Senaste kommentarerna i forumet

Hej JohanK,
Välkommen hit! Har läst i din andra tråd och vad bra att du har varit på AA. Jag gick till AA för 19 år sedan under ett par månader. Jag kunde inte relatera till de andras historier och det var jobbigt att säga att "jag heter.... och jag är alkoholist", eftersom jag inte tyckte att jag var det. Jag hade däremot en önskan om att inte dricka så jag gick dit och lärde mig massor. För mig var det inte svårt att avstå, det var svårt att förhålla mig till alla andras frågor om "varför dricker inte du?" så ibland drack jag ändå när jag inte orkade med diskussioner. Det kom att visa sig varför jag och alkohol inte lirar så bra ihop och det är att jag insjuknade i en bipolaritet. Jag drack ibland, som en ren självmedicinering då vissa mediciner gjorde mig så tom. En dag insåg jag allvaret och valde att stoppa helt. 10 år har passerat. Om jag behöver förklara mig, så har jag lätt att säga att min bipolaritet klarar inte alkohol och då är det ingen som frågar mer. Innan dess provade jag alla möjliga svar och jag förstod att jag behövde säga som det är. Jag förstod också att jag behövde välja livet och då behövde jag föra fram mitt budskap tydligt oavsett vad jag sa. Jag provade mig fram. Det kan vara intressant att upptäcka hur andra beter sig beroende på vad en säger. Men för ens närmaste krets, så kan det vara bra att säga som det är, för att få stöd när det behövs! Vilket bra beslut du tagit. En dag i taget!

... med de glada nyheterna! Hoppas, hoppas att det innebär att du snart får bo ensam med barnen och ta tag i er framtid på riktigt. Försök upparbeta peppen och håll drömmarna om hur ni ska ha det vid liv. (Och påminn dig om varför det här är bra och rätt genom att läsa igenom några av dina gamla inlägg?)
Så glad att det nu verkar ordna sig äntligen!
Stora kramar! ?

Så grym du är som kör på, Fibblan! Och som finns här och peppar alla trots att allt inte är medvind och enkelt. Hoppas, hoppas att du snart kommer över puckeln och att du bara kan susa (inte snusa) fram.
Många kramar från Katten ?

Herregud vilken klippa du är!! Kaxigt att räkna veckor nej det tycker jag inte alls!! O om det skulle vara kaxig har du all rätt att vara stolt riktigt stolt över dina veckor ?? Vad skönt att det verkar lugnare på hemmaplan med sonen så du slipper bekymra dig för det med ??
Du gör det fantastiskt är mega imponerad över dig!! Stora kramar o sov riktigt gott sen!! Kram kram ??

Blir så glad o tacksam över dina fina kommentarer ?? TACK!! Du är en riktig pärla! Så glad att du finns här! Gör att man orkar kämpa lite mer när man får lite glada tillrop ???
Hoppas hoppas att det vänt för dig o att du äntligen får må bra!! Som du kämpat o så bra du gör dig!! Hoppas du får sova riktigt toppen o drömma vackra prinsess drömmar o vakna med ett leende på läpparna!! Stora kramar till dig ??

Tack för kloka tankar!

Själv har jag valt att berätta när jag tycker det tillför något.
Är inget jag skäms för nu med 11 månaders nykterhet, utan känner en jäkla stolthet men inget jag känner behov att pratat om. Skulle någon fråga så svarar jag och om det kan hjälpa någon berättar jag gärna om vilken hjälp jag tagit// Strulan

Jag kallar mig inte alkoholist, tycker det är ett så negativt laddat ord. Inför mig själv säger jag att jag har en problematisk relation till alkohol/har ett beroende av alkohol. Jag berättar inte för alla. Tror det är viktigt att ta det ett steg i taget, när jag är redo berättar jag. Har berättat för några som jag valt ut att jag vill berätta för. Det räcker gott för mig nu?

Skrev nyss till dig att du verkade vara en bra pappa men det är kanske mamma, kom jag på :)

Vad bra att du fokuserar mycket på hur du kan må lite bättre..Jag tycker mig läsa ett lugn i dina rader..Men ändå en känsla av att vilja framåt, i små steg..Bra med yoga, och andra lugna aktiviteter..Varm kram??

Heja dig! Är så stolt över dig Fibblan. Du gör det så bra och är så bra på att samtidigt peppa andra. Önskar att energin kommer till dig fortare än blixten! Men är alldeles säker på att ljuset kommer att hjälpa.

Massvis av kramar till dig ❤️❤️

Har funderat mycket på det här om att om man skall berätta eller inte om det där om att man inte klarar av det där med att "dricka lagom" för ens kollegor/vänner & sådant..
För min del så är jag inte helt bekväm med att berätta det hela för någon, eller iaf hålla det hela till ett välldigt fåtal..
Hur tänker ni om detta? Hur tänker ni om detta? Hur har ni gjort?
Är väl lite vilsen just runt detta....

Mest av allt glädjs jag med dig åt att du inte känner något sug??! För min del suger det till ibland när det hopar sig av motgång, stress, ångest, sorg..då vill jag fly, men gör förstås inte det..?. Jag är ju i det vidare livet nu. Både här och i den verkliga världen ☺️ och nu flyr jag inte. Ser fram emot dagen jag likt du inte tänker på alkohol alls..?!
Varma kramar!
/Fibblan ?.

Skrattade så jag grät åt din svamp-lapp, vi borde ha ett anonymt instakonto men det går ju inte eftersom det inte är anonymt.
Det slår mig när jag läser era, ni mammors inlägg med barn som har mer än vanliga enkla behov att är det konstigt att vin kommer in som en viktig del i livet när en måste kämpa så mycket? Jag tyckte det var fullt upp med mina 4 barn under småbarn och tonårstid och då fick de inte särskilt mkt läxhjälp eller annat.
Jag bugar. Och fyra veckor, Charlie.
Det är något att känna sig riktigt stolt över.
Ps. Funderar på att börja sticka igen, tack för inspiration både du och Svagis!
Ps 2: jag börjar tro att vi kommer att fixa dethär.

Tack för dina ord, de hjälper! Jag vill så gärna komma i kontakt med andra med liknade problem för man är sjukt ensam i detta, speciellt med tanke på pinsamheter jag åstadkommit under mina fyllor. Känns som att alla vet vem jag är.

Välkommen hit❣️
Vad bra att du hittade detta forum för här kan du verkligen få uppleva att du inte är ensam. Här kan du vara dig själv och skriva om allt du vill.

Själv har jag varit aktiv här i två år och mött så många ledsna och förtvivlade människor som har genomgått en förvandling tack vare forumet.

Det gäller att bestämma sig och se framåt för det är det du kan förändra. Att se bakåt är inte så stor idé mer än att påminna sig om allt det dåliga alkoholen ställer till med.
Så läs och skriv härinne så mycket som möjligt och ta en dag i sänder till att börja med.
Man ångrar aldrig en nykter kväll!

Lycka till ?
Kram ?

Jag vet inte vart jag ska ta vägen med mig själv. Jag behöver seriös hjälp, men vet inte hur. Jag vågar inte prata om detta med någon. Har sagt till sjukvården att jag vill ha antabus och det har jag fått. Dock har jag inte varit helt ärlig i hur mycket jag dricker. Antabusen började jag med och det höll i 3 månader. Sen blev jag sugen på att dricka igen så jag slutade med den. Jävla dumma fan.

Har gjort bort mig otaliga gånger, blivit av med körkortet, LOBad och jag skäms över migsjälv och mitt liv. Skulle ta tåget till en vän i Malmö igår. Jag köpte bara en liten flaska vin ombord... Sen en till... Och en till... Och slutade med att jag irrade förvirrat runt en hel natt i staden. Jag har hittat saker som inte tillhör mig i min väska, samt min andra väska är borta. Jag minns ingenting och det skrämmer mig.

Vad ska jag göra? Jag kan inte låta bli spriten. Det har redan hänt enhel del allvarliga incidenter pga alkoholen och frågan är när något nytt allvarligt inträffar. Jag är så medveten om detta, men kan ändå inte låta bli.

Allt började efter min separation för 3 år sedan. Fann tröst i spriten. Jag känner mig Ensam, värdelös och misslyckad. Jag är en skam. Ångesten över vad jag har gjort på mina fyllor är total. Dövar ångesten med ytterligare sprit för då bryr jag mig inte om något. Min exman har trakassera mig för "fyllot". Jag kommer troligen förlora vårdnaden över min son.

Jag är så ledsen. Hjälp mig någon... Detta kommer sluta riktigt illa för mig. Jag är rädd. Jag tror ingen har gjort bort sig offentligt så som jag gjort. Min stackars föräldrar är så oroliga och trötta på det här....

Garvade när jag läser att din dotter skriker åt Roblox. Det går hett här hemma med. Det yngsta barnet nästan längtar hem för att just spela det.. haha. Nä det där med vabb är inte min grej heller. Gillar att va på jobb och ha många bollar i luften. Tur att min man älskar att va hemma så han tar det mesta av vabben här. Kram och ha en fin kväll så vaknar vi åter igen fräsha och "pigga"?

Toppen Fina Lisa! Jag funderar också på att börja räkna veckor i stället. Nu ser jag fram emot vecka 5 :-)
Stort grattis till dina 14 magiska veckor!

Dagarna går och jag försöker varje dag att stanna upp och känna och lyssna inåt, för att veta vad jag behöver just nu. Det innebär att jag valt att läsa, yoga, promenera och pyssla, istället för att göra de vanliga måste sysslorna. Jag gör såklart det också men inte lika ofta. Lite damm i hörnen dör ingen av.

Jag har inte orkat läsa och kommentera i andras trådar, utan lever i min bubbla när jag är ledig. Mitt arbete tar just nu så mycket kraft. Det är personalbrist och konflikter som tröttar ut mig till utmattningens gräns. Om det inte vänder måste jag sjukskriva mig och be om omplacering. Jag är inte stark nog att klara så stora saker än. Det är sorgen som gör mig så trött. Men jag tar mig ut och träffar vänner, jag måste för att få in glädjen i mitt liv. Just idag är det väldigt tungt och jag är sorgsen. Struntade i tvätten och läste ut min bok istället. Duschade varmt och ställde mig på mattan och körde ett 50 min yogapass. Fördelen med att vara Yogalärare är att jag känner vad min kropp behöver och bara gört. Fast jag håller inte i några klasser längre, men kanske till sommaren.....

Härlig läsning - bra jobbat ⭐️ Klart du ska räkna veckor ☺️?☀️

Skriver lite här ändå. Behöver en paus i virkningen. Flickan sitter bredvid och skriker på Roblox. Vab är inte en favoritsysselsättning för mig. Vi är dock överens om att hon nog kan gå till skolan i morgon. Puh.

Virkningen. I dag är projektet en ny grytlapp och på den ska jag träna stolpar och halvstolpar tänker jag. De första två varven blev ju skrutt helt enkelt. Tror inte jag börjar om. Nu är det bara öva, öva, öva som gäller. I dag var det lite svårare att hålla garnspänningen också. Är det dagsformen tro?

Jag njuter oerhört av mitt nyktra liv. Känns som det nya normala just nu! Den känslan hoppas jag håller i sig lääänge. Huvudvärken är envis. Jag är fortfarande trött fast att jag sover gott och länge. Men det senare är förmodligen utmattningen som spökar och inget annat.
Kram!

Hej Torino...
Scrollat runt lite i dina trådar här på forumet. Den trötthet jag upplevt efter att ha tagit beslut att förändra (helst sluta men fixar inte det fullt ut ännu) mitt drickande har varit en trötthet jag inte upplevt innan. Sjukligt trött, känns som jag kan sova hur mycket som helst. Dock inte alltid "klockrent" att jag kan somna på kvällen o sova hela nätter. Har försökt vara snäll med mig själv och vila/sova när det funkar (sova middag etc...) Låter kanske trist men min gissning har varit att min kropp behöver återhämtning och att mitt drickande/smusslande/pusslande tagit väldigt mkt energi samt givit dålig sömnkvalitet. Bara några tankar från mig/Kram

faktisk inatt, som jag minns lite diffust, men det var ingen trevlig dröm så den vill jag glömma.

Ja vilken bra julklapp vi gav oss, vi är bara bäst ??

Om två dagar har jag också nått en hel månad ?
I början tyckte jag inte att det fanns någon anledning att räkna dagarna. Jag ska ju ändå aldrig dricka mer, det är ju inte en viss period tills jag ”får” dricka igen ?
Men nu gör jag det iaf, räknar dagarna ?

Snart ska jag simma

Kram

Hej!

Trist att din fru inte verkar stötta dig till hundra procent i detta, i min värld en dum grej att säga till någon som vet att man själv kämpar - det räcker ju uppenbarligen med en sån liten kommentera från henne så börjar du förhandla igen.
Du borde ta ett snack med henne - att ha noll alkohol hemma är ju grunden för att man ska lyckas om man måste förhandla dvs, så kanske du ska föreslå att hon kan ta ett glad vin eller två på en restaurang istället.

Du är stark!
/Dee