Senaste kommentarerna i forumet

Skrev just i din tråd, har inte levt upp till mina föresatser heller...
Men jag har cyklat ?‍♀️till havet och badat idag ?? ?☀️
Det gjorde susen för det dåliga samvetet ?
Midsommar ska bli helvitt hursomhelst så det känns skönt.
När man bestämt att avstå är det så lätt. Det är när tvekan smyger sig på som det är svårt.
Men nu kör vi igen Fibblan!
Vårt tåg går igen?????
Kramar???

Vi är bra även när vi snubblar!
Vi försöker och gör så gott vi kan!?
Jag har insett att jag dricker ofantligt mycket mindre än för 2-3 år sedan tack vare forumet och tror att samma gäller för dig.
Om målet är helvitt så är väl det ändå bra att ha det vitt med några strimmor än helgrått...??
Så tänker jag nu för tiden för jag blir så deppig annars och då dricker jag för det..?

Så upp med hakan Fibblan och fortsätt bara att tänka vitt så blir det bra. Det blir glesare mellan strimmorna med tiden tänker jag.
Stor styrkeKram!! ???

Oj, där fick jag verkligen svar på min fråga.? Tack så mycket! Ser ut som om ni har en hel del gemensamt, härligt! Jag läser och tar till mig. Skriv så långa kommentarer som ni bara orkar här i min tråd, det gör absolut ingenting.?

I dag har jag mest slappat i solen och småfixat här hemma. Jag verkligen älskar sådana här dagar. Inga måsten, göra vad jag vill när jag vill och bara må bra. Frugan har gjort likadant, och barnen har fullt upp med sina kompisar.Tänk att jag förstörde sådana här dagar med ölpimplande förr. Helt obegripligt.?

Jobb i morgon, sedan blir det artsatsning några dagar! ??

Kram

Vi har klarat ännu en dag ju. Att en a-fri öl inte fungerar är just att den saknar den där kemikalien som just fipplar till det med de övriga kemikalierna i hjärnan och ger en kemisk belöningskänsla. Alla droger funkar så. En del biologiska varelser har en kropp som klarar av den kemiska reaktionen bättre en del klarar av den sämre. Så nu får vi skippa kemikalien A. Ja jag är kemist... ?
Jag har klarat dag 3, ute och försökt titta efter fjärilar. Blev myggbiten och solbränd. ? Men jag tog in naturen på ett nytt sätt. Mer medvetet. Jag njöt av promenaden för mitt drickande på helgerna har gjort att jag nedprioriterat det jag vet att jag gillar.
I morgon tar vi dag 4. Jag ska till Previa för ett prat med den läkaren som “satte dit”. Hen är en humorlös jäkel men det var väl bra att hen är rutinerad. Hen har väl sett flera fall tidigare från alla möjliga olika arbeten och personlighetstyper. Duktiga, högpresterande, plikttrogna trillar dit även de för kemikalien A eller EtOH som jag skriver den vanligast. Många kramar till dig och alla andra ❤️??

Hur mår du?
(Jag snubblade.. och mår förstås dåligt över det..?.)
Var ett tag sedan du också skrev, men hoppas att det är ett gott tecken ?.. Att du har fortsatt fullt upp med annat, rensning o.dyl.☺️!
Hoppas också att du hunnit njuta av det fina vädret idag ☀️!
Kramar!
/Fibblan ?.

Läst igenom din tråd och så impad. Känner din energi hela vägen hit. Heja dig! Är på dag 1 idag så hänger på dig. Detta kommer bli bra!

Som vanligt runt 3-månaders-strecket..
Jag är inte bättre än så här I guess..
Just nu är besvikelsen såå stor.., mäktar inte med att skriva mer..
Började i fredags med ett par glas vin, och så detsamma igår och även idag.
Nu handlar det om att bryta och ta mig ur känslan av misslyckande som har hängt i sedan första glaset..??.
Usch och fy..
Tur att morgondagens krävande jobb, satte stopp, annars hade jag antagligen fortsatt än mer in i fördärvet..
Kramar
/Fibblan ?.

Känns magiskt att ha avverkat min 4:e helg utan alkohol....hade ju en dipp där med en afton där jag bröt min egen överenskommelse....hade dock ett par veckor före det med....så totalt har jag fasen vart grym. Visst är jag samma person med dippar hit och dit....det svajar för Maja....men inte så att jag faller för alkohol. Varje helg som kommer är ju en utmaning så till vida att vanan talar med mej...att det smäller till och blir såhär sjukt varmt och gott gör ju oxå något med en....men jag har avstått och tackat nej till den och den och den....förklarar att jag behöver vara körbar....måste kunna åka in till centrum om sonen ringer etc. Så skönt att kunna vara just körbar....inte låst där jag bor på vischan mer utan kan njuta av både vischan och city. Men avstår sammanhang där det pimplas vin...jag tror inte jag fixar att vara i sånna sammanhang då jag verkligen inte gillar fulla människor. Ironisk va?

Har ni oxå svårt för det? Att känna sej som en alien.....

Det finns en hel del skrämselpropaganda på Youtube om man söker på ”intervention” ?

Kram ?

PS. Jag känner inget sug alls än. Redo för det dock. Alkoholdjävulen lär slå till när jag är som minst beredd och som mest sårbar.

Jag tror precis som du säger Miss Hyde att hon inte vågade säga något. Stackars oss människor egentligen. Vi ser dem som lider men vågar inte säga eller hjälpa. Märklig sjukdom den där alkoholismen...

OCH Varafrisk! Jag kan meddela från min front att suget inte ger med sig. Jag har dragits med ett starkt sug de senaste två dagarna. Jag tänker återfall men valde att gå in här i stället. Detta är en kamp och inget annat. Det gäller att hålla ut och hålla i. För min del tror jag nu att det här med känslan av "sommar och semester" triggar mig. På det - barnfritt. Ajajaj... Klarar jag mig igenom den här sommaren kommer allt att lätta. Det är jag nästan övertygad om.

Får se om kvällen erbjuder en ny ljudbok eller skrämselpropaganda på Youtube.

Kram!

Hej Charlie70,

Hoppas att du har haft en bra dag?

Även om jag inte önskar att du ska ha sug så tycker jag att det är så bra att du berättar. Det är hjälpsamt när vänner här på forumet berättar om sitt sug. Annars låter det så himla lätt..och hade det varit så enkelt att låta bli..då hade vi ju aldrig hamnat här.

Kramar?

...att följa era tankar om feminism - Torn, Andrahalvlek, Se Klart och miss lyckad.
Feminismen var verkligen ’min rörelse’ när jag var ung - jag var väldigt engagerad.
Med stigande ålder ( och ökad jämställdhet....även om den fortfarande suger om man ser till makt, pengar och ägande i stort fr allt globalt) så hamnar jag närmare det några av er beskriver - att se att både män och kvinnor brottas med de roller vi tilldelas.
Jag tycker också ...och det gäller både feminism och politik att det är inte alltid den som debatterar skarpast som faktiskt lever som hon lär. Och till min förvåning upptäckte jag också att människor med en annan politik hållning än jag kunde vara verkligt sympatiska ( och motsatsen:-)
Ja - med ökad ålder blev gråskalorna och nyanserna fler och det svart-vita mindre självklart.
Men - när jag blir full ( blev kanske jag ska skriva...och med full menar jag kanske ’påverkad ’...för det räckte med två, tre glas) så kunde jag bli skarp i tonen. Slagfärdig och rolig ( i bästa fall) påstridig och tjatig ( säkert mer ofta än vad jag vill minnas). För mig låg det en enorm skam i detta eftersom jag som nykter ändå ofta anstränger mig att försöka se saker någorlunda nyansrikt.
När jag mötte min särbo insåg jag ganska snart att det var känsligt läge. Han är en ’rar själ’, lågmäld och diplomatisk. Jag insåg att jag behövde vara rädd om honom och vi bestämde oss för att vår samvaro skulle vara alkoholfri ( som jag sagt tidigare så var jag öppen om mina problem). Men vi drack i samvaro med andra. Ofta hade vi det roligt/trevligt men han kunde också ...lite skämtsamt säga att jag blev annorlunda av alkohol - påstridig på ett annat sätt - tuff.
Jag vet inte om jag hade haft honom kvar ...om vi druckit tillsammans. Kanske - kanske inte.
Jag är inte alltid en ängel nykter heller ....häromdagen var jag trött och krånglig och kverulant. Och då tänkte jag att det var så otroligt skönt att vara besvärlig på nykter bas! Jag bad om ursäkt ...kände ånger - men inte den där bottenlösa skammen. I nykterheten ligger ju att också ...lite i alla fall - omfamna hela sig själv. Alla tillkortakommanden.
Gräl på fyllan är förfärliga ...men vardagsskav hör till livet.
Och nu har jag brett ut mig här men Se Klart har sagt att man inte ska be om ursäkt ??
Kramar alla kämpar!

Jag måste bara få säga att jag tycker att du låter väldigt klok, och att det är helt fantastisk att du själv inser problemet.
Jag slutade dricka i augusti fjol, det var som att jag vaknade en morgon och helt enkelt hade tröttnat på att vara full jämt, jag ser heller ingen vits med att vara dricka ett glas....ska jag dricka då är mitt enda syfte att bli aspackad...så jag klarar mig hellre utan helt och håller.
Så håll ut och stå emot om någon tjatar på dig....finns väldigt många fantastiska människor på detta forum som alla har eller har haft problem med alkoholen/ kram Kristina

Hej.
Jag har väldigt nyligen insett att jag förmodligen är alkoholist. Inte i den bemärkelsen att jag dricker varje dag eller smygdricker, utan att när jag väl dricker, vilket är ett par gånger i månaden så dricker jag oftast alldeles för mycket. Det finns liksom inte i min värld att ”ta ett glas vin”. Jag ser det som poänglöst. Då avstår jag hellre från att dricka alls. När jag dricker blir jag ofta gränslös och ibland kan jag hamna i meningslösa konflikter. Jag har heller inga problem att sitta hemma typ en fredagkväll och läsa en bok och sänka en vinflaska själv. Har jag fler vinflaskor så är det troligt att jag dricker ännu mer, tills jag blir så trött att jag går och lägger mig. Det beteendet har jag rättfärdigt med att det är mysigt och ett trevligt sätt att fira in helgen. Utåt sätt är jag väldigt städad, har ett bra jobb som jag sköter bra, sambo och är i 30 års åldern. Andra uppfattar nog mig som väldigt rolig att dricka med då det ”händer så mycket roligt” när vi dricker ihop. Det finns nog ingen som misstänker att jag har en problematisk relation med alkoholen. Förutom min sambo då. Jag ska vara ärlig och säga att jag behandlar honom dåligt när jag blir skitfull. Inte så att jag slår honom, men jag kan starta gräl, eller på andra vis såra honom. Han får ofta ta hand om mig när jag blir för full och det är han less på, vilket är fullt förståeligt. Jag har aldrig tidigare erkänt för mig själv att jag har ett problem med alkoholen fören nu nyligen. När jag väl börjat dricka finns det ofta inget slut tills jag antingen blir för trött eller spyr. Visst har jag ”normala” fyllor också där jag inte blir för packad, men det är tillräckligt många gånger jag blivit för full för att jag ska anse att det är något som måste upphöra omg. Jag har tagit beslutet att sluta dricka helt. Just nu har det inte gått tillräckligt lång tid för att jag ska kunna utvärdera hur det går med det, men jag känner mig optimistisk, ödmjuk och motiverad inför mitt beslut. Min fråga är om det finns någon som känner igen sig i detta och vill dela med sig av sin historia eller kanske några tips och råd? Då jag inte pratat med någon annan än min sambo om detta så skulle jag gärna höra från andra som är eller har varit i samma situationen.

I övrigt tänkte jag använda denna tråd till att skriva av mig.

Jag har länge känt att det inte är ett alternativ att sluta dricka då det är en del av ”min personlighet”. Jag är ju den snygga, roliga, party pinglan med ett glas bubbel i handen. Men nyligen hade jag en otroligt onödig fylla där jag gjorde och sa idiotiska saker till folk som inte förtjänar det, råkade slå sönder ett glas och spydde på en matta hemma. Nog har jag gjort mer idiotiska grejer förr på fyllan som lett till mer ångest än detta, men när jag nu vaknade dagen efter var det som att jag såg världen med nya ögon. Jag bara visste att jag är alkoholist och det enda rätta att göra om jag inte vill pajja hela mitt liv sakta men säkert, är att sluta dricka. För första gången i livet känns det inte som en uppoffring att sluta dricka. Jag tänker inte sluta gå ut eller umgås med folk bara när de är nyktra. Men jag ska inte dricka själv. Jag upplever egentligen inte att det är svårt att avstå från alkohol helt, utan svårigheterna ligger i att sluta dricka när man väl börjat. Så det känns enklast att inte dricka alls. Nu ska jag inte måla upp en bild av att det är något som kommer att ske lätt, det har inte gått så lång tid alls från att jag bestämde mig att sluta dricka helt. Men det är i alla fall första gången i livet jag är överens med mig själv att jag har ett problem och det kommer inte att lösa sig med att sätta upp maxgränser på hur mycket jag kan dricka under en kväll. Jag kommer helt enkelt inte lyckas hålla mig till de reglerna särskilt många gånger. Så. Nu börjar den nyktra resan. Jag är hoppfull och motiverad.

Jag läste det du skrev i din tråd om den där mamman som inte verkade ha märkt att du varit berusad. Precis som du tror jag inte att vi kan dölja berusningen helt när vi är "pissfulla" oavsett hur hårt vi anstränger oss. Många - både utomstående & nära - väljer att inte låtsas om "elefanten i rummet". Det är på ett vis dumt. Då kan vi ju fortsätta att ljuga för oss själva och tro att vi har läget under kontroll.
Hoppas att du hoppade över rödvinet och gav dig själv det du behövde; sömn. Om inte så har du nästan ett halvårs nykterhet i bagaget att luta dig mot. Fantastiskt!
Allt gott!

Åkte faktiskt och handlade och fixade alla bestyr jag hade i morse. Men sen dess har jag mest latat mig. Har ändå känt mig okej. Men nu måste jag säga att jag blir himla sugen på öl när det är så varmt. Kan ju ta en A-fri men det är ju inte riktigt samma, det är inte det som kroppen vill ha. Men det är heller ingen jättefara. Huvudet vinner mot kroppen med 10 mot 2 just nu. Så ingen fara egentligen. Men värt att ändå skriva det för att påminna mig själv.

Jag vet att jag kommer ha så mycket mer tid och energi framöver utan A, men att jag också kan få ännu mer problem med sömnen, jobbiga tankar osv. Berg och dalbana delux. Det jag fick med mig förra gången som jag var nykter vilket var i höstas (ca 175 dagar) var att jag fick en framtidstro, en livsglädje, en tro och ett hopp om en framtid. Det var det största, ja förutom de där vardagliga sakerna som att inte behöva lägga så sjukt mycket tid på att tänka på A

Det här med tankarna på A vet jag försvinner mer och mer. Och det var nog värre förra gången för då visste jag inte om jag skulle fixa det mer än 3 dagar. Men att planera när var och hur man ska köpa A, försäkra sig att man har tillräckligt hemma, planera så man kan handla innan stängningsdax, ha ångest av att de på systemet känner igen än, eller att någon man känner ska se en handlar (och vad man handlar) på en vardag, hur man ska göra sig av med flaskor/BIB smart, när man måste börja/sluta dricka för att kunna köra dagen efter.

Sen har vi alla tillbehören, för det räcker inte med öl eller vin (det är mitt jam) utan snacks, mat, mys.. ja allt det där måste också planeras. Kommer ihåg att det var sån lättnad att inte behöva fundera på det. Sån ångest som försvann.

Visst är det sjukt att A skapar så mycket ångest och tar så mycket tid, när det bara ger den där "goa" känslan en stund på kvällen. För mig i alla fall. Men jag har ju kommit på att jag använder ju inte bara A för att jag är glad, ledsen.. för bara känslor. Jag använder alkohol för att PÅ RIKTGT skada mig själv. Är övertygad om att det är ett självskadebeteende, på ett annat plan än att "bara" vara beroende, vilket jag också är. Men detta självskadande beteende återfinns inte bara med A utan med många saker i mitt liv (skär mig inte eller så), men med mat, kärlek, vänskap.. ja mycket. Jag är inte värd det.. så därför försöker jag antingen inte, ignorerar eller övertygar mig själv att det ändå inte är någon som ser, som jag behöver stå till svars mot.

Är ganska säker om ex. min boss skulle komma på att jag dricker som jag göra (dricker ju ofta inte på vardagar men det har hänt) och han skulle prata med mig så skulle jag sluta illa kvickt, om någon visste. För jag skulle känna sån skam och sån pliktkänsla (vilket är en av mina starkaste egenskaper). Men vem vet, stigmat att vara alkoholist (vilket jag ser mig som, jag har inte bara problem med alkoholen) funkar inte i den värld vi lever i och jag är inte stark nog att stå upp för mig själv och alla oss inför gemena man.

Det blev ett längre inlägg än jag tänkte. Nu måste jag ta en coffeintablett så jag kan komma igång och fixa lägenheten innan nästa vecka startar.

Är ordet jag gillar..Men samtidigt ser jag upp till människor som kan mycket praktiska saker..En människa som kan laga bilar, laga mat, reparera saker, snyta barn, samtala, snickra, klippa hår, sy, ja ni fattar..Det är något mäktigt över en sån person..Kvinna eller man..Feminism är bra..Men det får absolut inte bli att man ser ner på män/ pojkar..Finns en jäkla massa bortskämda tjejer också?..Hoppas min son träffar en ”obortskämd” partner i framtiden..?..

Inget verkar nocka så hårt som våra egna misslyckanden.... Tycker ditt mål låter kanon, RUTIN. Förstod jag dig rätt om planen på din rutin var att börja varje dag med träning minst 15 min? Funderar... Mitt start-upplägg var ungefär motsatsen, jag började min rutin med 2 dagar i veckan, men långa pass, ca 90 min. Vill betona att jag började väldigt lugnt, långt ifrån vad jag kunde prestera, fick bromsa mig själv hårt mot frestelsen att köra ett par reps till för jag är väldigt bra på att pressa mig själv när jag är upp i nått... Bestämde mig för att jag inte fick öka volymen innan efter tidigast en månad.
Nu när jag kört snart ett halvår utan avbrott och alltså haft "tillåtelse" att höja vikten 6 ggr så ligger jag hårdare på mina pass, fortfarande lika långa.. men nu sitter rutinen och mina träningsdagar bara är där. Jag tränar nu också fler dagar i veckan men på egen lust.. Det blir minst ett pass till med löpning, cykling eller liknande. För att jag känner ett sug, och det är en fantastisk känsla.
Så... oavsett hur mitt och ditt upplägg skiljer sig så tänker jag att rutinen är kungen i spelet... och då är det viktigaste är att man trivs med sitt upplägg.

Kollade på ett mycket intressant klipp på Youtube igår med en som pratade om träning och han kallade det att ligga i "flow". Flow ligger mellan långtråkigt och stressande. Tränar man för lätt blir det långtråkigt och minimala resultat, tränar vi för hårt skapar det stress och man får fajtas med sitt eget mentala motstånd. Mitt i mellan ligger flow och hittar man sitt flow så kan man börja älska träning, bygga rutin och få fantastiska resultat med tiden utan skador och överträning. Tror att jag hittat mitt flow denna gången.

Ps. strunt i de onyktra dagarna, fokusera på nästa gång du kan träna så fortsätter vi tillsammans. (Jag dricker också, en dag i veckan.. men det är inget jag pratar så högt om för jag gläds med dem som blir helnyktra och vill inte riskera att någon vill "testa" nått dumt. Dricker (på lite rutin...) några glas på fredagen för att lugna nått slags begär, UTAN skuldkänslor. Sen är det stopp. Söndagförmiddag är min gymtid så lördagskvällen taggar jag för träning nu istället :) Tror träningen fyller det hål för mig nu som alkoholen gjorde förr.

KRAM

Det löftet ger jag inte mycket för Se klart ? Tack och lov ?? Jag gillar ditt tänk och resonemang.

Jag är precis som du radikalfeminist i hjärtat, och försöker med små handlingar varje dag bidra åt rätt håll. För både män och kvinnors skull.

Hur vi uppfostrar våra söner tror jag är helt avgörande. Tyvärr har jag ingen son, så jag kan inte bidra själv på den punkten.

Det närmaste jag kommer är dotterns pojkvän sen snart åtta år tillbaka. Hans föräldrar har gjort ett uruselt jobb minst sagt. När han var 15 år gammal gjorde hans mamma fortfarande hans frukostmackor.

Men det, och mycket annat, har dottern tagit ur honom. Hon gör ett hästjobb med honom, men hon borde inte behöva göra det. Vad fan har hänt på 30 år liksom? Ur jämställdhetssynpunkt har hon valt en kopia av sin egen pappa.

Men jag försöker påverka genom att prata, prata, prata med dottern. Och hon är ju snart färdigutbildad psykolog så hon vet vad hon håller på med.

Kram ?

Om man ser till statistik inom vården är män mycket ”sämre” än kvinnor på att söka vård/hjälp.
Man kan också säga att kvinnor möjligen är ”för” bra.
Att kvinnor är skolade i just relationer är en av anledningarna att kvinnor har lättare.
Män skriver nog minst lika bra, men är inte lika tränade som kvinnor att sätta ord på hur det känns. Märks också här ?
Något väldigt viktigt och som är en fråga för hela samhället är ju att män liksom kvinnor upplever nederlag kring sina brister. Vi är många kvinnor som tampas med bilder av både det perfekta, liv och kropp och duktighet. Upplever dock att det finns en levande debatt kring de frågorna - gäller inte i samma utsträckning för män, eller gubbar då. Förändring är nog på gång i takt med pappaledighet och att vi blir bättre på att träna våra söner på de här sakerna.
Jag tror inte att det finns något bättre eller sämre sätt att vara. Män kan vara ”lata” också när det gäller det sociala i familjelivet. De blir ensammare efter skilsmässa, självmord en utväg.
Jag är väldigt intresserad av dessa frågor och har nog varit mycket mer radikal feminist under unga år. Idag ser jag mönster och hur kvinnor har så mycket mindre av makt, pengar och ägande- sånt måste ändras. Men ser också nitlotterna som män ofta dragit när de satsat på karriär och yttre framgång.
Nu blev detta minst sagt lite för långt hår, men ska skriva jättekort hela resten av veckan jag lovar!
Kram ?

Helt rätt taktik! Lyssna inåt på vad kroppen behöver (vila.) Fokusera på fördelarna (arla morgonpromenad) och ta en dag i taget. Bravo!

Kram ?

Just den tanken har sysselsatt mig idag. Vi tillhör de upplysta, medan de som fortfarande dricker är grundlurade.

Att män inte är lika aktiva här tror jag generellt beror på två saker: 1) män har svårare att formulera känslor i ord/skrift, 2) män har svårare att etablera relationer på djupet och behålla dem.

OBS: Nu generaliserar jag verkligen!!!

Att hänga på det här forumet, läsa, skriva, kommentera och vilja finnas till för sina forumvänner är i allra högsta grad att bygga en relation. Att sedan bibehålla den relationen är inte självklart - då behövs tid och engagemang från bådas håll.

Jag är besatt av relationer. Långa, korta, på djupet, ämnesspecifika, jobbrelaterade osv. Varje ”möte” som sker regelbundet över tid är en relation för mig.

Jag brukar säga att jag samlar på relationer ?

Kram ?

Tack för ett klockrent inlägg!?

Jag börjar känna lite så, och vill att den känslan bara ska bli starkare. Att jag tillhör de upplysta, alla andra är grundlurade. Att jag avstår från att delta i vissa sammanhang eftersom jag inte vill delta.

Craig Beck har en svinbra liknelse. Tänk att du är på en trollerishow och får se ett helt vansinnigt häftigt trollerinummer. Du bara: Wow!

Sen förklarar någon hur numret går till. Ett rep där och en fallucka där och så vidare. Hela numret förklaras in i minsta beståndsdel, och du ser plötsligt vad du ska kolla efter.

Nästa gång du ser numret kan du inte låta bli att se repen och falluckorna. Du kan plötsligt inte se det magiska längre. Har dina ögon väl öppnats så har dem liksom.

Kram ?

”Hitta balansen” ska nog min nya tråd få heta när jag flyttar hit. Den rubriken summerar vad livet går ut på för mig. För mycket och för lite skämmer allt liksom.

Min nuvarande heter ”Behöver all hjälp jag kan få”. Den rubriken stämmer på pricken med vad jag behövde då, i mitt förra liv.

På min sexmånadersdag som nykter ska jag flytta in hit, till ”Det vidare livet”.

Kram ?