Senaste kommentarerna i forumet

FinaLisa❤️!
Jag har inte glömt dig heller ska du veta?! Kändes fint att se sitt namn i din tråd☺️. Har inte varit inne sedan jag skrev i min tråd sist. Ett medvetet val för att jag vill hålla allt vad som väcker tankar på alkohol så långt ifrån mig som möjligt! Det har inte funkat felfritt men just nu är jag sedan en tid, tillbaka på det helt nyktra spåret igen??️?! Jag tog mig t.o.m rätten att hoppa upp på lokförar-platsen???! Nu är det helt klart jag som styr☑️!
Ville bara titta in och säga hej och önska dig fortsatt framgångsrikt tillfrisknande med både din arm och nykterheten ???! Du är bäst!
Fortsätt va rädda om er både du och sambon din?!
Stor kram?!
/Fibblan ?.

Hoppas verkligen att allt gått bra idag ♥️♥️

Antabus har varit min räddning. Det är sååå skönt att slippa tänka ens tanken på om man ska eller inte ska dricka. Det är skönt för mina nära och kära oxå, de slipper oro och funderingar.
Jag går oxå i en samtalsgrupp via företagshälsovården. Det är jättebra!
Har alltid varit lite hemliga Arne och levt med skammen över att inte kunna hantera detta med alkohol.
Jag har gjort mig själv så illa!
Men nu är det slut med det! Nu äter jag kokosbollar istället och går 1000 steg om dan?
Vad jag vill säga är, ta hjälp!
Du har verkligen allt att vinna och inget att förlora?och du är värd det!

Tänker på dig?
Kram ?

Så härlig läsning ??????????????????

Hej Lim! Så härligt att läsa din senaste uppdatering! Barnen mår bra och är trygga hos dig. Du trivs i ditt hem och mår bra hemma, du har fått tillbaka ett liv. Fint att läsa om din tacksamhet, även om det är förståeligt att det också kan vara tröttande att ha 100% ansvar för två tidvis trotsiga preteens. Härligt att du kan känna att du är på rätt väg, även om det kan komma en del orostankar om framtiden. Vilken otroligt viktig insats du har gjort för dina barns utveckling och mående! Och för dig själv och ditt eget mående. Tack för att du delar med dig och inspirerar andra!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så bra du är, och allt du tacklar i livet, som en fura.
Hoppas hoppas att dessa tider snart är över, att din cykel både kan lämnas in och komma tillbaka, och ge dig frihet.
Tänker, och hejar på dig! Kram.

Hoppas av hela mitt hjärta att allt gått bra// kram Strulan ❤️????

Tack ullabulla, finalisa, bo och strulan ❤️❤️ för allt ni skriver och har skrivit till mig genom min resa.

Jag läste i min tråd igen. 1,5 år tillbaka. Nu kunde jag läsa det utan att kastas tillbaka i känslorna för mycket. Däremot är det sjukt att inse vad han gjort mot mig och barnen. Och lite sjukt att jag går med på att ens ha honom i mitt liv, egentligen! Om man ser till faktan bara. Men som livet lär en så är det mer komplext än så.

Jag har varit mycket i mina egna känslor sedan vi flyttade isär. Bearbetat och gråtit och försökt komma ut stark. Men nu när jag läste min tråd påmindes jag om att jag lämnade honom för barnens skull. Det var där det började.

Jag är glad att jag kom till insikten att barnen inte skulle växa upp i ett alkoholiserat hem. Det spelade ingen roll i slutet hur mycket jag kämpade för husfriden och hur ofta jag tog med barnen ut på roliga aktiviteter. Det spelade ingen roll hur mycket jag ansträngde mig. Det gick inte att dölja sanningen för dem när mannen började blanda in dem i allt. Han kom till en punkt där han började se barnen som stora nog att blandas in. Och det var det som gjorde att jag tillslut lämnade honom. Det är ju lite läskigt att förstå att om barnen var yngre hade jag kanske stannat. För när de var så små räckte mina ansträngningar för att de skulle slippa påverkas av mannens drickande.

Nu är jag och barnen hemma mycket mer än förr. Ja förstås mer än nånsin nu när coronan har ändrat vårt sätt att leva. Men även innan. Förut var vi ute på saker hela tiden nästan för jag behövde fly hemmet och ångesten. Men nu. Jag har blivit en hemmaälskare. ÄLSKAR mitt hem. Jag njuter varje sekund nästan. Vardagsrummet är ljuvligt mysigt och köket är såååå fint. Jag har ett fint nytt köksbord som ingen man hackar sönder med en gaffel. Min matta i vardagsrummet ser fortfarande ut som ny.

Att få må bra hemma är verkligen något otroligt. Det känns som att jag fått tillbaka ett liv.

Min relation till mannen är bra och snäll. Det är skönt att inte känna hat och avsky.

Jag var förbi honom en sväng igår. Han städade. Satte mig på hans altan en stund och han sopade. Kändes märkligt. Hade jag bott där hade det varit han som satt ner och jag som sopade.

För några veckor sedan eller månader sedan hade det fått mig att gråta. Men nu fattar jag att det är ju inte mer än rätt att han som är vuxen kan sopa sitt eget altangolv. Det finns ju inget sorgligt eller rörande i det.

Jag vet att han fortfarande dricker. Häromdagen gömde han snabbt undan en tom bag in box. Han dricker inte vin egentligen men jag gissar att en kompis köpt det och i brist på annat delade de nog på boxen.

Jag vet att det verkar drygt av mig att ens fundera kring hans drickande nu. Jag gör det dock sällan eftersom jag inte bor med honom längre. Och barnen bor med mig. Tänk om jag vetat det förut? Att jag faktiskt skulle få ha barnen hos mig om vi skildes. Länge var det ju rädslan för att inte kunna se till att barnen hade det bra som gjorde att jag inte vågade separera.

Han hade barnen i två dagar en gång. Men efter den tiden gick han som på nålar. Han klarar det inte. Han älskar dem men han vill helst inte vara ensam ansvarig. Så jag behöver nog aldrig oroa mig för att han ska vilja ha dem boende hos sig. Han brukade skrämma mig med saker relaterat till dem förut men jag tror att det var tomma hot som han använde sig av eftersom han vet att barnen betyder allt för mig.

Han kommer säkert skrämmas och hota i framtiden också men han har inte samma makt över mig längre om det skulle hända. Jag tror att han vet det också. Och han bråkar inte med mig nånsin. Han vet väl att om han bråkar med mig så förstör han bara för sig själv.

Jag är glad att ha barnen hos mig. Jag kan önska ibland att de kunde bo hos honom ibland och att han klarade det för att ha två stundtals trotsiga preeteens själv är ibland tröttande ? Men när jag läser i min tråd så känner jag en enorm tacksamhet. Mina barn är harmoniska och trygga. De vaknar inte på natten med magont. De vädjar inte till mig om att inte bråka innan vi går och lägger oss.

De har vuxit så mycket. Halvåret det tagit från beslutet att separera till att genomföra det har gett mycket. Men jag tror att mycket har att göra med att de har en trygg punkt. Precis som jag upplever en harmoni hemma som gör att jag mår bättre så gör barnen det också. När man är trygg kan man utvecklas.

Jag får fortfarande overklighetskänslor. Och små sting av oro för framtiden. Men det är så fint att vara på rätt väg. Förut var jag på helt fel väg hela tiden varje dag. Vilse.

Kram till er alla ❤️

Det här är ju konkretiseringen av den inre stabilitet jag så förtvivlat kämpar för. Hur du resonerar och tar emot svårigheter med sån grundning i dig själv. Jag förstår att din livssituation inte lämnar så mycket till val, man måste vara apstark och kärleksfull. Men att du dessutom orkar hålla i självdistans och ett superhärligt perspektiv.
Du är grym.
Och jag tänker mycket på dig i den här omöjliga situationen. Hoppas på alla ljusglimtar ni kan få.

Du är envis och ger inte upp, det är ett gott tecken ??
Jag tror på dig, det vet du??
Kram ?

Hoppas verkligen att jag ska hålla mig i skinnet med två vita veckor i ryggen nu...
Men nu känns det ju som hela världen gungar och man vet ju inte vad man ska hålla sig i?
Så det är bara att förhålla sig helt enkelt?
Hoppas du mår ok? ska kolla om du sagt något i din tråd nu...
Kram ?

Magiskt! Vi kan stötta varandra i det, du och jag ? Grattis till dina dagar!

Tusen tack Bo! Dina ord värmer! ??

Förstår din känsla och blir imponerad av att du ändå tar dig igenom allt. Ja, visst tar vi igenom oss det mesta då vi inte har något annat val, men du väljer ju dessutom att göra det nykter. Trots att det inte är plättlätt. Du stöter på motstånd, men ger inte upp. Fy f-n vad jag är stolt över dig. Som jag brukar säga:

Det är inte svårt att vara nykter om man inte känner något sug.

Många kramar till dig ?

Önskar er lycka till. Så skönt att läsa att du möter allt det ofattbart jobbiga nykter. Den finaste gåvan du kan ge din son.

Kram

Kul att se dig skriva igen!

Du behöver fundera några varv till helt enkelt. Och bättre bollplank än oss hittar du inte!

Kram ❤️

Förstår nu att du har och framför allt har haft en tuff tid. Skönt att läsa lite mera hoppfulla uppdateringar.

Hoppas innerligt att du blir helt återställd snart.

Vill att du ska veta att jag tycker att du är otrolig och har hanterat allt det jobbiga på ett mycket bra sätt. Att fly via A ett par gånger och ändå hitta tillbaka till det helnyktra livet, det är ta mig sjutton riktigt starkt.

Heja dig, Finaste Lisa ?

Kramar i massor

Det känns väldigt osäkert allting, och det finns liksom ingen framtid att förhålla sig till riktigt. Hur ska man kunna planera någonting?

Jag försöker allt vad jag kan fokusera på mig och min familj, mitt jobb, och ta en dag i taget.

Men det är inte lätt att förhålla sig till alla coronanyheter, jag borde begränsa mig ännu mer. För min egna mentala hälsas skull.

Tufft för dig att ha båda barnen på heltid när du är sjukskriven pga utmattning. Det tar längre tid att läka då ?

Tack för omsorg och omtanke.

Andrahalvlek, du är otrolig på att peppa och bry dig om.

miss lyckad, trogna vän, tack för fina ord. Du är fortfarande en av mina främsta förebilder.

Flyktsoda, det var ett tag sedan. Kul att höra från dig, även om det som vanligt är med dubbla känslor på det här stället. Och du, hoppet är det sista som överger oss.

I övrigt kämpar jag på. Flera helnyktra dagar följs av en del småpimplande.

Alla som känner mig vet att detta inte är vad jag har som mål. Tror att det ligger mig lite i fatet att det på något sätt ändå funkar. Det dagliga livet alltså.

Ingen ser, ingen vet...

Många gånger funderar jag över mitt komplicerade och komplexa dryckesmönster. Perioder... Dagar... Så svårt att sätta fingret på vad det är som gör att det växlar hela tiden.

Känner mig så säker emellanåt. Andra gånger infinner sig inte ens motivationen. Och då är ju ändå min målsättning att leva ett helnyktert liv.

Ja ni, inte lätt...

Är fortfarande en stor beundrare av er alla. Detta oavsett om ni just nu är helvita eller kämpar i motvind. Kom ihåg att ni är här, ni vill - och ni kommer att lyckas.

Kram på er från en lite tilltufsad men ändå innerst inne hoppfull Vinäger

Såret ser fint ut men jag är sjukskriven på halvtid april ut då jag inte kan belasta armen fullt ut.

Jag är inte i karantän men min sambo är i riskgrupp och även jag med min astma. Han får inte gå ut alls och jag är väldigt försiktig när jag är ute.
Tur ändå att han har personlig assistans och slipper massa olika personer från hemtjänsten.

För övrigt mår jag sådär, men det är väl ingen som mår bra i dessa tider. ?
Håll dig frisk Charlie?
Kram ?

Är du bandagefri nu? Kunde du sova i natt? Fortsatt karantän för dig? Det var många frågor på en gång :D Undrar kort och gott hur du har det?

Kram!

Nåddes just av informationen att exmaken helt plötsligt tillhör riskgrupp för covid-19 p.g.a. annan sjukdom som kommer att läka ut. Innebär att han behöver sitta i karantän i 14 dagar och att jag då har barnen.

Flickan spelar Roblox tillsammans med en kompis. Jag hör att de leker "Corona", besöker sjukhuset, pratar om munskydd och diskuterar om det är lämpligt att gå till "skolan" eller inte. (De bestämmer sig för att gå till "skolan" trots smittan :D)

Det är kaos med flickans skoltaxi på morgnarna. Jag skickade ett mail med en avvikelserapportering. Fick ett automatgenererat svar om att de inte kan ta omhand avvikelser p.g.a. corona. Känner mig frustrerad. Kan köpa det mesta för det mesta, men detta var svårsmält måste jag säga.

Funderar, som de flesta andra, på vad som kommer att komma ut av denna mycket speciella tid. Kommer vi även fortsättningsvis dra ned på tempot, resa mindre, ha möten över Skype? Eller kommer allt bli som vanligt igen när detta är över? Vad gör viruset med folkhälsan? Hur många som arbetar hemma faller in i ökat drickande nu? Tar vi fler och längre promenader som rimligtvis bör påverka oss på ett positivt sätt?

Jag är fortsatt heltidssjukskriven. Har träningspaus på inrådan från företagshälsovården. Trivs inte med det. Nykter och osugen. Skönt!

Kram!

När jag kom ut från duschen i dag och såg mig i spegeln fick jag en chock. Gode värld! Plufsig och blekfet...

Men så kom jag på att det är ju första april i dag...

Haha, så lättlurad är jag inte...

Du har varit här ett litet tag nu, vill bara titta in och säga hej och igen, välkommen!

Som det ser ut utifrån är du inte fast i en gegga som du skriver i ett tidigare inlägg, i så fall en väldigt lösgörlig variant som du är på väg ur.

Du har mått dåligt en tid och kanske går det ändå att se att det inte alltid sett ut som det gör nu. Du kommer inte må så här för alltid och det finns hjälp att få, det gäller att hitta vad som passar dig just nu. Du tar ansvar för ditt mående genom att testa olika saker, trots att det är svårt och det kanske tar emot. Bra gjort!

Nu har du som idé att testa AA om jag förstår dig rätt, vill ha en liten knuff. Du får tips här om att göra det online och lite erfarenheter kring hur det varit för andra, kanske är det något som känns hjälpsamt för att kunna ta det där steget..

Om du skulle vilja utvidga stödet här hos oss finns även ett självhjälpsprogram, du har kanske redan sett det.
Det finns också en nationell stödtelefon, Alkohollinjen 020-84 44 48, om du vill testa att prata med någon som ett nästa steg. Lite tips samtidigt vet ju du bäst vad du vill och är redo för nu, bara så du vet att det finns.

Oavsett vad du väljer att testa eller inte, fortsätt gärna berätta här för oss och läsa runt så kan vi ge dig stöd på det sätt som går över nätet!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet