Senaste kommentarerna i forumet

@Himmelellerhelvette Vad jobbigt för dig. Kanske ytterligare en orsak till att gå från den arbetsplatsen. Kanske en avundsjuka på att du ska gå och lämna dem kvar. Lita på dig själv och följ din inre kompass och riktning, fokusera på det och använd din energi till det. Kram❤️

@Andrahalvlek Vilken omvälvande resa du har varit med om på alla sätt och vis. Förstår att det är mycket att gå igenom och bearbeta nu i lugn och ro. Vad fint ändå att du tog med din mamma och skapade kontakt med kusinerna.

Kram❤️

@Torn Härligt att glida runt i trädgården och pyssla. Bra jobbat där och fint att det går snabbt åt rätt håll! Kram❤️

@Varafrisk Tack så jättemycket för din pepp❤️Kram

@Andrahalvlek Trevligt ändå att besöket blev av. Hemskt hur fort allt kan vända, man får vara tacksam över hälsan ändå. Kram❤️

Härligt @Torn! Starkt jobbat❤️Kram

@Himmelellerhelvette Så himla modigt gjort att våga säga upp sig💪🏻 Så klart att man måste hitta en syndabock! Men du…fortsätt att tro på dig själv! Varför skulle det vara inbillning bara för att du sätter dig själv i första rummet. Fortsätt med att tro på dig själv. Å du….två års nykterhet vi som gör resan vi vet vad det innebär💪🏻Och för somliga av oss blev inte livet så lekande lätt direkt för att vi blev nyktra men vi jobbar med de svåra bitarna också! Jag är imponerad! Kram❤️🥰

Tack @Se klart 🙏❤️Kram

Idag var en tuff dag, som att jag inte är något värd, som att allt nu är mitt fel, folk är inte kloka. Nu har dom hittat en syndabock, det var lätt att lägga allt på mig nu. Jag förstår inte? Och så kommer tvivlet! Har jag kanske för stor tro på mig själv, är det kanske bara inbillning, jag kanske bara gjort allt fel.

@Torn Wow, vilken skillnad på så kort tid! Och du slapp sluta snusa, nice.

Kram 🐘

Vilket härligt väder det har blivit!☀️ I går planterade jag ut gurka, tomat, paprika och några olika sorters meloner i växthuset. I dag glider jag runt i trädgården och klipper gräs, rensar ogräs mm. Riktigt kul!😀 Jag var på en läkarkontroll för ett par veckor sedan. Allt såg bra ut förutom att mitt blodtryck var lite högt.(140/90) 😬 Dra ner på alkoholen går ju inte, men jag gjorde ett race med ökad motion, äta mer frukt mm. Har under tiden mätt blodtrycket hemma, och sett hur det stadigt har gått ner. I går klockade jag 122/73! Nu gäller det bara att fortsätta på det hälsosamma spåret.😂

Ha det bra, och njut av det fina vädret!

Besöket hos min moster var minst sagt omvälvande. Hon är fem år yngre än min mamma, endast 72 år gammal. Bor nu på ett vårdboende efter den svåra stroke och hjärnblödning hon fick i höstas. Ramlade ihop på gatan, låg på intensiven i tre veckor. Halvsidesförlamad, dåligt tal och nu senast har hon fått diagnos demens. Ridå.

När vi kom till vårdboendet satte vi oss utanför i det fina vädret och väntade på mina två kusiner, som är 34 och 36 år. När vi satt där kom en personal ut med en kvinna i rullstol. Jag kände igen dragen direkt. Det var min moster, vilket jag viskade till min mamma. ”Nä, det kan inte vara hon, hon är ju jätterynkig” sa min mamma. Men det var min moster. Personalen frågade vart de skulle gå och min moster svarade: ”Ditåt, så långt bort som möjligt.”

När mina kusiner kom satte vi oss på vårdboendets veranda. Min moster tittade på oss och sa: ”Kommer ni och hälsar på mig, så roligt”. Men det fanns noll igenkänning i hennes blick. Hon förstod inte vilka vi var. Gång på gång sa hon ”vad roligt”. Och hon pratade glatt med barnbarnet, endast 6 mån gammal. Jag kände igen hennes röst och minspel, men förstod bara hälften av det hon sa. ”Jag vill också måla mig, och flytta. Jag vill att allt ska vara som vanligt igen.” Hon pekade bortåt, ”där bor jag”. Hon ville inte vara kvar, hon ville hem.

På ett sätt är min moster, min mammas syster och mina kusiners mamma, borta. Kvar är en tunn spillra som påminner om henne, men inuti är innehållet helt förändrat. Mina kusiner pratade tålmodigt med sin mamma på samma sätt som man pratar med riktigt små barn. De körde henne i rullstolen upp till hennes rum. Utanför dörren stod två paket med vuxenblöjor. I rummet fanns en sjukhussäng, en tv, en stol, ett sängbord med fotografier på mina kusiner och en blombukett. ”Jag ska flytta, jag ska hem.”

När vi skulle gå kramade jag om henne och tackade för att jag fick besöka henne. ”Hur är det med Kent?” frågade hon då. ”Nej, ingen Kent men T, E och W mår bra.” Jag frågade min kusin vem Kent är, men hon visste inte. Det finns ingen Kent i bekantskapskretsen.

Eftersom min moster fått diagnosen demens ska hon snart flytta till ett demensboende, med personal som är speciellt duktig på diagnosen. Trots att hon sitter i rullstol och inte kan använda sin högra hand har hon försökt rymma. Hem. Det är 21 boende på avdelningen och endast 5 personal i tjänst samtidigt. Alldeles för lite.

Och jag önskar så innerligt att min moster hamnar ett riktigt bra demensboende och får en helt okej vardag. Så att mina kusiner kan besöka henne då och då och däremellan slippa ha dåligt samvete.

Från en dag till en annan. Krasch. Fy fan.

Kram 🐘

@Varafrisk jadå, fast jag inser att det är pyttelitet. Får satsa på lyxig känsla i gengäld! En köksvägg är målad med guldfärg. Och jag funderar på att skaffa ställbar säng med motor o fjärrkontroll.

Igår pratade vi också om hennes hemlängtan. Hon vill flytta hem till länet igen. Efter drygt åtta år utomläns. Hon pratar om att kanske bosätta sig i samma by som sin lillasyster, samma by som jag också funderar på. Och jag blir så lycklig att jag vill jubla och hurra, men hiar mig. Hennes sambo ska komma ombord på tåget först. Han kommer från samma län, så när han har jobbat några år där han är nu så är han nog redo. Innan barnen, alternativt innan barnen ska börja skolan. Jag har tidigare inte vågat hoppas på detta, men nu gör jag det faktiskt. Hoppas.

Kram 🐘

@aeromagnus Tack för fina ord ❤️ Min dotter psykologen får samtal från föräldrar som vill att de på BUP pratar med deras barn om olycklig kärlek och gud vet allt. Och min dotter vill bara skrika tillbaka: ”Det där kan ni som föräldrar prata med era barn om!” Men hon uttrycker det på ett mer pedagogiskt sätt förstås.

Ingenting har varit tabu för mig att prata med henne om. Sen har jag ibland varit tvungen att invänta rätt läge. En timmes umgänge och lättsamt prat kunde till slut resultera i att vi pratade om svårare frågor. Med åren kom vi allt snabbare ”på djupet”.

Och nu när hon är vuxen har vi en oerhört tillitsfull relation och pratar typ om allt. Jag är så oerhört tacksam för det ❤️

Kram 🐘

Ja precis @varafrisk jag och @torn hade odlingsklubb- vet att han åt en väldig massa gurkor en sommar! 😊
Det är svårt att odla om man dricker - jag skulle inte klara det, kräver ju koncentration och fokus.
Testa att sätta några frön- zinnia går ju fint att direktså, finns också så fin krasse nu, ljusgul och ljusrosa.
Ett pyssel som tar tankarna från oro. Kram 🤗

Grattis till ditt modiga- men vad som också känns som ett självklart- beslut.
Två år är en bra tid, precis som du skriver. Och du har nyttjat tiden väl. Det kommer att bli bra! Kram 🥰

Tack @Ny dag ❤️ Så fint skrivet, ”lyckas man bli nykter finns det inga gränser för vad man kan uppnå”🙏Den tar jag med mig. Kram

@vår2022 Tack, jag tror också på att det finns en mening med mycket som händer, att man kan lära sig något av det som händer om man ser på det från ett nyfiket perspektiv. Ibland är det riktigt svårt att se meningen och det kan ta lång tid. Kram❤️

Tack för pepp @Andrahalvlek ❤️
Nykterhetsresan är verkligen häftig! Så många processer och så mycket lärdom om mig själv. Lyssnandet inåt och prata så ärligt det går med medkänsla till sig själv och andra tar mig långt tror jag, hoppas jag. Jag tvivlar på mig själv titt som tätt, drar täcket över huvudet. Bryter ihop och reser mig. Blir starkare, känner mig trygg i mina val sedan kommer tvivlet, gjorde jag rätt?

Nu har jag i alla fall sagt upp mig, tre månaders uppsägningstid! När jag går ifrån detta jobbet har jag passerat min två års dag som nykter med några dagar. Det känns som en perfekt tid för nya utmaningar! Kroppen och hjärnan har läkt mycket. Grovjobbet med mig själv har då passerat. Jag tror med all säkerhet att det tar ca två år av nykterhet innan basen är lagd om man jobbar ordentligt med sig själv, går till botten med sina grundorsaker till drickandet och reder ut och ser sambanden. Kram❤️

Sådana ord värmer oerhört och du ska ta åt dig av detta. Jag som jobbar inom skolan ser oerhört många trasiga ungdomar som egentligen bara vill ha en trygg famn

@Ny dag Ja, jag ska känna mig lite som en mallgroda hela kvällen faktiskt 🥰

Kram 🐘

@Andrahalvlek Vad det måste kännas underbart i mammahjärtat ❤️! Ta det till dig och var stolt som en mallgroda över de fina orden. Blir alldeles rörd här hemma! Du visar ju också vägen här på forumet, vägen till hur bra ett nyktert liv de facto är! Stor kram till dig 🥰

Ikväll när jag pratade med min dotter psykologen sa hon: ”Med tanke på dina förutsättningar i livet har du gjort så himla modiga och kloka val för att få ordning på ditt liv - och du har tagit hand om och uppfostrat mig och min lillasyster suveränt bra.”

Jag blev nästan mållös av berömmet. Sen sa jag: ”Ja, jag har varit modig och tagit tag i svåra saker för att vi alla ska vara på en bra plats i livet, både då och nu.”

Det var så fint att hon kunde sätta ord på det. Hela dagarna på jobbet ser hon ungdomar som mår dåligt och föräldrar som antingen räcker till, eller inte räcker till alls. Som varken har drivkraften eller intelligensen för att planera och strukturera tillvaron för sig själva och sina barn. Givetvis har hon funderat massor över sin egen uppväxt och vårt föräldraskap. Det kom lite plötsligt bara.

Kram 🐘

@Humptydumpty
Hej där!
Du är inte ensam, jag och min sambo blev i söndags misstänkta för grov rattfylleri.
Det är oklart hur det kommer spela ut sig då bilen var parkerad och vi satt utanför bilen när polisen kom. Ett vittne som sagt sig sett oss köra.
Men tanken av att tjäna ett fängelsestraff är en ordentlig väckarklocka, hur fan kunde vi låta det gå så långt.
Ångesten är brutal och tacksamheten över att vara oskadd och inte ha skadat någon annan är enorm.
Kämpa på, det är så så värt att vara nykter, för denna känsla är inte värt en enda droppe alkohol

Det finns mycket som behöver funderas över efter resan. Det kommer nog fram i den ordning som det behöver stötas och blötas. Att tvinga formulera mig så att andra förstår hjälper mig att både få fram vad jag tänker och känner. Jag får aha-upplevelser när jag skriver, ”aha, är det så det hänger ihop”.

En sak som vi inte pratade om tillräckligt i helgen, och som behöver mer handpåläggning framöver, var ett avslöjande som kom fram som en bisats. Min farbror lever ihop med en man. I alla år har han kallats ”kompis”, vilket bara är trams. Senast i helgen benämnde min mamma honom som ”kompis” inför mina kusiner. Då sa jag: ”Lägg av, B är hans partner och inget annat.” Den typen av ”släkthemligheter” är så tröttsamma. Men så har de levt större delen av sina liv, nu är de båda pensionärer. Min farmor accepterade B fullt ut, men benämnde honom alltid som ”kompis”. Hon var dock en annan generation är min mamma, som minsann kan prata klarspråk. De har nog levt ihop i 40 år, minst.

I vilket fall var min farbror ute och gick med hunden. Jag och min mamma började berätta om hur det var när min pappa dog. Att jag nekade honom att fira sin sista jul i livet med oss, att han dog en månad senare, med förstörd lever. Att allt han åt förgiftade hjärnan och gjorde honom helt borta, eftersom levern inte gjorde sitt jobb osv. Jag kan prata öppet om det, och jag har fått min mamma att kunna göra detsamma. Inte en spikrak resa för henne dock, familjehemligheter ska man hålla tyst om livet ut, en generation i taget.

B drog då efter andan och sa ”herregud, i höstas hamnade Y på sjukhus, medvetslös. Av samma anledning som din pappa.” Jag blev helt chockad. Av sju syskon är det endast två som fortfarande lever. Jag trodde att Y klarat sig undan det onda arvet, men icke. Sen kom Y tillbaka med hunden och vi pratade inte mer om det. Men det finns kvar i mina tankar fortfarande. Kan jag göra något?

Jag märkte på Y att han var lite lågmäld, lite socialt besvärad. Han berättade att han sover dåligt, han bad om ursäkt för att han inte gjort det i trädgården som borde gjorts. Han beklagade sig över hur han plötsligt var tvungen att sluta jobba, fast han inte ville. Och jag sa att när man är ofrivilligt ”ledig” så är det lätt hänt att saker inte blir gjorda. Man har all tid i världen, men saker blir inte gjorda ändå. När man jobbar blir mer gjort, för då har man två timmar över och skyndar på litegrann. Han är sannolikt deprimerad, och jag vet ju tyvärr precis hur det känns.

Jag blir så ledsen över detta onda arv som genomsyrar hela min pappas släkt. Sju syskon som alla har blivit alkoholister, och några även knarkare. Även mina kusiner på den sidan är alkoholister och/eller knarkare. Man kan lugnt säga att jag har lyckats bryta en pågående negativ trend. Mina två flickor dricker inte någon av dem. Och inte jag heller längre.

Kram 🐘

Jag har varit helt utan alkohol sen i december 2023, jag blev även pappa nyligen. Nånstans klickade det och blev viktigare att vara stabil förebild för min familj än några droppar (som lätt kunde bli för mycket).
Jag är mer än hälften av tiden igenom min villkorsperiod på alkolås och kan se ljuset i tunneln. Det är fortfarande skamfullt att köra med den men jag tycker det är en otrolig uppfinning.

Det jobbigaste under perioden har nog varit att folk i närhet, kollegor m.m när jag tackar nej till alkoholhaltiga drycker. Det är verkligen en enorm press att man ska "ta en öl" efter ett veckoslut på jobbresa t.ex men det verkar ha gått in hos de flesta.

Jag gör väl en avstämning här om ett kommande halvår. Tack för ni läste min text.

@aeromagnus tack för det, fint att du delar med dig! Synd att jag svarar nästan 2 månader senare bara :D