Senaste kommentarerna i forumet

@Vinäger Fina Vinäger, det gladde mig så att få bli välkomnad tillbaka av dig. Jag har under åren som gått varit inne och läst ibland men har känt mig tom i huvudet på saker att skriva. Det har antagligen varit överfullt snarare än tomt men du förstår nog vad jag menar...
Du har gjort en fantastisk resa med 1,5 år och vad jag kunnat läsa mig till kan du känna den stolthet du förtjänar över det, det gör mig glad. Vi är ju rätt bra på att slå på oss själva annars.
Angående den tid det tagit, tja, det får ta den tid det tar kom jag tillslut fram till. Det som blir bra i slutändan brukar vara det som får ta sin tid, eller hur?
Jag tror jag behövde undersöka så många alternativ jag kunde först, allt från att försöka på egen hand (och det vet vi ju hur det gick...) till där jag är idag, antabus.
Men det jag framför allt kommit fram till såhär långt är att det bara var när jag började må bättre, få "kontroll" över, och en förklaring till, ångesten samt avgöra mitt eget liv genom att ta viktiga beslut om min egen framtid, som jag orkar ta mig an nykterheten. Om du förstår vad jag menar. Sist var det jag dolde för mig själv med alkohol alldeles för skrämmande för att jag skulle kunna hantera det ensam.
Som min psykolog brukar säga; Du har helt andra förutsättningar den här gången. Det har hon rätt i.
Dock kan jag inte tillskriva henne all ära för mitt tillfrisknande, hon är rar (ja det är det ord som kommer för mig) och det har varit skönt att ha någon att prata med. Som vet och inte dömer.
Men den som har haft störst betydelse är min läkare, jag har aldrig träffat en person som så omedelbart såg exakt hur jag fungerar och kanske till och med fick rejäl glimt av vem jag är. Vi har inte träffats ofta men de gånger vi setts har han ändå gett mig det mod jag behövde och när jag kunde se mig själv med hans ögon visste jag att jag kommer klara det här. För att jag är jag, som han säger. Hade önskat att han var min psykolog, han är psykiater och läkare, men samtidigt undrar jag om jag bara vill det för att jag alltid känner mig som en supermänniska efter våra samtal... Jag misstänker att det är så, så jag antar att det kanske inte hade varit hälsosamt i längden att träffa honom för ofta:D
Men det är nog väldigt många som underskattar vilken kraft mänskliga möten besitter, hur vi kan lyfta varandra och hjälpa varandra att förändra våra liv.
Det är nog det jag vill få fram, hur stor betydelse både kunskap och omtanke om andra har för hur vi väljer att leva våra liv.
Därför är jag så glad att jag är tillbaka här och att det fortfarande finns en plats för mig tillsammans med er.

Så blir det helt klart @varafrisk 🤗
Jag är hemma efter mysig helg men jäklar vad det är fullt upp just nu. Pausar. Andas. Kikar in här och läser och blir påmind om hur bra jag är på, nuförtiden, att faktiskt ta det där andetaget. Att hitta egna sätt att varva ner. Att inget är så jobbigt att det behöver avhjälps med kemisk dryck. Dricker en flaska vitamin well och blundar en stund i solen! Kram alla som kämpar 💕

@Varafrisk Ja, vi kan ju och det här ska vi också fixa! Är man riktigt beslutsam några veckor så brukar suget klinga av. Även här gäller det att hitta goda och nyttiga alternativ. Kram❤️

@vår2022 @Varafrisk @Flarran Tack för att ni berättar om att också ni har svårigheter med sockret. Det är så tydligt att missbrukshjärnan har bytt drog. Lika tydligt att det är stress och anspänning som triggar suget. Och att lite väcker mersug. Same-same, bara en annan drog.

Minns hur min pappa under sina nyktra perioder bokstavligt talat moffade i sig stora chokladkakor. Och hur hans buk bara blev större och större, dels pga sockret men senare för att levern slutade funka så buken svällde av vätska.

Jag är inte ens varken en glass- eller chokladätare ”normalt”. Bakverk är min grej. Bake-off i butikerna är djävulens påfund. Men jag njuter knappt av det, jag äter så snabbt att jag knappt känner smaken. Synnerligen destruktivt.

Medvetandegöra. Prata om det. Ta en dag i taget. Undvika risksituationer - tillfället gör tjuven.

Kram 🐘

Hejsan! @Andrahalvlek, Jag tycker att du gör det mesta riktigt bra av vad jag läst liksom, och tycker att du redan nu kan mallgroda dig lite. Har själv lite av sockerberoende då det lättar upp stämning och depression en kort stund. Bäst funkar för närvarande några mandelkupp jag nu gillar och ett glas mjölk till. Faktiskt bättre än kokosbollar som kan vara goda de med. Smällde väl på kort stund i mig en fem stycken här om dan när jag hade besegrat ett alkoholsug, tyckte jag var värd det. Men man ska väl för viktens skull försöka att ransonera sockerintaget, men vet att det ibland kan vara rätt så svårt. Det bästa för kroppen, humöret och vikten är väl om man kan hålla en någorlunda jämn blodsockerkurva. Belöningen att avstå onyttiga saker som sötsaker och bakverk kan ju vara ett mer psykiskt välbefinnande av att veta att det är en själv som styr skutan så att säga.

Ha en fin dag kompis!

@Andrahalvlek Inlägget var ju menat till dig men givetvis även t @vår2022

@vår2022 Det där jäkla beroendet/sockret🥹Igår var jag och provade en bikini-bh…hur kul var det på en skala 1-10??? Inte alls! Det var noll!! Hade varit spolat örat på morgonen och hade obehag av det under dagen. Så då blev det tröstätning i form av pizza och gårdagens rabarberpaj!!Det här funkar inte😩Väger tresiffrigt vilket inte är ok!! Jag fixade ju att bli nykter! Det här ska jag fixa också! Vi kan ju!

Ha en fin tisdag ☀️🤗

@Andrahalvlek och igår köpte jag en liten glasslåda och åt fast det var måndag! Var hungrig och trött i affären och den slank med! Det smyger sig på och spärren allt lösare. Nya tag och sätta taggtråd på spärren så det känns om jag försöker forcera den😂

@Andrahalvlek Ja sötsuget är kämpigt emellanåt. Jag kör typ med ransonering. Köper hem en glasslåda, 75 dl som jag delar upp på fredag och lördag. Min akilleshäl är att jag äter rätt mycket, bra mycket mer än en näve, jordnötter på em innan middag. Har blivit besatt av dem. När det bjuds på bakverk mm får jag ståndaktigt stå emot. De gånger jag äter syns det direkt på vågen med något kilo. Nu försöker jag ransonera jordnötterna till en mindre mängd. Jag vet ju att om jag istället dricker vatten så brukar suget gå över, men fan för suget alltså!

Ja, motivationen kan tryta där. Jag försöker tänka högt med mig själv att ”du kommer att bli så stolt och nöjd om du avstår”. Helt rätt att du skriver om detta, medvetandegör och pratar om det, det fick mig att bli mer motiverad igen. Det är flertalet avslutningar och sommarfester på ingång och jag ska då avstå! Tar jag en så tar jag massor! Vi kan det här och det är bara att ta tag i det igen! Vi mår så mycket bättre utan alla gotter!

Kämpa på och ha en fin dag!🌞❤️

Jag har väldigt tydligt ersatt ett missbruk (alkohol) med ett annat (socker). Trots två buljondagar förra veckan visade vågen plus nu en vecka senare, pga helgens frosserier. All typ av umgänge okejar sötsaker (oftast i form av bakverk) och sen äter jag ensam hemma också.

Köper hem stora mängder (så det räcker hela helgen) och sen äter jag upp rubb och stubb och åker ofta och köper mer. Tar alla tillfällen att köpa mer (det är jag värd). Äter sötsaker ihop med andra, men ännu mer helt på egen hand. Bokstavligen moffar i mig. Duktig som sjutton i veckorna - och sen helt bananas på helgen. Som om det inte finns en morgondag. För att jag är värd det, man måste ju fira lite, unna sig. Och baksmällan kommer i form av värk i kroppen.

Känns det igen? Fy fan vad det känns igen. Fy fan vad jag inte vill det här. Hur roligt det än är att hitta på roliga saker på helgen så måste jag nog tagga ner lite. Dansa, pausa, dansa, pausa.

Första steget: Medvetandegöra. Andra steget: Prata om det. Tredje steget: Planera och utvärdera. Inte slå på sig själv när man misslyckas utan istället lära sig av misstagen. Bemöta mig själv så som jag skulle bemöta en bästa vän som outade detta problem för mig. Det är fan svårt att låta bli. Varje gång jag lyckas avstå ska jag mallgroda mig 🐸

Det svåraste nu att svara på är frågan: Vad får jag om jag lyckas avstå? Lägre vikt och mindre värk är liksom inga ”belöningar” i sig 🤣 Jag måste hitta fler fördelar!

Kram 🐘

@aeromagnus Grattis!🥳 Så skönt för dig att komma ifrån din nuvarande arbetsplats som verkligen tagit musten ur dig. Och vad roligt att den nya rektorn blev överlycklig! Lycka till!🌺

@aeromagnus Grattis! 🥳🥳🥳 Jättebra beslut du har tagit 🥰 Det är förstås tufft som sjutton, och den nya arbetsplatsen har säkert sina bekymmer, men just nu ska du bara andas ut av lättnad. Snart sommarlov!

Kram 🐘

När man sänker garden slår alkoholdjävulen till med störst kraft. När man tror att man är i hamn så ska man vara på sin vakt så som så många på AA säger där jag går.

Jag är ingen parteurapeut men det låter ju som dina känslor svalnat och förtroendet är väck. Förhållande bygger väl lite på förtroende och känslor. Oerhört jobbigt ändå är det.

Nytt jobb. Äntligen tog jag steget och ska till hösten börja på en annan arbetsplats. Förra veckan blev droppen när förälder och elev satt och öste skit över oss i skolan. Att det är vårt fel att hen beter sig som hen gör. Gapar, skriker, hotar, slår, röker inomhus, kommer för sent, skiter i att jobba. JAG fick stå upp för hela kollegiet inte min rektor. Nya rektor blev överlycklig när jag sa ja. Min nuvarande rektor sa jaha. Säger väl allt.

Bra Amanda skulle kunna handla om mig din beskrivning. Jag ser antabus som ett gips. Har du brutit armen behövs gips. Se det som ett hjälpmedel. Kan man inte dricka kan man ju inte heller köpslå med sanningen.

Fy vad jobbigt att inte kunna få vila ut. Jag hoppas att du kan få någon form av hjälp. Sedan är ju kroppen specialist på att anpassa sig men sömn är ju viktigt.

@Blenda Som sagt, önskar dig medgång, att livet blir lite snällare mot dig nu. Sömnen - eller snarare bristen på densamma - påverkar oss mycket. Tack och lov sover jag mycket bättre, kanske inte alltid mer, men med högre kvalitet. Med tiden kanske du får lite mer sammanhängande sömn du med. Håller tummarna för det. Kram 🥰

@Ny dag Dina insikter blir flera under resans gång och jag tänker att du är nära slutdestinationen, kanske rentav framme. Hoppas att vi ses på fredag. 🥰

Hej Amanda - och vilken överraskning! Så härligt att höra att du äntligen nått ditt mål. Du är inte ensam om att ha tagit tid på dig att nå fram.

Själv började jag skriva här hösten 2017 och har nu varit nykter i drygt 1,5 år. Visst hade det varit bra om vi fixat det på en gång, men kanske behövde vi processen för att nykterheten skulle bli grundad, rejält stabil. Huvudsaken är att vi är framme och att det inte kostade oss alltför mycket under resans gång. Jag kom undan med blotta förskräckelsen och i grevens tid, det hade nog inte gått så mycket länge till.

Hur som, välkommen tillbaka! Skriv gärna något mera om livet just nu - om du vill.

@Geggan, vad roligt att du vill komma på fredag. Blev lite orolig ett tag att jag skulle bli ensam... Nu verkar det vara flera på gång. Håller med Varafrisk om kravlöst och trevligt. Har varit på två träffar tidigare och de har varit så givande.

Hur kan det vara över 5 år sedan jag var här sist? Jag har läst om mina och era inlägg, i båda mina trådar, och kan faktiskt på något sätt se hur det kommer sig att jag är där jag är idag. Det har ju gått ganska långsamt men plötsligt är jag framme vid målet. Ja, jag vågar säga målet då det är det enda slutgiltiga mål som måste uppnås för att kunna leva. Målet att vara nykter. Jag har både tagit hjälp av vården och av mig själv. Om någon av er jag hade kontakt med sist när jag befann mig här skulle läsa det här kanske ni minns min totala skräck för att granskas av myndigheter. Och att jag på grund av den inte klarade av att ta hjälp, jag hoppades in i det längsta att jag skulle kunna hjälpa mig själv.
Jag tror jag berättade om när jag besökte kliniken som tar emot sådana som mig. Hur det inte fanns någon läkartid kvar den dagen så jag fick vända i dörren. Hur allt mod jag byggt upp var till ingen nytta. Det tog alltså 4 år att bygga upp det modet igen, men jag gick tillbaka.
Tänk att jag gjorde det tillslut.
Nu är det nästan ett år sedan jag blev inskriven. Jag har provat terapi och Naltrexon men tillslut vaknade jag en morgon och insåg att det som återstod för mig var Antabus. Jag har alltid känt ett starkt motstånd till just Antabus då det länge bara kändes som en tvångströja man sätter på människor som inte har någon självkontroll. Så det förvånade mig när jag plötsligt kände att det var det jag behövde. Att inte kunna ge mig själv något alternativ.
Efter första tabletten var det som att trycka på en knapp. Det förbluffar mig fortfarande hur jag bara accepterat att det inte längre är möjligt att dricka. Jag är ju fullt medveten om att de ju lika gärna skulle kunna gett mig ett sockerpiller och effekten hade varit densamma så länge jag verkligen var övertygad om att det var Antabus jag fick. Nåja, många av oss, om inte alla, här inne är nog väl medvetna om tankens, eller ska jag säga hjärnans, kraft.
Mycket annat har såklart också hänt under de senaste åren vilket gör att jag är i ett helt annat utgångsläge för att klara av att leva i mitt eget skinn även som nykter. Men det är en annan historia. Även om allt hänger ihop förstås.
Mest vill jag nog bara säga att man inte ska ge upp och se till att ta hjälp. Ensam klarar man det inte, det är i alla fall min övertygelse efter att ha försökt sluta dricka på egen hand i allt för många år.
Jag önskar er allt gott och lycka till.
Det lät som ett avsked. Det är det inte. Det betyder bara det det står helt enkelt.

@Geggan Jag var på träffen i februari 2020. Då var jag relativt ny på forumet så jag kände inte t så många. Det var på en lördag och min man var med. Eftersom vi har ca 35 mil enkelresan så gjorde vi helgen t utflykt. När vi kom var många redan där, satt och pratade. Vi bjöds på snacks och lite frukt samt dryck. När alla hade kommit satte vi oss i en halvcirkel då vi presenterade oss med våra nickname el sitt riktiga namn om man ville. Berättade lite om sig själv om man ville. Jag har för mig att det var tre personer med fr Alkoholhjälpen. Om jag inte missminner mig så var det Magnus som presenterade lite om forskning. Efter själva träffen var det några/flera som gick och fikade tillsammans. Det var väldigt kravlöst och trevligt. Jag kommer inte denna gång men det hade varit trevligt och ses!

Kram🌺

Tillbaka bland flyttlådorna. Hade väninna här som hjälp några dagar. Nu skall jag långsamt nöta på. Dyster till sinnes, tänker att det är våren. Brukar bli så, paradoxalt. Oro över olika saker som måste bestämmas. Ont i knät, ska gå till fysioterapeut idag. Ser fram emot fysisk träff på fredag, dvs vet inte alls vad jag skall förvänta mig. Har man namnskyltar eller vad? Är det delningar, som på ett aa-möte? Fast det står från kl 12, det låter mera som mingel. Hm.

En mycket intensiv helg har det varit. Bara roliga saker 🥰 Körsång, hundkurs, umgänge med båda döttrarna, min mamma och min ex-svärmor. Kan typ inte bli bättre. Riktigt nöjd med helgen 🥰

Dock har det blivit en hel del choklad och daimglass. Suck. Sannolikt som ”bränsle”, och lite väcker alltid mersug. Samma jävla missbruk men i en annan form. Baksmällan är dock inte lika svår, men kopplingen till värken i kroppen är tydlig.

Plus och minus, balansen, balansen, balansen. Men jag väljer att minnas helgens plus i första hand 🥰

Kram 🐘