Senaste kommentarerna i forumet

Fan vad bra du är! Heja dig! ????

Du klarar att stå emot suget - du firar ju genom att välja NYKTERHETEN!!
Ingen mer dimma ska sänka sig - du behöver din skarpa hjärna eller hur?
Lura dig själv, beställ en festlig alkoholfri drink på restaurangen - det finns några som till och med har namn har jag hört! Vänta, ska googla lite! Jo t.ex. Virgin Mojito eller Virgin screwdriver kan du beställa. Sen får du berätta för mig hur det smakade :)
Ha en härligt trevlig kväll nu <3
Kram
svagis

Heja heja!! Ja du det stämmer små barn små bekymmer stora barn...varför tar man alltid på sig o fixar o grejar hela tiden som mamma...för att man vill deras allra bästa man fixar o grejar o styr o ställer sopar framför o bakom dom ? Puh! ?
Men han känner sig trygg med dig därför berättar han såklart det är så! Samtidigt som det kan vara jobbigt att höra så vill man såklart veta ändå...
Hoppas att han får den hjälpen han behöver så du kan slappna av lite! Passa på o försök att göra något för dig själv med träna promenad eller bara läsa en bok glo på dumburken eller vad som helst som du vill göra för att få en paus i verkligheten ? oavsett du gör det fantastiskt bra!! 12 veckor!!! Det är sjuuukt bra ?? grattis!! Kram kram

Stormenlilla ? och PimPim?
Ja, det är en utmaning att ha barn och det gamla talesättet; små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer, är väldigt sant ?
Men han är på G att söka hjälp har jag förstått. Och jag hoppas att det ska komma ut något bra i andra änden.

Själv hade jag 12 vita veckor bakom mig igår!!??? Grymt skönt!!?
Och fler ska det bli?

Kramar ???

Lätt att klanka ner o tänka över alla fel eller brister vad man gör eller inte gör eller inte gjort helt perfekt rätt...vet kan vara likadan men man gör sig inte själv något gott med såna tankar ??
Jag vet att för något år sen så läste jag någonstans att man skulle le när man somnade o försöka somna med ett leende på läpparna o sen när man vaknande försöka vakna o tänka det första man gör att man ska le (oavsett om man känner så eller inte). Vill minnas att det gick ganska bra ? ska försöka börja med det själv igen ? vilka kloka tankar man kommer på när man ska trösta o peppa andra!!
Skickar massa styrkekramar du är BRA du gör det BRA ?? tänk inga andra tankar!! Kram kram ??

Stormenlilla ? - jag vill också att jag ska må bra och att du ska må bra. Du kämpar också med nedstämdhet och ångest skriver du, men jag förstår också att du gör ditt bästa för att få tag i de positiva tankarna. Att det kommer bli ljusare. Kommer bli bättre. Och så har du motionen som strategi och hjälp för att bättra på ditt mående, det är bra gjort??! Jag gör på samma sätt. Men varför kan jag då inte vara nöjd med det JAG gör..? Måste sluta vara så hård mot mig själv. Se det bra jag gör, istället för att hela tiden fokusera på motsatsen..
Just nu håller jag på att förgås av självhat och självförakt..kan inte ens skylla på mensen..annars brukar jag ha det som du PimPim?. Värst veckan innan och så byggs det upp dag för dag fram till den kommer igång..Så förstår verkligen vad du är i nu☠️. Hua?. Men sen när vi inte har den längre ska vi säkert sörja för det..?. Dessa hormoner! Vad de härjar med oss livet igenom..!
Nåja. Som rubriken på mitt inlägg lyder och som du också är inne på Stormenlilla, handlar nog mitt jobb nu mestadels om att tillåta mig vara där jag är och känna det jag känner. Inte gå in i destruktiva tankebanorna, utan lugnt och stilla bara försöka acceptera att just nu känns det så här. Behöver jag säga att jag fått 0 gjort på jobbet idag..?
Men jag är ju inte en sämre människa för det. Jag har mitt värde oavsett vad jag presterar..!
Lätt att säga..svårt att känna..
Jag har iaf sovit hyfsat i natt. Tack PimPim ?!
Önskar er båda och er alla en
fortsatt fin dag☀️!
Jag kommer nog fortsätta mest sitta av tiden här.. huvudsaken är att jag inte kör inom systemet på hemvägen och den risken är lika med 0 iaf?☺️! Hur kan jag vara så säker på det? Jag som bestämt mig okänt antal ggr för att inte göra just det, men så tycks benen/bilen ändå ta mig i den riktningen..
Jo, för nu har jag mitt i min misär bestämt mig en gång för alla! Det finns inte en chans i helvetet att jag gör det?! På den punkten är jag starkare än starkast nu ☑️ ! Om jag så ska ta omvägar till förbannelse. Jag kör hellre till akutintaget på psykiatrin än att jag någonsin sätter min fot innanför dörrarna till helvetet.
Stark mitt i skörheten! Det är jag?.
This too shall pass..?!
Styrkekramar till mig och alla som behöver ?!
❤️/Fibblan ?.

Grattishälsningarna dundrar in. Trevligt. Men alltså alla dessa emoijis. Det är blommor och hjärtan men också vinglas, rött vin, vitt vin, bubblor. Jag dricker snart upp dem....

Måste säga att det är skönt för mig att du arbetar hemma i dag så vi kan "prata" lite svagis. Fortsättning följer när det gäller skolan. Efter en skrikig fm här har vi nu borstat tänderna och fått på kläder. Ett steg på vägen mot restaurangbesöket i kväll.

Suget är helt galet stort här. Jag tackar gudarna för att jag inte tog emot vinflaskan i morse... Dricker kaffe och tänker på hur gott det skulle vara med "ett" glas rött.... Jag behöver styrka nu för att hålla mig ifrån vinet alltså. Känner mig helt överrumplad av denna reaktion!

Symbios ja...kämpar fortfarande med det.

Nej, habiliteringen är så himla olika, ingen kvalitetssäkring där inte :( Men när det är en resursskola för NPF så bör de snabbt ta tag i din dotters ovilja att gå till skolan, OM den håller i sig vill säga. De måste ta reda på vad det beror på osv.
Toppen om hon får färdtjänst och börjar gilla den nya skolan så småningom - det ska jag hålla tummarna för <3

Kram
svagis

Mål och inse att det är så här jag skall leva. Har en liten rädsla att glömma och börja rucka på mina regler.
Nykterheten är just nu vardag och draken tar inte mkt av min tid utan vilar i sin korg.
Nu under de närmsta månaderna är det årsdag, födelsedagar, bröllop och en klassträff så draken vilar sig väl för attack, så på min stund på morgonen försöker jag ställa in hjärnan på att du har bara klarat kvalet när du klarat året. Sen börjar den riktiga tävlingen dvs livet, fick rådet sluta aldrig att klappa dig själv på axeln och tycka att varje dag du är nykter är du en vinnare.
Är lätt att glömma att kampen mot draken är livslång.
Snurriga tankar från Strulan som tycker januari i år är fantastisk med 9+ och sol❤️

Är mkt svårare att lära sig lagom än något annat, är väl därför man kört ända in i kaklet hela jäkla tiden?
Men fortsätt träna på bromsen, för är så viktigt att ha regler för att inte hamna fel// kram Strulan

Ja miss lyckad, det är verkligen en kris man går igenom. Och det är så skumt för jag går ju samtidigt igenom något jag väntat på så länge. Jag har ju viljat bryta loss länge egentligen. Och trots det så tycker jag ibland att hela idén om att gå isär är helt vansinnig. Men det är ju inte konstigt när man levt så länge ihop.

Pga sjukdom här hemma har mannen varit hemma mer än vanligt och det har stundtals gått mig på nerverna. Men han har inte druckit så det har ändå varit skönt.

Men igår var det dags igen att köra igång. Han var ute från förmiddag till runt 21. Jag var rätt så irriterad ett tag för jag hade så mycket städning att göra. Och hälften av städningen måste ju göras pga honom. Han bara reser sig på morgonen (flera timmar efter oss andra) och struntar i om det står disk bredvid eller om alla kuddar ligger på golvet. Han gör frukost och lämnar all disk i köket. Osv osv.

Han kom hem runt 21... Berusad. Direkt knöt sig magen på mig och jag blev på ett spänt humör. Filmen jag och barnen hade satt på i vardagsrummet stängde vi tillslut av för mannen började prata superhögt i telefonen bredvid oss. Han hade dessutom med sig öl hem!!!

Jag och barnen gick och lade oss istället. Mannens telefonsamtal pågick till efter 1 på natten. Jag bad honom sänka rösten en gång men vågade inte mer.

Klockan 3 vaknade jag och ena sonen av att mannen kräks HÖGGLJUTT.

För en stund sedan knackade en granne på och sa att vår hund var utomhus. Mannen sov med öppen dörr pga bakfyllan. Öppen dörr ut mot baksidan! Men en hund i huset. En ung hund dessutom. Nära en plats där massa andra hundar går sina promenader.

Tänkte på relationer i allmänhet. Insåg det absurda i att leva i tvåsamhet med fel person. Hur jag anpassar mitt liv efter någon jag verkligen inte tycker samma saker som ens. Jag lever efter nån annans nycker och regler och åsikter. Det är fan helt sjukt faktiskt. Att anpassa sig efter en person som bara bidrar med skit i mitt liv. Jag gör det fortfarande!! Hela tiden. Och jag vill inte mer!

Jag har också börjat gömma saker. Om vi har läsk hemma till exempel. Eller nåt annat som jag tänkt att barnen ska få ha en fredagskväll till exempel. Ser mannen det så dricker och äter han upp det. Jag har tappat räkningen på alla gånger jag och barnen ska ta fram nåt och besviket får konstatera att han tagit allt. Ofta för att bota bakfylla. Och jag tycker det är så elakt. Ibland har jag tänkt att jag ska köpa en minikyl med lås på. Men snart är kylen i köket bara min och barnens.

Inatt när han kräktes tänkte jag att han kanske beslutar sig för att sluta dricka pga det. Att han säger till mig idag att han ska sluta. Jag försökte tänka ut ett svar... Jag har ju sagt att vi kan leva ihop om han inte dricker. Men jag måste ha ett svar om han skulle säga att han slutar nu och vill fortsätta ihop. För jag litar ju inte på det och dessutom har det gått tre månader drygt sedan vi beslutade att skiljas. Och han har druckit och tjafsat den här tiden regelbundet. Jag vill inte leva med honom även om han skulle sluta dricka nu. Vad säger man då? Att han måste flytta och vara nykter minst ett år först. Fast vet ni... Inte ens ett år räcker. Han har gjort det förut men börjat igen med åsikten om att man inte har problem om man kan sluta ett år (det året var för 10 år sedan och det lever han fortfarande på). Hans ord betyder ingenting för mig. Alls. Det är det jag får säga. Att jag helt enkelt inte litar på honom förrän han kan visa det. Och nu när jag skriver det så "hör" jag själv att jag inte tror att han klarar ett år ens nånsin igen.

Han är en alkoholist med noll sjukdomsinsikt och jag är så jävla less på att drabbas av det. Det är helt sjukt att jag som är nykterist dessutom lever med konsekvenserna av alkohol hela tiden. Det är orättvist.

Men jag kan i alla fall glädjas åt min egen nykterhet och att jag valt att skiljas från honom. Jag är ofta rädd att barnen ska komma i kläm och mår ganska (mycket) dåligt av det. Är rädd för konflikter med deras pappa. Är så rädd att deras kommande tonår ska vara besvärlig pga vår skilsmässa och deras rent ut sagt konstiga pappa. Är rädd att inte kunna vara bromskloss i deras konflikter med honom osv. Men å andra sidan så finns mitt hem alltid här helt fritt från konflikt och alkohol och felaktigt föräldraskap. Här kan de alltid pusta ut om det skulle vara svårt med deras pappa. Plus att jag sätter ribban för vad en relation får vara. En man får inte behandla sin partner såsom deras pappa behandlar mig.

Jag minns när mina egna föräldrar skildes. Jag var äldre än mina barn nu. Jag kom ganska mkt i kläm pga min pappa. Men fristaden jag hade hos min mamma var så värd det. Och jag valde tillslut att bara bo med henne. Hade mina föräldrar bott ihop än idag vet jag knappt om jag hade haft en relation till min mamma nu. Jag hade inte orkat befinna mig i deras gemensamma hem och min tonår hade varit jättesvår om jag levde med min pappa.

Nu är mina barn för små för allt för ärligt prat men om de upplever att deras relation till sin pappa är svårt i framtiden ska jag alltid berätta ärligt om saker och ting så att de vågar lita på sina känslor. Deras pappa är väldigt självisk och han är en sån typ som säger "har ni saknat mig?" när han kommer hem istället för att säga "jag har saknat er!". Han vill hela tiden ha bekräftelse. Till och med av barn. Han utövar ofta "silent treatment" och gjorde det mot vår äldsta son redan när han var 2 år. Det var helt vidrigt och jag borde kastat ut honom redan då.

Vet ni en sjuk sak. Trots att jag skriver allt detta och TYCKER allt detta så tänker jag i bakhuvudet "men han är snäll också. Han gör ju såhär och såhär och bla bla bla". I mitt bakhuvud sitter jag på allvar och försvarar honom från det jag själv skriver.

Men jag ska skriva ändå. För att försöka tysta rösten i bakhuvudet som ljuger för mig om att jag borde stanna med honom och sluta vara så negativ.

Nångång ska jag investera i mig själv och gå i terapi. Jag har så mycket att bearbeta. Och jag är rädd att mina egna underbara barn kommer att ha massa i bagaget också in i vuxenlivet. Men jag ska göra mitt bästa för att de ska känna att de alltid har en helt trygg plats hos mig där man får säga allt man vill och känna allt man känner.

Jag kan trösta mig med att de åtminstone inte har uppfattat allt som skett under åren. När de var yngre sov de genom bråken mannen startade. Nu när de är stora nog att förstå så lämnar jag. Och hoppas att jag lämnar i tid. Och hoppas att det inte blir värre i framtiden när vi ska samsas som skilda...

Jodå, vi tog kontakt med habiliteringen här i Stockholm när hon fick sin autismdiagnos. En timmes möte för att förklara vår situation. Därefter en timmes möte där de förklarar vad de kan bistå med. Hur skulle det vara om de läste journalen på förhand så kunde man ta allt på ett möte? I vilket fall. Hjälp med barnet kunde vi inte få egentligen utan det är stödgrupper, dvs nya möte som tar tid och energi med oklart utfall för min egen del. Jag hade ett konkret ärende och det var frågan om ett tyngdtäcke. Inga problem men då måste vi ha ett möte med arbetsterapeut (med flickan, all den ångest inför det mötet och en vab-dag för att kunna ta det), skriva sömndagbok och gå en utbildning. Nej, jag tackade nej. Har inte tid och kan inte utsätta min flicka för ytterligare belastning i form av stress och ångest. Hon fick ett tyngdtäcke av mig i födelsedagspresent i stället. Stödet jag får från habiliteringen är samtalen jag har nu och de är jättebra! Skolan hon går på är en liten resursskola med inriktning NPF. Det är liksom deras grej, så jag tror knappast de släpper in någon från habiliteringen. Det är ju knappt att jag får komma dit.... Skolan hon gick på tidigare (vanlig kommunal) hade inte mycket att ge för habiliteringens "hjälp". Vet att habiliteringen funkar olika i olika delar av landet, men här har de inte jättegott rykte faktiskt. Jag kan skriva under på det av egen erfarenhet.

Något som jag har fått mot alla odds är 8 avlösartimmar i månaden. Mot alla odds säger jag därför att det är mycket ovanligt att man får avlösning som skild, då man menar att man kan återhämta sig varannan vecka. För mig har avlösningen fyllt flera viktiga funktioner. Dels går jag och simmar då. Bra. Men, en oväntad effekt är att jag upplever att jag får fjärma mig lite från min och flickans symbiotiska förhållande. Hon är inte glad över avlösningen. Men jag säger hejdå och avviker (vilket har känts tufft i mamma-hjärtat). När jag kommer hem igen har de alltid haft det jättebra. Ett sätt också att skapa distans till livet med NPF-barn.

Hejohå.

Men egentligen borde du få bättre hjälp från samhället. Om jag använder min erfarenhet och mitt perspektiv som forskare inom NPF i skolan så kanske vi kan räkna ut vad som är rätt väg att gå. Har du kontakt med Habiliteringen? För en arbetsterapeut skulle kunna göra ett skolbesök och bedöma din dotters behov i skolan, då får du mer muskler bakom. Vad tror du om det? Min erfarenhet är att arbetsterapeuter är en underutnyttjad resurs för elever med NPF i skolan och det finns faktiskt ett par rektorsområden i Sverige som har anställt flera arbetsterapeuter som hjälper lärare att genomföra de anpassningar av skoldagen som behövs.

Jag finns här! Vi bollar och du fortsätter hålla huvudet kallt och nyktert <3
Kram
svagis

När det gäller skolan, deltog jag under en fm i höstas. Såg stora brister i skolsituationen. Har sett andra formella brister som jag både haft mail-växling med rektor om och möte. Ville delta ytterligare dagar på skolan. Motstånd från skolan, men nu har jag fått "tillåtelse" att delta en dag nästa vecka. Detta är en väldigt lång historia som du förstår. Vi kommer från extremt professionell skola, men bytte, framförallt av skälet att skillnaderna ökar mellan NPF-barn och normala barn och att vi såg att den nya skolan skulle vara bra åtminstone på sikt. Det har den inte visat hitintills. Jag är arg och upprörd på mycket. Håller mig i skinnet då en god dialog är nyckeln till framgång. Det vet jag. Men, detta är så klart en stark trigger för min alkoholkonsumtion och jag tror det var höstens dialog med rektorn som bidrog till mitt crescendo i konsumtion och som gjorde att jag tog beslutet om att sluta dricka helt. Jag bollar gärna med dig! Har också anlitat avlösaren som har en kompis inom skolan. Hon har fått min tillåtelse att släppa sekretessen eftersom jag behöver input från de som har kompetens inom området.

I dag håller jag på med frågan om sjukresor. Flickan åker som sagt inte t-bana längre. Har ansökt om färdtjänst men inte fått den beviljad ännu (långa handläggningstider). Har ett läkarbesök nästa vecka. Läste på 1177 att vårdgivaren godkänner sjukresor. Ringde vårdgivaren. Nej, de kan inte godkänna sjukresa eftersom de inte känner flickan. Jo, ni känner henne, hon var hos er mycket för några år sedan. Nej, det var länge sedan, vi godkänner inte. Du får ringa BUP. Ringer BUP. Nej, vi kan inte godkänna eftersom vi inte är vårdgivare. Ringer tillbaka till vårdgivaren. Osv osv....

Ge mig styrka att finna lugn och harmoni på min födelsedag. Ge mig styrka att hålla mig ifrån vinet...

Mycket på en gång hör jag. En sak i taget. Prioritera nykterheten som du gör.

1. Dotterns skolsituation. Samma hände min dotter, hon slutade gå till skolan en dag. Men det finns någon du kan göra. Om du orkar, följ med din dotter till skolan under en hel skolvecka, observera henne och allt som händer runt omking, för anteckningar. Vilka situationer, tidpunkter osv. skapar stress för din dotter. Går det att förändra? Om du vill så hjälper jag dig gärna med analysen av dina anteckningar. Sen tar du med dig din analys till rektor/skolchef/specialpedagog som får ta detta med berörd skolpersonal. Det ska vara konkreta förslag till förändringar för din dotter. Jag gjorde inte så här men vet idag att det hade varit det bästa.
2. Grattis till din 50-årsdag <3 <3 <3 Det är väl sååå stort att du firar den genom att bli nykter - den finaste present du kan ge dig själv <3
3. När det gäller detta forum - de som inte vill läsa om vardagen med ett barn i särskilda behov får väl läsa andra trådar!? Hur svårt kan det va?

Kram
svagis

Har avlösare i hemmet till flickan. Nyss ringde avlösaren på dörren. Ville gratulera och ge mig en flaska vin. Avstyrde snabbt vinet med utmattningsargumentet. "Va, dricker inte du?". "Jo (hmhm), men inte just nu. Du får tillbaka vinet men kortet tar jag gärna!". Ja, jisses. Hade jag tagit emot vinet hade jag druckit det. Så känns det. Inte bra att fylla år när man bara är inne på sin tredje vecka som nykter.
GIV MIG STYRKA att hålla emot!

Ler när jag läser ditt inlägg svagis :-). Jo, jag behövde ta några steg tillbaka efter vår diskussion här. Jag har funderat på att lägga ner skrivandet. Vill inte hamna i konflikt. Vill inte att andra ska må dåligt över vad jag skriver här. Har haft tillräckligt av konflikter och tråkigheter de senaste åren. Utmattningen har lett till att jag tydligt väljer mina (egna) strider. Har inte ork till hela livet helt enkelt. Men, å andra sidan. Att bli nykter handlar om att stå upp för sig själv. Inte för andra. Jag har rätt att vara den fullblodsegoist jag behöver vara för att fungera i processen. Jag var så glad när jag började skriva här i AF eftersom jag tänkte att jag kan använda det som en dagbok för mig själv, mina egna tankar och utmaningar. Läsa om andras, få insikter osv. Men det är ju klart att livet på detta forum är som livet IRL. Den striden MÅSTE jag ta. För att vara nykter. Jag stannar. Jag har bestämt mig för det. Jag behöver prata om mina barn och särskilt det ena av dem. Jag kommer att fortsätta göra det. Hade inte jag gjort allt som står i min makt för hennes utveckling och utbildning hade jag inte hamnat i alkoholismen. Kampen fortsätter men den ska ske i nyktert tillstånd. Jag behöver det stöd forumet faktiskt ger för att klara det.

De senaste dagarna har varit ömsom vin och ömsom vatten (får man säga så? :-)). Fick med flickan på en fika hos kompisar i förrgår och till simhallen i går. Fantastiskt stor skillnad för vårt umgänge om vi bara kan göra något utanför lägenheten en gång om dagen. Det var vattnet. Vinet är att jag tyvärr varit hejdlöst sugen på vin de senaste dagarna. Suget går över stundvis, t.ex. när jag ligger i plurret, men sen kommer det igen. Skulle kunna ge en del för ett glas eller 7 som det känns just nu. Varför är det så nu? Vet inte säkert. Ett försök till analys dock:

Jag fyller 50 i dag. Är det festprissen i mig som tycker jag är värd lite vin på min 50-årsdag tro? När vi var hemma hos kompisarna i måndags stod det en öppnad flaska vin på deras bänk i köket. Så har det brukat se ut hemma hos mig också. Bara att ta ett glas när man blir sugen. Nu blev jag sugen när jag såg flaskan. Men, ajabaja. HÅLL UT!!!

På fredag äter Jag (och barnen hoppas jag) och kompisarna middag tillsammans. En av dem fyller också 50 i veckan. Vi planerade middagen när vi sågs. Frågan om alkoholhaltiga drycker kom upp. Jag räddade mig ganska bra tycker jag. Med ett leende på läpparna förklarade jag att det var segt det här med utmattningen. Jag vill inget annat än att komma ur den snarast och har därför bestämt mig för att det får bli helt vitt framöver. Inga problem. Inga ytterligare frågor. Kompisarna dricker, men med måtta och är väl insatta i vad alkoholen kan göra med oss. De är kloka helt enkelt. Samtidigt har jag inte (just nu i alla fall) tänkt bjuda in dem i min innersta krets som jag berättar detaljer för. Det har jag en annan kompis till. Jag förstår nu att middagen kommer att bli en utmaning för mig. Men, den måste jag kunna komma igenom. Livet är inte alkoholfritt, det finns överallt. Nu under helgerna har jag ju haft förmånen att kunna stänga världen ute och sitta för mig själv, men det är ju inte så vardagen ser ut. Bara att ta tjuren vid hornen och GIV MIG STYRKA!

Tack alla för era inlägg i min tråd ovan. En grej som kom upp, tror det var PimPim som skrev om ADHD-utredning. Jo, jag tror jag har en släng. Jag försökte också för några år sedan få en utredning. VC skickade remiss till vuxenpsyk men där tog det tvärstopp. Det vägrade göra en utredning på mig. Två skäl: 1. Det har gått "för bra" för mig. Jag har fast anställning sedan många år, tjänar bra, inga tydliga psykosociala problem. 2. Någon från min barndom måste bli intervjuad om hur jag var när jag var liten. Det finns ingen sådan i mitt liv. Jag växte upp med min mamma som ensamstående. Henne har jag brutit kontakten med sedan 25 år. Min pappa drack (periodare) något kopiöst under min uppväxt så han har ju inte koll på vem jag var då. Numera har vi däremot en hyffsat bra kontakt och han är en mycket uppskattad morfar (som också är nykter sedan 25 år).

ADHD-dörren är därmed stängd för mig.

Så, nu sitter jag här på min födelsedag. Första skoldagen i dag för flickan. Hon vägrar dock stiga upp ur sängen. Aldrig hänt tidigare att jag inte fått upp henne. "Skolan är skit och jag tänker inte gå dit" "Punkt." Fick be taxin vända. Sedan hösten går hon i en resursskola. Fungerar sådär och jag ångrar skolbytet väldigt mycket nu. USCH, vad man utsätter sina barn för med dessa beslut som vi vuxna måste ta över våra barns huvuden. Detta är ÅNGEST för mig. Det blir VAB för mig i dag. Klockan är 07.55. Jag sitter här med mitt te, men tänker bara på vin. Skit också. Ge mig kraft att motstå.

Det låter mycket logiskt att det kan bli en livsfarlig kombination med alkohol + bipolaritet. Så jag förstår att du verkligen är allergisk på riktigt!!!
För i ruset skulle ju du kunna utsätta dig för livsfarliga situationer...?
Vad bra att du har slutat med alkoholen i tid!?
Kram ?

Oh du store tid. Varför inte rivstarta med en 16 timmars arbetsdag när man nu ändå måste skrämma igång sig själv ? Gud så dumt. Man mår ju inte bra av att göra på detta viset. Så våffå våffå våffå göööör ho på dette viset då? Jo, hon hamnade i ett flow. Nu igen. Suck. Nåja. En gång är ingen gång. Men nu måste jag hålla ena foten på bromsen ett tag...

....den var rolig Sigge! ???

...ett bubbligt porlande, när man häller ut skiten! Starkt jobbat ??✨

Det är nog så att man slutar aldrig oroa sig över sina barn oavsett? Och jag tror att han känner sån trygghet i dig, därför berättar han och det är ju bättre att du får höra det från honom än från någon annan. Den relationen är viktig ?

Ta hand om dig nu!

Kram PimPim?

...gjorde en deppig ☹️ men men... det var skönt att få vara lite social idag med många kramar och kära återseenden, och definitivt med en klarare knopp.
Min mens lurar bakom hörnet... känslig som fan och börjar gråta för allt... vill bara att ploppen ska släppa så den startar. Bort, schas iväg med de hemska spänningarna och svullnad man har i kroppen
Ta nu och vila, återhämta dig, sova sött och kanske drömma vanliga drömmar...?

Kram PimPim?

.

Vill inte att du slutar skriva om ditt liv - jag har just postat ett inlägg där jag beklagar mig lite över att behöva hjälpa min dotter, men också hur jag lurar alkoholdjävulen och min hemska självömkan! Ha ha! Så det så :)
Kram
svagis