver vara i känslan och lugna mig. Jag behöver göra bra saker för mig själv. Alldeles för länge har jag inte prioriterat mig själv. Det har skapat känslor av orättvisa, dörrmatta, att jag inte betyder något för någon. Så nu behöver jag unna mig att ta hand om mig själv på alla sätt. Unna mig allt som gör gott för kropp och själ. Läka. Inte dämpa mer med gift.
Nykter är det enda rätta.
Gonatt alla ni ? ??

Din omtanke gör mig varm inombords ?

Kram ?

Har en gammal vän som jag bara träffat då och då de senaste 15 åren eftersom hon har flyttat långt bort. Innan hon flyttade festade vi rätt rejält, innan barnen. Hon tillhör dem som ofta snedtänder när hon dricker. Vi blev ofta osams på fyllan. Det blir jag sällan annars med någon.

Den senaste tiden har hon skrivit en del saker på fejjan som är extremt utlämnande för henne och hela hennes familj. Hon outar sådant som absolut inte borde outas. Och jag blir bara så beklämd. Och så genuint ledsen ?

Hon har haft enorma problem med sin psykiska hälsa, har varit inlagd på psykakuten oräkneliga gånger. Långt innan jag själv fick problem med panikångest har jag upplevt det när jag varit tillsammans med henne. Hennes ångest var så fysisk och så hemsk att det nästan var värre att uppleva det som åskådare än att uppleva det själv.

Jag har i över 20 år tyckt att hon haft en osund relation till alkohol. Hon är nog den enda av mina vänner som jag har reagerat starkt på. Allt jag har gjort på fyllan är en västanfläkt jämfört med sådant som hon har gjort.

Att hon har kunnat behålla sina jobb är ett under faktiskt, med så mycket frånvaro och struligheter. Även barnen mår dåligt. Alla tre har olika diagnoser. En av dem var under en period så suicidal och deprimerad att hen inte fick lämnas ensam hemma.

Min kompis har även missbruket i generna, både på mammans och pappans sida.

Vad fan ska jag göra? På 60 mils avstånd? Orkar jag ens? Är det ens lönt?

Kram ?

Ja vaksamma skall vi vara... För mig är största risken om något riktigt jobbigt händer så jag tänker att det gör varken till eller från om jag dricker.
Vilken kämpe du är med ditt jobb. Glöm inte att ta hand om dig själv mitt i alltihop... gött med lite underhållning. Men gillar jobbet det gör du redan?
Björnkram??

Det är ju väldigt många som försöker sluta dricka..När jag jobbade inom psykiatrin, så var det en kille som varit på behandlingshem 12 ggr!! Men han använde även droger..Jag vet att det är vanligt att när det gått väldigt djupt med alkohol-missbruk, så brukar det vara svårt att ta sig ur..Så vi som tvärnitade eller backade bort från stupet, har det lite lättare, än dom som ramlat ner, om man säger så..?

Det är nödvändigt men trist med alla coronarestriktioner som gör att evenemang efter evenemang ställs in. Men plötsligt får jag chansen till lite kultur som är coronaanpassad - och jag hugger som en kobra!

Max 50 pers, sittande matgäster vid bord, samtidigt som man skrattar åt stollar på scen. Det kunde nästan få kosta hur mycket som helst - så svältfödd är jag på lite live-upplevelser.

Sällskap fick jag tag på också. Trist att gå på sådant helt självsam. Har köpt biljetter till lördag 21/11. Direkt erbjöd jag mig att köra, och beställde alkoholfritt vitt vin till maten (man skulle förboka drycken). Mitt sällskap valde rödvin.

Inga fler frågor på det. Skönt. Ibland har man inte ens lust att säga mer än så. ”Jag kör gärna.” Få protesterar mot det ? Jag hade inte gjort det i alla fall i mitt förra liv ?

Under den här mörka trista årstiden behöver jag minst en, helst två-tre, roliga saker inbokade per månad. Då har jag det att se fram emot, och glädjas åt efteråt. Det får gärna vara upplevelser på en scen i någon form, men en hederlig fest eller middagsbjudning funkar också. Numer alkoholfri då.

Det är själva upplevelsen jag är ute efter. Att få skratta och få känna wow-känslan. Mitt liv berikas när jag skrattar, det är som att skratten laddar mina batterier. Jag behöver inte ens skratta - det räcker att jag blir inspirerad, imponerad eller fascinerad av någon som föreläser.

På tisdag ska jag delta på ett evenemang som heter ”Gilla jobbet”. Det brukar vara en stor mässa, men nu blir det istället en massa föreläsare på videokonferens, en heldag. Det blir nog också bra. Jag brukar säga att jag behöver lite input då och då på jobbet i form av en konferens. Tagga till, få idéer.

Kram ?

Vill inte skriva att jag jobbat alldeles för mycket idag också. Vill slippa skriva just det. Vill hellre skriva att jag tänkt på mig själv, cyklat på lunchrasten, utövat mindfulness och mått bra. Men så är det inte. Dagen var en repris på gårdagen som var en repris på tisdagen osv.

Ont i huvudet som fan. På gränsen till vad jag orkar. En arbetsdag till, sen helg. Min dotter kommer imorgon kväll, men jag skiter i det. Jag ska vila, vila, vila hela helgen ändå. Hon ska till en kompis på lördag. Tvätta måste jag förstås göra. Och handla och laga mat. Och cykla. Och leta hittaut-kontroller! Sista chansen på lördag.

Nästa vecka slipper jag de här extra arbetsuppgifterna som jag har varit uppslukad av i snart två veckor. Nästa vecka får jag andas. Nästa vecka känns det som jag ska få oceaner av tid. Men det dyker väl bara upp något nytt som måste lösas lite akut.

Men även om jag mår så här, känner mig på gränsen för vad jag orkar med, så har jag inte en enda gång tänkt att lite vin vore en god idé. För det vore det inte. Jag är en nykter person nu. En som vilar när jag är trött och sover på nätterna trots att jag är stressad.

Det känns inte som om suget kommer att bli min ”fälla”. Jag får nog vara mer vaksam på ”det gick ju så lätt att sluta och låta bli att dricka så det funkar nog att dricka lite då och då”. Den fällan skulle jag absolut kunna gå i. Just därför är det viktigt att jag är extra uppmärksam på sådana tankar.

Kram ?

Förstår att du har helt andra saker att lägga kraft och tid på om din pappa har blivit coronasjuk. Skönt att det går åt rätt håll! Var har han blivit smittad tror man? Vårdpersonal? Det är ju konstigt att just sjukhuset är det mest osäkra ställe att besöka med tanke på att bli utsatt för coronasmitta.

Kram ?

Jag har ingen aning, men hade gärna velat veta. Men det är kanske som med bantning ?

Kram ?

För första gången missade jag igår att gå in och skriva. Beror på att min pappa fått covid och styrt många turer nu på sjukhus. Dagen igår präglades av det, men nu tror jag det går åt rätt håll.
Nykter var jag igår och nykter idag, såklart. Är en nykter person nu, helt enkelt. Njutit av fin dag och långa promenader idag. Ihop med barn och barnbarn som är som bomull i mitt lite stökiga liv. Kram från brasan, minns att jag tyckte så synd om mig själv att jag inte skulle få mitt ”brasvin”, då i januari.
Nu tycker jag synd om mig själv retroaktivt för att jag var så trångsynt och banal. Kram!