Senaste kommentarerna i forumet

Hyfsat är helt okej. Liksom ngn sorts balans. När man varit i det svarta hålet, är detta en skillnad värd att lyfta fram. Ibland är det gott nog och så får man lov att stanna upp i det och se på vad bra man har fått med sig längs med vägen ??!
Jag tror som du på att lyfta blicken och se det positiva som finns och som du gör?!
Det i sig, är en strategi för att hålla humöret uppe ju, liksom din humor?! Det är inte lätt, alla gånger som du säger, men en stor tillgång när du behöver ge ngt "hjärnspöke"
en match ??!

Kram till dig finaste Vinäger ?!
/Fibblan ?.

Hann inte i morse, men wow, vilken härlig morgon det blev tack vare er?!
Vaknar med trumpen min, masar mig upp lite försent för att det ska bli bra flyt i morgonbestyren för alla i familjen.. trots det skummar jag raskt igenom min tråd.
Och då känner jag hur jag fylls med en sån positiv känsla och värme✨?️?! Lingon1svart, Knaskatten, FinaLisa, Vinäger -
Jag blev rörd till tårar av den omtanke som jag känner ifrån er?!

Tack för att ni tror på mig??❤️!
Tack för att ni bjuder så på er själv i era egna trådar och hos mig, ja både här och där??! Tillsammans är vi starkare! Och jag blir stärkt av vart och ett av era inlägg!

Herregud, vilka fina människor jag fått möjlighet och träffa tack vare detta forum❤️! Tack för att ni finns! Och så vips, kände jag mig mer hoppfull inför framtiden också!
Vi odlar pärlor ju ?!
Om jag vågar ta mig till träffen i februari (måste kolla så det inte krockar med en resa först..) ska jag ha några utav dessa pärlor på mig..?!

Önskar er en fin kväll! Och kom ihåg, skaver det, betyder det "bara" en chans till utveckling och att ännu en pärla är i görningen..?. Och då pysslar vi om oss extra?! Laddar upp batterierna, tar hand om oss som små bebisar ☑️. Och varför inte lägga in små påminnelser, som du va inne på Lingon1svart☺️! Jag fick en tanke också om att jag kanske skulle lägga in, typ schemalägga 1 tim. en gång i veckan för analys, där jag går igenom hur jag lyckats resp. lyckats mindre bra i projketet "ta hand om mig".
Tänk så många yrken vi kvalificerar till och/eller strängar till vår lyra vi tillför, när vi gör nykterhetsresan?;
pärlodlare, ingenjör/projektledare, psykolog, biolog, karate proffs, elit-mörker-orienterare etc,etc.? Detta är bara början..
Hoppfull, va det ja..?
Kram!
/Fibblan ?.

Jag lever inte i en relation, men jag har varit gift en gång och sambo flertal ggr. Jag tycker att det låter som att ni har en hel del att reda ut gällande bl.a. alkoholen. Det är bra att hålla en öppen kommunikation mellan alla parter, och låta 10-åringen gå först. I dina skor skulle jag säga något i stil med att du behöver det här, att du mår dåligt över situationen redan som det är, att du inte behöver baksmällorna på det. Mer än så vet jag inte..

Baksmällor på depression är ett helvete. Är i en rätt djup svacka själv just nu, tänker mycket och mörkt. Jag är glad att jag slipper må dåligt av alkohol på det också..

aktiv alkis och ett bra tag in i nykterheten var jag världsbäst på att slå på mig själv. Jag hade slarvat bort mitt liv, mina barns uppväxt, gjort av med enorma pengasummor.....allt som definierar en "bra" människa var min motsats.

Att jag inte hade för fem öre självkänsla slog mig aldrig in, då. Som aktiv hade jag ett enormt självförtroende men min självkänsla låg på minus. Jag fick rådet att naken stå framför spegeln och säga högt åt mig själv att jag duger precis som jag är och att jag är värd att älskas för just den personen jag är. Kändes urfånigt i början men efter några gånger vände det och jag kände mer och mer att jag är JAG och inte bara en alkis !! Ungefär där började min återuppbyggnadsfas och jag kunde se på mig själv utan att skämmas. Vad andra tyckte då var enbart deras problem, inte mitt.

Men det tog ca 1.5 år in i nykterheten innan jag hittade min egen framtidsväg och att jag fullt ut insåg att jag ÄR en egen person med en egen identitet och att jag hade förmågan att använda mina kunskaper på ett bra sätt.

Jag är inte enbart en alkoholist idag utan en stolt, nykter, alkoholist !!

Styrkekram !

Den här månaden har jag krisat ekonomiskt. Jag har vräkt i självförakt över det. Pinsamt pinsamt pinsamt att vara över trettio och behöva låna till hyran. Jag vill vara vuxen och ha ett sparkonto. Varför misslyckas jag så fatalt med att tjäna pengar när jag jobbar så mycket. Vad är det andra fattar som inte jag listar ut?
Jag har också skärpt mig och varit stolt. Jag har byggt ett helt nytt liv och jag väljer det trots att det är fattigt. Jag är ju inte hopplös, jag är nyskild.
Blablabla jag är less på att slåss mot skamdemonerna. Fan det är en lång jobbig resa att städa upp det inre efter alkoholismen. Det är som att det där har satt sig i ryggraden som enda reaktion på allt, att skämmas, känna sig ovärdig, vilja gömma sig. Den konstanta känslan av att när som helst kunna bli påkommen. Aldrig få känna sig som en riktig person som klarar livet.
Det handlar nog om acceptans. Acceptera att jag drack bort decenniet jag hade på mig att bli vuxen. Stå ut med att det är pinsamt att reparera det jag pajat.

Hej Blomsterrabbaten!
Jag har blivit dömd för rattfylla 11 gånger.
Allt från dagsböter och skyddstillsyn till fängelse och kontraktsvård.
En gång var jag i behandling och då blev jag dömd till kontraktsvård.
Du kan kolla med Frivården om de har något program. Förut hade de något de kallade rattfällan. En gång började jag med det programmet och sen blev jag dömd till att fortsätta.
Lycka till.

PS. Jag har aldrig blivit av med körkortet, jag har aldrig haft något, men nu har jag körkort för både bil och motorcykel.

Du är så bra.
Det är så skumt det där med att det ofta tjatas om att dricka.

Skönt att du är i hyfsad balans? och att du hänger kvar på forumet.
Du behövs och din tråd är full av klokskaper och livsinsikter. Och inte minst humor?
Stor kram ?

Jag mår riktigt hyfsat, vill bara säga det. Är inte helvit, men har för tillfället en sorts balans med flera vita dagar än tvärtom. Har hittat några nya bra strategier. Är glad för det.

Känns så bra att kunna skriva något positivt. Försöker i och för sig att hålla humöret uppe, trots motgångar, då min övertygelse - åtminstone för egen del - är att jag mår sämre om jag grottar in mig i det negativa. Inte förneka känslan av att det är jobbigt, inte alls, men om jag använder min humor i vardagen mår jag per automatik mindre dåligt. Därmed inte sagt att det alltid är lätt...

Är dock i grunden en positiv person. Är nog det som gjort att jag överlevt mig själv.

Kram till er alla

(Marie58, imponerad över att du tog dig igenom hela min tråd. Du får så gärna skriva igen. Önskar dig lycka till. ?)

Samma här, bipolär typ 2. Då vet du vilket helvete denna sjukdomsbild ställer till det med. Jag är omedicinerad sedan ett par år tillbaka, då mediciner inte har funkat på mig (medicinförgiftad, svårare biverkningar mm) och just nu är jag i en depression och har varit sedan ett par månader tillbaka. Jag går från att lyckas vara nykter i månader till att dricka måttligt/under kontroll till att tappa det totalt där jag dricker för ofta eller för mycket och ibland båda två. Ett återkommande problem jag verkligen velat få bukt med, förstör så mycket! Jag hatar att vara bakis, mitt psyke klarar knappt av det. Omgivningen blir besviken osv. Många nackdelar med andra ord. Ändå så otroligt svårt att sluta. Jag har bett om hjälp, inte minst från min sambo. Men han vill inte sluta dricka med mig, och hur ställer man sig till det. Känns svårt att leva med någon som fortfarande dricker (dessvärre med mig många gånger) Hur tänker du, dvs om du lever i en relation?
Nu funderar vi på seperation, vilket gör mig väldigt ledsen. Jag är 35 och tjej, har ett barn på 10

Du har den i dig nu, det där extra starka övertygelsen. Trots att din A-hjärna tillfälligt lyckades övertala dig att ta några glas, så har den fått allt mindre makt över dig. Det märks när du analyserar och resonerar, något är annorlunda den här gången.

Vilken kämpe du är, trots allt. Önskar dig lite lugn och ro! ? Rent egoistiskt önskar jag också att vi ses i februari. Jag tror att du vågar. ?

Kramar i massor

Har sagt det förr, är klart imponerad av din resa mot ett helvitt liv. Du är grym. ?

Kram

Fantastiska fina frispråkiga forumfavoritförebild! ?

Känner med dig i allt det jobbiga. Anade nästan, precis som förra året, att du mått sämre ett tag. En känsla bara. Mindre aktivitet i andras trådar och en annorlunda ton.

Hoppas innerligt att det vänder snart. Du är sååå värd att få må bättre, som du kämpar. Även om din största kamp för tillfället (och förhoppningsvis aldrig mer) inte är mot alkoholen, så kan livet vara minst lika tufft ändå.

Önskar dig sömn och positiv energi, de vandrar ju ofta hand i hand.

Tack för att du finns!

Kramar i massor

(Förresten, finns det någon som helst chans att ses på förumträffen?)

..på ditt inlägg..?!
Stanna i känslan! Hua..?! Idag har jag flytt mina tankemonster och jobbiga känslor med först jobb sedan kakor, sedan föör mkt mat och så i med lite kakor till..?. Mår jag bättre? Nä. Tänker jag klarare på min situation? Nä. Har jag kommit underfund med vad känslan (läs; oro, ensamhet, ledsenhet, uppgivenhet) kommer ifrån?
Surprise..?
Nop!
Och då vet jag ändå vad det är för tankar som snurrar..men jag orkar inte ta tag i dem. Tänka dem fullt ut, vara kvar och låta tråden nystas upp..Eller vågar jag inte? Vad är jag, du och många med oss så rädda för?
Tror som du, och/eller Ensam att vi gör bäst i att våga vara kvar. Jag hörde till och med som ett tips från ett håll jag inte kommer ihåg, som gällde att när vi känner att känslor håller på att övermanna oss, att man kan prova då att förstärka det ytterligare. Istället för att fly; Arg, bli ännu argare, ledsen, försök gråta än mer, sug efter alkohol, se om du kan bli ännu mer sugen (utan att för den skull ge efter för själva suget förstås..?). Låter galet, jag har aldrig provat. Men tror banne mig jag ska göra det vid nästa tillfälle..?!
Nu möter vi känslorna Mirabelle G-S?!
Jag ser det som en utmaning som jag härmed antar?!
Men först ska jag också sova..?.
Trött, ska se om jag kan bli ännu tröttare..?
Stor kram!
/Fibblan ?.

Fibblan, precis så här kan du tänka:
Mat, sömn, träning och vila. Ett batteri för varje behov, se till att de alltid är laddade.
Inte nödvändigtvis till 100%, men 80% kanske är bra?
Heja dig Fibblan??? du är en sann glädje att ha med på tåget.
Godnattkram ? ??

Varje insikt du får om hur du (och din egen personliga lilla alkoholjävel) fungerar hjälper dig att lyckas. När du vet att det är när du är skör allt går åt skogen, ja då får du se till att sköta om dig lika fint och bra som om du vore ditt eget lilla spädbarn. Hungrig? Arg? Trött? Ledsen? Eller något annat skav? Då är det extra ompysslande som gäller, i form av allt annat än alkohol förstås.
Jag hejar från sidlinjen! ❤️

Ett halvt år! Det är inte illa. Stort, stort grattis!
Men jobbigt att du har det kämpigt. Med jobb och barn och oro och känslor. Fy sjutton.
Men under allt elände har du ändå humorn kvar, och det tror jag är nyckeln till allt. Att kunna skratta lite åt eländet och åt sig själv. Och tänka att det kunde ha varit värre! Du kunde till exempel druckit uppepå allt. Då hade det varit jäkligt mycket jobbigare och värre på alla sätt och vis (förutom kanske eventuellt i några onödiga och snabbt övergående minuter under första glaset).
Hoppas allt ordnar upp sig! Kram!

Svart bälte coming your way!

Igenkänning i hur skör jag blir om jag inte tar hand om mig eller när mina cirklar rubbas o stressar eller skrämmer mig ur balans. Försöker preppa mig med bra, god mat, rörelse och utevaro samt sömn. Borde egentligen ha larm som kommer lite random med texten; du äter väl ordentligt så att du inte tappar bort sig själv, fina du❤️

Tror jag ska lägga in lite sådant på direkten. Får bli i kalendern med påminnelsenotis. Och lite här o där så att jag inte blir galen på påminnelserna?

Kram på dig fina Fibblis! Imorgon är det dags för en skön onsdag oavsett väder och energilöshet✊ Skön eftersom vi odlar pärlor ju! ?

Jag är också bipolär, typ 2, samt har problem med att kontrollera drickandet. Jag är 39 år gammal, och har ett par barn på det. Det är ibland svårt att hålla sig nykter när man borde vara det. Så nu tänker jag förbli nykter. Men det gäller att ta en dag i taget. En dag låter inte så mycket för många, men en dag kan verkligen vara lång.

Här är energin också låg. Men jag trampar på. Vad har jag för val? Massor.
När det kommer till nykterheten, väljer jag dock att fortsätta hålla mig vit. Så ja, checkar ut denna dag 3, grå och trist som en urlakad blöt filt i sinnet, men vit som en skimrande pärla också. Det är ju faktiskt så de bildas (om jag inte blev felinformerad en gång i tiden..?) Att sand som kommer in i musslan irriterar och så producerar den pärlemor, som ett sätt att handskas med skavet. Är inte detta en fantastisk metafor för hur det är att bli nykter och hålla sin nykterhet?. Klart det skaver ibland. Irriterande kan det vara, även om man själv bestämt sig för att låta bli. Men av denna frustration kommer det något fantastiskt ur det. Om vi håller i, och låter kroppen ta om hand om alla tankar och känslor längs med vägen, utan att ta till alkohol, då kommer vi så småningom om ha ett helt pärlband av vackra, stolta erfarenheter med oss?! Och så kan vi bära dem med vördnad och vara precis så nöjda och förtjusta i både vårt pärlhalsband och oss själva som vi bör ?!

Jag har förstått längs vägen att nykterheten för mig, min förmåga resp. oförmåga att hålla i den, är starkt förknippat med hur bra resp. dålig jag är på att ta hand om mig. Sköter jag om de basala behoven, blir nykterheten enklare. Det självklara valet t.o.m. Men så fort jag börjar slarva med de andra grejerna såsom mat, sömn, motion etc då ser a-? sin chans.. Men jag går in med samma övertygelse denna gång. (Finns inget annat sätt för mig!) NU har han inte en chans?!
Jag går in för svart bälte..? ?!
Kram!
/Fibblan ?.

Jag tog mig igenom dagen på knappt två timmars sömn. Det var på spikmattan jag somnade till slut. Det ska jag komma ihåg nästa gång jag går upp i varv sådär. Har inte direkt ångest nu. En del högst befogad oro ang de allvarliga situationerna. En stor skopa irritation över de larviga omständigheterna. Nedslagen och modlös på sätt och vis. Överaktiv vinnarskalle och kamplust på andra vis. Gud så komplext det mänskliga tanke- och känslolivet är. Man vet ju till slut inte vad som är upp och ner och bak och fram... Läste i Ensams tråd att psykologen säger att hon ska stanna kvar i känslan och våga känna den tills den avtar. Så jag tänkte att det är nog det jag ska göra också. Pull up my big girl panties och bara möta obehaget. Stanna i känslan. Stanna och tänka de obehagliga tankarna till slut, utan att hemfalla åt tröst- eller försvarstankar. Det är ju bara tankar, bara känslor... ungefär lika farliga som ett luftslott. Så varför är man så rädd? Varför flykt i vild panik? Det måste jag fundera vidare på. Men först ska jag banne mig sova. Kram på er!

Utredningen fastnade på VC, men den ska snart vara på väg. Men jag får räkna med ett par månader till tror de. Bara den här jävla flytten blir av och renoveringen blir klar så kan jag andas ut lite.

Får sån ångest av allt skit med denna lägenheten, om jag ska flytta igen ska jag flytta till något nytt, eller som redan är renoverat - klarar inte av hantverkare som säger en sak och inte menar det. Det sades för några veckor sedan att jag nog kom in i början av december - dvs. NU. Men så är inte fallet. I slutet av nästa vecka är nya datumet. Vill bara bort från min situation just nu, ja - det är skönt att få lagad mat, men pallar just nu inte att bo hos mina päron, pallar inte att reda till min annan bostad och orkar inte bo i ett flyttkaos.

Detta stressar mig, det är så ångestfyllt. Förr tog jag till flaskan. Jag kan tänka tanken nu, men vet att det inte är ett alternativ. Det gör jag bara inte. Det för inget gott med sig. Däremot så har kuratorn sagt att jag måste stanna i ångesten, att jag måste tillåta mig själv att känna den, helt och fullt, tills den går över eller minskar. Vet bara inte riktigt hur - känner mig ångestfylld och arg just nu. Jag vet inte riktigt varför - jag känner mig arg på en situation och personer, men tror kanske att det är mig själv jag är arg på. Kontrollbehovet och perfektionismen i mig, samt oförmågan att förstå ologiska personer (som agerar ologiskt för mig) tar död på mig just nu.

Jädra mycket babblande här. Har haft en väldigt bra period ett tag nu trots lite stress. Men just i dag känner jag lite hopplöshet, självömkan. Jag känner för att gråta - men vet inte riktigt varför. Vill inte ta tag i något - vill kunna göra allt. Det är inte enkelt att vara mig.

Väljer att inte dricka i dag, istället ska jag försöka hålla ihop min inre frustration, så ingen annan blir drabbad iallafall

Det är ju helt fantastiskt!
DU är helt fantastisk?!
Motigt nu, men tänk vad häftigt med ett helt halvår bakom dig av pure nykterhet ?! Tänk att ordet år finns med i beskrivningen av hur länge du varit nykter?! Håller med FinaLisa, Det är bragdmedalj på det??!

(Hoppas du tagit dig igenom dagen, trots minus på sömnkontot..?)
Stor kram och grattis än en gång?!
/Fibblan ?.

..och med en julgransslinga virad runt kroppen,??️?????️
så ska vi nog hitta rätt på stigen Pellis?!

Har med mig ett par ??, i ryggsäcken med om vi skulle möta på ngn ful fan ?, längs med vägen..?!

Hoppas din dag varit/blir bra,
trots låg energi?!
Håller vi oss ifrån det förbannade vinet, finns det goda chanser att energin
kan få återvända???!
Kram
/Fibblan ?.

"Och jag mår så jävla prutt-dåligt. Av både allvarliga anledningar och larviga anledningar. Hjärnan sållar inte längre."

Brilliant, så klockren beskrivning av hur det kan vara.

Samtidigt, eller i meningen efter... en fin analys och modet att se att inga löften är huggna i sten. Beslut tas i samspel med ens inre och yttre omständigheter. Vad du än väljer, tack för din humor, skörstarkhet och vilja att dela.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen