Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att du finns och förgyller forumet med så mycket erfarenhet i bagaget.

Kram

Saknar dig. Hoppas allt är ok. ?

Kran

Känner med dig varje gång du skriver. Så skör, så stark.

Imponerande.

Hoppas att det löser sig på bästa sätt.

Kram

Du skriver så bra. Tack för att du finns och gör skillnad.

Kram

Du vet, du kan. Jag vet att du kan.

Hoppas att du orkar bryta snabbt.

Kram

Ibland är det jobbigt att vara stark. För stark, vad innebär det egentligen? Känner till detta med konkurrens (?) mellan kvinnor, men har förmånen att leda mina kollegor och gör det genom att jobba för att stärka varandra. Det gäller att utnyttja alla extra starka medarbetare på rätt sätt, ta hjälp av dem för att lyfta de mer osäkra. Just nu är vi "världsbäst" , men vet också att om det kommer in någon nu med annat i bagaget får vi kämpa igen.

Du är så bra. ?

Kram till dig

Du är ju bara så bra. Wow, mer imponerad går det knappast att bli. Efter alla år... Nu är du där.

Många kramar, du fina kämpe.

Du tänker så rätt. Och ditt agerande efter träffen är så mycket bättre än mitt. Det är bedrövligt just nu...

Men, nu handlar det om dig,du vackra, smarta, kloka kvinna.

Du kommer att fixa det här, det är jag övertygad om.

Kram till dig ?

Gråt, gråt, gråt...

Så mycket spänning som släpper nu. Det du har gått och burit på i många är måste ut. Låt det komma, känn och släpp. Det kan ta tid, men en dag är du där. Det är över på riktigt. Inte det gemensamma föräldraansvaret, det har ni hela livet, men kvinna-man förhållandet. Jag lovar, en dag är du fri och kan analysera det på distans. Om du ens behöver det.

Massor med kramar till dig. ?

Kram

Jag läser och tänker på dig. Vi är många som hejar. Just nu kanske det inte hjälper pga detta tvång att dricka inte är det minsta rationellt. Är säker på att du snart fixar ett återvändande. Vi är här. Kram.

Att du läser och skriver här är ett väldigt viktigt steg för att korka igen flaskan, eller ännu hellre hälla ut resten i vasken.

Kram ❤️

Utdrag från ett av mina inlägg från den 4 oktober, 2018:

"Har ibland uttryckt att jag inte borde ha problem, inte borde ge andra råd, inte borde tycka till överhuvudtaget...

... så kommer vi till ämnet Alkohol. Ka-boom! Mitt förhållande till skiten skiljer sig inte ett dugg från de flesta andras här. Man kan kanske få uppfattningen att jag sippar lite för mycket Amarone någon fredags- eller lördagskväll och att det ger mig skuldkänslor.

Fel, fel, fel, som käre Brasse i "Fem myror..." skulle ha sagt. Jag sippar inte, jag super. Sällan Amarone, då ren sprit mycket snabbare ger det rus jag vill åt. I övrigt spelar det ingen som helst roll vad jag dricker, ju högre procenthalt, desto bättre. Läser ibland om att andra endast dricker vin, att de inte gillar öl eller att whiskyn får stå orörd för att den inte är intressant. För mig är all alkohol hot stuff. Tyvärr!

Vid ett par tillfällen har jag skrivit om att jag har svårt att kategorisera mitt drickande. Jag åtnjuter gärna några glas vin eller öl efter en stressig dag, vilket oftast innebär alla vardagar. Jag dricker mig till rejäla minnesluckor emellanåt, särskilt under helger och semestrar. Jag har på senare tid klarat att vara nykter i flera veckor för att plötsligt och helt oplanerat gå in på Systemet och köpa vodka och annan sprit som jag halsar i mig innan jag hunnit hem. Jag fortsätter under en sådan period mitt destruktiva drickande redan vid sjutiden på morgonen och kan hålla på så under flera dygn. Jag har under åtminstone de senaste tio åren aldrig kunnat låta bli att dricka om tillgänglighet funnits.

Vad vill jag då säga med mitt utlämnande inlägg? Jo, att när beroendet väl tagit över är vi alla slavar under lasten. Ung som gammal, fattig som rik, chef som arbetare... Vi pratar om en beroendesjukdom som en del av oss druckit sig till. Inget vi borde skämmas över, men ofta gör vi det ändå. Ännu är ämnet lite förbjudet och därmed stigmatiserande.

Vill avsluta detta maratoninlägg med att inge hopp. Det går att sluta dricka, det finns massor av fantastiska människor här på forumet som visar att det faktiskt går. På riktigt. För vem som. Oavsett problematik. Jag är på väg, men ännu inte riktigt där jag vill vara. Men jag kämpar, precis som ni. ♡"

-----

Tack, Varafrisk, för din kommentar. Visst är jag mindre aktiv på forumet - speciellt i andras trådar - när det inte går så bra. Men brukar gå in och trycka små uppmuntrande hjärtan här och där. Som sagt, ni är så himlans bra.

Kände att detta med att kategorisera ibland är viktigt. Lite periodare emellanåt, även om det inte heller stämmer till hundra. Från i onsdags kväll har jag hinkat i mig extrema mängder. Det var längesedan det var så mycket. Hoppas att jag som vanligt snart vaknar upp och bara vet att det är över - åtminstone för den här gången.

Kram på er

Vet inte men har för mig att du är lite som jag att när det inte går så bra blir du tystare här på forumet. Stämmer det? Jag tror på dig...å tillsammans tar vi en dag i taget??Säger jag som inte klarar mer än en ynka dag då och då?..fast idag blir det den andra dagen??
Önskar dig allt gott..stor varm kram?❤️

Härligt med 10 veckor. Grattis???

Inte lätt när man vill jobba och inte pallar egentligen och ekonomin inte räcker till. Hm... men hälsan går först?

Ha en finfin söndag o kram??

Vad du kämpar?å Grattis igen t 10 veckor?

Skönt att din flicka fick färdtjänst så att ni kan komma ut lite grann. Förstår att det blir tufft m ekonomin om du är heltidssjukskriven men det är kanske värt det så att du kan få må/bli bättre. Tänker att utmattning tar sin tid. Var själv för tolv år sedan sjukskriven...jag brukar säga att jag gick inte helt och hållet i väggen men blev väldigt vidbränd. Känner fortfarande av det när jag hamnar i stress. Risken om man inte lyssnar på sin kropp är ju att man kan få stanna hemma så mycket längre.
Nu låter jag väldigt duktig inte min mening utan bara omtanke. Jag har full förståelse för att det är stressande m ekonomin.
Tänker även att det påverkar dig mycket när ditt barn dippar...hur barnen mår påverkar ju ens egna mående så oerhört starkt.
Hoppas ändå att ni får en fin söndag??

När jag separerade från barnens pappa hösten 2013 gick allt i ett rasande tempo. Allt praktiskt skulle lösas. Flera månader senare grät jag hejdlöst, med hjälp av musik faktiskt. Jag spelade låtar som betydde mycket när vi träffades 24 år tidigare. Och grät och grät och grät.

Jag ville absolut inte att vi skulle bli ihop igen. Jag sörjde det fina vi hade i början, jag sörjde att vi inte skulle bli gamla ihop, jag sörjde ensamheten - som ändå alltid är bättre än att känna sig ensam i tvåsamhet!

Efter det började vi bygga upp en ny typ av relation. Vi har kanonbra kontakt. Bjuder varandra på middag varje fredag när dottern byter hem. Finns för varandra i vått och torrt. Som en riktigt bra syskonrelation helt enkelt.

Håll ut - det blir bättre! Och det är sunt att gråta och sörja. Att inte göra det är mycket värre.

Kram ❤️

Både med barnen, jobbet och utmattningen ? Och sen orkar du ändå titta in hos oss alla och sprida glädje och pepp ❤️

Stort grattis till 10 veckor! Grymt bra jobbat ?

Och det låter klokt med sjukskrivning på heltid, åtminstone några veckor.

Viktigast först - vara nykter!

I dag är vi ett gäng som firar 10 veckor! Grattis till oss och alla andra som kämpar! Jag mår bra. Har barnen nu. Det har varit sportlovsvecka och vi har haft det bra. Saknar skidresan som vi kunde göra när vi var gifta. Nu har jag varken bil eller pengar. Men det finns annat man kan göra. Färdtjänsten flickan fick för någon vecka sedan har ju verkligen givit oss en väg ut ur lägenheten. Helt plötsligt kan vi bada, åka på Bounce och göra annat skoj. Vilken livskvalitetshöjning Deluxe! Just nu känns tiden då vi satt hemma hela dagarna och flickan skrek på Roblox som väldigt avlägsen. 14-åringen har tyvärr ett rejält dipp nu. Onormalt trött, dag efter dag. Han har varit hos läkare och tagit en del prov så arbete pågår med att kolla upp vad detta kan handla om. Jag själv tycks inte bli så mycket bättre i utmattningen. Eller så går det så långsamt så jag inte märker förbättringen. Funderar på om jag behöver vara heltidssjukskriven en tid igen. Gör ont i plånboken men en realitet är att jag faktiskt inte kan sköta mitt jobb just nu. Försover mig. Missar möten, även sådana jag kallat till själv. Glömmer det mesta. Kan inte läsa, förstå och dra slutsatser av underlag. Nä, jag är INTE mig själv alls.... SUCK!

Positivt dock att jag inte har något sug för tillfället. Det var några dagar sedan. Känns bra och naturligt att vara nykter så länge inte suget infinner sig. Mitt huvudsakliga argument - att aldrig visa mig berusad för 14-åringen igen håller liksom i sig. Det gäller. Det räcker att jag tänker på det tillfället för att jag ska känna att det är bra nu.

Kram!

Jaa, tack andrahalvlek ❤️ jag försöker tänka på de här små positiva viktiga sakerna. Förut var det min dröm att ha det såhär. En dröm som kändes ouppnåelig.

Men... Igår var jag så ledsen. Hade först en jättebra dag med bio och fika på stan och solen sken och barnen var glada. En härlig dag. Men sedan när vi kom hem blev jag så ledsen. Grät massor. Grät ute på hundpromenaden, grät när jag kom in. Grät till och med framför min ena son för jag lyckades inte sluta.

Jag hade ett doftljus tänt på soffbordet med samma doft jag alltid hade när min äldsta son var nyfödd. Då grät jag ännu mer.

Sedan försökte jag visualisera hur det skulle varit om mannen var här. Och då var ju det första jag tänkte att han skulle förmodligen inte vara hemma utan med kompisar ute. Jag hade inte ens varit i vardagsrummet eftersom att rummet var hans när han bodde här. Vore han hemma hade vi nog inte varit i samma rum ens.

Men ja. Jag var så ledsen och jag blir lite ledsen nu också. De saker jag sörjer nu har jag sörjt förut också även när vi bodde ihop. För jag var ju så ensam i vårt äktenskap. Men nu är det ju på riktigt. Jag är ensamstående. Jag har ingen vuxen att dela vardagen med. Och jag har alltid tänkt att det är bättre att vara ensam själv än ensam i ett förhållande. Och det är nog så. Men just nu är jag kanske i ett stadie då allt börjar sjunka in.

De sista två veckorna har ju ändå varit händelserika. Hans flytt var ganska spännande och det blev ett projekt att göra fint i både mitt och i hans hem. Allt var nytt, intensivt och jag antar jag var rätt fylld av adrenalin. Jag var sjukskriven en vecka också och då fixade jag hemma och det var rätt så kul på ett märkligt sätt.

Men nu har vardagen kommit. Jag har gjort klart hemma. Jag jobbar igen. Ekorrhjulet fortsätter att snurra. Och då kommer känslorna över mig. Sorgen över att vi haft som ett projekt ihop och nu är det slut. Nu ska jag finna min roll som ensamstående mamma. Visst finns han där för oss och för barnen men jag bor ensam med mina barn.

Nu gäller det kanske att tillåta mig att sörja men samtidigt vill jag inte hamna i en depression eller så. Måste hitta en balans i mitt liv. Och jag måste lära mig att gilla min vardag utan stora projekt och stormiga känslor. Måste lära mig att leva utan dramat. Det jag längtat efter men inte vet hur man gör.

Kram ❤️

Vilken bra lista. Dom första fyra stegen gör jag också på automatik, det är sen jag fastnar. Mitt steg 5 är liksom "ge upp hela livet och födas som en ny person".
Jag känner mig tacksam över denna händelse nu. Det blev ett så väldigt konkret tillfälle att observera mitt mönster. Kanske universum gav mig precis vad jag behöver.
Jag tror att roten kanske är en nedärvd brist på självkänsla. Min mamma (som är en superhjälte) har växt upp i misär, och saknar grundtrygghet i sig själv. Jag tror du har alldeles rätt i att jag behöver efterforska. Jag letar efter konkreta, tydliga mönster att peka på. Det är svårt, suddigt, kladdigt. Men kanske lyckas jag pussla lite i taget såhär.
Stor kram till dig, önskar dig en fri och stark vecka!

Saknar också dig Fibblan - Forumets Glitterpinne! Nu är jag inte själv så aktiv men försöker hålla koll på mina kära forumvänner! Kram

Jag har laddat med chokladkakor som tröstesnuttis när jag får sug. Det lindrar och jag känner mig nöjd. Tänker att jag får ta en sockerdetox senare när jag är stabilare.

Bra att du lyckas mota bort den där lilla röda skiten som envisas med att kika fram. Vi tar en dag i taget och de vita perioderna blir längre och längre, tjoho. Vilken vinst :) Sänder en syberkram till dig FinaLisa <3

Fröet, vad skönt med goda nyheter!
Glädjs med dig och att du mår bra!
Kram ?

Saknar dig, hur är läget? ???

I torsdags röntgades min bukspottskörtel och den är helt återställd ?? ?
Även lever, mjälte, njurar och binjurar har normalt utseende?
Tacksam över att jag har en så fin och stark kropp ??

Andra goda nyheten är jag jag har fått jobb, utan att söka. Två olika företag ringde inom några dagar, så det var bara för mej att välja ?

Glad och tacksam att jag har flyt nu och skönt att ha varit mellan jobb under mina första nyktra månader. ??

Önskar alla kämpar en fin och nykter söndag ?