Senaste kommentarerna i forumet

Luften har gått helt ur mig. Ska snart åka iväg på jobb. Orkar inte. Vill dra täcket över huvudet och bara skita i allt. Varit osams med familjen hela helgen. Maken blir en tjurig tonåring han med, som regredierar och börjar fräsa åt ungarna för att han är sur på mig. Stämningen är hostil. Går att skära luften med kniv. Mitt eget fel, som börjar bråka om städning igen. Jag vet ju att det inte funkar. Vi lever i harmoni så länge jag antingen sköter allt själv med minimal insats från andra, eller blundar och låter hemmet förfalla. Jag börjar bli rätt bra på att blunda. Till jag glömmer och börjar vädja, sen tjata, sen kräva, sen blir riktigt jävla förbannad. Och så är alla osams med alla. Men nu skiter jag i det här. Nu ska jag på jobb och bli osams med alla där också.

Vilken julklapp till dina barn! Så härligt ju. Och kanske får mannen ändan ur när han märker att du kör på som om det bara var ditt hem? Vi kan ju hoppas.
Kan du kanske ge honom ett datum? Att han senast sex månader efter skilsmässobeslutet faktiskt ska vara ute, till exempel? Egentligen är det kanske lite väl generöst, men om han förstår att det finns ett slutdatum kanske han äntligen tar tag i saken. Nu kan han ju bara stanna kvar och ha det bekvämt...
Kram!

Tack för fin input. Lisa, blir bara glad om någon ockuperar min tråd, det tyder på intresse för innehållet. Sigge, har med tiden förstått att en förebild kan se ut på många sätt. Känner mig knappast som en sådan, men när det gäller att inte ge upp, tjaaa, då kan jag iaf lova att jag står och vinkar med handen...

Har haft en fin helg, hoppas att bni andra har haft detsamma.

Låter som du har energi nu, underbart..Bra att tänka framåt, att sätta gränser för din man..Finns partners som bara låter allt rulla på tills dom blir utkastade..Du kanske måste puffa på mer...Jätteskönt att du börjar greja med hemmet, som ett hem ska vara..Inte för missbrukande föräldrar...Styrka, kraft och mod..Skickar jag dig???????

Jaa du Adde det hade varit bra om det fanns nån att skriva honom hos...

Jag är så blandad av skuld och dåligt samvete. All ilska jag känner gentemot honom. Känslan av att jag inte respekterar honom. Alltså han styr mig till en respekt men en äkta respekt finns inte riktigt inom mig. Det känns smutsigt på nåt sätt att jag hyser så mkt agg utan att han förstår det ens. Känner mig elak och falsk. Jag vill ju vara en kärleksfull människa. Vill inte bära allt det här mörka.

Jag har tappat bort mina hörlurar så jag har inte kunnat lyssna på musik på mina hundpromenader. Saknar det så mycket för jag har verkligen kunnat fly verkligheten och mina dystra tankar. Hittar jag dem inte snart måste jag köpa nya.

Hoppas din helg varit bra ? och att du fått ta det lite lugnt i allt roddande..
Kram ?

tiden löper på i rask fart. Träffarna i Stockholm kanske en bra tidsmarkör för att se vad som händer i livet och inte minst med alkoholen. Inser att året som gått måste bli mitt sista med alkohol om jag ska leva ett hyfsat liv resten av mina dagar. Vi ses, Fenix

Blev glad när jag läste att det går bra för dig. Det ska bli nice att ses på träffen igen. Tänk vad fort tiden går. Fattar inte att det redan passerat 1 år sedan sist.
/Mrx

Hej,

Har helgen gått bra? Jag har haft barnen så har kollat Wallace och Gromit, Fåret Shaun och julkalendern med dem. Årets julkalender är fruktansvärt dålig tycker jag. Men det är en tradition att kolla på den.

Eller sur vet jag inte, kanske mer deppig. Maken vill prata. Det vill inte jag. Vad finns att säga som inte redan sagts under 20+ år? Slöseri med energi. Det är som det är och det kommer alltid att vara så, oavsett vad som sägs och lovas. Ungar flyttar hemifrån förr eller senare. Och då kan man bestämma sig för om man ska behålla gubben eller inte. Cyniskt va? Skit samma. Nu ska jag tvätta om fyra IKEA-kassar med fd ren tvätt som karleländet hade gömt i förrådet under höstens gång, litet i taget, istället för att sortera in i skåp som utlovat. Jag hittade dem, och diverse sopsortering han enligt mig hade kört iväg med redan, när jag var tvungen att klättra över dem för att komma fram till juldekorationerna.

att se dig i min tråd! En bra början på söndagen. Otroligt att jag varit nykter i tre veckor, inte hänt på de två senaste åren. Det där med abstinens tror jag är klart överdrivet, det handlar om hjärnspöket som kräver påfyllning. När man väl bestämt sig, och som i mitt fall inte kan dricka, så är både sug och abstinens som bortblåsta. Tänker förstås på alkohol ibland, men utan känsla av saknad. Tvärtom är det än så länge fantastiskt att slippa skiten. Ska bli kul att ses igen!
Karm

Just så är jag ???❤️

inte riktigt varför jag kom på att tänka på dig Strulan :-)))
http://www.evadeaza.ro/video-blog/older-ladies-by-donnalou-stevens?fbcl…

känner en som helt sonika mantalsskrev mannen på hans systers adress. Gick lite fortare då....

Tänka sig. Det verkar som det blir en jul i år igen;) Blir min tredje "vita" jul. Kämpa på nu alla på forumet. Låt det första glaset förbli odrucket. God Jul

Å Knaskatten, vi är fria från det där. Det är så skönt.

Mannen kom hem 4.40 imorse. Runt 7.40 ungefär kom han upp och drack vatten. Fortfarande full! Han vinglade alltså. Han smällde till mig på rumpan. Äckligt!!!!!!

Han pratade häromdagen om hur svårt det ska bli att bo ensam. Jag sa att han alltid är välkommen hit men att det är alkoholfritt här då. Plus att om han druckit ska han inte komma hit. Nolltolerans sa jag.

Jag bestämde mig igår för att börja ordna här hemma ändå. Fixa så barnen får sina efterlängtade rum. Jag kom ganska långt igår men har mycket kvar. Kände plötsligt att det var dumt att börja. Det är mycket jobb. Men å andra sidan måste nåt hända. Jag kan inte vänta längre. Sonen som fick sitt rum klart igår kastade sig i sin säng och var så glad. Det är han som önskat eget rum allra mest.

Jag känner också att jag måste få ett eget space. I väntan på att få tillbaka rummen från alkoholen så kan jag inte bara sitta längre. Livet bara rullar på som förr. Huset en röra, jag utan plats, mannen full eller bakis. Snart har det gått 3 månader sedan vi beslutade oss för att skiljas. Trodde nog ärligt talat att han åtminstone skulle ha börjat packa vid det här laget men det känns som att han slagit rot.

En sak som känns hoppfull är att det snart är nytt år. Våren väntar och kanske mannen kan flytta med ett lättare sinne när vi är på rätt sida av året. Det är ett trauma att flytta så jag fattar att han tycker det är svårt. Så det vore ju bra med så gynnsamma förhållanden som möjligt.

Han är väldigt oansvarig ekonomiskt just nu och det plus hans fortsatta drickande gör att jag verkligen vet att skilsmässa är den enda vägen. Vi har det trevligt och allt och hade jag vart lite blindare så hade jag tyckt han var värd en ny chans. Men det är bara för mycket knas. Jag är den enda vuxna här hemma och han dränerar mig. Han parasiterar på mig faktiskt på många plan. Han lever på mig helt nu skulle jag påstå.

Idag ska jag försöka greja klart andra sonens rum och gärna mitt eget sovrum också. Kan gå med på att vänta till kl 12 med att börja flytta möbler men sedan får mannen tåla oväsen i många timmar. Hade han inte varit här hade jag börjat om en timme.

Ha en fin dag allihopa ❤

Vad härligt! Eller hur, ett år äldre, betyder ett år till av livserfarenhet och nya insikter och klokskap?!
Och roligt o höra du vågade utmana dig, och att det dessutom blev riktigt bra!
Heja dig?!
Småskrattar igenkännande kring smusslet med dosan..?. Precis som du säger är det lätt att gamla vanor vill kicka in vid nervositet. Återigen, bra jobbat?!
Somna nöjd och vis?!
Kram!
/Fibblan,?.

Ikväll bjöd jag hem vänner för att fira min födelsedag. Första gången i mitt nya liv. Jag gjorde det mest som utmaning för mig själv, för att jag måste sluta se mig själv som en som inte kan sånt, som ingen vill komma hem till. Var sjukt nervös, men det blev superfint.
Märkte en skum grej när jag och min pojkvän höll på att förbereda. Skulle ta en snus, och sen gick jag på nån slags automatik och gömde snusdosan i skafferiet. Som att jag skulle dölja det för honom, när jag annars snusar helt öppet, bara för att ha något att smussla med. För att det var ett sätt för mig att bli bekant med situationen antar jag. Det enda jag minns av hur man ordnar kalas, smygandet.
Hur som helst, mycket tacksam över idag. Och att imorgon vara ett år äldre, och klokare.
<3

Såhär kan du inte ha det! Jag får panik bara av att läsa!!?
Du får rymma hemifrån ett tag och se om familjen skärper till sig.
Eller bunkra upp egen mat för en vecka och låsa in dig i något rum.
Vägra komma ut om det inte blir en radikal förändring!
Stå på dig Mirabelle!! ???
Kram ?

Låter som ett av mina pmsanfall när barna var små, mannen brukade säga Oj det är denna veckan vi äter i badkaret barn så vi inte smular. Nu ler jag åt minnet och njuter av att vara klimakteriehäxa dvs får bli galen hela månaden ?? Så byt lås ??kram Strulan

Är riktigt hård. Men grattis till en vecka! ❤️ Gud vad skönt att du har det i bagaget nu. En dag i taget, men tycker att du är så otroligt grym! Jag förstår vad du menar. Jag vill också hitta tillbaka till förr när jag inte hade några problem alls med att vara nykter. Men man kommer dit igen. Du ger inte upp!

Jag vill också vara en nyponros ❤️

Lördag - den dag i veckan då jag kokar av ilska, svär osande eder för mig själv och drömmer om en egen bostad. Alla andra i familjen är så himla stökiga och äckliga. Man släpper allt man använt där man står och går. Svettstinkande träningskläder i varje rum. Ytterkläder i soffan. Skor och halvfulla väskor på att möjliga och omöjliga ställen. Gömmer undan sopor istället för att kasta dem. Samlar pizzakartonger, läskburkar och pappersåtervinning på hög. Gör av med minst en maskins värde av tvätt per person varje vecka, men tvättar märkligt nog aldrig. Sorterar aldrig in ren tvätt i skåpen. Äter och dricker i hela huset utan att vare sig torka eller sopa eller ställa in disk i köket efter sig. Använder alla hygienfaciliteter, yes även toastolen, utan att bekymra sig om spåren de efterlämnar. De kan inte ens kasta tomma toarullar eller tandkrämstuber i soporna. De släpper dem bara på golvet. I shit you not! Jag far runt som en jävla lämmel på uppåttjack och försöker hålla misären stången, men ”att göra högarna” växer i samma takt, eller snabbare ändå. Min man är lika äckligt funtad som ungarna. I över tjugo år har jag levt i varierande grad av snusk trots att jag sliter som en galärslav. Prata hjälper inte. Planera och delegera hjälper inte. Skrika hjälper inte. Gråta hjälper inte. Att själv strunta i allt och vänta ut dem hjälper inte. Det har jag testat. De är fullkomligt nöjda med att leva i en hälsovådlig soptipp. I månader. Just i skrivande stund funderar jag på att ringa en låssmed som kommer och byter ut låsen när de alla är ute på sina håll ikväll. På allvar.

Fint o höra ifrån dig!
Du är en sån inspirationskälla för mig✨!
Läste att du hade det lite "kruxigt" i din showgrupp..Låter helt rätt att ta en paus. Det ska vara lustfullt om kreativiteten ska få komma till sin rätt ☑️☺️! Tråkigt att ni hade det, men att som det ju inte sällan blir, att man drar åt olika håll..
För egen del kämpar jag på med att avhålla mig från alkohol. En vecka imorgon?! Men alltså, jag vill bara bort från kampen, phu. Hitta tillbaka till det där självklara som jag var i lite när jag samlade på mig mina 5 veckor. Men det är åtminstone en tankeställare till, att ta med sig nu i denna omgång. Att verkligen innan man sätter det där glaset till munnen. Förstå vilken oerhörd kamp det är att sedan komma tillbaka i hjulspåren. Det är inte värt det! (Det visste jag ju förstås innan, men för varje gång jag trillar dit, etsar sig minnet och erfarenheten fast). Så jag vill i vanlig ordning, bestämt tro att denna gång är sista gången jag slutar och att jag alltså aldrig börjar igen. Det finns inget mellanting för mig. Det är allt eller inget. Och jag har bestämt mig för inget.
Undrar nu om jag ska ta o lägga nikotinet också på samma hylla. Får för mig att det ena triggar det andra.. Samtidigt som det ju just nu kanske är tufft nog att komma tillbaka till non-alcohol-spåret..?
Jag provar! Det värsta som kan hända är ju att jag misslyckas, och då är det ju bara till att på't igen! Jag kommer aldrig ge upp! Jag ska ta mig fan, bli den där tjejen som Pellis träffade på planet - NYPONROSEN, som strålar välmående och lugn och som kan hantera sitt liv, sina Ups and downs, utan tillsatser..?!
?????!
Önskar dig och er alla en fin lördag?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Hej ?
Vill bara säga att jag tycker du gör det så bra. Du peppar och stöttar är en klok motivator.
Så detta med att inte spela i samma liga håller jag inte med om. Vi spelar alla i samma liga, vi är i nuet och gör så gott vi kan, vi blir glada för dagar vi lyckas och när/ om vi faller så reser vi oss igen!
Men hursomhelst gör alla det så bra. Bara att vi är här på forumet visar att vi vill få till en förändring.
Så vinäger som sagt du gör det så bra och du är en förebild för så många här på forumet ❤️
Kram Sigge

Lite åt det hållet tänker jag också.
Det går ju så märkligt lätt för min del denna gång och jag känner ju inte ens att jag anstränger mig!?
Så de riktiga hjältarna är ju såklart alla ni som fortfarande kämpar med näbbar och klor med det avskyvärda suget som inte vill släppa taget.
Men som du säger Vinäger, ge inte upp, för en vacker dag sitter även ni på torra land och kan pusta ut.

För nu såhär i backspegeln så ser jag alkoholmissbruket som en vidrig sörja
som man befinner sig i som beroende.
Så när man väl har kravlat sig upp ur den kletiga sörjan, tvättat sig ren från topp till tå så vill man helt enkelt inte ner i skiten igen.
Så med dessa förnumstiga ord sätter jag mig på min höga häst ? och rider in i min nya vackert rosaskimrande värld..?

Nej, såklart jag inte gör!
Jag stannar här och hejar vidare på er och mig själv för jag vet hur alkohol ?djävulen plötsligt kan dyka upp och dra ner mig i sörjan igen!
Förlåt Vinäger, nu ockuperade jag ju din tråd en stund i mitt funderande...?
Kram ?