Senaste kommentarerna i forumet

Nu är jag så pass ny här själv så jag ska inte börja med att dela ut så mycket goda råd. Jag vill dock varmt rekommendera att läsa i de andra trådarna här. Man går från att känna sig ensam, skamsen och förtvivlad till att se att det finns andra som du och jag här. Vi peppar och stöttar varandra och jag känner i alla fall en enorm lättnad över att få skriva av mig i min tråd. Bara dumpa ut alla tankar, känslor, skam och skuld. I de andras trådar hittat man igenkänning och livet känns lite lättare. Vi tar oss igenom det här Leffe. Efter regn kommer solsken.

Och de blir bara fler och fler, ju mer tiden går?! Jag har upplevt det förut, så du kan lita på mig..?.
Som du ser är jag lite av en novellskrivare också..?. Hoppas det var ok att jag tog upp så mkt plats i din tråd?! Det är en god idé både att ta bilder (inte tänkt på det själv ?) och kanske ett midjemått också, varför inte. Man blir ju liksom van vid hur man ser ut, så det är inte förrän efter några veckors uppehåll, som man inser hur mycket bättre man ser ut och känner sig utan. Allt från piggare, vitare ögon, vitare tänder också faktiskt..?, borta är plufs och mosighet. Och man behöver inte ens känt sig särskilt mosig innan, men när man ser skillnaden i ansiktsfärg och drag, så blir det en härlig morot att fortsätta ?☺️. Det finaste är nog dock de inre förändringarna, som bättre självkänsla och självrespekt ?.
Fortsatt lycka till?!
Du gör det så bra?!
Kram
/Fibblan ?.

Jag är ny här.

Jag är en kille som fallit lite ur ramen under många år, inte alltid men sakta men säkert återkommer jag till att jag super ner mig och det senaste halvåret har det eskalerat ordentligt. Jag satte mig ned och räknade och jag snittar cirka 4 kvällar i veckan då jag dricker (sex-sju öl om jag ska jobba dagen efter) annars är de full gasning. Jag tar även andra preparat så fort de finns (tex kokain, amfetamin).

Jag har ett ordnat liv utåt sett och har varit bra på att arbeta upp en fasad, tills att det uppdagades nu och min familj fick reda på mitt missbruk. Jag har erkänt för mina nära vänner och jag ska begära en behandling då jag inte tror att jag kommer fixa att sluta på egen hand. Det värsta är abstinensen nu och skakningar i kroppen, samt ångesten att jag svikit mina närstående. Jag har förut varit en väldigt levnadsglad människa men märker att hela mitt liv kretsar kring att dricka, jag njuter inte längre utan sveper det jag ska dricka fram till att jag känner att ruset kommer.

Av alla dumma saker jag gjort i mitt liv så är 95 procent med alkohol och droger i systemet och jag orkar inte leva detta liv längre, det förstör mig och folk litar inte på mig längre (jag litar inte ens på mig själv).

Är det någon som känner igen sig i något av de jag nämner? Mitt mål är att aldrig röra en droppe igen och jag är inne på min andra dag nu som nykter. Tacksam för råd och någon som delar med sig.

/Leffe

Tack för allt stöttande, peppande och de visa orden jag får. Blir jätteglad när ni tar er tid att läsa och skriva i min tråd. Jag följer de flesta aktiva trådarna men jag är desto sämre på att kommentera själv. Som ni kanske redan märkt har jag lite svårt för att begränsa mig till några få meningar och skriver gärna en halv roman. Ska försöka bli bättre på att skriva i andras trådar också ❤️

Dagen har förflutit väldigt smärtfritt. Jag har länge varit en motståndare till ljudböcker med motiveringen att man går miste om upplevelsen, känslan och språket genom att bara lyssna sig igenom. Men jag laddade ner en app för ändamålet då jag gärna ville läsa ”jag som var så rolig att dricka vin med” och den var slut i bokhandeln jag var på. Orkade inte köra runt halva stan och leta efter boken så det fick bli på ljudbok. Lyssnade färdigt på det sista av den imorse och har lyssnat i 5 timmar på en annan bok idag. Måste säga att det nog ändå inte är så pjåkigt med ljudböcker. Man får väldigt mycket gjort samtidigt som man lyssnar. Har bla. suttit i solen, storstädat kylskåpet och lagt ansiktsmasker idag. Inte haft några deppiga tankar och det flyter på bra. En vecka idag alltså. Det var förra lördagsmorgonen jag bestämde mig.

Bildgooglade idag på ”before and after alcohol” och fick en liten chock. Nu var säkert de mest populära träffarna på de största förvandlingarna, men man kan ända ganska snabbt dra slutsatsen att man inte blir så snygg av alkohol. Jag har ingen aning hur mycket man ska dricka för att det ska börja mixtra med ens utseende, men jag tog i alla fall bilder på mig själv. Tänker att det blir intressant att se om det sker nån förändring över tid.

Och förresten. Lite skadeglad har jag också varit. Tänkte på alla som är svinbakis idag. Kan säga att det idag var rätt lugnt på alla konton på sociala medier som igår varit så aktiva med glada bilder på midsommarfirandet. Jo men visst finns det fördelar med att vara nykter ?

Förstår att du är helt slut - full aktivitet i både kropp och knopp..?!
Du ÄR stark! Du fixar det här, tänker jag med! Skönt att den känslan är den största hos dig också! Och även om det känns som en besvikelse, tror jag liksom du, att utredningen blir än mer rättvis, eller hur jag ska uttrycka mig, med mer nykterhet bakom dig?!

När det gäller alkoholen funkar vi lika. Klart man egentligen på ett sätt hade velat kunna ta ett glas eller två med vänner. Bara känt den där lilla vågen förändringen, som ju sorgligt nog ibland verkar behövas för att samtalsämnena ska uppfattas som mer givande..?. Men hur sjukt är inte det egentligen..?. Var nog en hel del av mina vänner som tyckte jag var lite tråkigare igår. Inte så pratglad. Hade inte en åsikt som behövde bli sagd i varje ämne.. (!) Men det var ju för att jag inte hade något vettigt att tillägga (!) Och det hade jag ju inte haft onykter heller..?. Men förmodligen ändå yttrat mig i varje fråga..?. Känns skönt dock att ha koll på läget och att veta att det man sagt kan man till 100 % stå bakom?☺️. Och jag måste, som du avstå alla situationer, om jag ska lyckas med att bli fri, tänker jag. Och faktiskt om sanningen ska fram tycker jag nästan det är lite lättare när jag har andra omkring mig, även om de dricker. Jag är som "farligast" för mig själv, när jag är själv..?.
Lite tankar som kom av dina många tankar☺️.
Bra jobbat till oss båda idag?!
Endast dag 2 för mig, men det är 2 segerrika dagar! Men visst är det känslosamma dagar man behöver ta sig igenom..phu! Men imorgon, blir du tvåbent - stadigare och stadigare blir det?!
Vi kämpar vidare, helt enkelt ?!
Kram!
/Fibblan ?.

... tills han ber dig om hjälp. Då kan du finnas där för honom. Men, han behöver komma till insikt och förstå..

Stor kram?❤️

Nu sitter jag med tårar i ögonen. Började googla de symtom som jag märker att mannen har. Och jag får sådana flashbacks... HUR ofta har jag inte suttit och googlat allt kring hans hälsa. Och försökt få honom att söka hjälp. Försöker påminna honom om läkarbesök och andra saker. Pushar, peppar och föreläser. Så här har jag hållt på i flera år. Men han har sällan lyssnat.

Jag har försökt ta hand om hans hälsa från topp till tå. Allt från ögonläkarbesök ner tills hans fötter. Jag har bokat tandläkarbesök och köpt fotkrämer. Läst på och försökt förmedla det jag läst till honom.

Det kan vara dagen efter han skulle till läkaren och jag frågar hur det gått och det visar sig att han valde att fortsätta sova istället. Hur ska jag ens kunna peppa honom när han inte ens går till redan bokade besök?

Jag blir så ledsen eftersom min oro för honom är på riktigt. Jag antar att jag satt den lite på paus ett tag för att jag har haft fullt upp med mig själv och barnen den sista tiden. Nu var det som att jag började igen och det gjorde mig så ledsen.

Jag kanske måste acceptera att han måste vilja själv. Precis som med alkoholen. Att jag vet massa saker och försöker hjälpa honom till insikt verkar inte hjälpa.

Jag visar min oro för honom ganska ofta men det märks att han inte tar åt sig. Det spelar ingen roll om jag berättar om folk jag känner eller om det är artiklar jag läst. Han verkar inte tro mig ändå.

Jag kanske måste sluta försöka?! Även om det tar emot.

Jag vet inte vad jag ska göra faktiskt..

Känner igen mig mycket i ljuget. Jag är också bra på att ”jag dricker ju så sällan, så vad tusan dricker man?”. Fast jag konstant haft vin hemma och vet precis vad jag ska ha.

Jag tror på dig! Du känns väldigt förnuftig. Men alkoholen är ju överjävligt med att hålla grepp om en. Vi får försöka sätta hjärnan på plats och inte gå med på att suktas tillbaka.
Kram

Tack Maja, bestemor, vaknavacker och jullan ?

Jag håller med dig bestemor om att det inte är så bra att hålla ihop för barnens skull. Jag gjorde det förut ändå för just då var alternativet värre. Jag trodde att han skulle vilja ha barnen varannan vecka eller kanske mer och att det skulle bli ett krig mellan oss. Just där och då för 10 månader sedan hade jag inte kommit till punkten där jag ansåg att barnen tog mer skada av att bo med oss båda. Men tillsist så gjorde de det och inte så lite heller så då kunde jag bryta upp. Då var jag tvungen att göra något åt situationen mina barn hamnade i.

Idag har vi umgåtts alla fyra och haft en fin dag med sol och bad. Kändes väldigt skönt för barnens skull. Jag ordnade mat och fika och var den som badade med barnen och passade upp på dem. Men han var i alla fall där. Efteråt gick han hem till sig, vilket också var rätt så skönt ändå. För då har dagen gått som jag ville... Att vi kunde umgås som en familj och vara glada ihop men avsluta den på olika håll ändå. Och det är väldigt tydligt för mig att han inte kommer att ha barnen boende hos sig kanske nånsin? Jag tror inte han hade orkat komma hem efter en lång aktiv dag för att laga middag och tvätta badlakan och packa ur väskorna och mattermosarna. Det kanske låter himla fånigt men det gör mig lättad ändå. Klarar han inte sånt så kommer barnen inte behöva bo med honom och möta alkoholen.

Det är en sorg i sig när ens barn inte kan bo med sin pappa. En lättnad att jag får vara med dem varje dag men en sorg för barnens skull. Men om jag hade vetat att det skulle gå såhär bra hade jag vågat separera tidigare. Men å andra sidan kanske det går så bra för att jag lät exakt rätt mängd tid gå. Förmodligen är det så. För barnen är så stora att de klarar av att vara ensamma hemma ibland numera. Om de inte hade klarat det hade allt varit svårare just nu. Och deras pappa hade kanske varit mer negativ till att bo isär.

Jag kan då och då oroa mig för hans hälsa. Nu menar jag inte på ett medberoendesätt utan för att han ändå är en person som står mig nära. Det finns saker som oroar mig när jag träffar honom. Jag tycker att han verkar tröttare än de flesta andra. Orkeslös på ett sätt. Ointresserad av det mesta. Att han följde med och badade idag var så ovanligt. Jag tvivlar på att det kommer hända igen även om han verkade ha det bra. Jag tror det är för jobbigt för honom.

Sedan är det en annan sak också som jag snudd på behöver be honom uppsöka läkare för. Jag vet att det inte är mitt jobb men jag kan inte ignorera det. Jag vet inte om drickandet har nåt med det att göra alls men oavsett orsak så är det nåt som inte verkar bra i hans kropp. Jag tycker att han har åldrats väldigt mycket det sista året eller två åren också.

Jag lovar att om han går på en hälsokontroll ser nog inte mycket bra ut ☹️

Jag och barnen pratar ofta om alkohol trots att de är så unga. Det är ena sonen som verkar ha ett stort behov av att prata om det med mig. Han levde med vetskapen om sin pappas drickande i ungefär ett halvår. Innan dess lyckades de oftast slippa upptäcka något. Men det halvår de levde med hur illa deras pappa betedde sig pga alkoholen har satt sina spår. Så vi pratar och pratar och jag är så lycklig över att jag är nykter. Jag behöver inte bete mig dubbelmoraliskt och säga att alkoholen förstör så mycket samtidigt som jag dricker själv. Det märks att det gör mina barn lugna och trygga.

Min ena son har förlorat all tillit till sin pappa. Han är så sällan ensam där och när han väl var det för ett par veckor sedan så drack pappan två gånger i rad ☹️ Det känns så hemskt.

Jag är bortbjuden nästa vecka men jag tänker tacka nej. Vill inte lämna barnen hos honom igen så nära inpå förra händelsen. Om jag nånsin kan göra det igen...

Kram ??

Eller hur, det är helt otroligt vad man upplever när man inte dricker, förstår precis hur du menar. Härligt med fisketur, denna midsommar blir ett minne för livet för er!
Kram

Eller hur, det är helt otroligt vad man upplever när man inte dricker, förstår precis hur du menar. Härligt med fisketur, denna midsommar blir ett minne för livet för er!
Kram

Och stort tack för att du skrev till mig, både här och för de konkreta tipsen och råden i de egen tråd❣️ De där basala grejerna som kost, motion och sömn, är inte att förringa för att hålla motståndskraften stark?☺️. Jag är på banan✅!
Du är guld värd ✨?!
Skönt att med glädje kunna meddela att jag fixade draken både när mannen var iväg och senare vid grillen..? också ett helt bara vanemässigt beteende, som jag, liksom många karlar, har haft för mig..?. Man kan ju undra om det var därför jag blivit så bra på att grilla..alltid en ursäkt till en öl. Men ikväll var jag nykter✅, och det blev förstås lika gott som vanligt..?.
Tack för du finns?!
Kram till en segrare från en annan?!
/Fibblan ?.

Ni bygger tillsammans..Det fina livet är dagar man minns med glädje..Många gånger har det med naturen att göra tycker jag..Att vara nykter med familjen igen, är oslagbart..?

Hälsar dig välkommen tillbaka, även om det som vanligt är med blandade känslor man säger så.

Tycker att du kämpar bra. Du är så otroligt insiktsfull och har många bra tankar. Du vet vad dom krävs, men det är inte alltid så lätt att omvandla teori till praktik. Men jag tror att du fixar det. Ja, banne mig, det tror jag bestämt.

Hoppas att du får njuta av din semester och att du orkar stå emot när A-djävulen viskar och lockar.

Kram

Hoppas du slängt ut draken och är på banan. Jag tror att det du drabbas av är det att man är van att smyga och fånga tillfället, sitter så rotat i de flesta av oss❤️ Skickar kram och kraft till dig ?❤️?

Höll på hela dagen i andra lägenheten och tvättade och borstade gammalt tak som ska målas om. Pust. Höll på över 5 timmar. Det är jättemycket för mig. Var tvungen att åka hem till till nya lägenheten då jag blev så in i norden smutsig. Hade glömt en stor handduk och hela lägenheten är så smutsig nu att det inte känns superkul att sova i den. Måste ta och städa av innan jag kan det och innan målningen drar igång. Ska in måndag eller tisdag är min tanke och fixa lite mer innan städning.

Just ja, såg också i dag på mitt papper från de som ska göra min NP-utredning att det var ju inte nu på tisdag 22/6 utan 22/7 som jag skulle dit. Blev både lättad och ledsen. Lättad då det känns bättre att ta ett snack med psykologen när jag varit nykter en lite längre tid, inte 1,5 vecka liksom. Ledsen då jag ändå hade ställt in mig på att "få det här överstökat". tycker ju allmänt heller inte om att vänta på saker, blir stressad av det. Men det är nog mest bra om jag ändå... jag vet mer vad mitt problem är när jag varit nykter ett tag, inte vad som är alkoholens effekter.

Sitter nyduschad och dricker Loka Smultron Lime, älskar Loka. Borde dricka det i fint glas egentligen. Såg att någon skrev i en annan tråd att allt smakar ju mycket bättre då. Och det är sant, speciellt om det är dyra glas och såna har jag (har slatt sönder ett PAR *höhö* på fyllan också). Det är ju mindre chans att de går sönder när man är nykter i alla fall, men min finmotorik är väl kanske inte den bästa ändå alla dagar. haha.

Har varit så känslosam några dagar nu och det är så svårt för jag vill ju prata om allt som föregår i huvudet, men allt kommer ju tillbaka till A. Förra sommaren så pratade jag lite allmänt med min mamma och berättade för henne och min pappa att jag hade valt att inte dricka något framöver för att jag var så trött på att man måste göra det. Jag förespråkade alkoholfri öl och de köpte det helt. Jag tror de fattade på något plan. De vet dock att jag har druckit efter det på ett par fester och en gång när jag gick ut med vänner på middag. Men jag tror verkligen inte de har någon aning ändå, jag är så jädra lurig och expert på att ljuga. Kan exempelvis vara så slug att jag inför en fest kan fråga min mor som kan en del om viner, vad som är gott - du vet jag dricker ju så sällan?. Usch vad äckligt. Jaja... nu är det ju inget med det i alla fall.

Satt också och funderade på det här med positiva och negativa effekter med att inte dricka A. 99% är positiva utan tvekan. Jag har inga problem att säga nej i sällskap, även om folk skulle truga på mig, jag läskas inte av att se andra dricka... det som jag tycker är lite jobbigt, ja den där 1% är att jag blir så stel och tråkig. När jag är nykter är jag så socialt inkompetent, avskyr ju småprat och snack om ungar och resor... det är ju så dödligt tråkigt. Snack om killar.. usch... det är så ointressant. Men det går jättebra med lite A i kroppen. När jag skriver detta så tänker kanske ni - ja men sätt dig inte i de situationerna, det finns ju aktiviteter som inte har A runt sig. Det är sant. Men jag gillar att kunna gå ut på puben/uteserveringen med mina vänner och snacka skit (när jag är full), sitta hemma hos någon och bara babbla och skratta (när jag är full). Det är nog nästan det roligaste som finns. MEN... jag vet att jag inte kan. Det är en inre konflikt, som jag även hade förra gången. Då drack jag 1,5 öl när jag var ute med mina tjejkompisar och sedan inget mer. 2 månader senare föll jag ju dock tillbaka i gamla beteenden pga väldigt mycket stress och en konflikt som jag inte kunde hantera. Ingen ursäkt - bara orsak. Och då drack jag såklart själv.

Drömmen vore ju att kunna dricka i sällskap och inte dricka själv. Om det bara kunde vara så enkelt. Men jag vet efter förra gången att det funkar inte (för mig). Besattheten av alkohol försvinner inte om man ska försöka göra så. Jag vill ju bli av med A, jag vill ta tillbaka all tid jag lagt på att tänka på A. Det blir ingen förändring för mig i långa loppet om jag inte avstår i alla situationer. Vare sig jag är själv eller i grupp.

Jag känner mig stark, tror jag känner mig lika stark som förra gången, hoppa jag kan bygga på det och bli ännu starkare och klara mig över 175 dagar :) Men tar ändock en dag i taget, och gläds för varje dag.

Långt inlägg, det behövdes, mycket som rullat runt i huvudet under dagen.

Håller med Vinäger, du är bara så himla bra????

Ha det nu helt ljuvligt i skogen och hoppas att allt ska gå bra?

Heja heja dig ??

Tack för kloka tankar och för allt du delat med dig av sedan du skaffade ditt inlog här ?! Vad bra att du motar bort de negativa tankar, som ju dessutom är så långt från sanningen man kan komma❤️! Du är en sån fin, stöttande och klok medmänniska här på forumet (och säkerligen i "det riktiga livet" också ?).
Förstår vad du menar med att tiden går och det känns som att man för egen del, aldrig blir kvitt a-?.. Jag misströstar också en hel del emellanåt, liksom va fan - känns som att man gång på gång tar nya tag. Ibland går det lite bättre, och man får några månader i sträck, men så faller man igen..suck. Det är så kämpigt. Och så ser man hur andra verkar gå från klarhet till klarhet och lyckas hålla vid. Såklart man är glad för dem, men det är lätt att som sagt, misströsta för egen del då. Och tyvärr älskar ju a-?, den känslan..
Och jag noterade också din märk väl, så länge det funkar tanke. För det där känner jag också igen så mycket. Hur man sliter med hitta det där rätta sättet för just en själv. Ibland går det bättre med en mer "avslappnad" attityd, för när vi kan vara mer förlåtande och accepterande mot oss själva, så när vi inte a-?, på ett psykologiskt plan..Men samtidigt så får han ju ändå sin "gödning" på ett fysiskt plan.. Detta är väl dilemmat i ett nötskal..
Fanns mer jag ville skriva, men nu pockar verkligheten på ?!
Hörs vidare! Tack för DU finns och att hör av dig med jämna mellanrum!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

..gick in på forumet nu, för att HAN ?knackade på..?. Det är NU jag ska be honom att flyga och fara?️..och det har jag gjort 10 ggr nu, senaste 1/2 timmen. Problemet, det som genast väckte den lismande rösten till liv, är att mannen min stack iväg och handla och eftersom han också tog det lugnt igår (dock med alkohol), så finns det några starköl kvar i kylen..
Så länge han var hemma har de bara lockat måttligt och jag har lugnt men bestämt avvisat den där rösten, som tänker att vad gör väl det.. Jag övervägde att säga till min man innan han for att han får ta dem med sig..Har gjort så en gång förr, när vi haft hemma. Men nu så tänkte jag att det inte skulle vara nödvändigt. Har ju så mkt mer nykterhet i ryggen nu. Och ville väl kanske inte riktigt tillstå, hur stark dragningskraft det ändå fortfarande har. Typ, som att det måste jag ju klara av. Och klarar jag det, känns det ju bra inför både mig själv och inför honom. Skulle jag ta någon, skulle jag direkt säga det till honom när han kommer hem igen. Det har också blivit så vid tidigare tillfällen. Med medföljande skamkänslor..?. Och nu har jag alltså chansen att göra både mig själv och mannen (och barnen) en tjänst, genom att avstå. Så länge jag skriver här går tiden, till han är tillbaka och jag kan förströ mig med annat. Det jag måste inse är att det finns inte bara en öl..även om det blir bara en i e.m drar jag ändå igång och håller igång systemet av begär till alkoholen och eftersom det är det sista jag vill, skiter jag helt enkelt i, att ta den ?!
Kram!
/Fibblan ?.

Så glad och tacksam över att jag har er här. Även om jag har flera bra vänner ute i det så kallade riktiga livet har jag mest utbyte av er. Även om det förstås är på olika sätt. Ingen annan än min älskade M känner ju till mina A-problem, så det är klart att jag inte pratar om dem med andra än honom och er. Mina främsta stöttepelare.

Ännu en gång, TACK från djupet av mitt hjärta för all respons. Känner ibland att jag inte är värd den, men försöker slå bort de negativa tankarna. Vill själv stötta andra och har gjort det många gånger under de snart tre år jag hängt här. Skrev min första kommentar här i augusti 2017 i Mandas tråd, ett erkännande om att jag har A-problem.

Mycket har hänt under åren, både IRL och här på forumet. Så mycket aktivitet som det är nu kan jag inte minnas att det någonsin varit under mina år här. Jättebra med många lyckade nykterhetsresor - självklart - men det är lätt att känna sig misslyckad när man själv inte fixar det, trots lång tid. Tror att vi är många som känner igen oss i den känslan.

Jag betonar att detta inte var kritik mot dem det gått bättre för, bara ett konstaterande. Vill förstås fortsätta att läsa om allas liv oavsett A-status. ?

Just nu funkar det som sagt hyfsat, även om det inte är det liv jag vill leva. Innerst inne. Får väl se vad min samtalskontakt leder till. Första mötet var givande och väckte många tankar även om jag inte ens nämnde mina A-problem. Tänker att jag fortsätter att ta några steg i taget. Som jag skrev tidigare är min motovation inte på topp. Det innebär att alla nyktra dagar är jätteviktiga även om inte alla blir just det. Nyktra. Märker också att det är lättare rent psykologiskt att låta det vara som det är. Så länge det funkar. Märk väl: Så länge det funkar...

Alkoholen är en lismande och falsk "vän". Just vän fortsätter det väl att vara så långe man inte helt tar avstånd. Tänk att det ska vara så svårt... Så många gånger jag har varit övertygad om att det är över. Visst, ett tag. Sedan kommer suget med ökad intensitet.

Som jag skrev hos någon och gjort tidigare: Det är inte svårt att sluta om man inte har sug. Översatt från Nasses: Det är inte svårt att vara modig om man inte är rädd. Självklart måste jag lära mig att stå emot suget. Gång på gång...

Avslutar som så många gånger förr:

Det svåra är inte att sluta. Det är att inte börja igen.

Än en gång, tack för att ni finns. Ha en fin avslutning på midsommarhelgen. ☀️

Kram kram

Vinäger, FinaLisa och Denhärgången ❤️!
Fantastiska kvinnor, är vad ni är! Och jag hoppas att vi alla finner vår väg till hälsa och tillfredsställelse i dessa våra liv??❤️! Önskar er alla lycka och välgång och en fin sommar☀️?, med mycket av det, som ger just det?!

Varma kramar!
/Fibblan ?.

Tänkte lite på det. Att jag alltid kör bil gör ju att jag kommer undan liksom. Nästan lite fusk - och snopet, eftersom jag börjar bli redo att outa min nykterhet i vidare kretsar.

Men jag har ju hela livet på mig att ta de diskussionerna ?

Kram ?

PS. Igår på festen sa min ex-svägerska till en gäst ”dricker du inte alkohol” och pekade på hennes colaglas. Jo, det visade sig att hon hade rom i colan. Hennes kille sa ”sånt pack som nykterister aktar vi oss för att beblanda oss med.” Jag var SÅ nära att hugga på det betet, men besinnade mig. Ville inte fördärva stämningen. Ville inte ta diskussionen med just honom. Just han betyder ingenting för mig, jag struntar fullständigt i vad han tycker.

Vad gör jag när draken vill dansa,
1 Ha aldrig alkohol hemma, men jag lever ju själv så det är lätt.
2 Se till att du har någon som vet hur läget är, för mig hjälper det att prata av mig. Har en fantastisk vän som har gjort resan och han får höra mitt surr när det krisar ❤️
Sen lägger jag mkt tid på att förstå mig själv, varför jag vill fly.
Låter mig inte glömma var jag startade utan att älta, händer att jag läser hela min tråd. Känna med den kvinnan som mådde skit och skulle starta resan.
Sen är ju det som alla mår bra av kost, motion och rutiner ?
Jag har försökt göra det som jag mår bra av och går fortfarande grundkurs i att bromsa innan stressen tar över men lär väl mig till slut ?
Så en dag i taget och ta hand om den viktigaste personen i ditt liv, dvs dig själv ❤️??// kram Strulan

Blev väldigt förvånad när mitt känsloliv vaknade upp ur alkoholdimman. Jag är en glad och positiv person som har nära till skratt. Även onykter. Väldigt mycket sådan onykter. Inte bakfull dock.

Helt plötsligt kom ilska och ledsenhet rullande som en flodvåg. En gång blev jag så arg på jobbet, och uttryckte det också, att jag nästan trodde efteråt att en arg ande hade intagit min kropp. Kände inte igen mig själv. Vad kom detta utbrott från en vanlig jobbdag?

En sång eller ett minne kan få mig att fulgråta en lång stund. Visste man inte bättre kunde man tro att jag var gravid ?

Även glädjen är annorlunda. Den växer sig enorm, fyller varje litet prång. Den blir så stark att jag inte kan låta bli att le stort som ett fån.

Jag har förstått att det blir så här när man är nykter. Känslorna blir starkare, eller så blir man bara mer medveten om dem när man är nykter. Och vi är ovana vid att hantera känslorna. Vi brukar ju dämpa alla negativa känslor med alkohol.

Jag har lärt mig att förhålla mig till känslorna genom att tänka så här. Känslor är bara känslor. De går över. Jag behöver inte agera på dem om jag inte vill. Jag kan agera på dem om jag vill, prata om dem. Jag bestämmer. Inte känslorna.

Kram ?

Bra skrivet där Andrahalvlek, man har helt klart fått upp ögonen för det där efter några månaders nykterhet.
Synd att du inte fått någon riktig chans att berätta om ditt fd missbruk pga Coronan. Det är ju ofta när någon undrar varför man inte dricker som samtalen om alkoholproblemen i samhället tar fart. Du får ta bussen till nästa tillställning så folk börjar undra varför du inte dricker. ?

Kram