Senaste kommentarerna i forumet

Borta kul, hemma bäst!
Med barn runt 10 års-ålder med på en fjällresa blir det ju inte direkt heldagsvandringar, utan ganska mycket mys i soffan, handla godis, och allmänt bus, det är galet hur många knasiga serier o filmer det finns för barn på Netflix nu för tiden ?....

Vi fick några turer med fin utsikt och det lät så på den äldste sonen att han nog skulle kunna göra mer (fast i hans ålder så får man ju dra ur han orden, så han sa inte mycket alls), de mindre barnen är nog mest nöjda hitta på något.

Ganska skönt med ungar som inte måste ha aktiviteter hela tiden, utan kan hitta på saker själv, skönt förutom när de skriker och bråkar på varandra.... Men på barns vis blev de ju alltid bästa vänner några minuter senare...

Den gamle kompisen A kom inte upp så mycket, vilket var skönt. På vår nivå fick nog jag o brodern mest prata och umgås kravlöst kring det som skulle planeras och göras.

Jag är lite trött efter resan hem nu, med allt rörigt som behöver ordnas - tvätt, skräp osv...

Fina Lisa..?..Visst går tiden fort..Det gäller att ta tillvara på dagarna för att det är det som är livet..??..Och kul Torn att du också fått färg, precis som Andrahalvlek..??..Jag har lyssnat på Alkispodden en del, och känner igen mig litegrann..Men jag tycker att det oftast är skillnad på mäns och kvinnors drickande .I allafall om det finns barn med i bilden..Oftast är det fortfarande kvinnan trots drickande som försöker hålla ställningarna..Om det inte finns en ickesupande pappa med .Då ser det förstås annorlunda ut..Tittade även på en dokumentär om George Best igår..Väldigt bra om en av världens bästa fotbollsspelare.Utåt sett hade han allt..Snygg, charmig, massor med pengar, fantastisk fotbollsspelare, fin fru och barn..Började supa tidigt och slarvade bort allt..Dog till följd av sitt leverne 59 år gammal.Tragiskt att se..Men en bra dokumentär i SVT Play..Kram..??

Beroende är jag, har man sug efter något så man sviker sig själv o andra så är det ganska starkt oxå. Jag gömmer såklart för min familj som ändå ser att jag druckit och blir sur o besviken. Varför jag gör såhär skrämmer mig, jag tänker helst plötsligt kör vi. Bara känner att jag vill ha ventilen alkohol. Förr drack jag mer frekvent o saknade alkohol betydligt oftare. Nu kommer det i skov, idag kan jag inte tänka mig dricka ens. För några månader sedan drack jag gärna flera dagar i sträck. Så nåt mitt beroende är bättre, jag vill helst bli nykterist och inte få dessa starka sugkänslor.

Välkommen hit, här kan du säkert läsa dig fram till olika beteenden vad gäller problem drickande. Hur det uppstår och hur man kan få ett avslut. En sak är iallafall helt glasklar... ju oftare du för glaset till munnen och dricker a, ju större risk för beroende är det. Fysiskt o psykiskt. Inte så rolig läsning kanske, men vi är många som kämpar mot adjävulens käftar och det finns verkligen hopp, så återigen välkommen. Jullan

Hva ja, det är en ganska brant sluttande kurva på slutet. I den kända Jelinek kurvan väntar döden, och på lite olika platser längs kurvan befinner vi oss.... mycket tankeväckande inlägg. statistikt sett är oddsen inte så goda. Men visst kanske ett under sker om hen hittar sin botten. Jag själv är inget undantag om jag fortsätter dricka, jag har ramlat en bra bit nedåt, och ju längre ner man dyker, desto svårare blir det att ta sig upp. Hoppas att vi med all vår gemensamma kraft, undviker det ödet som alkoholdjävulen erbjuder oss. Kram Jullan

Åh vad skönt att läsa att du kommit ur din mega-svacka, och det utan att snubbla! Jag tror du är inne på rätt spår som unnar dig annat ”förbjudet” än alkohol. Det viktigaste först! Mitt eget unnande ser litet annorlunda ut. Det handlar om att tillåta mig själv att strunta i trista göromål, som städning och matlagning, och sträckläsa böcker istället. Stök, damm och nyodlade livsformer ligger kvar där det ligger. Ungarna blir glada av att få pengar till diverse take away.och jag orkar med livet en dag till ?

Ibland får man bli imponerad av sig själv och klappa sig själv på axeln. Oftast är vi alldeles för stränga och dömande mot oss själva.
????????

50 dagar är lite av en milstolpe, Härligt! Tack för din tankeväckande berättelse. Vi har en på jobbet som ligger riktigt risigt till. Hen super fruktansvärt hårt och man märker hur illa det är. Hens balanssinne är nu skadat av alkoholen så på måndagar och tisdagar går hen och håller sig i stolar och hyllor för att inte ramla.? Det hemska är att hens chef verkar antingen inte bry sig eller har inte sett det själv. Folk har sagt till chefen hur illa det är men det blir ingen åtgärd från chefens sida. Personen det handlar om vägrar också inse att hen är gravt alkoholiserad och eftersom hen super mest på krogen så finns det massor av vittnesmål från folk som berättar att hen är helt väck och går inte ens att prata med där. Ett under att hen får vara kvar på jobbet.

Kram

Och du har helt rätt. Det kan hända vem som helst om man inte förstår allvaret. I våra numera slimmade organisationer blir det mycket tydligare om någon underpresterar.

Vi hade ett liknande fall som slutade med uppsägning. Jag var den som hade slått larm till ledningen och mig spottade vb nästan på. Jag kunde inte tiga, varken för hens skull eller kollegornas.

Efter några år kom vb fram på gatan och kramade mig. Allt gammalt groll var glömt. Vb var äntligen nykter, hade fått nytt enklare jobb, och hittat ny kärlek.

Så tänk inte det värsta för din kollega. Uppsägningen kan bli det wake up-call som behövs. En del behöver krascha på ruinens botten, medan andra lyckas backa från stupets kant.

Grattis till nykter dag 50!

Kram ?

Jag såg att du är på tåget igen och tänkte passa på att kika in här och tacka dig för alla dina inlägg och kommentarer här. Jag har varit inne här på forumet och läst i perioder de senaste åren och känner igen dig sedan länge. Så jag har bla dig att tacka för att jag äntligen kunde bryta mig loss från alkoholen och snart firar 7 månader som nykter. Tack! ?

Kör hårt nu, så rullar de nyktra månaderna på snabbare än man tror. ?

Kram

Kan bara konstatera....det finns aldrig en anledning att dricka och det finns alltid en anledning att inte dricka?

Hur går det? Hoppas du har det bra.?. Kram

Hur är läget?
Vill bara sända en hälsning och en stor kram till världens bästa Fibbla alla kategorier ???
Jag är tillbaka på dag 3 och sitter på tåget igen?????
Hoppas vi möts på nästa station!
???

Vill säga att det känns så skönt att ha dig här.
Det betyder lite extra att du fanns här när jag började läsa här på forumet för snart tre år sedan, (hjälp! vad tiden gått fort?)
Och på något vis är det en trygghet som uppstår med en förebild som bekräftar och uppmuntrar en till att inse fördelarna med att inte dricka.
Även om man vet det redan så är det skönt att läsa om andras vardagsliv då och nu.
Bra med jämförelser ?!
Tack fina miss lyckad ??
Kram ?

Rosa-vina, håller med dig och tycker du är helt på rätt spår!
Dina egenskaper är guld och jag beundrar människor som du??
Nu blir jag lite kluven för jag kommer på mig själv att vi ju är ganska lika och det innebär ju att jag beundrar mig själv...?...

Jaja, då får jag väl göra det då....?? Bättre det än tvärtom ?

Kram ?

Jag var i ett tidigare inlägg orolig för hur andra skulle reagera när det kom upp att jag inte dricker längre och i vilken omfattning jag kommer att behöva försvara det beslutet. Någon här sa att folk generellt inte skulle vara så intresserade av mitt drickande/icke drickande, och hittills verkar det stämma bra. Jag har oroat mig i onödan. Någon har undrat varför jag vart nykter hela min semester, men har nöjt sig med svaret att jag mår väldigt bra att avstå. Vilket inte är en lögn. Jag mår väldigt bra. Enda nackdelen hittills är som jag nämnt tidigare också, är att jag drömmer mycket mer på nätterna. Jag gillar det inte. Samtidigt tror jag att det beror på att jag sover bättre (effektivare) och att hjärnan processar mer nattetid vilket leder till att jag numera är utvilad och mer skärpt om dagarna. Så på det stora hela är det värt det måttliga obehaget att drömma. Jag har fortfarande inget sug eller längtan efter att dricka, och mår allmänt väldigt bra både fysiskt och psykiskt.

Men till något annat som jag vill skriva upp här dels för egen skull när jag går tillbaka och påminner mig själv om min resa, men också ifall någon annan skulle läsa detta och få sig en tankeställare. För att vara säker på att inte personen i fråga skulle gå att identifiera kommer jag att utelämna många och till stor del viktiga detaljer. Så du som läser, haka inte upp dig på processen. Det jag vill förmedla är en större bild av ett öde.

Jag arbetar i en ledande befattning på ett stort, välfungerande och rikskänt företag. Jag är närmaste chef till en arbetsgrupp om ca 25 personer. En person i min personalgrupp har under en längre tid (ett x antal år) varit sjukskriven i perioder pga div. händelser i livet, men framförallt psykisk ohälsa. Personen har under en lång tid underpresterat på arbetet när hen väl har arbetat, men då man har sett att det funnits försvårande omständigheter kring personens mående har jag/företaget inte agerat med samma kraft som man hade gjort om det var en normalfungerande person som underpresterat i samma omfattning. Jag har under en lång tid arbetat mycket med personen och tagit till olika insatser till hjälp för att hen ska kunna återgå till arbetet i större omfattning, men också hitta tillbaka till den prestation jag vet hen är kapabel till. Alla försök har misslyckats och jag hade mer och mer börjat känna att det finns något annat som inte står rätt till. För att inte göra historien för specifik är det en del väsentliga detaljer jag behöver utelämna nu. Men under våren tog jag till en något drastisk manöver (med företagets godkännande) vilket ledde till att det uppdagades att personen är alkoholist. Omgående tillsattes en rehabplan, som personen bröt inom kort genom att inte medverka med en mängd olika ursäkter och alkoholisemen eskalerade. En ny, betydligt mycket mer omfattande rehabplan tog vid, och personen lovade dyrt och heligt att medverka. Inom några dagar bröt hen även den överenskommelsen. Nu utelämnar jag ytterligare detaljer, men det som nu hänt här i sommar är att personen blivit uppsagd från sitt arbete sedan många år tillbaka. Hen har långt kvar till pension och kommer behöva söka ett nytt arbete, dock utan referenser från en arbetsplats sedan många år tillbaka. Jag upplever inte att hen uppfattar sitt beteende som alkoholism och jag upplever inte att hen förstår allvaret i situationen. Jag har haft många samtal med den samarbetspartner vårt företag har haft i insatserna med personen. De är specialiserade på missbruksproblematik och kunde ge insikter som en lekman utan missbrukskunskap inte hade tillgång eller förståelse för. Det kan mycket väl vara pga de samtalen som även jag har reflekterat extra över mitt riskbruk och varit så tillfreds med att avstå. Efter att ha fått titta ner i det svarta hålet är det lätt att börja känna avsmak för alkoholen. Personens psykiska ohälsa orsakades till största del av alkoholen. Hen drack i sin tur mer både i självmedicineringssyfte, men också för att hen hade likasinnade i sin omgivning där det är så man umgås.

Det jag vill ha sagt med den historien är att det kan drabba vem som helst. Personen jag berättar om är inte en hemlös som beter sig oberäkneligt med en flaska blanksprit på plattan mitt på ljusa dagen. Personen har en familj och hade ett bra jobb sedan många år tillbaka. Hen har goda sociala kunskaper och är en snäll, varm och handlingskraftig individ. Nu har dock hens alkoholism kommit ut i ljuset som även påverkat arbetet negativt. Men hen vill inte ha hjälp då hen inte anser att det föreligger något problem. Jag tror dessvärre att problematiken kommer att eskalera för hen, och som medmänniska är jag orolig. Det krävs inte mycket för att alkoholproblemen ska komma upp till ytan. Även om man tycker att man sköter sitt jobb eller dricker när ingen ser. Allt som krävs är att någon ska fatta misstänkte och plötsligt är man avslöjad. Är man då inte beredd på att genomgå bitvis väldigt mentalt och fysiskt påfrestande insatser, kan man förlora jobb, ekonomin, familj, körkort, hem, framtid, frihet och trygghet. I slutändan även livet självt. Det är inte värt det. Våga rannsaka dig och ditt bruk. Våga ställa frågan till dig själv om du kan tänka dig att leva utan alkoholen. Om svaret är ett omedelbart och skarpt nej kan det vara värt att undrande utforska vad det beror på. Ta hand om er och varandra. Jag skriver inte allt för ofta, men jag följer många trådar nästan dagligen och hoppas på det bästa för er.

Jag tycker också det är bättre att dra sig undan om ens sällskap börjar bli lite för på kanelen. Det går bra och är kul i början när personerna fortfarande kan tänka hyfsat klart, men till slut blir det bara jobbigt med allt korkat fyllesnack, upprepningar och spillda glas. Jag har dock bara behövt göra det någon enstaka gång hittills tack vare sällskap som sällan blir för onyktra. Det som är skönt nuförtiden är också att jag aldrig är det minsta avundsjuk på de som dricker. Det kunde jag få en släng av den första tiden som nykter. Frugan bad mig att köpa Sprite Zero i dag till middagen i kväll. Hon ville inte ha vin i kväll av någon anledning.?

Hemma nu efter två härliga dagar med sol, bad och fiske med händerna. Piggvaren var ljuvligt god.? Det regnar nu, så allt är som vanligt igen här.

Ha en go Söndag! Kram

Vardag. Samma här... helgdagar är det också vardag.
Alltså, har inte kuunnat föreställa mig känslan i förväg. Så härligt. Jepp den är vi rädda om, aldrig ta första glaset vad som än händer???

Så mycket har jag på mitt non-alcoholic-konto ?

Jag gillar ”avstickare”. Det nyanserar bilden av personen som skriver ytterligare. Nu kan jag se dig sitta där bredvid dina Lisa Larsson-figurer.

Min första tanke var: Svårstädat!

Jag gillar olika. Låt alla vara som de är och hitta bra sätt att mötas i respekt och omtanke, det är bästa sättet enligt mig.

Kram ?

Så skönt att du slipper suger! Det måste vara en fantastisk känsla!

Hoppas att du får m dig sonen på en tur....man behöver inte åka så långt...bara komma hemifrån lite grann.

Tack för dina inlägg i min tråd?

Kram?

Tack för svar på ångestfyllda rop i etern!

Fina Lisa: Jag tror att jag ändå kan göra hösten någorlunda hyfsad. Det brukar bli så. Man accepterar de förutsättningar som råder och blir upptagen med att leverera så bra det går enligt dem. Det är oförmågan att stänga av tankarna innan som blir problematiskt för mig. Värre eftersom semestern blev rätt innehållsfattig... Min hjärna behöver hållas upptagen liksom.

Andrahalvlek: Trist att du också går en kaoshöst till mötes :/ Du har helt rätt spår i dina tankar. ”Vad kan jag förändra?” Inte något annat än min egen reaktion. Den här gången ska reaktionen inte vara att göra våld på mig själv till förmån för besparingar i verksamheten. Mindre resurser. Mindre blir uträttat. Det är dags att lugnt leverera enligt förutsättningar, istället för enligt ideologi.

Självomhändertagande: Vilket arbete du gjort med dig själv. Fantastiskt! Jag brukar leva ungefär som du lär, men så plötsligt brister det. Kanske för att man ”tål för mycket” egentligen... Vardagsmotionen är otroligt viktigt. Jag får det mesta automatiskt genom jobbet. Undervisar bla i idrott varje dag, och sätter en ära i att själv vara lika aktiv som eleverna under lektionerna. Det är säkert en del av problemet nu. Den här semestern har jag liksom säckat ihop och tappat lusten för allt. Visst, jag promenerar, spelar golf osv, men inte med samma målmedvetenhet som vanligt. Just nu är det bara något jag gör medans hjärnan fortsätter oroa sig och ängslas, istället för att vila och återhämta sig, om du fattar...

Nåja... Imorgon är det slut på att apatiskt ängslas på förhand. Då börjar hanteringen istället. Det brukar vara hälsosammare. Kram på er fina ❤️

Lika snabbt som suget kom har det försvunnit. Tack gode gud. Så nu är det bara att njuta av det.

Känner fortfarande ganska mycket orkeslöshet i kroppen, börjar bli trött bara att skriva det här. Hoppas energin återkommer när jag börjar jobba igen. Mjukstartar på torsdag men de flesta kollegor kommer åter nästa måndag så då drar det igång på riktigt igen. Men en mjukstart är nog bra :) Har mycket att göra, och det är så jag känner mig mest tillfreds också, så länge det inte är nära deadline.

I dag är planen att vila (som vanligt), ta en långpromenad och försöka ta tag i försäljning. Har ganska mycket gamla grejer (antikviteter, kuriosa) som jag behöver sälja av. Har ett jätteintresse för svenskt porslin och keramik så äger mer än säkerligen alla er tillsammans ;) Så behöver fota och skriva lite om dem och bara sälja det som jag inte älskar. Det mesta står ju bara i förråd i alla fall, och där kan jag ju inte älska det. Har ett utvalt antal i min lägenhet då jag inte gillar för mycket plotter, eller min hjärna blir trött av det så undviker det.

På tal om att förälska sig i saker, jag vet att det inte är riktig kärlek. Men ända sen jag var liten har jag haft den grejen. Jag blir helt besatt av fysiska ting. Jag kan komma ihåg saker som jag inte fick som liten som fortfarande gör ont när jag tänker på det. Eller den där vasen som jag inte köpte på loppisen för 7 år sedan eller... ja ni förstå. Och jag kan även bli så innerligt glad av att se exempelvis på Traffic-serien av Lisa Larson som jag har uppställd precis här vid datorn. Vet ingen som älskar saker som jag. Har mött lite samlare som är någorlunda lika, men de är män i 75+ åldern, det finns inte mycket mer att prata om än keramik och porslin. Haha... (oj vilken avstickare)

Väljer i vilket fall att inte dricka i dag, noterar istället i min "I Am Sober"-app att jag tjänat in över 3200kr på att inte dricka. Det är ju inte så värst mycket iof. men bättre i min ficka än i min kropp. Utöver detta så ska jag istället för att dricka istället ta en promenad, se på youtube och laga storkok

Ha ha, jaaa. Jag är verkligen en envis kvinna när jag tror på något, när jag kämpar mot orättvisor, mot det som jag anser är fel. Min man skakar ibland på huvudet, men han vet att jag gör det för min övertygelse. Jag är väldigt diplomatisk och säger oftare ja än nej (jobbar på mitt nej). Ibland hamnar jag i onåd på mitt arbete för mitt rättspatos kan innebära mer arbete även för andra. Det är inte så lätt alltid att vara jag och ibland blir jag utfryst, men oftast uppskattas mitt sätt att inte vika undan för jobbiga situationer.
Min envisa sida hjälper mig att motionera och hålla mig ifrån alkoholen bl a.

Nu måste vovven ut
Kram på er.

Ja, nu gör vi annat för att dämpa vår oro/ångest?

Kram!

Jag tänker livsmärke, det låter ändå som en erfarenhet som livet gett en.
Och det kan tyckas som en som man velat vara utan men nu har man den och den gör också att man kan använda den till något bra.
Som nu, när du har formats till att bli en empatisk och tänkande människa.
Kram ?