Senaste kommentarerna i forumet

Härligt att du fick sova ? och så fint att läsa hur lugnt det är för dig just nu.
Kram ?

Jag tänker också så, att nu är nu och då var då.
Inget att gräma sig över, jag kan se denna händelse som ett olycksfall i arbetet eller som att jag bara druckit en flaska vin på drygt 4 månader.
Så då känns det mycket bättre ?
Men inget jag vill göra igen...?
Kram ?

Så skönt att läsa dina positiva inlägg här och där?
Låter som du har en toppenbra relation med ?nu...dvs ingen alls.. ?
Kram ?

Och skickar en stor kram din väg! ❤️

Tack för dina ord! Ja jag ska försöka se framåt och tro på att livet blir lättare och lättare. Att träffa andra i samma sits kan nog vara något bra, ska se vad för möjligheter det finns till möten i min stad.

Jag känner sådan lättnad av att inte älta och explodera på fel ställe eller ännu värre när jag druckit ? Tog ett tag innan jag förstod mitt nya jag, men måste säga att jag gillar mitt nya jag?
Här blåser så jag jagar lika ofta soptunnan som hundarna, börjar tröttna på det.
Forumet är så levande folk kommer och går, man funderar på hur de gått för dem. Man hoppas så att det har gått som de ville och att de lever lyckliga.
Bio i kväll med Lassgård i klänning, kan inte bli bättre// kram Strulan❤️??

Min första tanke var att det låter som en underbar utopi... Men sen kom aha-moment! Det är ju så det är. Nu när du säger det. I nykterheten har jag blivit tvungen att definiera och etablera mina gränser. Runt mitt jag. Och jag inser att det pågår nog inget internt superhemligt harmande längre. Korta explosioner av ”WTF!?” och kick some grass over that shit and move on. Men det där ilska ältandet lyser med sin frånvaro ?

Du gör rätt. Livet ska levas framåt, ett stort beslut i taget. Det som inte känns bra och inte blir bättre ska man lämna bakom sig. Känner igen den där paniken man kan få enligt devisen ”the devil you know”. Då får man påminna sig om att man inte är livegen. Du har inte sålt din själ ? Om det nya inte blir bra får man ligga lågt, bida sin tid, lyfta blicken och göra en ny plan. En manöver i taget kan så leda fram till något man aldrig hade tänkt från början, men som blir väldigt bra. Man måste inte se hela trappan för att ta det första steget. Framåt. Inte bakåt. Kram

Åh Fina Lisa... Vad tråkigt att hälsan ger dig bekymmer. Och oron för sonen. Den där navelsträngen går inte att klippa. Jag tror det är viktigt att inse det, så man slipper gå omkring och känna sig misslyckad av den anledningen. Det är tufft nog att lida av barnens up and downs, utan någon verklighetsfrånvänd föreställning om att man borde kunna låta bli. Skit i vinflaskan. Ur syn ur sinn. Det var då. Nu är nu. Kram

Hej gulliga du ? Jag ser att du inte heller är inne på forumet så ofta numer. Ett fall av ”hälsan tiger still”? Så är det i mitt fall. Men nu när jag är här vill jag hälsa på i din tråd och lämna ett avtryck ? Mörker skingras. Dysterhet lättar. Inget varar för evigt. Vi får hitta själsro i att allt som sker under solen har sin tid. All mark måste ligga i träda för att ge nytt liv. Dysterkvisten blomstrar snart igen. Kram på dig!

Du mår inte bra av att vara såhär arg... Sant. Men jag tror det kan leda till något gott i slutänden. Ilskan är en del av vårt känsloregister för att vi behöver den. Jag känner igen situationen på arbetsplatsen allt för väl. Att ha ansvaret för allas väl och ve, utan officiella befogenheter. Att lyfta, hjälpa, stötta, hålla verksamheten rullande på bekostnad av sig själv. Jag var arg länge. Och drack på det. När man plockar bort alkoholen måste ilskan hanteras på något annat sätt. Personlig utveckling. Gränssättning. Det är förlösande att komma dit. Jag är ingen jävla Dalai Lama eller Moder Theresa. Punkt. Jag är jag och jag äger mina gränser. Alla som vill ha mer av mig än jag vill (verkligen) ge får hitta någon annan att suga ut. De må vara vänner, kollegor, arbetsgivare, make, släktingar, hobbyklubbar, skolrepresentanter, till och med mina egna barn... Jag vill inte leva med det där hemliga skamliga raseriet igen. Så jag sätter hälarna stadigt i backen i tid. Och jag behöver inte dricka.

Har sovit tolv timmar i natt. Begriper inte hur jag kan sova så mycket men jag var helt slut i går. Mör i dag. Dricker te. Läser runt här. Orkar tyvärr inte kommentera så mycket. Det får bli som bestämt. Att göra ingenting i dag. Och det kan jag för att jag är skild och har barnfri vecka. Vet inte hur jag skulle klarat det om vi fortfarande var gifta. Då kunde jag inte slappna av en sekund.
Känns som om jag är åter till det nya normala - inget sug.
I dag ska jag vara nykter!
Kram!

God morgon!

Jag vaknade inatt av att jag trodde att mannen låste upp dörren och kom hem från krogen. Drömde förstås bara men mitt hjärta rusade. Så som det gjort hundratals gånger förr. Det är så skönt att veta att det där är över nu. Och snart kommer min hjärna och mitt hjärta ikapp.

Jag fixade sovrummet igår. Målade lite och rensade lite. Det kändes som ett bra sätt att skingra tankarna och det fungerade.

Känner mig på lite dåligt humör idag ändå men jag tror att det är för att jag inte räcker till riktigt. Barnen vill hitta på saker men jag har inte råd just nu då mycket pengar gått till hemmet eftersom jag viljat fixa fint direkt. Och jag har inte ork heller riktigt. Jag måste öva på att säga nej till dem ibland. Jag har nog skämt bort dem eftersom jag försökt kompensera för hur deras pappa är och vi har ofta gjort mycket roliga saker också för att få lämna hemmet lite. Men en helg utan aktiviteter måste de ju klara. Hade vädret varit bättre hade vi kunnat gå på en picknick men det kanske blir finare imorgon.

En promenad till Ica kanske får bort deras största rastlöshet idag.

Det är verkligen grått ute. Lite mysigt på ett sätt om man kan tänka så. Kanske ska göra ordning tacos till lunch och spela lite kort. Små saker kan också göra en dag fin.

Jag läste lite på anhörigsidorna här. Tror det var ett misstag för jag blir så arg på folk som dricker på ett sätt som skadar deras anhöriga. Det är så elakt. Och förlåt mig, men det finns inga ursäkter för att inte ta sig ur sitt alkoholberoende när man har anhöriga som skadas. Vill man fortsätta dricka får man se till att släppa de anhöriga fria först.

Låter som en bra gympapass! Hoppas du får en lugn helg med mycket glotid?
Kram??

Tack för din input bo1995
Det är som du skriver människor som man ibland tvingas träffa. Jag har så lite som möjligt med dem att göra. Samtidigt är det en sorg att det ska vara så. Saknar att ha en sund familjerelation. Nu tvingas vi ihop men jag försöker hålla mig i ytterkanten för att slippa allt tjafs.
Tack för ditt svar på mitt inlägg.?

Min roll är att jag drar mig undan o blir irriterad. Under min uppväxt var det ständigt bråk. Jag var nog inte helt enkel utan sa vad jag tyckte om att de drack. Vilket inte föll väl ut. Varit rädd för min pappa så många gånger, ungefär varje helg. Men protesterade ändå o utmanade det jag upplevde som fel. Mitt yngsta syskon är ögonstenen som aldrig gör några fel. Mitt äldsta syskon springer runt o ska vara alla till lags. Just nu är det tävling om att fixa mest o bäst. Själv backar jag. Känner ingen sorg över min pappas bortgång. Jag har haft den sorgen hela min tonårstid då jag sörjt över den pappa jag ville ha men inte hade. En pappa som villkorslöst älskade för den jag var o inte genom prestationer. Omöjlig att leva upp till. Flyttade när jag var 17 till en ny stad. Efter många år slutade jag försöka leva upp till förväntningarna. Skapat ett eget liv här. Men självkänslan o självförtroendet lyckades han skada på djupet. Svårt att ta sig ur. Jag har bra kontakt med två av mina syskon men den yngsta har jag ingen kontakt med.

Härligt att du är tillbaka Ensam ❤️ Här är bästa stället att hänga när a-djävulen inte lämnar en ifred. Mig lämnar han oftast ifred numer. Han viskar litet försiktigt ibland, men tystnar fort igen. Min app säger 264 dagar, snart 9 mån ? Och det är väl största anledningen att det aset har tystnat. Tid och distans. Det veka kräket fixar inte ett distansförhållande ? Kram

Hej fining! Jag bara kikar in här och kollar hur det är med er alla. I min ände är det rätt ok i allmänhet faktiskt. Inte speciellt mycket krishantering, inser jag litet förvånad. Månne livet har vänt? Nykter, yes. Nöjdare över det vissa dagar än andra, men för det mesta är det inget som upptar mina tankar alls. Förutom när jag får en plötslig knäpp och tror att jag ska dricka vin på restaurangen eller liknande. Men det ska jag ju inte alls. Det är inte speciellt kämpigt att avstå i de knäppstunderna heller längre. Slut på svammel från mig för denna gång. Ha en fin helg ❤️

Alltså, att läsa era rader, santorini (underbar ö!) och Sisyfos (underbar liknelse, även om jag hoppas att det slutar annorlunda), gör mig så glad. Tack!

Det är sådana här fina ord som sporrar mig att skriva vidare, trots att det inte alltid går så bra (dagens understatement). Att kunna hjälpa andra håller mig uppe, även om det självklart är bra för mig också.

Just nu är det svajigt, mycket mycket svajigt...

Men jag kämpar på...

Trevlig helg på er alla fantastiska människor som håller detta fina forum levande. Ni är så himla bra. Glöm aldrig det.

Kram på er

Vilken fin inställning! En dag i taget. Ok, varför skynda! Skönt. Jag lutar mig tillbaka, är nykter ännu en dag!
Du är klok!
??‍♀️?

på huvudet och få pizza........livet som hund hos dig måste vara gött !

Hej Lilun!

Förstår att livet känns tungt just nu, men det kommer inte alltid vara så, tro mig, jag vet.
Om du ger dig själv tid, kommer du att se dinna intressen ändras.
Motion är ett utmärkt sätt att skingra tankarna på, räcker fint med promenad.
Kanske försöka träffa andra nycktra alkoholister?
Och det finns ingen skam i det här, du ska vara stolt som tagit det här jätte stora steget mot ett nytt liv.

Önskar dig lycka till, och finns här på forumet om du vill prata.
Mvh Bo

Det var ju av ren och skär omtänksamhet du gjorde ditt inlägg Wasabi! Du ska inte be om ursäkt alls! Det värmer att känna att du och ni andra genuint bryr er om hur det går för oss här på forumet.

Kommer just från ett lugnt och stillsamt jympapass med fokus på stretch. Klockrent för mig i dag. Tror jag kan säga nu att "Jag är sann" Andrahalvlek :-)
Kram!

Idag är första dagen på förhoppningsvis hela mitt resterande liv som nykter. Skammen att inse att man är alkoholist är ganska stor just nu, men jag biter ihop. Vad är era bästa tips på när livet känns sådär grått och tråkigt som man annars förgyllde med en fylla? Eller är det bara att uthärda ett tag framöver?

Ja Ler du har ju rätt. Och tack ♥️ och tack vinäger, det var snällt skrivet ❤️

Mina känslor svänger hit och dit och jag tycker inte om det!!

Jag har varit sjukskriven hela veckan faktiskt för jag har behövt tiden. Tiden att landa, att finnas för barnen och tiden till att ta tag i det enorma jobbet som varit hemma med allt. Men främst pga att jag är så rädd att krascha.

Denna vecka var verkligen verkligen välbehövlig och jag känner att jag gjort helt rätt. Helt helt rätt.

Nu är det fredag. Förra fredagen flyttade han möbler. Men det var inte förrän på söndagen han sov där. Så detta blir första helgen "ensam". Egentligen borde jag inte känna mig så ensam och ledsen... Barnen är här med sina kompisar och vi har varit hos mannen och haft en härlig eftermiddag i solen. Och även om vi bodde ihop nu är sannolikheten stor att han ändå inte skulle vara med mig. Under de fem dagarna han bott där har han jobbat mycket men också hunnit ha två kvällar av öldrickande med sina vänner. På fem dagar. Och han har en ledig helg nu vilket absolut innebär mer öl. Så istället för att jag sörjer något vi hade för kanske 8 år sedan så ska jag fokusera på vad vi hade för 8 veckor sedan eller för bara 8 dagar sedan. Det är inget att sörja. Men jag gör det i alla fall.

Jag är tacksam över hur bra det går men jag tror också att jag inte kommer vidare. Jag tänker på honom och oss hela tiden nästan. Men jag antar det kommer att avta med tiden. Det har ju som sagt inte ens gått en vecka.

Jag tror vädret som varit idag (soligt och härligt) bidrar till ett vemod i mig. Men jag märker att jag alltid tänker på minnen väldigt långt tillbaka när jag blir såhär. Och det visar ju på att det inte finns så väldigt många fina minnen från en mer nära tid. En del kanske.

Kan också hända att jag mår dåligt nu för att det blir helg. Jag har ju varit ensam mer eller mindre varje helg i flera år. För varannan helg jobbar han och varannan dricker han. Så min ledsamhet är kanske en kombination av sorg över skilsmässan och över hur jag spenderat mina helger så många år. Ledsen.

Jag älskar att våren kommer men får alltid lite årstidsbunden deppighet. Konstigt nog för jag älskar solen och ljuset. Men ett vemod gror inom mig.

Efter så många år ihop är han ändå nån slags hamn för mig tror jag. Även om jag inte vill känna så.

Jag vet inte vad jag ska göra för att vara glad ikväll.

Men jag ska säga att varje kväll under veckan som varit så har jag mått bra. Jag sover ganska gott igen och vi är hela kvällen i vardagsrummet där jag gjort så otroligt fint och mysigt.

Jag tror jag ska pyssla i sovrummet nu och lyssna på någon bra pod. Och tända doftljus. Kanske måla lite på ena väggen som fått sig några skador. Det kan vara klokt att arbeta med de här sakerna som var min målbild när jag bestämde mig för att skiljas. Att ha ett fint harmoniskt sovrum var verkligen en dröm då.

Kram till er alla.