Senaste kommentarerna i forumet

@Se klart tycker också att det låter klokt! Jag rör mig ju knappt ur fläcken här på landet. Nöjd med detta så innehållsrika rike. Går också runt i lager av mitt liv, eftersom jag tillbringat över sextio somrar här. Min syster å andra sidan som jag delar stället med, flänger runt som en blådåre, med obekväma övernattningar som s en n gör att hon är helt slut i en vecka. Jag vet inte- jagar någonting?

Tack @andrahalvlek och tack för att du bekräftar att det är okej, okej, att inte orka.
Det är verkligen något nytt för mig detta att ta dagarna som de kommer, jag känner mig väldigt glad att inte koppla på nån default extra motor och jaga vidare av gammal vana. Det är mitt sätt att leva- hela tiden framåt- inte säkert uppåt- men framåt- i full fart. Jag vet inte riktigt hur man utövar ”orkar inte” men nu kände jag ”orkar inte” när det skulle vankas resa med allt vad det innebär.
Jag reser på plats 😊
Kram 🤗

@Se klart Så fint det låter. Att uppleva stillheten ihop. Och att ni båda vill ha den. Att bli utvilad på riktigt, så att man känner lusten att göra börjar växa till sig, istället för att bara rusa på.

Jag tillhör dem som inte brukar planera min semester. Mitt jobb har varit 100 procent planerande under de 15 år jag rekryterade cirka 25 sommarvikarier varje sommar. Jag började i januari och var ”klar” när jag gick på semester i juli. Tro fan att jag inte orkade planera min semester också.

Jag är så himla nöjd med kortare utflykter, över dagen eller med en-två övernattningar. Uppleva naturreservat, spännande utekaféer, gå på lokal sommarteater och stadsvandringarna, hälsa på släkt och vänner osv. Allt i liten skala, hem och pusta mellan varven och sova i egen säng 😍

Ha det bäst i sommar!

Kram 🐘

Det händer grejer med den här gumman trots att jag är närmare 60 än 59.
Jag funderar mycket mycket på hur resten av mitt liv ska gestalta sig, och på olika sätt. Jag pratade med en kompis igår som hade arrangerat en extremt lyckad fest och var väldigt nöjd m detta och det var som att jag förväntades ”wow” och ”oh” men jag kände mest; 2010 ringde och ville ha sin fest tillbaka… såklart har det att göra med nykterhet men det var så himla länge sen mingel av det slaget roade mig och jag VET att det sätter att festa är mer eller mindre beroende av att dopa sig för att orka.

Jag kände mig iaf som 150 år gammal och sen insåg jag att
1. Jag är inte 150 men snart 60. Livet händer.
2. Andra saker, helt andra saker intresserar mig mer och på ett nytt sätt.
Jag är nyfiken på processerna på insidan allra mest/ just nu.

Igår vaknade vi och kände båda två att en resa redan på torsdag med allt vad det innebär av bokningar, kattvakt- och inre den obetydliga detaljen pengar. Det har blivit väldigt dyrt att resa och vara utomlands.

Efter det beslutet var det som vi båda liksom pustade ut. Min man har med sökehet planerat för detta i första hand för min skull, väldigt snällt. Men vi kände båda samma så igår blev det lokal utflykt några mil bort. Med några riktigt fina fin-loppis-fynd. Idag en riktigt lång sovmorgon- kaffe och Godmorgon världen. Rensat och städat på övervåningen. UTAN brådska. Och då under jag att jag knappt ver hur man gör. Himlen har vattnat idag, vi åt yoghurt och drack te till middag och tände ljus. Lyckllg över denna underbara helg som också inneburit ett mått av ångest (spänd i käkat och huvudet envisas med att tvångsmässigt sjung (tyst iofs)
att stanna upp är inget jag är van vid.
Att inte h bråttom.
Så tacksam och glad över de här dagarna. Ska göra mitt bästa med att behålla lugnet kram kram ❤️🎈

Tack fina @sattva 🌸💕

@Varafrisk Jag såg när jag läste din text att du är kurator vilket även jag är. Har varit socionom i snart 20 år som jag fördelat mellan socialtjänsten/missbruk och landstinget/psykiatri. I dagsläget jobbar jag på ett Lasarett och har så gjort i drygt 1 år. Det var längesedan jag fått så mycket bekräftelse på att jag gör något bra som under senaste året. Däremot har inte min mamma mått bra och det har ibland känts som att ha två jobb. Har varit väldigt sliten och då behövs inte mycket alkohol för att må dåligt. Har skämts att söka hjälp hos psykolog/öppenvård eftersom jag själv jobbat med både missbruk och psykisk ohälsa och fått höra att jag gör det bra. Skönt att skriva till någon kan förstå vad jag pratar om eftersom vi har samma titel. Ha det fint🙂

Jobbar på med det som blev på hälft ifjol, när min man hade åkt i förväg till stan o sen hastigt blev sämre. Inredning av ett öppet vindsrum till en luftig lounge. Mäter och sågar skivor, lister, mäter fel, sågar om. Försöker räkna ut komplicerade vinklar och hörn, där dessutom ingenting är riktigt rakt i själva stommen. Huset är ju snart 200 år gammalt. Tänker att det på något sätt är nyttigt. Jag har snickrat mycket här genom åren, alltid med ett fullt glas inom räckhåll. Inte nu. Till slut fick jag till det. Väldigt trött nu men det är ganska skönt. Båtutflykt till liten klippö på förmiddagen. Skönt.

@Andrahalvlek Ja det är det lilla som får en att trilla över kanten, som med alkoholen, tar man ett glas blir det lätt många, tar man en kaka blir det lätt som det blev för dig och så ofta för mig! Jag vill kunna äta det på helgen men för mig spiller det lätt över på vardagarna med i perioder, precis som det var med alkoholen. Imorgon börjar jag igen med att bara äta sånt på helgerna! Kram

PS. 13 sockerfria dagar klarade jag. Sorgligt.

I fredags åkte jag från äldsta dottern till en vän i närheten och bodde hos henne ett dygn. Min vän är lika gammal som min mamma, ett år äldre faktiskt, och givetvis bjöd hon på kakor till kaffet. Inget att tveka på. Typiskt sällanintag.

Bilresan hem igår, 30 mil, plus en enorm hemlängtan gjorde att jag köpte glass, bulle och choklad som färdkost. Sen choklad och glass när jag kom hem, för att ”fira” hemkomsten. Från noll till hundra på ett dygn. Likheterna med alkohol är nikotin är slående. (Jag har nog slutat röka 500 gånger i mitt liv innan jag till slut började snusa istället.)

Nu har jag ätit upp allt med socker i. Imorgon ställer jag om klockan ”Sockerstopp” på 0 igen.

Kram 🐘

@vår2022 Tack för din omtanke❤️Det är kloka råd men tyvärr även om jag tänker efter vad jag behöver så funkar det inte. Dvs råden är bra men vad jag behöver för att trivas fullt ut är nog svårt att tillgodose. Det finns ingen dum el ond kollega på mitt jobb, de är alla fina människor. Men…vi är olika personligheter, det finns olika grupperingar. Någon ingår i en grupp någon annan gör det inte men trivs med det. Jag behöver inte ingå i en grupp men tycker om att ha någon som jag känner lite mer förtroende för om jag vill prata om ngt privat som är lite jobbigt. Och som människor är mest så är somliga mer självupptagna och somliga mindre. Dessutom min placering på jobbet dvs mitt kontor gör att jag känner mig ganska ensam. Som kurator är jag även den ende i teamet som inte jobbar mot patient utan föräldrar. Trivs m patient/föräldraarbetet men allt det där runtomkring dvs bruset tar för mycket energi av mig. Jag behöver ett VI för att trivas på jobbet. Jag är ofta den som räknar in flocken. Nu när distansarbete är tillåtet och vi har många på jobbet som jobbar deltid så är det ganska rörigt. Jag märker att jag har mycket svårare att hantera det just nu vilket beror på min personlighet, min utmattning och min ålder.

Vad kan jag själv göra just nu? Jag orkar inte söka nytt jobb, har ingen gnista att göra det heller dessutom så jobb inom mitt område finns knappt att söka. Men så jag behöver jobba med min egna hälsa, få upp konditionen/orken, slopa sötsaker och snacks, hitta saker som skänker glädje. Tyvärr så dränerar nog jobbet mig en del men jag behöver verkligen få att mina negativa tankar inte får övertaget.
Är väldigt rädd för att inte orka och att patientarbete tas ifrån mig.

I eftermiddag ska min man och jag åka på en lokal fars där teaterlokalen ska vara en gammal lada. Har aldrig varit där tidigare ska bli kul!

Kramar 🥰❤️

@Sattva Grattis till 3,5 år som nykter! 🥳🥳🥳

Delar din upplevelse av att verkligen behöva vänta in känslorna. De håller sig hopkurade långt inuti mig medan jag fixar och donar, löser problem. Har väldigt svårt att komma fram.

Jag ser framför mig en lång, blond 12-åring med tofsar och sidenband. Hellugg. Polotröja. Kavat och lillgammal, men samtidigt hyperkänslig för andras sinnesstämning och jag drog mig undan när bråket fanns i luften. Djupandades. Jag hade ett mantra: ”Bara jag blir vuxen snart så jag får leva mitt eget liv.”

Lilla andrahalvlek blir lite tydligare i kanterna för varje gång jag tänker på henne. Sätter ord på det jag ser.

Ha en fortsatt toppenyogaresa 🥰

Kram 🐘

@Sattva Grattis till 3,5år! Vad bra att du beskriver att du fortfarande störde dig på att folk drack efter 1,5år, jag har stört mig på att jag stör mig på det väldigt länge, det börjar bli bättre men jag ser fram emot när jag inte bryr mig längre. Kram

@Sattva Så härligt det låter ändå att vara i en tillåtande atmosfär. Klok som en bok🙏🏻 Å varmt Grattis till 3,5 år som nykter🥳🌺

Önskar dig en fortsatt skön och rogivande semester🥰

@Varafrisk Ja, det är ju så viktigt att känna en känsla av ett sammanhang. Skulle du kunna lista ned vad det är som du saknar för att känna ett sammanhang? Sedan se vad som behöver göras för att du ska nå dit och känna det? Och om det inte går på din arbetsplats, vad behöver du göra då? Tänker att det kan hjälpa dig att sortera lite, sätta ord på det, kanske innan din semester så du kan släppa det ett tag sen.

Ha en fin lördag!❤️

@Sattva Tack❤️

Somnade om. Åt frukost. Löste nästan hela Melodikrysset! Pratat länge m min son. Jag har alltid uppskattat det men ännu mer efter den månad som vi inte hade kontakt. Älskar honom, älskar båda min barn så ofantligt mycket❤️❤️

Veckan på jobbet har inte varit så bra eller jag har inte riktigt varit på topp! Jag tycker om när jag känner ett Vi…när jag känner ett sammanhang…när flocken är samlad…jag känner inte så just nu. Känner mig så vilsen. Har varit väldigt trött under veckan som gått. Börjar jobba 75% på måndag och heltid 1/9. Och jag tänker hur ska jag orka jobba 100%?? Kommer jag orka? Vad händer annars? Hur ska jag stå ut m chefen? Nu ser jag mest fram emot semestern som börjar på onsdag i nästa vecka! Det ska bli ljuvligt!!

Ha en fin lördag 🌺🥰

@Sattva Låter som du har det härligt även om det är tunga stunder emellan. Skönt att atmosfären känns tillåtande och att du kan få vara i dig själv så mycket du behöver och vill. Vi behöver vara i det och våga vara i det, tills det är färdigt och det får ta den tid det tar, läkningsprocessen pågår.

Grattis till snart 3,5 år!🥳 och ha en fortsatt givande och skön retreat.❤️

Tittar in o hoppas du har en skön lördag!🌸💫😍

@Andrahalvlek Absolut, socker gör saker med hjärnan, håller med! Bra att göra på ett annat sätt, inte falla för lockelsen.

Jag blir inte radiostyrd, men kan längta att få äta mitt godis. Men nu på retreaten finns bara riktig mat och efterrätt. Allt är naturligt o inga tillsatser. Ska hålla mig till sånt hemma sedan. Ger jag mig in i smågodisträsket igen kommer jag nog inte ur!!

Njut av din semester! ❣️💫🌸

Är nu i Spanien på yogaretreat sedan i måndags. Hem i slutet på nästa vecka. Verkligen lyxigt, jag är så tacksam att jag kan göra sånt här.
Upplägget är detsamma som de två föregående åren jag varit här, och typ hälften har varit med tidigare.
Jag märker att jag förhåller mig annorlunda till saker som störde mig första året. Då var jag störd över att flertalet drack vin till maten. Jag hade då varit nykter i 1,5 år. Jag blev inte sugen, bara störd. Jag bryr mig verkligen inte om det längre. Tror inte det störde mig förra året heller. Ingen blir berusad. De som dricker vin, tar 1 glas. Inte så många väljer det i år som tidigare år dessutom.

Jag har o har haft mycket tid att känna och tänka. I den ordningen. Har haft en del obehag o oro. Kunnat hitta roten till det. Finns mer där att känna och bearbeta, men jag tar det allteftersom det pockar på. Grunden har jag fått fatt på.
Och jag tror att orsaken att det kommer upp nu, är att jag är så långt hemifrån. Inser att jag varit i hög inre stress/överlevnad väldigt länge. Då kommer man inte under lagren i känslorna. Man löser här o nu på bästa sätt.

Jag tillåter mig att vara lite låg, att behöva mycket ensamtid. Det är en tillåtande atmosfär.

På måndag 1/7 har jag varit nykter 3,5 år!

Andas in fuktmättad luft efter ett rejält regn. Idag har jag jobbat klart för denna säsong och nu börjar min semester. Jag ska vara helt ledig hela fyra veckor, det känns nästan overkligt. Vi har inte hunnit planera så mycket men funderar på några dagar i Italien nästa vecka. Vi får se. Annars några småresor i Sverige.
Och lite besök av kompisar och familj.
Umgås med min man,känns nästan som jag längtar mest efter, vi har knappt hunnit prata med varandra de senaste veckorna, saknar det! Och det var nästan två veckor sen jag fick mitt kaffe i sängen- så som rutinen är alltid- nu har vi haft bråttom upp, långa dagar, mycket fix med hus och trädgård, men framförallt jobb.
”Förr i tiden” var restaurang, ta en drink, ett glas vin några sorts ”naturliga” pauser. De första två åren som nykter värnade jag min vila, men tycker inte jag är riktigt lika konsekvent. Å andra sidan, går jag sova - och det får jag- är jag ju pigg hela dagarna. Minns bara det där första året som att jag behövde vila precis hela tiden! Typ varannan timme, vad mycket trötthet som behövde tas om hand.
Nu är det mer som det är. Trött- pigg- sova.
Min bästa kompis är viktig nu. Min man. Att ha börjat i terapi. Jag har ett rätt svettigt jobb framför mig som inte hade varit möjligt om fortsatt dricka. Allt, precis allt hör ihop med det.
Jag ser chansen att få summera och komma till ro med mitt liv fram till nu. Och jag känner väldigt starkt att jag står inför en ny fas- och den vet jag än så länge inte så mycket om.
Jag har lärt mig att stå ut med lite ovisshet, att klara av att vänta in, att inte ha bråttom från det som känns.
Jag måste öva ännu lite mer, bara.
Hoppas alla fina forumvänner njuter av helgen, kram 🥰

Verkligen bra jobbat med att lokalisera situationer och agera utifrån dem! Hm, jag undrar hur de är släkt hos mig? Finns inget skämmigt eller ”jag borde inte” kring godis eller glass tex. Jag känner oftast att det är precis vad jag behöver efter en lång dag (och så var det ju med vinet men det gick ju överstyr och blev tvångsmässigt) Ja även om jag kan känna igen ”koppla av” med choklad precis som med vin- så sätter det inte igång att vilja ha mer. Men jag behöver absolut komma ifrån kvällens trevande efter den där sockerkoman.
Och behöver komma igång med ordentlig träning mer än att flänga runt som jag gjort den här våren. Många steg blir det men behöver få mer form och hållning, överväger att testa ett gym här på landet, en mil från oss.
Vi får se! Kram på dig @andrahalvlek 🤗

Tack @Se klart, vad glad jag blir❤️

Jag minns också min första utlandsresa nykter. Det var några år sedan, Grekland det med. Det bästa med resan var att ex-mannen också då var nykter, i nästan 1 år. Tyvärr så började han ” socialdricka” och trodde det kunde fungera. Ja det gjorde det i ca 1 månad, sen blev det smygande och gömmande, för att jag inte skulle bli sugen/arg/ ledsen/ ostabil. Det hela slutade ju med separation, vilket ju var helt nödvändigt. Men resan för min del lärde mig mycket. Jag har ändå aldrig druckit på flygplatser eller på morgonen. Men stegen dit låg nog inte jättelångt bort innan jag slutade dricka. Man överskrider ju gränser hela tiden. Likadant med de flesta beroenden. Ha en superskön semester Torn. Och åk ut på fisketur om det finns möjlighet i Grekland! 🧢🕶️🎒🐠🐟