Senaste kommentarerna i forumet

En liten paus i soffan medan barnbarnet sover middag. Haft fullt hus- alltså gäster av olika slag sedan i torsdags, stor lunch på midsommarafton som alla år. I år hade jag/ vi dragit ner på alla tusen sillar och tillbehör, det blev jättebra. Istället för in och ut i kylen med olika sillar så var det två stycken och en rejäl gravad lax. Gott bröd, ostar och tårta som gästerna hade med sig, vi har ändå inte varit sysslolösa om man säger så… men så himla fina dagar, sol och bad och noll regn.
Alkohol känns för mig så främmande dessa helger, som alla dagar. En bekant frågade mig på midsommar om jag inte kunde sakna ett glas vin, ”jag är en sån som tycker vin är så otroligt GOTT”. Jaja tänkte jag. Det får du gärna inbilla dig. Har inget emot att prata om att vara nykter men har absolut ingen ork att prata för döva.
Fint att läsa om er allas midsomrar som verkar varit bra och utan krångligheter. Kram på er. 😍

Kram @sattva! 🥰

@Varafrisk Det är nog många som skulle behöva hjälp med ekonomin pga av olika skäl. Det krävs dock synnerliga skäl, och det är bra. Eftersom min dotter fick diagnos intellektuell funktionsnedsättning redan i lågstadiet och sedan dess omfattas av LSS är det dock inga tveksamheter. Det kommer inte växa bort eller förbättras, åtminstone inte remarkabelt. Hon kommer alltid behöva ha hjälp. Och då är det skönt som förälder att slippa stångas med en god man om allt.

Kram 🐘

@aeromagnus Ha det riktigt gött i Kroatien! Underbart land, hoppas ni slipper storkna i värmen bara. Själv är jag nu i klimakteriet otroligt känslig för värme, att åka söderut sommartid är otänkbart för mig. Men i oktober kanske? Portugal? Får suga på den karamellen.

Fortsattrevlighelgkram 🐘

Midsommar avlöpte utan större mankemang. Fint väder, god mat men ingen vinst på bingolotto. Min hälsporre är något bättre. Köpte specialsulor på apoteket. Hjälpte nog en hel del. Påbörjat packning vi drar till Kroatien på måndag med bil. Så jävla gutt. En sak är säker det blir ingen alkohol på resan. Bara njuta av allt.

@Andrahalvlek Det var ett långt svar men jag kan hålla med dig. Och, jag vet det är jättesvårt att få tag på god man precis som med ledsagare och kontaktperson.
När min dotter var manisk 2020 så ansökte hon om god man. Tanken var att min man skulle vara det men överförmyndaren tyckte inte att hon behövde någon eftersom han hjälpte henne ändå. Det är ju när hon är manisk som hon skulle behöva god man annars funkar det bra. En kollega t mig sa att läkare inom vuxenpsykiatrin kan skriva intyg om behov av god man vid tex maniska tillstånd.

Kram🌺

PS. Jag vet inte nivån på arvode för gode män eftersom jag inte själv tar ut arvode. Men man behöver nog 7-8 klienter eller mer för att det ska bli lite pengar. Det är inget man kan försörja sig på, men det är en rätt vanlig pensionärssysselsättning.

@Varafrisk Jag kan faktisk inte tänka mig att släppa det ansvaret till någon annan. Jag sköter inte bara hennes ekonomi, jag tar alla beslut för hennes väl och ve, som hon inte kan ta själv.

För mig är hon fortfarande en minderårig dotter som behöver sina föräldrars omsorg, även om hon numer bor i egen lägenhet på ett gruppboende. Vi föräldrar hjälps åt, men på pappret är det jag som bestämmer i slutändan. Och just årsredovisningen och allt vad den innebär är fucking jävla jobbigt. Men jag biter ihop - att någon annan skulle göra jobbet är otänkbart för mig. När jag inte orkar längre får hennes storasyster ta över uppdraget.

Tyvärr har jag hört alldeles för många storys om goda män som stjäl pengar, tar inhumana beslut, isolerat individen från familjen etc. Eller så har de många klienter, så de knappt hinner med. Uppdraget är en kassako, inget annat. No way, den risken tar jag inte.

Plus att det är svinsvårt att hitta gode män. Det är en förlegad konstruktion som bygger på ett halv-ideellt engagemang, och yngre personer har inte den typen av engagemang. På sikt måste staten ta över ansvaret för dessa individers ekonomi på något sätt. Hela Föreningssverige går på knäna, man får inte folk till uppdragen.

Fortsattrevlighelgkram 🐘

Midsommardagen…regnet öser ner h mig. Vilken tur det var igår då solen sken hela dagen! Så att alla som dansade runt midsommarstången slapp bli blöta…så att alla som ville kunde vara ute….utan bli blöta. Vår dotter kom och var m oss hela dagen❤️ Kändes så gott❤️Sonen var m sin sambo vid Vänerns strand hela dagen. De fick dagen tillsammans och nu jobbar hon lördag och söndag.

Idag blir en lugn dag…en liten kort promenad…kanske läsa…äta lite rester….göra lite övningar för axlar och nacke…ja..vi får se… ha det nu fint🌺

Kram 🥰

@Sattva Jag tycker iaf att det är modigt😉Jag övar mig på eller nja det kanske jag inte gör just nu då jag behöver bli starkare men det är den vägen jag vill vandra….att lyssna t hjärtats röst❤️
För sex år sedan var jag en vecka på sommarkurs på en folkhögskola i frigörande dans. Det var helt fantastiskt! Jag kände ingen vilket gjorde absolut ingenting.

Kram🥰

@Andrahalvlek Så skönt att du kunde sova länge! Och att du vet fortsättningsvis att du behöver säga nej! till detta jobb som du precis haft. Jag kan känna i din text hur upp i varv du är och du är ju en driftig person men bästa du var rädd om dig.
Vila din hjärna🤗och ta små höneblundar så som du är bra på att göra😴

En sak som jag har tänkt på när du håller på med räkenskapsåret som god man och allt som ska redovisas t överförmyndaren. Jag vet vad du kommer svara ….men du har aldrig tänkt att någon annan kan vara god man åt din dotter och du bara kan få vara förälder? Jag brukar informera om god man. Många föräldrar tänker att de är gode män så länge barnen bor hemma men när de flyttat hemifrån blir ngn annan god man. För någon annan förälder finns det inte på världskartan att deras barn ska ha någon annan än de själva. Många kanske inte litar på någon annan än sig själva. Att jag lyfte frågan vara bara en tanke om att slippa ett ekonomiskt ansvar.

Allt gott t dig! Kram🥰

@Marcus77 Heja oss! 🥳🥳🥳

Fortsattrevlighelgkram 🐘

Jag sov till 9, tjoho! Det behövde jag allra mest av allt just nu känner jag. Tänkte på det där med värken jag får kroppen. Jag har tänkt att den hänger ihop med sockret, att jag får värk i kroppen när jag frossar socker. Men den verkar hänga ihop med stress, när jag har stressat för mycket får jag värk i kroppen. En stress som jag ofta äter socker på, men inte den här veckan.

Jag sitter framför datorn nonstop medan jag jobbar. Inget fysiskt jobb öht. Ändå kan jag få värk i varenda muskel - ryggen, benen, bålen, knäna, axlar, nacke osv. En del kan ju förklaras av monotont arbete, men faktum är att jag tror att kroppen skriker till mig: ”Vila nu!” Och det är inte fysisk vila jag behöver egentligen, det är skallen som behöver vila allra mest.

Sannolikt en kvarleva efter mina fyra sjukskrivningar för utmattningsdepression. Så mitt gamla jobb ska jag fanimej inte vikariera på mer. De kan behålla sin dysfunktionella arbetsmiljö, för så länge inte chefen anser det nödvändigt att förändra någonting så blir inget gjort. Och även om hon skulle vilja förändra något så är det inte säkert att det skulle ske en förändring. Var och en har fullt upp med sitt - ingen vill göra någonting för att underlätta för någon annan.

I en sådan arbetsmiljö vill inte jag jobba. I hela mitt yrkesliv har mina arbetsuppgifter gått ut på att göra ett så gott jobb som möjligt för att underlätta för närmaste kollegor och ledet efter. Under mina 15 år med personalansvar brukade jag säga: ”Mitt jobb går ut på att bädda så bra som möjligt så att medarbetarna kan lägga allt sitt fokus på att göra sitt jobb.”

Jag kan inte förändra andras tänk - jag kan bara förändra mitt sätt att förhålla mig till andras tänk. Nu har jag slagit larm gång på gång, utan åtgärd. Nu är det därför ”nej” som gäller hädanefter och de har ett helt år på sig att lösa det så att min tidigare närmsta kollega, hon som jag ersatte i veckan som gick, kan vara ledig. Jag vet att hon har slagit larm gång på gång också - utan åtgärd. Men jag kan i mina nya roll säga ”nej” till att vikariera för henne, och sen kan jag sköta mina nuvarande arbetsuppgifter på bästa möjliga sätt istället.

På ett sätt känns det skönt att ha landat i det beslutet. I efterdyningarna av min senaste sjukskrivning kändes det som att mina gamla chef gärna ville bli av med mig: ”Du kan jobba där istället”. Och den nya chefen hade inte så mycket att sätta emot, men han var nog också skeptisk till min förmåga med tanke på sjukskrivningarna. Så skeptisk att han utan att blinka ville fösa tillbaka mig till min gamla arbetsplats i höstas, ett drama som jag har skrivit mycket om här på forumet.

Jag klarade mig ur den knipan med nöd och näppe, och sen dess har jag gjort ett riktigt bra jobb. Fler och fler kollegor i den nya koncerngemensamma gruppen vet vad jag kan och vad jag går för. Jag sitter allt säkrare i min nuvarande position. Lämnar ett tomrum efter mig när jag inte är på plats osv. Jag vet att jag gör ett bra jobb, och det värmer i hjärtat att kollegor förstår och uppskattar det jag gör. Samtidigt slipper jag helhetsansvar och en massa möten - och jag får vara mer kreativ än problemlösande, vilket passar mig utmärkt 🥰

Jag vet också att det inom min nya grupp på cirka 20 pers finns tre-fyra personer som är äldre än mig, som har passerat 60-strecket, så jag sitter säkert några år till. (Jag fyller 55 år i höst.) Utvecklingen i den här branschen är liksom högst oviss, mycket kan hända från ett år till ett annat. Samtidigt är utveckligen sådan att allt fler saker sker koncerngemensamt, och att då redan jobba just koncerngemensamt gynnar mig. De enstaka unika rollerna på respektive enhet sitter mycket mer osäkert.

Så kan man resonera med sig själv om man tar beslut angående jobbet med både hjärta och hjärna.

Fortsatttrevlighelgkram 🐘

@Andrahalvlek Hej! Grattis till lång nykterhet. Var länge sedan jag tittade in och blir glad när jag ser dina framgångar. Jag firade min fjärde midsommar nykter och har varit nykter i fyra år nu 😃 🕺🏻 Vill INTE tillbaka till skitlivet med alkohol. SÅ HIMMELSKT UNDERBART att vara nykter ❤️👍 Kram!

PS. Det låter som vi inte gör någonting ihop. Det gör vi. Mellan varven serverar jag henne måltider, och imorgon blir det nog lunch på ett utekafé. Kanske bad också. Och en promenad, en runda som vi har gått många gånger ihop. Hon gillar det hon är van vid, pga autistiska drag i sitt handikapp.

Det här var min femte nyktra midsommar. Minns så väl den första. Oron innan, vad skulle folk säga? De undrade förstås varför jag inte skulle sova över som jag brukar, jag var inte glasklar med anledningen, men rätt snabbt glömde de bort mig.

Jag tog inte så mycket plats som jag brukade göra när jag onykter, och det gjorde jag inte ikväll heller. För att jag är så jävla trött. Dödens trött. Utan alkohol som startgas blir jag mer tystlåten, orkar inte hålla igång några längre diskussioner.

Och vet ni, det är helt okej. Jag firade i liten skara med personer som jag träffar ofta och gärna. Maten var god och sällskapet som vanligt trevligt. Fast mest ville jag bara hem och vila. Inte ha röster omkring mig, bara ligga ner och tröttglo upp i taket.

Men det är sunt att verkligen känna att man är trött. I natt hoppas jag sova riktigt gott. Yngsta dottern sover hos mig två nätter, men det är jag så van vid och jag behöver inte aktivera henne ett dugg. Hon glor på tv mest. Själv såg jag 30 min på ”Sune firar midsommar” innan jag var tvungen att avbryta och krypa ner i badkaret.

Jag har ont hela kroppen, det verkar som kroppen på alla sätt vill få mig att vila. Jag får fysisk tröttvärk när det egentligen är hjärnan som är svintrött.

Allra mest stolt är jag över att jag inte åt av bullar och vaniljhjärtan. Jordgubbar och grädde funkade alldeles utmärkt. Noll socker idag också, även om det blivit en del fruktsocker. Men frukt är okej, det väcker inget sockermonster.

Kram 🐘

@Varafrisk Detta blir tredje året i rad som jag åker på samma retreat, så jag känner många andra som jag vet ska med. Men jag är helt obrydd med sånt. Min motivation, drivkraft, meningsfullhet handlar i första hand om själva yogans olika delar. Att känna andra är sekundärt. Man lär känna så många nya likasinnade om man är fri att delta i det man känner för oavsett ev andra som trygghet. Jag träffade min make på yogaretreat i Indien. Kände inte en kotte.
Ja det är härligt att följa sitt hjärta!
❤️💫💕

@Sattva Skönt också att jag numer kan säga nej till min gamla chef. Jag har nya arbetsuppgifter nu. Mycket roligare arbetsuppgifter 🥰

Jag har ingen som helst skyldighet att vara snäll mot min före detta chef och/eller tidigare närmsta kollegor. Arbetsmiljön är dysfunktionell och gör folk sjuka. För att min före detta chef säger ”äsch, det är väl bara att göra”.

Hon tar så lätt på uppdraget. Men nu ska hon själv bekänna färg på just den tjänsten kommande två veckor. Önskar jag kunde vara en fluga på väggen.

Trevligmidsommarkram 🐘

@Sattva Tack för omtanken ❤️

@Sattva Tack för hälsningen❤️Ergonomen är fysioterapeut. Till skillnad fr rehabkoordinatorn som också var fysioterapeut så utgår ergonomen ifrån mig. För mig kändes det som om rehabkoordinatorn gick efter en mall medan ergonomen ser den 61,5 åriga kvinna jag är och hör vad jag säger. Och…det känns inte bråttom….utan snarare tvärtom….allt för att jag ska hålla🙏🏻

@vår2022 Tack för din hälsning❤️

Allt gott❤️Kram🌺

@Sattva Det låter underbart m Spanien👌🏼Känner du någon som åker på samma resa? Tycker det är så modigt när man följer sitt hjärtas röst❤️Dina rutiner m yoga, meditation känns också så himla gott för måendet!

Grattis i efterskott på din födelsedag! Också ett steg i rätt riktning…i måendet!

Önskar dig en fin Midsommar och härliga dagar i Spanien🌺☀️Kram🥰

@Varafrisk Grattis till 17 månader!🥳. Så stor och så starkt av dig!

Ha en fin midsommar!🌞❤️

Kram till dig!🌸🌸🌸

@Varafrisk Grattis till 17 mån nykter!! Jag har tappat räkningen på månader, men den 1 juli blir det 3,5 år nykter för mig. Det är härligt när man är över kampen, och när nykterheten är självklar. Det är bara så man lever sitt liv.

Låter som din ergonom jobbar lite liknande som jag i sin behandling. Vad har hon för grundyrke tro?

Som arbetsterapeut är "meningsfulla aktiviteter" centralt. Och det är så väldigt individuellt vad det är. Har man varit sjuk länge kan det vara svårt att veta. Man gör oftast det andra säger till en o vad man tror är bra för en, och det kan vara svårt att känna vad som egentligen är meningsfullt.
Ofta handlar det man tycker är meningsfullt om att andra, djupare behov fylls. Inte kanske aktiviteten i sig.
Tex hade nybesök med en ung tjej som har kraftig hjärntrötthet. Ett av hennes mål är att kunna träna sin sport igen. När vi undersökte detta visade det sig att det för henne ffa var gemenskapen hon behövde. Att vara inkluderad o del av "gänget" igen.

Jag tror det är viktigt att se igenom ytan, vad som är de egentliga behoven när det gäller meningsfullhet. Och där kan det vara värdefullt med hjälp. Ergonomen verkar vara en bra hjälp!

Vad fint med samtalet med din son❤️

Ha en skön midsommar!🌸🌸🌸

@Andrahalvlek Ta hand om dig o lyssna på din kropp o hjärna. Skönt att du nu vet att du inte mår bra av den typen av arbete.
Njut av helgen!🌸🌸🌸