Senaste kommentarerna i forumet

Du har så rätt! Precis som jag skrev nyss, handlar det mesta, om inte allt, nu om att hitta tillbaka till ödmjukheten inför
mig själv..??❤️!
Tack för dina fina ord och att du påminner om vad som är viktigast just nu! Jag lägger allt annat än det akuta åt sidan?!
Kram och godnatt ?!
/Fibblan ?.

Vill ge dig ett blått hjärta för ditt namn och för spontanitet och glädje☺️! Tack för dina peppande ord och kom ihåg att det jag tillskrev dig nyss, det har DU även UTAN ALKOHOL..?!
Tack för tips, på hur jag ska komma lite mer tillrätta med mig själv igen ?! (Läs; tycka om mig själv igen) Viktigt alltid! Men inte minst i lägen som nu. Har varit högt och lågt och allt däremellan idag. Men just nu rätt så tillfreds trots allt..?.
Tack för din omtanke och stöd??!
Kram
/Fibblan ?.

Du är en så värdefull person och resonerar och analyserar klokt.
Och empatisk är du så det ångar kärlek ?och värme? om dina inlägg?
Så var lika snäll mot dig själv nu och vila ordentligt.
Lägg allt som inte är akut på vänt och ta hand om DIG?
Lova det?
Kramar ???

Frun fick helg på torsdag den här veckan så kan det bli när man jobbar inom vården. Hennes arbetsvecka börjar på lördag kl 13.00. Sen jobbar hon till 21.00 på lördag kväll. Söndag morgon börjar hon kl 08.00 och slutar kl 18.00. när barnen var små jobbade vi skift båda två. Vilket var bra med tanke på barnomsorgen. Mina päron ställde alltid upp i skift skarvarna! Vi bodde ju närmare dem än fruns päron. Fan, va vi slet. Sen fick jag nytt jobb i Stockholm och börja veckan pendla. Nu är det slut. Fortsättning följer.!

Grönt hjärta för sundhet och det fantastiska jobb du gör?! För även om det känns enkelt (vilket det ju gjorde för mig också ett tag..?)
Så är det också "ett jobb att göra", som jag
ser det. .☺️! Den inställningen är ngt som man eller iaf JAG behöver lägga ner tid och engagemang i, för att få inkorporerad i mitt system..och som sagt, jag lyckades ett bra tag får man ändå säga..☺️. Men sedan hamnade jag in i samma gamla ekorrhjul, och började jaga tid. Och där har vi min akilleshäl nr.1. Att inte respektera att dygnet har endast 24 tim, så även för mig..(!) Slarvade med de grundläggande behoven såsom mat och sömn etc. Sjuk ovanpå det och BOOM ?, så var det sprängfärdigt..
Jag hade önskat att jag hade laddat batterierna inför helgen, men de blinkar rött fortfarande och jag finner bara inte tiden för att sätta dem i uppladdning..?.
Som sagt, jag vet att det är detta det handlar om. Så, även denna gång fick min oförmåga att
ta hand om mig, på fall..?.
Och nu behöver jag som bäst, ta till det gamla slitna uttrycket; "älska mig som mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst", som ett mantra för att komma ur alla negativa tankar..
Glädjs iaf med samma glöd nu som då, över dina fantastiska framsteg ??! Och så fint att solen kommer lysa på dig ☀️! Du om ngn är så värd det??!
Det är vi alla❤️!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Nu vet jag inget om dig och din situation, men jag hyser stor tilltro till människans förmåga att läka och lära. Du har tagit dig hit och skrivit ditt första inlägg. Det är en bra start. Välkommen!

Ungen som slog kullerbyttor nerför hela trappan gjorde så utan att tillfogas en skråma. Hur hen gör det har jag ingen aning om. Månne hen är tillverkad av gummi eller plasma... Hen är av den där energiska sorten som ba’ doing doing doing studsar runt överallt samtidigt och liksom inte går att få fatt i... Även kallad ”Kvicksilvret” inom närmsta bekantskapskretsen. Likheten med hackspetten i jul-Kalle Anka är slående. Otaliga är de situationer då hen borde ha brutit något, eller fått hål i huvet. Men näppeligen. Varje gång skrämmer hen ett par år av mitt liv, fnissar glatt och studsar vidare. Makalöst.

Om ungarna släpper loss och festar järnet när de är 80 får de baske mig dra med gamla morsan också. En hårsmån från graven kan det knappast spela någon roll om man är nykter eller aprak längre ?

Skämt åsido så var det farligt nära att jag gav blanka fan i nykterheten idag... En riktigt tuff situation, till synes utan slut eller lösning på jobbet... Mitt i det får jag ett akut telefonsamtal från skolhälsovården om mitt mest sårbara barn (autism, ADD, ångestproblematik). Innehållet i det samtalet var som en spark i ansiktet. Med stålhätta. Lyckades hålla ihop tills jag kunde ta rast, dra mig undan, gråta en skvätt och komma igen. Under rasten kollar jag min mail, och får nästa dråpslag gällande samma barn, levererat. Lyckades bita ihop och jobba ytterligare en timme. Tills favoritkollegan undrade hur det stod still. Jag förklarade läget och bröt samman. Lipade ögonen ur mig och blev hemskickad. Åkte hem för att ta hand om en lika knäckt unge, författa diverse problemlösningsorienterade mail till olika instanser om sagda unge. Om jag inte hade varit ”en sån som inte dricker alkohol” så skulle jag supit skallen i bitar ikväll. Ja jävlar i min låda, jag skulle hällt vin över hela skiten. Fast nu ramlade tolvåringen just ner för hela trappan, så jag har inte tid att tänka mer på det. Skit fan. Vi hörs.

Du är en sån otrolig inspirationskälla och en fantastisk person att ha här på forumet. Även om man såklart aldrig önskar att någon ska behöva vara här.

Det är otroligt bra att du redan nu vet vad det var som triggade dig, alla återfall lär man sig något nytt på. Ibland vet man på förhand och då är det inte så konstigt att det blir samma slutsats men oavsett, vi är inte våra misstag. Tycker du med gott samvete kan fortsätta på din månad, även fast som du säger - inte det viktigaste med antal dagar även om kalenderräkning får en helt annan betydelse här. Det är okej att trilla dit, tillhör processen.

Hur mår du nu? Berätta för dig själv om hur duktig du varit så du ger dig själv en mental kram ??

Inte varit mig, ledsen och trött och med det brutit min fyrkant som är så viktig. Att träna, äta rätt osv håller mig på rätt väg. Men haft ont och ingen lust alls, då fick jag lära mig något nytt postakut abstinens idag.
Hjärnan lagar sig långsamt och naturligt att hamna här.
Han är guld värd för för mig, att få ösa ur sig med någon som förstår och kan ge råd och förklaringar.
Så googlade och hittade en bra länk
https://www.sandrasockersyster.se/hjarnan/paa-symptom-post-akut-abstine…
Så nu tvingar jag in mig i fyrkanten och hoppas det hjälper även denna gången.

Kramar Strulan ❤️

Jag är där med Blomsterrabatten. Grov rattfylla förra veckan. Jag har bett min arbetsgivare om hjälp, men ska gå på Previa.... måttligt besviken över det faktiskt.

Just nu fokuserar jag på att göra positiva saker för mig själv och för att uppnå en stadigtvarande förändring i mitt liv. Kontakt med vc för medicinering och ansäker om alkolås.

Har även fått datum för tingsrättsfötgandling och en offentlig försvarare.

Förhoppningsvis så går rätten på min linje om att jag redan dagen efter påbörjade arbetet med att förändra mig på riktigt och det blir värt något även för påföljden.

Kram på dig och kämpa på. ?Om du vill så finns jag, i liknande situation som dig och mååånga fler väldigt kloka personer här på forumet att dela tankar och funderingar med i kampen.

på det där med ordentliga ungdomar! Vad är det för fel på dagens unga? :-) Sitter hemma på helgerna...och dricker gör de inte heller!
Tänk om det där slår bak ut och de börjar festa loss när de är 80! För inte kan man väl leva ett helt liv utan fylla??? :-;

Hoppas allt är bra och att du laddat dina batterier inför helgen????? .
Det ska bli ☀️ i min del av landet och det var ett tag sedan man såg den... Så välkommen fina solen?
Och Må kraften vara med dig Fibblan?
??
Kramar ???

Då ses vi om ett tag, Santorini ?
Kram ?

Hur nykter man ska vara och hur länge man ska vara det är nog olika från person till person. Jag, liksom du, har varit alldeles för förtjust i ruset sedan första fyllan. Då way back when, när man var ung och konsekvent i fuck-it-mode, så blev det mest karatefyllor. Jag gjorde bort mig hur mycket som helst, men sket högaktningsfullt i det. Sen blev man vuxen. Sedan dess har jag inte gjort bort mig eller så, men är fortfarande alldeles för förälskad i ruset. Och jag häller mer än gärna vin över obehagliga känslostämningar. Det kändes rätt sunkigt liksom. Jag gjorde alkoholhjälpens självhjälpsprogram och fick rådet att ge upp alkohol helt i tre månader efter att ha svarat på ett gäng frågor om mitt drickande. Då körde jag stenhårt på det. Under de månaderna kom jag fram till att jag lever ett rikare liv utan alkoholen, så jag bestämde mig för att fortsätta vara ”en sån som inte dricker”. För mig funkar det inte att tänka ”aldrig mer” för då fokuserar jag på vad jag INTE ska göra, och så börjar jag förhandla med mig själv gällande hur stora problem med alkoholen jag egentligen hade och om det verkligen är nödvändigt med total avhållsamhet. Det funkar bättre för mig att fokusera på hur jag vill vara. Jag vill vara en sån som inte dricker, för det känns coolt, uppnosigt och fräscht ? Lycka till med funderingarna!

Jag har fattat. Det är enklare att vara helt fri än ngt mellanting. I början av året trodde jag annorlunda, men nu senaste halvåret tänker jag inte så. Det är inget som gäller. Återfallet var inte ngt litet försök att dricka lagom eller inbilla mig att det var möjligt med två glas vin. Nu tog jag förvisso just bara två glas vin..men det gör inte att jag tänker att jag kan göra det nästa gång och nästa gång. Två glas, är två för mkt. Alltid.

Kanske blir det a.a framöver.., kanske skilsmässa.. Kanske, kanske en massa olika saker.. vet bara att jag inte kan ha det som jag har det nu. Trött, ledsen, uppgiven. Men nykter. Alkohol löser inget JAG VET det. Men ibland är livet bara så smärtsamt och svårt att jag inte vet hur jag ska hantera det. Men jag kommer att lära mig det. Hitta andra sätt. Jag är på väg, det har inte förändrats.
Kram
/Fibblan ?.

att du anmält dig !!! Lutar nog åt att jag också gör det....nån dag... :-))

Huvudsaken är att du är med på tåget!
Vi kan inte göra skillnad på oss, det är inte sämre att åka längre bak, vi är ju på väg till samma mål?
Men det verkar som det är nödvändigt med vissa återfall. Hur många är individuellt innan man fattar riktigt och kapitulerar inför faktumet att det är lättare att vara helt fri från alkohol än att tro sig kunna dricka enstaka tillfällen.
Och jag tror på dig Fibblan!! ?
Kram ?

Det blir omöjligt om du ska vela fram och tillbaka och förhandla med dig själv hela tiden. Många tar ett beslut varje dag. Men man måste göra det hårt, INTE idag. Så att du inte har något förhandlingsutrymme den dagen.
Det kan vara tufft att säga ett år direkt, eller aldrig mer. Men det funkar lite olika. I början när jag var full av ångest så var det en tröst att säga aldrig mer eftersom det gav mig en sorts vetskap om att jag aldrig skulle behöva må så igen. Men allt eftersom tiden gick och ångesten bortflugen så blev det mer och mer varje dag för mig. Nu tänker jag mer att jag ju är en person som inte dricker alkohol (tills vidare). Men det är också i behov av en daglig förstärkning då och då.

Jag har faktiskt anmält mej till träffen! Skulle vara jätteroligt att träffa er!

Vilken bra lista! Nu har jag ju inte direkt blivit nykter än så att jag fått alla de där positiva effekterna, men jag gillar att läsa.
Jag håller just nu på att utforska hur mitt beroende ser ut....Effekterna ovan hoppas jag kunna få om jag fortsätter precis just så här, vilket inte är 100% nykter utan att jag ska lägga ner ensamdrickande som förstör så mycket för mig. Att ta ett glas vin på lokal med vänner eller dela en flaska med k-kompisen är ju liksom helt ok (tror jag, men det är ju precis det jag håller på att utforska) men inte att sitta och ensamdricka hemma eller tillsammans med barnen.

Vi åker till Gran Canaria i slutet av nästa vecka. Det ska bli super skönt. En vecka med sol och värme är precis vad jag behöver. Alkohol behöver jag inte. Jag kommer ändå att välja att dricka med måtta. Gumman och jag har en öppen dialog om alkohol. Vi har redan pratat om hur vi vill ha det under semestern. Långa promenader, läsa böcker, bada, sola och käka god mat står högst upp på våran att göra lista. Vi kommer att dissa sena kvällar med barhäng och uteliv. Tänk va skönt och få lägga sig tidigt och sova tills man vaknar UTAN bakfylla. En dag i taget ?

Jag har har sedan jag drack alkohol första gången alltid gillat att tappa den där kontrollen.. alltid druckit lite för mycket, eller mycket för mycket.. inte varje gång men det kan bli vid vilken tillställning som helst vilket inte är så lyckat. Idag har jag två barn och efter att i lördags då jag o maken var ute o käka med några vänner, varpå jag sög i mig allt jag kom åt, vaknade jag o kände att nu får det vara nog. Ingen var arg men jag vet ändå att mannen, vännerna och mina föräldrar som hade barnen och såg mitt slitna jag dagen efter fick ångest. Att det händer igen. O jag hade bara tänkt att dricka lite fin o ha en trevlig kväll, det var inte fylla på schemat. Men när det är trevligt så vill jag ha det än mer trevligt..

Jag har alltid tidigare känt en sorg över att inte få dricka mer då jag funderat på att bli nykterist. Nu känner jag inte riktigt samma sak.. jag känner att livet med barnen fyller så mycket att jag kan leva med det. Jag vill leva med att mina barn aldrig behövde se mamma packad, att de i alla fall inte kommer minnas att de sett. Jag vet att jag har en social förmåga och klarar mig utan alkohol i det syftet.. att jag är trevligare utan massa alkohol i kroppen. Men jag är rädd att jag ska glömma bort detta. Hur håller man motivationen uppe? Ska jag tänka ett år och sedan ta ett nytt beslut? Just nu tänker jag ju på det hela tiden.. inte som sug men på buslutet, hinder, hur det ska bli, när jag gjort bort mig o allt.. det snurrar. Men motivation är ju en färskvara o man glömmer ju lätt o det kanske även omgivningen gör.. jag har ju inte varit så djupt i skiten att folk verkligen tänker att det får aldrig bli en droppe till.. även om jag verkligen tror att det är lösningen då det blivit samma igen efter graviditetsuppehåll ect. Jag tycker helt enkelt om känslan att vara berusad lite för mycket!

Har inte bestämt mig hur jag ska räkna fr.o.m. idag..?. Tog ett återfall. Så jag antar att jag ställer om räkneverket. Men det är ju verkligen inte det som är det viktiga. Jag kan lika gärna ställa om det, för de 37 vita dagarna som jag har bakom mig försvinner ju inte för det ☺️.
Och jag kör bara på som vanligt oavsett.
Och det vanliga är ju att jag inte dricker?!

Jag ser det som att jag steg av perrongen i några sekunder medan de skulle koppla på en ny vagn. I bästa fall fick jag med dig in i samma vagn, Pellis ?! Det blev ju bråttom in och tillbaka i den varma trygga vagnen igen. Glad att jag åter sitter på tåget och att det inte hann bli några skadeverkningar ?!
Jag vet vad som hände och vad jag skulle kunna göra annorlunda inför nästa liknande situation. För den kommer att komma, det vet jag. Men förhoppningsvis är jag ännu en erfarenhet rikare nu och än mer förvissad om hur jag kan förekomma den.
Djupare analys kommer senare.

Önskar alla en fin och nykter dag ??️!
Kram!
/Fibblan ?.

Varje dag som känns bra, varje stund som man känner glädje är en del av det fina i livet..Jättegött att basta och ha samtal där..Bättre terapi-lokal finns inte??