Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 Hej igen 👋🏼 Jag är jätteglad att du skrev 🙏🏼 Jag är helt med dig att det är samtalet som räknas. Stödet och klokskapen och ofta lite glimten i ögat kommentarer 👁️
Jag håller med om att samtal är häftiga avseende vilken effekt man kan uppnå med bra dynamik i en konversation. Jag tror det är klokt att vara positivt och bjuda på positivitet. Lika lite som att pracka på nån vad jag pysslar med så vill jag inte heller racka ner på någon . Men det är självklart att det lyser rött lite då och då 🚦
Jag fyller 53 nästa gång och jag vaxar mig 2 ggr om året - när mina få hårstrån liksom blivit så långa att jag kan göra frisyrer med hudkrämen när jag smörjer in benen 😂 då ryker de!!! Jag har ingen smärttröskel i sikte - jo om jag slår i lilltån då jävlar haglar orden 😂

Hoppas du haft en fin fredag & får en härlig helg
🩵

@Se klart Ja, det är inte klokt vad vi står ut med. Dysfunktionella chefer kan nog inte HR göra något åt, men de bör känna till dilemmat. Jag brukar säga att min chef ska kunna mitt jobb och lite till - då respekterar jag hen. Finns inte så många sådana chefer kvar tyvärr.

I samband med min senaste sjukskrivning dissade jag insomningstabletter helt. De fick motsatt effekt nästan. Och sen över ett år tillbaka sover jag riktigt bra. Blir tydligt trött vid 22 varje kväll, vaknar senast 8 även på lediga dagar.

Undviker höneblundar, även om jag tar en halvtimmes ”reset” av hjärnan ibland vid behov. Mina vanor är viktiga för mig. Och numer inkluderar de även hundens behov. Han är så himla trött kl 22 🤣

Vid insomning gör jag numer en räkneramsa - andas lugnt in på 6, ut på 6 och repeterar 20 gg. Räknar antal gånger med hjälp av att vika fingrarna. Kort därefter brukar jag somna. Nu kan jag inte lägga mig utan att räkna, det bara ska göras. Ibland somnar jag mitt i räknandet.

Kram 🐘

Något väldigt speciellt har hänt sedan det här första terapitillfället och det är att jag somnar så enkelt. Eller om det är att jag blivit extra trött.
Har somnat varje dag eller kväll i soffan. På em eller på kvällen. Eftersom jag sovit på sömntabletter i åratal så är det väldigt speciellt. Att det släpper nu. Iaf tillfälligt.
Jag har haft såna kämpiga veckor med så mycket stress. Jag ska bara jobba nån vecka till, sen semester. Men jag orkar inte ha det så här mer. Och jag orkar heller inte ansvara för den oerhört pressade miljö vi jobbar i.
Min chef är värdelös, så enkelt är det. Hon är snäll men ingen ledare.
Jag och flera med mig är tröttare än nånsin. Att ha en dysfunktionell chef är utmattande.
Har bokat tid med HR nästa vecka för att förklara hur det är, och hur det absolut inte kan fortgå.
Idag är det äntligen fredag, jag jobbar hemifrån och kan också vila lite.
Jag har tackat nej till ALLT som inte är ”måsten” denna vår och ändå är det för mycket för den människa jag är just nu.
Nu jobba klart och sen helg! Kram på er. 😍

Vad fint @heh, jag håller med dig. Det är något med forumet och framförallt alla fina människor här som är unikt. Och då kan man känna sig stolt för vi är ju faktiskt en del av den gemenskapen och bidrar när vi kan, orkar och förmår. Kram 🥰

För många år sedan berättade jag för min psykolog att jag alltid har ljudbok eller podd i öronen. I bilen, på promenader, alltid när jag är själv typ. Hon undrade då: ”När tänker du då?” Öh, helst inte. Hon menade då på att om man inte tänker dagtid när man är vaken så kommer tankarna när man ska sova istället. Just därför använde jag ljudbok som insomningshjälp i många år.

Därför är forumet en så god hjälp för mig. Här sätter jag ord på mina tankar. Och faktum är att ett plus ett ofta blir tre eller mer. Och allt jag tänker måste jag inte formulera i skrift. Jag kan tänka och lösa problem dagtid, så slipper min hjärna hålla på med det på nätterna 🤣 Fast det är nog att hoppas för mycket.

Idag på lunchpromenaden såg jag alla studenter tåga genom stan, från gymnasiet till kyrkan. På lång rad, klass för klass. Visselpipor och trummor, lite sång. Och jag fick liksom ståpäls av välbehag och en liten gråtharkling i halsen, jag blev på riktigt rörd över deras enorma glädje. Likadant kände jag häromveckan när jag stod mitt i kören under ett uppträde, det var så mäktigt att stå där och sjunga tillsammans så det uppfyllde varje por i min kropp. Pur glädje.

Jag tänker att typ alla ungdomar har lurar i öronen. Alltid. Kan det vara en orsak till den galopperande psykiska ohälsan? Att de tänker för lite? Jag tänker också att känslor är en blandad mix minst sagt. Att känna starkt uppblossande ilska och glädje är svinbra, men jag vill känna alla känslor. En del skyller på SSRI, att den medicinen gör dem avtrubbade. Just nu vurmas det massor för att sluta med SSRI av den anledningen. Jag tänker dock inte sluta, jag behöver SSRI för att sova och funka i vardagen.

Jag tänker fortsätta tänka och lyssna inåt, och försöka bli bättre på att sätta ord på vad jag faktiskt känner och tänker. Besvikelse, ledsen, arg, rörd, glad, ilsk, irriterad, vanmäktig, uttråkad, rastlös - bring it on! ”Stopp! Vad känner jag nu? Egentligen.”

Kram 🐘

@Se klart Så är det. Forumet är en fantastisk ventil där vi kan få ur oss våra tankar och få andras perspektiv, det har hjälpt mig så mycket att det inte går beskriva i ord. Saker som är så svåra att prata med andra om för ingen förstår och det blir för känslomässigt för mottagaren, då är det så mycket skönare att skriva om det här på forumet, där det alltid finns någon som förstår och kan ge andra perspektiv och som har handskats med liknande problem. Som detta med traumabearbetning, jag hade inte alls något ord på något som kunde hjälpa mig genom det, förstod inte ens att det var trauman. När jag fick ordet till mig kunde jag googla. Hitta böcker i ämnet och förstå hur mycket obearbetat det fanns inom mig och börja bearbeta. Att jag var medberoende till min mamma, det hade jag aldrig heller förstått eller lärt mig att ta mig ur utan hjälpen på forumet. Och detta med alkoholberoendet, jag viste inte att jag var beroende! Viste att jag hade problem men trodde bara jag behövde lära mig att kontrollera alkoholen. Förstod inte att eftersom jag försökt lära mig att kontrollera den i 10år utan framgång var jag beroende. Hade jag inte funnit forumet hade jag fortfarande försökt lära mig att kontrollera mitt drickande tror jag. Kram❤️

@Se klart @vår2022 @Geggan Varmt tack för era tankar ❤️ Jag tänker att det är viktigt att verkligen få fram känslorna, inte låta dem stå i farstun och trampa. För de finns ju där någonstans. Ilska kan jag känna, liksom glädje. Plötsligt uppblossande starka känslor. Men stress och oro är jag så van vid att känna att jag knappt känner av det. Det ligger liksom i mitt undermedvetna konstant - och sen blir resultatet sjukskrivning för utmattningsdepression fyra gånger på 17 år.

Mycket grundas nog i barndomen, jag lärde mig att inte känna oro för min pappas drickande och mina föräldrars konstanta grälande. För att klara dagen. Samtidigt minns jag klumpen av oro i magen väldigt väl. Och hur min hörsel scannade av ljud i hemmet - en flaska som öppnades, irriterade suckar osv. Och orosklumpen i magen kom tillbaka när jag förstod att jag hade blivit sambo med en alkis, han som sedan fick flytta med buller och bång.

Min hörsel är fortfarande överaktiv, det är därför det är så svårt för mig att jobba i kontorslandskap. Jag hör allt som sägs - och allt som inte sägs. Jag ”hör” underliggande meningar, irritation, vanmakt. Jag hör allt. Som jag inte alls behöver höra för att sköta mitt jobb.

Och ingenting blev bättre när vår yngsta dotter föddes svårt sjuk, och sen fick olika diagnoser på löpande band i flera år. Så mycket oro, så mycket logistik, så mycket räcka till åt alla håll. Förutom mina sjukskrivningsperioder har jag dessutom jobbat heltid hela tiden. Med henne har jag verkligen lärt mig leva i nuet, ha noll förväntningar på någonting - och samtidigt hela tiden planera långt framåt. I sommar fyller hon 25 år - och vi planerar för fullt ett jättestort kalas 🥰

Ja, jag har en hel del att fundera över. Mest av allt ska jag nog klappa mig själv på axeln och innerligt berömma mig själv för allt jag har klarat av, och att det bannemej inte är så konstigt att det har satt spår själsligt. Allt annat vore konstigt.

Kram 🐘

@Se klart och @Vinäger Tack❤️Kram

@Carisie Ja, det kan väl vara lite som att rösta ”för” och ”emot” något med tillhörigheten i de olika forumen. Jag skriver sällan i måttligt delen för jag vill inte ”pracka” på något och tänker att var och en måste få välja och göra det som känns bäst för en själv. Man vet bäst själv om sig själv. Tror inte heller att jag kan tillföra så mycket då jag har ett helt annat förhållningssätt till alkohol och att det ofta ”blinkar rött” inom mig😂. När jag skrev mitt första inlägg i din tråd var för att jag tyckte att du tänkte klokt och resonerade så bra kring din relation till alkohol och jag ville säga det. Men i min tråd är alla välkomna oavsett forumdel😁. Det viktiga är samtalet.

Jag tror att vi oavsett forumdel kan känna igen oss mycket i varandra och det vi kämpar med. Det som skiljer är våra personligheter, erfarenheter, förutsättningar och hur vi tar oss an det. Det häftiga är också att genom samtal kan vi hjälpa och utveckla varandra. Jag har lärt mig massor här, det har hjälpt mig till att reflektera om mig själv, hur jag fungerar och vidgat perspektiv.

Min vuxna dotter var värsta slarvern och droppade allt där hon för tillfället stod och i en hög på sängen😂. Mitt smink och kläder som hon gillade försvann ofta och kom tillbaka second hand om det kom tillbaka! Jag undrade hur fasen det skulle bli för henne i framtiden😅. Nu när hon har egen bostad är hon så ordningsam, lagar matlådor, inreder fint och håller på med sticklingar överallt! Nice att vaxa benen, jag är 55+ och kommit i fasen där det knappt längre växer så mycket behåring på kroppen, så jag fixar lätt själv det som växer och slipper smärtan med vaxrycket😂

Ha det så gott, vi hörs!❤️

@vår2022 Hej igen 👋🏼 Bäst att kolla iaf ... fick lite smisk på fingrarna när jag svarade på nåt i "fel forum" 🙈 Minns inte ens var men kände mig lite dum när jag var "välkommen tillbaka" när jag inte dricker 😅 Men jag planerar ju inte det så.. jajaja🙈😅

Det var hur som helst väldigt intressant för jag känner igen mig i dig: hur jag skrev när jag började AH. Det var intressant att djupdyka i din historia och "lära känna dig lite".

Jag har sommarmisssons på stan före bunkern... semestervax av benen 😂 - hejdå vinterpäls. Jag hoppas på noll nystan! Men det brukar inte vara MR på fredagar så max nån CT men då har jag koll på mina egna slangar - min mamma skulle bara vetat när hon klagade över min oordning när jag var barn. Det roliga är att jag visste exakt var i oredan allt låg. 🤔 Min systerdotter har petat i mina grejer ibland och syrran säger "Varför håller du på med mosters smink - du vet att hon märker om du så sneglar åt grejerna!" 😂 Sant!

Dags & börja fixa med håret nu så jag kommer iväg i tid 😇 Vi hörs!
🩵

@Carisie Hej! Absolut misstycker jag inte att du skriver här, alla är välkomna och jag blir glad över att du kikar in hos mig😁. Ja, det är mycket skrivet i mina trådar och det har nog varit lite som med dina patienter att nysta upp 🧶😂.

Visst är det häftigt när man kommer på ursprung och anledning till skav genom att sätta sig ned och gå in i känslan. Komma till insikt. Få upp den på ytan och reda upp den, sova på saken innan man agerar på den. Som nykter är det möjligt när sinnena är på plats där de ska vara. Som onykter kan tankarna och känslorna fara omkring all over the place!😂

Hoppas du får en bra kväll på jobbet och högts ett 🧶😁. Ha det gott!❤️

@vår2022 Hej 👋🏼 Vilken resa du gjort- fick läsa igenom en två långa trådar 🧵 Jag hoppas du inte misstycker att jag skriver lite här eftersom jag inte är helt alkoholfri. Tänkte skriva nykter först men nykter är jag ju faktiskt 😂🙏🏼 Tur det när klockan är 5.48

Jag hade samma upplevelse som du härom veckan. Ett skav jag kände igen - grottade i - kom till insikt - kom till ro 🙏🏼 Sedan jag bestämde mig för en snål budget av alkohol har jag nästan helt slutat att agera på mina känslor och väntat in att hela knoppen & kroppen ska komma i fas.

Jag hoppas du & alla andra får en fin helg. Jag börjar helgen med att jobba kväll. Jag hoppas att jag inte behöver gå & hämta nåt nystan 🧶 på MR idag 😂

Allt väl
🩵

Det som är väldans tänkvärt är att när du skriver att känslorna är vana att hålla sig i bakgrunden. De står i hallen eller längst bak på minglet? Så är det som om de inte riktigt hör ihop med dig? För egentligen står ju dina känslor alltid med dig, men man kan ju lära sig att placera dem långt bak. Knappt släppa in dem om man inte tar en promenad utan lurar?
Min mamma har också ”lyft ifrån sig” allt som är svårt att hantera. Vi skrattar åt/om det, jag och min syster men egentligen vet vi ju att det haft stora konsekvenser för också våra liv och möjlighet eller vana att hantera det som är svårt.
Kram till dig och grattis till nya funderingar. 😍😍

Hon är fin 🥰

@Andrahalvlek Vilka bra reflektioner och bra samtal du haft med dig själv, och satt ord på att du har svårt att få kontakt med dina känslor och oförmåga att ta upp riktigt svåra ämnen för diskussion. Jag tänker att det är ett beteende som man kan få med sig från barndomen. Saker händer, man pratar inte om det och dagen därpå låtsas man som ingenting. Du berättar också att du kör på och märker inte av stress och oro förrän kroppen signalerar, och då kan det i värsta fall gått rätt långt när du upptäcker det.

Din mammas sätt att säga att hon inte minns och lagt det bakom sig verkar vara ett sätt för att slippa känna, ett slags undvikande beteende för att slippa smärtan som det kan framkalla. Om man systematiskt gjort så kan man säkert ”blocka” hjärnan och hålla känslor borta. Men jag tror att det sätter sig i kroppen av att göra så, man kan liksom inte komma undan. Har man inte tränat på att prata och känna efter hur man mår och känner så är det svårare att göra det. Man hittar strategier för att ändå fixa av sitt liv.

Jag tänker också att medberoende kan se väldigt olika ut och det kan också vara svårt att upptäcka det när man är i det, det blir normaliserat. Jag upptäckte mitt medberoende tydligt för ett antal år sedan och jobbar mycket med mig själv för att komma ur det så mycket som möjligt. Tycker också det var bra av din dotter att göra det som hon känner är rätt för henne för att gör sig ”fri”. Det finns mycket elefanter i många rum. Det skulle nog vara skönt för dig att få bearbeta detta och jag upplever att du nämnt det flera gånger. Det är också extra viktigt för dig som varit utbränd flera gånger så att du inte kör för fort och är på efterkälken på att känna din stress och oro.

Tänk vad mycket vi lär om oss själva hela tiden och hur vi strävar efter balans och harmoni med oss själva. Sköt om dig!❤️

Många intressanta r av nekar @Andrahalvlek ! Hoppet måste alltid leva.

Idag på lunchpromenaden kom jag att tänka på tre saker. Jag har svårt att få kontakt med mina känslor, de är vana vid att hålla sig i bakgrunden. Så mycket i bakgrunden att de liksom lever sitt eget liv.

Jag märker inte att jag tex är stressad och orolig förrän kroppen reagerar, med sömnstörning och/eller ångestpåslag. Och sötsug. Så är det även nu som nykter, jag blir liksom förvånad själv. Jag märker det först efteråt. Jag måste lyssna inåt mer noga!

Funderar på om det kan bottna i medberoende sen barndomen? Saker händer, man pratar absolut inte om det i stunden, och dagen därpå låtsas man som ingenting. Och lägger det bakom sig. Det är min mammas mantra ”det har jag lagt bakom mig”.

Varje gång jag vill prata om dåtid tittar hon storögt på mig. ”Det minns jag inte, det har jag lagt bakom mig.” Ibland undrar jag om hon börjar bli dement? Samtidigt vet jag ju att hjärnan sållar bort dåliga minnen, av ren överlevnadsinstinkt.

Den andra saken jag tänkte på var studentglädjen som man omfamnas av nu nästan. Såg ett gäng studenter leka på idrottsplatsen. Kom att tänka på glädjen jag kände när jag tog studenten, och när mina döttrar tog studenten. Jag uppfylldes av känslan så till den grad att jag nästan blev rörd till tårar. Nästan. Men då gick jag vidare med hunden.

Det tredje jag tänkte på var äldsta dotterns outande om sin pappas leverne. Hon hade berättat för sin kusin, som berättade för sin pappa, som är bror till dotterns pappa. Inte bra. Min första reaktion var: ”Åh, det var väl onödigt att berätta.” Men just idag kände jag att hon gjorde helt rätt - att inte berätta skulle göra henne medberoende.

Han är inte missbrukare men han har ingen ordning på någonting. Försöker rulla runt sitt företag men jobbar mer svart än vitt. Skulder hos kronofogden, lånar pengar av sina föräldrar osv. Köper och säljer prylar, oftast med minus som resultat. Blir aldrig klar med en enda renovering han påbörjat. Lägger mycket pengar på finöl och finwhiskey osv. Stoppar huvudet i sanden typ.

Jag löste min oro för allt detta genom att flytta ifrån honom för tio år sedan, men för äldsta dottern är han förstås ett stort orosmoln. Jag försöker underlätta genom att prata med henne om elefanten i rummet.

Och jag tycker nu verkligen att hon gjorde helt rätt som tog upp det med sin kusin. Vi får se om det leder till något. Men har varken jag eller äldsta dottern lyckats styra upp honom så lyckas nog ingen tyvärr.

Medberoende kan se väldigt olika ut. Jag funderar seriöst på att se om jag kan delta i någon behandling för ”vuxna barn” som blivit medberoende i unga år och sen har lätt att applicera det beteendet på typ alla relationer och skeenden.

Bäst vore om det fanns en digital grupp. Jag tror jag har en del att bearbeta där. Peoplepleaser-beteende tex. Oförmågan att ta upp riktigt svåra ämnen för diskussion osv.

Nog tänkt för idag.

Kram 🐘

@heh, vi är många som delar erfarenheten av att få ta hand om oss själva, ta mycket ansvar och vara vilsen när det kommer till att be om hjälp.
På forumet upplever jag att det är tillåtet. Tillkortakommanden, svårigheter.
Allt är okej. Kram 🤗

@Se klart 😘

Grattis till 22 månader och att snart få uppleva två år i frihet från alkoholen. Du gör det så bra och är en fin förebild för många. Kram 🥰

Grattis från mig med. Det är fantastiskt att få vara med på din resa genom livet, inte minst den inre. Kram 🥰

Kikar bara in och instämmer- wow vad du har varit med om, åstadkommit och bemästrat. Det är knappt man vågar tänka på pensionen 🤗
Så skönt att du har landat nu efter detta år.
Jag fattade alldeles för sent att det var live-träff, är gärna med nästa gång.
Ja det fint, lugnt och lagom utvecklande nu. Kram 🥰

@miss lyckad @aeromagnus @Varafrisk @vår2022 och @Andrahalvlek Tack snälla, fina ni❤️

@Himmelellerhelvette Grattis till 22 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Och till alla aha-upplevelser du har fått efterhand! Du blir allt duktigare på att hitta orsaken till skav och starka känslor - och tar hand om det mycket bättre 🥰 Tänk så mycket starka känslor och tankar som vi har dränkt i alkohol back the days. Sorgligt.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Ja, det är en häftig upplevelse och process. Kram❤️