Senaste kommentarerna i forumet

En trevlig kväll med god mat och dessert och utan vin?
Tvärtom introducerade jag a-fri öl och den blev populär?
Man är ju så präglad efter många år i vår dryckeskultur att vinet måste finnas så då känns det lite skämmigt att inte bjuda. Och jag vill inte säga rent ut att jag tappat kontrollen över mitt drickbeteende utan förklarar bara att jag inte mår så bra av vin längre...
Sen är det ingen som frågar mer om det utan vi pratar på som vanligt om allt möjligt som hänt sedan vi sågs senast?
Så jag är nöjd och hoppas kunna somna om en stund. Imorgon är det tvättstuga och träning på schemat.
Härligt ? ???
Godnattkramar????

Jag tar verkligen illa upp när ni skriver om era "NPF-barn" och Fröken NPF. Jag förstår hur du menar men det låter väldigt fel. Det är ett barn med en funktionsnedsättning eller sjukdom. Ett barn med en NPF diagnos. En fröken med en NPF diagnos. Diagnosen är inte barnens identitet lika lite som alkoholism är våran. Om ert barn hade suttit i rullstol hade ni då kallat det mitt rullstols-barn eller Fröken Rullstol?

Jag ber om ursäkt att jag reagerar och antagligen trampar jag rejält på era fötter nu.
Men jag blir riktigt ledsen när jag läser att ni uttrycker er så om era barn.

MM

Tråkigt att höra att du känner dig under isen, det krävs ju bara lite dålig sömn för att man ska känna sig bräcklig. Duktig är du ändå som sansat och nykter kan se på situationen som den är, alkohol hjälper inte. Den kommer bara dra med ångest. Kanske ta en promenad och få lite frisk luft innan du ska sova?

Hoppas att denna natten blir bättre och att du vaknar och mår bättre! Oavsett så vaknar du nykter ❤️?

Bra nick, för det är ju precis vad det handlar
om☺️! Bort från dimridåerna som alkoholen skapar och precis som du säger, leva, se på sitt liv, sig själv, sin omgivning och känna. På riktigt. Autentiskt. Som sagt inte fan är det roligt alltid eller lätt. Men vem har någonsin utlovat att livet ska vara det. Livet är ju så; upp och ner, sorg och smärta och glädje och lycka förstås också däremellan. Små stunder i bästa fall av eufori. Och de går att nå utan substanser. För vi kunde det när vi var barn??! Det har fanns en tid när vi kände och upplevde livet så som det är, med allt vad det innebär. Och vi kommer att nå dit igen, det är jag säker på ??❤️!
Vill önska dig mesta möjliga lycka på din
resa??! Vi hjälps åt!
(Startdatum 7 Jan om jag förstod dig rätt?)
Tack för fina ord?! Jag är imponerad att du orkat läsa hela tråden..?. Mkt skrivande har det ju blivit..? Men det är ett bra sätt att få ut lite av snurret i huvudet och känslor som löper amok i kroppen när man bestämmer sig för att inte döva längre.
Har varit lite under isen idag?. Sover väldigt dåligt, d.v.s. typ inte alls för tillfället. Men jag är nykter ?! Och jag ska så förbli till
varje pris???! Hjärnan vill ta den kortsiktiga lösningen, ett par glas vin och få sova gott i natt. Men det funkar ju inte i långa loppet ändå, alltså låter jag bli?!

Välkommen hit än en gång?! Ska se om jag hittar din tråd så kanske jag kan bidra med något på vägen ??!
Lyckönskningar och stor kram?!
/Fibblan ?.

Det kanske är så att 8-9 år kan vara en brytpunkt för dessa barn (och sedermera vuxna). Jag har funderat mycket på hur vårt liv skulle se ut om vi inte hade skilt oss. Är det skilsmässan som är orsaken till hennes isolering eller är det en del av den tragiska utvecklingen när man har autism? Hon har älskat att bada. Hon har älskat 4H. Spela minigolf. Men, det är precis som att det har blivit en enorm tröskel för henne att bara ta sig ur lägenheten. Jo, förresten. I går ville hon baka (det gillar hon och det gör vi ofta). Då kunde vi raskt promenera tillsammans till ICA för handling till baket. Då var hon taggad.
Jadu, svagis. Jag är inte mycket för att fixa med mig själv faktiskt. Mitt enda fix har varit regelbunden motion. Längtar till den dagen jag kommer tillbaka till den. På tisdag kväll får jag lite avlösning här hemma. Då drar jag till simhallen :-)

Det där är något jag känner igen mycket väl....just att behöva anpassa sitt eget liv så mycket pga autism hos sitt barn är väldigt tufft. Jag minns att jag kunde umgås med väninnor hemma fram tills min dotter blev 8-9 år...sen krävde hon så mycket av min uppmärksamhet ideligen att alla samtal hackades sönder och mina väninnor tittade medlidsamt på mig och varandra. Än idag är det svårt för dottern om hon måste dela min uppmärksamhet med någon annan t.ex. sin storebror.

Min tillflykt blev min dator och Internet där jag pratade med andra och förberedde den barnfria veckans aktiviteter, dejter osv. Men just under barnveckan är det inte mycket man kan få till. Bra i alla fall att det fortfarande finns aktiviteter hon kan tänka sig, bion som du berättade om t.ex. Försök hitta ett par tre aktiviteter som hon inte kan motstå och så "nöter du in" dem till en vana. Min dotter älskar djur och därför kunde vi oftast besöka Zoo-butiker och andra ställen där hon kunde titta på djur. Men än idag lever hon väldigt isolerat i sin lägenhet, så tristessen och vanmakten över hennes kringskurna liv är något jag har fått vänja mig vid, nu som nykter då. Faktum är att jag nog har förlikat mig med verkligheten - min dotter har funktionshinder och psykisk ohälsa så hon lever inte som de flesta andra t.ex. sin storebror.

När hon spelar Roblox, och du inte behöver hjälpa henne, så tycker jag du ska försöka göra sånt som du gillar, fast i hemmet då. Jag kom på att jag kunde pyssla med mitt eget utseende, fixa naglarna, färga ögonbryn osv. för då blev jag även lite gladare när jag såg mig själv i spegeln också :) Inte så spirituellt kanske men kanske har det lite effekt på ens eget mående. En kopp té bredvid kanske?

Äh har inga bättre förslag. MEN DU är ju fantastisk som väljer nykterhet igen och igen och igen - det är ju den bästa presenten du kan ge dig själv!
Idag har jag också varit nykter och ska nu gå och lägga mig.
Kram

Min barnvecka. Fröken NPF är alltså här. Hennes autism har på ett väldigt tydligt sätt utvecklats negativt sedan vi skilde oss. Tidigare hade vi ett socialt liv. Kunde bjuda hem andra familjer på middag, eller vi gick till dem. Nu. Ingenting. Det går inte att bjuda hem någon de veckorna hon är hos mig. Att gå bort är i princip omöjligt med mycket få undantag. Att ens komma utanför lägenheten är ovanligt. Hon kan inte åka tunnelbana längre. Det luktar och låter för mycket. Bil har vi ingen längre. Hon kan åka bak på min cykel kortare sträckor (även om det är olagligt, är det så vi löser vissa transporter). Får inte med henne till den lokala simhallen trots att hon alltid har älskat att bada och är ett riktigt vattendjur. I dag föreslog jag en kortare gemensam promenad till julgransåtervinningen, men nej. I julhelgen kom vi i väg på bio i varje fall. Frost 2 lockade. Vi fick ta taxi fram och tillbaka då tunnelbanan inte var och tänka på. Läget som det ser ut nuförtiden är inte kul helt enkelt. Jag har inga stora krav, men att komma utanför lägenheten på en promenad eller vad som helst en gång om dagen gör i varje fall mig gott. Hon har epilepsi så jag lämnar henne absolut inte ensam. I dag har hon suttit och spelat Roblox sedan hon steg upp i morse. Jag och storebror försöker bistå så mycket vi kan så att hon kommer vidare i sitt spel så som hon tänker sig. För en stund sedan fick jag ett psykbryt. Det har varit skrik och frustration över detta spel mer eller mindre hela dagen. Nu orkade jag inte lyssna på detta längre. Höjde tyvärr rösten. Jag ville att hon skulle sluta spela och titta på film i stället. Nu gör hon det.
Min poäng: Det finns en underliggande tristess i detta liv jag lever varannan vecka. Ett glas rött hade lyft läget för min del. Men, det ska jag ju inte ta. Så är livet nu och jag har min övertygelse i mig. Storebror ska inte se mig en gång till som det vrak jag var för bara ett par veckor sedan. Alldeles snart ska vi natta. Då börjar den sedvanliga kampen om tandborst och pyjamas. Inte kul. Vi har funnit våra former, men de innebär att jag behöver ha enorma mängder tålamod.

Jag tror verkligen att du har rätt i det där med att grundstommen för psykisk och fysisk hälsa ska kunna vara i topp. Jag gick också upp i december. Drack alkohol och åt en jäkla massa skräpmat. Hittills är det 10 helvita dagar och jag har tränat ett par gånger och känner mig redan lite lättare.

Mitt nyårslöfte är också att fokusera på hälsa och välmående :)

Du gör bra val, heja dig!

Kram

Såklart kan alla vända skutan men insikten och egen vilja är nödvändigt. I detta fallet handlar det om en äldre kvinna. Det i sig är ingen anledning att det inte går, men motivationen och förhoppningen om en bättre framtid kanske känns mer ouppnåelig?
Samtidigt som jag är fullt medveten om hur sjukdomen ser ut, kan jag bli både ledsen och lite uppgiven. Äsch, jag får skaka av mig och knalla vidare på min egen väg genom nykterheten.
Tack för raderna!
/PP

Härligt att du hjälpte en medmänniska till att må bättre??..Kram

Säkrast att säga vad man tycker..Var och en av oss känner till våra egna risker..Just nu sitter jag i ett hus ensam med fullt av alkohol..Huset är min killes..Skulle nog aldrig vågat vara här om jag var osäker på om jag skulle dricka något..Jag har en tanke som ”bättre fly än illa fäkta” Känner man osäkerhet kring alkohol, så är det bäst att säga det..För min del är det så att jag inte vill ha alkohol hemma hos mig..Vill inte riskera mitt fina vita liv för något..Skulle det bli tal om samboskap för mig framöver, får jag tänka några vändor till hur man kan göra då..

Läst många trådar här idag och lider med de som faller och firar med de som vinner en dag till.
Vi är så lika har länge trott att jag var så speciell, bara jag som hade det så jobbigt att jag var tvungen att döva med alkohol.
Tror att jag fräste någon gång att jag har inte problem med alkohol utan med livet. Så fel jag hade för var det något som gjorde att det blev problem så var det flykten in i dimman.
Är livet perfekt nu, nej men jag kan hantera det. Blir man ensam av att vara nykter, ja första tiden sen sakta skapar man vänskapsband som tål nykterhet.

Saknar man något ja visst gör man det, men spelar jag hela filmen och inte bara första minutrarna så vinner jag mer.

Klarar man sig utan stöd, det gör man säkert men så mkt lättare med stöd.

Så om jag kan hjälpa någon eller visa på en väg att gå så ser jag att jag betalar tillbaka till universum som lät mig få och att jag tog chansen.

Yoga i kväll, har ni inte prövat så ge det en chans funkar bra på oroliga själar?
Kram Strulan ❤️??

Bäst att säga det så man slipper oroa sig, är inget fel i att inte dricka. Så slipper du dom där presentvinerna och dom kan komma på något annat att ge ?

Tänk att du snart har 100 vita dagar! Vilken grej! ❤️ Nu känns du ju väldigt säker i din nykterhet men det är ändå kraft i att komma upp i tresiffrigt! Då får du fira med en massage eller något annat som är bra för kroppen!

Jag tänkte också att det var mycket folk på gymmet nu när det vankas nyårslöften, men bra att folk rör på sig mer!

Du är fantastiskt bra!! Tack för att du fortsätter stötta alla så fint! ❤️

Kram

Många kramar till dig, så bra jobbat // kram Strulan

Ja, det känns otroligt bra att finnas där för mina barn, helt obedövad.
Känns lite konstigt att jag ska vara sjukskriven nu i 5 veckor och bara fokusera på behandlingen.
En del av mig känner att jag inte är lika illa däran som en del, eftersom jag inte åkt dit för rattfylla eller nåt annat tragiskt....men sanningen är ju att jag valde att sluta när jag gjorde det eftersom jag kände att det var så nära att jag skulle ge upp helt och hållet och bara låta alkoholen ta över totalt.
Jag kommer att använda dom här veckorna otroligt väl...jag kommer att lyssna och ta till mig allt som säger.
Vill så gärna börja promenera igen, men har en elak hälsporre som sätter stopp för mina planer...ska till sjukgymnasten på onsdag och förhoppningsvis så får jag hjälp så det blir ordning på min fot också☺

Hej FL
Mitt råd är att du säger exakt vad DU känner till dina vänner. Säg det du skrev.
Riktiga vänner bryr sig, riktiga vänner förstår.
Jag kör stenhårt med att säga NEJ och därmed JA till mig själv. Går inte med på ngt jag inte önskar. Har väl blivit ga mkt en egoist i mitt tillfrisknande.
Så mitt råd kör med ”öppna puckar” mot dina vänner, de kommer förstå.
Ha d bäst
Kram Sigge

Vi ska bjuda ett par på middag och jag vill faktiskt inte köpa något vin att bjuda på...
Jag tänker säga att vi har a-fri öl och mineralvatten och om de vill dricka vin får de ta med sig själva...
Det handlar ju inte om pengar utan att jag vill inte riskera att ha den minsta droppen kvar av vinet efter de har gått.
Eller ska jag inte säga något alls?
Men då kanske de kommer med presentvin...?
Ibland är jag väldigt rådvill...

För övrigt så går dagarna sin gilla gång, tror det är dag 82 idag ?
Är så nöjd och glad ?
Kram ?

Inte upplever jag att min tråd blev kidnappad av dig. Ditt svar till Uddda hade inte jag kunnat formulera i dag. Tack! Hoppas vi hörs igen här!

Bra att du påminner om att detta faktiskt är DIN tråd :-D Jag kände att jag kidnappade den lite där :) Ibland bara tangenterna dansar iväg när en blir engagerad i en fråga.
Kram

Över sju månader?! Herregud. Det är ju fantastiskt! Så fantastiskt bra, hurra för dig! ?

Så bra gjort av dig, Strulan. Du är en riktig klippa! Tänk vilken jäkla resa du har gjort som har kommit hit att du kan vara den stabila, som ser och hjälper. Wow alltså. ??

Så klokt av dig att lägga upp det på ett bra sätt. Och att köpa en inflyttningspresent! Hoppas nu bara att han får ändan ur.... Och att det dyker upp en passande lägenhet mycket, mycket snart. ❤️

Jättebra att prata om fördelar med separationen..Det är ju så man gör med barnen..Vi vuxna brukar få tänka efter själv, men ibland behövs hjälp på traven.Det är en balansgång tiden innan flytt..Hoppas ni hittar något boende åt honom snart??Kram?

Jag kan inte annat än att skriva under på allt svagis skriver ovan. Det har varit ungefär samma sak för mig med undantaget att jag byter "dåligt självförtroende" mot "otillräcklighet". Den känslan lever jag ständigt med. Att vara Otillräcklig för både NPF-barnet och det andra barnet. Jag pratar gärna vidare med dig här om dina upplevelser, Uddda.

Dag 13 i dag. Sitter här med mitt te som vanligt. I dag ska jag vara nykter. Har sovit gott. Lite piggare i dag än de andra dagarna. Ledigheten kanske börjar ge resultat trots allt?

Tack knaskatten ❤️❤️

Igår gav jag mannen en inflyttningspresent i förskott. En sak han ska få ha i sin egen lägenhet sedan. Han blev glad! Och under kvällen pratade han om saker kring sitt kommande egna boende. Jag vill ju det men samtidigt blir det en svår känsla när jag ska bemöta det neutralt. Vill inte verka för glad åt hans flytt men heller inte det motsatta. Så att köpa en sak han verkligen vill ha kändes bra. Och som en liten knuff. Men på ett positivt sätt.

Igår sa han att han tycker det är konstigt att han ska flytta för han kommer ändå vara här mycket. Vad blir skillnaden undrar han? Åter igen sa jag att hos mig är det helt alkoholfritt. Då sa han typ "Just det!". Som att han glömde den detaljen. Och direkt jag sa det så var han inne på rätt spår igen.

Senare under kvällen pratade han med folk i telefonen. Han ska åka till dem snart och frågade om de vill ha nåt särskilt av honom. En person bad om en flaska vodka. Då pratade de om ölsorter och sånt ett tag.

De gånger mannen tvivlar på vår separation ska jag lägga upp det på följande sätt: om du flyttar får du ett ställe där du kan göra vad du vill. Du kan bjuda dit vem du vill vilken tid som helst. Ni kan dricka öl och kolla på fotboll utan att jag är sur i rummet bredvid. Du kan ha helt egna regler där som jag aldrig kan lägga mig i. När du känner dig ensam (och är helt nykter förstås) kan du komma hem till mig. Det kommer att bli bättre än vad det är nu. Båda kan vara nöjda med hur det är hemma hos en själv.

Jag måste starta på det sättet. Få honom att inse fördelarna. Och jag själv tycker sådär också. Vi får en varsin egen plats att vara oss själva på.

Mitt hem ska inte bli hans reservhem dock. Jag ska också fritt kunna bjuda hem folk. Precis som han kan i sitt nya hem utan att jag ska dyka upp oanmäld i dörren.

Jag förutspår att jag kommer att sjukskriva mig en vecka när han väl flyttar. Det kommer nog vara påfrestande för hela familjen och dessutom ska barnen klara av skolan. Så en vecka utan jobb behövs nog då. Jag är så rädd för att krascha emotionellt om jag bara rusar på. För det är lite lika på mitt jobb där många kraschar av bördan där. Jag ska se till att vårda min psykiska hälsa så gott jag kan.

Ha en fin dag!