Senaste kommentarerna i forumet

Usch för djur som äter våra blommor, även om de också ska leva… vi har märkvärdigt nog inga rådjur i vår lilla ”by” de håller sig i närliggande skog- men det är möjligen bara en tidsfråga i dessa klimat-tider. Tack för råd- tar dessa till mig! 😍

God morgon. Det stöd jag har är min helt fantastiska man. Han anklagar inte, är otroligt förstående och förlåtande. Vi pratar mycket. Han var vild i sin ungdom. Efter en tragisk bilolycka där hans flickvän dog drack han från fredag em till måndag morgon varje helg, och ibland på veckorna. När vi träffades slutade han med det. Det gör att han förstår det där med att dricka för att lösa stress och sorg. Sen får jag ju ett fantastiskt stöd här på nätet. Bor på en liten ort så det är inte så lätt att hitta någon som kan ge rätt stöd, fast visst har jag tänkt att det vore bra med en fysisk person också. Min plan är att berätta för min kusin som kommer i morgon och ska stanna en hel månad. Hennes man är nykter sen 15 år tillbaka. Där vet jag att jag får stöd utan anklagelser. Hon och jag bor långt ifrån varandra men är otroligt tajta. Om nån har gissat är det hon. Jag var precis som du. Skicklig på att smyga, såg till att sköta det som skulle skötas och hade en spärr vad gällde jobb och bilkörning. På helger och ledigheter började jag vid frukost och småtullade hela dagar. Ryser nu när jag skriver det. Dit vill jag inte tillbaka igen.
Nu sitter jag kvar i sängen i stugan med en tekopp och lyssnar på fågelkvittret utanför fönstret. Ska storhandla till midsommar idag och ska för första gången in på systemet och köpa alkoholfritt bubbel. Just nu har jag hög motivation men är lite orolig för hur jag ska klara midsommar.
Det blev ett långt svar, hoppas du har det bra. Tack för att du finns. Kram😊

Ibland tänker jag att man ”får det man får”, det kan vara svårt att önska hur en ursäkt eller förståelse/förlåtelse ska ta sig ut, och ibland är det så att man kan behöva ta omvägar eller genvägar.
Din mamma beskriver att hon inte minns- men det kan ju såklart vara av samma skäl som du inte minns, för henne handlar det förstås också om skam och skuldkänslor?
Jag tar henne alltså inte i ”försvar” men kanske kan du komma åt ett samtal eller liknande från ett annat håll.
Typ; ”jag vet att du lämnat många saker bakom dig, men för mig ser det annorlunda ut, jag skulle behöva bekräftelse på mina känslor kring min uppväxt, som jag upplevde såhär.
Det jag tänker är (utifrån erfarenhet från tex min pappa men även mamma) är att det finns flera vägar till att känna försoning, ibland hamnar man i återvändsgränder då är det snarare backa ut och testa en annan väg, än att fortsätta igen och igen.
Ibland kan en sorts försoning komma i själva livets skeende. Att en förälder blir mer hjälplös kan väcka alla möjliga känslor men det kan också innebära att höga murar sänks, att vi hamnar i ny relation till varandra.
Bara en tanke.
Kram 🤗

@vår2022 Ja, några minnen har jag. Orosklumpen i magen minns jag tydligt, och den ständigt ”påslagna” hörseln för att läsa av stämningen likaså. Och när mina föräldrar grälade, vilket de gjorde i princip varje dag, så hade jag ett mantra: ”Bara jag blir vuxen så att jag får leva mitt eget liv”. Den känslan av vanmakt kan jag nästan återskapa.

Jag var otrygg i mitt eget hem. Ensambarn. Aldrig rädd för att bli slagen själv, men alla hårda ord dem emellan gjorde stora sår i mig. Fortfarande blir jag nästan paralyserad och känner oerhört obehag om jag upplever att folk grälar helt i onödan, över skitsaker. Mina föräldrars gräl om hur man ska klä julgranen och sätta upp yttertältet fördärvade alla möjligheter för mig att skapa fina minnen.

Och det är skit att jag inte kan konfrontera min mamma med det idag, för det har hon ”lagt bakom sig”. Suck. Jag hade velat ha en genuin ursäkt från henne. Förlåt för att vi betedde oss som idioter typ. Men det lär jag aldrig få.

Kram 🐘

@danisa Kul att du tittade in hos mig❤️
Ja, men vad bra att det inte fanns ngn alkohol hemma. Har du stöd någon annanstans ifrån el är det via forumet som du får lite stöd?

I torsdags kom min sponsor ut med sin bok ”Bakom min stängda dörr”. Även om den kan vara mer riktad till unga vuxna utifrån att hon började dricka på gymnasiet. Drack mellan hon var 20 tom 30 år. Hon var skötsam. Hennes drickande påminner om mitt. Vi drack i vår ensamhet hemma. Såg till att sköta jobbet och allt omkring. Hon beskriver sin väg och i andra delen ger hon råd. Hon är 33 år och så himla klok! Har verkligen gjort en inre resa m sig själv. Såg att det är ett reportage om henne imorgon i vår lokaltidning. Jag är så glad för att hon finns i mitt liv🙏🏻

Godnatt😴🥰

@Andrahalvlek Jag tänker att du tex skulle kunna berätta om upplevelser du skrivit om när din pappa drack. När man börjar prata om saker och når sina känslor så kan en hel del poppa upp, som tex att det känns i kroppen på något sätt, en känsla eller ett minne. Är det sedan en utbildad psykolog i tex EMDR så har de metoder som tex att röra på ett finger framför ögonen som hjälp att nå känslan eller om det finns ett trauma. När jag gick hos psykolog (EMDR) kunde vi inte hitta något specifikt trauma, men olika händelser som bildade ett slags mönster. Jag hade sådant behov av att prata och vi kom framåt den vägen och det blev inte mycket EMDR behandling. Provade några gånger och det var skönt.

@Varafrisk Det stupar ju lite på att jag minns så lite från min barndom. Vad ska jag berätta? Av samma skäl minns min mamma lika lite. ”Det har jag lagt bakom mig” är hennes ständiga mantra. Och jag minns hur arg hon var på sin mamma som alltid sa likadant. De två är kusligt lika nu när min mamma är äldre. Vi kommer alla att dö som karikatyrer av oss själva, alla särdrag förstärks när vi blir äldre.

Kram 🐘

@vår2022 De gånger som jag har gjort övningen så har jag berättat något som påverkat mig starkt. Terapeuten frågar var någonstans känslan sitter i min kropp och jag försöker känna efter. Sedan får jag ta några djupa andetag därefter håller hon en penna i handen som jag ska följa med blicken inte röra huvudet. När terapeuten är färdig m pennan får jag ta några andetag igen ofta kommer tårarna och jag känner mig väldigt trött. Har inte gjort det så många gånger. Det har varit även så mycket annat som behövts lyftas.

Hej varafrisk. Såg din fråga i min tråd. Jag mår bra fast jag haft en downdag idag. Tack och lov hade jag ingen alkohol hemma så jag klarade dagen. Hoppas på en bättre dag i morgon. Hur har du det?

@Varafrisk Berätta hur du upplever det?

@vår2022 @Andrahalvlek Min terapeut har använt EMDR-metoden på mig.

@vår2022 Wow! Det ska jag kolla upp! Tack för att du berättade, har aldrig hört om det innan. Feeling and dealing. Coolt.

Kram 🐘

@miss lyckad Jag är så glad för din skull ❤️ Bra att ni skyndar långsamt.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Det finns anknytningsteorier om feeling not dealing, att man agerar mest på känslor. Sedan dealing not feeling, att man agerar mest på att undvika att känna och köra på. Det bästa är om man kan ha både, feeling and dealing, att man både kan känna sina känslor och även köra på. Tänker att om man vuxit upp i en miljön som varit lite ”dysfunktionell” blir det lätt att man lär sig trycka undan sina känslor och bara kör på ändå i livet eller att man mesta agerar på känslor men blir lite handlingsförlamad. Man kan också ”tro” att man är i kontakt med sina känslor då, men det bottnar inte riktigt för man har inte lärt sig hur man kommer i kontakt med sina äkta känslor. Man känner ofta oro och är ängslig. Så att komma till feeling and dealing, innebär att ha kontakt med sina äkta känslor och sedan kunna hantera dem och handla utifrån det. Att man blir ett sant själv, autentiskt jag, den du är innerst inne, då du är i kontakt med dig själv, dina känslor och sedan handlar utifrån det. Motsatsen är ett falskt själv om man inte har fått möjligheten att utforska känslor mm och lärt sig att anpassa sig i den miljön man växt upp i.

En terapiform som jag tror på och hört mycket goda resultat från är EMDR. Här kan du läsa mer om det https://emdr.se/vad-ar-emdr/

Alltså jag tycker att det är så spännande och fascinerande med att nyfiket utforska sig själv. Man kan verkligen få ett ännu bättre liv genom att komma i kontakt med sitt innersta, det är som att hitta en skatt❤️

Idag jobbar jag dygn. Här på jobbet hinner man tänka mycket. Snart är det midsommar, då jobbar jag en del också. Alla mina barn kommer hem med sina familjer på Lördagskvällen. Det var längesedan vi alla var samlade. Det blir mysigt!❤️🦋🌺. Jag träffar mannen som bor i närheten fortfarande. Det känns bra på alla vis, han är pålitlig. Men ändå bäst att ha framtidstro, samtidigt som man tar det med ro. Vi grejar tillsammans med ved och andra göromål kring våra hus och hem. Jag har träffat hans ena dotter, och han har träffat 2 av mina syskon. Jag har ju dejtat några stycken under dessa 7 år jag varit själv. Det har oftast slutat med att jag upptäckt beroende, eller att vi varit för olika för fortsatt relation. Ibland har jag tänkt att jag nog passar bäst själv. Svårt att hitta någon bra match. Men jag har aldrig gett upp helt. Just för att det har varit flera magplask, så är det svårt att verkligen våga fullt ut. Nu känns dock allt enklare, eftersom vi bor så nära. Jag känner till hans bakgrund och han känner till min. Vi är väldigt öppna mot varandra, och värjer inte för det mörka i våra liv. Vi får se hur allt fortskrider, men otroligt skönt att ha någon som stöttar och finns, även när livet är lite tuffare ibland. Vi har en del gemensamma bekanta, det är också trevligt. Vi har badat på samma ställen som unga, men aldrig träffats tidigare. Vi är en bra matchning, hur bra, det får tiden utvisa. 🌟🌟🌟

@Varafrisk Tack för din omtanke ❤️ Jag ska suga vidare på den karamellen! Syftet med all form av terapi är ju att inte trampa i samma fälla gång på gång. Lära känna sina mönster och hitta strategier att gå runt istället för att klampa rakt in i saker.

Kram 🐘

@Se klart det där att få folk att förstå saker och ting som gäller andra människor, det är nog enligt min erfarenhet tyvärr bara förspilld energi. Brukar inte hända. Bättre att du försöker skydda dig själv så gott du kan. Ja, så tänker jag. Önskar dig lycka med det växande, jag är ivrig att komma ut o inspektera men precis fått rapport att hjortar ätit upp alla blommor, tom clematisen. Surt! Kram!

@Andrahalvlek Tänkte på det här med traumaterapi. Jag har berättat om några händelser när jag var barn för min terapeut. Händelser som hon bedömer har varit traumatiserade för mig men som jag aldrig skulle tänkt vara ett trauma. Jag tänkte att trauma är mer övergrepp av olika slag och som du skrev krig mm. Jag har även kroppsminnen från min dotters olika maniska perioder. Som tex när jag ser ett 010-nummer i displayen. Jag får katastroftankar och på endast några sekunder har pulsen stigit….Jag tänker att nog skulle väl du kunna vara i behov av traumaterapi både när det gäller din barndom/uppväxt/ditt yngsta barns födelse/starten på hennes liv/sjukdomsperioder. Du ger till så många men var rädd om dig. Allt gott t dig❤️

Kram🌺

@vår2022 Vilka härliga morgonrutiner du har 😊

Ja jag hade gissat att det var nåt sånt med enheterna. Jag har inte fått någon tillsägelse iaf. Jag är fullkomligt på det klara med att det inte är några strategier som läggs upp för att inte dricka och jag använder det, precis som du uttrycker, som träffpunkt. Jag försöker sprida lite glädje och hopp i tillvaron. Men att omskriva alkohol till enheter, blomsklossar och gud vet vad tycker jag distansierar mig från kärnan vad som ledde mig hit - alkoholen. Jag kan inte heller se hur det kan trigga enbart..det borde ju kunna avskräcka likväl. Väcka minnen varför man ska vara försiktig. Jag menar inte på något sätt att sätta mig på höga hästar - jag har stor respekt för vad som ledde mig hit.🥰 Så jag skriver en snutt i stugan som lite trivsel - och sätter nollan - för att det ska vara på riktigt. Annars kan jag möla min tråd full av ord som ingen skulle läsa 🤣

Jag har kollat till mina odlingar på ägorna här (balkongen -det tog max 2 min) jag har tomat, chili, morötter, rädisor, ruccola, zucchini, gurka, sockerärtor och "morning glory" jag importerat helt själv från Thailand. Ska försöka ta mig ut på en promenad och skingra tankarna och lufta hjärnan. Känner mig bakis idag. Drömde otäcka drömmar hela natten bla att jag och min systerdotter hittade hennes mamma knivmördad 😭😱😨 Jag har så lätt att bli påverkad av drömmar långt in på hela dagen och ibland i flera dagar -det är så hemskt.

Hoppas du får en fin löptur i skogen
🩵

PS. Traumaterapi känns kanske överdrivet. Jag tänker på att folk levt i krig och misär liksom. Fast jag kan inte hjälpa alla andra. Men jag kan kanske hjälpa mig själv. Att inbilla sig att livet framöver blir orosfritt är ju en utopi.

@Se klart Jag håller med. Oron måste ju försvinna inåt i kroppen på något sätt. Att det är så vi gör med oro och stress, sen barnsben. Idag är det svinsvårt att bearbeta både de känslorna och beteendet eftersom jag inte minns min barndom. Ytterst få glada barndomsminnen har jag, någon skolavslutning, somrarna hemma hos morfar etc. Jag minns verkligen inte allt det jobbiga.

Men när jag lyckades bli ihop med, och till och med bli sambo med, en alkis så kom klumpen i magen tillbaka. Då fick jag flashbacks från barndomen. Den orosklumpen i magen levde jag med för jämnan. Jag gick på nattgammal is i ett halvår medan sambon gick på antabus. Min psykolog sa: ”Du har två val - leva med oron för återfall eller bryta med honom.”

När han tog ett återfall fick han flytta nästa dag. Tack och lov att han hade flyttat hem till mig! Det tog ytterligare några dagar, sen försvann klumpen i magen. Han drog hemåt igen, cirka 15 mil. Jag blockade honom i alla kanaler. Ett halvår efter den incidenten kraschade jag i utmattningsdepression för tredje gången.

Oron för min yngsta dotter och henne diagnos, mående, framtid osv har givetvis fått mig att oroa mig massor. Långt inombords. På ytan har jag satt upp ett happy face och snudd på trollat för att få allt att lira. Hemma, på jobbet, skola, vård osv.

Jag har hjärntvättat mig själv så mycket i att tänka positivt och göra det jag kan, och strunta i det som inte kan göras, så att oron har gått och gömt sig. Långt därinne finns den, och den nöter liksom på mig inombords. Och när oron antingen kulminerar eller släpper kraschar jag mentalt. Det är som om någon slår mig med att bollträ i bakhuvudet. Krasch.

Jag har funderat på traumaterapi. För att komma till rätta med den stackars oron som finns där långt inom mig och gömmer sig. Inte ens när det inte finns något att oroa sig över kommer den till ro. Och den kan vända upp och ner på hela mig på en millisekund.

Just sjukvård är jobbigt tex. Yngsta dottern, och jag, låg på sjukhus hennes första fyra månader. Varje kvadratcentimeter av henne är undersökt i jakt på diagnos. Med åren fick hon fler diagnoser, och så har det hållit på. Blodprovstagning var en mardröm när hon var liten, men det lärde vi oss att klara av riktigt bra. Krävde mycket jobb.

Men om det krisar riktigt rejält, som när hon fick hjärtmuskelinflammation för två år sedan och hamnade på IVA i två veckor, samtidigt som jag hade det kämpigt på jobbet, så accelererar min oro så till den grad att till slut är det som att rycka ut kontakten. Hela kroppen reagerar med ångest 24/7. Jag slutade sova, tappade alla mina förmågor, och blev till slut sjukskriven för fjärde gången med utmattningsdepression. Allt vi har varit med om tidigare kommer tillbaka, som om man häller en spann vatten över skallen på mig.

Hmm, jag ska kanske lägga pengar på just traumaterapi framöver. Ska kolla vad Mindler kan erbjuda.

Stort tack för din input ❤️

Kram 🐘

@Carisie Verkligen morgon lördagsmys att få valda delar upplästa högt av maken❤️. Mitt morgonmys på helgen är alltid densamma. Upp och släpper ut mina två hundar på tomten för morgonpink. Knäpper på kaffekokaren som jag laddat kvällen innan. Går själv på pink😂. Fixar frukost till hundarna som sitter ute i givakt till jag kallar in dem. Sedan tar jag mitt kaffe till sängen och hundarna galopperar efter mig och vi kör morgonhälsningar. Sedan lägger de sig tätt in till för att sova lite till och läser nyheter/DN och kikar in här och planerar min dag. Så nice!😁

Det finns historia i varför man säger ”enheter” i ”kaffestugan”. Om jag minns rätt så har det funnits medlemmar som blivit lite upprörda av att det där tidigare nämndes olika sorters alkoholdrycker som skulle drickas, mängd eller hade druckits och att det kunde trigga andra kämpande medlemmar till att dricka. Synpunkter på att man lätt i kaffestugan mer ”underhöll” sitt beroende och drickande än att diskutera och skapa strategier för att vara måttlig. Även admin var inblandad då det blev lite hett och rörigt. Därför kom ordet enheter till som jag minns det. Kaffestugan är väl kanske mer som en träffpunkt, där man checkar in kort om hur det går/gått med en kaffe och man går inte in så mycket på djupet och ber om stöd. Alla träffpunkter är viktiga och vi har olika behov av hur vi vill prata/hur mycket och djupt om alkohol och vi har olika sätt att ta oss an vårt alkoholbeteende. Jag nämner också gärna saker vid sitt rätta namn för att inte gå in i ett undvikande beteende. Summan av kardemumman blev ”enheter” för att även ta hänsyn till övriga medlemmar. Det är vi själva som skapar innehållet och trivseln i detta forum och det verkar som att detta blev ett resultat som accepterades och godkändes i kaffestugan.

Idag blir det löptur med hundarna i skogen och lite trädgårdsfix. Har odlat ätbara saker och ogräset vill växa ikapp! Ha en fin söndag!🌞💕

Ps. Tänk att jag varje varje dag har förmånen att känna stor tacksamhet över det faktum att jag inte dricker. Wow!

Godmorgon del 2 😊
Lunchgäster kl 11, upp och hoppa efter kaffe och lite funderingar i sängen denna morgon.
Vädret är mulet men alla mina plantor mm hade överlevt veckan. Det är så fint här nu! Mitt första år med köksträdgården- spännande. Potatis, lök, ärter, fänkål gurka och tomat. Och massa blommor. Och kål! Och broccoli. Ja vi får se hur det blir med allt.
I stora perennrabatten tampas jag i hjärnan med en stor iris som skymmer en nyplanterad ros. Hm.
Sen håller jag på och flyttar runt mina krukor för att få dem liksom i nån harmoni. Jag köper ju blommor som jag gillar när jag ser dem- sen är det inte säkert att de passar ihop..
Ett dygn i vilsamt tempo väntar. Imorgon är det tandläkare i stan- och jobb.
Jobbar även veckan efter midsommar sen blir det (minst) 4 veckors helt ledigt. Det var väldigt länge sen! Ska välkomna ett nytt barnbarn, det blir sommarens höjdpunkt. Fira en 30-åring och åka på lite kortare resor. Det blir bra.
Kram på er och njut av dagen nu 😍

Godmorgon
@heh jag fattar de här med att få nog, och det var ju bara helt rätt att dra gränsen så som du gör. Mina utsikter för en anställning är rätt små, även om jag iofs kan jobba med allt möjligt. Just precis nu är det yttre livet anpassat efter det jobb jag har men är inte främmande för att ändra på det (flytta till mindre etc). Men det orkar jag inte ta ställning till just nu.
Främst vill jag att företaget ska förstå vad som händer när man sätter inkompetenta människor att leda en verksamhet.
Jag är säker på att det kommer att gå bra för dig! Kram 🤗