Senaste kommentarerna i forumet

Åh, lite mer helvette än himmel just nu alltså? Så är det ju ibland men jag vet- och du vet- att detta kommer du igenom. Du är urstark. Även om det inte känns så kanske just idag, så är du det.
Och precis, vi finns här! Kram 🥰

Tack för så fin och klok återkoppling @sndrahalvlek och @vår2022
Ja vi är väl i samma härad- eller vad man kallar det- iaf har vi börjat fundera på detta med nästa steg i (arbets)livet.
Jag har ett avtal som gör att jag inte kan gå ner i arbetstid (eller snarare lön) utan att det påverkar pensionen rätt mycket. Däremot ser jag ju inte att jag ska gå från 100 till 0 men jag kan nog lösa det med konsultavtal är tanken. Men jag är mitt i en organisation som är ung och väldigt fokuserad på utveckling/tech, känner mig inte särskilt gammal men att jobba på samma ställe så länge till tror jag inte riktigt på.
Mina funderingar är ju om jag skulle sluta jobba inom kommande år- vilket då är rätt tidigt och påverkar pensionen en del, men kanske skulle det fungera. På sikt absolut- men just nu har vi ju boenden mm som kräver sitt. Nog om detta- jag gör diverse simuleringar i pensionsappen, räknar och funderar och pratar med min man och även med barnen- det är ju skönt att ha dem att bolla med.

Jag är oväntat- eller åtminstone väldigt glad över mitt beslut om terapi. Jag har verkligen under så många år haft fokus inställt på framåt- så som många av oss här, och inte minst ni båda. Nu vet ju.
Sen har jag tänkt att den fär gamla barndomen får man bara packa ihop och ställa på vinden. Men jag har inte- och inte min terapeut heller tror jag- nån tanke om att fatta allt. Men jag behöver förstå utifrån både barnets och mitt vuxna perspektiv. Få lite bättre koll på mina egna strategier i livet, hur jag hanterar svårt och lätt- ja här kommer ju alkoholen in helt klart. Att vara klar med den- med riskbruk och beroende är helt klart en förutsättning tror jag.
Jag känner ju inte riktigt igen det här med socker- även om jag gärna petar i mig diverse onyttigt. Men jag går inte upp i vikt, kanske lite långsamt ner? Jag håller igång som bara den, bär jordsäckar och rensar ogräs på huk i timmar. Såklart ska det till både flås och styrka, men jag känner mig rätt trygg med att jag kommer dit. Så det oroar mig inte så mycket- jag har till och med slutat köpa kläder som jag gjorde väldigt mycket under pandemin. Så jag känner mig rätt då redo på nåt vis för att med mitt vuxna jag, ta mig an mitt lilla jag. Hon har sannerligen fått stå tillbaka väldigt många år.
Apropå lilla jag så har jag därför redan gått och lagt mig. Är trött av känslor, tankar, och berörd av att vara med min dotter. Det glädjer mig otroligt. Snart är hon mamma. De här dagarna, när det var hon och jag, kommer jag alltid att minnas.
Tack igen, babblaren önskar god natt.❤️🙏

@Himmelellerhelvette Vi finns här för dig❤️. Det kan vara skönt att skriva av sig och sätta ord på hur du mår❤️ kram❤️

@Himmelellerhelvette Gumman ❤️ Lider med dig. Skriv mer, det kanske kan vara hjälpsamt. Är din mamma mer än vanligt krävande?

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette En jävla kamp är det. Men jag vill fan inte gå upp de 17 kg jag gick ner i vintras. Jag vill gå ner ytterligare 10 kg. För min hälsas skull. För att jag ska kunna promenera och cykla, hålla mina artrosknän igång. Och resten av kroppen. Vid snart 55 års ålder handlar det inte så mycket om hur länge man vill leva, utan om HUR man vill leva. Det jag gör nu är en investering inför framtiden. Jag vill vara en aktiv pensionär.

Jag märker att när jag faller i sockerträsket så ökar min aptit rejält även på mat och annat. Jag blir mer hungrig. Jag gillar inte att vara hungrig. Bästa lösningen är att hålla mattiderna - tre huvudmål och tre mellanmål. Och försöka minska portionerna.

Jag föll i måndags när jag av en vän, på tu man hand, blev bjuden på chokladkaka. Som hon bakat enbart till oss. Jag kan inte tacka nej i de lägena. Men jag fortsatte inte - jag satte stopp där och nollade stoppsocker-klockan igen. Nu visar den 3 ynka dagar, men fler ska det bli.

Precis som med alkoholen gäller det att försöka förbereda sig inför varje risksituation. Igår kväll var jag och yngsta dottern på Diggiloo. Jag hade fixat mackor till oss, vi hade med oss egen dryck och även frukt. Behövde inte handla i någon kiosk, behövde inte frestas. Dottern hade fått med sig en kexchoklad, och det lockar mig föga. Just kexchoklad är otroligt olockande för mig, och varför skulle jag be henne om en bit? Allt var som upplagt för en sockerfri kväll, och så blev det också!

Ösregn och hagelskurar överlevde vi, och showen var värd allt oväder. Discomedleyt som finalnummer fick mig nästan att dansa hela vägen hem 🤩 Största stjärnan igår var dock yngsta dottern ❤️ Vi gick hemifrån kl 15.45 och kom hem först 23.00. Då hade hon slagit personligt rekord i sin stegmätarapp - nästan 15.000 steg (varav hälften på lunchrunda med hunden.) Wow 🤩 Hon har urdålig kondis och autistiska drag, men där satt hon och hukade under regnhuvan i hagelskuren. Minst 10 gg frågade jag om vi skulle gå hem. Hon svarade: ”Nej, det är inte slut än.”

Trots sent i säng kvittrar hon som en lärka idag. Jag är tröttare än hon.

Kram 🐘

Så fint @Se klart ❤️ Glad jag blev! Jo det är lite sisådär faktiskt! Tror vädret påverkar mycket och jag har engagerat mig för mycket i min mamma och jag har skadat mig så kan inte promenera som jag älskar, sedan har jag ju som sagt sagt upp mig och är arbetslös om några veckor. Försöker tro på att allt kommer ordna sig och att det finns en plan för mig även om jag inte blivit medveten om den ännu. Jag har fallit tillbaka i mitt matmissbruk och det tar på min självkänsla och energi.

Hur är det med dig? Kram

@Varafrisk Ah. Jag förstår. Grejen med pennan är att den sitter. Den fungerar lite som en barriär. Det är ju också så att även om mascaran inte rinner så är den delaktig i att föra tårarna uppåt via rötterna. En grej du kan prova är att måla som en "eyeliner genom att doppa en supersmart pensel i vaselin som då tjänar som en barriär mellan tårvattnet och skuggan. Ett makeupartist (jo jag var ju det en gång i tiden) om det kladdar i yttre ögonvrån under dagen - ta lite vaselin på ett finger och dutta en minimal prick där det brukar bli kladdigt. Men dra inte runt utan bara EN dutt.

Nu för tiden finns det ju fantastiska "setters" också. Jag har köpt en på Makeup Mekka, som fö har bra priser till mindre pengar.

https://www.makeupmekka.com/sv-se/produkt/set--care-setting-spray?attr1…

Oj vilken lång länk 🤦🏼‍♀️ Jaja.det är bara roligt att kunna hjälpa till 🙏🏼 Hoppas du har glädje av tipsen och vågar sätta färg på livet.

Kram ❤️

@Se klart ❤️Det var ju faktiskt riktigt bra att tänka så! Dvs det här är ett viktigt måste! Det är ett viktigt måste med motion och bra mat! Igår, trots motstånd, så cyklade jag ut i regnet ca 30-40 minuter. Kändes så bra efteråt! Jag vill fortsätta att inte lyssna t motståndets röst för att det ska mynna ut i viljans röst istället🙏🏻

@Carisie ❤️Vad kul med tips ifrån dig! Kanske jag inte riktigt hängde med i allt behöver nog läsa det några gånger. Googlade på pennan. Grejen är inte den att mascaran rinner men tårarna kan söka sig liksom lite uppåt på ögonlocket så ögonskuggan försvinner.

Kramar 🥰🌺

@Se klart Jag tycker att det är intressant och givande med detta babbel. Jag befinner mig i samma situation där pensionen inte är allt för avlägsen och jag har börjat fundera på vilka olika möjligheter jag har ekonomiskt. Jag har gått i terapier i många olika omgångar/faser av mitt liv för att hitta mig själv och var jag står i mig själv i livet. Senast i samband med/parallellt med mitt första nyktra halvår. Den terapin löste upp så mycket gällande min relation till mina föräldrar, jag förstod hur de präglat mig och hur jag blev den jag blev. Efter detta har jag känt att jag blivit förlöst på nytt på något sätt och har kunnat skapa min berättelse om mig själv, ur min synvinkel och mina känslor. Jag landade helt i mig själv, pånyttfödd. Och nu fortsätter jag att skapa och skriver på den berättelsen varje dag. Jag har fått ett lugn, en trygghet och en bästa kompis i mig själv. Har även blivit mer ödmjuk, empatisk och öppen för livet, authentic self.

Du har en situation där du har många barn, barnbarn, du har ett ansvarsfullt jobb som chef och du har fullt upp med att få allt att rulla på och det låter som att du inte fått så mycket tid för dig själv och dina behov. Som du skriver ”En orkar-allt-mamma-fru, vän och chef. Hon finns ju inte för jag orkar inte allt men jag vet inte hur man gör- när man inte orkar”. Jag känner igen det. Har gått igenom att skapat en ”bonusfamilj” som de första 10 åren vad rejält kämpiga med framförallt ett ex som mest ville förstöra, men även att finnas för 5 barn och att hitta en yta för mig och min man, där vi kan hämta energi, kraft och orka fortsätta. I allt detta var vinet ett sätt för att domna bort, dämpa och fly. Men egentligen gjorde det situationen bara jobbigare många gånger och löste inte något. De senaste 5 åren har det varit mycket lugnare och det har gett ro. Det jag inte ännu har är barnbarn och kan tänka mig att det kommer att kräva en hel del av mig. Så jag har fått tid att sluta dricka, hitta och förstå mig själv och få fötterna stadigt på jorden.

Vad bra att du ger dig möjligheten och tar tid för dig själv att hitta hem till dig själv. Kram❤️

@Se klart Babbla på du 🥰 Bra att du hittat en bra terapeut att ventilera allt detta med. Och bolla gärna med oss också! I spåren av nykterheten kommer resten. Livet. Som ska levas så bra det är möjligt.

Jag tänker att ”tredje åldern” är en fas som kan vara väldigt aktiv. Och vilsam. Gärna växelvis. Ålder är bara en siffra, och vissa pansjisar jag känner är mer aktiva än jag. Andra är skröpliga innan de ens nått pension.

Att lägga några timmar i veckan på styrketräning och kondition tror jag förlänger livet med många goda år. Det handlar inte om hur länge vi vill leva, utan om HUR vi vill leva.

I höst fyller jag 55 år men jag kan redan nu tänka att det jobb jag gör just nu kan jag faktiskt åldras med. Jag kan välja att gå ner i sysselsättningsgrad de sista 2-3 åren. Jag kan fortsätta vikariera på timlön några år efter pensionen vid 67. Jag tror att jag mår bäst av att fasa ut jobbet och fasa in andra intressen. Inte sluta tvärt.

Sen får vi se var jag bor, det står i stjärnorna fortfarande.

Kram 🐘

Idag var jag tredje gången på min terapi. För mig känns det som något väldigt viktigt detta, och denna process som startar nu.
Jag står inför de sista åren i arbetslivet, 2,5 år kvar sedan ska jag sluta vara anställd. Jag behöver grunda om mig själv, det är liksom trasiga trampstenar på min väg fram, jag behöver pussla. Och jag behöver hjälp av någon som kan- som är riktigt välutbildad och kunnig, som jag litar på. Det känns som jag fått nycklar till en dörr där hjälp finns i form av stöd, förståelse, ta gemensamt ansvar, hjälpas åt. Jag känner stor tillförsikt.
Jag är inte arg på mina föräldrar men min uppväxt som var både varm och kärleksfull var också stundtals svår att förstå mig på. Jag minns dåligt ett antal år, bara fragment. Jag får inte riktigt grepp om mina föräldrar och hur de präglat mig och min uppväxt, den jag blev.
En orkar-allt-mamma-fru (nåja) vän och chef. Hon finns ju inte för jag orkar inte allt men jag vet inte hur man gör- när man inte orkar. Jag behöver öva på att vara båda delarna, välkomna in i mitt liv- känslor och behov som är mina.
Och även om nykterheten i sig är ett sorts självomhäbdertaganade. Så behöver jag mer av det. Jag är ovan, jag är så framåt- orienterad och bra att lösa problem för andra /hjälpa till med barn och skjutsa mamma. Allt det ska jag förstås göra. Men jag ska också hjälpa till med mig själv. Läts mig säga ”det orkar:kan jag inte denna vecka”!nya ord för en orkar-alltare. Misstänker att det finns fler som känner igen sig här. Forts följer nästa vecka. Tack du som orkar läsa- och min fulla förståelse (det enda fulla jag sysslar med) till dig som tycker detta är babbel. Kram 🥰

Kikar in och kollar läget 😍

@vår2022 ja det är ju detta med naturen och att hitta sätt att ibland överlista den. Vi har inte rådjur (eller mördarsniglar) här men däremot snäckor- de äter inte lika kvickt men jag gillar inte alls när det känns som de invaderar min trädgård. De första åren körde jag ”slänga över häcken” vilket var måttligt framgångsrikt- nu kör jag nematoder (?) kan det heta så- iaf små pellets av gift och jag börjar tidigt på våren- samt kör ut ett gäng då och då till skogen. Kan dessvärre inte ha ihjäl dem själv…
Jordgubbar har jag nog aldrig lyckats något vidare med- smultron och hallon går bättre- men ska testa igen nästa år.
Detta år har den heta försommaren dock påverkat vattenkvaliteten i vår lilla sjö så just nu råder badförbud… så tråkigt. Hoppas regnet har spolat igenom så att vi får bada nästa vecka igen.
Lycka till med dina växter, kärleksörten är så fin 😟 Vet att Victoria Skoglund brukar tipsa om tricogarden (tror det heter så) mot rådjur och hon är ju pålitlig som få. Kram 🤗

@Se klart Ja, det behövs sannerligen tålamod och tolerans i en trädgård😁. Detta år har jag fått återkommande kärt? besök av rådjur. Har jobbat med mitt jordgubbsland i ca tre år, fick några plantor och har sedan planterat nya plantor av revorna som kommit. Inte så många jordgubbar förra året, men i år kom massor av blommor. Hade inte lagt på något nät och en morgon var alla blommor uppätna! Lade på nät och skördar jordgubbar varannan dag, där kan de rackarna inte komma åt dem! Och läste på nätet att om rådjuren ätit upp blommorna kommer det inga jordgubbsplantor nästa säsong! Måste grotta lite mer i detta. Sedan har rådjuren toppat alla sockerärtor och även salladen! Där har jag nu byggt mur av avklippta kompostgaller. Har aldrig tidigare haft detta besvär med rådjur även om de alltid kommit på besök. Jo! De har även tuggat i sig alla blommor på kärleksörten, så det blir inga blommor☹️. Mördarsniglar och annat har jag i alla fall inte problem med😁. Så tålamod och tolerans krävs hos oss trädgårdsmästare!

Skönt att du är tillbaka i lugnet på landet. Jag bor lite avsides från stan och det är alltid lika skönt att komma hem från stressen. Ha det gott och kram❤️

@varafrisk ingen fara med inlägg i varandras trådar- vi pratar som på en bättre coctailfest och rör oss mellan olika rum! 😍

Jag tänker ofta att trädgården är just långsiktig men det är helt omöjligt att stressa/skynda på det som växer. Det får ta sin tid, jag planterar sånt idag som blir fullvuxet om kanske tre år. Allt som växer är föränderligt, och man får vara både ödmjuk och samtidigt jobba hårt för att inte naturen ska ta över.
Nu har jag varit i stan och höll på att få stresskollaps… snart åter i lugnet!

@Varafrisk Hej 👋🏼 Åh så roligt att läsa att du piffar med dig själv! Jag älskar att sminka & piffa själv så jag ville tipsa dig om en mascara som funkar superbra för rinniga ögon "Sensai 38 grader" - den kostar iofs 300:- men är värt det. Har hört att Idun har en liknade men den har jag inte provat. Gällande ögonskugga så har NYX "jumbo pencil" i flera färger.
Lägg en smal rand med en ljus penna nedanför ögonbrynet innan du målar brynet och en liten rand i inte ögonvrån om du känner dig modig. Ta en neutral och sätt ett streck på ögongloben och stryk ut den lite lätt. Välj en med färg vid respektive franslinje - den är slät och ger bra färg utan att bli för krämig eller klumpig. Superlätt att använda och kostar ca 100:-/st. Det ger världens lyft!

Slut på meddelande 📣
🩵

Låter fint @varafrisk- jag har ju klippt håret långt 😊med mina extensions. Håret är så viktigt.
Kan man inte vända på det där med ”måsten”- menar att det är ju något bra att hjärnan signalerar att det här måste åtgärdas? Jag tänker ofta på att vi genetiskt är savann-människor. Samlargrupper var liv såklart var och är fullt av måsten- men också stor tillfredsställelse.
Man kan möta måsten antingen genom ”nej, det här är inget riktigt måste”- det går bort från måste-listan.
Eller så är det ett viktigt måste. Något som man behöver åtgärda. Det finns ju, vet vi som slutat dricka, en enorm tillfredsställelse i att göra det som måste göras.
Om man ser det som en helt rimlig del av livet.
Det blir ju en sorts självbestraffning att låta sig ständigt ”misslyckas” med sina mål. Fundera på vilken strategi som fungerade för att sluta dricka? Använd samma strategi för mat och motion, det är inte raketforskning och nu finns tid att laga goda sallader och hund att promenera. Du har lyckats- du kan. Inget snack om saken! Kram.

Sov nog nio timmar i natt men lika trött när jag vaknar. Får inte ro inom mig. Känner stress. Stress inför så många måsten. Måste ha fysisk aktivitet i mitt liv. Jag vill och behöver det för min hälsa men känner hela tiden ett tvång. Vill verkligen äta bättre. Inte tycka att mackor är gott. Vill tappa iaf några kilon nu. Men hjärnan säger ” å vad gott m pizza, m glass, med än det ena än det andra”. Vill få hjärnan att sluta tänka på allt och alla.
Men framför vill jag få min älskade kropp till att bli lättare mer medgörlig. Jag fixade ju att bli nykter varför är detta så svårt?? Varför vill inte min hjärna jobba tillsammans med mig? Faktum är att jag tänker att jag behöver hjälpa min hjärna att skala av det mesta. Testa under en vecka. Vad kan jag förändra?? Släppa taget!

I tisdags pratade jag m min kuratorskollega vet knappt vad jag sa men jag gjorde det. Pratade även med min kollega som jag tycker har dränerat mig med negativt prat. Jag skrev t henne men kände någonstans att det landade inte så bra. Så jag bad om ursäkt och vi pratade länge. Jag kan fortfarande tycka att hon pratade mycket negativt vilket även jag gjorde men för mig var det viktigt att inte ha något som gnagde.

Jag vill inte gå i pension ännu men jag vill hitta något annat jobb. Jag vill ha fler möten m människor. Jag vill jobba med mer socialt utsatta familjer.

Jag måste släppa taget lita på att det ordnar sig. Har köpt flera klänningar m färg. Har inte velat ha klänning så gärna för jag har känt mig så tjock. Nu försöker jag se den färgstarka fina Varafrisk. Klippte håret väldigt kort i veckan och med mycket blonderade slingor. Älskar det! Sminkar mig inte så mycket längre med mascara och ögonskugga för jag har så tåriga ögon. Men…foundation, måla ögonbrynen, rouge och lackerade naglar…det förgyller.

Så jag övar och övar …skitsvårt…men övning ger färdighet eller??

Kram🌺❤️

Glömde skriva…inte viktigt men det fanns i mina tankar….jag stickar ju raggsockor! Och nu har jag stickat tillräckligt många så det flyter på…kanske ska testa sticka vantar🤔

🤗🌺

@Se klart Jag tänker att det är lite för dig som för min chef. Hon odlar massor och det är så olikt chefsskapet…kanske som att gå in i en bubbla. Jag är ju inte chef men att jobba som kurator är att möta människor där målet är mer långsiktigt därför när man ser resultatet av att odla det är ngt helt annat. Det är som när jag tar en paus på jobbet för att plocka ur diskmaskinen i köket. Så skönt att göra ngt praktiskt däremot tycker jag väl inte att plocka ur diskmaskinen hemma är lika kul fast det blir ju resultat. Kanske jag inte kommer bli så stor odlare intresset kanske inte är så stort. Det kan lätt kännas lite tvångsmässigt vilket jag tänker har med min uppväxt att göra. Mamma odlade massor men det handlade kanske inte endast om intresse utan att vara självförsörjande.

I början var det mycket viktigt att vara anonym. Det är inte lika viktigt numera men det är viktigt utifrån att jag skriver inte endast om mig själv utan om familjemedlemmar och då i synnerhet min dotter. Jag är ju inte anonym när jag går på möten fast på ngt vis är jag ändå det. Jag träffar ingen utanför mötena. Har inte behov av det men många har ju kontakt. På NA är de flesta betydligt yngre än mig vilket för många innebär att de har aldrig varit drogfria i vuxen ålder. Det blir ett helt nytt liv för dem. Här på forumet finner jag fler vänner i min ålder och med mer liknande erfarenheter. Jag tycker om att skriva då lämnar jag liksom ngt ifrån mig.

Nu kapade jag din tråd @Se klart…ursäkta mig!

Kramar 🥰

Jättefin dag med min dotter, bara vi, tills middagsdags då vi blev fler. Nu godnatt och katten lägger sig som vanligt till rätta vid mina fötter. Den där katten som är minst kelig men mest gosig ändå på något vis.
Kör bil som en dåre, överallt- alltså inte dåraktigt- tvärtom rätt försiktigt. Men kör och kör, övar och övar. Så roligt är det och nu är det bara längre körningar på motorväg som fortfarande känns lite läskigt. Det får vara så. Öva- och bli bättre.
Sedan jag blev nykter har jag både bytt jobb inom jobbet några gånger, flyttat och skaffat katter. Ännu mer händer på insidan, men där hänger jag inte riktigt med, så därav terapi imorgon. Känns så bra. Hjälp finns att få, man måste inte vara ensam om svåra ting, så som livets växlingar, tidens gång. Tacksam 🙏

Tack snälla @varafrisk för uppmuntran, och nog är det som du skriver att trädgården speglar insidan- eller den hyfsade ordning eller iaf ”koll” på läget jag numera har på mig själv. Det är en bra jämförelse hur man/jag liksom steg för steg förändrar och skapar reda- tror jag?
Tänker att du också kommer att köra igång med dina odlingar så småningom.
Det bästa av allt är att jag inte blir så trött i huvudet av den här typen av aktiviteter, inte alls som mitt jobb där allt står på kö, och jag bara betar av.
Tänker att det även är något bra med att inte träffas- det skapar nån sorts öppenhet? För mig har anonymiteten varit viktig. Sedan har jag ju också träffat ett par forummedlemmar när det av olika skäl varit aktuellt, uppskattar mycket, men inte det viktigaste. Det sker liksom här.😍
@andrahalvlek jag hoppas och tror inte heller att du känner att det är hög tid för nya projekt. Som du kämpar, gör, fixar, fostrar, arbetar, lever. Jag vet ingen som du, så låt den där ev husdrömmen knacka riktigt hårt… Mina barn är inte särskilt intresserade av trädgård men ett par av dem har ju små trädgårdar nu, jag hjälper till allt jag förmår- men sen händer så mycket annat i deras liv. Även om plantor knappast stressar en så kan man ju inte lämna allt och resa på en kul semester 4 veckor. Trädgården är ju på sätt och vis året runt, det passar mig nu, men jäklar vad maj månad var stressig- och mycket rostbiff och potatissallad blev det. 🥰
Tack för era goda tankar! Kram

@vår2022 Tack❤️Önskar dig detsamma❤️

@Andrahalvlek Tack, ja vi har en fin relation❤️. Dagens utmaningar gick strålande och hon är på fötterna igen och mår bra. Jag märker att jag själv är rätt slut och trött idag när hennes anspänning släppt. Då kan även jag släppa och pusta ut😁. Jag tänker att jag var lite för överambitiös som mamma när barnen var små. Mer spänd och inte alltid här och nu. Men det är häftigt när man möts på en högre psykisk nivå med sina vuxna barn och att det är övervägande gott som det fått med sig från sin barndom. Få se dem utvecklas och mogna till fina vuxna personer.

Förstår att du är superstolt över din dotter❤️. Psykologer på BUP är så viktiga och guld värda, att stötta och vägleda barn till att må bättre. Att få stöd tidigt i livet.

Kram❤️