Senaste kommentarerna i forumet

Åh vad gött! Stort GRATTIS????Så bra gjort, så skönt! ????

Det är du. Du kommer vara den som står för tryggheten och stabiliteten för dina barn under denna extremt stor omställning. Så himla bra att du kan göra det nykter.
Kram!

Hoppas verkligen att ni kommer iväg till äventyrsbadet, men förstår känslan av frustration när barnet går i annan riktning. Även mina barn har fått mig galen i liknande lägen, även utan NPF?

Jag håller med om att alkoholfri öl tillfredställer nåt slags behov och har börjat utforska det digra sortimentet som finns nu. Och i vanliga mataffärer så jag slipper besöka den affär jag absolut inte ska gå in i om jag kan slippa.? Jag gillar belgisk öl och råkade av misstag köpa nån sort med citrussmak(?). Bestämde efter första chocken att även den var god. Så fortsätter proviantera och ersätta helgens drycker med något som har mer smak än vatten som känns trist på helgen.?

Man ska väl inte glömma bort sina milstolpar tänker jag. I dag är jag 6 veckor nykter. Klappar mig själv på axeln :-)

God morgon miss lyckad och alla andra förstås med ❤️

Tack för ditt inlägg miss lyckad ❤️ Du har så rätt. Och där blir det rysligt vad tydligt det är att mannen knappt är som en närstående alls. Närstående på sina egna villkor möjligtvis.

Han har ju varit bortrest en längre tid. Det var rätt så härligt att träffa honom igen. Men besvikelsen är stor både hos mig och äldsta sonen.

Min yngsta är egentligen medlaren i familjen. Vill att alla ska vara nöjda och tycker det är jobbigt med bråk osv. Men jag har också märkt att han som stod sin pappa närmast av barnen helt har slutat ha förväntningar på honom. Han verkar inte ens bli besviken när pappan drar ut med kompisar sin första dag och natt hemma. Han avskärmar sig från honom både fysiskt och känslomässigt upplever jag.

Äldsta sonen har däremot längtat. Så när pappa valde annat igår var han så besviken. Mannen var ute mellan 13 och 19 och kom hem (hade druckit) för att göra en sak han lovat (jag var tvungen att ringa flera gånger för att se till att han verkligen kom). Sedan innan klockan ens hann bli 20 så stack han. Och kom hem full kl 3 inatt.

Innan han åkte igen där innan 20 så sa jag att sonen har längtat hela dagen. Då svarar mannen att han inte vill att jag ska få honom att känna att han gör fel som sticker till kompisarna. Det är alltså fel av mig att påpeka det felaktiga i att strunta i sitt eget barn. Och jag vet att om jag står på mig blir det bråk så jag sa inte mer.

Han däremot sa att det känns konstigt att vi ska skiljas. Han sa att han alltid finns för mig för alltid oavsett vad. Att han ska bo nära och att han alltid ska älska mig. Och det visar han alltså genom att dra ut ?

Är det hans sätt att göra slut på? Han vill att jag ska veta att han finns för mig men ändå på distans? Det kanske är så. För hans fina ord verkar vara ett plåster på såren.

Den enda fördelen med hans beteende är att det visar att även han är redo för separationen. Hade han känt en tvekan hade han inte gjort sådär igår.

Det hemska är sveket mot sina barn. Jag antar en ny fas börjar nu. Fasen där jag struntar i vad han gör mot mig nära på men där jag kommer behöva stötta mina barn. Stärka dem i att deras sällskap är underbart. Och jag vet ju hur det känns att längta efter honom och hoppas på att få bekräftelse. Och jag har lärt mig att det är omöjligt att få det i den mängd man behöver.

Snart kommer även äldsta sonen strunta i sin pappa igen och DÅ kommer mannen bli sur över att ingen bryr sig om honom. När världens finaste chans till att läka relationen till sina barn finns framför honom så sumpar han den.

Sonen har flera gånger sagt till mig att det är konstigt att hans pappa bara drar iväg. Och jag säger att jag håller med och att pappa inte förstår bättre. Pratar inte illa men bekräftar sonen i känslan. För det hans pappa gör är fel. Det är inte fel på sonens känslor. De är helt normala.

Kram till er alla och ha en fin söndag ❤️

Och i dag känner jag mig piggare... Vad är detta? Ja, ja. Vi är uppe med tuppen här som vanligt jag och flickan. Nu frukost sedan drar vi till äventyret! Det ser jag fram emot, flickan vill visst inte längre. Ett par små motgångar med lurarna och nudlarna gör att hennes liv nu är HEELT förstört och hon kan därför inte åka... SUCK. Livet på en pinne med detta NPF-barn. Får se vad för kreativt nästa drag jag kan skaka fram ur min hjärna. Taxin är beställd och jag VILL VILL VILL komma ur lägenheten. Klarar inte en hel dag till med skrik på Roblox. Vi mår inte bra av det någon av oss.

Har funderat en del på del på a-fri öl och a-fria bubblor. I går var jag lite sugen, tog en a-fri öl och sedan släppte suget något så när. Det är som om halva min hjärna vill ha smaken av en kall öl och den andra halvan vill ha alkoholen. Nu fick hjärnan en kall öl och den delen blev nöjd. Då tystnar den andra delen något. Tror det är ett bra sätt för mig att på sikt få tyst på a-delen av hjärnan när den aldrig får det den vill ha. För det kommer den inte att få.

Tack svagis, Se klart och Kontentan och ni andra för att ni läser mina kråkor!
Kram!

Vi människor har fått förmågan att själva göra val i livet..Somliga väljer efter vad andra vill..Vissa av oss gör val som gynnar oss själva och våra närstående..Frågan är :Vilka är våra nära och kära??.Om man funderar på vilka alltid vill oss väl, så har vi svaret där..Stor varm kram❤️

Köpte jag min idag, dyr som tusan men vad gör det när man ändå inte bränner slantar på alkoholen varje dag ?

Snart klarat en månad. Behöver bara titta i spegeln för att orka fortsätta kämpa. Fortfarande svullen kind efter att jag nådde min botten. Heja alla medkämpare. En dag i taget. Det måste gå.

Finns även på det där andra stället som vi ogärna besöker nuförtiden. Ville köpa en flaska till för kvällen. Men den var, hemska tanke, slutsåld på min lokala ICA :-(

Har ju turen att ha människor i min omgivning som ger sådan kraft och där en en av AAs styrkor ligger, med eller utan möten.
Denna kvinna har väldigt många år nykterhet bakom sig och ingår i min lilla grupp av kloka människor.
Efter samtal med henne så känner jag mig så stark, tacksam att jag tog chansen och att jag ärligt kan säga att jag jobbat med mig själv under snart ett år.
Så möter februari med kraft/: kram Strulan??❤️

Jag hade och har fortfarande också ett specialblock, där jag skriver in vad jag har gjort för bra saker, vad jag kunde gjort bättre och glada/ledsna tankar.

Han verkar ligga på kylning lite här och där i detta forum :-D
Var köper man RJ? Inser att jag måste ha en flaska på kylning ifall något behöver firas!
Kram
svagis

Tack igen ni som skriver ❤️❤️

Ja knaskatten jag försöker verkligen. Jag rör på mig mkt. Min räddning är ju alla mina promenader med min hund. Med musik eller en pod i öronen är det som terapi. Lyssnar på podar som stärker mig och ger mig aha-upplevelser.

Sover sådär. Varannan natt bra och varannan sämre. Vaknar mkt mitt i natten tyvärr och börjar tänka. Det är som att mitt inre rusar.

Mannen har druckit idag. Samma dag som han kommit hem från sin resa. Ute med kompisar.

Vågar inte hoppas på ljusning men gör det ändå. Törs inte skriva nåt. Men jag återkommer med det. Rädd att jinxa.

Trevlig helg alla där ute ❤️

Tack så mycket!
Tack för tippset om at skriva, det ska jag faktiskt ta till mig & göra, både att skriva här & bara för mig själv.. =)

Kämpa på själv & trevlig helg till er!

Plötsligt denna lördagseftermiddag överrumplad av sug. Var på kalas med barnens pappa. Han gick in på systemet och köpte en box när vi gick förbi. Det är så sällan jag ser en box. Det var nånting som kändes hemma. När vi tog sällskap hem, solen tittade fram, kalaset avklarat, nu börjar avkopplingen. Som att det vore så självklart att vi skulle fortsätta hem till honom tillsammans, sätta ungarna framför YouTube, korka upp halv tre. Om ingen tid hade gått, om jag inte gjort allt det här stora.
Jag gick såklart hem till mig själv. Ingen box i sikte här. Men känslan släpper inte riktigt. Jag försöker hålla fast i att jag minns det vidriga. Hallå, hur mysigt var det att tvinga i sig rödvin klockan sex på morgonen för att över huvud taget kunna fungera, tänk på den där brännande känslan i halsen, tänk på att ligga stilla och andas genom näsan för att inte kräkas. Det biter inte riktigt. Så jag har skickat min pojkvän att köpa en enorm påse godis. Jag fattar att det inte är det ultimata sättet att lösa det, men det blir ju iaf löst. Jag tänker verkligen inte dricka idag.

Jag har nyligen upptäckt det alkoholfria alternativen till bubbel, och de är faktiskt inte så dumma. Själv har jag en flaska Richard Juhlin på kylning till kvällen. Det känns lite lyx

Det är tyvärr nu när vi är utan bedövningen alkohol som vi får känna på hur vi egentligen mår på riktigt, det är nu som vi får ta tag i våra andra problem som svagis skrev till mig vid något tillfälle.
Jag håller tummarna för att du hittar orken till att ta er iväg på badet ❤️

För att du finns här.
För det du skriver, och delar med dig av.
Jag lär mig av dig, inte minst resonemanget kring att man/en ”får” sluta dricka även om man är osäker på om man/en är osäker på graden av alkoholproblem. Vilket då och då fungerar förledande för mig.
Du vet, är jag ”där” än, vilket ju är ett tämligen meningslöst dividerande.
Nog om mig.
Tack till dig! Så glad att jag, trots inte så roliga omständigheter, får vara med.
Du personifierar forum-andan för mig!
Kram.

Från djupet av mitt hjärta, stort tack alla, ännu en gång. Wow, blir man inte lyft av att läsa alla kommentarer här, är det något stort fel.

Förebild, jo, jag tackar. Känner mig så långt ifrån en sådan man kan bli. Vet dock att vi diskuterade detta för något år sedan i forumet och kom fram till att många förebilder inte alls måste vara perfekta, tvärtom. Så då platsar jag väl där i viss mån ändå. ? Handlar det om kamp, ja, då kan jag iaf känna mig långt framme. Jäklar i min låda vad jag har kämpat. Jag, som så många andra.

Tänkte ge respons på några av alla kommentarer jag fått senaste veckorna. Har ju inte riktigt haft energi till det, men vill så gärna visa min uppskattning för att ni orkar hänga kvar, trots att jag känner mig som ett hopplöst fall emellanåt. Tänker dock inte falla ned i självömkan, det är inte särskilt vackert, utan ta fram de positiva bitarna. Har inget sug alls för tillfället och alla sådana dagar är guld värda. Kämpar mest mot det långsiktiga förhandlandet, det som fått mig på falska tankar om alkoholens vara eller icke vara i mitt liv. Just nu är den så icke den kan bli. Skön känsla att ta tag och hålla i så länge den finns naturligt. Andra dagar kommer och jag rustar mig för fullt.

Några förtydliganden som kanske varit oklara då jag visserligen inte ljuger här, men ändå ändrar små detaljer för att jag är så överdrivet löjligt rädd för att bli identifierad...

Om mig: Jag är 55+, har inte bott i Sthlm på många år, men är där minst en gång i månaden. Har flera barn och barnbarn där. Lever i en relativt liten stad, vilket varit min räddning många gånger. Att gå på Systembolaget eller till någon av de lokala krogarna bär alltid emot, då risken att stöta på någon bekant är stor.

Ångesten: Har haft panikattacker och, i följe med dessa, panikångest i varierande grad i snart tio år. Tycker att jag kommit långt genom att försöka utmana mig. Vissa icke tvungna saker har jag dock gett upp, då de kostar för mycket energi. Prestigen finns inte längre, även om en viss tävlan om att våga sporrar mig att gå vidare.

Angående att berätta: I november 2017 vid femtiden på morgonen (!) avslöjade jag allt för min man. Inte så snällt med tanke på att det var en lång arbetsdag framför honom. Men det kändes som om det var då eller aldrig. Från den dagen har han stöttat mig till hundra. Det jag har bett om har han ställt upp på. Han frågar om jag verkligen är säker på att jag vill ta en öl om jag frågar, men skulle aldrig neka mig om jag fortfarande vill. (Det är alltså han som på min begäran har nyckeln till den alkohol som finns i huset.) Det skulle vara enklare om han sa nej, kanske någon tycker, men jag tror att det bara skulle leda till trots och frustration. Som han säger, vill du ha så köper du ju själv i alla fall, vilket han vet att jag gjort många gånger. Själv högaktar jag honom för den inställningen, alltså att stötta utan att försöka förbjuda. Förstår dock om inte alla håller med...

Tankar kring att vi har olika A-problematik och vad alkoholen gör med våra liv: Jag slutar helt för min egen skull. Ingen annan, förutom M, känner till mina problem. Visst kan jag dricka lite för mycket på någon fest, men inte mer än vad någon annan kan göra - och gör. Har aldrig spytt inför andra, raglat omkring, behövt ledas hem. Inga skandaler alltså. Däremot blir jag högljudd, syns och hörs alldeles för mycket. Något jag visserligen tycker är ytterst pinsamt, men ingen katastrof. Mest är jag rädd. Rädd för vad som händer med min kropp. Rädd för att det till slut ska märkas på jobbet att jag är sliten. Rädd för hur det ska sluta om jag fortsätter. Det sistnämnda är ju motivation nog i sig.

Som tidigare nämnts, det kan gå så himla fort på slutet. Snudd på från en dag till en annan kan något som tidigare varit helt otänkbart vara på väg att normaliseras. Och det är då det blir farligt på allvar.

Kloka Mirabelle skriver ungefär så här: Man får sluta dricka även om man är osäker på om man är alkoholist eller ens har en A-proplematik. Jag tänker dock att om man är här har man någon form av problem. Människor utanför riskzonen funderar inte så mycket över sin alkoholkonsumtion. Så om du är det minsta tveksam, försök sluta medan tid är. Innan du hamnar djupare i alkoholträsket. Och, som sagt, det kan gå fort, ruggigt fort.

Detta skrivet i sann forumanda och utan något som helst mästrande. Som vanligt vill jag tillägga att var och en måste göra sin egen resa. Hur den ser ut vet vi dock inte på förhand. Kan jag bara få en enda att tänka till är det värt varenda bokstav.

Hörni, det här blev både långt och ostrukturerat. Skulle ju bara bemöta några inlägg och så skenade tankarna i väg. Så typiskt mig... ?

Till er som orkat läsa ända hit, ha en trevlig fortsättning på helgen. Blir den inte helvit, ge inte upp, det kommer en ny chans i morgon. Det är det fina med livet, det kommer en ny chans varje dag att göra om och göra rätt.

Kram

Edit: Var tvungen att uppdatera då jag skrivit att jag berättade för M i slutet av 2018, det var ju redan 2017. Tiden går...

Drack min alkoholfria bubbel i går. Den satt fint.

En trigger jag har är tydligen just den här utmattningen. Jag har förmodligen varit utmattad i väldigt många år, men har druckit bort mig själv så att jag varken har känt sund trötthet eller något annat. Jag blir helt enkelt sugen på a när kroppen lägger ner.

Vaknar i dag efter ytterligare en god natts sömn - fullständigt utslagen. Ont i huvudet, ont i kroppen, omänskligt trött. Börjar oroa mig för hur vi ska klara av äventyrsbadet i morgon. Orolig för om jag klarar av att arbeta nästa vecka.

Skit detta men i dag ska jag vara nykter.

Ser framemot att få träffa både nya och gamla forum vänner. Jag tar lyckats boka in ett gym pass innan träffen. Jag tar därför bilen för att få logistiken att funka. Det finns bra parkeringsmöjligheter precis utanför dörren till alkoholhjälpens lokaler. Kommunalt funkar t banans röda linje eller tvärbanan.

Vill bara sända en hälsning och hoppas du mår bra.
Förmodar att du snart ska börja packa inför resan..?
Stora kramen till dig!!??

Hoppas du får en lugn och latsam lördag idag. Det känns som att du behöver det.
Sen tänkte jag på det du skrev om vänner som faller ifrån för att man inte vill dricka alkohol längre...??
För mig känns inte det som några riktiga vänner utan mer som ytliga bekanta...
Så jag förstår verkligen din ensamhetskänsla! Goda vänner är guld värda men det är aldrig försent att hitta nya. ?
Men då måste man ju såklart ut i nya sammanhang och aktivera sig.

För min egen del har jag hittat nya vänner genom diskussionsträffar och föreningar. Har också hållit tag i två av mina allra första barndomsvänner.
Jag tycker det är så fint när man kan dela minnen från förr och det känns som man blir lite barn på nytt ?

Men trots att jag är väldigt nära dem så vill jag inte berätta för någon endaste vän om mitt alkoholberoende...
Jag säger bara att i min familj är det så många alkoholister och jag har tappat lusten att dricka på grund av det. Och att jag inte längre tycker om smaken av vin eller alkohol.
Så det är inga problem för dem och det känns skönt och avslappnat.

Hoppas det ska lösa sig på jobbet för dig, det måste vara jobbigt när stämningen är dålig och man ska arbeta tillsammans ? det tar verkligen på psyket att vara omgiven av dålig energi.
Men du har rätt inställning, att välja hur man ska förhålla sig och då vinner man mest på att göra en förändring ?
Så försök få in lite positiva vibbar i livet då växer livslusten och man får närmare till skratten ?
Lycka till ?
Kram ?

vore riktig kul att få träffa en Dee som genomgått en total förändring! En rakt av social träff!

Vissa har absolut ingen känsla alls över hur man bemöter människor.
Jag var med om en liknande när jag stod i luckan på akuten med så ont i bröstet att jag inte kunde prata så min sambo fick prata för mig, så säger puckot bakom glaset "men han ser inte ut att må så dåligt".
Såna kommentarer får en att tappa lusten. Hade jag vart själv där utan stöd från sambon så hade jag åkt hem.

Känner igen mig så väl i det du skriver om att vara trött hela tiden, trots att man sover sina timmar så är det som om hjärnan aldrig får vila.
Man orkar inte ens göra de enklaste sakerna.
Hoppas att vi hittar lite energi snart.
Ta hand om dig och ha en fin helg