Senaste kommentarerna i forumet

Hej aeromagnus!

Väntan kan knäcka även den starkasta, men det finns hjälp att ta till.
I sommras så fick min fru besked om att hon hade en hjärn tummör,
Behandling på börjades omgående, och jag kan säga dig att väntan innan vi fick besked om behandlingen fungerade eller inte, hade kunnat knäckt mig.
Men jag har övat mig i många år, på att ta en dag i taget.
Och saker som ligger utom ens makt att påverka, är det bara att släppa. Lättare sagt än gjort, jag vet. Men inte omöjligt.

Och kom ihåg att du är nyckter, allt annat är av underordnad betydelse.

Egentligen finns det bara 3 dagar, igår, idag och imorgon. Och av de 3 är det bara idag som är viktg.
Det sista är ett citat av någon vis person som jag glömt namnet på.

Mvh Bo

Dyker nog upp när ni minst anar det, men just nu skall ni vara mina hjältar och helst inte dödliga??
Funderade mkt på det i natt när jag jobbade, att ni är alla så viktiga för mig och min resa.
I natt kommer mer funderingar och det är fördelen att jobba natt. De boende sover och finns ett lugn förhoppningsvis och tid att tänka. Men kan ju lika ofta vara kaos och då är det mindre bra.
Som en boende sa, i natt blir det fullmåne och storm då får du fullt upp?⚡️
Men laddar med lugn energi och mkt ingefärste så går denna natten med// kram Strulan ?❤️?

letade länge efter en figur med gummistövlar och där morgonrocken skymtade fram men fann ingen ??
Du var saknad !

Till en månad! Bra jobbat!
Charlie

Mycket bra jobbat johanK!

En dag i taget, och tiden kommer till dig.
Fortsätt så här och du ska se att mirakel händer.

Mvh Bo

till tid och så ser jag att du skriver " Funderar på det här med att känna sig värd och stolt." Du ÄR värd och du gjorde ett positivt avtryck igår !
Kram !

Härligt när det rullar på och man hittar sitt sätt att komma fram åt// kram Strulan ??❤️

Grattis till dina 7 veckor! Vad fint att du klarat det!

När dom där tankarna kommer så försök att tänk att det inte får att ändra det som varit, men man kan få det fint nu och framåt. Självklart kan det få vara en sorg men man gör det bästa man kan och du verkar vara en väldigt fin person.

Stor kram till dig

Det här forumer har en förmåga att ge mig inspiration, trots att jag som sagt varit nycker en stund.
Jag började dagen med att läsa alla inlägg av en medlem, inspirerande läsning måste jag säga.
Jag blev ju nykter genom 12 stegs rörelsen, men har på senare år(läs 10+år)känt att det inte gett mig, det jag behöver.
Jag kanske är färdig med 12 stegs rörelsen?
Jag skall tillägga att jag har mest använt möten, till att bli påmind om var jag kommer ifrån.
Med tiden så bleknar misären, som var mitt liv under många år.
Då har det varit bra för mig att träffa ny nycktra, och få se hur jag mådde, när jag kom till mötena.
Men jag är rädd om min nykterhet, och är inte villig att ta några risker på den fronten.
Även om jag är en riktigt adrenalin jägare annars.
Jag fortsätter hänga här, läser och skriver lite.
Och vem vet, det kanske är vad jag behöver för att gå vidare.
Och jag hoppas jag kan vara till hjälp för någon annan.

Mvh Bo

Stort tack alla för grattis! Funderar på det här med att känna sig värd och stolt. Den känslan har jag inte för 7 veckor. Tror inte det är bra alls. Har kommit till ett läge nu där jag känner att NU är jag äntligen som alla andra. Varför kunde jag inte varit det redan för 20 år sedan? Jag är inte värd något, jag gör ju bara det jag ska och som "alla" andra redan gör. Inga fruktbara tankar detta... En tankeloop att försöka lämna snarast det går bara.

Gympat i dag. Softjympa. Lugnt och skönt med fokus på stretch och lite puls. Hade ju tänkt börja på en ny grytlapp med målet att göra lösa jämna maskor, heeela vägen så att den får raka sidor. Inte kommit igång ännu. Blir lite segt här innemellan märker jag men det gör inget. Tror det får bli TV. Började titta på Bang i går. Den verkar bra. Innan var det The Day, rekommenderas!

Klokt tänkt kring ljusen. Jag har alltid eldat på oavsett tillstånd. Inte bra alls. Den fina ljusstaken som 14-åringen svarvat i träslöjden och som jag fick i morsdagspresent har hållt på att gå hädan många gånger. Men den lever än och det är jag glad för. Ciara kommer väl inte till östra sidan eller hur ser prognosen ut?
Kram!

Då har ju även jag 7 veckor nu :) Ibland räknar jag dagar men det kanske är dags för veckor nu istället!

Vad kul att du gick på träffen :) Bra jobbat! Jag tänkte allt på er igår men bor lite för långt bort. Och visst blir en helt slut efter socialt umgänge - det är bra att du sitter och glor...jag gör det också en del. Men har en slags pysselgubbe inom mig som vill hålla på och laga, fixa och dona med smått och stort så det har jag gjort den senaste tiden. Har inte lyckats (än) med dotterns dammsugare men jag SKA laga den till slut :)

Virkningen är en kär vän att återvända till när det gått ett tag. Det är bara att plocka upp garnet och nålen och fortsätta som förut. Vad virkar du nu? Fortfarande grytlappstema eller?
Jag stickar babykläder, små t-shirtar i bomullsgarn...en mintgrön och nu en ljuslila - fast några bebisar känner jag inte :-D Men hoppas kanske att sonen och hans sambo ska slå till snart...det vore så mysigt.

Sitter också inomhus idag och tittar ut på stormen Ciara som regnar och blåser in mot min balkong. Har tänt några ljus (det vågade jag aldrig så länge jag drack a) och har det riktigt mysigt :)
Kram
svagis

Vad fantastiskt med sju veckor. ?Du har klarat det trots utmattning och inte helt enkelt familjeliv. Jag tar rygg på dig och alla andra förebilder här. Hoppas du känner dig riktigt stolt och glad över att ge dig själv detta!?

Sitter här på söndagen & konstaterar att sekunder blev, till minuter, som blev till timmar, som blev till dagar & plötsligt kom på att jag varit nykter i 1 månad...
Vete tusan vad som hände här, men det känns VÄLLDIGT bra!!
Tror 2 stora saker som gjorde att man "hållit" sig på rätt sida är att man läst & skrivit här & att man tog tag i att gå till AA´s möten..
Ville mest säga tack att ni finns här!
Hopas att ni alla får en fortsatt bra söndag!

Hej, visst är det jobbigt att vänta. Jag väntar också, på att komma vidare då jag har fastnat mellan flera stolar. Jag sa högt häromdagen till en människa i telefon att det känns som att jag väntar på att dö. Han sa, "det gör vi alla" och i det där så fick jag ett litet skratt. För jag insåg att jag tillåtit väntan ta över. Vi väntar alla på att beslut ska tas, någon medicin ska verka, livet ska bli balanserat, molnen ska förvinna, att snön ska komma eller inte komma och jag längtar till våren och sommaren. Under tiden så behöver jag leva nu. Så jag säger detta även till dig och din familj. Vad kan ni göra tillsammans just nu? Kan ni vara tacksamma för att ni har varandra och vad kan ni göra i den stunden som är just nu? Prata om ett minne, se på bilder, prata om vad ni ska göra efter operation osv. Jag säger även detta till mig själv. Livet är nu. Vad kan du göra under tiden som du väntar?
Du är nykter! Heja dig!

Sju veckor är lång tid! Så starkt jobbat av dig. Mina tonåringar är inte intresserade av min nykterhet heller fast samtidigt är de mer harmoniska runt mig och sakta men säkert närmar de sig mig med mer kramar och sånt ? små steg i taget.

Vila hjärna är det bästa som finns när man är trött. Man måste bara få vara! Ha en fin söndag nu!

Kram PimPim?

Hoppas det går bra. Avgiftning hemma ställer krav på god självdisciplin

Kärlek är inte min starka sida på det sättet att jag kan ge tips. Att kasta sig in i ett ytt förhållande utan att först ha gjort upp med det gamla känns lite jobbigt. Som med alkoholen. Man måste göra upp med sin historia för att komma vidare.

Härligt??
Hm... tror nog sonen lägger märke till att du är nykter. Han tänker nog mer än man märker och är glad.
Skönt du du vilar när du är trötter. Samma här. Kram???

Jätteroligt att ses och prata Irl. Jag förstår att du var trött efter resan fram och tillbaka. Jag fick energi av träffen, men känner mig trött idag.
Önskar dig en fin söndag ☕???
kram

Tack finaste Ler och miss lyckad ♥️♥️ Ja han gör onormala val. Inför alla som egentligen bryr sig om honom.

Äldsta sonen är besviken. Yngsta brukar inte säga så mycket men även han har sagt en del saker i helgen. De uttrycker till och med att det ska bli bättre när pappa flyttar. Inte för att de inte vill vara med honom men de har tröttnat på hur han sviker och på hur knäppa saker han kan säga och göra. Vi tre har väl något slags hopp om att det ska bli mer harmoni sedan. Nu går vi ofta runt och försöker förstå vad som pågår. Barnen försöker förstå varför han är ute hela nätterna, varför han inte vill vara med dem, varför han sover hela dagen osv. De börjar förstå att det inte är ett riktigt okej beteende och att nåt inte stämmer. Och även de tröttnar väl. Det handlar alltså inte bara om när jag och mannen bråkar utan det handlar om alla detaljer. De jämför kanske mannen med mig också. Jag sover ju inte till kl 14 på helgen. Jag drar inte. Jag bryter inte löften. Men deras pappa gör det varje vecka.

Han kom hem 3.30 imorse igen. Nu känns det som en lättnad att helgen snart är slut. Jag vill vara ledig men inte samtidigt som honom. Jag vill att den nya veckan ska börja med besked om hans flytt.

Vad jag gör om han inte flyttar denna månad vet jag inte. Det är en helt vidrig tanke att inte få komma vidare. Särskilt eftersom han inte visar någon hänsyn eller respekt. Han bara tar och tar och parasiterar på mig för att han vet att jag inte har så mycket till val.

Jag har gått ner ännu mer i vikt. Folk börjar till och med kommentera det. Jag vet inte om det har med min stress att göra. Jag promenerar kanske onormalt mycket med min hund. Jag går och går för att rensa tankarna och för att få bort rastlösheten. Och det är superbra för jag det hjälper så mycket. Jag får verkligen en stund för mig själv och mental återhämtning. Men jag tycker inte om att det syns på mig. Jag vill inte att jag ska se ut som att jag försvinner och jag vill inte att folk ska kommentera. Det gör att jag känner mig sorglig. Men jag äter som jag ska och har jag dålig aptit nån dag så äter jag i alla fall.

Nu ska jag ta ett bad och drömnätshoppa lite ??

Håller med dig Denhärgången. Jag upplevde träffen på ett sätt som magisk men samtidigt som helt naturlig. Vi sitter ju där ett gäng människor, precis som vi samlas här på forumet, som har ett jättestort gemensamt intresse. Nämligen alkoholens vara eller inte vara. Det var himla kul att träffa dig Denhärgången! Har läst din tråd ordentligt nu också. Du, precis som många andra här på forumet är fantastiska skribenter. Har förmågan att fånga de komplicerade och komplexa tillstånd vi befinner oss i från tid till annan med pennan.
Kram!
Charlie

Var helt slut efter forumträffen i går. Hade tankar på att göra något litet projekt när jag kom hem men avstyrde det. Utmattningen har lärt mig att leva mer energieffektivt. Att förstå när min kropp har fått nog för dagen. Hjärnan har fått lära sig att nog är nog. Även om det finns fler timmar kvar på dagen att göra något så räcker det nu. Jag måste få vila också. Sitta och glo. Mycket tillämpbart även i nykterhetsprocessen måste jag säga. Stressen är inte min vän längre.

14-åringen kom hem om till mig en sväng. Jag såg en öppning att berätta om träffen. Han var inte intresserad. Inte av träffen, inte av annat jag gör för nykterheten. Jag anpassar mig. Sa bara att han ska veta att jag är öppen för att prata om det när och om han vill. Så kan det ju vara. 14-åringen skiter förmodligen fullständigt i HUR jag är nykter. Det viktiga är att jag ÄR nykter.

Ny dag i dag. Mör i kroppen och knoppen. Skitväder ute. Har lite inbokat. Planerar ett ryck med virkningen i dag. Blev ett litet uppehåll sedan jag blev sjuk häromveckan.

Det viktigaste: Jag är nykter och jag kommer vara nykter hela dagen i dag!
Kram!

Jag är rätt bra tagen idag. Det är nåt magiskt som händer när det blir konkret att ni finns på riktigt. Både ni som var där och ni som inte var det, att ni verkligen är. Den här gemenskapen är som en hemlig superkraft, eller hur. Vi fixar ju det här tillsammans.

Under natten har jag också tänkt mycket på en sak som Magnus sa om hjärnan.

Jag har snurrat till det en hel del på sistone. Jag har fastnat i mathetsen, det är ju skitpinsamt men det händer lite då och då. Jag tror att det är en ångesthantering att ta kontroll och sen märker jag inte när det glider över och tar kontroll över mig. Och jag blir arg på det, och jag vill bryta det men jag har ingen aning om hur man gör.
Och jag känner mig körd. Min hjärna är felkonstruerad från början, och jag har matat och matat och matat den med skeva belöningssystem. Jag vet inte ens hur den ska vara, vilka saker i vanliga verkligheten som ska ge belöning, om det inte är hetsiga system jag hittar på själv.

Så jag frågade om det är så, att den är pajad nu och det går aldrig att fixa. Men då sa han ungefär att det kanske bara är så att jag reagerar starkt för att normalläget är bättre. Det kanske är så att jag har vant mig vid att vardagen är ganska fri ifrån ångetshetssnurrar nu, och därför sticker det ut när det skevar till sig.
Och det ger mig tröst.
Jag tror att det är sant. Jag tror att jag minns att det är bra, eller hur. För det mesta är det ju ganska lugnt.
Och att det går att lära om. Jag är ju ganska bra på det. Jag behöver bara förstå var jag ska börja nu. Läsa rätt manual.

Så idag är en hoppfull dag. Jag värmer mig i oss, allt vi kämpar med för att bli hela och fria. Jag delar sorgen och frustrationen i era berättelser, lika mycket som trösten och tilliten till att vi tar oss igenom. Jag är tacksam.

Stor kram till dig med!!

Cykeln tycker bra om mig när jag är nykter :D. Då är vi ett superteam. Verkligen kul att få träffa er alla i går!
Kram!