Senaste kommentarerna i forumet

Hur skulle det någonsin kunna vara ditt ansvar att han inte tar sitt ansvar? En del jobbar verkligen på fel ställe.

Bra jobbat med att ”backa” ut ur ert umgänge. Tänk att för varje gång du och barnen slipper hoppas och tro att han ska delta, och han inte gör det, så går ni sönder lite. Nu när ni slipper tro och hoppas, och bli besvikna, så läker ni istället. Såret rivs inte upp hela tiden.

Sen förstår jag verkligen att det är en stor sorg ?

Kram ?

Tack se klart! Ja det har varit skönt att ha en nykter semester. Skönt att vara nykter över huvud taget.

Hoppas alla får en fin dag ?

Men du, det låter ju toppen, att du fått lugnare i hjärnan och mår bättre överlag. Det är väl det som är meningen med allt? Jag kan hålla med om det där att perfektionism inte förespråkas på något annat område i livet, så varför gällande nykterheten? Och så får man ju fundera över vem som drabbas av ens ”operfekta” hantering... Är det barnen, familjens ekonomi, att man inte sköter sitt jobb... Ja, då får man nog tänka ett varv till angående konsekvenserna. Men är det ”bara” ens egna hjärnspöken om att man i allt måste vara perfekt... Då är det kanske snarare dags att acceptera att man varken kan eller behöver vara det. Om devisen ”bara litet eller inte alls” funkar för dig. Kör på det och ge fulfingret åt skam och skuld. Det är väl egentligen den devisen jag opererar utifrån också. Men för mig landar ”bara litet eller inte alls” i just inte alls. För ”bara litet” ger mig inte det jag är ute efter när jag dricker. När jag plockar fram en vinare gör jag det av en enda anledning - att bli ordentligt berusad. Vitsen med att dricka alls är alltså effektivt eliminerad så fort kravet är ”bara litet”.

Just detta med barnen gör mig väldigt illa berörd. Jag har ju själv utsatt mitt barn så vet hur det kan vara. Men jag funderar på om du inte skulle kunna lägga fram ett förslag till familjen att ni fortsättningsvis ses nyktra? Åtminstone när barnen är med. Även en lägre konsumtion bland de vuxna påverkar ju dem. Samtidigt visar vi att firande per definition alltid sker tillsammans med alkohol. Vi fortsätter vara en del av normalisera alkoholkonsumtion på det sättet.

Härligt att frun blev glad för presenterna! Fattas annat :D

Kram!

Vårt samhälle är totalt impregnerat av alkohol. Ytterst få helnyktra sammankomster anordnas överhuvudtaget.

Det ser man inte när man sitter mitt i smeten, eller pölen snarare. Det ser vi nu när vi har klivit ut ur pölen.

Just därför har jag faktiskt blivit medlem i IOGT-NTO, för att jag vill att hela samhällets syn på alkoholanvändandet förändras. Tänker inte engagera mig personligen, men jag vill bidra med min medlemsavgift.

Personligen tänker jag försöka påverka i det lilla. Tänker aldrig ge bort alkohol i present mer. Tänker jobba för att vi i vår familj och släkt ska umgås mer utan alkohol, hitta på andra saker, välja att medvetet inte servera alkohol alltid.

Likadant på jobbet. Varför ska alkohol serveras på personalfester? Varför ska aw alltid inkludera alkohol? Jag tänker lobba för andra sätt att umgås kollegor emellan.

Och slutligen bara måste jag kommentera din svåger, som är sur och grinig för att han inte får dricka. Enorm igenkänning på den! Herregud vilket straff det var ?

Och så himla skönt det är att slippa känna så numer ?? Jag är nykter för att jag vill vara nykter, inte för att jag måste vara det på grund av bilkörning.

Kram ?

Jag har sett din lista och gillar den. Det är viktigt att påminna sig om nackdelar och fördelar när man väljer bort alkoholen. Jag har en skräckfilm i min hjärna som handlar om alla negativa upplevelser jag har haft i samband med alkohol intag. Usch det är ingen rolig film. Jag har ju typ nästan tagit livet av mig själv flera gånger under berusning för att jag gjort våghalsiga grejer. Dessutom blivit omhändertagen för berusning av polisen. Igår blev det vandring i Tyresta nationalpark. Idag ska vi åka ut i skärgården och vandra på outforskade marker. Känns helt underbart att ha energi och ork istället för att vara bakis och seg. En dag i taget ?

skall behöva bli sådär när man egentligen kan ha så himla trevligt?Nu hade ni säkert kanske trevligt ändå och hustrun blev ju glad över presenterna??Men det dämpar ju liksom hela tillställningen framförallt för de nyktra.

Men för inte så länge sen satt man där själv och sluddrade och lade fokus på alkoholen istället för umgänget. Skönt att det är över kan jag känna.

Men just det där att det alltid skall vara alkohol med i bilden vid socialt umgänge fattar jag inte längre. Vi var hos vänner och eftermiddagsfikade för en tid sen och då plockade det fram både Jäger, öl och cider. Jag hade ju ursäkten att köra (detta i början av min nykterhet). Men kan reflektera över detta att det måste fram alkohol även på eftermiddagen till fika med tårta.

Ha en fortsatt skön söndag, Torn?

Kram

God morgon allihopa ♥️

Ja andrahalvlek... Jag har gjort så som du skrev ett tag nu. Låtit honom ta initiativen. Det enda jag bjudit till är möten relaterat till vårt ena barn och lite annat relaterat till barnen. En dag bjöd jag över honom på lunch... Sådär rent vänskapligt för barnens skull. Och sånt tycker jag funkar väldigt bra. Men nu var det rätt längesedan. Om man jämför med hur ofta jag höll på förut och till o med bjöd hem oss till honom för att det skulle bli av.

Och att jag backat lite har såklart resulterat i mindre umgänge rent allmänt. Barnen var en hel del hos honom en vecka (dagtid) och jag trodde det skulle fortsätta så men det rann ut i sanden. Jag gissar att det var trevligt den veckan men att det sedan inte är lika kul längre... När det blir vardag av det liksom. Det är då han tappar intresset.

Det är mycket i livet nu kring barnen. Jag kämpar med en hel del saker och känner mig då och då rätt slutkörd. Tyvärr hamnar jag i en del bittra känslor ibland över hur otroligt oengagerad barnens pappa är. Jag har alltid bortförklarat det förut med massvis av olika saker men nu när jag bor ensam med barnen inser jag att det var just bortförklaringar. Han är inte helt intresserad av sina barn helt enkelt. Bara i teorin och bara när det passar.

Förut när vi bodde ihop kunde jag ju berätta om saker som hänt för honom kring barnen och lura mig själv att han deltog eftersom att han lyssnade en stund. Men nu finns ju inte ens det. Jag uppdaterar honom med sms och han svarar vänligt.

Jag sörjer att mina barn inte får en bättre fadersgestalt. Ibland tänker jag till o med att jag kanske hade kunnat göra mer för att få det bra mellan oss och allt men jag måste stoppa de tankarna snabbt för jag har verkligen försökt!

Jag misstänker att jag snart kommer få ett telefonsamtal från socialtjänsten igen. Det är bara en gissning men den här helgen har varit som en repris av andra helger och dagar då han blivit LOB:ad. Då svarar han inte på simpla sms och är som försvunnen i ett dygn. Jag har ju varit med om det många gånger. Och det brukar följas av ett samtal från soc eller förr när vi bodde ihop kom han hemsläntrandes på eftermiddagen.

Det irriterande är att socialtjänsten verkar tycka att jag ska säga vad han behöver. De säger till mig att det är ju inte normalt att dricka så ofta osv. Men det är ju inte jag som dricker? Så varför ska jag svara på det? De undrar om jag tycker att han behöver hjälp. Men det är väl ändå inte upp till mig? Särskilt inte nu när vi är skilda. Och barnen bor hos mig så vad han sysslar med märker vi inte av. Förutom jag då som märker det pga erfarenheter från förr. Men jag tycker nog att skulden och ansvaret ska läggas på rätt plats och det är på honom. Jag kan tycka och tänka vad som helst men det har noll betydelse. Och dessutom är det inte precis en lockande känsla att öppna upp mig till en främmande socialsekreterare över telefonen när jag är på jobbet. Om jag skulle säga att han behöver hjälp så är jag bara rädd att dra igång nåt som missgynnar mig och barnen. För det är så jag ser det... Ska folk lägga sig i så kommer han bara sparka bakut.

Ibland önskar jag att jag hade egen vårdnad om barnen. Bara för att slippa sånt här. Och för att slippa behöva hans underskrifter osv för saker relaterat till barnen. För ni anar inte vad dömd man blir. När pappan till ens barn inte dyker upp på grejer så blir man som mamma ifrågasatt. "Du måste få med deras pappa också. Han måste engagera sig". Det är inte så kul att höra för då blir det mitt ansvar att han ska ta sitt ansvar. Och jag klarar inte mer av det. Jag har hållt på i 10 år.

Hoppas ni andra får en fin söndag ♥️ kramar!

Att sömnen blivit så mycket bättre är verkligen en gåva! Nästan värd nykterheten enkom enligt min mening.

Hoppas jag får lite mer att göra på jobbet nästa vecka också. För mycket och för lite skämmer allt, även i jobbsammanhang.

Kram ?

Snacka om att förändra sitt liv drastiskt genom att börja plugga! Hur länge ska du plugga?

Kram ?

När vi rycker undan den våta filten alkohol, som vi har lagt över alla våra känslor, så kommer en massa känslor ut i dagsljuset.

Känslor som väcker tankar och insikter. Aha-upplevelser. Att alkoholen bara har varit ett symtom på andra grundproblem. En flyktväg. Ett sätt att slippa hantera svåra situationer.

I början är det svåraste att låta bli att dricka. Senare är det svårare att bryta invanda gamla vanor, lära sig hantera de starkare känslorna, och ta itu med surdegar som legat dolda under den våta filten alkohol.

Skynda långsamt, var sak har sin tid. Svinbra jobbat både med nykterheten och nikotinfriheten!

Kram ?

Och stort grattis till dig! Nykter tre månader och snart fem månader nikotinfri är verkligen svinbra!

Att bli nikotinfri väntar jag med ett tag, snuset betyder mycket för mig just nu. Tror jag. Men en dag är jag kanske redo för nikotinstopp också!

Kram ?

Verkligt kul, och bra, att du åker ”snålskjuts” på mina inlägg om poddar och annat.

Jag tror nämligen att kunskap är nyckeln i det här nykterhetsarbetet. När vi får kunskap om hur alkoholen skadar oss VILL vi inte dricka längre - och då blir allt så mycket enklare. Faktiskt.

Kram ?

Vi kom fram till svärföräldrarna lagom till lunch i går och frugans syster och man var redan där. Det var jättetrevligt och alla hade mycket att berätta om de senaste veckornas upplevelser. Ingen alkoholhaltig dryck serverades till lunchen. Men senare så åkte rosévin dunken fram och bubbel och rödvin. Varför ska två systrar och deras föräldrar behöva hinka i sig en massa vin för att kunna fortsätta att ha trevligt? Svågern som inte kunde dricka pga bilkörning, var rastlös och allmänt grinig pga detta. Barnen blev bortprioriterade, och satt med sina mobiler. Nu ser jag ju allt detta med mina nynyktra ögon och vet att jag betedde mig likadant förr, fast ännu värre. Det är sorgligt att se och uppleva. Ingen blev ju direkt full, men alkoholen gör ju så de blir trögtänkta, klantiga, upprepande, glömska, okänsliga ( mot barnen) , själviska, trötta och i mina ögon ointressanta att lyssna på, eller prata med. Svågern tyckte likadant, men led mest av att han inte kunde dricka själv. Jag fick om möjligt ännu mer avsmak för alkohol. Ja-ja, det är väl bara att vänja sig, men helt klart föredrar jag att umgås med dem när de är helt nyktra.

Frugan blev jätteglad över sina presenter i alla fall.?

Ha en fin dag!

Jag har 3 månader dit....klockade in mej på 3 i fredags. Satte mitt nya mål med 3 månader till. 21:a varje månad är en stor dag för mej....det är då jag firar ännu en månad. Den 3:dje firar jag nikotinfrihet och går mot 5 månader helt fri. Hurra vad du är bra...vad jag är bra. Livet ska ju njutas inte plågas. KRAM

Jag vet inte hur jag ska förklara det men det känns verkligen så tydligt att JAG kommer fram mer nu och i takt med att jag inte dövar med något så kommer JAG fram mer och därmed även känslor och tankar som bara stuvats undan i ruset utan att jag fattat det genom åren. Men som i all förändring är det ju vissa saker som är BRA....jag mår mycket bättre utan alkohol...är INTE beroende av just alkohol i sej....det är jag säker på..Det trodde jag men nej det är jag inte. Hade ett riskbruk som jag tog tag i och är glad för det.

Det som träder fram nu när det gått en tid är att jag i takt med att jag tänker klart hela tiden får mer ångest igen och jag står "naken" kvar och ser att jag behöver ändra andra saker i andra änden. Brutalt. Det är som att jag ser saker tydligare nu....låter som jag dövat mej med alkohol varje dag men så är det ju inte. Kanske mot slutet mer men inte innan. Jag har MASSOR av flyktvägar....jag tränar och jag äter.....det är mina stora nu...har varit där parallellt med drickandet men nu....... Träningen är ju bra så den är inte något jag ruckar på....men detta ätande. Hu vad jag mår illa av det. Kan inte säga att det är bättre att äta än att dricka för min del....ångesten är ju lika stark. Jag har fan problem på riktigt....SUCK!

Jaja ....ut och ruska av mej söndagsångesten i det fria med en underbar promenad....vända tankarna och må lite bättre.

Kram alla ni därute som kämpar med ert!

Nykter har passerat, är skönt att hinna med det som ska göras.
Ätit surströmming och läst en del, håller på att läsa en bok om missbruksprocessen...väldigt intressant.
Börjar känna lite nervositet inför skolstarten...men mest ser jag fram emot att få lära mig nya saker, och att lära känna nya människor.
Vet också att denna utbildning kommer att utmana mig till max då man kommer att behöva gå in i sig själv en hel del...men jag tror att jag kommer att lära mig mycket om mig själv.
Ser fram emot fasta rutiner, och att få prova på något helt annat....det känns som att all stress jag burit på under åren jag jobbar inom vården bara har runnit av mig sen sista tiden och jag mår faktiskt riktigt bra?

Ååååh .... det gör ont i mig
att läsa inläggen ovan. Det väcker minnen och smärta. Välkomna ni alla i tråden!
För tjugo år sen var jag på väg dit där du/ni är och för femton år sen var jag där.... Jag insåg att mannen jag älskat - och ännu älskade i sitt nyktra sanna jag - var alkoholist och jag hatade insikten. Jag gjorde allt för att hjälpa och ingenting av det hjälpte. För ganska precis tio år sen hittade jag hit och började också läsa om medberoende.
Strax före årsskiftet (2010-2011) beslöt jag att lämna honom, jag hade tänkt på det länge men beslutet kom plötsligt. Då insåg han.... valde och lovade att sluta dricka. I ett och ett halvt år var han nästan helt nykter med enstaka korta och ’små’ återfall. Sen tog han ett rejält återfall och det blev hans egen verkliga vändning. Han hittade till AA och sen dess har han varit nykter.
Det här forumet var min livlina under flera år. Adde och Berra som skriver här ännu blev mitt hopp om att det är möjligt för vuxna män att vända väg. Jag hittade Alanon och det hjälpte mig att förstå och ändra mitt eget tänkande. Jag insåg också att jag hade ett inlärt medberoende sen barnsben, min pappa var alkoholist.
Jag har haft en oerhörd hjälp av att läsa på de olika forumsidorna här och att gå på öppna AA-möten. Nu finns också poddar, t.ex Medberoendepodden och Alkispodden.
Det är en nödvändig och ofta lång väg till insikten att man inte kan förändra nån annan än sig själv! En nödvändig insikt för att kunna släppa taget. Det är också viktigt att inse att beroende, oavsett vilket, är en sjukdom och inget som någon valt. Att lyssna på människor som kämpar med beroende har gett mig respekt för det jag tidigare kände förakt för.
Sök kunskap, sök stöd hos Alanon och andra som har erfarenhet. Fortsätt läsa och skriva här. Sluta skyla över och hemlighålla. Du är inte ensam❗️ Vi är många, både beroende och medberonde❗️
Glöm aldrig att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv❗️Det är inte lätt men det är möjligt❗️ / mt

En till Friskis och Svettis älskare här! Jag är så glad att min kropp äntligen tycks vilja röra på sig igen utan att straffa med en massa värk efteråt (inte träningsvärk). Har inte ens kunnat ta en promenad p.g.a. värken. Elcykeln har varit min räddning. Utmattning kan tydligen ge värk i kroppen och det har jag drabbats av. Märklig grej. Nu ett och ett halvt år senare tycks det som om det lugnat sig. Sitter just och laddar för en timmes promenad och så blir det jympa sen eftermiddag. Jippiie! Älskar också sommar men jag tänker att det är viktigt att höst/vinter inte får bli en transportsträcka bara. Vi får försöka planera för grejer så att vi har något att se fram emot hela tiden. Svårare nu än vanligt, men det kan ju vara enkla grejer som en fika eller promenad med en kompis. Att kunna glädjas i det lilla är viktigt!

Kram!

Swooosh (eller nått) hur fort dagarna går!

Idag är det 60 dagar sedan jag drack senast, och 60 är ett så pass jämt nummer så det också är värt reflektera över. Jag är inne på 8 veckor, och snart nio veckor.

Jag sov dåligt inatt, men det är helt mitt eget fel, dels glömde jag ett nikotinpiller under läppen (hu... vilka mardrömmar man får då), sen brydde jag mig inte om dra ner persiennerna, så vaknade av gryningen strax efter 3.... Men överlag har sömnen blivit otroligt mycket bättre på nätterna, jag sover nästan alltid hela nätter numera :-)

Fick en skön sovmorgon istället....

Det enda sociala igår jag gjorde var att skjutsa broderns son från sin mamma till sin pappas lägenhet, då min bror var och gjorde annat. Grabben hade urtråkigt hos sin mamma och ville iväg o göra något, om det var kompisar, fiske eller dator som lockade vet jag inte, men jag fick 15 minuter egentid med honom, då han var 200 ggr mer pratig än han många gånger är när man ses. Såklart glad att "slippa vänta på sin pappa".

Det blir strax en morgonpromenad med natur i öronen eller podd. Soligt och fint ute, jag hade, om jag inte försovit mig, planerat dra en tur ut på älven på morgonen, men det får bero, blir bara lite stressigt istället.

Sedan är det corona-säker gudstjänst för min del, vi fick boka plats via nätet innan, och jag kände att det var dags gå igen, förra gången jag var iväg en söndag var nog i ... mars eller april... min gudsrelation hänger inte direkt på att jag går på möten, inte alls, men det är ett trevligt sätt träffa "gelikar", och kanske få någon ny infallsvinkel på något i livet.

Om ett dygn är jag på jobbet igen... en kopp kaffe med en av kollegorna, sedan drar det igång, kalendern är redan ganska planerad för veckan som kommer, förutom de löpande uppgifterna som hör jobbet till. Det kommer nog bli en intensiv vecka, många är tillbaka och mycket ska starta upp. Bra få göra rätt för lönen :-)

Bra du skriver av dig av dina tankar.

Det måste ju vara viktigare att du inte dricker hejdlöst, eller misslyckas med att uppnå total avhållsamhet. Istället lever du ett liv där du mår riktigt bra, dricker lite nu o då, utan att det går överstyr. Du har ju kommit långt om du håller dig där, tycker jag. Om du kör så livet ut eller hamnar i helvitt så småningom är nog mindre viktigt.

Skäms inte för det beslutet och den nivå du hittat balans i, tycker jag!

Vill tacka dig för alla dina intressanta och folkbildande inlägg som gäller alkohol.

Jag är en sådan som inte lyssnar på poddar eller läser så värst mycket böcker om alkohol just... tycker det är lite jobbigt och tröttsamt...

Men jag åker gärna snålskjuts på dina inlägg och blir lite mer klok och allmänbildad på så vis ???
Ha en fin söndag ☀️

Kram ???

Skönt att du tar egentid och laddar upp batterierna ?
Bra att du har insikt och gör det som känns bäst för dig??
Det är så det ska vara!
Ha det så fint?
Stora kramen ???

Söndag morgon igen och jag har sovit gott inatt. Det är svalare ute och det är så skönt!
Fattar inte att det snart är höst igen. Det känns som att sommaren inte har varit på grund av Corona och allt som blivit inställt...?
Trots fint väder senaste tiden känns det som att tiden fram till nästa sommar kommer bli en lång väntan...
Väntan på att pandemin ska klinga av och att några av mina personliga orosmoln ska skingras.
I väntan på detta tänker jag fortsätta mina projekt vad gäller språkstudier och akryl målning. Samt med träning såklart. Livsviktigt för en kropp som börjar bli lite "knakig".
Att hålla sig någorlunda smidig och stark gör att jag blir mer rörlig och orkar mer. Får mindre ont i ryggen och lungorna mår bra av att få upp flåset.
Min bästa träningsform är Friskis och Svettis jympapass.
Där får jag utlopp för mitt rörelsebehov till musik ihop med styrka och kondition, så himla kul! ???
Men idag ska jag städa, inte lika kul...? men skönt när det är gjort ?
Ha en skön söndag alla fina forumvänner ?

Kramar ???

Jag ska också träffa min mamma imorgon. Vår relation är historiskt trasig. Inte speciellt bra nu heller. Hon är beroende av mig, jag ”ställer upp” så mycket jag orkar och hinner.

Jag har slutat sörja det förflutna. Har landat i att jag inte vill göra mot henne som hon gjorde mot mig. Det ger mig inte frid. Både nu och när hon inte finns längre, hoppas jag.

Jag ska verkligen tänka på dig imorgon. Och jag hoppas att ert möte ger mersmak. Även om det är jävligt tufft att tränga bort alla minnen. Jävligt tufft. Tyvärr lönlöst att försöka prata om dem också. Det har jag försökt, men gett upp.

Kram ?