Senaste kommentarerna i forumet

Hej Max!

Det här har du gjort bra, var stolt över dig själv?

Mvh Bo

Vi tänker på er härifrån aeromagnus!
Kram!

Jag valde bort en massa ”vänner” som inte förstod sig på beroende..Jag har andra vänner där alkoholen är något oviktigt..Som kanske dricker någon gång, men inte med mig..Jag har en nära släkting som tagit återfall och även bytt till spelberoende..Han sa till mig att jag gjorde rätt som höll mig undan ”våra” gemensamma vänner. Han valde att försöka vara nykter med dom vännerna, men det gick inget bra..Vad är viktigast i ditt liv? Hur vill du leva? Vad har alkoholen gett dig för konsekvenser? Du kommer säkert på fler funderingar som du kan tänka kring..För att få klarhet i hur du vill leva ditt liv..

Själv är jag nykter dag 52 och det är ett av de bästa beslut som jag har tagit ??????

Dag 234 utan alkohol. Tvåhundratrettiofyra. Det är rekord. Världsrekord. Personligt bästa, genom tiderna. Så här länge har jag inte varit utan sedan jag fyllde 17 och drack för första gången.
Idag är jag 30.

Förra året, den 10 Augusti, så nådde jag vändpunkten.
Där och då fanns det två val. Leva eller dö.
Simma, eller sjunk, om man så vill.
Alla når nog inte något så konkret, något som gör så ont. Men jag är, med facit i hand, glad att jag gjorde det.
Jag har en förstfödd, en sambo, ett hus, djur, jobb, vänner och familj. Och allt höll jag på att dricka bort.

Det började oskyldigt och till en början osynligt, även för mig.
Jag var så bakis en dag att jag gick direkt från jobbet in på systemet och kände att jag måste ha en återställare. Jag köpte vin också, så klart, men en dunk vill man ju inte gärna öppna på bussen.
Jag köpte en sjunolla cider, Kopparbergs päron.
Öl kan man ju inte dricka ljummet. Eller, man kan, men lite stolthet ville jag väl ha kvar.
Så blev det, iaf. Sen var det igång.
En cider varje dag på bussen hem.
Sedan blev det två. Tre, ja det hände men ofta kände jag mig för berusad väl hemma.
Jag ville ju bara bli av med ångesten. Och då var två den perfekta balansen.
Studs i dojan lagom till jag var hemma. Och väl där kunde jag ta ett glas vin med sambon för att ”varva ner”. Så höll det på i 1 år.

Den här historien kan bli jättelång, så jag stannar där. Hoppar till händelsen jag inte än vill dela med mig av.
Men efter den händelsen så kom förändringen. Psykakut, beroendeakut, läkarmöte, prover och antabus.

Läser du detta och funderar över dina egna vanor eller undrar hur antabus verkar?

Tveka inte på att fråga. Du är aldrig ensam och hjälp finns att få. Bra hjälp, dessutom.
Välkommen hit, jag ska se till att uppdatera så ofta det bara går.

Kram på er,
Max

Det är bättre, imorgon får jag ta av bandaget. Inatt sover jag utan värktabletter ?
Kram ?

Tack så mycket Andrahalvlek!!
Visst känns det häftigt att man kan fira 2 månader, det trodde jag aldrig att det skulle hända! =)

Två månader är grymt bra, grattis! Jag ”firar” två månader på skärtorsdag och det känns stort ?

Först & främst, stort tack att Ni finns här på detta forum!!
Har mestadels tittat & läst ett längre tag här nu, när tanken slog mig att jag i princip har varit helt nykter i 2 månadetr nu. Vilket känns JÄKLIGT skönt & välldans overkligt... =)
Känns som man börjar få en spröd "vanlig" nykter varadag, vilken man inte haft på MÅNGA år...
Ta hand om er & njut av vardagen, trotts att det är lite tufa tider just nu!

Det här funderar jag på seriöst:

https://aa-syd-online.se/

Vågar själv inte gå i en lokal grupp här hemma i min lilla stad, men detta skulle nog kunna funka. Man behöver bara appen zoom i mobilen.

Det verkar vara gemenskap som är den ”hemliga” ingrediensen här Bo och Andrahalvlek. Något jag aldrig riktigt vågat mig in i, någonsin faktiskt. Skam inför mina handlingar och begär är något jag levt med hela mitt liv faktiskt. Skammen är min värsta fiende och den har haft mig i sitt våld så många år nu. Att våga på riktigt säga att jag har problem, att jag är en alkis, en fylletratt, HÖGT inför andra. Det är så obeskrivligt svårt. Jag mår illa av tanken på det, även om jag förstår att folk förstår mig och inte dömer mig i ett sådant forum som AA-gemenskapen.

Jag har varit sjukskriven hel och deltid flera år pga utmattning och depression.
Har kontakt med läkare o psykolog, och de är medvetna om att jag har ”ett problematiskt” förhållande till alkohol. Har Campral bla mot suget men det hjälper inte när allt jag vill är att känna något annat. Vill ju bara fly från den här trista världen och då spelar det liksom ingen roll.
Mitt drickande eskalerade för ett par år sedan i samband med separation. Helt plötsligt kunde jag dricka oftare, större mängder och utan pikar.
Konsekvenserna har ju trots allt bara blivit fler och fler, folk runtomkring märker hur jag dricker/har druckit. Jag vet det.

Vill så gärna våga gå på ett möte, men att ta det där jäkla steget. Knuffa mig!

Hej Rickie!

Du kanske kan prova ett AA möte?
Där finns det garanterat människor du kan prata med. Och de vet exakt vad du går igenom.
Jag byggde en grund att stå på med hjälp av 12stegs rörelse, och den har hållit i många år.

Mvh Bo

Träning har alltid funnits med i mitt nycktra liv, det är ett sätt att ta hand om sig.
Och njuta av endorfiner är viktgt för mig.
Spännande att du fått det att fungera med några glas.
För mig har det aldrig funkat, så jag valde att ta bort alkoholen helt.
Mvh Bo

Ja man får livet tillbaka. Slipper smussla, smyga, ljuga, låtsas. Slippa vara rädd att köra bil för man drack lite för mycket dagen innan. Listan kan göras lång, väldigt lång. Kämpa på.

Hoppas att allt går så bra som det bara kan med sonens operation!

Via vårdcentralen kan du få antabus, då kan du inte dricka, eller naltrexon som minskar suget. Via kommunens beroendeenhet kan du få behandling. Eller så går du till din arbetsgivare och får hjälp via Företagshälsan.

Du har inget att skämmas för! Tvärtom är det starkt och modigt att be om hjälp.

Jag vet inte varför vissa av oss kan sluta utan extern hjälp. Men vi har den gemensamma faktorn att vi är väldigt aktiva här på forumet.

Vi är varandras AA-grupp 24/7. Vi skriver här och bearbetar vad vi tycker, tänker, känner. Vänder in och ut på oss själva. Stöttar och peppar varandra när det behövs.

Ungefär vad man gör på en behandling tror jag, utan att ha en jävla aning.

Imorgon 1/4, tyvärr inget aprilskämt så läggs vi in jag och vår son för hans 10h långa operation som kommer äga rum 2/4. Det kommer vara en av de längst dagarna i mitt liv. En av de värsta också men jag ska ta mig igenom detta eller ja VI ska ta oss igenom detta MEN UTAN alkohol som dövningsmedel eller flyktmedel.

Mycket inspirerande läsning ? Häftigt att du lyckats hitta ett sätt att dricka lite på fredagkvällar, det är nog inte så vanligt.

Själv vågar jag inte chansa, känner mig själv för väl för att göra det.

Just nu går det inte så bra för mig heller, men kom ihåg att det finns hopp!

Med många tvivel så väljer jag idag att skapa en ny tråd här, i Det vidare livet. De senaste inläggen i min gamla tråd ”Snart helg igen” handlar inte längre om att dricka eller inte dricka. Min nya rubrik är en uppdatering av den gamla som sammanfattar ganska bra hur mitt liv ser ut nu och dit mina tankar under veckan ofta går. Jag vill inte hålla på och gnugga det i ansiktet på alla runt omkring hur mycket jag tränar hela tiden, men samtidigt vill jag så gärna få fram budskapet att det blivit min räddning.

Ibland får jag för mig att det kanske aldrig var så farligt med mitt drickande, tills jag nån gång då och då tittar tillbaka i mina inlägg och minnena man förtränger väcks till liv. Oräkneliga dagar av smygsupande. För att klara av saker som att baka pepparkakor med barnen till jul, eller ”bara vara” under semestern eller överleva ångesten en vanlig vardagskväll. Alla spritglas som svepts nere i källaren. Alla tuggumin eller andra saker man kastat i munnen för att dölja. Stelheten av rädsla och skam i kroppen när min fru påpekat att nått luktar starkt. Ja listan kan enkelt bara fortsätta.

Det finns en del skamkänslor fortfarande i att jag ändå inte gått den där ”rätta vägen” och trots hela historien inte blivit helt nykterist. Men så är det bara. Jag vill bara vara ärlig om mitt vägval och kanske därav kan hjälpa någon annan. Jag behöver inte vara något skolboksexempel. Jag ville få livet att fungera och få tillbaka makten att bestämma själv över mitt liv och dit har jag nått.
Sen vill jag poängtera att jag är ganska säker på att detta inte hade varit möjligt om jag inte hittat min nya väg och riktning i träningen. Den går helt enkelt stick i stäv med att dricka och därav är konsumtionen nästan obetydlig.
Kanske kan det bli ännu mindre i framtiden. Som det är nu har fredagskvällen blivit lite av en stående stund då 2-3 glas i samband med matlagning och middag har varit nivån de sista månaderna. Ingen berusning, inga känningar dagen efter. Konstigt och onödigt eller ej har jag insett att de glasen för mig ändå fyllt en viss funktion denna turbulenta tiden när jag fokuserat på mycket annat som att må bra och hitta rätt nivån med träning och återhämtning, avkoppling och andra nöjen. Funktionen har varit att det avdramatiserat den där längtan efter alkohol som när jag förut försökt stoppa abrupt. Samtidigt som hela alkoholbilden blivit väldigt avslappnad nu så tänker jag också att ju mer livet stabiliserats och mina nya vardagsrutiner fastnar att det är ganska onödigt att låta det vara stående under någon dag alls… vi får se vad som händer.

Jag tror det är väldigt viktigt att vi som kommer ur alkoholdjävulens benhårda grepp vågar vara ärliga med att allt inte blir guld och gröna skogar. Det är egentligen enkelt för hade det varit så hade det inte varit några problem att sluta. Man måste bara tillåta att livet kommer bli annorlunda och våga vara nyfiken på det. Därefter kommer allt bara att bli lättare bara man låter saker få ta tid.
Döden är vår enda deadline så låt oss bruka den tiden genom att må bra! En vardag utan alkohol blir lugnare, enklare, piggare, stabilare, det vågar jag lova men inte direkt mer spännande, gladare, roligare, lyckligare. Det ansvarar vi själva för genom det vi fyller det med och jag tror det är huvudsaken för att lyckas förändra sitt drickande.

Idag är jag lycklig när jag klarar en till repetition på gymmet, eller när jag har mina två fina barn vid varsin arm och läser godnattsaga eller när jag spelar Paddel-tennis på måndagar eller när jag ligger med en bok i soffan efter ett träningspass. Det bästa av allt är att listan blir längre och längre för varje dag som alkoholen inte får spela låtsas-lycka!

Bättre med det onda?
Kram!

Fibblan, Lennis, Pellis, Knaskatten, PimPim, Studenten ? hoppas ni alla mår bra, det är huvudsaken ?
Vi var ju ett gott gäng som hängde här tillsammans ett tag?
Men det är ju så, folk kommer och går och det är ett bra sätt att ha detta forum ?
Att hämta kraft från, när och hur mycket och lite som man vill och behöver.
Lycka ? och styrka ? till er alla?
Kramar ???

Jag kravlar runt i en geggig gröt av skuld och så mycket skamkänslor. Står på ruta ett igen. Blir oftare och oftare konfronterad kring mitt drickande. Konsekvenserna blir fler och fler.
Jag har nått insikten att jag inte kan dricka, men ändå gör jag det. Vill inte. Är färdig för längesedan med detta.
Alla lögner och smusslandet. Behöver hjälp men har ingen att prata om detta med utan att falla in i ett hav av skam. Vilket i sin tur medför att jag censurerar mig och aldrig kan ha ett rakt och ärligt möte med en annan människa. Hur ska jag klara mig i denna värld utan att isolera mig helt?
Detta blev svamligt men sitter och är så ledsen just nu och låter bara orden komma.
Vet inte hur jag ska orka.

Jag förstår verkligen att du känner dig ensam om alla gamla vänner fortsätter med sin festande livsstil.

Jag tycker att du är otroligt stark och modig som slutat dricka, och det är bra att du fått behandling mot din depression. Att du numer inte dricker kan göra så att depressionen avtar eller inte kommer tillbaka igen. Kronisk depression är vanligt vid just alkoholism.

Jag har själv kronisk depression som kommer i vågor. Får SSRI-medicin mot det. Hoppas kunna sluta helt med det så småningom, nu när jag är nykter. Men var sak har sin tid.

Jag skulle råda dig att avfölja dina gamla vänner på fb och insta. Du mår inte bra av att se deras festbilder. Sen ska du fundera över om det finns något intresse du vill utforska? Det finns fb-grupper om typ allt! Sök likasinnade där.

Finns det någon sport som intresserar dig? Att utöva eller kanske hjälpa till som funktionär? Föreningslivet behöver alla hjälpande händer de kan få.

På AA-möten träffar många nya vänner också, har du besökt sådana möten?

Sträck på dig och var stolt över dina sju nyktra månader! Svinbra jobbat ?

Hej, jag har varit nykter nu 7 månader och har behandlas under denna tid för depression. Om man skulle fråga folk runt mig så skulle dom nog säga att jag var en glad kille kanske till och med som den roliga och lita galna snubben på festen. men när dagen kom när jag inte kunde ignorera mina problem längre och bestämde mig för att söka hjälp för min depression och alkoholvanor så försvann alla dessa människor som har stått mig nära. Och när jag sitter hem själv en helg och skrålar Facebook/Instagram och ser alla min nära vänner lägga ut bilder på krogen eller fester så vill jag mer en något annat bara ge upp och vara med. var påväg ner på krogen föra helgen men vände. Hur kan man dämpa känslan av ensamhet? Är det någon som känner lika?

har dyslexi så sorry i förhand för texten