Senaste kommentarerna i forumet

@Himmelellerhelvette Grattis till 22 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Och till alla aha-upplevelser du har fått efterhand! Du blir allt duktigare på att hitta orsaken till skav och starka känslor - och tar hand om det mycket bättre 🥰 Tänk så mycket starka känslor och tankar som vi har dränkt i alkohol back the days. Sorgligt.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Ja, det är en häftig upplevelse och process. Kram❤️

@Majaella Tack❤️.

@Himmelellerhelvette Grattis till över 22 månader!🥳 Ja, jisses tiden går verkligen fort! Den känns så långsam i början av nykterhetsresan men sen så ramlar tiden bara på. Du har verkligen hitta din värderade riktning och inre kompass som leder dig och du är inne på en fantastisk inre och yttre resa. Det kommer att gå upp och ned, men riktningen kommer att hela tiden leda dig framåt om du lyssnar på dig själv och tror på din egna förmåga❤️

@Himmelellerhelvette Så himla klokt och fint skrivet!❤️Å Varmt innerligt Grattis t 22 månader! Fantastiskt🥳 Jag håller på med samma resa …det känns som om jag blir friare lite pö om pö🙏🏻

Kramar 🥰❤️

@Vinäger ja, det var trevligt! 😊

Att gilla sig själv som man är är nog en nyckel till framtida nykterhet. 22 månader är ju grymt jobbat

Jättefint skrivet, om vem du vill vara, och faktiskt redan är. ❤️. Just att vara en förebild för både små och stora barn, en trygg person som inte förändras för att hon dricker alkohol, någon som alltid står för sina ord. Du är en fin förebild för dina barn och andra. 🤗🤗

@Axianne Det är så fint att läsa när du skriver, du skriver så målande och jag fastnar alltid för hur starkt du lyckas beskriva. Jag är så glad för din skull att du fick ett uppvaknande och har ett normalt liv sedan flera år! Själv har jag 22 månader nykter nu! Kram❤️🙏

Tack för din berättelse, jag hade inte gått så långt med A men kände att nu räcker det. Har bara varit utan A i 15v. men känner att jag inte vill tillbaka där jag var. Härligt att du varit nykter i tre år. Kram

@Se klart Så har jag också växt upp, alltid klarat mig själv, mitt mål är att lära mig tänka så som du lärt dig nu ”att detta kanske någon annan kan hjälpa mig med”
Jag blir jätteglad för din skull att det kändes så bra för dig igår❤️Kram

@vår2022 Den processen är så häftig! Älskar när det går till på det sättet du beskriver! Kram bästa @vår❤️

@Varafrisk Så skönt att du blev fortsatt sjukskriven på 50%❤️

Tyvärr spelar åldern nog inte så stor roll på självkänslan men jag tror den blir bättre och bättre ju mer vi lär oss acceptera oss själva som dom vi är och jobbar på att förändra de beteenden vi inte vill ha. När vi lär oss tycka om oss själva och tycka att vi är tillräckligt bra. Vi behöver inte överprestera utan lära oss att lagom räcker gott och väl. Lugn och harmoni. Pausa istället för att gasa när vi börjar känna oss ofokuserade. Jag kan all fall lätt börja gasa när jag känner att hjärnan inte hänger med istället för att ta en paus och göra något annat en stund. Det behöver jag träna mycket på att sluta göra.Kram❤️

En bekant har dött. Jämnårig med mig. Jag läste det på Facebook och jag är ledsen att jag inte vet vad som hänt, men det är en människa från ett annat liv. Jag vet inte om spriten tog henne eller om hon dött av något annat. Hon var också alkoholist fast hon vägrade att ens uttala ordet. Hon hade "full koll" hävdade hon. Jag å min sida visste mycket väl att jag var alkoholist. Jag förnekade det aldrig men jag intalade mig att jag var en "Funktionell alkis" en "Högpresterande överkonsument" och en "Måttlighetsmissbrukare". Jag gav mig själv alla upptänkliga epitet för att sätta en ironisk prägel och mentalt förtränga den smärtsamma vetskapen att jag var sjuk i en fruktansvärd missbrukssjukdom. Allt detta kunde jag raljera över och skämta om, men det var medan supandet var socialt och jag umgicks med andra som söp. Stammisarna på puben. "Vännerna" på krogen. Männen jag dejtade för att vi festade lika mycket. Alla de där polarna som jag inte träffat och inte umgåtts med på drygt tre år - de som jag tyckte jag var så god vän med, och så hon som nu är död men som jag trodde var min bästis. Hon som jag alltid betalade notan åt för att köpa mig vänskap. Nu när jag ser tillbaks så vet jag att det enda vi hade gemensamt var supandet.

Hon är borta nu och jag kanske borde vara ledsen men just nu känner jag inget. Det finns inga fina minnen. Jag kan bara beklaga sorgen för hennes familj. Och jag vet inte heller vad de andra gör idag, alla de jag såg som mina polers och som jag har så många foton på från fyllekvällar och fester. Jag saknar dem inte heller men jag tänker på dem ibland. Vissa mer än andra. Undrar om de mår bra och om de fortfarande dricker. Så nära vänner vi var men ändå totala främlingar. Det var ett umgänge där vi drog ned varandra djupare i träsket för varje pubkväll. Drickandet glorifierades och hyllades. Nyktra människor hånades. Vi var ju minsann "LIVSNJUTARE" och det var väl inget fel i det? Alla andra var tråkiga. Vi skrattade åt bakfylla och skämtade om den dåliga dagen efter när man mådde skit, för att snabbt lösa problemet genom att börja supa igen. Men det var innan jag blev av med mitt fina jobb och innan jag klev över tröskeln till det självdestruktiva ensamdrickandet.

När jag fick sparken var jag inte längre högpresterande. Jag berättade inte för suparkompisarna att mitt festande kostat mig jobbet. Jag ljög och sade att jag sagt upp mig för att jag fått jobb närmare hemmet och det fick jag till slut, men jag söp bort det jobbet också. Och nästa. Och nästa. Nu var inte drickandet ett dugg socialt längre. Jag drack ensam och mycket mer än innan. Deprimerad och ledsen. Missnöjd och fylld med ångest.
Det är svårt att tänka på den tiden. Åren försvann snabbt. Jag hoppas att hon som nu gått bort inte gick samma väg. Jag hoppas hon fick leva nykter innan hon dog. Att hon kom till insikt. Eller så levde hon som en lycklig förnekande fyllskalle de sista åren. Vem vet. Jag kommer inte att forska i det.

Jag är fylld med tacksamhet idag. Jag är glad att minnena från mina många år som aktiv alkoholist bleknat och att jag vara nykter så länge. Det är närmar sig tre år sedan jag slutade dricka och ni kanske tror jag ljuger, men jag vet fan fortfarande inte hur det gick till. Jag förstår faktiskt inte hur jag bara kunde lämna det katastrofliv jag levde och gå rakt in i ett "normalt" leverne. Det är totalt obegripligt, och det var en gåva från Gud känns det som. Jag kan tänka ibland att det är som att någon hypnotiserat mig på samma sätt som när man får folk att sluta röka eller bli av med sin spindelskräck. Att någon knäppte med fingrarna och sade "Axianne, när du öppnar ögonen så kommer du aldrig mer dricka alkohol".

Och jag öppnade ögonen. Och jag var nykter. Och jag var tacksam.
Må gott tills vi hörs igen. Var rädda om er, livet är kort. ❣️❣️❣️

Ikväll har jag cyklat med lillprinsen 🤩 Han springer på jättebra, flåsar kontrollerat, och så fort vi stannar slutar han flåsa direkt. När jag segar i uppförsbackar springer han steget före mig och hjälper till och drar cykeln nästan. Han är så redo för det här 🥰

Vi börjar och avslutar med kisspromenad, totalt 3 km. Sen cyklar/springer vi 7 km. Cirka 70 min tar det. Planen är att göra det två kvällar per vecka, och kanske en gång på helgen.

Om han blir ordentligt motionerad några gånger per vecka bygger han muskler, får upp flåset - och äter och sover bättre. Och matten får träna benmuskler och flås. Bra för mina artrosknän.

Jag har nästan slutat lyssna på ljudböcker, poddar och musik när jag promenerar - och cyklar. Jag vill istället vara närvarande i stunden ihop med lillprinsen, njuta av naturens ljud. Om tankar på annat kommer får de komma - oftast kan de vara stimmiga i skallen inledningsvis men de faller på plats efterhand. Stillar sig.

Två jobbdagar den här veckan har jag börjat och avslutat med att jobba hemifrån, och sex timmar mitt på dagen har jag kört till kontoret och jobbat. Kändes bra, både för hund och matte. Och jobbets lunk.

Ska utöka dagarna på kontoret stegvis efter semestern. Jag behöver jobbgemenskapen. Jag trivs med att jobba hemifrån också, det är väldigt bekvämt. Men idag har jag haft gött lunch- och fikaprat med 7-8 personer, och jag behöver verkligen det. Samtidigt vill jag inte lämna lillprinsen för länge. Sex timmar är max. Annars måste jag hitta en hundrastare.

Kram 🐘

Du ska vara stolt, så fint att läsa! Ja såklart har det varit oerhört viktigt för din sons utveckling att ha dig där, i närvaro och med tid och kärlek. Stort grattis! Kram 🤗

@varafrisk och @vår2022 tack för era kommentarer och uppmuntran
Jag har gått mkt i terapi genom åren, kring skilsmässan, när jag var deprimerad första gången. Jag och min man har gått i parterapi flera vändor. Det har betytt så mycket. Nu var det länge sen. Jag tänker att jag också står i en brytpunkt i arbetslivet, annat pockar på- livet! Jag behöver prioritera. Gå till botten med vad som är viktigt nu- det är ju andra saker än vad som var viktigt då.
Jag tror också att det nyktra livet liksom svept undan en massa slöjor, livet blir i någon mening ”sant” eller åtminstone så som det är.
Jag har varit så trött ett par dagar nu. Jag tycker det känns som jag gått en lång väg, liksom burit en nyckel med mig, och att det kanske är dags att testa att låsa upp.
Parallellt så driver jobbet på. Jag blir trött av alla möten, planering, allt som ska hinnas med, människor som behöver stöd och som utvecklas massor men det kräver också sitt.
Jag är otroligt tacksam över min stora kärlek i livet som gör kaffe till mig varje morgon, som låter mig vakna långsamt och som har så lätt att skratta.
Bliss heter det kanske 😍

Tack finaste @Himmelellerhelvette ❤️
Precis så är det! Det är den där jäkla självkänslan som ställer till det! Under min utbildning så var jag på en föreläsning där föreläsaren sa ”självkänslan behöver man övervinna varje dag”. Så är det nog för mig…jag är ju 61,5 år så jag kan ju tycka att nu borde den få ett riktigt fäste inom mig💪🏻!

Nu har jag pratat m läkaren och jag blev sjukskriven 50% juni ut 25% juli och augusti. Mitt mål är att försöka lära mig mina signaler bättre. När kroppen börjar signalera trött då behöver jag lyssna på den och varva ner inte tvärtom. Behöver verkligen ta bort vissa saker som jag äter men kanske ska jag tänka att jag lägger till istället. För när jag äter sött då glömmer jag av tex frukten. Jag tror aldrig jag har känt det så tydligt ngn gång vad jag behöver göra.

Allt det bästa t dig❤️❤️

@Varafrisk Jag tycker verkligen att du ska försöka fortsätta vara sjukskriven 50% till semestern och vila upp dig ordentligt under semestern för att sedan få komma upp på 75% och mera ansvar efter semestern❤️Skynda långsamt!

Jag tror en stor del av hur din känsla blir i olika situationer handlar om den dåliga självkänslan. Min självkänsla var obefintlig när jag slutade dricka, jag hade verkligen supit bort den helt och hållet och överkompenserade med allt, exakt allt för att vara ”duktig flicka” istället. Att jag genom allt mitt ”görande” fick bekräftelse på att jag var värd något var det ända jag hade kvar och när jag inte längre orkade prestera någonstans var jag ingenting värd i något sammanhang, enligt mig själv. Jag har sakta byggt upp min självkänsla under min nykterhet och det ser jag att du gjort också. Det är en otrolig skillnad på hur du tänker nu och för ett år sedan❤️ Jag tänker ofta att jag skulle vilja ha ett gäng nykterister som jobbat med sig själva som bästa vänner för det är dom människorna som blir dom ärligaste och finaste i slutändan på nått vis. Förstår du hur jag tänker? Vi har synat oss själva, står för våra misstag, försöker bli den bästa versionen av oss själva, erkänner när vi gör fel, vi går inte till motangrepp när någon säger elakheter eller gör något dumt utan tänker efter ett varv på vad som händer innan vi agerar.

Precis som du sa till din dotter är vår oro något vi själva får ta ansvar för. Jag blir väldigt orolig lätt men vill inte att det hämmar mina barns utveckling utan behöver bearbeta den oron själv och lära mig behärska den. Din oro är så inpräntad/automatiserad för du haft befogenhet till den. Det har hänt massa hemskt och det är inte konstigt att du hamnar i kris-tänk så fort din dotter inte svarar. Så hade jag det med min mamma men jag har lärt mig, sakta men säkert att ta det lugnt, hon har inte dött varje gång hon inte svarar. Det är min oro och den har varit svår att komma över men nu tycker jag mig verkligen ha bra koll på den oron och många andra orosmoment kring henne.Kram❤️

@Himmelellerhelvette Tack snälla🙏🏻Så glad jag blev för dina ord❤️ Jag känner att jag utvecklas men förstår kanske inte riktigt hur mycket…i mitt förnuft förstår jag att jag är betydelsefull för min dotter och en helt ok mamma men det är lite svårare för känslan att landa inom mig.
Min dotter var hemma igår en stund och vi fick en fin stund tillsammans. Jag kunde prata om min oro men säga att jag tar ansvar för den. Att jag får stöd av min terapeut i att utvecklas och att släppa taget om henne så att vi blir två vuxna men jag finns som det stöd hon behöver, för hon behöver stöd. Hon kämpar verkligen för att kunna må bra. Hon skulle lika gärna kunnat ge upp men det gör hon inte.

Idag har jag en telefontid inbokad m läkaren på vc. Min terapeut tyckte att jag skulle vara fortsatt sjukskriven 50%. Hon frågade mig…”det är väl inte så att du anpassar dig?”. Och lite så kan det vara..för om jag jobbar 75% kommer jag vara ordinarie kurator och får bestämma själv..och det kan vara lockande när all min rätt till att säga ngt i princip togs ifrån mig. Fast 50% t semestern vore kanske inte fel.

Ha en fin tisdag! Kram🌺

@Se klart Det är så lätt hänt att man själv försöker reda ut i problem utan att ta hjälp. Man ska vara duktig och kunna ta hand om det själv. Även att man råder andra att ta stöd och hjälp, men när det kommer till en själv så kan det bli svårare.

Rummet du beskriver låter mysigt. Det är så jag upplevt det när jag gått i terapi. Att man med en professionell närmare sig ”mysteriet” tillsammans för att klura ut vad som finns där, vad det består av och bottnar i. Skrev igår i min tråd om hur jag närmade mig och fick tag på en obehaglig känsla som funnits inom mig och tog upp den på ytan. Hur befriande det var att komma på vad den bestod av och bottnade i och hur det medförde att jag blev av med obehaget jag kände när jag satte ord på det. Som att rensa ett stopp i ett avlopp och när vattnet rinner bort som det ska igen. Det är spännande att nyfiket närma sig känslor som skaver inom en och undersöka vad det är för något. En lättnad som uppstår för att man är i kontakt med det, även om saken i sig kan vara svår. Det är också klokt att ta hjälp om man inte kan reda ut det själv, man är snäll och omtänksam mot sig själv.

Ha en fin dag och ta hand om dig❤️

@Himmelellerhelvette @Se klart Tänk…jag är precis tvärtom! Har haft många samtalskontakter genom åren. Många gånger har det handlat om att söka m bekräftelse. Jag har träffat dem där kontakten inte gett mig ngt men min förra och min nuvarande är helt outstanding. Jag måste säga att min nuvarande terapeut är bäst! Nu är jag ju även nykter!
Jag får delvis traumabehandling men stöd i att utvecklas, att förstå mig själv och tro på min förmåga. Jag tänker att det här är verkligen ett sätt att ta hand om sig själv. I mitt arbete möter jag föräldrar som verkligen inte tror att de behöver ngt stöd, är vana att klara sig själva. Vid första besöket kan jag nästan säga vilka som kommer tacka nej resp ja.

@Se klart vad gott att du fick träffa en terapeut som du fick förtroende för. Lycka till fortsättningsvis med samtalen!

Kram 🌺

Tack gulliga @himmelochhelvette ❤️
För mig handlar det om att på samma sätt som jag faktiskt kapitulerat för att alkoholen är för ”svårt” att reglera och hantera, så är detta också en livsproblematik som jag försökt att ”ta hand om” på egen hand. Men det är för svårt för mig. Det är för grumligt, för komplext och inte alls självklart att det är på ena eller andra sättet.
Igår träffade jag en terapeut som jag tyckte mycket om. Ett varmt rum, en lugn stämning, lyssnande och professionalism.
Det kändes väldigt bra. Jag är fostrad i att ta hand om alla svårigheter på egen hand, jag har aldrig haft hjälp när jag växte upp. Så det känns som ett stort steg att känna ”det här kanske någon annan kan hjälpa mig med”.
Tack för pepp och tankar! Kram 🥰

@vår2022
Vilken upptäckt och så långt du har kommit när du helt utan hjälp kan stanna upp och fånga upp den känsla som ”stölmer till det” för dig.
Det låter som om din man lyssnade och förstod din känsla och så bra att du kunde berätta den för honom, trots att den var ”skämmig @ Du går från klarhet till klarhet !
🌸

@Himmelellerhelvette Visst var det meningen att just lillprinsen skulle komma till mig ❤️

Första valpen jag hade på g blev aldrig ens på g eftersom matten inte orkade med att få en valpkull till.

Andra valpen på g bidde bara en enda valp i kullen, en enda som inte överlevde 😢 Det fick jag veta den 10/6, exakt ett år sedan idag.

Dagen därpå körde jag i princip på vinst och förlust på en blocketannons.15 mil enkel resa. Blev ögonblickligen förälskad ❤️ Fyra dagar senare hämtade jag hem honom.

På lördag 15/6 har vi vår ”Gotcha day”, dvs dagen då vi fick varandra ❤️

Kram 🐘