Senaste kommentarerna i forumet

Flowet består vart jag än går...?
Som små lätta ☁️ runt mig...är jag nu befriad från allt tungt i livet...✌️

Nej, verkligen inte? men det är så himla skönt att slippa suget!!

Just nu är jag egentligen ganska nere i humöret men att jag inte dricker gör att det ändå är uthärdligt på något vis...

Sov så gott ?
Kram ???

Hennes bok ”Berätta aldrig det här” handlar om hennes uppväxt och hennes mammas självmord. Alla vittnesmål är så viktiga. Våga fråga!

Kram ?

Hoppas din pappa mår bättre nu ?? Omsorg om åldrande föräldrar är ett genomgående tema både bland vänner och kollegor. Ett himla pussel med det minst sagt.

Kram ?

Är inte redo för gym än. Jag har ett gymkort på ett enkelt gym och det blir nog lite styrka där till vintern. Nu vill jag helst träna utomhus. Löpträning vore perfekt, men jag måste gå ner typ 15 kg först. Jag tillhör dem som gått upp i vikt under nykterheten ?

Kram ?

Strula65, det är en känsla som slår så många andra, och den slår framförallt känslan av att vara bakfull och ha ångest. Fantastiskt att få kånka tacksamhet. Det gör jag också åt mina 115 nyktra dagar ??? stor kram, heja dig vidare och grattis till dina fina insikter ?

Ibland tror jag det var meningen att jag skulle vara nykter just nu. Att kunna vara den som faktiskt har koll och kan ställa upp.
Känslan av att kunna ta bilen mitt i natten när min gamla far blev akut sjuk, först idag några dagar senare insåg jag att nykterheten har blivit naturlig. En våg av tacksamhet välde över mig, att här och nu är jag nykter.
Önskar er styrka och kloka val som passar er, mitt val idag var att vara nykter vad som än skulle hända idag// kram Strulan

Tack för era svar angående alkoholdrömmar ??? eftersom ni alla också upplevt dom antar jag att det är som ni säger, en process för hjärnan att bearbeta gammalt, precis som man drömmer om att man är ute och springer när man haft ett långt uppehåll från det. Jag är stolt över att vara nykter och längtar inte efter att ta ett glas vin, för jag vet var det slutar och dit vill jag inte.! 115 dagar idag, tänk att en dag i taget får mig att må så bra ??

Spinning. Du som gillar att cykla?
Skonsamt och pulshöjande och riktigt roligt enligt mig.

Man måste nog hitta det som är kul och sedan inte ha för höga krav på hur mycket och när man skall träna.
Som de säger.
"Den bästa träningen är den som blir av"?

Jag får inte till träningen riktigt. Gör bara punktvisa insatser, som sakta rinner ut i sanden. Jag påbörjar gång på gång, och sen blir det inte mycket mer ? Upp som en sol, ner som en pannkaka.

Jag behöver verkligen daglig träning som viktig återhämtning, framför allt för hjärnan. När huvudet är trött behöver kroppen jobba. Jag behöver en pulshöjande aktivitet, promenader är inte tillräckligt. Jag behöver få till en vettig daglig motionsrutin.

De gånger jag försöker komma igång med löpningen stupar det på överjävlig värk i ben och fötter. Jag väger för mycket ?

I måndags började jag med trappträning. Jag har en bra trappa bakom mitt hus, totalt 60 trappsteg upp mot ett berg. Sprang/gick fyra gånger. Skitjobbigt, men det gick på 15-20 min så det var ju snabbt över.

Gjorde detsamma på tisdagen. Och sen kunde jag inte gå på grund av träningsvärk på tre-fyra dagar ? Helvete vad ont jag hade, runt hela vaderna.

Igår och idag har jag cyklat 1,5 mil. Plus traskat i skogen en del. Cykelrundan har gatlyse. Jag borde kunna klara av att göra det typ varje kväll. Det tar cirka 40 minuter.

Förstår inte hur jag kan vara så kass på att komma igång med träningen när jag har varit så duktig med nykterheten. Men där handlar det ju bara om att avstå, inte göra något speciellt.

Eller så är jag inte tillräckligt motiverad att träna dagligen. Hur fan blir jag det då? Hur kommer jag dithän att jag längtar efter min cykelrunda på kvällen efter jobbet?

Jag tänker att cyklingen är skonsammast mot kroppen just nu helt enkelt. Min tantkropp är uppenbarligen inte lika tålig som den har varit i yngre.

Kram ?

Låter skönt att du inte har så starka abstinenssymtom. Just dom ”symtomen” tog mig 6 månader att bli av med. Men jag vill sluta dricka helt. Det är lite som att sluta med din favoritsport. Det måste ibland ersättas av nya intressen :)
Inom Aa brukar det kallas att vara nykter ”på vita knogar”. Går ett tag sen faller många (likt mkt själv) :)

Vill du sluta upp helt med alkohol eller försöker du förändra vanorna?

Helgen har varit lugn här, fått tillfälle bara ta den som den kom, med lagom umgänge irl och per telefon med syskon o vänner. Helgen är inte helt slut än, men jage nöjd med allt jag upplevt so far.

Tydlighet, ärlighet, enkelhet är saker som är allt lättare - och saker som kräver mod ibland att testa. Känns som många relationer blir lättare o lättare hantera, förmodligen för jag fått bli fri från saker som bundit och tyngt.

Tack för svar!
När jag gjort uppehåll från a tidigare så har jag känt en väldig rastlöshet och uttråkad känsla.

Så som jag tolkar det du skriver så borde det gå över på några dagar...?

Verkar vara väldigt individuellt samt kopplat till hur mkt och länge man druckit. Har man druckit mycket och länge ställs hjärnan och belöningssubstanserna om.
Personligen har jag upplevt allt från mild till väldigt kraftig abstinens.

För mig har det varierat från milt:
Oro, ångest, pulshöjning
Medel: svettning, ångest
Stark - skakningar, känsloutbrott

Får man mkt skakningar etc kan det vara farligt och man bör söka vård.

Det verkar vara så att första 5 dagarna är värst.

Lycka till

Jag slutade dricka för ett halvår sedan. Mitt missbruk hade inte hunnit så långt, så det fysiska beroendet var inte så starkt. Min sambo har alltid druckit mer sällan än jag. Det jag haft svårt för är de gånger han dricker för mycket. Inte särskilt ofta, och det märks inte så mycket på honom när han blir full, men som nyväckt nykterist har jag börjat ifrågasätta varför man alls ska dricka. Vi har pratat en del om det och landat i att han fortsätter att dricka nån gång ibland, men har tagit bort många tillfällen när han tidigare skulle ha druckit ett par öl. Ett argument som han håller med om är att man vill visa barnen att bara för att man är vuxen behöver man inte välja alkohol vid varje tillfälle som ges. Så numera äter vi ofta god helgmiddag, eller går till kvarterskrogen med familjen utan att nån av oss dricker alkohol.
Har din man någon insikt om sitt drickande?

Härligt, månaderna bara rullar på, grattis !? Men det kan bli ännu bättre. Nu har du skrivit flera gånger att du är sugen på att fiska så jag tycker du ska göra det. Om inte nu, så till våren. Maj månad är perfekt, då är naturen som finast och fisken nappar bäst, hungriga som de är efter vintern.

Kram ?

Tack för ditt svar Kennie.

Jag tror att han själv har ett missbruk. Har du själv varit i liknande situation? Hur reagerade din partner?

Tack för ditt svar Andrahalvlek. Jag kan prata med honom om detta. Han är villig att lyssna, men har en tendens att alltid vilja tänja på gränser. Jag känner väl helt enkelt att vi ar haft detta samtal många gånger men han glömmer av det och så är vi tillbaka igen. Mycket därför jag inte lyckats tidigare att behålla min nykterhet. Men tack för ditt råd.

Det är verkligen en träningssak. Pirrigt första gångerna, sen mer och mer naturligt. Man behöver vara uppmärksam på att man har rätt ton bara. Inte vara ett dugg aggressiv.

Min erfarenhet är att folk verkligen uppskattar tydlighet. De tar mycket hellre ett ”nej” om de får förklarat för sig varför, än ett undvikande ”kanske”.

Hoppas att du har haft en vilsam helg!

Kram ?

Idag kom yngsta dottern hit till lägenheten igen efter en kort visit hos sin pappa fre-sön. Han ska resa bort och kommer hem igen först nästa söndag. Sen ska hon bo två veckor hos honom. Det är så skönt att vi kan vara flexibla, alltid med hennes bästa i åtanke.

En vecka i taget är annars helt lagom för henne. Hon längtar nästan ihjäl sig efter den andre föräldern efter en vecka, precis som ett litet barn gör. Även om det är slitsamt att leva med en ”femåring” i 21 år så är det väldigt mysigt också ?

Ska skjutsa dottern till bästa kompisen om en stund och därefter ska jag hjälpa min mamma att betala räkningar. Sen blir det att leta efter hittat-kontroller med en kompis. Vi ska avsluta med att äta på grekisk restaurang ?

Äta ute är verkligen något som jag unnar mig nu när jag inte lägger så mycket pengar på alkohol längre. Igår blev det också mat på restaurang, under en paus i cyklandet. Jag njuter så mycket mer av god mat numer.

Ha en chill söndag allihop!

Kram ?

Hur ser de första dagarna ut när man slutat med måttligt alkoholmissbruk? Och om man samtidigt använder antabus? Blir man rastlös, nedstämd, uttråkad, får ångest?

Vilken styrka du visar genom att ta tag i ditt liv på detta sätt! Eftersom du är i kontakt med beroendevården så tänker jag att du och din man kanske kunde få träffa en beroendeterapeut tillsammans. Han skulle kanske behöva höra fakta om alkoholism och risk för återfall av någon som arbetar med det för att förstå din situation bättre. Jag tycker att det låter som att han försöker visa hänsyn genom att fråga om det är okej att han dricker, men att han liksom inte förstår allvaret. Eller har han ett eget riskbruk? Du kan väl börja med att förklara att du är rädd att hans drickande är en återfallsrisk för dig och vara ärlig med att du skulle uppskatta om han lät bli när ni är tillsammans. Han behöver förstå att även om det är ditt ansvar att inte dricka så kan han underlätta mycket för dig genom att till exempel inte dricka hemma. Och när man läst på om alkohol så vet man ju att egentligen är det ju inget fantastiskt som han tvingas avstå från...

Först och främst stort grattis till din nyktra tid - och till att du har valt livet. Utan alkohol kommer din hjärnkemi att tillfriskna och du kommer att må mycket stabilare.

Jag förstår precis hur du känner, även om jag aldrig har varit i den sitsen själv. Jag bor självsam.

Du skulle allra helst vilja att din man sa ”Om du inte kan dricka så avstår jag också”. En del partners gör så, och du önskar verkligen att han tillhörde dem. Och det är det du ska svara när han frågar hur du känner inför att han dricker.

Eller inte förresten. Ta inte den diskussionen när frågan ställs, ta den i lugn och ro vid ett annat tillfälle. Börja med att skriva ett brev. Var ärlig med vad du känner, men utgå hela tiden från dig själv. ”Jag känner/upplever...” Skriv att du till och med funderar på att skilja dig. Så viktig är din nykterhet, och så svårt är det att utsättas för onödig frestelse.

Ge honom brevet och bjud in till samtal efter det. På promenad förslagsvis, man pratar väldigt bra då.

Välkommen hit!

Kram ?

Inte med det tunga huvudet förstås☺️, men att festen blev trevlig och att alkoholsuget fortsätter att lysa med sin frånvaro ??! Bevara din segerkänsla och ha en riktigt skön söndag ☀️!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Jag blir glad när jag läser i din tråd, Torn?

Jag har alltid varit glad, positiv, tyckt om att skoja och nära t skratt. Men med allt svårt som jag har gått igenom och med alkoholens intrång i mitt liv så har dessa sidor trängts undan. Fast jag vet att de finns inom mig och de kommer komma tillbaka??

Allt gott till dig och tack för att du finns och sprider glädje?

Kram❤️

Hej!

Jag befinner mig i ett vägskäl och vet varken ut eller in!!! Finns det någon här med liknande erfarenhet?

Jag har haft ett osunt drickande i ett par år och fick till sist hjälp under sommaren och fick antabus under sommaren och nu varit i nykter i två månader. Jag är oerhört stolt och glad över att jag lyckats med detta och värdesätter en fortsatt nykterhet oerhört mycket. Jag ser i backspegeln att jag inte bör dricka igen och inte experimentera med om jag kan dricka måttligt eller inte. Jag känner att en total nykterhet är det viktigaste för mig! Förutom alkoholproblemen så hamnade jag också i en djup djup depression i våras. Jag har varit sjukskriven och inlagd på psyk ett flertal gånger under de senaste 6 månaderna. Mitt största problem har varit självmordstankar och vid två tillfällen har jag försökt ta mitt liv och det andra tillfället hade kunnat sluta riktigt illa då jag var nära att dö. Båda gångerna hade jag druckit stora mängder alkohol vilket möjliggjorde att jag tog steget.

Nu till mitt dilemma/problem. Trots att jag kämpat/kämpar med att inte dricka så har min man fortsatt dricka alkohol. Han kan både dricka måttligt men ibland för mycket så han blir full. Vi har två små barn och jag känner att det är min huvuduppgift att vara en fungerande välmående mamma och därför vill jag inte utsätta dem för dessa trauman som mitt mående har inneburit för dem. Jag önskar att min man också av egen fri vilja kunde avstå från alkohol helt. Åtminstone under den här "känsliga" tiden när jag fortfarande är "nynykter" och håller på att läka från min depression. Men han frågar alltid mig om ja tycker det är ok att han dricker. Tidigare har jag sagt ja av dåligt samvete och skuldkänslor. Inte ska jag göra hans liv "tråkigare" bara för att jag inte kan hantera alkohol! men på senare tid har jag insett mer och mer att jag måste ta ansvar för MIG. Och en del i det är att inte utsätta mig för risken att bli sugen och trilla dit igen. Igår så skulle jag och min gå på restaurang bara vi två och äta en trevlig middag utan barn, vilket vi inte gjort på 4 månader. Bland det första han frågar mig i bilen är hur jag känner med alkohol och om han kan dricka under kvällen. Jag blev så oerhört ledsen och faktiskt arg över att han vill dricka trots att han ska vara med mig för första gången på länge och vet vad alkohol har gjort med mig och vårt liv det senaste halvåret. Jag har behov av att han själv känner att han inte VILL dricka i mitt sällskap. Men tyvärr så lägger han det på mig och kan tänka sig att avstå för min skull men jag måste ta beslutet och diskussionen med honom.

Är det någon här som är i en liknande situation? Att ens partner vill dricka trots att man själv KÄMPAR med sin nykterhet? Hur har ni isf gjort? Jag är vid en punkt där jag funderar på att skiljas då jag aldrig mer vill må så här igen och min hälsa är prio 1 och mina barn ska få växa upp med en frisk och sund mamma.

Tack för du läst min text.