Senaste kommentarerna i forumet

@Varafrisk Så oerhört ledsamt att hennes tid verkar kommen 😢 Åh, vad sörjde min förra hund Lakrits. Sorgen var nästan fysisk, det värkte i kroppen och gråten kom i vågor. Länge. Veterinären upptäckte att han hade en tumör i munnen, och på stående fot bestämde jag att han skulle få somna in. Det beslutet tog jag av kärlek, han skulle inte behöva lida mer. Enormt svårt beslut, men man tar det av kärlek ❤️ Och sorgen är monumental, men den mattas av med tiden. Det ingår i hundsambolivet. Tänker ibland på hur jobbigt det ska bli den dagen det är dags för Emil. Han fyller 3 år i april, och har hittills varit hundra procent frisk, så det är ju ett tag tills dess tack och lov.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Så fint att du redan mår lite bättre ❤️ Att tänka att man ska lägga till bra vanor istället för att tvinga bort dåliga vanor har varit oerhört hjälpsamt för mig. Och att börja i pytteliten skala och utöka efterhand. Det är så viktigt att man känner att man lyckas ❤️

Kram 🐘

Tack @Andrahalvlek ❤️ Jag känner att jag mår mycket bättre av att skriva, känna att jag inte är ensam. Jag ser tillbaka på senaste halvåret och ser en trend i hur jag slarvat mer och mer med de goda vanorna jag byggde upp de första tre åren efter jag blev nykter. Först började jag slarva med maten, sedan promenader, jag vantrivdes på jobbet och hjälpte mamma genom en enormt tuff period. Sedan tog jag återfallet i bulimin och därefter började jag hoppa över träningspass. Var så stressad på jobbet att jag trodde jag skulle gå under och sedan har jag mått dåligt oftare än bra det senaste och fastnat i negativitet och självhat. Och juste, slutade skriva på forumet som gjorde mig ensam med mina tankar.
Jag mår redan lite bättre bara av att jag börjat skriva här och slutat väga mig och bara försöka tänka att jag ska ge min kropp näringsriktig mat, jag vill må bra! Jag vill inte lägga allt mitt värde i utseende och vikt, det är en gammal uttröttande sjukdom och jag vill må bra nu, bara få vara frisk för då kommer jag må så mycket bättre 🙏Kram

@Suey Så som du skriver är det inte riktigt för min dotter. Men, hon är helt fantastisk och min kärlek t henne där finns inga gränser❤️

@vår2022 Tack för ditt inlägg ❤️
Ja, vi borde vara så mycket bättre på att säga fina saker t varandra, helt klart.

Så tidigt du fick ta farväl av din hund😔
Vår hund är ju en gammal dam så acceptansen finns ju där att tiden är kommen men sorgen finns där. Idag har jag lite obehagskänsla i magen på grund av veterinärbesöket i eftermiddag😨
Hon är precis som du skriver så trofast och blir alltid så glad när hon ser en fast nu har hon mest varit orolig.

Ha det fint du kloka kvinna🥰

Kram🤗

@Varafrisk Om dotra di: lr hur! Nyss var hon e litta flicka som sa Hur mamma så?, och Varför det mamma?, och nu är det vi som kommer och ber om råd. Och den hjälp vi får är kanske bättre än den vi gav 😊

❤️❤️❤️

@Varafrisk Vad fint att du fick höra hur viktig och omtyckt du är av din kollega❤️. Sånt betyder mycket och vi skulle vara bättre på att säga fina saker till varandra.

Åh, vad sorgligt med din hund❤️. Jag har fått ta det beslutet med min första hund som endast hann bli 6 år. De blir verkligen en kär och trofast familjemedlem och en tomhet när de inte finns längre. Vi hade en hund till, han blir 8 år snart men det blev ändå tomt. Sedan skaffade vi en till som är drygt 3 år. Fint att ni ska ha en mysstund med henne❤️.

När min hund somnade in så såg vi en stor regnbåge vid vårt hus och jag tänkte att där for han till hundhimlen. Där har han det bra och kan springa helt fritt och frisk❤️. Även två rådjur stannade upp vid vår tomt och kikade in, hunden brukade alltid skälla som en galning när han såg dem😂. Tänkte att även de tog farväl av honom❤️.

Sköt om dig! Kram❤️

@Sattva ❤️ Att gå ut med mina kollegor inspirerade mig t att ta en kontakt m min kusin. Vi träffades i måndags. Lekte mycket tillsammans som barn, sedan träffades vi på flera begravningar att vi beslöt oss för att ta en fika ihop. Det har vi fortsatt med men nu var det ett tag sedan eftersom jag har varit/är så trött. Alltid kul att träffa henne, prata gamla minnen.

@Suey ❤️ Nej, min vän det har blivit lite dåligt med dans😃 men det kan ju bara bli bättre. Min dotter är också mig väldigt nära. Hon har lärt mig så mycket om livet, om mig själv och om människorna omkring. Reaktioner och reflektioner.

Idag hade vi kuratorer på vår mottagning plus ytterligare tre mottagningar handledning. När vi börjar går handledaren laget runt för att höra hur vi har det plus om vi har något ärende att lyfta. Jag pratade om att det är svårt att jobba 50%, det är lätt att boka in för mycket, lätt att känna sig otillräcklig. Alla fick säga hur man kände kring bla otillräckligheten, borden. Vi gick laget runt flera kunde känna igen sig i känslan men så var det en kurator som sa ” Jag tänker precis tvärtom, att va bra att du är här trots utmattning och yrsel. Det är imponerande”. Tänk, jag blev så glad för jag hade aldrig tänkt i de banorna, jag blev nästan rörd!

Och, nu till ngt helt annat igen..imorgon ska vi t veterinären m vår hund. De ska då bedöma och undersöka henne för att vi ska kunna ta ett beslut om att låta henne somna in. Fast vi ska ta m henne igen för att barnen, svärdotter och vi ska kunna mysa m henne det sista. Grannfamiljen vill också komma, de har hjälpt oss med att ta hand om henne. Så otroligt sorgligt och tomt det kommer att bli😔 det går inte tänka att det finns ett liv utan vår älskade hund🐶

Kram och godnatt🤗

@Blenda Ja men visst är det spännande med CFT! Roligt att du inspireras. Jag har med åren insett hur värdefullt och viktigt det är med självmedkänsla. Hur det kan minska stress, ångest och den inre kritikern. Att vara mindre dömande och möta sig själv med godhet. Då ökar motståndskraften och motivationen och man kan så mycket bättre hantera olika utmaningar i livet. Då mår man bättre både fysiskt och psykiskt och det hjälper till att kunna skapa goda relationer när man är god och omtänksam mot sig själv. Och det är verkligen inte egoistiskt, det är ett sunt förhållningssätt mot sig själv och till livet, alla tjänar på det😁.

Jag tror att du kan hitta det du söker för du har öppnat dörren dit och är nyfiken på vad som finns där. Nyfikenhet är en stark drivkraft för utveckling, lärande och att se möjligheter istället för hinder.

Sköt om dig!❤️

@vår2022 Hej! Jag vill bara berätta att jag har läst dina inlägg om CFT med stor nyfikenhet. Jag tror att självmedkänsla kan hjälpa mig vidare i det känslomässiga limbo jag befinner mig i just nu, och förhoppningsvis vara en viktigt pusselbit i vägen mot nykterhet livet ut. Jag vill tacka dig för inspirationen. ❤️

@Andrahalvlek håller tummarna! Känns som en viktig bok! Också i min roman finns en alkoholist, jag försöker beskriva det oemotståndliga suget, det hopplösa i att hela tiden svika löften, förnekandet, allt möjligt. Också komiska scener. Tycker inte att jag läst så mycket såna beskrivningar, som inte är ” jag dom var så rolig att dricka vin med” utan liksom vardagen och samspelet med omgivningen. Så tacksam att vi har lyckats sätta stopp! Jag har en nära vän som dricker för mycket, som vet det och ”jag borde väl”, men inte tar steget. Och åren går.

@Himmelellerhelvette Jag tänker att du kanske ska fokusera på dig själv och på det som kan få dig att må bra. Personer utifrån vill komma med goda råd, som tex att gå till psykolog, dels för att det är råd man själv kan ha fått och som kan ha hjälpt, men också som ofta står som råd när man inte mår så bra lite överallt. Om det inte tilltalar dig eller känns rätt kan du låta det passera och flytta ditt fokus på dig själv och det som funkar för dig.

Jag tror att det lätt kan skapas missförstånd av en avsikt, att det kan uppfattas som som en personlig attack ”du är dålig" istället för ett välment råd. Och att man uppfattar det så tänker jag har med tidigare erfarenheter att göra, negativa erfarenheter från uppväxt eller tidigare relationer kan skapa en inbyggd rädsla för kritik. Att man ställer för höga krav på sig själv och ser råd som kritik och som ett bevis på misslyckande, inte som en möjlighet till att må bättre eller att förbättras. Kanske också att man tänker ”jag är som jag är och jag kan inte förändras”. Så tänkte jag ofta förr och vågade inte prova på något annat sätt i rädslan för att misslyckas. Men min nyktra resa har verkligen visat att jag kan förändras och att jag vågade prova på ett annat sätt att leva och tänka.

Jag har varit oerhört känslig för kritik, eller jag har uppfattat mycket som kritik för att det fått mig att känna mig dålig. Min självkänsla var låg. Om en sak av tio var något jag kunde göra bättre, hakade jag mig på det och kände mig misslyckad. Och jag var oerhört rädd för att misslyckas, göra fel, vilket stressade upp mig än mer. Jag har sänkt mina höga krav på mig själv rejält och mina tankar och rädsla för att misslyckas har förändrats. Det genomsyrar på de flesta livsområden, jobbet, relationer, tankar om andra mm och kring mina tankar om mig själv.

Det viktigaste jobbet är nog att börja fokusera på sig själv och sina behov, inte på vad andra säger och eller på deras behov. Att ställa sig frågor som vad behöver jag för att må bra? Hur vill jag att mitt liv ska se ut? Vad behöver jag göra för att komma dit? Vad ska jag göra mer av och mindre av? Var kan jag finna ett lugn och få ro? Vilka strategier har jag använt när jag mår bra? Vad gjorde jag då?

Du har verkligen vågat prova på andra sätt med nykterheten, bulemin, nikotin, medberoende mm. Du fixar det så bra! Det blir bakslag eller gropar och du kämpar på så in i bängen! Kanske att slå av på takten, fokusera inåt på dig själv och dina behov, hitta det du mår bra av.

Sköt om dig!❤️

PS. Det här är en resa, klar blir man aldrig. Men man kan lära sig att undvika de största groparna på vägen.

@Himmelellerhelvette Känner igen mig massor. När jag har kraft, energi och lust kan jag ösa på som fan. Och till slut ramla ihop i en hög. Sen tar det lång tid att fylla på batteriet. Flera dagar. Det är först efter tre sjukskrivningar och 56 år som jag insett att tricket är att inte tömma batterierna helt. Vila innan jag blir megatrött. Och att säga nej, även till mig själv. För jag vet att om jag har ett späckat schema så blir jag dödstrött till slut. Och jag prioriterar mig själv nu: kost och motion. Och mitt jobb tar mycket tid också förstås, och jag älskar mitt nuvarande jobb.

Och du behöver skriva för att sätta ord på det som är jobbigt.

Kram 🐘

Tack snälla fina @Blenda för dina ord. Jag är så tacksam för dom och vi ska kämpa ihop, det blir lättare tillsammans, ensam är inte stark och jag ska bli mer aktiv på forumet igen. Det hjälper mycket att få bolla tankar. Kram❤️🙏

Åh kära @Andrahalvlek! Jag är så glad att jag har dig❤️🙏 Du har helt rätt! Att släppa forumet var inte bra men jag kände mig i vägen här. Kände att jag ältar och att folk tröttnar på mig! Att ingen orkar läsa om den där som bara faller i djupa gropar gång på gång. Jag ser mig själv som en börda och är livrädd för att få förslaget om att gå till psykolog igen, det känns som om någon ska tänka att ”om hon bara gjorde det så skulle allt bli bra men hon vägrar ju så hon får skylla sig själv!” och jag har försvarat mig i den frågan så många gånger och blir så ledsen varje gång jag får förslaget för jag känner mig inte lyssnad på och det är larvigt för ingen kan komma ihåg just mig och min historia, de som skriver vill bara stötta men för mig blir det som en käftsmäll, att jag får skylla mig själv. Men att bli besviken är en känsla jag har så oerhört svårt att hantera och jag skulle bli besviken om jag efter allt jag samlat på mig gick till en psykolog. Nu försvarar jag mig utan att fått rådet men det är anledningen till att jag slutade skriva. Jag blev så ledsen varje gång att jag tillslut kände att det är bättre jag inte använder forumet eftersom jag inte vågar göra det enda som är min lösning. Jag vet inte om jag tror det är det enda som är lösningen. Jag mår bra av att skriva och få fina råd på forumet men är rädd för det känns som ett påhopp och det är så konstigt och jag vet inte vad det kommer från men jag tror jag alltid anklagar mig själv för allt jag mår dåligt över och att vad det än är så tycker jag det är mitt eget fel för att jag borde gjort på ett annat sätt då hade jag mått bättre så jag anklagar mig själv även för att jag inte vågar gå till psykolog och för att jag skulle anklaga mig själv ännu mer om jag la de enorma summorna med pengar på samtal som ändå inte hade hjälpt mig framåt och då behövt ta bort något annat viktigt eftersom min ekonomi är väldigt ansträngd. Att då prioritera samtal jag inte tror på för att bara bli ännu mer besviken och dessutom inga pengar ha kvar. Jag kan egentligen massa strategier för att ta mig vidare, jag behöver bara gräva upp mig. Och som du säger inte träna av dåligt samvete för där hamnar jag lätt. Från att göra det för hälsan till att prestera för utseendet och då slutar det bli skönt, bara ett måste! Och ja det handlar oerhört mycket om att falla tillbaka i medberoendet gång på gång. Emellanåt är jag jättebra på att ha distans. Allt är en färskvara kan jag tro ibland. När jag har god självkänsla och jobbar på tacksamhet då är livet bra men då gör jag också för mycket och dränerar mig själv och hamnar tillbaka i gropen! Jag är så tacksam för dig som orkar följa mig❤️🙏

Tack snälla @fooliehutten❤️ Det är svårt att veta om någon läser det jag skriver och jag blir väldigt glad när jag får bekräftelse på det. Min livsgnista slocknar då och då och varje gång känns det som om jag aldrig kommer komma ur svackan igen. Det känns skönt att läsa att jag lyckats ge dig kraft genom mitt skrivande. Jag får ofta känslan av att jag bara skriver när jag mår dåligt och är ofta rädd att folk ska bli trötta på att jag aldrig kommer ut på andra sidan och bara kan njuta av att vara nykter och allt det fina med livet. Jag ska försöka släppa på altruismen och leta efter min självkänsla. Tack snälla för dina ord❤️🙏

@Geggan Inte alls just nu. Hittar inte tiden riktigt. När jag väl sitter blir jag sittande i flera timmar, det funkar inte riktigt med vardagen. Måste fundera ut något hållbart ”schema”, jag vill ju att den ska bli klar. Även om den bara trycks upp i ett enda ex till mig själv typ. Ska den spridas till andra måste någon annan redaktöra den, jag har svårt att välja bort. Vi får se när den blir klar. Ingen tidspress.

Kram 🐘

@Andrahalvlek hur har det gått med din bok?

@Himmelellerhelvette Det är ju på något sätt medberoendet som spökar. Som får dig att slå knut på dig själv för att hjälpa andra. Förståligt på alla sätt, det är beteendemönster du har med dig från barndomen. Inom AA pratar man om grupper för ”Vuxna barn”. Kanske skulle hjälpa? Symtomen är en sak, men det är orsakerna man måste hitta och åtgärda.

Kram 🐘

@Varafrisk skrivit mycket annat men inte prosa. Haft mycket roligt under tiden, hela tiden överraskad av vad man kan hitta på. Men slutföra är jobbigt ! Tänker nu att jag kanske börjar på ngt nytt roligt och sen kan jag slutföra det gamla av bara farten! Hmmm..vill gärna bli läst men inte alls gärna bedömd. Har haft lite nog av det. Litet dilemma.

I natt drömde jag att jag var på resa själv, kom till ett hotell, bokade rum och frågade om det fanns bastu på hotellet vilket det gjorde. Därefter om det fanns ett systembolag i närheten vilket det inte gjorde. Det var som ett planerat återfall i drömmen men ingen alkohol (öl) att få tag på.. läste igår om alkoförbudet i Thailand, kanske det som triggade drömmen. Hur som helst, vaknade i morse, helt utan planer på återfall. Men fan vad hjärnan blev euforisk när den i drömmen tippat över mot ett återfall, läskigt. Så återigen en dag i taget med snart 15 mån alkoholfria dygn i bagaget! Ha de fint, vänner

@Andrahalvlek finaste mallgrodan! Du är en riktigt pålitlig kamrat, och veritabel kämpe. Önskar dig fortsatt framgång med allt vad du företar dig! Ett hjärta av guld och no bullshit, det är du! 🤗🤗😘

@Blenda Tack fina forumvän för grattis ❤️ Att ge vidare till andra är också ett svinbra sätt att få viktig repetition!

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Jag har nog sagt det förut, känner igen mig så väl i mycket av det du skriver. Jag har inte varit lika stark som du när det gäller att motstå självmedicinering med alkohol i min prestationsångest och mitt medberoende, men vi får fortsätta kämpa. Du mot bulemin och jag mot spriten. Och framför allt mot det som vi redan vet är våra triggers. Det är en sak att veta och en sak att göra…Men allt blir lättare tillsammans.