Senaste kommentarerna i forumet

Skönt med ett livstecken ?
Kram?

Inga problem. I dubbel bemärkelse. Inga problem som A för med sig och inga problem att avstå. Vit som snö.

Tack för att ni tänkt på mig. Ber om ursäkt för min frånvaro - vet ju hur orolig man kan bli - men har verkligen haft fullt upp på ett positivt sätt.

Det rullar på smärtfritt. Har till och med haft A runt mig, men inte ens det lockade. Det känns som att jag har en djupare insikt den här gången. Är klok nog att ta en dag i taget, det bästa vi kan göra. Längtar inte efter ruset, känner ingen sorg - tvärtom.

Mirabelle, motiverad genom att att vara villig att offra mycket för att få behålla nykterheten. Att inte ge upp lika lätt som när motivationen sviktar. Kanske något sådant...

Mår fantastiskt bra. Och det tänker jag njuta av. Varje sekund.

Vill poängtera en sak, något som är jätteviktigt. Vi pratar mycket om att vi inte dömer någon här, vilket självklart är sant. Tror dock att vi ska vara ännu mer förstående inför det faktum att var och en måste få göra sin egen resa, särskilt inför nya forumvänner. Specificerar inte mera, utan vill bara lyfta detta till eftertanke. Naturligtvis vill vi hjälpa, vilket är själva vitsen med forumet, men det är viktigt att tänka på att vi alla har olika bakgrund och är på olika ställen både vad gäller alkoholen och livet i övrigt.

Skriver mer och kommenterar hos er andra när jag hinner.

Än en gång, tack för att ni finns.

Kram kram

(Oops, blev inte så kort inlägg ändå. ?Typiskt mig...)

Strulan; min yngste son är 37 och han är medveten om riskerna med alkohol missbruk. Hans pappa dog i skrumplever för snart ett år sedan...
Hoppas att detta var sista gången han drack ?? han säger att han ska söka hjälp nu i veckan.

PimPim; nej, det är absolut ingen idé att ha någon alkohol hemma, för vem sjutton ska dricka den?!
Hatar alkoholdjävulen ? så intensivt just nu att jag också får horn snart ?

.

Det hade jag också..Tror nog att det hör till separationen..Det är ju ändå en slags kris och förändring man hamnar i..Ett steg i taget..Ibland bara vara och ta det lugnt..Du är så klok och förnuftig lim så jag är övertygad om att det går fint med allt..Stor varm kram..????

Jag håller med dig, tror aldrig man kan dricka igen.
Jag vågar iallafall inte ens dricka glögg, endast alkoholfritt. Men jag har nog lärt mig ha roligt ändå, det går faktiskt.

Kör hårt!

Jag full förståelse för era behov av att ventilera för att må bra. Min äldsta dotter som nu är 30 år har ett komplicerat medfött hjärtfel. Vi föräldrar har kämpat som tusan för att få ihop vardagen då vi även har två yngre syskon med särskild behov i form av ADHD. Ingen utomstående som ej har varit i samma situation kan förstå hur vi kämpat. Vi hade tur att föräldraföreningen för barn med medfödda hjärtfel fanns. Där hittade vi stöd i form av att vi lärde känna andra familjer i samma situation så vi kunde ventilera.

Tack!
Det går bra här, har lyckats bjuda bort all min whisky utan att ens smaka.
Jag tänker mindre och mindre på alkohol. Den där vardagen känns faktiskt rätt bra. Jag har inte fått ett enda raseriutbrott sen jag slutade dricka, sååå skönt.

Hur går det för er?

Jag har aldrig skrivit något om era texter, eller innehållet i dessa, eller vad ni behöver ventilera för att må bra. Jag fattar att ni kämpar för era barn. Tvivlar inte sekund på det.

Härlig känsla det där... minns själv när jag passerade 100 dagar förra året! Det var en skön känsla och dit ska jag igen ✨??✨

Kram PimPim?

Härligt att middagen blev trevlig och utan alkohol. Jag har hällt allt här hemma utom älsklingens rom för sånt dricker jag definitivt inte, men för att vara säkra sidan så får han ta med den hem nästa gång vi ses.

Förstår din frustration och oro kring sonen din. Du gör inte mer än rätt än att påtala hur orolig du är över honom och att du är besviken. Att vara förälder är det svåraste jobbet man har...
Hoppas han lyssnar på dig ?

Kram PimPim?

Klokt att hälla ut glöggen ? Vet inte hur gammal din son är men kanske ett besök hos en alkoholterapeut vore en idé.
Hoppas att han lyssnar och tar till sig det.
Kram Strulan?❤️

Sömnen ja... sover oroligt fortfarande... drömmer drömmar att jag står och klunkar ner vin i stupen, det bara forsar ner och värmer kroppen. Jag står med dunker över huvudet som är bakåtlutat. Min fingrar krampar mot tappen för att jag ska få ut så mycket vin, så fort som möjligt.
Munnen är lika vid och stor som ödlorna i serien ”V” om du minns den...
vilken jäkla dröm alltså... Jisses...??

Fast det är nästan så det varit när jag smygsupit det sista... att stå och klunka i mig så mycket jag kan på en gång för att jag inte vetat när jag kan ta min nästa klunk... så SJUKT beteende ??‍♀️

Ha en fin dag!

Kram PimPim?

1. självmedicinering mot ångest
2. flykt från en inrutad och trist vardag
3. stänga av min hyperaktiva hjärna en stund

Så du har helt rätt PimPim - visst är det självmedicinering, i mitt fall absolut.
svagis

Min yngste son har suttit i fyllecellen inatt. Så förbannat idiotiskt att supa skallen av sig och hamna i bråk.
Han har ju några sådana resor tidigare i livet och jag trodde han lugnat ner sig.
Men när spriten går in så....
Jag blev så nojjig över presentglöggen uppe i skåpet så jag frågade min sambo om jag kunde hälla ut den. Han sa ja så nu är den förintad....
Sjukt, jag litar inte 100 % på mig själv och vill inte utmana ? i svajiga lägen...

Nu ska vi äta och försöka koppla av resten dagen.
Har sagt till sonen på skarpen att han måste söka hjälp imorgon. Har skickat honom länkar till Respons och AA.
Vad kan jag göra mera? Ingenting i nuläget, han måste ta i detta själv!
Kram?

Just så är det???

...nu har jag läst denna konversation några gånger och att leva med barn som har diagnoser är energikrävande då man 24/7 tassar på äggskal för att hålla konflikterna borta, en ständig anspänning som jag vet fick mig att gå på vinet för att koppla av och fly in i min egen värld, men denna situation jag lever i med alla dessa anpassningar för att det inte ska bli kaos hemma är ju givetvis inte den enda orsaken. Men det är ren fakta till att bara vilja försvinna. Tyvärr har jag på senare år insett att med vin i kroppen förstärks bara känslorna av att det är mer kaos emellanåt än vad det egentligen är...
Mina barn har diagnoser, dessa är ärftliga och även om jag inte fått det på papper vet ju jag om att en hel del kommer från mig med. Jag är bara omgiven av diagnoser både hemma och på jobbet och jag har lärt mig anpassningarna väl, just för att jag förstår dem, jag kan sätta mig in i deras tankesätt och lärt mig tänka hur de tänker. Med min kvast sopar jag rent och förbereder mig på allt som kan hända och har alltid en plan B,C, D och till och med E.

Alkoholen har tyvärr även blivit min självmedicinering har jag förstått de senaste åren. Tidigare var det socker och även sex.
Rätta mig om jag har fel, kan det vara en slags självmedicinering för er också?
Kanske ska man genomgå en utredning och få medicin som funkar? Ja då måste man först och främst vara drogfri även från alkohol för att få sin medicin.
Kram PimPim?

Hej
Ligger i en hängmatta och garvar så jag tjuter?. PRECIS där är jag (fast jag är ju gift, men ändå) jag vill detta, jag behöver, nej jag vill inte, stort ego. Inget socker, vitt mjöl och dessutom vegetarian ??.
Garvar och ser följande framför mig: Strulans kontaktannons på mötesplatsen.

# strulig egoistisk kvinna söker munk.
Jag är en kvinna som behöver få vara. Låt mig bestämma allt, jag behöver lära känna mig själv innan jag ev vill lära känna dig. Bra om du kan sysselsätta dig själv då jag har stort behov av egentid. Helst ska du bo låååångt från mig, så jag slipper se dig för ofta. Dessutom är jag lite vresig p g a att jag inte intar socker, vitt mjöl och dessutom ligger jag i ”torrdocka”dvs ingen jävla alkohol här inte.
Så om du tror du passar in i beskrivningen ovan, så vore jag tacksam om du INTE svarar.
Märk mailet me, my self and i.
/Strulan

Kram Sigge

♥️ Miss lyckad och knaskatten ♥️

Jag känner mig lite ältande måste jag erkänna men det hjälper så mycket att skriva ibland.

Vill skriva ner även framsteg och positiva saker.

Igår grejade mannen men några inredningsprylar och tänkte sätta upp en tavla. Han visste inte vart han skulle hänga den. Men innan han hängde upp den så sa han plötsligt "nej, jag spar den till min lägenhet sedan". Och på kvällen sa han till mig att han vill ha en särskild sak till sin lägenhet och visade vilken han menade. Och på sin resa ska han köpa saker till sin flytt. Det känns så bra att han självmant tänker på såna saker och verkar göra det med ett ganska gott humör liksom.

Samtidigt!! I min hjärna blir det som en krock av allt. Vet inte hur jag ska förklara men jag kan då och då tycka det känns helt sjukt att vi ska flytta isär. Overkligt. För min egen skull måste jag också påminna mig om fördelarna att flytta isär. Och nackdelarna med att bo ihop.

Men oftast behöver jag inte påminna mig själv utan jag behöver snarare andas och stå ut med väntan på det nya kapitlet. För detta mellanland är så knäppt att befinna sig i...

Hej.
Jag behöver dela med mig. Kämpar för att ta mig ur mitt alkoholbehov. Jag har klarat av längre nykterhetsperioder, först 1år och 6månader, ytterligare
1år och 3månader och som mest 4år och 8månader. Efter mitt sista återfall har jag inte kunnat sluta att dricka, det har pågått i 2år nu.
2st av mina återfall har hänt på Julafton. Båda ggr har jag försökt att ta mitt liv, så mycket skam och skuld. Det är ett helvete ett stort mörkt hål.
Jag gör mina barn min sambo och min familj så illa. Många säger att det hjälper om man blir övergiven. I mitt fall är jag säker på att jag super ihjäl mig.
När jag dricker så tappar jag helt kontrollen, tappar minnet, väskor mobiler osv. Jag önskar av hela mitt hjärta att må så bra som jag gjorde när jag var nykter undermina 4år8månader. Men jag hittar inte tillbakahåll det. Jag har verktyg men jag följer dom inte. Är hoppet ute för mig?

Jag känner mig villrådig MondayMorning. Livet med mitt barn är en viktig trigger för min alkoholism som jag behöver bearbeta. Jag trodde att jag skulle kunna skriva om det här, men nu tänker jag att det kanske inte är en så god ide. Inte min mening att andra ska må dåligt av mina texter. Är det möjligt för dig att inte läsa min tråd? Om jag inte kan skriva om mitt liv här faller poängen för mig. Då får jag finna andra vägar.

Svagis och Lennis: Jag stöder det ni skriver. Så är det för mig också.

När jag funderar på det så är jag omöjlig att vara ihop med just nu, ego för min egen skull och behöver lära mig bromsa innan jag kastar mig in i ett förhållande.
Även om Sigge ger mig rådet att låta ödet och livet bestämma?
Ser någon stackare som skulle träffa mig,jag som hela tiden säger Jag behöver, jag känner osv för jag skall lära mig leva igen. Sen inget socker, vitmjöl och tycka det är kul med träning. Skall jag träffa någon får jag nog locka ut någon munk från något kloster?
Ha en härlig dag med bra val// kram Strulan ❤️?

Halloj! Funderade hur det går för dig med nykterheten?
/Mrx

Tack för omtanke och pepp❤️!
Jag håller i ?!
Skönt att vakna nykter, även om timmarna varit för få, ytterligare en natt..? Men det blev iaf några..? Inte helt sömnlöst, som natten innan.. Och även om känslan rätt mkt påminner om att va bakis; ont i huvudet, trött i kroppen, oro - så kan jag, precis som ni säger, känna mig stolt över att det iaf inte beror på att jag tillfört ngt gift ☑️.
Fortsätter att hålla 0:an?!
Alternativet är inget alternativ ??!
Lite stressad över att jobbet drar igång i dagarna igen och att jag måste få ordning på sömnen tills dess..?.
Men återigen: en dag i taget. Ingen mening att oroa sig för det nu. I bästa fall är det det som behövs för att vända det i positiv riktning?!

En extra söndag, inte så dumt ändå?!
Önskar er också och alla en fin dag☀️!
Kramar!
/Fibblan ?.

Det handlar inte om att tycka om eller inte tycka om sitt barn. Om det är något vi gör är det att vi älskar våra barn så fruktansvärt mycket annars skulle vi inte orkat o inte gått på så hårt och stångat oss blodiga som vi gjort i alla strider för o med barnet. Om inte vi fört deras talan vem skulle då gjort det? Ingen. Det vi förundras över är att vi är många mammor som dragit en stor del av lasset. Inte heller är det sällan (har läst flera) som slutat i skilsmässa för att förhållandet inte klarat av allt. Det handlar inte heller om barnet det handlar om att vi vuxna inte klarade av att hantera det tillsammans. Skulle situationen varit annorlunda om vi då inte fått ett barn med en ”diagnos”? Kanske kanske inte men spelar det någon roll? Nej egentligen inte - jag skulle valt mitt barn tio gånger av tio!
Men det vi försöker diskutera är hur jobbigt o slitigt det kan vara att hela tiden ligga steget före att hela tiden vara på tå 24/7 det är ingen barnlek. Vi är säkert medberoende till våra barn (fast vi inte vill ta till oss eller säga det så). Det är ok att diskutera att man är medberoende till någon med alkoholproblem men inte att vara medberoende eller försöka förstå sitt förhållande till sitt barn? Vi försöker förstå varför vi hanterat det på det viset vi gjort genom att dricka - för att få lugn o ro i hjärnan ett tag. Fel sätt absolut det vet vi alla men vi försöker också lära oss att göra det på rätt sätt - kanske tipsa varandra om hur vi hanterar saker utan att gå under. På habiliteringen på
Adhd center på en kurs sa dom - om ni undrar varför ni är så trötta eller känner er trötta i förhållande till andra föräldrar? Ni behöver inte undra längre. Det blev ett uppvaknande för mig - jag hade inte fattat bara känt mig trött...väldigt trött...
Vi är inte alls ute efter att diskutera något dåligt om adhd eller andra diagnoser vi om några vet precis vad det handlar om o jobbar dagligen för att förändra attityden (om det finns en sån - eller om vi stöter på det). Vi behöver ventilera för att orka vara de bästa föräldrarna för våra barn 24/7 o ett är säkert kämpar det gör vi bannemej! Om någon tolkar våra inlägg fel är det inte alls meningen vi diskuterar föräldrarna som finns bakom o stöttar kämpar uppmuntrar strider bredvid o med hela tiden ? Hur orkar vi? Vi har inget val! Styrkekramar till oss som kämpar! Både vi o våra barn!