Senaste kommentarerna i forumet

För att jag är nykter och kan möta tillvaron utan bedövningsmedel.
Har märkt att nykterheten för med sig en vilja att göra saker...jag vill helst göra alla saker samtidigt så det gäller att lära sig att ha tålamod.
Tålamod har jag haft svårt för hela mitt liv, men det börjar bli bättre.
I övrigt så är det en nykter helg, märker att jag inte reagerar så mycket på att det är helt längre...är väldigt skönt att slippa känna stressen över att hinna på bolaget.
Känns helt galet stort att jag varit nykter sedan 18 augusti...valde själv att söka hjälp då och berätta för alla runt omkring mig...det var ett sätt för mig att stänga alla dörrar och minska risken för återfall.
Har också haft ett otroligt stöd från min drogterapeut...han har fått mig att lära känna mig själv på ett helt nytt sätt.
För det är det jag är nu....en helt ny människa, med en viljestyrka som jag inte trodde fanns☺

Hej
Noll, nada daltande! 100 % nykterhet är det som gäller. Om inte, sparka ut han direkt! Han är kär i alkoholen och det är det enda han värnar om.
Vill han ngt?! Då får han tamigfan visa ngt!
Alla ska få känna sig trygga i sitt egna hem!
Kram Sigge

Du visar att det går och är en riktig hjälte så stanna här ?
Tror du helt enkelt måste ställa ett ultimatum bo här tills du hittar något men då är det 100% nykterhet som gäller.
Är en farlig situation du sitter i med alkohol, separation så vill han inte förstå får han bo hos någon vän.
Kram Strulan ?❤️?

God morgon.

Igår på kvällen kom mannen in till mig och undrade vad som var fel. Jag sa att det inte var nåt. Men han insisterade så jag sa att jag tyckte det var respektlöst av honom att dricka hemma. Hans kompis var fortfarande kvar då också. Jag sa att jag vill ha ett alkoholfritt hem och att han vet det. Jag sa att jag bor här och vill inte ha öl här. Då svarade han "jag bor också här! Och efter flera dagar jobb vill jag slappna av lite". Ja han bor här. Gratis. På övertid. Och jag sa även att jag också jobbar men att det inte gör att jag måste dricka här i vårt hus. Han frågade vart han ska dricka om inte här och jag sa bara varsomhelst. Kanske hos sina kompisar som tycker om att dricka. Det verkade ge honom panik över att inte få slappa hemma med alkohol.

Han blev typ besviken och sa att han snart flyttar och då ska jag få bo hur jag vill och göra vad jag vill. Det irriterande när han säger att jag ska få göra vad jag vill är att jag inte vill GÖRA nåt. Tvärtom. Jag vill få bort saker ur hemmet. Sluta göra och börja vara.

Lite senare kom han igen och sa att han ber om ursäkt för att han drack här. Att han ska göra det ute sedan istället.

Man kan ju tänka att jag ska bli glad över ursäkten men tvärtom gjorde det mig nervös. Det kändes uträknat för jag hörde honom diskutera med kompisen innan han kom till mig igen.

Det kändes som att allt på nåt sätt lades på mig. Är jag arg över gårdagen så har jag ingen rätt till det på nåt sätt eftersom han så artigt bad som ursäkt.

Han kom hem kl 3 inatt. Hörde hur han kräktes en halvtimme senare. Låg i sängen och hjärtat slog sådär snabbt igen. Förväntade mig att han skulle bråka med mig i och med att jag klagade igår. Men tur i oturen var han nog alldeles för full inatt. Det brukar inte stoppa honom men inatt verkar han mått för dåligt.

Jag trodde jag skulle hitta ett nedspytt badrum imorse men otroligt nog gjorde jag inte det.

Nu är jag i en otroligt jobbig fas igen. Tänker att jag är överkänslig och otacksam. Han har gjort många fina saker sista tiden och varit mer familjefaderlig än förr. Och så dricker han och jag får taggarna ut direkt trots att han inte gjorde nåt illa då. Men samtidigt är det ju själva drickandet som är problemet nu. Även om han är lugn. Men trots det så hade jag ingen plats och ingen ro i mitt eget hem. Och natten blev orolig.

Jag utelämnar en del saker pga anonymiteten som egentligen spelar in också... Men ja.

Jag känner mig överkänslig, manipulerad, förd bakom ljuset, lurad, småaktig, sviken, överdriven, felsökande, blåögd...

Det känns som att han aktivt försöker få mig att vilja ha honom kvar i mitt liv samtidigt som han smyger in alkoholen. Han ordnade fin middag igår och massa annat som liksom godkände att hans vän var här och att de drack. Han försökte lura mig helt enkelt. Och när jag genomskådade det så bad han om förlåtelse. Men det var ju redan gjort. Så jag blir kvar med ilskan över att han drack här (de dricker mycket dessutom, inte bara ett par öl) men också med en skuld över att han sa förlåt men att jag ändå inte är nöjd.

Är detta en del i en alkoholism? Hans sätt att vilja ha kvar mig och vårt liv och hans fina sätt sista tiden... Parallellt med att han smyger in alkoholen igen. Försöker han lura mig till att acceptera läget och till och med tillåta alkoholen igen? Jag blir så själsligt trött av det här för det handlar ju om mina känslor, om mitt liv och min familj. Det är ingen lek eller på låtsas.

Det är som en evighetscirkel. Nu dricker han lugnare (bråkar inte med mig) men av erfarenhet vet jag att även det kommer snart igen. Det är samma sak år efter år. Lugnt drickande, sedan aggressivt där han börjar prata om att skiljas oavsett hur vårt äktenskap ser ur för stunden, sedan ånger och lugnt temperament igen men fortfarande ett aktivt drickande, och så blir det aggressivt igen och han vill skiljas. Runt runt runt. Och mitt i karusellen står jag och kan inte göra nåt för att ändra på det.

Jag är ändå nöjd med att det fick bli lite obekvämt igår. För min vana trogen tänkte jag inte säga nåt ens. Så det var bra att han konfronterade mig när han såg att jag inte var glad. Jag har nog spelat med lite för bra sista tiden. Men jag har ju gjort det för att jag inte vågar annat. Och jag är så trött på det.

Det är smärtsamt också att luras in i en falsk trygghet. För den högsta drömmen är trots allt att få vara gift med mannen som är mina barns far. Det är alltid den högsta drömmen. Trodde att jag släppt det men tydligen inte, eftersom att jag är så lättlurad hela tiden. Det gör ont att inse att önskan om kärnfamiljen fortfarande finns kvar. Jag vill ha en annan dröm..

Nu sover han i vardagsrummet igen. Jag skulle egentligen vilja lägga mig i soffan framför julgranen och njuta av lugnet.

Allt handlar om att hålla sams för barnens skull men jag gör våld på mig själv. För att hålla honom nöjd. Nu är jag rädd igen för konflikt men jag kan ju säga att en egen lägenhet för honom innebär ju en plats där han kan slappa och umgås med kompisar över en öl eller 20. Då har han en plats för det. Och det vill han ju ha.

Jag har också fått en märklig känsla. Han säger att han vill ha mig för alltid och får mig ofta att lova att jag fortfarande är hans. Men jag undrar jag om han är i kontakt med nån tjej? Min magkänsla säger det. Och ologisk som han är så kanske hans sätt att hantera det på gentemot mig är att bli lite svartsjuk och att vilja "äga" mig. För om han är i kontakt med andra kanske han tänker att även jag kan vara det. Och det står han nog inte ut med.

När jag var gravid med vårt andra barn är jag helt övertygad om att han var otrogen. Inte att han gjorde nåt fysiskt med någon men jag är helt säker på att han var i kontakt med en tjej. Det hade jag aldrig trott om honom. Så när min magkänsla säger mig detta så finns det nog lite sanning i det.

Det gäller att jag inte har hopp kvar om oss längre för ju mer jag hoppas och tror desto större blir smällen om han plötsligt tänker gifta om sig eller liknande. Just nu arbetar han hårt för att ha kvar mig (inte hårt nog dock eftersom han ff dricker och tycker det är viktigare än mig). Men jag kan plötsligt finna mig själv helt hjärtekrossad om jag tror för mycket på att vårt förhållande ska vara fint i framtiden. Jag har fortfarande en fantasi om att allt ska bli bra bara vi får prova bo isär. Men jag tror jag måste försöka tro på den bilden mindre redan nu. Annars kan jag nog bli väldigt sårad och besviken senare.

Skönt att skriva av mig allt det här. Och skönt att jag bara ska jobba en dag till innan det blir långledigt. Behöver verkligen ledigheten nu.

Kram allihopa ❤️

PS. Tänker jag egentligen borde skriva på anhörigsidorna men jag vill så gärna ha kvar min tråd. Så det får bli som en anhörigtråd på fel plats. Mitt eget drickande är helt irrelevant. Tänker aldrig nånsin på att dricka. Men har ändå en app kvar i telefonen. 1051 dagar. Vill aldrig hänga upp min framtid på en man som inte ens kan sluta i 30 dagar för min skull. Jag vet att man ska sluta för sin egen skull för att det ska funka. Men jag tycker också att om man älskar nån på riktigt ska man kunna sluta för dens skull också. Jag slutade för mina barns skull i första hand och det har ju gått helt utmärkt. Sedan fortsätter jag på denna väg för att jag själv mår så bra av det. Men det skulle även mannen upptäcka med tiden om han bara kunde prova för min skull. Men det är jag inte värd som det ser ut. Och på sätt och vis förstår jag. Hans intresse är hans kompisar och att festa med dem. Det är hans prio ett. Så det är klart jag inte blir värd det. Men han är inte värd mig heller då...

Heeej Löken :-) så härligt att höra ifrån dig! Tycker du gör så himla roliga jämförelser. Gott att du nu har två dagar nyktra! Fortsätt så, jag kommer också. Vi ger ju liksom inte upp även om jag inte kan beskriva mina tankar och känslor så bra som många andra här inne. Kraaam

Hej hjälten & krigaren Vitamin!
? vit utan vin. Coolt kreativt nick. Enkelt men coolt. Precis som din resa, ditt år.
Trots livets begochdalbana har du gjort det enkla på ett coolt sätt. Behållt din nykterhet. Grymt bra jobbat, du är en förebild ? för oss på forumet!
Vad jag ser fram mot 2020 är att vara
Nävrande, ej begränsad, ej distanserad samt att inte vara bedövad. Vara levande.
Att fortsätta att bearbeta mina känslor inte fly dem. Ha tålamod. Fylla mitt liv med måbra saker. Träna såinihelvete, minst 10 k steg om dagen, gymma 5-6 ggr i veckan. Åk båge såinihelvete. Köpa en styrpulpet (alltid haft bobåtar) givetvis så att man kröka ordentligt när man ankrat.
Hade jag varit i mitt berusade jag... då hade jag svarat. Levt som det inte fanns ngn morgondag.
Respekt vitutanvin!!
Tycker du ska fira ordentligt din 1 årsdag!
Köp en dyr läskeblask ?
Kram Sigge

Godmorgon, Vitutanvin ?
Haha, har alltid läst ditt nick som
"Vi utan vin" men det stämmer ju också eller hur??
Vad jag ser fram emot 2020:

•Forumträffen 8 februari
•Att fortsätta vara helvit
•En utlandsresa med tåg eller buss
•Att mina vuxna barn ska må bättre
•Att min sambo inte ska bli sämre i sina sjukdomar
•Att jag ska vara frisk och kunna
fortsätta träna

Kramar ???

Dubbelpost

Hej på er! Om 3 dagar firar jag inte bara nyår utan även ett år som nykter! Mycket tråkigt har hänt det här året och min nykterhet är en av de få positiva sakerna som hjälpt mig genom svårigheterna!

Jag ser fram emot att vara nykter ett år till och att då få uppleva lite fler härliga stunder i mitt nya nyktra och hälsosammare liv.

Vad ser ni fram emot?

Tror du tänker helt rätt, för detta är ju vår livs tävling. Så styrka, kraft och mod till dig// kram Strulan

Skriver av mig lite...
Nu är snart mitt första delmål i hamn, 1 månad.
Jag har ännu inte ens varit nära att misslyckas konstigt nog. Jag tar till alkoholfri öl med jämna mellanrum och det hjälper mig antar jag, det finns helt klart flera väldigt bra.
Träningen är igång på allvar och jag mår riktigt bra! Det tog dock några veckor innan jag sov bra, men nu sover jag som ett barn och vaknar utvilad och pigg. Min fru och mina barn uppskattar sin glada familjemedlem. Snart har vi nyårsfest och det ska bli skitkul, även om jag säkert kommer tröttna på fyllesnacket runt 2-3 ?.
Jag är bestämd och målmedveten, jag följer min linje utan acceptans för felsteg eller misslyckanden. Jag känner att det är väldigt likt den uppladdning och träning jag höll på med förr inför stora lopp. (Jag tävlade i landslaget i 9 år inom min gren)
Målmedvetenhet och tålamod, även om man stöter på hinder.
Men jag vet också att jag är i början av ett tillfrisknande, det kommer bli tufft.

Tack fina du, för din omtanke?! Innan nu, har jag läst, men inte skrivit något på ett tag. Tror vi har samma policy du och jag att inte skriva i onyktert tillstånd. Det är bra.
Jag tänkte faktiskt på dig innan idag och hur lika vi ändå verkar vara på en hel del vis! Inte minst det faktum att vi aldrig ger upp! Är övertygad om att vi kommer vinna kampen en dag, en gång för alla??!
Jag tänker definitivt vara nykter på nyårsafton, till varje pris?! Inte vill jag börja det nya oskrivna året med bakfyllekänsla..?
Nä, det går så bort! Satsar en dag i taget på nykterhet även fram tills dess förstås☺️!

Stor kram och en önskan om ett fin avslutning på året för din del också ✨?✨!
/Fibblan ?.

Filosoferade lite i Berras tråd kring min nykterhet innan idag. Mellandagar nu och jag har kommit fram till att det är som att jag är en lök?! Jag tror mig ha förstått, att jag har den rätta viljan och motivationen, "tänker rätt", och så kastar jag mig ut i nykterhetens förlovade land, för att inse att det var ett lager till av saker som behöver falla på plats. Och så ännu ett, och ännu ett. Varje gång tror jag, att denna gången håller det! För att besviket konstatera att jag misslyckats igen. Men även det, har sina lager av förståelse och självmedkänsla. Jag skalar min lök och hittar ständigt nya insikter. De måste liksom "klicka ner" I EN SJÄLV, PÅ RIKTIGT! Inte bara på ett tankemässiga, mentalt plan, utan in i själva hjärtat och ens innersta. Så är det iaf för mig. Och jag är ju in och ut ur olika tankebanor, känslohantering och strategier. Provar mig fram för att hitta det som fungerar just för mig. Just nu två dagar av nykterhet. Det är alltid nåt☺️.
??❤️!
Kramar!
/Fibblan ?.

God fortsättning allihopa på forumet. Hoppas ni fått en vit julhelg på fler sätt än ett.

Jag känner mig lurad. Mannen har nestlat sig in mitt känsloliv. Han har ändrat på vissa saker och pratar ofta om att han fortfarande vill ha mig även när vi skilts. Idiotisk som jag är så sa jag häromdagen att jag tycker att han har blivit gulligare mot mig (för på flera sätt har han det) . Då sa han att han försökt förändra sig. Och pang så växte hans ego. Nu sitter han i vardagsrummet och dricker med sin kompis. Öl efter öl. Och igår smögdrack han. Han försökte låtsas som ingenting men hans små hostar när han öppnade ölen... Suck... Han vet inte att jag vet.

Mitt hjärta slår så fort för jag försöker hålla mig lugn. Skulle vilja kasta ut honom. För att palla detta måste jag försöka finna styrka. Och lära mig att aldrig få för mig att det på nåt sätt finns en framtid för oss.

Han manipulerar mig så oerhört och nu känner jag mig så ledsen. Han pratar om oss som ett par med en framtid nästan varje dag men han fortsätter med allt jag plågas av. Jag har inte viljat bli ett par igen men för att hålla honom nöjd har jag spelat med nästan. Han är väldigt "needy" och det är svårt att hitta en balans.

Så jag ska försöka hitta min ilska igen som gör att jag står upp för mig själv.

Det är inte tal om att vi inte ska skiljas men nåt i hans beteende får mig osäker på vad han tänker sig. Men ikväll blev han sitt gamla jag igen. Jag sitter i köket och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen i mitt eget hem igen ☹️

Varför hittar han aldrig en lägenhet! (Jag letar också).

Ja, jag känner mig oerhört privilegierad som får vara en del av detta forum. Hm, har jag möjligen sagt det tidigare... Nåja, det kan inte sägas för många gånger.

Alltså, ni är ju bara för underbara. Så många fina hälsningar. Tack för det alla. Lite extra kul att få några ord från mina gamla vapendragare Skillnad och Jasmine. Så glad att få höra något från er. Och du, Skillnad, dina ord betyder mycket. Nu, som då. Tack!

Femina och Fibblan, vi ger aldrig upp!

Mrx, vi ses på träffen, ska mycket till för att jag ska missa den.

Stormenlilla och Strulan, tack.

Soffi, har haft förmånen att tidigt i livet bestämma att julen alltid är vit, liksom allt som har haft med alla barnen att göra, som födelsedagar, dop, avslutningar, studentfirande... Det är så hårt inpräntat att det aldrig skulle gå att ändra på. Som jag skrev tidigare, tack och lov, allt som förenklar kampen är välkommet.

Tänkte på en sak när jag skrev i någons tråd om hur jag är här vs det riktiga livet. Då slog det mig igen:

Det riktiga livet = det verkliga livet = det utanför forumet?

Nä, det tycker jag faktiskt inte. Tvärtom!

Det är väl här som vi är i det riktiga livet. Den ärliga, avklädda, filterlösa verkligheten.

Här törs vi vara den vi egentligen är. Här behöver vi inte vara rädda för att bli bedömda och dömda på fel grunder. Här kan vi vara oss själva. Här hittar vi igenkänning och förståelse. Här finns den starkaste gemenskapen. Här... här... här...

Det känns som att det finns hur många superlativ som helst att lägga till. Med all rätt. Men nu måste jag avrunda. Ska fira fredagskvällen med Cola Zero. Det känns bra.

Räknar inte längre, skriver inte bara om de dagar som inte funkar. Just nu tar jag tillvara på de som gör det - funkar alltså. I dag är en sådan dag.

Ha ett fint avslut på året, var du än befinner dig och hur livet än ser ut omkring dig. Kom ihåg att du är värd att må bra. Att vi mår bäst utan alkohol behöver jag inte påminna om. Det vet vi alla.

Kram

Du är ju sjukt bra som bara kör på - vad som än händer, liksom...

Så himla imponerad och inspirerad av dina underfundigheter upblandade med allvar. Älskar sarkasm och galghumor, så då kan du ju förstå att jag trivs i din tråd... Visar det nog själv sällan här, vet inte varför, men har alltid svar på tal i vanliga fall. Jaja, jag läser, begrundar, förundras och njuter av all gemenskap här.

Tack för att du finns.

Önskar dig en fin kväll. Kanske med lite grönkålschips och Cola Zero. Tror att jag ska fylla på med det, sämre fylla kan man välja.

Kram till dig

Vill bara skriva några rader och berätta att jag tänker på dig. Förstår att du har det kämpigt, men vet ändå att du kommer att fixa det här till slut. Vi är ju här för att vi aldrig ger upp, eller hur?

Hoppas att du får en fin avslutning på året.

Kramar i massor

Mer pyjamasdagar åt folket! Det är sällan något jag planerar, utan det bara blir liksom, när jag är så inne i något skapande-projekt att jag glömmer (ger blanka fan i?) tid och rum... Då mår man riktigt gott ? Det kanske är det 2020-talet ska handla om, att skapa utrymme för fler pyjamasdagar... Kram

Hej Strulan
Vad härligt att läsa att du kan fylla livet med pyjamasdagar och bara vara.
Det är livskvalité ❤️.
Du ska vara kaxigt stolt över dig!
Du gör det så bra. 2020 kommer bli ett kaxigt år fylld med vita dagar!
Kram Sigge

Hej FL
Vill önska dig en alldeles underbar fredag, njut njut njut av förmånen av att INTE vara distansierad, begränsad & bedövad!
Kram Sigge

Hej Märthan ❤️
Vi ockuperar din tråd ??. Men vi gör det av kärlek och omtanke. Ska du hänga på och bli en riktig nolla?!
Nu får du gärna skriva ngr rader så vi vet att du har det bra.
Kram Sigge

Hej ?
Tack ?❤️
Fan vad kul att höra att du skall bli en nolla under en längre period.
Häng på vi kör på att vara nollor såinihelvete framöver dag för dag!
Kram Sigge

Vi har bokat skidresa över nyår och första veckan i januari. Året börjar på friskus-vis, och fortsätter alltså så då, enligt din lånade profetia ? Det blir kalas det här! Du bryter inte ihop min vän. Du har klarat dig så här långt genom segaste flytten i mannaminne. Du fixar sista etappen också. Men det brukar ta emot extra mycket när man kan skymta målsnöret där framme... Om du bryter ihop litet på slutspurten, så kommer du igen och går i mål. Livet består väl rätt mycket av det egentligen, bryt ihop och kom igen. Har man ingen vettig katastrof att bryta ihop över så hittar man någon pseudo disaster att bränna topplocket på. Det handlar nog om kontrollbehov i grunden. Mina härdsmältor leder alltid till ett skönt ”back to basics läge”, a’ allt som inte på riktigt gäller liv eller död skiter jag högaktningsfullt i. Allt utom ond bråd död får bara hända och bli som det blir. Sedan ungarna var pyttesmå, helt vettlösa och bindgalna, har jag inte hittat många liv-eller-död-situationer att försöka kontrollera utgången av ? Kram på dig!

Tack för fin hälsning fine SuperSigge ?

Jodå, nästan helt vit julafton, helvit 25/12, minsta glöggslutten igår och idag blir jag vit och fin. Älskar julmust och den 0 %-iga IPA:n från ICA. Så glad att alkoholen just nu inte är en trigger men tänker hålla nollan nu en längre period ? Jag mår så bra då !!

En vardag mitt i helgerna, gårdagen var pyjamasdag, med film och soffa. Tur jag bor på landet så man kan rasta hundar i gummistövlar och långjacka med pyjamas under.
Nu skall man ladda om till nyår, helst hinna gå ned alla kilo som man ätit sig till under jul.
Adde varnar i sin tråd för att akta sig för belöningsåterfall, vilket är klokt att tänka på.
När nyår har gått så har jag prövat att vara nykter alla storhelger, så möter detta år nykter och med en massa lärdom om mig själv.
Nu gäller det att inte bli kaxig och glömma att denna sjukdom är livslång.
Så ser fram emot att möta det nya året, det sägs att vi går in i Vattumannenstidsålder där andlighet och ödmjukhet väntar.
Så vem vet världen kanske blir lite mjukare// kram Strula som även idag lovar att vara nykter vad som än händer❤️???