Senaste kommentarerna i forumet

@Sisyfos Ja, vilken pärs det faktiskt var! Men nu vet jag vem hon är så att säga...
Kram!

Lördag. Haft min första "vardagsvecka" som separerad/särbo. Varit otroligt trött. Och skör. Får inte riktigt ro i detta nya. Varit ledsen o arg; varför väljer maken att flytta 40 mil bort??? Att bli särbos var nödvändigt, inget att tveka på där, men han valde verkligen det bästa för sig, inte för oss. Och då kommer tankar om att jag inte betyder mer än så. Och där brukar jag säga till mig själv att sluta tänka i de banorna, hans val handlar inte om mig utan om honom.
Det kommer ta tid att landa. Men jag har så mycket bra och fina människor omkring mig så jag landar mjukt.

Jag tittar in hos er jag brukar, men har inte riktigt orken att skriva idag. Jag kommer igen senare!

@Himmelellerhelvette Jag tänker att då det är så komplicerat och man är insyltad i det och att det är svårt att många gånger se sig själv utifrån, så är terapi ett bra stöd. Att få hjälp att synliggöra, reflektera, bolla tankar och känslor, hitta verktyg och strategier, bryta mönster och sätta gränser. Det är svårt att vara sin egna psykolog och man sitter lätt fast i invanda mönster, tankesätt och beteenden som man växt upp i och levt med i årtionden. För mig har terapi varit hjälpsam. Jag har fått hjälp på traven att synliggöra mina relationer och mina tankar om mig själv och tankar om andra. Det har hjälpt mig att sätta gränser och bryta mönster. Denna rörelse har varit igång hos mig i många år bak i tiden men i och med nykterheten så lyckades jag komma vidare i mina tankar som lätt hela tiden fastnade och stod stilla. Jag kom vidare i mina reflektioner och mina handlingar för att jag skulle må bra, jag hittade min värderade riktning och dit uppmärksamheten går sker tillväxt har hjälpt mig att fokusera på rätt saker för mig. Terapi har för mig varit en push framåt på vägen mot min värderade riktning.

Sköt om dig❤️

@Himmelellerhelvette Jag är lite likadan. Funkar som en svamp som suger åt sig av andras dåliga mående, allra helst om jag själv mår lite dåligt. Sen kan jag samtidigt helt stänga av, när jag själv mår bättre.

Min pappas dåliga mående och drickande brydde jag mig inte om alls de sista tio åren av hans liv. Det var bara när han kom besök som jag fick ”klumpen i magen” som är så väldigt förknippad med min barndom. Det är någon slags orosklump, som ibland kan göra mig nästan kräksjuk. Vet inte om det kan vara adrenalin? Jag kan nästan börja ulka när klumpen i magen blir för stor. Jag slutar äta osv.

Det sätt jag hittat att fjärma mig från andras mående är att som ett mantra tänka ”det är hans liv - och hans ansvar”. Och repetera det så många gånger att jag riktigt känner hur jag mentalt sätter ner foten bestämt och går åt ett annat håll. Det är svårt som fan - men allt man övar på blir man bättre på!

En annan sak som kan hjälpa är att man tydligt berättat för vb att jag tar min hand från dig nu. Jag måste för min egen psykiska hälsas skull. När du är redo att söka hjälp kommer jag hjälpa dig, men tills dess vill jag inte ens att vi har kontakt. Så sa jag till min pappa ett halvår innan han dog. Och jag höll det. Jag var tvungen att fokusera på min familj.

Alla säger att det måste få konsekvenser för den som missbrukar, innan hen på allvar kan kapitulera. Du kan lista ett antal telefonnummer, till stödlinje och kommunen etc, och sen be henne ringa dessa nummer om hon vill ha hjälp. Men att hon ska sluta kontakta dig, för annars går ni båda under. Och det vill hon absolut inte.

Kram 🐘

@vår2022 Det är verkligen så oerhört komplicerat som du beskriver och jag började bära båda mina föräldrars känslor redan som liten flicka, då är det ju inte konstigt att det är svårt att ta sig ur. Jag kan även bära andras känslor om jag tycker om någon som öppnar sig för mig tar jag lätt över deras sorg och blir väldigt deppig. Jag vill kunna bygga upp något mellan mig och andras känslor men hur gör man? Kram❤️

@Varafrisk Jaha, jag blandade ihop din ålder med @andrahalvlek, ja då förstår jag. Jag hoppas du kommer på någon bra lösning, det tror jag säkert att du gör. Kram❤️

Tack @Andrahalvlek och @urkis

@Himmelellerhelvette Jag uppfattar det som att du tar ansvar för hennes känslor i det du berättar. Att du som barn lärt dig att ta ansvar för hennes känslor, ett slags medberoende. Att det får dig att känna dig maktlös och ha dåligt samvete för att hon mår dåligt. Som du säger du tar på dig och bär hennes dåliga mående, du tar ansvar för hennes känslor. Tänker också att det handlar om att känna skuld för att hon mår dåligt. Om vi har växt upp med att ta ansvar för våra föräldrars känslor, är det ganska införlivat inom oss och när man vill ta sig loss skapas skuld. Det blir också en ond cirkel och skulden får oss att stanna kvar i cirkeln och att ta ansvar för deras känslor för att mildra skulden. Som när vi dämpade ångesten med alkohol som blev en ond cirkel. Det kan också finnas vinster för en förälder att vara kvar i detta system, genom skulden kommer de att få ha barnet kvar i sitt liv, det kan vara omedvetet, medvetet eller för att de själva har blivit inlärda i detta system som barn. Det är rätt komplicerat och svårt att själv se då man själv befinner sig mitt i det, i medberoendet.

Det är lite av mina tankar och så klart jag lyssnar och jag orkar❤️

Hej @Pastorius! Det är jättebra att du skriver! Jag har lärt mig att det du dras med kallas ”att ta sig fram på vita knogar” Det är att man fortsätter känna kampen, man fortsätter lida kan man säga.
Det som krävs är jobbet med sig själv tror jag. Att bara sluta dricka och sedan inte göra något mer än så gör att man känner som du gör tror jag.
Jag har varit nykter i två år. Jag hjärntvättade mig med nyktra fakta genom böcker som ”This naked mind” av Annie Grace finns som ljudbok på storytel! Den rekommenderar jag dig starkt att lyssna på alternativt köpa och läsa på svenska om det känns bättre.

Jag lyssnade på avsnitt 1-70 av alkispodden med Johan och Roger, underbara killar bägge två med olika historier om sitt drickande och sin nykterhet.

Jag tror det är oerhört viktigt att lära sig om hur beroendet fungerar och vad det är för processer som drar igång, att lära känna sig själv och jobba i stegen oavsett hur man gör det. Jag har låtit mig inspirerats av AA, tagit till mig av det dom jobbar med och gjort lite på mitt sätt som känts bra för mig. Jag har säkert läst 10böcker där författarna berättar om sitt missbruk och hur de tog sig ur det bl.a. dessa böcker som även finns på storytel om man gillar ljudböcker:

• This naked mind
•Beroendepersonligheten
•Skål ta mig fan
•Jag som var så rolig att dricka vin med
•Beroende, en bok om missbruk och vad det gör med oss och dom vi älskar
•Beroende på ren svenska

Flera andra poddar

Jag tror det är viktigt att hålla det uppdaterat varför man inte kunde fortsätta dricka, varför man var tvungen att sluta. Tänka på den mentala besattheten, där man alltid tänker på nästa gång man ska få dricka, hur mycket man ska dricka, hur länge ska det räcka, och sedan smygdrickandet, ångesten, sömnsvårigheterna….

Jag tror också verkligen att vi behöver ett sammanhang med andra som förstår oss och vet vad vi gått igenom/går igenom! Livet är riktigt jävla jobbigt ofta! Men att ha ett sammanhang som på detta forumet eller på AA är viktigt! Jag guppar i svackor hela tiden, jag skriver om det här och får stöd och det känns lite bättre. Ensam är inte stark! Jag tänkte länge på att börja gå på AA just bara för att få sammanhanget men det blev aldrig så men jag tror inte dom skulle säga att det inte går att börja komma dit bara för du varit nykter i fem år.

Skriv massor på forumet om hur det känns så bollplankar vi, ger varann nya synvinklar.

Jag har inget sug särskilt ofta men när jag får det blir jag livrädd och då brukar jag lyssna om på ”This naked mind” eller lite poddavsnitt. Beroendet är listigt som tusan! Det ligger där och vilar sedan kommer det upp till ytan då och då och ljuger om att det nog inte var så farligt ändå, visst kan vi väl dricka, vi var inte alls beroende och det kan vi väl inte varit om vi varit nyktra i flera år, så gör väl ingen beroende? Listig och jävligt lurigt så man måste ha koll som du faktiskt har nu när du skriver här om din oro kring din 5års dag! Kram❤️

@Pastorius Jag traskar i dina fotspår, jag firar min 5-årsdag i februari. Jag känner inget alkoholsug. Typ aldrig. Möjligen blir jag kort påmind i vissa situationer, men det flaxar snabbt förbi. Kallar det vin-flashar, som blixtsken som snabbt far förbi.

Jag har dock delvist ersatt med socker, men även den nöten försöker jag knäcka. (59 dagar sockerfri, tjoho!) Nikotin i form av snus tänker jag dock inte avstå.

Man brukar säga att det inte är hållbart i längden att vara nykter på ”vita knogar”. Med det syftas på att man bildligt talat tar sig fram i livet med hårt knutna nävar, för att vara beredd att slå ifrån sig. Det är inte sunt att fastna i tänket ”MÅSTE vara nykter”.

En nykter resa börjar ofta med ”får inte dricka”. Men man behöver förflytta sig vidare till ”jag vill inte dricka” och slutligen ”jag slipper dricka”.

I ”jag slipper dricka” ingår en tydlig stolthet över sin nykterhet, att man både kan och vill prata om det öppet. Att man fyller sitt nyktra liv med roligheter - visar för sig själv och andra att man kan göra allt man vill som nykter. Men i det ingår sällan pubhäng och fyllefester - för det är inte roligt längre!

Fortsätt skriv här på forumet. Vi är några stycken ”gamlingar” som håller till under ”Det vidare livet”. Vi stöter och blöter alla frågor som uppkommer när man har varit nykter en tid. Många av oss har gjort stora förändringar i våra liv.

Kram 🐘

@Varafrisk Lilla vovven ❤️ Hoppas hon piggar på sig snart.

Kram 🐘

@Pastorius HEJ! 👋🏼 Fem år ändå?! MÄKTIGT!
Även om du inte känner nån glädje eller hur man nu ska uttrycka det.

Jag tror på själva AA-modellen att det inte alltid räcker med att ta bort substansen för att trivas i sin nykterhet. Jag kan nog inte förklara så bra utan jag föreslår att du lyssnar på
avsnitt 68 i "En beroendepodd" - den finns på Spotify bla. Det är förutom en lifestory av en idag aktiv beroendeterspeut som ger handfasta råd fast det är i diskussionsform också.

Bara ett tips 🙏🏼
🩵

Jag är så tacksam över ditt stöd och dina fina ord @vår2022 ❤️ Jag har verkligen lagt över nästan allt hennes ansvar på henne själv då när jag höll på att gå sönder helt. Så det jag bär nu är inte längre ansvaret, det är hennes mående, att jag tycker så synd om henne, min maktlöshet, jag vet att jag inte kan engagera mig så mycket för jag mår för dåligt av det men jag får dåligt samvete, jag önskar vi kunde prata om vanliga saker men det går liksom inte, hon försöker men hennes dåliga mående skiner igenom och jag tar på mig måendet, jag bär hennes dåliga mående, jag tycker det är så hemskt att man kan vara så ensam men hon skäller och domderar över folk och gör man så blir man mycket ensam. Jag tycker det är så tragiskt. Tack snälla underbara du för att du finns och orkar lyssna på mig❤️Kram

Hej!

Känner att jag behöver lite råd och stöd. I oktober iår, 16 oktober exakt, är jag 5 år nykter. Sen jag blev nykter har tiden inför årsdagen varit lite extra tuff. Jag blir betydligt mer bitter, irriterad, deppig och tom, starkt sug som jag dämpar med stora mängder nikotin m.m. Iår är det extra tungt i och med att 5 är en ganska stor siffra. Och stoltheten jag kände vid första pret som nykter har gått över i en slags besvikelse.

Efter stökiga tonår med blandmissbruk och tungt drickande blev jag nykter som 20 åring med hjälp av antabus och diverse mediciner. När jag blev nykter var det en som sa till mig att suget efter rus kommer försvinna efter första två åren som nykter. Nu sitter jag här idag, 5 år senare, och kommer ofta på mig själv med att ångra min nykterhet, arg på mig själv som inte kunde kontrollera det och förstörde mina egna möjligheter till att få supa till då och då som vuxen. Jag har ofta sug som jag lindrar med stora mängder snus och cigg.

Jag vet inte vart jag vill komma med detta, vill kanske mest skriva av mig. Men det jag undrar till er som varit nyktra en längre period, försvinner suget? Längtan efter att få dricka ett glas vin eller två efter jobbet och bli lite mjuk och avslappnad?

Har inte gått i AA innan pga alltid stått mig tveksam till det, och nu känner jag att det är försent iom att jag ändå varit nykter så länge.

Alltså…vilken vecka😔Ja, först var det ju pensionen. Den är inte lika ångestfylld men det gnager ändå inom mig. Imorgon skulle vi åka t Örebro för att se Miss Li samt bo på hotell men det blir inget med det. Det var sedan tidigare bestämt att vår hund skulle sövas ner och röntgas för att se hur hennes tänder ser ut. Vi har ju misstänkt att det inte har varit bra pga lukten fr mun. 19 tänder har opererats bort. Min man fick med sig smärtstillande. Hon är nu påverkad av narkosen. Så vi avbokade hotellet. Har försökt sälja biljetterna men ännu inte fått ngt napp. Det är så svårt att vara matte när jag inte riktigt vet hur hon mår, om hon har ont🥲Det är klart att jag tänker att jag kunde gjort något bättre. Veterinären sa t min man att tandlossning kan vara genetiskt. Han sa även att det är inte så länge sedan man lyfte det här med tandvård. Jag läste även att det är vanligt med tandlossning hos äldre hundar. Fast …det går inte undvika ändå att jag känner lite skuld😢Älskade Bella❤️❤️ Tandvård ingår inte i försäkringen så 17700 kostade det hela. Men snart är pengarna ett minne blott men idag är det tungt. Fast idag är det inte pengarna som skaver utan att det är tufft för vår hund…det gör ont i hjärtat❤️

Kram🌺

@Carisie nu råkade jag trycka för tidigt! 😂 Ingen ordning på mig. Skulle säga att mitt enda smolk i bägaren är att mitt säkerhetsbälte inte funkar... känner mig så naken utan. Nu så. Om typ 5h är jag i skogen vid havet 🌳 🌊 Ha det bäst ❤️ Kram!

@vår2022 Ja jag får vara piggare på "sändknappen"...helt klart! Har hoppat på bussen, efter en del debakel, vid Cityterminalen och rullar sakteliga ut från ett soligt Stockholm i skymning. Fattar inte jag med dryga timmen före avresa skulle studsa fram till bussen med tre minuter till godo 😂 Det var avstängt, trasigt, bygge, trafikolycka.. you name it. Men nu sitter jag i min singelfåtölj ett extra brett säte med eget eluttag och ett benutrymme som funkar även för dem utan taxben 😂

@Himmelellerhelvette Ja, du har verkligen en inre styrka! Förstår hur tufft det måste vara med din mamma som du ständigt oroar dig för och som du tar ett så stort ansvar för. Kanske är det så att du bär henne för mycket som gör att hon inte själv behöver göra det? Att när det gäller missbruk så måste man själv vara den som tar huvudansvaret för sitt liv och bära det för ingen annan kan göra det åt en. Och när man försöker bära det åt någon annan så går man själv lätt under och orkar inte. Man känner sig misslyckad för det går inte att ta för stort ansvar för någon annan. På något sätt måste man själv klara av sitt liv och styra det, och man kan vara ett stort stöd men inte ansvarig. Jag förstår att du inte orkar bära henne mer. Precis som vi inte orkade bära vårt alkoholberoende mer, vi var tvungna att hitta en annan väg ut för att orka. Men det var vi själva som bar oss själva för att vi skulle lyckas hitta en väg ut. Kanske vägrar din mamma myndigheter för att du bär så mycket åt henne och då behöver hon inte göra det?

Jag förstår att det är lättare sagt än gjort, men du förtjänar verkligen lugn, ro, harmoni och kärlek i ditt liv, kärlek till dig själv❤️. Kram❤️

@Carisie Ja, du skrev väl något som inte var lämpligt😂 eller så missade du bara att skicka det😁. Japp, nu njuter jag av fulla muggar och det kan inte bli bättre än det är just nu. Är så tillfreds och tacksam.

Ha det gott och kram❤️

Tack kära ni❤️ Jag är så glad! Jag är så tacksam över livet och min inre styrka, när jag lyssnar på min inre krigare blir det bra även om det verkligen kan se nattsvart ut. Jag får åter igen ta lärdom av hur vansinnigt dåligt jag kan må men att jag kan ta mig ur det bara jag fortsätter gå mot mina mål och mina värderingar. Hur många svarta hål kan det egentligen finnas på min väg kan jag undra nu. Jag är faktiskt väldigt trött på dom nu. Livet har prövat mig och min tro på mig själv otroligt mycket efter jag blev nykter känns det som. Kan det kännas så nu för att jag gått igenom alla händelser på riktigt utan att bedöva med alkohol? Att det känns på riktigt och att det gör ont! Riktigt jävla ont! Att jag inte vågat ha så ont förut, det var därför jag självmedicinerade med alkoholen? Jag vågade inte känna jobbiga känslor för ingen hade någonsin lärt mig att hantera dom, eller så har någon försökt ibland men jag har inte lärt mig, jag har lärt mig riktigt duktigt att lägga locket på istället eller byta rädd och ledsen mot arg? Det är lättare att vara arg än besviken, rädd och ledsen. Nu har jag vågat och behövt ha så ont och så otroligt många gånger. Nu vill jag verkligen bara få ha lugn och ro, kärlek och harmoni i mitt liv. Jag är faktiskt väldigt trött nu! Nu ska jag vila dessa två veckor, bara läsa böcker och hoppas på fint väder, bara njuta och samla lugnet inom mig. Leva i nuet, tänk om jag bara kunde stänga av oron för mamma, tänk om jag kunde ha en distans så den inte kom så nära inpå mitt hjärta, tänk om jag bara kunde hjälpa henne att bli fri från sitt missbruk och få se henne leva lycklig i resten av sina dagar. Det är en önskan jag levt med hela livet, jag förstår inte varför jag inte kan släppa det, men hon kämpar och det är väl det som gör att jag fortsätter tro och hoppas. Det är hennes kämparglöd! Att hon inte ger upp, att hon försöker, på sitt sätt, vägrar hjälp från myndigheter, men kanske kan jag försöka en gång till? När ska jag ge upp? Jag blir så ledsen varje gång jag misslyckas. Hon kanske kan klara det själv?

Jaja nu fick jag vädrat det också, det bara kom🙏❤️Snälla lyft bördan från mina axlar och bär henne åt mig, jag orkar inte bära henne mer!

Kram på er alla som kämpar med det ena eller det andra i livet, men alltid det viktigaste först! Först nykter! Sedan allt det andra, en sak i taget! ”Dansa -pausa” som @andrahalvlek brukar säga och ”Dit uppmärksamheten går sker tillväxt” som @vår2022 brukar säga🙏❤️

Poddtips: ”Beroende med Sanna Lundell”. Åtta 30-minavsnitt, med olika typer av beroende, intervjuer med drabbade, forskare och terapeuter.

Kram 🐘

@Se klart Tack för hälsningen ❤️

@Himmelellerhelvette Grattis till det nya jobbet! 🥳🥳🥳 Ännu ett lyckligt exempel på att även om det känns motigt så löser det sig till det bästa. Jag tror på ödet, att det finns en mening med typ allt som händer. När allt känns nattsvart förstår man det inte alls, men i backspegeln efteråt förstår man det desto mer.

Kram 🐘

@vår2022 Men 🙄 Jag svarade dig igår?! 🫥 Måste försvunnit.
Jag skrev iaf att jag är avundsjuk på dig och att jag mer än gärna suttit i en bastu och sedan svalkat men lekamen i sjön.

Jag skrev också nåt om att energi kommer och går och att men ska lägga den där man behöver den mest.

Ah, jag var lite sådär tant-klok 👵🏼 Nör jag skrev 😂

Undrar vad jag skrev som AH censurerade? 😉

Njut njut njut och lägg din energi där döden gör mest nytta ❤️ Kram

Tack @vår2022!❤️ Jag hade missat ditt inlägg ibland skriver man ju samtidigt.
Vad du skriver om hur jag beskriver som tex nu min barndom har andra sagt t mig..kanske är det dags att lyssna på det nu😉

Jo, men på ngt vis löser sig saker och ting. För min del behöver det processas för att därefter förhoppningsvis ha landat i ett lugnare tillstånd..omprioritera…var sak har sin tid🙏🏻

Kram❤️