Senaste kommentarerna i forumet

Men jag ska fortsätta gå till AA ändå. Nu ska jag springa till tåget :) Ha en fin dag!
Kram
svagis

Tack för ditt inlägg, skönt att höra från dig och att du kämpat dig igenom allt praktiskt efter din pappas bortgång.
Ja, det är en kamp att vara mittemellan kan jag förstå, en "sandwich"!
Faktiskt första gången jag hör det uttrycket.
Men nu efter sorgen så kan tyngden och oron lätta för dig och du kan njuta av tillvaron på ett nytt sätt. Det behöver du.

Själv har jag inga barnbarn och inga föräldrar i livet men en sambo som är i behov av personlig assistans då han har MS. Dessutom har jag två vuxna söner som båda har psykisk ohälsa mer eller mindre.
Och jag har mig själv som är medberoende och kontrollfreak...?
Men viss oro och ängslan har lättat för mig också tack vare att jag slutat bedöva mig med alkohol. Det är bra?

Rosa-vina ?, jag har anmält mig till Forumträffen, hoppas du också vill komma! Skulle vara så kul att ses IRL ?
Kram ?

Jag gjorde ett helt annat slags beslut häromdagen, men också avgörande och efter en inre kamp. Beslutet var ett svar på en förfrågan och i samma ögonblick jag tryckte på ’sänd’ kände jag just den där enorma frihetskänslan du beskriver! Det där när man övervunnit sig själv och vet att man valt det innerst inne rätta! / mt

Läser om hur du har det... så mycket skit, en del gammalt. Jag minns ju hur det var när du var mitt i det. Hoppas innerligt att oklarheterna med dina resor når sin slutpunkt nu. Även om du blir dömd och även om det är hur jäkla orättvist som helst är det bättre med ett klart besked och en slutpunkt än att vara i ovisshet.
Hoppas också att sonens operation ger bästa möjliga resultat! Det är långt viktigare på lång sikt.
Du har verkligen fått mer än nog och mer än vad nån förtjänar - men livet är ju inte rättvist. Vi som följt dig här vet allt du tagit dig igenom. Fantastiskt att du kunde bryta efter de huttarna du drack. Enorm seger!
Ledsamt med katten. Jag har levt med katt hela livet så jag vet tomheten när de måste flytta till katthimlen...
Allt, allt det bästa önskar jag framöver! Och kraft att ta dig igenom det du ännu har framför med rättsväsendet. Du skriver säkert och berättar, vi härinne hejar på dig! / mt
Jag önskar dig massor

Så starkt av dig att sansa dig och sluta dricka. Det känns så otroligt sorgligt att det här ska behöva hända dig känns som att det läggs enorma resurser på något som kunde ha gått till något vettigare.
All styrka till dig och jag hoppas förhören går bra och ännu mer att sonens operation går bra.

Så jäkla bra du är! Hej då gömman ??
Tänk vad mycket tid vi lagt på det där smygsupandet... planering som styrt hela ens tragiska liv, Jisses så lumpen jag känner mig när jag tänker på det ?

Ha en fantastisk vecka nu! Du är bäst!?

Kram PimPim?

I torsdags blev jag äntligen av med gipset, nu har jag hämtat min bil och kör igen efter ett uppehåll sedan 28 oktober, då jag blev gipsad första gången.
Vilken lycka, vilken frihet ?
Och idag har jag simmat, jag älskar verkligen att simma ? och det funkade med min fot som fortfarande gör lite ont.
Så det kommer jag att fortsätta att göra ofta nu tills foten blir bättre och jag kan börja träna på gymmet också. Äsch jag kan börja med det redan nu, det är bara det att jag tycker att det är så tråkigt att gå till gymmet så jag skjuter upp det ?

Ikväll har jag tänkt lite på öl, hur gott och skönt det skulle vara med några stycken, men no no, det är ingen idé, bort bort.

Hoppas att alla får en skön och nykter natt.

Kram

Lurarna funkar! Även om jag ett tag blev lite osäker då vissa avsnitt av Alkispodden har så fruktansvärt dåligt ljud. I podden refereras ofta till termer som används inom AA (jag gissar att det är så i varje fall). Jag har aldrig deltagit i AA och har inte planerat att göra det heller. Har tänkt att detta forum och kommande besök på beroendeklinik (och så samtalen på habiliteringen då då) bör räcka. Nu blir jag osäker. Jag kanske också behöver AA. Eller, varför då? Hur ska jag tänka tycker ni? Min nykterhet är inte förhandlingsbar, men jag upplever så klart att flera av mina nyktra dagar hitintills har varit utmanande. Det kanske är lika bra att köra med hängslen och livrem. Eller, är det inte minst lika bra att hänga här inne? Vet inte hur jag ska tänka... Villrådighet råder hos Charlie just nu.

Ett stort och viktigt beslut. Var stolt över dig själv! ?

En frihetskänsla. Tänk att du ge gjort det! Som ett slutgiltigt farväl. Tänk att du har gjort det nu. Stolt över dig!

Kram ❤️

Hej Ullabulla, jag känner mig fortfarande ny här med mina 2 veckor och 1 dag. Har läst en del av dina kommentarer och läst i dina trådar.

Oj oj oj! Det börjar landa en del hos mig.

Om medberoende skriver du:
"Utan helt enkelt att det är dax att ta sig själv i kragen syna sömmarna och sätta sig vid symaskinen och sy nya mönster som passar ens nya friskare jag bättre."

Jösses, för ca 6 år sedan satt jag hos min psykiater och hon sa "du är medberoende" och jag visste inte vad ordet betydde på riktigt då, annat än att jag förstod att mitt ex var och är alkoholist. Jag ville bli fri och blev "fri" på sätt och vis. Han flyttade ut. Fast jag insåg nyligen, 2 år senare. Jag är inte alls fri. Jag har svarat i telefon och jag fortsatte hjälpa honom ekonomiskt ibland.

Jag ska bli fri från allt medberoende. Jag har fixat betydligt svårare uppgifter i livet än så.

Jag har tagit till mig dina ord och du öppnade en ny insikt för mig, hur bedrövligt det är med medberoende och att det dessutom är en sjukdom i sig själv.

Tack för upplysningen!

Du borde skriva en bok, om du vill.

Tacksam för att jag har hittat dig och kan läsa dina ord.

Himla bra jobbat. Kram från Charlie

Hej Magnus. Jag är ganska ny här, lite mer än 2 veckor. Har levt med en alkoholist i många år och jag lever äntligen ensam. Mycket gick åt helvete. Riktigt mycket faktiskt. Fast nu ska jag inte prata om mig. Jag halkade in på denna tråd och läser om din resa. Jag tror att det är många av oss som möter motgångar i våra liv, en del möter fler än vad vi mäktar med i stunden. Då är det lätt att vilja fly. Vi hanterar våra motgångar på olika sätt. Vi har olika verktyg att hantera våra motgångar. Jag tänker att jag vill dela med mig till dig, att öva på att vara i nuet via mindfulnessträning kanske kan vara ett sätt? För mig har det blivit ett sätt att hantera min bipolaritet utan att medicinera sedan många år och då vill jag tillägga att jag har varit riktigt sjuk. Jag stannar upp i allt. Jag möter mig själv i allt. Jag har mycket att arbeta med och jag ser mitt mönster som medberoende. Jag tänker bryta det mönstret och jag hade aldrig sett det om jag inte övat mindfulness. Nu skrev jag mer om mig ändå och jag tror att jag gör det för att jag tror att det kan hjälpa dig att öva på att vara i nuet. Det finns en teknik som handlar om att stanna upp, observera det som sker i stunden, acceptera det som sker i stunden, och sedan välja att svara på det eller att släppa taget om det. Just den här tekniken kallas SOAS och du kan googla mer om du är nyfiken. Jag tänker att de där mörka molnen kanske du kan öva på att skjuta åt sidan. Idag hade jag själv en ångestattack och det har jag väldigt sällan. Jag övar på att vara medvetet närvarande i varje stund. Jag la märke till ångesten och tänkte att det var ok att den var där, jag ska inte låta den ta över. Jag har extra stresspåslag i mitt liv just nu och det har varit så sedan tidig höst. För många år sedan så blev jag alltid hypoman av ökad stress, det krävde tung medicinering och jag kunde inte leverera på arbetet då. Så kunde det vara länge. Jag har lärt känna alla mina triggers och jag lever ett ganska tråkigt liv. Inga barn. Trots att den tidigare längtan var min kamp att bli medicinfri. Det är ok och det har varit en sorg. Jag förstod inte varför jag skulle leva vidare om jag inte fick barn. Det är många dagar jag inte förstår varför jag ska leva, men jag är inte deprimerad. Bara ledsen och trött på att jag har ett medberoendemönster som jag vill bli av med till varje pris. Det har kostat på.
Du har arbete, du är lärare och du arbetar hårt. Din son ska opereras. Jag hoppas att din fru litar på dig igen. Du har motgångar. Du har klarat av massor och jag är så tacksam för att du skriver här. Vi kan alla bli sjuka i våra sjukdomar. Ingen är immun. Du har kunskap om din sjukdom. Fortsätt ta en dag i taget. Det är inte realistiskt att ha koll på allt. Jag har läskigt många minnesluckor från tiden då jag var sjuk i mina skov. Jag lever. Du lever. Allt kan bli så bra. Det låter som du prövar göra det bästa du kan.

Livet är upp och ner! Jag gillar devisen "allting kommer att bli bra"! Lev!

Ta hand om dig!

Vinäger, häng medaljen om halsen, sätt blommorna i pokalen och njut av friheten från tvånget och att du hädanefter slipper smusslandet!
Du är fantastisk ???
Kram ?

Ligger redan i sängen och ville bara sända en hälsning och hoppas du mår bra?
Här är det lugnt, har jobbat tidigt idag så nu är jag trötter!?
Kram ?

Först, från djupet av mitt hjärta, TACK för fin respons. Förstår att igenkänningen är stor för många. Tillsammans kan vi göra mycket bara genom att påminna varandra om hur det varit - men framför allt hur det kan vara. Bara vi väljer rätt. Och det har vi ju gjort.

I dag har jag gjort något stort. Större än vad jag kanske kan beskriva. Jag har för alltid utplånat min perfekta A-gömma. Den som jag aldrig kan få igen. Inte för att jag skulle vilja det, men det var ändå med blandade känslor - dock mest stolthet, ska tilläggas - jag utförde uppdraget. Dessutom på ett nästan ritualiskt sätt.

Nu undrar någon kanske vad det var för märkvärdigt med det där stället. Jo, det var så här att för några år sedan hittade jag en perfekt flaska. Storleken och formen gjorde att jag efter att ha använt min smartare del av hjärnan kunde bygga (nja, det kanske var lite överdrivet, snarare karva) ut ett exakt lika stort hålrum som den fyrkantiga litersflaskan. Den var helt dold i min garderob. Det optimala gömstället för en smygsupare.

När jag tog beslutet i dag trängde många minnen fram. Så många olika drycker den flaskan innehållit genom åren. Oftast vin av något slag som tappats upp från en BiB i ett obevakat ögonblick. Ibland till större fester hade vi boxar med både rött, vitt och rosé (som förstås tappades upp i karaffer, det ansågs ju fiiinare), inte sällan tappade jag upp lite av varje i flaskan för att det inte skulle märkas att innehållet i boxarna minskat.

När gästerna gått hem efter en fest och M gått och lagt sig blev det ibland rena julafton för mig. Jag smög och hämtade min flaska och började fylla på med vad som fanns att till gå: Whiskey, rom, gin, vodka, snaps, Jäger, rödvin, likör... Drygt 10 cl av varje, så fanns det ändå försvarliga mängder kvar i varje flaska dagen därpå. Själv hade jag ju fått till en hel liter starksprit "gratis".

När jag skriver detta mår jag lite illa, både rent fysiskt när minnena angående smaken ploppar upp, men också psykiskt när jag tänker på den här perioden i mitt liv när jag mådde som sämst och förnedrade mig på detta vis.

Ja, förnedrande var det på alla sätt, att sitta på huk i garderoben och tvinga i sig rävgiftet, hålla emot så att det inte skulle komma upp igen, vänta en stund och sedan ta en ny klunk. Har länge haft dubbla känslor inför starksprit. Den var praktisk då den tog mindre utrymme att handla, förvara och slänga, dessutom kom ju ruset snabbare. Nackdelen var förstås att den var mycket svårare att kontrollera. De (få) gånger jag misslyckats med att uppträda normalt inför M är när just alkoholhalten på det jag för tillfället druckit överstigit 30 procent. Därför undvek jag den så mycket jag kunde till slut, planerade åtminstone inte för den. Råkade det finnas någon i närheten tog jag förstås chansen...

Allt detta känns så långt borta i dag. Frihetskänslan är total. Även om jag inte drack lika destruktivt sista året, hade alkoholen ändå kontrollen över mig. Fanns den tillgänglig, då drack jag garanterat. Det är det enda jag ännu inte vill utsätta mig för - att bli ensam med A i närheten. Hur säker jag än känner mig just nu litar jag inte på att jag skulle klara ut den situationen.

Men vet ni, det behöver jag inte fundera på ännu. All alkohol är sedan drygt två år tillbaka inlåst med M som nyckelbärare. Det blev bestämt efter att jag bad honom om detta när jag påbörjade min nykterhetsresa. Den enda alkohol jag smygdruckit är den jag själv smyghandlat och smygburit in i huset till garderoben.

Vilket j-a smusslande och pusslande det har varit.

Men nu är det över.

Äntligen!

Den perfekta gömman är förintad. För alltid. Jag tackar mig själv. En klapp på axeln och en ryggdunk.

Fy f-n vad vi är bra!

Kram på er

Tittar in och skickar en stor kram till dig vännen!

Tycker det är jättebra att du flyttade hit och känner en extra boost av det! Du är värd att må bäst!

Vad befriande!

Jag är för tillfället inne på min femte dag som nykter på min vita period. Min första helg utan alkohol är avverkad och det gick lättare än väntat. Jag var övertygad om att helgen skulle bli problematiskt då detta förknippas med alkohol, men det gick väldigt bra. God och nyttig mat med alkoholfria alternativ och tanken på alkoholen gjorde sig knappt påmind. Just nu flyter allt på väldigt bra och kan verkligen se de positiva aspekterna utan alkohol. Att slippa ångest, trötthet, bakfylla och att vara allmänt seg. Till att istället vara skärpt, leva fullt ut och må så mycket bättre trots den korta tiden som gått.

Det kommer säkerligen komma prövningar framöver som med allt annat i livet men just nu känns det otroligt bra och jag är stolt över mina framsteg tillsammans med allt pepp ifrån forumet ?

Du har passerat tre veckor, toppen! Jag minns de första veckorna som absolut jobbigast, vad härligt att du klarat av dem!

Och, ett par lurar för Alkispodden ingår även i min arsenal. Den är väl värd att lyssna på, hoppas det löser sig.

Kram!

Nej resorna gäller ett uppdrag utanför arbetet jag haft för 4 år sedan. Jag lämnade föreningen/förbundet eftersom jag fick ta oförtjänt kritik från ett fåtal medlemmar. Nej jag kände att dricka ja det var ju skönt för stunden men ingen räddning i längden så jag slutade dricka på eftermiddagen och har sedan dess hållit mig till dricka.

… men inte på grund av begynnande berusning.
Nej, jag blir rörd på gränsen till tårar när jag läser dina senaste inlägg.

Kampen är periodvis hård men vinsterna med nykterhet obeskrivligt underbara!

Jo han tåler ju Antabusen, det gör inte jag tyvärr... men superduperduktig är han minsann. Och tålmodig med mig. En riktig klippa just nu fast han varit en riktig skit tidigare.

Nu har det varit tyst i din tråd ett tag... Hoppas att det är pga att du involverar dig helhjärtat i det nya kapitlet i ditt liv, och återhämtar dig från flyttbestyren. Kram

Jag börjar med att be om ursäkt for text helt utan prickar. Beställde ett tangentbord till min iPad Pro på Wish. Tänkte inte på att jag villa he prickar. Det var att stalla in sa andra tangenter blir de svenska skrapbokstaverna, men jag har inte funderat ut hur annu. Autocorrect verkar fixa e del ord, men andra förblir ofixade.

Nu ar jag tillbaka hemma, i den version av verkligheten som ar mitt liv. Kanner mig fortfarande ganska nere. Vilsenheten kommer att hanga kvar ett par veckor, och mattas av efter hand. Jag grundar mig genom en hemsnickrad metod jag kallar detaljmetoden. Den ar enkel. Jag fokuserar intensivt pa en detalj jag ar nöjd med i tillvaron, och vagrar tanka pa något annat. Just nu ett horn av mitt sovrum jag tycker ar estetiskt lyckat. Imorse var det mitt vardagsrumsfönster, som faktiskt ser himla mysigt ut. Angesten lagger sig. Pulsen går ner.

Ikväll tog jag tjuren vid hornen och meddelade min grupp entertainers att jag faktiskt tar paus den hör terminen. Det var skönt. Hela kroppen sjönk ihop av lättnad. Hoppas jag inte ångrar mig... Aha! Nu har jag kommit på hur man får prickar och ringar på de svenska skräpbokstäverna. Tangentbordet har visst ställt in sig automatiskt på att lägga dem istället för tecken där de brukar vara på ett vanligt svenskt tangentbord. Åhå, teknikens under!

Ja, det är tuffa grejer det här..i dubbel bemärkelse..?: tufft som i hur krävande det kan vara att hålla ångan uppe och hålla sig på spåret OCH tufft som i de coola katterna vi är som väljer att vara sådana som inte dricker..?.
För båda är det bra att ta till små korta citat som en bra påminnelse på vägen??!
Så tack för dem?!
Härligt att de funkat/funkar för maken din också☺️! Nykter sedan i augusti, det var bra jobbat ?! Hoppas det ger styrka åt dig också nu på din resa, till ett bättre friskare liv❤️! Att ni kan hjälpas åt och peppa varandra ?!

Stor kram!
/Fibblan ?.