Senaste kommentarerna i forumet

Så kallad ”frihet under ansvar” har jag absolut. Jag kan ta ledigt när jag behöver, om arbetsuppgifterna tillåter det. Får planera efter det dock, ingen gör mitt jobb när jag är borta. Jobba i förväg, jobba ikapp.

Men jag älskar friheten ? Det är nog därför jag fortsätter även om det känns tufft stundtals. Den friheten att styra sitt jobb är inget man kan räkna med om man söker annat jobb.

Kram ?

Jag tycker det låter gött att du ändå kan välja hur du vill lägga upp jobbet. Hemma eller på firman, jobba hårt eller ta det lite lugnt och tom sova efter lunchen.? Jag är fast på min arbetsplats. En fördel är dock att jag kan ta ledigt med bara någon dags varsel. Ledighet sköter vi inom teamet, utan inblandning av någon chef.

Ha det bra! Kram

Jobbat hemifrån idag. Boring. Gjorde det löpande jag skulle göra och lite till, men orkade inte ta tag i något större projekt.

Behöver lite mer inspiration för att göra det, eller lite tidspress. Jag jobbar bäst mot en deadline. Får sätta deadline för mig själv ibland för att få vissa saker gjorda.

Så jag gick och la mig efter lunchtid, och sov och sov och sov. Ofrivilligt uttag av komp ? Trots att jag har sovit riktigt gott i natt, drömt mycket.

Ja, det är väl en trötthetsfas helt enkelt. Oerhört tacksam att jag kan sova. God sömn är en gåva. Hoppas jag kan sova i natt nu bara.

Torsdag-fredag åker jag till jobbet och jobbar istället. Behöver hänga med sommarvikarierna lite spontant känner jag. De flesta slutar jobba på fredag.

Kram ?

Ja fortfarande är det ju ganska nytt, kan tänka mig att efter 6 månader så kommer inte aha-upplevelser varje dag, men då har det verkligen hunnit bli ännu mer vardag. Ser framemot att fira jul och ha gått igenom en nykter höst.

Allt är ju inte enkelt, ilsknade till - utan anledning idag - men det gick att titta på ilskan och förstå att han som hörde av sig inte var ond på något sätt, utan det var min egen frustration över att vissa saker aldrig blir lösta ordentligt (teknik går inte alltid lösa utan man får leva med en del jox), men sådana saker, några styckna hade definitivt kunnat trigga mig att unna mig något. ja du vet...

Det kommer alltid vara viktigt vara på sin vakt för mig, oavsett hur lätt det känns just nu, så finns ju gamla hjulspår att akta sig för. Men oftast verkar det handla om att lära sig leva i nuet :)

Kram

Visst är det häftigt att så mycket hinner hända på 7 veckor!? Varje dag ger nya aha-upplevelser. Och det bara fortsätter och fortsätter.

Kan inte påstå att varje dag ger mig aha-upplevelser efter 6 nyktra månader, men varje dag reflekterar jag över att min närvaro och grundnöjdhet är så mycket bättre.

Som senast igår när mötet med min chef gick så bra, lite oväntat. Jag är mer medveten om nyanser, dofter, miljöer, tonfall. Det reflekterar jag över varje dag.

Tidigt i nykterheten tänkte jag nästan varje dag frustrerat ”åh, den här känslan brukar jag dricka vin på”. Nu tänker jag istället nästan dagligen ”vad bra jag reagerade/agerade på den situationen”.

Kram ?

En bonus med att sluta dricka är att inte behöva oroa sig för att lukta något eller behöva ångra allt man skrev i sociala medier dagen innan, sånt man knappt minns. Det låter bra med hundar som behöver motion och omsorg. Jag tar Antabus och det funkar bra bortsett från några snedsteg. Annars kan jag rekommendera den medicinen.

Känner detsamma nu när man börjat jobba trött och trött!
Hoppas veckan går fort och man blir mer van.

Orken kommer när den kommer kära du. Det gör mig ont att du är så förtvivlad... Önskar ju det allra bästa för dig. Och jag är helt säkert på att det ska bli bra för dig. Inget mörker varar för evigt. Ljusare tider väntar runt hörnet. Man ska bara famla runt ett tag emellanåt, skakas om så alla pusselbitarna, lösa skruvarna, polletterna och diverse skrot i ryggsäcken skramlar runt, för att trilla ner på rätt plats. Kram

Känner igen det där att vara för hungrig för att kunna ta sig samman och göra något åt saken... inte ens bre en macka. Jag är en sådan där person som glömmer att äta, när jag är fokuserad på något annat (typ jämt alltså...). Klockan kan lätt ticka förbi middagstid utan att jag fått i mig något annat än kaffe på hela dagen. Så smäller hungern till sådär så man skakar, blir yr och kräkfärdig. Och helt oförmögen att fixa problemet. Men med åren har jag lärt mig ett trick. Det gäller att ha energirika drycker på lager i kylen. Ett glas juice, mjölk, näringsdryck, nyponsoppa eller liknande är en bra ”Pick me up quick fix” som kickar in direkt. Och vips så får man energi till att lösa hunger-problemet. Jaja jag vet att det är aja baja och sådär får man verkligen inte leva för det är så obra... men om man ändå gör det... år ut och år in... trots att man passerat 40 och borde ha lärt sig att göra rätt, förebygga och eliminera problemet istället för att låta det uppstå igen och igen och igen... Ja då är väl det näst bästa alternativet att hitta den där strategin som hanterar problemet när det uppstår :)

Så jobbigt för dig med den här håglösa funken du har hamnat i :/ Jag tror fortfarande att det är anpassningssvårigheter till förändringar i tillvaron, och ett slags antiklimax efter fullbordat faktum, som du känner av. Det värker långsamt ut, och tar den tid det tar. Jag vet att man inte tror det när man hamnar i det stämningsläget, så jag försäkrar dig om det nu - Det blir bättre. Per automatik faktiskt. En hutlös tanke i dessa tider då vi ska ”jobba med oss själva” ”tänka positivt” och kämpa så förbannat för att komma framåt hela tiden, som om själva livet måste forceras. Men ibland är det faktiskt så att man behöver stanna upp, pilla sig i naveln utan att göra något alls och låta livet komma ikapp istället.

Kraaaaaaam

Jadu goa Fibblan, vad säger man ”It takes one to know one”... Jag förstår dig och kan sätta fingret på den där gränslösheten för att det även är min akilleshäl i grund och botten. Nu när jag har bestämt mig för att sluta hantera följderna med alkohol beväpnar jag mig med cynism och galghumor och en slags tillkämpad integritet. Fake it until you make it. Någongång måste det ju börja kännas naturligt att skita högaktningsfullt i omvärldens reaktioner på gränserna jag sätter runt mitt jag... min vilja... mitt välmående...

Du har så rätt i att vi mår bäst i görandet... Alldeles för bra. Naturligtvis tryckte jag gasen i botten från get go, och släppte inte på den. Åtta arbetsdagar har gått, men jag har säkert arbetat det dubbla redan i timmar sett. Efter några helt sömnlösa nätter, inte pga oro utan pga att hjärnan brinner av alla göranden jag har på gång, så packade jag resolut ihop och gick hem i tid. Och nu sitter jag på händerna för att inte packa upp igen och fortsätta hemma.

Jag har nästan aldrig haft alkohol sug. Jag har aldrig tagit återställare eller druckit i smyg. Har mest bara handlat och druckit på rutin. Jag har varit beroende av nikotin sedan tidiga tonåren. Först som rökare sedan som både rökare och snusare. Jag slutade röka officiellt år 1993. Har sedan dess klarat mig på en dosa snus om dagen samt nån enstaka cigg ibland (typ 3-4 st per månad oftast tillsammans med alkohol). Nu har jag varit både snus fri i en vecka. Tuggar nikotin och vanliga tuggumin hela tiden. Jag har som mål att kunna njuta av nån enstaka snus längre fram. Tänkte försöka göra som med alkoholen dvs dra ner förbrukningen rejält. Det kanske inte fungerar men jag ska i alla fall försöka bli party nikotinist. En dag i taget ?

7 veckor
Jag har ju lite att fira inser jag, det är sju hela veckor sedan jag snubblade in i flaskan sist. ? Om det inte var för att jag skriver här och gör lite anteckningar i dagboken skulle jag nog glömma bort att det faktiskt gått en ansenlig tid. Det är inte bara en dagsnyck och något som jag inte klarade av, om det är det nya normala, ja, kanske, lite tidigt säga det ännu. Men på god väg.

På jobbet var det fullt ös i omgångar på förmiddagen, alltså, jag gillar stöka undan saker direkt de kommer in, istället för att det ska ligga ogjorda saker, i alla fall av de enklare. Jobbigare och tråkigare saker, som att planera frör hur vi skall jobba vidare med GDPR nästa år, den planeringen skjuter jag gärna framåt samtidigt som jag blundar ?. Det tål att upprepas det jag skrivit tidigare - jag är mer lugn och mer närvarande i det mesta idag. Mer nöjd grundton i livet känns det som.

Idag blev det 4.5 km nonstop i joggingspåret. Tempot var i form av en supersnabb snigel, men ändå riktigt nöjd :-) Jag hade *aldrig* klarat av komma i denna form konditionsmässigt om jag fortsatt dricka - inte för att det är omöjligt kombinera, men för att det är omöjligt att hålla rutiner om det viktigaste efter jag sprungit är att få sitta en stund o pimpla öl, eller att jag planerar att springa på morgonen för att kvällen ska vara tillgänglig för ruset.

Så här kunde det stå i min dagbok för knappt ett år sen:

"Ganska meningslöst
8 öl + en stor öl, köptes in direkt efter jobbet. Alla utom den stora försvann under några dumma timmar. Gjorde väl inte mkt vettigt alls av något den kvällen. Kunde knappt somna för jag var faktiskt för full för att kunna ligga ner och blunda utan att det snurrade i skallen.

Nu på morgonen... ont i huvudet, lös i magen! Och törstig (vatten). Ska inte anklaga mig själv, utan ta ett kliv frammåt och gå vidare. Kanske genom att förneka att det hänt. Lite glad det inte blev värre. Även om mitt humör just nu är... uttråkat, trött. Less. Så är det inte hopplöst."

eller, ungefär samma tid, året innan:

"5 plus fyra öl
Inte nödvändigt att handla öl efter jobbet. Men så gjorde jag.
Ville koppla av på balkongen.
Slut innan nio.
Huvudvärk dagen efter."

Så även om jag verkligen velat sluta länge, varit en av de där som börjat sluta varje gång jag druckit så var det först i sommar som jag faktiskt slutade.

Rejält meningslöst livet var innan, alltså även om inte levern höll på koka sönder riktigt än, så ändå, att vandra i tankarna mellan jag måste planera in, hoppas ingen hör på rösten, och så dimma ett par timmar, okontrollerat, så att någon gång ibland så kunde jag inte ens sova. Och så upp på morgonen... 200% risk i det beteendet, för det kunde ju ha slutat precis hur djupt som helst.

*blä*

Det är verkligen värt att kommit så långt som sju hela veckor. Och längtar inte tillbaka, det är bra med en dagbok som påminner vad som hänt ett år tillbaka. Hur eländigt det faktiskt kunde vara.

Ja det är nog en gåva åt båda hållen - jag tycker ju om dem också, sen är det bra även för min bror att ha mig där ibland, nu när han blivit singel. Inte alltid varit lätt för honom.

Jag hoppas att brodern faktiskt inte skuttar in i en ny relation allt för snabbt, utan ser till leva själv ett tag så han hittar sig, mår bättre och prioriterar sig och barnen. Det har låtit så, vilket gör mig nöjd. Även om han stryker barnen hårt mothårs om de gör fel så lever han verkligen för att de ska ha det så bra som möjligt. Inte materiellt överflöd men ett bra liv där de får höras, bestämma, inom gränserna han ser är kloka.

Jag tror på någon annan, men kanske på en nivå samma sak som ödet - allt samverkar till något gott, när tiden är inne, och man är redo.

Våga lita på sitt eget värde, trots allt som man gjort, eller varit med om, inte dra på sig och somna i offerkoftan allt för länge, underlättar.

Sedan är ju frågan om glaset är halvtomt eller halvfullt - en dum liknelse här... men man kan glädjas åt det som man har eller bli bitter över det man saknar. Hmm. det gäller ju även frånvaron av en flaska öl i handen, man kan lära sig uppskatta att det går göra annat, eller gräma sig åt det - och sakna den för livet.

Jag har varit tacksam mer än en gång jag varit själv, inte minst när jag sett hur andra bråkat, hur eländigt det varit, vänner som mått dåligt av andra skäl än äktenskapstrassel, men fått det trasslet om halsen också. Då kan man lätt stoppa skrattet i en burk och lägga bort den. Inte kul.

Du jobbar på bra med nykterheten, heja dig! Skönt att det känns självklart, det går lättare då.

Det är så tydligt att alkoholen bara lagt en våt filt över våra känslor. När den filten rycks bort kommer grundproblemen i dagen.

Bra att du ska få samtalshjälp, en sådan kan hjälpa dig att formulera både problem och lösningar.

Sluta med sociala medier ett tag om det får dig att må dåligt. Det som syns där är bara den putsade ytan, men ibland kan det vara svårt att se ändå. Avfölj åtminstone dem som du mår dåligt av att se. Följ bara sådant som ger dig energi, träningsmänniskor tex.

Försök att inte se för långt framåt. Ta en dag i taget och lär dig känna dig bekväm självsam. Det är grunden för allt. Att trivas i sitt eget sällskap.

Kram ?

Fortfarande inget sug....ingen önskan om att dricka. Börjat prata mer öppet om mitt beslut och det är inget konstigt med det. Märker snarare att andra känner lika. Har dock fortfarande ett ganska sparsamt socialt liv vilket börjar gå mej på nerverna. Är mkt ensam. Bortvald av de jag tidigare umgåtts med (är min upplevelse.....kanske inte är sant) för blir inte inbjuden och medräknad. Foton på sammankomsterna flödar i sociala medier och då kommer ett sting av smärta. Jag står ensam här på min väg och märker att jag kommit en bit i processen och börjar uppmärksamma vissa saker hos mej som liksom kommer upp på ytan nu när jag ej dövar med alkohol. Ångesten har börjat picka på hos mej igen. Mer kraftigt än förr då jag ju dövade med vin (tror jag). Nu måste jag möta monstret på riktigt och klarsynt. SKITJOBBIGT!!!!! Har sökt kontakt på vårdcentralen hos en samtalsterapeut för behöver verkligen hjälp.

Jag tror det kommer bli en tuff höst och behöver ha lite positivt i fokus....har börjat med ett ganska inrutat träningsprogram som kommer piska mej att ha fokus på det....det är samtidigt kul att göra något nytt som ger synbara resultat. Ensamheten får jag nog brottas med en tid.....nya människor kommer med all sannolikhet dyka upp men tills dess....kommer slita med min ångest. Det vet jag....måste få redskap för detta. SKITSVÅRT! Orkar inte med det känner jag spontant. Haft det så här så många år att jag börjar lacka ur.

håller mej väl här en stund och tar gärna pepp och feedback från er andra....KRAM

Ha en fin dag du med?

Får klura på ett nytt nick ?

En dag i taget går snabbare än man tror. I ett huj så är det jul. Just därför är det viktigt att ta en nykter dag i taget, vara närvarande i nuet, och njuta av varenda stund av lugn och harmoni man får. De blir fler som nykter!

Kram ?

.,. Soffpotatis-borde kanske byta nick ?
Härligt att du har hittat AA, förstår att det är så bra för många. Kanske extra bra för oss som är bra på fasader och kontroll. Det är iaf något jag fortsätter att öva på, varje dag. Ha en fin dag!

Grymt!

Drömmer mig fem månader fram där jag också kan skriva 6-0. Än så länge 1,5-0 ?
Ska tänka på dig och din bedrift när suget tränger sig på.

I morse var jag och yngsta dottern helt överens - vilken underbar morgon ? Lite svalare, daggigt, dimman skingras och solen lyser från klarblå himmel.

Vi i detta hörn av landet har haft en jättebra sommar generellt. Ömsom sol, ömsom regn. Precis som livet i övrigt.

Ikväll sover dottern över på ett korttidsboende. Det gör hon varje onsdag, som avlastning. Hur go hon än är så är det lite utmattande att ha henne hemma, så en kväll med tystnad är skönt mitt i.

Hon behöver träna på att sova utan oss föräldrar inför flytten till eget boende dessutom.

Kram ?

Håller med om att man inte har så bråttom hem till fyllan längre, och då finns det tid att stanna kvar och fånga stunden.

Vilken gåva att dina syskonbarn kan ha en extra vuxen i sina liv, och nu finns möjligheten att utveckla de relationerna ännu mer. Att intressera sig för deras intressen är perfekt, sådant orkar inte alltid föräldrar med tyvärr. Det praktiska går alltid före.

Skönt att du inte sörjer ett eventuellt liv med fru och barn. Det hade ju varit otroligt slöseri med energi, för det går ju inte att göra ogjort.

En fru och bonusbarn och bonusbarnbarn finns det dock fortfarande tid för ? Men det är helt rätt att man ska må bra själv först innan man släpper in andra inpå livet.

Jag tror på ödet. Allt som ska hända händer om man bara är öppen för möjligheterna och vågar ta de chanser som ges.

Kram ?

God morgon!
Känner mig glad och tacksam över AA gruppen. Får ut väldigt mycket av att träffa folk och prata IRL. Jag är normalt dålig på att öppna mig, mitt innersta ska skyddas till varje pris. Så är det inte i gruppen och det är så befriande att kunna vara helt jävla ärlig inför ansiktena på en massa människor. Jag ser det som ett sätt att öva på, så att jag i framtiden kan bygga djupa och äkta relationer med människor som jag älskar.

Små händelser, nåja så små var de ju egentligen inte, men min bror ville jag skulle komma förbi han o barnen o käka middag - 'det blir grillat, med egengjord marinad'. Mums. En tisdag. Falukorven fick bo kvar i kylskåpet en dag :-)

Där så upprepades lite av det jag känner som en ny grundton, det är lättare sitta ner och vara kvar och prata, jag bär inte på lika många egna tankar om skit i mitt eget liv, och jag är inte på väg till bolaget och väntar inte heller på få knäppa upp flaskorna jag redan har gömt i skuffen i bilen..

Satt efter maten med en av pojkarna, han spelade något meningslöst spel på X-boxen (eller vad det heter), han ville visa mig hur jag gjorde. Han var verkligen expert på det, så jag lät honom guida mig i knapparna och vad som händer i spelet, men jag var lagom intresserad att vara get som sprang omkring i en stad...

Det är för sent för mig att få egna barn, men ganska härligt att få vara med syskonbarnen ibland, följa hur de växer upp. Jag slipper ju oftast alla negativa/tråkiga sidor ;-)

Jag sörjer inte/tänker inte på så mycket att jag varken har fru eller barn, hade jag gått in i det långt tidigare så hade allt gått åt skogen. För jag har mått så skit och haft så mycket att bearbeta själv så det är bättre en eventuell fru får vänta på mig halva hennes liv än att vi ska förstöra varandras liv först... *skratt* Sedan - det är inte så fruktansvärt vara själv, i alla fall inte än. Jag kan tänka mig att några år på ålderns höst kan bli jobbiga om det bara går sitta på rullatorn i trappuppgången och vänta på posten. Men var sak har väl sin tid. Jag är inte i min livs höst än.

Idag, ytterligare en dag på jobbet, det är för lite krävande saker på avdelningen för jag ska idas vara där hela dagen, utan jag stökar bort det viktiga på förmiddagen, socialiserar lite på förmiddagsfikat och åker hem när jag känner för det. En granntant vill jag ska hjälpa henne ställa om hennes TV, det är inte lätt tycker jag själv, men klarar ju det. Tekniken nu för tiden är inte alltid så användarvänlig med alla menyer och tjafs.

Ikväll - en joggingtur, ska fortsätta pressa hjärtat och benen. Det kändes oväntat lite igår att jag börjat jogga hela tiden istället för i intervall.

Ha en fin dag allihopa.

Det är tur att jag har hund som tvingar ut mig. Tycker att kvällarna är så långa och rätt trista utan mitt sällskap jag hade förut. Tur att jag ska prata med rådgivning på fredag för jag måste programmera bort vinet, det där trevliga sällskapet, från min hjärna. Måste hitta annat umgänge och hitta glädje.
Tänk positivt! Pigg på morgnarna!

Tre möten IRL har jag haft på jobbet idag. Minns inte när jag hade ett möte IRL senast. Toppade dagen med ett styrelsemöte med tjejjouren där jag är engagerad. Lite trött nu minst sagt.

Imorgon jobbar jag hemifrån och försöker hitta flowet igen. Det får man inte under 30 min mellan två möten.

Inför varje möte bör man ju avsätta tid för förberedelse och efter varje möte tid för reflektion. Kanske göra en handlingsplan också om man fått ett uppdrag.

Hur ofta gör man det? Om man inte ska presentera något på mötet, förhandla eller skriva protokoll förstås.

Alldeles för många, inklusive jag ibland, kommer till möten och liksom ”jaha, vad ska vi prata om här då?” Och leds dessutom mötet av någon som inte kan styra upp och summera ordentligt så blir det varken hackat eller malet. Bortkastad tid för alla. Suck.

Märker det väldigt väl med tjejjouren. Unga kvinnor på 25-30 år. Och så jag som har ungefär 30 års erfarenhet av föreningsarbete, men som vägrar styra upp. Vägrar ”ta över”. Jag håller mig i min hörna och bemannar chatten en gång per månad. Punkt.

Men ikväll kunde jag inte hia mig. Anmälde mig till arbetsgruppen som ska rekrytera fler volontärer. Där kan jag bidra med min kompetens känner jag, och ju fler vi blir desto fler som kan bemanna chatten.

Kram ?