Senaste kommentarerna i forumet

@andrahalvlek jag räcker också upp handen för att pröva tanken med terapi, samtal, möta sig själv igen, de där stunderna man inte haft möjlighet att falla ihop och INGEN har kunnat hjälpa en, men min egen erfarenhet är att det går att hjälpa sig själv, långt efteråt. Det är det jag menar när jag (ibland) tjatar om att ”det värsta har redan hänt”, man går ofta långa vägar runt något som förnimmer om stor smärta och övergivenhet. Men när man till sist vågar gå tillbaka och se efter vad det var som hände. Då gör man det också med sina erfarenheter idag. Och då går det kanske, tror jag, kanhända, att hantera och självläka på nya sätt.
Ibland tror jag man måste gå flera turer till det jag kallar ”olycksplatsen”. Olyckor har hänt oss. De kan ha varit utan inblandning av ett enda fordon men smällen har vi känt. Och hudens ömma punkter, områden vi inte ens vågar känns på för att det kanske börjar blöda.
Jag tänker på dig och tackar universum för att det gick förhållandevis bra med din dotter.
Din forum-squad finns alltid här för dig! Kram 🥰

@vår2022 Varmt tack för kloka ord och omtanke ❤️

Kram 🐘

@Se klart Mina löpturer hjälper verkligen till med att återhämta mig, det tömmer hjärnan på ett så skönt sätt och kroppen går ned i varv och det ger energi. Den kan vara uppe i varv i början, men på slutet så har varven sänkts. Ibland tänker jag att jag inte orkar, men gör det ändå för jag vet hur bra det känns efteråt. Bra musik i öronen och ibland märker jag inte ens att jag springer.

Så fortsätt att hålla i, det ger så mycket! Kram❤️

@Andrahalvlek Ja, tänker också att det kan hänga ihop med dina utmattningar. Symptomen på trauma och utmattning känns ju verkligen liknande och närliggande. Det kan nog finnas något där i kofferten, kanske dags att öppna😁. Om man intar förhållningssättet att det kan vara rätt spännande att nyfiket undersöka vad som finns där i kofferten, att det är sig själv man möter, så blir det inte så läskigt. Att det är fascinerande med hur vår psykologi funkar och påverkar oss. Det tänker jag att du gör med din positiva personlighet. Jag tänker också att det kan vara dags för dig att få bli omhändertagen, framförallt av dig själv. Att få släppa på lagrade spänningar och värk. Att det inte få gå för långt så du kör slut på dig❤️

PS. Ett nyckelben och sex revben ska det stå längre upp. De bokstavligt talat tryckte ut henne, två personer hängde på min mage, samtidigt som barnmorskan stack in handen och ryckte ut henne. Hade jag varit född på 1800-talet så hade jag och båda mina ungar varit döda i barnsäng. Taskiga gener jag skickar vidare.

@vår2022 Håller med! Tack och lov för att hon inte skadades värre ❤️ Det är fan jag i ett nötskal. Krockar jag med bilen (vilket jag inte har gjort), så var det ju tur att smällen bara tog på ena sidan och inte mitt på. Eller nåt. Alltid hittar jag någon tur i oturen. Jag är bara sådan. Eller har blivit snarare. Men det kunde ju alltid varit värre. Alla våra år på sjukhus har gjort mig ödmjuk. De diagnoser min dotter har är ingenting jämfört med väldigt många andra har. Jag tycker så. Men min omgivning blir ibland provocerad, vilket gör ont i mig för jag menar inte att förringa någons dåliga mående. Inte mitt heller.

Ärligt talat är det inte konstigt att jag har varit sjukskriven fyra gånger för utmattningsdepression. Det är helt logiskt. Jag funderar ibland på att kanske söka terapeuthjälp för trauma, för någon stinkande skit är det som ligger i kofferten och gör sig påmind med jämna mellanrum.

Kram 🐘

@danisa Bra att du håller kontakten på forumet😁. När det blir för tyst, vet man inte riktigt hur någon mår. Vad skönt att höra att du kommit över en spärr med alkohol och att du känner dig lugnare. Och det blir bara bättre ju längre tid som går som nykter. Bra jobbat!💪

Slitigt med din syster. Kunde föreställa mig att hon lägger all skuld på dig, utefter det du berättat om hennes personlighet. Bra att du jobbar på med ACT, det kan vara ett stort stöd för dig och att inte ta på dig skulden. Att inte låta henne förgifta eller dupera dig och dina tankar. Att du håller dig nykter kommer också att göra dig stadigare och starkare i tankarna om dig själv och hantera henne, eller hålla avstånd från henne. Jag hörde ett bra program på P1, Kropp och själ, som handlade om narcissism ”Narcissism- en missuppfattad diagnos?” heter avsnittet.

Njut av din tid med din kompis och fokusera på det❤️

@Andrahalvlek Och tack och lov så gick det under omständigheterna bra för din dotter❤️❤️❤️

@Andrahalvlek Jag tycker att du verkar medveten om att dina känslor uttrycks som fysiska krämpor/smärta och det är bra. Du skriver om din dotter ”Allt som hänt henne tidigare kom som en spann vatten över skallen vid varje ny incident. Och enorm trötthet brukade bli reaktionen. Nu har kroppen kompletterat med värk i kroppen också” och det låter traumatiskt. Att man hamnar tillbaka och återupplever tidigare händelser. Att du tidigare blev enormt trött men nu får du också värk i kroppen. Du berättar också att du utåt sett är cool, men att det kan vara kaos inombords. Jag förstår verkligen att det påverkar både psykiskt och fysiskt med detta påslag emellanåt under så lång tid. Att du inte riktigt får kontakt med dina känslor kanske är just för att du stängt igen den dörren, koffertarna som du gör en walkaround runt som du säger. Kanske för att du känt att du behövt/behöver vara så stark och stadig i alla situationer och inte tillåtit dig känna efter hur det känns inom dig. Att du lagrat det i kofferten, men kroppen minns. Som du berättar, att du blir påverkad av känslor som du inte ens upplever att du känner. Kanske ligger de instängda i kofferten? Och du kopplar ihop fysiska smärtor med känslomässigt ont. Att det kommer till uttryck den vägen.

Jag tror verkligen att känslor sätter sig i kroppen och kan uttrycka sig som smärta på olika ställen eller som olika sorters sjukdomar. När vi är med om traumatiska händelser lagras minnet av det vi upplevde i vår kropp och hjärna. Kroppen regerar med att återuppleva de känslor, förnimmelser, bilder, hörselintryck och muskelspänningar som man upplevde vid de ursprungliga händelserna. Man kan förtränga det, men det verkar ändå som att kroppen minns och att det kan sätta sig som en smärta. Det är verkligen fascinerande hur vår kropp och hjärna är konstruerade och fungerar.

Ha en mysig kväll med din dotter och lillprinsen❤️

BTW har jag fyllt alla mina cirklar idag också, utan allt för mycket ansträngning. Har tagit några Alvedon idag, vilket minskar smärtan.

Dottern är okej, men fy fan vilken vurpa. Utöver såret med 9 stygn har hon ett stort skrubbsår på knät och blåmärken som inte heller är att leka med. Hon kunde krossat armbågen, slagit i huvudet rejält (hon hade hjälm dock). Brutit benen.

Hon hade änglavakt. Som så ofta tidigare. Marginalerna på sin sida, ända sen den dag hon föddes. Hon föddes med läpp-käk-gomspalt, fraktur på ett revben och sex revben, och en fosterskada på sin hypofys som gör att hon substituerar en massa olika kroppskemiska ämnen, bland annat stresshormonet kortisol. Och läkning kräver mycket extra, så vi måste hålla koll på läkning och allmäntillstånd.

Kram 🐘

Kram 🐘

Hej
Tänkte att nu undrar du var jag tagit vägen. Så fullt upp. Första veckan har varit bra, mycket att göra men precis som du jobbar jag rätt mycket hemifrån. Just nu är min kompis här på middag. Vi åt kräftor igår också. Det har känts riktigt naturligt att dricka alkoholfritt. Jag känner mig lugnare, det är som om jag kommit över en spärr när det gäller alkohol. Jag frestas inte, precis som om jag kanske börjar kunna lämna det bakom mig.
Tyvärr har situationen med min syster bara blivit värre. Hon skickar meddelande och brev med långa listor där hon anklagar mig för allt möjligt och att det ledde fram till hennes utbrott. Det är alltså mit fel att hon behövde skrika...
Ska skriva mer om mina tankar kring ACT när jag hinner.
Hoppas du har en riktigt mysig kväll.
Kram

@Andrahalvlek Absolut ingen fara att du råkade skriva in min tråd, bara trevligt😁

@Sattva Ja, fikon är verkligen ett bra alternativ och naturligt. Verkligen strongt jobbat med snart 8 veckor utan godis!🥳. Man känner sig så mycket fräschare utan massa socker.

Ha en fin helg!❤️

@Andrahalvlek Den ska jag lyssna på nu omedelbums! Och tack för din återkoppling i min tråd - det gav mig insikt!

Poddtips: ”Nyfiken på” #201 med Cajsa Tengblad: ”Stärka sin självomsorg”. Tänkte på dig @seklart när de pratade om att ”provtänka” och på dig @kirskål apropå att göra saker för sig själv - inte för andra hela tiden.

Kram 🐘

Tack för alla hälsningar. 🩷

Följer diskussionerna kring jobb och ork lite extra, då det känns högaktuellt för mig. Kroppen orkar inte lika mycket som förr. Att dessutom lyssna på den när den varnar på olika sätt blir allt viktigare. Tror jag. Skriver inte så mycket som jag tänker, men det kanske kommer.

Hälsningar från solsängen ☀️

@Se klart Det är min upplevelse också. Vissa tankar ska bara få skramla fritt ett bra tag, för att sen ramla på plats i sinom tid - och då bara vet man vilket håll man ska gå. Ibland är vid nödgade att ta beslut, vilket du gör på jobbet varje dag, men om vi inte är nödgade till det är det fint att låta tankarna skramla fritt ett tag. Inte känna stress över det, mer låta tankarna skutta runt som ursöta lammungar på grönbete.

Kram 🐘

@Se klart Ja, de där koffertarna stör mig sällan. Det som finns i dem finns i dem liksom. De tillhör livets bagage. Och innehållet i dem har lärt mig att snabbt göra en walkaround om det krävs. Det finns nya vägar, andra vägar.

Samtidigt är det tröttsamt att bli påverkad av känslor som jag inte ens upplever att jag känner. Jag är inte medveten om dem, jag blir bara fysiskt påverkad och först då blir jag lite medveten. När hon var yngre liknade jag det med att efter anspänning, när allt gått bra, så kändes det som att bli klubbad i bakhuvudet med ett vedträ. Platt fall. Allt som hänt henne tidigare kom som en spann vatten över skallen vid varje ny incident. Och enorm trötthet brukade bli reaktionen. Nu har kroppen kompletterat med värk i kroppen också, eftersom jag tydligen är lite trög.

Har precis tagit en höneblund. Jag har ett gammalt säg: Varje bra ledig dag innehåller en höneblund. Jag behöver inte ens somna, det är att jag tar mig tiden att ligga i sängen ostörd i en timme som är viktigast. Rast och vila.

Kram 🐘

Skönt med lite cocooning @andrahalvlek, du har ju en enastående förmåga att vända ansiktet efter solen, vara där det är ljust, men såklart hör koffertar sig påminda, det är trots allt inte gratis med storage och förråd, det är min erfarenhet, förr eller senare behöver man gå igenom de gamla koffertarna men det är inte säkert det är så ”farligt” som man tror. Utan att riktigt begripa hur, har man bearbetat och hanterat en massa saker under tidens gång.
Låter som en mysig helg nu har framför er, njut av den. Kram 🤗

Tack snälla @vår2022 för kloka ord😍. Jag drog ner rejält på tempot under pandemin och av förklarliga skäl, men jag minns att jag mådde väldigt bra då. Så få krav på tillgänglighet, umgänge, som du säger är det ju super att träffa kollegor men det tar kraft och energi. Jag är oftast dödstrött efter en dag på jobbet, orkar absolut inte mycket mer än att lägga mig på soffan. Sen har jag å andra sidan ibland hämt av småbarn efter jobbet och då är jag på gränsen till utmattad- samtidigt som jag verkligen VILL orka.
Det är jätteskönt för mig att höra att den här lite allmänna tröttheten som också kommer i samband med trevliga saker är ”normal”. Ibland tänker jag att det är något fel på mig…
Idag- dag 3 löptur, så skönt, ska hålla i nu!
@himmelellerhelvette jag skulle absolut vilja jobba deltid men jag har en lite knäpp pensionslösningar via mitt företag som baseras på vad man tjänar när man slutar jobba… det är mycket pengar - inte lön alltså- som därmed försvinner. Å andra sidan behöver jag endast jobba till 62 för att denna ”förmån” ska falla ut. Jag tror som du att ibland får tankarna ha sin egen gång, bara låta dem vandra lite fritt är skönt. Och som ofta i livet vaknar man en dag och känner sig trygg i vad man vill.
Det är iaf sällan som beslut värkd fram… tack för goda och kloka tankar 😍
@sattva 💕 jag gör som du säger! 🌸🌸🌸

@Sattva Ja, det ska bli spännande att prova på lite olika saker. Få se vad han brinner för. Jag hoppas att det inte blir agility, för det pallar nog inte mina ben. Men vi får se vad det blir. Än så länge är det sök som han har svarat med bäst intresse på. Värsta talangen på det.

Med min förra hund började jag träna agility. Han var 7 år och hade aldrig provat något liknande innan. Han bara glodde på mig först, men lärde sig snabbt ändå. Han var långsammast av alla men gjorde hindren felfritt. Också en bra taktik! Men vi höll bara på två-tre terminer.

Kram 🐘

Hela veckan har det gått bra med mina nya utökade aktivitetsmål: 90 min träning (promenader), förbränna 900 kcal, stå upp minst 12 gg på 12 tim (en gång per timme alltså). Jag har varit omväxlande ledig och jag har jobbat 10 tim i sträck, men jag har ändå uppnått målen. Och styrketränat 15 min innan jobbdag (mån, tis, fre). Det ska kännas i kroppen att den har använts, men när man vaknar nästa morgon ska den kännas okej.

Igår kväll fick jag rejält ont i hela kroppen, i morse likaså. I onsdags hände en olycka med min yngsta dotter, hon ramlade med cykeln och fick ett djupt sår som krävde 9 stygn. Jag såg bilder, såret var jättestort 😱 Jag var bara inblandad på distans, personalen på boendet och hennes pappa skötte det praktiska, men känslomässigt blev jag förstås påverkad. (Hon är okej, jag hälsade på henne i torsdags. Hon var nöjd och glad över att sjuksköterskan ”lagat” henne.)

Samtidigt är jag van vid att saker händer runt henne, vi löser det bara. På ytan är jag cool, för det måste jag vara gentemot henne. Inombords är jag nog inte lugn alls, men jag kan inte fiska upp känslorna. De är nertryckta i en koffert i ett låst utrymme långt ner i källaren.

Jag har tidigare tänkt att jag reagerar med värk i kroppen på känslomässiga saker. Som om min kropp skriker åt mig: Nu tar du det lugnt! Jag tycker ju att jag tar det lugnt. Men ibland kopplar den på värk som en påminnelse. En värk som får mig att vara lite mer självsnäll. Det kan vara så, jag är osäker, men jag ska fundera över det lite mer.

Fysiska krämpor som svar på känslomässigt ont? Har jag något trauma i livet så är det resan med henne, som pågått i 25 år. Just att vara cool och handlingsför inför henne, samtidigt som det är kaos och storm inombords är smärtsamt. Kluvet. Och att inte ens vara medveten om att det är så gör det svårare att ta itu med det på något sätt.

Idag blir det umgänge med yngsta dottern, hon ska sova hos mig en natt, och jag ska hämta henne strax. Vi ska gå på allsångsuppträdande ikväll och sen äta på hennes favvopizzeria. Titta på film och cocoona. (Visst var det uttryck som hette så?) Lillprinsen får korta kisspromenader, inte mer än så. Min aktivitetsklocka får ticka bäst den vill några dagar. Ipren ska jag köpa också.

Kram 🐘

Ser nu att jag skrev mitt inlägg i fel tråd. Suck. Jag ber om ursäkt. Kopierat över till min tråd.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Det ska bli en fröjd att följa dig på den resan 🥰 Det är som jag brukar tänka: Kan jag sluta dricka så kan jag fan göra vad som helst. Som min fysik tillåter 🤣

Kram 🐘

@Sattva Vilken härlig känsla för dig att landa i att du har all trygghet du behöver inom dig❤️
Är online kursen lite lik Buddhas lära? Jag försöker ta till mig den genom böcker som ”Buddha på ren svenska”
”Tänk som en munk” ”Munken som sålde sin Ferrari” och ”Vem gråter vid din grav”
Kram❤️