Senaste kommentarerna i forumet

Tror på att försöka byta ut stunder och platser där man tidigare druckit till att göra något annat istället. När man plockar bort alkoholen från en gammal situation så tappar ofta den sitt syfte och man känner lätt att "allt" i livet blir meningslös, eftersom mycket av de nöjen man tidigare haft ofta hängt ihop med en berusning.
Försök hitta något nytt att fylla din vecka med, något du drömmer om, en liten ny rutin som du kan fokusera och planera mot, det ger en känsla av att vara på väg mot något och ger veckan ett nytt syfte.
Sen kan du pröva att möte de platser du förknippar med dricka. Det kan ge en del ångest som också kan kännas som ett starkt sug. Pröva att bara vara i det, inte distrahera med något annat, känn på obehaget och var det sitter. Ofta leder det till att obehaget klingar av och sen känner man sig lugnare. Pröva med bara 5-10 minuter i början.
Lycka till med din resa!

Till Dig! Rosa

Hej vännen... Nu är det ett tag sedan jag var inne på forumet. Jag ser att OP gick bra, och du hämtar dig fint. Och så dyker nya orsaker till krishantering upp ? Det är då själva fan att tillvaron alltid ska gunga under fötterna, på det ena eller andra sättet... Hur går det? Hittar du fotfäste? Kram

Snusar själv, men mitt behov är konstant och har inte ökat i samband med nykterheten.

Däremot skulle jag inte ens tänka tanken att sluta med snus just nu. Kanske aldrig.

Nikotin och alkohol triggar samma belöningscentrum i hjärnan, så något samband finns det nog.

Skönt att det inte låste sig för dottern när morgonen inte blev som den brukar ??

Det var detta som behövdes för att du äntligen ska lyckas golva alkoholdjävulen för gott.??
Måste ha varit enormt svårt att motstå alkohol när din man inte vetat riktigt hur det legat till.
Jag tror att det äntligen är över nu, du kommer klara det!

Kram❤️

Hmm... jag vet inte riktigt... Jag har inte druckit alkohol på ca 10,5 månader. Så det hade ju varit himla drygt om jag letat ersättningar hela den tiden och fortfarande inte hittat något. Men jag tror att den där ”ersätta-paniken” liksom började vittra bort efter första helnyktra månaden. Antar att det rimmar bra med den där devisen att det tar tre veckor att skapa en ny vana.

Här trillar tårarna när jag läser ditt senaste inlägg... För att du är så förtvivlad, och det gör mig så ont. För att du äntligen hämtar det stöd och den tröst du så väl behöver hos din man. För att din man är så underbar. För att du är så underbar. För att ni är underbara tillsammans. Det bara svämmar över av allt det onda och allt det goda samtidigt. Fina fina du, jag önskar så att du ska få själsfrid nu och få utvecklas till att bli den du vill vara... ”en sån som inte dricker” ❤️ Kram

Hur lång tid pratar vi om?

Jag har faktiskt varit med på några möten online,är ju helt otroligt att det finns sånt:-)
Och alkispodden ska jag lyssna på mera,har bara lyssnat på 7 avsnitt tror jag.
Hade ett otroligt givande samtal med min alkoholterapeut igår,satt i två timmar och bara pratade om allt som trycker på inom mig, sen hade jag telefonmöte med min behandlare.
Vi var ju bara 3 som gick behandlingen,och ena har tyvärr fallit tillbaka,jag känner en sån sorg för hans skull.
Önskar att han kom till sin absoluta botten och verkligen ville sluta,men än så länge så är han inte där...och det måste jag försöka att acceptera.
Ringde och pratade en stund med min andra vän från behandlingen,han går det bra för...och det känns bra att kunna ringa och diskutera fördelarna med att vara nykter med någon.
Så det kändes mycket bättre igår kväll, jag måste bara lära mig att det faktisk finns människor runt mig som jag kan ringa till när saker känns jobbiga.

Först och främst.... du skriver. " vad har jag gjort för att förtjäna denna man" ... :). jag tycker snarare att det är VÄLDIGT tydligt vad du gjort för att förtjäna denna mannen i ditt liv... du har fått en man som är PRECIS det du förtjänar.. för att DU är en sådan fin människa.. jag känner inte dig men att följa dig här ger mig alla kvitton jag behöver. Så befriande att du fick " komma ut" och verkligen ÖSA ur dig alla sanningar och verkligheter som haft och burit inom dig. Jag blir rörd av detta. Din man är fantastisk men det är DU likaså.. och tillsammans utgör ni en vinnande enhet.. Jag är övertygad att ni kommer fixa detta tillsammans även om det såklart är DU som måste VILJA få bort A ur ditt liv.. men det vill du uppenbarligen och då finns det allt hopp. Länge sen jag var inne och skrev här men fastnade som oftast i din tråd nu på morgonen... Vinäger jag önskar dig all lycka till och TRO INOM DIG ... SÄG INOM DIG... ATT DU FÖRTJÄNAR DET STÖD DU FÅR ..och DU är VÄRD allt gott. För DET... ÄR DU! JAG tror på DIG. <3

Märker att mitt nikotin"behov" har ökat markant den senaste tiden. Förutom vanligt snus har jag kompletterat med snus utan tobak av den starkare sorten. Häromdagen handlade jag även ett dyrt paket nikotintuggummi 4 mg. Inte för att jag vill sluta snusa utan för att jag vill få ännu mer nikotin. Så nu kan det bli att jag tar en prilla och samtidigt två nikotintuggummin, varvar med snus utan tobak och så går dagarna. Jag mår toppen av denna konsumtion, men en effekt av detta är att jag inte kunde somna igår. Därför försov vi oss och flickan missade skoltaxin hemska tanke. Men vi kunde lösa transporten på annat sätt som tur var för hon var på G i dag och och ville verkligen till skolan! Ja, vad säger man då om detta nikotinintag? Någon som har kloka reflektioner och/eller råd?

Kram!

Blev höjdrädd för ett antal år sedan då jag var med om en risksituation med små barn som var allvarlig. Tror kroppen/hoppet slets itu och har aldrig riktigt läkt, men mycket bättre nu. Och mkt mindre såna issues överhuvudtaget sedan jag slutade med alkohol.
Kroppen är klok. Att stå på en hög stege är farligt. Så skönt att du påminns om att du lever.
Fin dag utan stora risker tillönskas! Kram.

Skämt åsido, det är nog en kombo av nykterhet och ålder som gjorde dig höjdrädd på stegen. Med all rätt - du kan slå halvt ihjäl dig om du ramlar ner, och risken är högst påtaglig när det blåser.

Av samma anledning har jag ALLTID cykelhjälm. Skulle inte cykla en meter utan. Jag har flugit över styret en gång och landade på huvudet. Utan cykelhjälm hade jag dött eller blivit svårt skadad.

Våra rädslor är till för att varna oss för att utsätta oss för faror. Jag är dock rädd att stå på en stol nästan, och det är överdrivet. Den rädslan hämmar mig.

Just därför funderar jag allvarligt på att lära mig klättra. Med säkerhetslina på sig borde höjdrädslan fixa till sig.

...hos mig :-)! Det värmer mitt hjärta i dessa minst sagt tråkiga Coronatider! Du Fibblan kan ju om någon skingra molnen till skolsken! Guld!

Jag tappade liksom motivationen helt när så många gick över till "Det vidare livet". Så himla glad för alla som klarar sin nykterhet med bravur men jag kände mig så misslyckad och var tvungen att pausa lite. Visste inte riktigt vart jag skulle lägga min energi på att skriva.

Jag är definitivt inte vit - tyvärr. De dagar och morgnar jag är det känns det fantastiskt men usch vad tråkiga kvällarna har varit. Försöker se lyckan i en kopp te och den börjar så smått infinna sig.

Nu känner jag dock en ljusning! Har börjat kika in lite mer och läsa ikapp! I´m soon back! Jag har sagt till mig själv att denna sommar ska jag lyckas! Tänker ofta på förra augusti när vi startade, du, jag Knaskatten och några till. Så bra jag mådde under de veckorna! Kraaam (skriver som vanligt på datorn och då blir det inga hjärtan)

Hoppasdu sovit gott!
Huvva så läskigt... men nu är det andra tider! Kram ??

Vad fin din man är! Det stöd man får från sin partner är verkligen guld värt. Jättebra att du fick lätta på dina tankar och känslor kring alkohol, man måste få ur sig det för att komma vidare. Ha inget alkohol hemma nu de första veckorna alternativ längre, även inför fest och sånt. Gästerna kan ta med sig om de vill dricka. När vi berättar för andra, speciellt de vi bor med och är nära så stänger vi dörren till eventuellt återfall! Det är viktigt.

Vi hjälper dig såklart också på vägen ❤️

Tack för grattis VaknaVacker, Wasabi och Se klart så klart!? Har fixat med hus och trädgård hela dagen.
När jag stod på en stege för att putsa fönstren utvändigt på andra våningen så slog det mig att jag
kände mig lite skraj, typ höjdrädd. Det blåste rätt bra och kändes olustigt, att ramla ner därifrån hade inte
varit särskilt hälsosamt. Har aldrig haft några problem med detta förr om åren men då har jag också alltid
haft ett antal starköl i kroppen vid dessa göromål, vilket jag självklart inte hade i dag. Det kunde ha gått hur illa som helst på den tiden.?
En ny insikt, jag tänker mig för, och är mer försiktig nu, vilket självklart är bra.?

Nu ska det bli skönt att gå och lägga sig.

Natti!

Nu nådde du nog din botten, och då finns bara en väg - uppåt!

Och vilken otroligt fin och stöttande man du har. Håll hårt i honom ❤️

Och när du har läst klart ”Tänka klart” så blir du ännu mer stärkt i ditt beslut med hela hjärnan ????????

Glad för din skull, kram ❤️

Hej fina forumvänner, tack för er omtanke. ?

Fibblan och Mirabelle: Längesedan sist, så kul att höra från er.
Andra halvlek, Vara frisk och Wasabi: Tack för att ni bryr er.

Förlåt för en sen uppdatering, men det har hänt så mycket att jag inte fått till några ord här inne.

Ska dock försöka få ned vad som hände i helgen och alla känslor efter det.

I lördags hade vi två av barnen på påskmiddag. Till sillen fick de en liten öl och en snaps. Jag drack A-fri öl och hoppade nubben. Efter maten plockade vi undan och jag blev helt plötsligt ensam med OP:n...

Utan att tänka hade jag den i min hand och drack friskt innan jag gick ut till de andra.

Efter ett tag smög jag in och tog några extra klunkar, för säkerhets skull.

Ja, ni kan ju gissa hur det slutade.

Full som bara den - utan att ha druckit något i sällskap...

Tack och lov hade barnen hunnit gå hem innan den värsta fyllan slog till. M däremot fick se en mindre trevlig variant av sin fru. Har bara vaga minnen av hur jag kom i säng.

Morgonen därpå var jag helt förstörd. Jag grät och klamrade mig fast vid min älskade man. Han i sin tur blev helt förskräckt över min reaktion, vyssjade och tröstade. Vi pratade om att jag smygdruckit halva flaskan och M sa att han förstår att jag inte kan låta bli om tillfälle ges. Han är alltid så noga att plocka undan (och efter mina önskemål låsa in skiten) men hade helt enkelt missat det.

Då...

Mitt i allt det förtvivlade berättade jag allt. Ja, verkligen precis allt.

Hur jag återigen trillat dit och till och från smygdruckit under flera månader - och han hade inte märkt någonting. Ja, har man tränat länge så lär man sig...

Jag berättade också att jag är förtvivlad över situationen emellanåt. Att det funkar i omgångar/perioder, men spårar under andra.

Då säger han:

- Vad kan jag göra för dig? Det här fixar vi. Tillsammans är vi starka.

Och så kom orden han sa för ett par år sedan när jag drack i en mycket opassande situation:

Tillsammans är vi varandra! ?

Alltså, vad har jag gjort för att förtjäna denna man...

Nu har vi fokus inställt på hälsa och träning. Jag fick välja vad jag tror att jag behöver just nu. Att han hänger på är självklart. Avstår alkohol helt och hållet för min skull. Åtminstone när jag är med. Vad han gör de få gånger han är i festliga sammanhang utan mig lägger jag mig självklart inte i.

Förutom ovanstående fokusering på hälsa har jag börjat läsa Tänka klart på allvar. Tänkvärd.

Ett lugn har infunnit sig. Jag skyndar långsamt nu. En sak i taget. Framför allt: En dag i taget.

Det känns bra. Riktigt bra.

Så fort jag orkar ska jag läsa i kapp hos er andra. Kommentera och peppa. Till dess skickar jag en förhoppning om att ni är ok. ?

En dag i taget.

Kram från en starksvag, hoppfull och ödmjuk Vinäger

Var och en blir salig efter sitt behag... Jag tänker på någon form av träning... borde... måste... och vill plötsligt verkligen VERKLIGEN dricka ? Men superbra att du har hittat din väg till salighet, och att du delar med dig ??

Det låter bra att du inte känner något direkt sug. Jag tyckte också det var besvärligt att hitta något att ersätta vinet med, särskilt på fredagskvällar. Vartefter tiden gick så blev det där ersättandet mindre viktigt. Nu tänker jag inte på det alls. Du kommer dit du också ?

Hur mår du?
Kram

Wow, grattis till 100 dagar, eller 101 idag då! Superbra jobbat Torn.

Ja Mirabelle,ja Det får duga?
Tack för att du skrivit här.Och jag känner mig välkommen måste jag säga.Det är när jag vågar sluta slå på mig själv som jag märker att det faktist funkar att vara mig själv.Det går upp och ner på resan måste jag säga.Efter en skit period så kommer en visare ,bättre,gladare tid.Det svänger.Vi duger Mirabelle G-S?
Jag ska titta om du har någon tråd och läsa i den.
Kram Pilla

Umgås när vi kan, min ”kille” och jag..I hans hem finns mycket alkohol, men jag känner inget sug.Han dricker inte när jag är där..Han tycker det är skönt att vara nykter också..Däremot har jag livlig fantasi..Tänker att ingen hade märkt om jag druckit..Fast då fortsätter jag att rulla filmen framåt..Med mitt tidigare liv i många dåliga minnen..Fylla, plufsighet, arga, ledsna barn, och detta ständiga dåliga vardagsmående..Tyckte på den tiden att jag mådde hyfsat..Men då visste jag inte hur bra jag kunde må och hur fräsch jag kunde bli?..Hade gärna visat före och efter bilder..5 år äldre men känner mig 10 år yngre!! Saknar jag något idag? Nej, absolut inte den äckliga lukten av alkohol, inte heller fyllesnack, inte alla alkoholrelaterade krämpor..Hoppas på ett långt friskt och mysigt liv..Kram??????????